Baby It´s Cold Outside S:t Petersburg

Fahrenheit NOT Celsius 🥶 ❄️☃️ pic.twitter.com/4iOYABZ2Ra

— Maria Sharapova (@MariaSharapova) January 23, 2019

Baby it´s cold outside!
Från värmen i Melbourne Australien till kylan i S:t Petersburg!
Vi följer vår tennisstjärna Maria Sharapovas äventyr:
Ett tennispro måste vara rörlig i sinnet och på banan!
Här Maria S för att delta i S.t Petersburgs Tennis Ladies Trophy 2019:
Men hur kallt är det egentligen i Celsius grader?
En liten tankenöt i januari!
Ledning (får duga här) skapa en ekvation och använd följande fakta!
100 grader Fahrenheit F är lika med 37 grader Celsius C och vattnets fryspunkt enligt Fahrenheit är 32 grader F.
Frigör C i en ekvation!
Okej vad gör ni grabbar och tjejer om vi behöver hjälp med ett matteproblem?
Frågar vi vår eminente lärare, våra curlande föräldrar eller klassens mattesnille?
Vi googlar naturligtvis.
Lätt som en plätt och blixtsnabbt!
Man tager vad man haver sa Cajsa Varg.
Då kan ni få följande ekvation!

C blir då 5/9(5 - 32)
9C = 25 - 160
C = - 135/9
C= - 15 grader
Wow minus 15 grader Celsius - Kung Bore i Sankt Peter!
Vill ni istället lösa ut F blir det följande ekvation.
T (F) = 9/5(T(C) + 32)

Båda ekvationerna ger ett ekvationssystem som lätt kan användas för ett äventyr med att pricka in temperatur koordinaterna för S:t Petersburg. 
Vilket ni gärna får göra istället grabbar och tjejer!
Låter sig inte googlas liksom!
Då får ni räta linjens ekvation och en lutning på kurvan (linjen) för Celsius respektive Fahrenheit just för Sänkt Peter. 
En spännande matte upplevelse!

Hur går det då för vårt tennispro i turneringen? Efter en habil match i första omgången vinst vs ... tvingas Maria lämna in wo i andra på grund av axelskada men i S:t Petersburg kan man alltid gå på konstmuseum! Kul med tennispro som gillar konst!

The Hermitage Museum. From the inside and out. pic.twitter.com/rjfKrPnS3J

— Maria Sharapova (@MariaSharapova) January 25, 2019

S.t Petersburg är en av Europas vackraste städer. Här med vacker långbent spänstig tennistjej Maria S framför Vinterpalatset vid floden Neva och inne i museet Eremitagets berömda trappa. Eremitaget är ett av världens finaste konstmuseer med imponerande samlingar från 1700, 1800 och 1900-tal.
Gillar du vintern är Sankt Piter absolut rätt ställe!
När den Ryska vintern slår till med kalla vindar från det väldiga fastlandet och Sibirien är det ett mäktigt vinterlandskap. Floden Neva med bifloder och kanaler fryser till is liksom Finska viken och du kan åka skridskor och skidor och om din andedräkt är het som ånga så kan du gå på Café, umgås med varma ryssar (inte alla som är kriminella eller före detta våldsbejakande kommunister) dricka thé och skåla i kryddig vodka!
Annars är det maj och juni som gäller, Vita nätter i Sankt Piter, Dostojevskij på skandinavisk breddgrad och i Nordiskt ljus, ljuset förstärks av stadens alla vattenspeglar från floden Neva, deltat och kanalerna.
Flanerar du längs Fontanka kanalen där den ryska nobiliteten levde före den ryska revolutionen kan du se silhuetter av ryska furstars palats och rikedomar spegla sig i kanalen som flyktiga illusioner av makt och rikedom, som har varit så föränderliga i den ryska historien. 
De stora ryska berättarna och poeterna är alltid närvarande här i Sankt Peter och längs kanalen kan du finna minnesmuseer över alla ryssars älskade Alexander Pusjkin och Anna Achmatova i Huset Fontanka. Poeten Anna som skrev den stora minnesdikten The Requiem över alla Stalins offer från Den Stora Terrorn. I S.t Petersburg utspelar sig också en av världslitteraturens stora romaner Brott och Straff  av Fjodor Dostojevskij som handlar om den olycklige Raskolnikov och hans kval efter att ha dödat en girig pantlånerska.
Vill du ha en rysarupplevelse, skräckis light, av Sankt Peter ska du läsa Gogols Kappan om den stackars revisorn som blev rånad på sin överrock en sen kväll i stadens obskyra kvarter. En överrock som kostat år av besparingar! 
Den fattige revisorn hämnas genom att råna människor som är ute sent på kvällar och nätter vid kanaler och broar på deras överrockar, så småningom blir han ett spöke, som än i dag rånar folk i Sankt Peter.
Kanske har han då skepnaden av en skinhead från förorten!
Vill du ha en riktig rysarstämning a la Gogol/Kappan ska du besöka Sankt Peter i november när dimman stiger på kvällarna från floden Neva och kanalerna och i värsta fall svämmar staden över innan gryningen, mest aktuellt på vårarna.

Vi fortsätter vår rundvandring i Sankt Peters litterära myter!
En av det sena 1900-talets stora författare, Joseph Brodsky, är bördig från Sankt Peter men då hette staden Leningrad även om den i folkmun kallades Piter. Han växte upp nära Fontanka kanalen med sina föräldrar av judisk bakgrund. De hade överlevt både den Stora Terrorn och Leningrads belägring under www2 och Brodsky föddes den 24 maj 1940 (samma födelsedag som Bob Dylan) något år innan den 900 dagar långa belägringen av staden. I minnesbiten I ett och ett halvt rum från essäsamlingen Att behaga en skugga berättar Brodsky om sin uppväxt nära Fontanka och Pusjkins hus om hur han beundrade Anna Achmatova och hennes poesi. Anna som var nominerad för Nobelpriset men hon fick det aldrig till skillnad mot Brodsky som fick priset 1987.
For an all-embracing autorship, imbued with clarity of thought and poetic intensity!

Vi citerar oss själva på Kistalight från en tidigare blogg om Joseph Brodsky! Se citat och läs vidare Språket är Gud om Joseph Brodsky av Bengt Jangfeldt
Brodsky gillar katter på framsidan av Jangfeldts bok är han porträtterad tillsammans med katten Mississippi. En bild som Brodsky var väldigt förtjust i och som bland annat publicerades i samband med att Brodsky fick Nobelpriset i litteratur.
Brodsky var autodidakt (självlärd), tidigt hoppade han av skolan och i sin ungdom deltog han flera år i geologiska expeditioner i bortre Asien i det gamla Sovjetimperiet så småningom blev han intresserad av poesi och utvecklade en egen poetik. En poetik som färgades av att Brodsky var självlärd om man nu kan tala om att han var självlärd eftersom han besatt ett encyklopediskt vetande och som vuxen lärde han sig flera språk och erövrade engelskan som vore det ett nytt modersmål.
- Klart det kunde vara knaggligt med uttalet! Oxford ligger långt bort om man som Brodsky var förvisad av sovjetmyndigheterna till regionerna upp mot Archangelsk (femårig dom) vid Ishavet och engelskan lärts in med lexikon och vänners skänkta böcker. / _ _ _ / 1972 blev Joseph Brodsky förvisad för gott och kom att bosätta sig i New York. När han längtade hem  besökte han Venedig, ofta i november,  för att uppleva den rätta stämningen av sitt Sankt Piter. I Venedig är han också begravd.

Den gamla staden Piter
på folkets sidor sliter

Kistalight har hittat fram till en riktigt rolig smått besatt ung författare, Elif Batuman, som gillar rysk litteratur och är en riktig hejare i ämnet. Fyndet, Besatta Äventyr med ryska böcker och människor som läser dem, gjordes på Kista bibliotek. Ett kapitel i de Besatta  handlar om Sankt Petersburg Ett hus av is och är ett resereportage, essä, och historieskildring av staden.
Mycket läsvärt och kan gott läggas till den läsvärda litteraturen om Sankt Piter.

To b e continued...Baby it´s cold outside but worth it  Kistalight skapar en del två av Baby it´s cold outside S:t Petersburg medan vi tipsar om vårt eget äventyr (etisk turism om politisk repression under Sovjettiden) i Sankt Petersburg från början av 2000-talet som finns att ladda ned alldeles gratis som ett resereportage. Där du även kan ta dig en liten flygtur tillsammans med Putin och ett antal tama tranor.
For Freee..

©Thommy Sjöberg

Slumrande Minnen Light Patrick Modiano

Kistalight med årets första litteraturblogg, får bli, om Slumrande Minnen av Patrick Modiano!
Inköpt på förlaget Grattes Julbasar i december och läst några dagar före nyår.
Attt läsa Modianos minnesskildringar är som att läsa en lyrisk tolkning av Paris telefonkatalog (L'annuaire téléphonique de Paris comme poésie).
Gator, torg, caféer, hotel, parker, namn och telefonnummer får ett poetiskt skimmer och vävs in i en hemlighetsfull nästan spiritistisk värld, så intresserar sig också huvudpersonen för mystik, besöker ockulta bokhandlar, läser böcker i ämnet och går på seanser hos gåtfulla damer.
En spiritism på 60-talet istället för revolution, ändå finns samhällsfrågorna där någonstans i bakgrunden med de franska koloniernas frigörelse och upproret i Ungern.
En av de mystiska eteriska damerna Genevieve Dalame som glimrar förbi, dessutom med en ruggig bror, kan föra tankarna till Francoise Hardy. Patrick Modiano skrev några sångtexter för henne under 60-talet.
Genevieve arbetar som sekreterare på skivbolaget Polydor och berättaren (Patrick M) har blivit godkänd som sångtextförfattare där med en känd mentor som hette Emil Stern och som varit delaktig i Edith Piaffs första skivinspelningar.
Genom Genevieve får han också tillgång till de första arkivkorten kring dem!
Ett spännande kuriosa inslag i Slumrande Minnen.

Mystisk dam från Manchester The Chanteuse  fan av Patrick Modiano som tolkar hans sånger i en nutida context i Parismiljö.

Genevievie bor på hotell något man gärna gjorde långt in på sextiotalet i Paris innan dagens gentrifiering tagit över av ombyggda kvarter som blivit bostadsrätter för hipsters med chica gallerier och restauranger för smarta managementfolk och IT-klippare. Genevieves adress (hotel) är rue Monge ned mot Gobelin och 13:e så där lite bortom Place de La Contrescarpe och rue Mouffetard.
Romantiska platser för fyrtiotalister, Pariskonnässörer, Hemingwayälskare som läst En fest för livet, Henry Miller epigoner och varför inte Anis Nin fans för att bara nämna några av dem. Redan Strindberg flanerade runt i kvarteren på sin tid bortom Sorbonne universitetet, grubblande på sina guldformler och kanske på väg mot Jardin des Plantes. Fortsätter man ned mot 14:e och Cité universitaire kan man hitta Henry Millers studio på Villa Seurat 18 där han bodde mellan 1934 och 39 efter att ha debuterat med skandalboken Tropic of Cancer som sedan skulle sälja guld i Paris till amerikanska GI-soldater på permis efter Paris befrielse under www2.

Monsieur Henry Millers studio vid Villa Surat 18, glad och chic parisiska fotar i början på 1980-talet, Mimmi och Kistalight, smula strama, på tour litteraire nära Cité universitaire et  Parc-de-Montsouris i Montparnasse.

Nu tillbaka till PatrickModianos Slumrande Minnen!
Mer än halva boken handlar om hans minnen av Genevieve Dalame sedan tillstöter mer rysarskildring av ett mystiskt lik, skum revolver och ännu fler mystiska damer, en viss madame Hubersen med ångest och mystiska masker på rummet, och sommarvärmen i Paris. Både det gåtfulla liket och revolvern får bilda avslutning på romanen med ännu en dam som är så mystisk att hon måste leva underjordiskt och inte kan nämnas vid namn.
Patrick Modianos Slumrande minnen är både en deckarrysare med absurda inslag och en lyrisk minnesskildring av en smula rotlösa individer från Paris 60-tal med poetiska inslag men också drag av (liksom) en spiritistisk fars.





©Thommy Sjöberg

Gott Nytt Läsår 2019 från Kistalight

Nyårslöften från Kistalight när det gäller läsning och lite tennis 2019. Bild Thommy Sjöberg klicka gärna på bilden!

Konsten är att välja lite lagom många böcker, inga tyngande listor, utan just en liten buffé av böcker att börja året med. Lite name-dropping, vi börjar från vänster: Valeria Luiselli Historien om mina tänder, en experimentell roman med burleska sidor, samma historia berättas i sju olika små böcker med olika berättargrepp, lärt kunnigt och roligt men håller historien som en god berättelse eller blir det mest en lärd och smart konstruktion? Kistalight har redan läst boken (årets första bok 10/1) men den får bli ett nyårslöfte från buffén ovan!
Vi bara måste ha med den obligatoriska klassikern! Får bli Gösta Berglings Saga, möjligen är det här fråga om en omläsning, på gymnasiet läste jag (vi) under den legendariska svenskläraren Hjortenstam Selma Lagerlöfs Jerusalem, borde dock ha läst Gösta Berglings saga som litteraturstudent eller var det bara utdrag? Hur som helst inledningen sitter som smäck: Äntligen stod prästen i predikstolen... vi läser i Modernistas nya klassikerutgåva.
Ett Jävla Solsken - vilken titel!
En biografi om Ester Blenda Nordström av Fatima Bremmer, Kistalight har funderat på att läsa boken hela förra året men nu finns den i storpocket ett format som vi gillar. Vi är nyfikna på Ester Blenda Nordström som var en wallraffande reporter före Walraff och åkte världen runt som en backpacker långt innan flyg och masskommunikation gjorde det möjligt för dagens unga generation. Speciellt nyfikna är vi på hennes tid i Sibirien och vistelsen på Kamtjakta.
Ska bli spännande att läsa!
Ett spännande berättarexperiment verkar också Lincoln i Bardo av George Saunders vara!
En prisbelönt roman, som fått Man Booker- och Kulturhuset Stadsteaterns Internationella Litteraturpris 2018, och som lär vara en riktig berättarfest. George Saunders ger liv till själarna på en kyrkogård någonstans mellan liv och död. Det som buddisterna kallar Bardo. Saunders är känd som essäist och författare av kortprosa.
Sista boken till höger ovan på bilden är Michel Houellebecqs Elementarpartiklarna. Det är en drygt 20 år gammal kontroversiell roman, minor classic på sitt sätt, men knappast PK för sitt innehåll speciellt inte i dag i #Metoo tider. Kistalight blev nyfiken på boken efter att ha läst How to be a parisian, kul bok om en kvartett begåvade tjejer i Paris.
Passande läsning för äldre herre!?
Där hittar man på On a Parisienne´s bookshelf, the books you have read, loved and which are a part of your identity. Fin lista av författare där som Camus, Albert Cohen, Sagan, Flaubert, Boris Vian, Nabokov, Baudelaire, Celine, Proust och som sagt Houllebecq med Elementarpartiklarna. I tjejernas lista anar man ett visst inflytande från den franska skolan och litteraturtraditionen, kanske också en viss approach till tillvaron.
Visst är det trevligt med lite fransk synd!
Ungdomens läsning och författare gör starka intryck - wow!
Ligger det inte också en CV från Kistalight där tillsammans med en kalender från Svenska Akademien framför nyårslöftena och vilar.
Finns några exemplar kvar på förlaget till försäljning (noga räknat 4 st andra upplagan)!
Om vi skulle ta och köra ett skämt i Kistalights anda från vår tid som lärare på Spånga High.
Vi har författarbesök. Vår gode författare berättar om sin bok, sitt skrivande, om att vara ung och hur han hittat vägen till sitt författarskap. Han passar på att läsa ur sin bok och eleverna får sedan ställa frågor. Hel del personliga frågor (sex), plus praktiska och konkreta frågor i vardagliga ämnen.
En elev som inte är någon storläsare ställer den intrikata frågan till vår författare när han läst ur sin bok.
Har du läst boken?
Ja, jag menar hela boken!
Klart han har ropar de andra det är ju han som skrivit boken!
Inte så dum fråga ändå menar vi på redaktionen.
En himla skillnad på att skriva böcker och att läsa dem!
Två olika storheter liksom!
Undrar om vi ska ta och läsa om vår CV från Kistalight för att se om den håller?
Får bli ett nyårslöfte!

Snart fyller vi år på Kistalight! Funderar om vi inte ska passa på och ge oss själva en riktigt fin present? Får bli Idioten (passande titel) av Elif Batuman och hennes berättelse om när hon som ung student kom till Harvard för studier i litteratur.
På den tiden, 1990-tal, när ännu Internet var en ung god företeelse och livet med e-mejl möjligen kunde vara mer IRL än livet självt!
Idioten lär vara riktigt kul och dråplig.
Säg mig vem du umgås med...
Nog med nyårslöften nu!
Löften ska vara rimliga och inte tyngande med massa listor!

Plus Gott Nytt Tennisår från Kistalight!

Baby it´s warm outside - direct from Australia!

Visst ja!
Från the tenniscourt!
Damernas i Australien Open!
Passande tävling att kika på för äldre herre!
Fifteen Love!
I år ska jag försöka slå igenom alla mina tennisslag.
Precis som Maria Sharapova i serven!
Hela vägen!
Hela året!






©Thommy Sjöberg

Såsom i en Hägring Arskrönika Litteratur Kistalight 2018

En av årets stora läsupplevelser var H som i hök av Helen Macdonald inköpt från 2018 års bokrea. Bild ovan hägrar vid Råstasjön - sic, klicka gärna, Thommy Sjöberg

H som i hök är en mycket trevlig läsning någonstans mellan självbiografi och essä. Helen mister oväntat sin far.
Det är lite av ... vid mitten av min levnad går jag in i mörk och risig skog.
Helen är på väg att avsluta en amanuens/postdoctjänst i Cambridge snart är hon utan både sysselsättning, bostad och så blir hon även faderlös. Fadern är en berömd fotograf och genom honom har hon i sin barn och ungdom tagit del av natur, lärt sig om fåglar och speciellt falkenerare. För att bearbeta sin sorg köper hon en hök av en uppfödare som hon ska fostra och tämja till en jakthök.
En falkenerare!
En styrka med Helen Macdonalds H som i hök är miljöskildringarna kring Cambridgeshire, Breckland i västra Norfolk och Buckinghamshire. Fler ortnamn som susar förbi är Brandon och Barton Mills med kilometerlånga sanddyner, ett sorts brittisk Arabia Deserta dolt av planterad tallskog. Alla blir tummelplatser för Helens äventyr med att fostra jakthöken. .
Berättartekniskt står Helen nära essän. För att för att fördjupa sina bestyr med att tämja jakthöken berättar hon om en litterär föregångare T. H. White, berömd för att ha skrivit Svärdet i stenen, men här handlar det om den ädla konsten att tämja en hök. Vilket han berättar om i The Goshawk.
Att tämja en hök är ingen söndagsskola. Det är en tuff kamp och det är som med pedagogik du kan göra hur många fel som helst, tro på felaktiga idéer och metoder men det viktiga är att hjärtat är med. Det vill säga du är tålmodig, uthållig, envis och har gott humör. Helen refererar till The Goshawk och alla förskräckliga fel White gör men själv kommer hon på sig med massor av tillkortakommanden men får sin hök både att flyga och jaga. För att göra en lång historia kort Helen Macdonald har skrivit en mycket spännande historia om att tämja en hök och om att gå vidare i livet ...vid mitten av min levnad går jag in i mörk och risig skog.

Är du mätt och belåten frågar Mimmi när vi har ätit lunch?
En Hök får aldrig bli för mätt utan ska alltid ha sin ideala vikt för att kunna flyga och lätta från sin pinne!
Sträva mot skyn och höga höjder liksom svarar Kistalight som gått i Helens pedagogiska skola om jakthökar!

Från hök till häger!
En av årets stora läsupplevelser har varit Ulf Lundells Vardagar. Det är trevligt att befinna sig Ulf Lundells Vardagar. När boken är slut 637 sidor, leve tegelstenen, känns det lite tomt och det är inte utan att man längtar efter ytterligare några hundra sidor.

Visst har vi klarat av våra nyårslöften 2018 när det gäller läsning!
Knepet är att ha lite lagom med löften.
Hm...hm vi brukar alltid ha med en klassiker! I år blev det Hjalmar Söderberg och Den Allvarsamma Leken. Läst...läst...läst! Varför måste han hänga kvar och vara så fäst vid Lydia Stilles år efter år? Är det kört så ska man gå vidare! Fin Stockholmsskildring - upptäcker genom Söderberg Bellmans gravsten (rest av den oförvitliga Svenska Akademien) på Klara kyrkogård där Arvid promenerar förbi, stenen står där än i dag. Gravstenar är viktiga i boken:
Ära - Skyldighet - Vilja står det på stenen hos von Döbeln på Johannes kyrkogård där Arvid står och stirrar upp emot ljuskäglan i Lydias fönster.
Kan den starka plikten ha något att göra med Arvids tungsinne och melankoli?
Genom att läsa Tove Folkessons Sund och Ölandssången får (fick) vi ta del av hur ett spännande författarskap växer fram med fina Ölandsskildringar och hur det är att vara ung (Sund) under åren kring millennieskiftet.

Lite namedropping av lästa nyårslöften; Grå Resa av Lars Lerin från en av våra finaste reseskildrare i ord och bild här med passande Island som fond för sina akvareller. Anders Hansen Fördel ADHD, visst kan Kistalight placera in sig på skalan både för hyperfokus när det gäller och viss energi och varvtal för grejer vi blir intresserade av (mani säger Mimmi) men diagnos nja knappast! Vilken fin stilist han är Antonio Tabucchi. Han skriver så enkelt (lätt) som bara den kan som behärskar sitt ämne. I Påstår Pereira kan man dessutom lära sig konsten att skriva ledmotiv.

Årskrönika 2018 Litteraturbloggar och lite till - Kistalight

• The Lost Child in Naples Kistalights engelska version av den fjärde delen i Elsa Ferrantes Neapel kvartett. Google translation - what a translation!
• Sund Light Tove Folkesson på äventyr som student (arkitektur) folksångare, boende i (nästan hippie ) kollektiv, generationsuppgörelse och torpare på Ölands strandängar
• Grå Resa Lars Lerin En av våra finaste akvarellkonstnärer och författare kombinerar ord och bild på Island i en av sina rätta miljöer
• Joyce Carol Oates and #Metoo Blonde en riktigt fin roman om kvinnlig (människans) utsatthet och den amerikanska drömmen
• Källkritikens Dag Kanske inte direkt litteraturläsning men viktigt i tider av fakenews, ryktesspridning och ryska troll. Här blev det mest om upphovsmannarätt!
• Ut Ur Ramen Light Modernismens intåg i konsten hos några sydamerikanska konstnärer från Moderna Museets stora vårutställning. Nog så litterära manifest från flera av de deltagande konstnärerna!
• Selma En Pelargon från Mårbacka Från en rolig resa till Värmland den första varma soliga helgen i maj. Visst måste vi läsa (om) Gösta Berglins saga.
• REMIX av Från SOFO till Mosebacke Inte så mycket läsning men väl en litterär promenad med Quiz
• Sommarläsning Light Juli Säg mig vem du umgås med (läser)? Ska jag säga vem du är. Berg & Djurberg, Dorit Rabinyan, Erik Niva, Tove Folkesson och Zadie Smith. Några författare från min sommar och blev även till höstläsning.
• Ölandssången Light Sista delen av Tove Folkessons Ölandstrilogi, en författare som mognat och ett litterärt genombrott.
• 164 Orten Light Kistalight arbetar som röstmottagare på Husby och Kista bibliotek. Passar på att läsa några författare från förorten. Blev en blogg om detta i ett format som en understreckare i SvD.
• Kim Larsen i Minne En särdeles rimsmed och versmakare har gått ur tiden, singer/songwriter, men här också något om en nyenkel poet och författare Klaus Rifbjerg med hans Dikter från Amager.
• Noble Prize Light Anno 2018 Kistalight prövar ett alternativt Nobelpris med eget citat!
• Jila Mossaed ny i Svenska Akademien Kistalight läser och tolkar (en aning) en dikt av Jila Mossaed.
• Jila Mossaed En gång till Nu som deltagare från förorten Kista med nyskapande litterära experiment.
• Alternativa Nobelpriset När inte gubbarna i Svenska Akademien får till det tar andra krafter över. Här Kim Thuy en av kandidaterna till priset.
• Om Ari Güler och Orhan Pamuk Orhan Pamuk matchar Ari Güler som stor skildrare av Isanbul. Här en blogg som råkar sammanfalla med Atatürks dödsdag, stor dag i Turkiet, där samhället stannar upp i en tyst minut strax efter nio.
• La Vie en Rose - A Star is Born Visst en stor film med fantastisk musik, skådespelarinsatser och en fin regi men också med ett manus och en dialog i bästa Hollywoodtradition. Vilket försvarar en plats i årets litteraturkrönika!
• Svenska Akademiens Högtidssammankomst Något om Kistalights läsning av några akademiledamöter och konsten i hålla huvudet (pennan, tangenterna och tungan) kallt när drevet går.
• Amos Oz i Minne Kistalight minns Amos Oz
• Vardagar Ulf Lundell En av årets höjdpunkter när det gäller läsning! Generationsromanens krönikör även på ålderns höst?

Cool cat i Paris har aldrig långt till bokhyllan Bild från Voque reportage, Jeanne Damas it-girl som skriver böcker om Paris, passande läsning för äldre herre!

Gott Nytt Läsår från Kistalight 2019





©Thommy Sjöberg

Min Fantastiska Väninna HBO Light

De fyra tjejerna som spelar Lila och Lenu - Elena (barn och ungdom)  i första delen av Min Fantastiska Väninna av Elena Ferrante i HBO filmatiserade serie av boken. Här med bild (klicka gärna på bilden) från den röda mattan under Venedig Film Festival 2018 med regissören i mitten.

 Nu har vi sett den första filmatiserade delen Min Fantastiska väninna under lördagen hemma hos sonen Love i Ör i Sundbyberg. Tidigare under dagen har vi beskådat en koloni hägrar kring Råsta sjön med ett antal fågelskådare med kamouflerade kamerakanoner. 
Kul med hägrar men även kul med TV-serier!
Efter hägrarna blir det en mammut visning sju timmar med lammfärsspett och mineralvatten som tillbehör, första avsnittet hade vi sett tidigare.
En av förra årets stora läsupplevelser, 2017, var Napoli-kvartetten av Elena Ferrante!
Kistalight citerar från sin blogg för ett år sedan!

"En av hemligheterna bakom den väldiga succén för böckerna i västvärlden är säkert att många av oss kan identifiera oss med Elena. Tjejen som blev den första i sin släkt som tog studenten och skaffade sig en högre akademisk utbildning. För fyrtiotalisterna växte också tron och möjligheterna på ett bättre samhälle fram under 1960-talet i den politiska kampen på vänsterkanten från både marxistisk, socialistisk och feministisk sida. Det fina med Ferrantes böcker är att det skaver rejält i skildringen av den politiska utvecklingen för tjejerna Elena och Lina.
Det är inte en idealiserad värld som presenteras med korrekta politiska lösningar.
Hypen kring böckerna och försäljningen kommer nog nu att öka ytterligare när TV-serien om tjejerna från Neapel kommer att visas världen över.
Böckerna som med sin berättarteknik är som gjutna för film och TV-serier. Temat är vänskap mellan två tjejer från barndom till mycket vuxen ålder - fyrtiotalisternas historia. Berättartekniken är klassiskt manlig: Korta kapitel, cliffhangers, staden (Neapel) som tema, överraskande vändningar, en trickster (Lina), berättelser i berättelsen, utmejslade karaktärer, en gåta kring författaren och ett mysterium som i en deckare trots att fallet inte blir löst och romanen får ett öppet tolkningsbart slut.
Vill du besöka Ferrantes Neapel (Naples, Napoli, Napule) kan du klicka här!
 - Kvarteret med utflykter!
En Googlemap med nålar för de viktigaste platserna i böckerna."

Första delen (boken) blev en mycket lyckad filmatisering av Elena Ferrantes Min Fantastiska Väninna i 8 delar.
Regissören Saverio Constanzo gör en mycket stilren tolkning av Elena Ferrantes bok. Kvarteret står i centrum för berättelsen med tunneln till och från yttervärlden. Dekoren är starkt stiliserad och världen utanför är mest ett tomrum av luft, ljus och en väg mot horisonten. 
Man förstår hur familjerna i kvarterets alla rottrådar hänger samman. Vänskapen mellan Lenu och Lila formas också till ett ömsesidigt beroende. Lenu (Elena) behöver Lila för att komma igång. Lila som är smart och något av en trickster får saker att hända och Lenu är smidigare i kontakten med omgivningen och hon är mer ordningsam (strukturerad) i sitt sätt att vara. De kompletterar varandra men det är Lila som har blicken, got the eye, för hur en text ska skrivas, strykningar, tillägg och omdisponering ska göras, det är hon som löser koden för Lenu om latinets grammatiska gåta, det är hon som skapar formuleringar om staden som Lenu använder när hon skriver essäer i läroverket.
I filmen blir också Lilas val tydligare än i böckerna, hon gifter sig ung (tonårsbrud) för att komma ut från kvarteret men också som ett led i en kamp mot camorrabröderna Solara. En kamp som har prägeln av ett ödesdrama. Lenu som genom sin pappa får möjlighet att studera, men också måste hon vara bäst, nummer ett av alla. Visst är hon också studiebegåvad men fram för allt är hon flitig, duktig och smidig.
Studier blir det andra sättet att hitta ut genom tunneln men även för den duktiga Lenu skaver det rejält på vägen från kvarteret.
Undrar om regissören Saverio Constanzo med sitt stiliserade bildberättande har lärt av Ingmar Bergman så aktuell nu i dagarna på SvT? 
Min Fantastiska Väninna är en briljant film efter en briljant bok och faktiskt är det Lenu, Elena, som omnämns av Lila som min fantastiska väninna, egentligen L'amica geniale som i rak översättning bör bli min geniala väninna. Det myllrar också av fina skådespelarprestationer i birollerna, tacksamt förstås med alla karaktärer som Ferrante skapat, allt från Lenus haltande mamma till den poesiskrivande konduktören och den galna änkan.
Musiken till filmen av Max Richter är mycket lågmäld och vacker (ton av Chopin? och minimalism) och understryker det stiliserade dramat.
Skulle kunna vara musiken till en Bergmanfilm.
Nja... antagligen för melankolisk för maestro Bergman!

Betyg Fem ljus i tunneln av fem för My Brilliant Friend



Här den vackra och lågmälda musiken (soundtrack) av Max Richter till My Brilliant Friend!
Vi bäddar in en till när inte den första fungerar!


När Lila och Lenu blir tonåringar är det också dags för danskurser!
Sådant kan skapa spänningar!

Tidigare bloggar från Kistalight om Elena Ferrante och Napolikvartetten;

Det Förlorade Barnet, 
Elena Ferrante Cést Moi,
Elena Ferrante en gång till
Elena Ferrante Light

Se även Kistalight 

Årskrönika Kistalight Läsning 2017  Se Styckena om Elena Ferrante
The Lost Child in Naples  Se Engelska versionen av Kistalights blogg Det Förlorade Barnet.
Vi blir liksom inte klara med Napoli kvartetten och Elena Ferrante!


©Thommy Sjöberg