Tuesday, November 12, 2024

Poesi på en Dag Anno 2024

 

Kistalight vid Hornstulls Strand strax bortom Rio och Badbåten vid konstverket Miraculum 510, Bild Thommy Sjöberg


Kistalight har deltagit i årets Poesi på en dag Författares Bokmaskin årliga bokevent i november. Vi får hylla och tacka Bokmaskinen för deras poesikvällar och tryckande av antologin Poesi på en Dag som då är gratis för oss deltagare. 

Fantastiskt att delta där och bli en publicerad poet, läsa sin dikt för en intensivt lyssnande publik (Mimmi), lite av pop, rock och undergroundkänsla i Bokmaskinens lokaler, en poesins The Cavern på S:t Eriksgatan. Tänk att få läsa sina egna texter och delta som författare i en alldeles riktig bok. IRL, tillsammans med andra skrivande människor, en stark motvikt mot all förment management hybris, gig och klipparkultur, i det kommersiella kretsloppet i böckernas värld. Det är viktigt med mötesplatser för att bredda samtalet, kulturen och att det finns andningshål för lyriska själar i ett demokratiskt samhälle. - Wow för Bokmaskinen! 

... skulle så gärna berätta något om Hornstulls Strand 

Kistalight på spaning bland hipsters och veganer vid konstverket Miraculum 510, strax bortom Rio och Badbåten med patina av kvinnofrid.

Högalids Folkskola, det myllrade av ungar, Benke, trillingarna Björn Bertil och Bo lika som bär, spjuvern Mikael, glada Titti, Birgitta med lockiga håret som alla killarna blev förälskade i, Bernt från Långholmen som smygrökte fimpar och godmodiga Mats. Vår snälla fröken hette Elsa Karlsson. Hon lärde oss läsa och skriva, denna gåtfulla process, plötsligt bara händer det, och hon lät Kistalight få läsa Nils Holgersson istället för örfilar och skäll.

Slipgatan var en ravin i stadsgeografin, funkis på Bergsunds gamla varvsområde. Små lägenheter, arbetarklass och det kryllade av ungar på gatan. Gatan var ett dagis och ett fritids, där vi barn själva fixade vår pedagogik, drog halsbloss, långt bortom curlande föräldrar och en välvillig skola. 

Jumpa på isflaken var något för oss busiga killar, grå mist och smog, isränna i farleden, mistlurar och Gröndal i dimma, och allt för tunna isflak. Kistalight dog där några gånger vid Bergsunds Strand, de äldre grabbarna Kjelle, Lecke och Tom drog upp mig, blöt som en nisse i en novell av Selma Lagerlöf, redo för en match i Folkhemmet.

(Efter strykning)

 © Thommy Sjöberg

Tuesday, November 05, 2024

Öarna Light Järva Begravningsplats


No man is an Island,
Entire of itself.
Each is a piece of the continent,
A part of the main. (John Donne For Whom the Bell Tolls 1600-tal)

Kistalight har varit på visning på nya Järva Begravningsplats genom Samfundet S:t Erik. En grupp stockholmsentusiaster som har hittat vägen ut på Järvafältet för samling vid platsens Ekonomibyggnad. Guide är Annelie Sjöström som också är samordnare för Världsarvet Skogskyrkogården. 
Vi får följa det vinnande bidraget Öarna från 2009-2010 i arkitekttävlingen om Järva Begravningsplats. Vinnaren (bland 111 förslag) Kristine Jensen Tegnestue har skapat ett lågmält förslag för området genom att placera en rad gravöar i landskapet. Öarna är ett poetiskt uttryck inramade av rundlar, utknackade stenmurar av hantverkare, stenarna är asymmetriskt ordnade liksom naturen själv och bildar fantasifulla mönster. Nedanför de större gravöarna och de låga murarna med plats för kistgravar ligger det aha-diken för att försvåra för vilt att att hoppa upp bland gravstenar.
Vid en av de muslimska gravarna blir det vissa funderingar, goda samspråk, i vårt sällskap, om vilket håll Mecka ligger och vi enas om att det ligger någonstans i sydväst mellan Hjulsta och Barkarby utan att ange en mer precis riktning.
Ingången till Öarna kallas Markörer, formade som strykjärn, eller upp och nedvända V och kan leda tankarna både till romanska bågar, gotiska fönster och valv men även till muslimsk arkitektur med bågar av kolonner som ofta finns kring de stora moskéerna ritade av till exempel av den store arkitekten Sinan verksam under Osmanska riket.  
Mindre markörer i form av små pyramider finns till ingångarna av Öarna av urngravar, askgravlundar och minneslund. Den senare ligger vid en ås i kanten av Igelbäckens Kulturreservat och är säkert en De Geer-morän bildat efter issmältningen av inlandsisen när det begav sig för 10 000 år sedan innan det blev landhöjning och landskapet förändrades till små öar, sedan skärgård med havsvik för att bli så som det ser ut i dag, se https://stockholmskallan.stockholm.se/teman/Stockholmsplatser/jarvafaltet/ .



Naturen runt Öarna är formad av björkdungar, gräsytor, blommor, och våtmarker med gräsänder, sothönor och svan. Kring några av rundlarna, Öarna, har rader av popplar planterats som ramar in och skapar en bullermatta mot E 18:s trafik. De små sjöarna blir som vattenspeglar bland höstfärger och får en nordisk prägel och lite av en stämning från en rysk datja, längs sjön mot E:18 finns en lång rad av björkar, bullerskyddande och som en vacker fond mot Tensta. 
Ceremoni och Ekonomibyggnaden har ritats av Poul Ingeman, arkitekt och snickare (specialist på trä) och här kan man få associationer till både Alvar Alto, ton av folkvisa från Mamma Anderssons målningar, skandinavisk design, vibbar från arkitektur och antroposofi i Järna. 
Vid Ceremonibyggnaden finns en trappa upp emot Granholmstoppen och en bilfri väg, en Stairways to Heaven för besökarna.
Vid Öarnas Meditationsplats kan du slå dig ner på bänken längs rundeln, fundera, kika på några av Järvafältets skylines; Tenstas miljonprogram (se även Miljonprogrammet Light från kloss till koja), ana Rinkebyterrassen, Kista Sciencetower med förkärlek för hightech, nya bostadsskrapan i Kista centrum och närmast bortom vår vattenspegel Tensta koloniträdgårdar med kul husprofiler, som små bönehus, längs vattenlinjen. Kolonilottsrörelsen som funnits i mer än hundra år och i dag åter är aktuellt med egenodling i dyrtider och klassamhälle. 
Funderar du i mer andliga riktningar kan du tänka både på Asplund och Lewerentz Skogskyrkogården och att skapa efter naturens former (arkitektur), livets cirkularitet, liv och död, och här på Järva begravningsplats med öar som symboler för livets kretsgång.
Kulturpromenaden avslutar vi vid Ceremoni-byggnaden efter visning av den, en trevlig och kunnig visning av vår ciceron i glatt sällskap är över och Kistalight tycker sig ha upplevt inte bara en vacker begravningsplats utan också något av en poetisk skulpturpark där du kan promenera och njuta av Öarnas poesi. Vi avslutar som vi börjar med några rader av John Donne.

Each man´s death diminishes me,
For I am involved in mankind.
Therefore, send not to know
For whom the bell tolls, 
It tools for thee,  (John Donne 1600-tal)

 
© Thommy Sjöberg