Saturday, September 08, 2018

Orten 1 6 4 Light

Kistalight driver ett litet läsprojekt så här i valtider medan vi jobbar som röstmottagare på bibblan i Husby och Kista. 
Vi passar på att låna några verk av arga unga  författare från den lokala hyllan på Husby bibliotek. Bild Thommy Sjöberg

Temat är konsten att ta sig från förorten.
Formen är självbiografisk.
Förorten har i Kista, Husby och Akalla blivit Orten ibland också kallad 1 6 4.
Det senare möjligen inspirerat från Paris och förorten Saint Denis som där i folkmun benämns kuben eller neuf-cube, efter deras postnummer som börjar på 93.
De bägge förorterna 164... och 93... är inte heller så där väldigt meriterande att ha i sin adressbok om du är ung och söker arbete.
En gång i tiden (1980 - 90-tal) tyckte vi att allt det spännande sker i förorten.
Idén hämtade vi från Pierre Bourdieu och hans tanke om att det är i periferin i ett samhälle där det skaver mellan folkslag, språk och religion som det händer spännande grejer.
Där det kan skapas energi, nyskapande kultur och spännande samhällsexperiment.
Visst händer det grejer även på Järvafältet 164...!
Kista beskrivs som en av de mest trendiga scenerna för de nya hip hoparna och raparna säger Kistalight som bor i samma kvarter som Linda Pira och vet att vår gamle elev Hamed-K kring Rinkebyskolan  leder en musikstudio för högstadiekidsen samtidigt som han han är framgångsrik musikproducent och låtskrivare. I dagarna har också stand up artisten och komikern Melody Farshin en releasefest på Tensta konsthall för sin ungdomsbok Mizeria.
Ovan på bokhyllan ser vi Benjamin Dousa som kombinerar samhällsskildring med självbiografi med en poetisk titel i sin Snöflingorna faller över Husby. Benjamins väg att ta sig bort från förorten går via skolan och studier. Hans mamma, entreprenör med städfirma, är inte nöjd med Igelbäcksskolan i Kista (där Kistalights barn gick i början av 90-talet som då var en bra skola) och sätter Benjamin i en innerstadsskola vilket blir hans början till att hitta vägen till Handels.
Snöflinga ... snöflingor är ett vackert ord.
Vilket får bli en metafor för ungdomsgenerationen hos Benjamin Dousa!
Visserligen är ordet ett skällsord på Flashback forum och i president Trumps valkampanj i USA 2016 var det ett nedsättande ord för unga intellektuella vänsterliberaler.
Snöflingor som ett uttryck någonstans mellan narcissism och överdriven tilltro på den egna förmågan!
Se de lättkränkta ungdomar som uppträder som gnällspikar så fort det hettar till och det ställs krav. Snöflingorna som blir som små vattenblänk i verklighetens turbo.
Vägen till kunskap och framgång innebär hårt arbete och uthållighet.
Här spelar skolan en stor roll menar Benjamin Dousa.
Om Benjamin Dousa hör hemma på den politiska högerkanten så hör Evin Ahmad mer hemma på vänstersidan åtminstone känslomässigt. Evin har skrivit en versroman En dag ska jag bygga ett slott av pengar med självbiografiskt stoff. Orten kallas Nystad men påminner om Akalla. Hennes verskapitel är alldagliga och realistiska och avrundas gärna med en poetisk vändning.
Hon hittar även vägen till DI:s (Dramatiska Institutets) utbildning för skådisar.
Sannerligen en prestation i sig!
På DI känner hon sitt främlingskap, sin fattigdom men också sin energi och dessutom hittar hon vägen till att skriva egna dramer.
En viktig insikt är när hon upptäcker att hon lever sin fars dröm. Pappan som försöker sätta upp egna klassiska pjäser med sina kurdiska vänner.
En annan viktig upplevelse för Evin är att hon som överger förorten är den som känner sig övergiven. Pengar, eller bristen på pengar, spelar en viktig roll för Evin Ahmad i hur hon upplever sin tillvaro. Föräldrarna skuldsatta med radhuset i Nystad och deras eviga pengaproblem i sin vardag gnager på hennes självkänsla.
En dag ska jag bygga ....
Hos Alexander Mahmoud, the man with the eye, han är prisbelönt fotograf, så är självkänslan i botten.
 I sin självbiografiska dagboksroman Mellan Rummen känns vilsenheten och sårbarheten. Alexander förmedlar en känsla av  hur skör han är och hur utanför han känner sig. Det är för mycket snabbmat, burköl och läsk, för mycket TV och mobilspel, den lilla lägenheten i Husby där han bor är för sunkig (han får hjälp av sin brorsa att städa upp den) ofta ägnar de sig åt häftig bilkörning mellan barndomens Grimslöv och Stockholm om han inte med den nyfunna flickvännen stillar sin oro med planlös körning runt Stor Stockholm samtidigt som de vilt sjunger högt till Spotifylistor sin kärlek är han inte heller säker på men förälskad är han i den papperslösa Shirin.
Ångesten lyser igenom de skrivna raderna och det är en hudlös och naken skildring av att känna sig utanför i samhället, Alexander got the eye även här, vore det inte för vårt läsprojekt skulle vi nog lägga undan den plågsamma läsningen. Limbo finns någonstans mellan de snabba bilfärderna till Grimslöv, obetalda inkasso fakturor och en ostädad etta i Husby. Grimslöv en gudsförgäten plats att växa upp på om man är färgad, överviktig och inte så smart i skolan eller duktig i idrott.
Ändå slutar Mellan Rummen i någon sorts försoning! Shirin får sitt uppehållstillstånd efter 12 år som papperslös och de flyttar in i en större etta i Husby.
Regnet luktar inte här Ett familjeporträtt av Duraid Al-Khamisi har vi skrivit om tidigare här på bloggen.

Duraid Al-Khamisis bok handlar om flykten till Sverige när han var barn, verkligen ett aktuellt ämne, och fram för allt om hans familj, hans uppväxt och liv i Husby.
Duraid Al-Khamisi är en klassisk skolad journalist. Han vill gärna berätta om människor, sin inkörsport till journalistiken, säger han att han fick från 2008 genom föreningar som Megafonen i Husby. där han fick upp ögonen för samhällsproblem i förorten,
Det blev en inkörsport till den tunga kulturen.
Duraid Al-Khamisi är arg, förbannad ja rent av asförbannad!
Han ser hur segregationen ökat, klassamhället fördjupats och hur den strukturella rasismen fungerar. Hans familj har gjort en omvänd klassresa från den stora familjen och släkten i Irak, där pappan var guldsmed, till Husby där de fick det knapert och där de upplevde att de inte hörde hemma i samhället.


Citat från Think Big Lectures i Kista när vi lyssnade på ett samtal mellan Duraid och Melody Farshin på Kista bio!
Ett samtal som är en av många "föreläsningar" i serien Think Big Lectures.
Ytterligare ett exempel på kreativa grejer som händer i Kista! Här föreläsningar och samtal med profiler som kan inspirera, vara förebilder för den unga generationen och som har anknytning till Orten 164. John Laselle killen bakom Think Big driver också ett annat hedervärt projekt Löparakademin som anordnar Kistaloppet varje år i september.
Skymtar inte en liten orange där ovan bland böckerna?
Är det inte minsann ABC... Kistalight av undertecknad!
Där kan man i bokens första kapitel på bokstaven A som i Arkitektur  läsa om Jon Höijer mannen som ritade Kista och låg bakom skapelsen av våra stjärn- och terrasshus. Kistalight skrev ursprungligen biten för Kista-antologin. Antologin som var en samling texter om Akalla, Husby och Kista skrivna av författare och skribenter boende i området (Orten 1 6 4) och finansierat av dåvarande Stadsdelsnämnden. Kistalight deltog med högläsning av biten på gamla Husby Bibliotek när det var releasefest för antologin någon gång i början på 2000-talet.
Om Evin Ahmad är förbannad på mycket i förorten så är Duraid Al-Khamisi asförbannad och det finns även en hel del, massor av, ilska hos både Benjamin Dousa och Alexander Mahmoud. Forskning har visat att ska du vara kreativ så är de viktigaste egenskaperna att du är uthållig och har en massa jävlar anamma, kallas grit, snarare än att du har en gudabenådad talang eller är en lättkränkt snöflinga.
Alla fyra ovan har hittat vägen till en klasskarriär via studier och statusutbildningar. Evin DI och en kvalificerad skådespelarutbildning, Bejamin Dousa hittade vägen till Handels och politiken, Duraid utbildade sig till journalist via Journalisthögskolan, Kistalight gick på Lärarhögskolan på den tiden det nästan krävdes högsta betyg för att komma in där och blev gymnasielärare och Alexander är nog så uthållig när det gäller freelance uppdragen så är han t ex fotografen bakom det berömda bilden på de skrattande Horace Engdahl och Kristina Lugn utanför De Gyldene Freden i Gamla Stan när Svenska Akademin krisade som värst.
Grit och uthållighet skapar också på sikt mening, nyfikenhet och lekfullhet i arbetet men är även en motvikt mot att knalla omkring i förorten i en hoodie av allt för mycket hat.
En bit av sitt hjärta lämnar de kvar i Husby; Dousa, Ahmed, Mahmoud och Al-Khamisi i sina självbiografiska böcker.
Det gör Kistalight också varje dag när jag går på lunch från Husbybibblan och passerar torget med de loopande duvflockarna, damen med den stora kameran och rollatorn som varje dag försöker fånga dagen med sina bilder, mannen från Mellanöstern i arbetarkeps som sprider skurar av fågelfrön i motljuset, den alkoholmarinerade sverigedemokraten som tjoar åt något håll, en grupp upprörda somalier från Rinkeby som bråkar med torghandlaren när de handlar från världens bästa torghandel med frukt och grönt och liraren med det långa vita håret, keps och skrapsår i ansiktet som sitter där med sin kaffemugg hela dagen
En övervintrad husbybo och hippie! ,
En onsdag fick jag för mig att spela Lotto!
Vem längtar inte efter lite pekuniär förstärkning i en sliten förort?
Prövar kiosk och ICA runt torget och i T-banan finns ingen Pressbyrå längre men tji Lotto i Husby, går en rask promenad nedför backen vid Husbygårdsskolan bort mot Akalla prövar i någon godisaffär och på ICA i Akalla men tji Lotto även där!
Hatar att säga det, vill absolut inte svartmåla Orten, men i Husby och Akalla kan man inte ens spela om drömmen om storkovan men en rask promenad det kan man få!
På kvällen när jag går hem mot Kista över gångbroarna och möter Husbys brokiga befolkning, några indiska killar som tar gångvägen ned mot Järvafältet med sina slagträn och cricketutrustning för att träna vid Husby gård, män män, i fotsida kläder a la Nordafrika, kvinnor i hijab, unga tjejer i linne och jeans och unga grabbar i keps.
Vid kyrkan och den porlande vattenfallsterrassen kommer jag att tänka på den unga Benjamins Dousas ord om att en viktig del att motverka upplopp och segregation är att sprida ägandet. Det behövs mixade stadsdelar i Orten, en blandning av bostads, hyresrätter och radhus och det behövs entreprenörer småföretagande, butiker och restauranger.
Man är rädd om det man äger!
I backen ned mot fotbollsplanens konstgräs (där Ortens fotbollstalanger tränar) hänger några pustar av haschdoft i luften. Jag funderar på om valet inte är som att välja mellan Skylla och Karybdis.
Ska vi ha en klippar eller en bidragsekonomi?
Puh snart är valet över!
Känner mig som en snöflinga!


© Thommy Sjöberg

Labels: , , , , ,

6 Comments:

Anonymous Kistalight said...

Idag (23/9) något om besökare på bloggen!

Sverige 191
Frankrike 161
USA 29
okänd region 23
Tyskland 13
/ _ _ _ /

Inget märkvärdigt med det!
Men vad sjutton är Okänd region?
23 st besökare där ifrån!
Ett Mörkerland kanske, något undervegetativt och främmande!
Vem i hela världen behöver mörka ett besök på Kistalights eminenta sida?

1:40 AM  
Anonymous S H said...


S_H sa:

If a valid IP address is sent in the HTTP header by the visitor to your blog then Google can assign a region to it.

If an invalid or unknown IP address is sent, or the ISP does not send an IP, or the user blocks the sending of the IP in their browser, or their browser does not send a valid IP, or firewalls can be set to block sending of IP, etc then no-one can determine where the visitor is located, thus "unknown region".

If it is a "bug", which it is not, it is not Google or Blogger's fault. It is the fault of ISPs, browser creators, & users who do not want their IP tracked.

Is it a "big deal"? No.
Should visitors from "unknown regions" be blocked? No.

2:05 AM  
Anonymous Kistalight said...

No Big Deal alltså!
Vi nöjer oss med det och önskar alla besökare välkomna på Kistalights eminenta sida!

2:07 AM  
Anonymous S H via Kistalight said...

S_H sa:
Google translation!
What a translation!

Om en giltig IP-adress skickas i HTTP-rubriken av besökaren till din blogg kan Google tilldela en region till den.

Om en ogiltig eller okänd IP-adress skickas eller Internetleverantören skickar inte en IP-adress, eller användaren blockerar sändningen av IP i sin webbläsare, eller deras webbläsare skickar inte en giltig IP, eller brandväggar kan ställas in för att blockera sändning av IP, etc då kan ingen bestämma var besökaren är lokaliserad, sålunda "okänd region".

Om det är ett "fel", vilket det inte är, är det inte Google eller Blogger fel. Det är fel av Internetleverantörer, webbläsare skapare och användare som inte vill att deras IP spåras.

Är det en "big deal"? Nej.
Ska besökare från "okända regioner" blockeras? Nej.

2:11 AM  
Anonymous Kistalight said...

Texten Orten 164 Light är skickad till Under strecket SvD.
Storleken, formatet, är något längre än det ideala (9500 tecken) för en understreckare men kan redigeras vid behov.
Texten har inte hittat vägen till publicering men Kistalight hoppas på goda läsare i alla fall!
Helst då yngre, gymnasister eller liknande, som kan inspireras till att inse hur viktigt det är med studier.
Böcker ovan kan även med fördel läsas av politiker, samhällsintresserade eller andra tyckare som vill fördjupa sin bild av förorten och är intresserade av hur unga människor mår och har det.

4:21 AM  
Anonymous Kistalight said...

En annan grupp läsare skulle kunna vara unga studenter inom arkitektur och samhällsplanering.
Visst böckerna är inga djuplodande samhällsanalyser utan mer ganska lättlästa vittnesbörd om hur det är att vara ung och växa upp i förorten.
Vi var flera bland oss röstmottagare som läste några av böckerna.
En kvinna med medelklassbakgrund från Iran som sänkt sin nivå i Sverige (en sorts omvänd klasskarriär) ville inte hamna i hat och bitterhet utan berättade att hon och hennes man medvetet jobbat emot sådana känslor och hellre tagit s k sämre jobb än hamnat i bidragssvängen.
Hon tyckte några av böckerna var fyllda med allt för mycket hat!
En annan ung tjej (invandrarbakgrund) som studerade arkitektur (extraknäck som röstmottagare) tyckte flera av böckerna var allt för klyschiga och förutsägbara.
Men diskussioner blev det när röstlokalen var tom.
Gällde mest första veckan sedan var det fullt pådrag med röstandet!

2:25 AM  

Post a Comment

Subscribe to Post Comments [Atom]

<< Home