Utvecklingssamtal - Light

Vägen mot målen skymtar bortom parkvägen – men hur ska det gå till? Bild:Thommy Sjöberg

Ordning och reda, utvecklingssamtal på fredag eller hur är det egentligen man lär sig.
Sitter på förortsbussen, dis, dimma och för blött för att cykla, bilen just i dag hos Roy och Roger, Kistaskrapans lilla "låda" till topp knappt skönjbar i tjockan.
- Läser insändare i tidningen City av två elever från årskurs nio, Arazo och Mina från Upplands Väsby med rubriken Skolarbetet är elevens ansvar.
- Polemik mot mässande och mästrande skolminister Björklund förstås.
- Men vem i hela världen frågar jag mig har något emot ordning och reda och gott uppförande i klassrummet.
- Är detta verkligen en politisk fråga?
- Handlar det inte mer om sunt förnuft, om att vara vuxen och ha en inriktning på gott ledarskap undrar vi på Kistalight som inom parentes inte har ordning som sin största styrka.

Men hur går det egentligen till när man lär sig tänker vi och minns förra veckans utvecklingssamtal som vi hade när vi skrivit alla omdömen. Elev som tyckte sig stöta på vissa hinder i sin skolutveckling trots att hon svarade positivt på skattningsuppgifter både när det gäller trivsel, ansvar och beteende i sitt skolarbete och även ansåg arbetsbördan som okej. När de yttre förutsättningarna ordning och reda, och arbetsro är fixade - var finns hindren då?
- Att vi på Kistalight aldrig någonsin lärt någon elev någonting – någon gång säger vi.
- Deprimerande – Nåja!
Hur gick det till när du som liten parvel lärde dig läsa frågar vi vår elev?
- Glatt gick du till skolan. Ryggsäcken guppade som ett glatt flöte bakom fiskespöet på din väg. Rita bilder – orm, ljuda – ooorrrmm, lägga ihop orden – mor ror och så en vacker dag kan du läsa. Ett av livets stora ögonblick som att lära sig gå och utveckla sitt talande.
– Magi.
- Men vem gjorde jobbet?
- Det var du!
- Läraren har bara verktygen.
På högstadiet är det en uppsättning verktyg "som spelar roll". Komma underfund med sin inlärningsstil: visuell, auditiv eller kinetisk, skaffa sig en bra studieteknik; stödord, tankekarta, stryka under, repetera, läsa högt och skriva varierade anteckningar.
Möta olika varierade arbetssätt, läxor och katederundervisning, projekt av olika slag och grupparbeten så kan ju läraren alltid berätta en historia eller två - då och då.
Där finns olika redovisningssätt: Skriva häfte, göra film, posters, tecknade serier, skapa tidningar i Publisher, CD och PowerPoint presentationer, muntligt teater och rollspel, debatt och argumentation och så läxförhör och prov förstås.
- Varför inte en gammal diktamen då och då - kan fungera utmärkt för till exempel lite svagare elever som behöver klara och tydliga exempel.
Få förståelse för betygskriterierna och upptäcka analoga sammanhang, dra slutsatser och ta ställning. En mognadsprocess som påminner en del om konsten att lära sig läsa.
Vi lärare har till och med en del kunskaper om diverse syndrom som kan vara hinder för att nå målen.
Vägen mot kunskap och fördjupad förståelse fixar du säger vi till vår elev som säger sig möta hinder på sin väg.
- Kan säkert vara kul och ge en massa glädje men alldeles säkert är det en massa arbete också som du ska klara av.
- Någon jävla ordning ska det väl vara säger vi och travesterar känd gammal vänsterledare.
- Skymtar inte Kistaskrapans lilla "låda" på toppen fram genom diset när ledbussen sladdar in på Kymlingelänken vid Rinkebykorset?
Andra bloggar om skolan:
Andra bloggar om:
Copyright LarsThommy

På Stan Light

Till DN På Stan

Hej!
Tack för era festliga, roande och tänkvärda parafraser i Bokstavligt talat från torsdagens På Stan 26/10.
- Kul - faktiskt!
Det var också en riktig rolig litteraturlektion för alla oss som gillar Stockholm både i verkligheten och i litteraturen.
Dock saknar vi Slas - tecknaren, gamängen och skribenten som gav söderkisen ett ansikte.
Bussiga som vi är bifogar vi här
en bit i ämnet från vår egen blogg.
Andra bloggar om Slas:
Andra bloggar om:
Hälsningar från Kista/LarsThommy

Blogg Light

Den charmiga anteckningsboken från Finistere även det skrivna nedan kan ses just som en form av anteckningar

Helgköp och läsning
Kommer över Bodil Malmstens bloggbok Hör bara hur ditt hjärta bultar i mig efter en tur från förorten till City i Stockholm. I Kista galleria går det att handla det mesta dock inte några nyutkomna bloggböcker av Bodil Malmsten.
- Shame on you Akademibokhandeln i Kista Galleria! Som dock kring vecka 44 får in Bodils nya bloggbok.
Läser en rad recensioner i svenska tidningar av boken. Överlag välvilliga recensioner En som väl fångar tonen tycker jag är DN:s konstkritiker Ingela Lind. Hon snuddar vid det som är så påtagligt med Bodils bloggbok: Den lätta tonen som inte alltid är så lätt att fånga och att hon får det att se ut som boken verkar skriven så där i förbigående.
- Den lättheten finns där.
Vi läsare av Bodils blogg känner väl igen oss. Referenserna till Montaigne, mullvadarnas ihärdiga grävande i trädgården, resorna mellan Finistére och Vasastan och lexikoninslagen som vi gillar skarpt på Kistalight och så förstås alla bilderna poetiska, charmiga och tänkvärda. Där får Montaigne känna sig överspelad och förbipasserad för att tala tennisspråk.
För mina kaffekompisar och gamla goda vänner Goehle och Göran måste jag ju förstås skryta med att vi på Kistalight finns omnämnda på Bodils blogg.
- Se Montaigne i Kista!
Dessutom vet jag att åtminstone Göran just nu läser Bodils bok.
- Bon appetit!
Istället för en mer omfattande recension lägger vi in en liten Haikudikt som en hyllning till Bodils bok.

Finistere

Mistlur i dimman
ihärdiga mullvadar
en fläkt från havet

Kommentarer till Montaigne i Kista och Så fort jag hinner
- Ser häftigt ut med rubriken ovan: Montaigne i Kista. Glad och rörd lyfter jag på kepsen för detta. Måste erkänna att jag skrivit en bit om några av dina böcker, en essä, Se kanske mer kåseri,om läsning.
Hittar en bild på Montaigne på en av S:t Petersburgs universitets institutioner – Men vad står det? Den skulle Bodil i Finistere och alla andra Montaignefans se. Går det att lägga in bilder i en comments-box?Montaigne använder pekfingret på ett lite oroväckande läraraktigt sätt. Vad skulle han säga om Leninismen? Kanske något från Caesar?Se Montaigne essayer - Bok 1 Ett uttalande av Caesar.Grejar inte och lägga in Montaignebilden! Skickar adressen istället.

Kan inte annat än att bli nyfiken på din Concourtgubbe Francois Weyergans och hans Trois jours ma mere. Hoppas det kommer en översättning till svenska. Vad fint att du berättar om Lüfti och hans fru Ann-Marie. Ett par som är både poeter och översättare. Plus att Lüfti är en världsberömd författarfotograf som enligt myten t o m fick Beckett att skratta.
I deras hem fanns värme och många språk - så minns jag det i alla fall - jag som mest spelade fotboll och hockey med deras son Nermi Özkök. Men det är spännande att tänka sig att i deras kök har kanske de riktigt stora i litteraturen suttit bakom grytorna. Kul också att du Bodil är en av de författare som vandrat Stamgatan fram i Östberga. Likt Tusen författare har nog inte besökt Östberga men väl de allra främsta. De som med Nobeldiplom och andra insignier har under åren hukande sökt sig längs stadsdelens blåsiga gata sökande efter ”en stor självlysande solros mellan två kontinenters terminaler”. Citat från Lüfti Özköks diktsamling Vindarnas väg."
- Men varför blåser det så förbaskat på vissa gator och torg i förorten?
Hälsningar från Kista
Andra bloggar om Bodil Malmsten
Andra bloggar om:
Copyright LarsThommy

Fredrik rules

Sju skäl varför jag inte bor i Täby
- Gillar Public service! Lyssnar allt mer på samhällsprogram och kulturradion speciellt på sommaren när det är lov.
- Undrar om det inte i själva verket är jag som är publiken. Jag menar lite äldre medelålders gymnasielärare som undervisar i Samhällsämnen.
- Snart, alldeles säkert, kan jag nog kalla mig adjunkt igen.
- Förresten ska jag vara alldeles ärlig är det min fru som betalar licensen.

- Barnflicka? Klart vi hade lite hjälp med barnpassning. Vad hette hon nu igen? Nåt på J – från Sverige faktiskt. Ersättning - javisst man vill ju vara schyst – arbetsgivaravgift – skojar du - inte en susning. Fanns det för 20 år sedan?

Skatteskriva torpet på Norra Öland på Jersey?
- Är du inte riktigt klok. Vilken idiot skulle komma på att skatteskriva ett dragigt torp?
Hm…hm hur kunde man göra sa du?

Medlem i golfklubben i Enerum på Norra Öland inte Ekerum vid Halltorps hage där greenfee är si så där 500 sek. Enerum en ekologisk golfbana för torpare men det är klart det finns många wannabees som svingar klubborna där.
- Vem vill inte bo i Täby?

Målat svart i ungdomen då jag var målarlärling? Klart jag hjälpte morbror Putte och tapetsera ett rum, faster Tilda och måla om ett kök, alla kompisar och bekantas bekanta med allt vad det nu kunde vara. Men jag menar vad gör man inte för sina vänner.

Spelar tennis i Sundbybergs tennisklubb och representerar Star i Stockholms kommuns grupptennis.
-Tennis klang av gammal överklass men numera folksport och inte alls en sport som bara förekommer i Stockholms norra kommuner och i gamla badorter. Förresten gillar jag liret och bollarnas magi. - Täby sa du?

Jag har varit i Täby centrum
Jag har varit där
Längst där borta i Täby centrum
Jag vet vad som finns där…
(Sjunges på samma melodi som Peter LeMarcs Marias kyrka.)
Andra bloggar om valet 2006:
Andra bloggar om:
Copyright LarsThommy

Omdömen och Skola 24

Höstens färger: Pumpor i mängder - omdömen på rad
Helgen som var
Det brinner i naturen, lönn, lind, alm och björk skiftar i höstens alla färger kring Järvafältet, Kistaskrapan står som en monolit färgad av höstens blå klarhet och några molnskockar. Jag ägnar helgen åt att skriva omdömen till mina klasser på högstadiet i ett program som heter skola 24.
Nåja det tar sin tid att komma igång på lördagen som vid alla kreativa processer behövs en startsträcka. Pysslar en aning med bloggen, fixar några länkar, skriver någon kommentar och vid pass efter 12 är jag i gång.
Fem olika typer av omdömen ska kreeras: Tar eleven ansvar, Tips för eleven om fortsatt arbete, Når eleven målen, Elevens utveckling och Övrigt. Inga betygsnivåer får anges även om vi lärare sedan i andra samtal klart och tydligt enligt rådande kriterier ska ha betygssamtal med våra elever. Men nu gäller utvecklingssamtal och då får man inte andas om betygsnivåer:
- Aja – baja!
Någonstans i utbildningssystemet finns en präktig neuros; betyg men inte betyg – vem bär ansvaret? Politiker, skolverket, sakkunniga, facket, skolledare eller lärare!
- Föräldrar och elever - njaa.
- Var är analyssoffan?
Dekret från ovan anger att vi måste skriva varje omdöme – de får ej formaliseras. För min personliga del ska jag skriva omdömen för 135 elever. De ska varieras och nyanseras så de passar den enskilde eleven "typ i bästa fall". Fem gånger 135 blir 675 omdömen som ska skrivas under 4 – 5 dagar med deadline 24:00 söndagen den 15/10. Samtidigt som det ordinarie arbetet pågår med undervisning, massor av möten och lektionsförberedelser.
- En egentligen proletär situation, ett löpande band av formuleringar, tyst kunskap som ska sättas på papper och serieproduceras. Det som förut kunde anges i samtal med alla tusen nyanser som då står till buds.
- Bra med formalisering – rättvist eller?
Hämtar exempel med formuleringar ur mitt lärarskafferi – sött, surt, beskt och salt. Klockan halvtre avbryter jag för att gå och handla i Kista Gallerian. Skriver tre omdömen när jag kommer hem – återstår många…
Vid sextiden steker jag kycklingfiléer och wokar grönsaker. Dinerar med kycklingrätten spetsad med sötsur sås och dricker något glas rioja till detta Ser galan för världens barn på tv. Försöker skänka 200 kr via mobilen – får ingen riktig feedback på detta – ringer då istället på bilar mm.
Kör igång vid tiotiden på söndag nu gäller det. Lyssnar på God Morgon världen. Nu med nya regeringen har Public Service gänget fått något att bita i.
- Herre gud! Jämfört med det här gänget från Täby framstår man som en bidragsfuskarnas Moder Theresia säger Gudrun Schyman i Rachel Molins mycket levande skepnad.
Nöter på med mina omdömen blir klar framåt kvällen vid sjutiden. Åker till söndagens gruppspel i tennis då mörkret lagt sig över den brinnande naturen. Min motståndare kommer inte men det gör inte en av spelarna på banan bredvid heller. Vi två som kom spelar en träningsmatch när vi väl väntat klart på våra uteblivna motståndare.
Helt demokratiskt blir vårt resultat 4 – 4 och 40 – 40 när vi blir avbrutna efter en timmes spel av nästa par som ska spela.
- Ett resultat i den svenska läroplanens anda.
-Hur var det nu i omdömesmallen enligt Skola 24?
- Utvecklas i jämn takt - fortsätt somtidigare!
Andra bloggar om:
Andra bloggar om skolan:
Copyright LarsThommy

Kanon respekt

Orhan Pamuk ovanför Bosporen - är det i trakterna kring Galataseray?
På Kistalight gläds vi i dag över att Orhan Pamuk fått Nobelpriset.
- Skarpt säger vi på Kistalight som längtar efter att resa till Istanbul och Bosporen. Det blå blänket mellan Europa och Asien. Multikulti, religion och historia i lager efter lager: Romare, Bysans, Ottomanska riket och Atatürk inte konstigt att vår svenske poet Gunnar Ekelöf inspirerades på sina resor dit på ålderns höst och exploderade konstnärligt i diktsamlingen Diwan över fursten av Emgion.
Vi kikar i bokhyllan och hittar Den svarta boken. Denna gåtfulla labyrintiska bok om Galips spaning efter sin försvunna mystiska tjej Rüya och de återkommande krönikor över staden som kittar ihop boken.
- Klart vi kommer att läsa fler böcker av Orhan Pamuk och speciellt den senaste - den självbiografiska Istanbul.
I framtiden kommer vi alldeles säkert hitta vägen till Bosporen.
I går gissade vi på Adonis och Kapuscinski – inga dåliga tips men vi tippade också på Europatipset. Enkel omgång med diverse favoriter i EM-kval. Tio rader enligt ett U-system där vi gjorde en matematisk helgardering – blir då trettio rader. Systemet satt perfekt som Chippens 2-1 mål och tretton rätt var våra.
- Blygsam utdelning javisst men jag menar respekt.
Andra bloggar om Nobelpriset:
Andra bloggar om kanon:
Andra bloggar om Orhan Pamuk:
Copyright LarsThommy

Nobel Kanon

En arabisk modernist och en polsk världsresenär
I morgon tillkännages Nobelpriset i litteratur. Vi på Kistalight håller även i år tummarna för och tror på Adonis. Denne modernist och gränsöverskridare mellan tradition och förnyelse inom den arabiska litteraturen. Adonis visar genom sin poesi och essäistik på en väg framåt och förnyelse för den klassiska arabiska kulturen och ett närmande till västvärlden. Vilket vi på Kistalight tycker kan vara en passande möjlighet till en dialog i tiden.
- Klockan 13.00 I morgon vet vi!

Svenska akademin är inte förutsägbar.
- Hur ska den kunna vara det?
Här finns en institution som inte är beroende av marknaden – härligt eller för den delen av den staten som inte kan gripa in - ännu härligare.
Skämt – Vad har svenska akademin gemensamt med den svenska grundskolan?
Svar: Från ingen av dessa institutioner går det att sluta även om man vill.
Dock växer man ifrån grundskolan.
- Blir man invald i akademin får man vackert stanna där.

Förslag till en alternativ pristagare från Kistalight är en av våra verkliga favoriter Ryszard Kapuscinski. En värld, en genre, en ensamrörelse med världsvid integritet, Afrika; Etopien – Haile Selaisse, Latinamerika; fotbollskriget, Iran; Shahen, det ryska Imperiet och mycket mer. Här finns reportage som som är verklig litteratur och förklarar vår värld.
Andra bloggar om Nobelpriset:
Andra bloggar om kanon:
Andra bloggar om:
Copyright LarsThommy

Vällingbymodellen

Punkthus Solitude med kulturhuset Trappan och Vällingehus i bakgrunden. Charmig elevmodell i Vällingby centrum.
Bild: Thommy Sjöberg

Vi läser den nya ministerlistan på Kistalight. Alla de tunga posterna blir moderater; utrikes med överraskningen Carl Bildt - smart, justitie, finans och statsminister är moderater förstås.
Verkar rättvist med tanke på valresultatet. Vi på skolan får en ny högste chef Lars Lejonborg med Björklund som skolminister – ska bli spännande.
Tweed istället för fritidströja, loafers istället för seglarskor, portfölj istället för ryggsäck eller adjunkt istället för mentor?
- Vi får se. Det är inte formen som är avgörande.
På Kistalight gör vi dagen till ära ett litet hopklipp av gamla bloggar och minns folkhemmet.

Sitter på förortsbussen, bilen hos Roy och Roger sedan mer än en månad. Språken surrar, stadsdelar som radband; Kista, Rinkeby, Tensta, Spånga Solhem, stimmande små barn som bussas av sina föräldrar från betong till villaförortsskola i segregationens Stockholm.Hinner läsa när bilen är på verkstad. Klämmer populärfackliga böcker som boo.com om IT-bubblan, har läst en bok om LINUX (operativsystem) och Linus Torvald, spännande där om outsource och just nu läser jag Kitchen Confidential av en machokock från New York. Det blir intressant när han skriver om ledarskap och verktyg för yrket. Tonen är inte direkt som om det vore läroplaner från Skolverket. Beskrivningar av knivar, kryddor, kastruller varvas med funderingar på ledarskap från en febrig bransch som ofta är på högvarv.- Lätt att börja fundera över vilka som är lärarens verktyg: Tavlan, white-boardpennor, overhead, datorer, kalendern, terminsplaner, grupp, projekt och enskilda uppgifter och vips är man över på ledarskapet.Hur gör en skicklig lärare?Organisation, energi och ambition är naturligtvis viktiga punkter. Men det finns något mer. Förmågan att skapa relationer, bygga upp förtroenden, sätta gränser, driva på, att se någon vid rätt tillfälle, ha humor, vara schyst som kallas värdegrund och kunna bli förbannad. Kort sagt har man alla dessa egenskaper, från psykopat till ängel, är man troligtvis framgångsrik på något annat fält än i skolans något sargade vardag. Den tysta kunskapen ovan måste naturligtvis matchas med en bas som heter kunskaper tänker jag när dragspelsbussen sladdar in på Skattegårdsvägen och punkthusen i Vällingby dyker upp i morgondiset som slitna master från en sjunken skuta från femtiotalets folkhem.

Sista dagarna i april efterlyser vi två punkthus i Vällingby. Återupptagande av projekt folkhemmet med våra sjuor i veckan (har legat nere under en period). Modeller av profiler i området ska göras klart. Några är redan klara: Fontänen, Trappan, Vällingehus och det roterande V:et som drivs med litet batteri med kugghjul som utväxling, de speciella stenarna, rundlarna och de designade lamporna är klara återstår en rad andra modeller som kyrkan, centrumhus, idrottshallen och fyra punkthus, varav två är försvunna.Vi jobbar med trä, hönsnät papier mache och färg. Skalan är 1:50, 2 cm motsvarar 1m. Eleverna har gjort ritningar med hjälp av meter prototyp (1m lång pinne).- Kallt som fan när vi sprang runt i Centrum och gjorde mätningarna tyckte både jag och eleverna. Projektet är ett samarbete mellan bild, slöjd, So och teknik, som So-lärare har jag inte en aaaaning om hur jag ska ro hem ett sådant här projekt men som energisk folkhemsnostalgiker och förändringsvillig lärare, typ, vem vill vara en bakåtsträvare, står jag och eleverna där med en låda innehållande våra ritningar, pinnar av olika längd som kallas trämaterial, limpulver, en hög med Metro och City tidningar, hönsnät. I tekniksalen finns limpistoler, häftapparater och små kallas det bandsågar till hjälp.Har visserligen ett förflutet som hantverkare i ungdomen men - hur ska det gå?

• Var tog punkthusen vägen?
• Vem vill stjäla ett punkthus?
• Leve alla folkhemsnostalgiker!

Under nästa torsdag eftermiddag när vi jobbar med Vällingbymodellen har ett av punkthusen kommit tillrätta.
Kul!
Konsten att se och bekräfta uttrycksbehov handlar om möten, att bli sedd, det har flera författare och andra kulturarbetare vittnat om i minnen från sin skoltid.
Fick även in ett alldeles förtjusande So-arbete i veckan. Två unga damer har skrivit ett häfte om Taoismen (Daoismen) i form av en tidning. Två vanliga tjejer, ni vet de där som bor i grannens radhus, duktiga, lite knepigt med stavning kanske, men vanligtvis inte de som har MVG på sina uppgifter. Här har de överraskat med en rolig tidning Tao-Puh Bladet. Där finns intervjuer - påhittade, krönika, debatt och insändare, dikttävlig med dikter förstås, korsord, källor som alltid ingår, en charmig tecknad serie om Lao-Tzu som levde för 2500 år sedan och skrev ned sina visdomar med 5000 ord i Tao – Te Ching innan han försvann bortom kinesiska muren för att aldrig mer ses.
Tidningen blir mångsidig och märkvärdigt väl får de med de olika kriterier som behövs för ett högt betyg.
Kul med oväntade inte riktigt förutsägbara goda arbeten – lärarens belöning.

Men fortfarande saknas ett av de fyra tänkta punkthusen på Ångermannagatan. Kanske skulle man skapa ett spel: Jakten på det försvunna punkthuset. Har det någonsin funnits, är det en illusion eller har huset försvunnit likt Lao-Tzu som en dröm om en bättre värld i ett arkitektoniskt manifest om folkhemmet.
Vem vet?
Vi jobbar på under sen torsdag eftermiddag på de modeller som ännu inte är klara. Här klipps och häftas hönsnät på modeller av S.t Tomaskyrkan, T-Banehuset, punkthusen och Mc Donald så det står härliga till. Jag och elev rör limpulver, vi river Metro och Citytidningar klistrar papier mache och det målas efter de avfotograferade byggnaderna och det är ett liv och ett kiv. Det kanske inte blir så dumt när vi så småningom blir klara och får montera våra modeller på den platta som är i ordning gjord. Lite kompakt kanske och så saknas ju ett punkthus.I dag när vi slutar ska jag upp och spana efter det på Trappan bredvid Fontänen, biblioteket och den gamla ungdomsgården Tegelhögen, dessa allhus, där ABBA-Benny och Hep-Stars någon gång på sextiotalet startade sina karriärer.

My baby drove up in a brand new Cadillac
and she is never coming back.
Oh…oh…oh …oh Cadillac.

Vi bygger och spanar vidare!

oh…oh…oh …oh Cadillac.

Tyckte mig se det försvunna punkthuset, skymtande, i bagageluckan på en gammal stadsjeep på Vittangigatan uppe vid Tegelhögen.
Påminde inte föraren om en av de ryktbara arkitekterna från sextiotalet.
Ni vet de där som skapade monsterförorter i både Stockholm, Malmö och Göteborg men själva bodde i chic kulturbostad och gick klädda i manchesterkavaj, trendiga jeans, blanka boots och hade långt hår med hästsvans. Kanske är han ute på någon sorts uppdrag att söka upprättelse och finna de goda rötterna till miljonprogrammen.Tar med mig ett gäng grabbar och tjejer, årskurs sju, som redan är klara med sina modeller på promenad. Vi tar trapporna upp till Frostviksvägen, flanerar förbi våra vackra punkthus på Ångermannagatan. De har ett speciellt lyster numera, sneddar ner mot Solursparken.Detta är säger jag till eleverna är Europas största solur. Skuggan står vid strax före tolv, XII, och pojkarna klättrar på de romerska siffrorna och flickorna solar.- Genus eller uppfostran?Vi knallar vidare genom Vällingbys topografi uppför backarna vid Arabstaden. Här ritade arkitekten Jon Höijer terrasshusen på Mörsilgatan. Vi fortsätter bort mot Vällingbyhöjden och deras radhus, backe upp och backe ner.- Här bodde några av skaparna av de moderna folkhemmet på femtio och sextiotal mässar jag. Palme med familj som naturligtvis tog hand om politiken, där fanns psykiatrikern Gustav Jonsson, Skå-Gustav, med sin familj som vidareutvecklade synen på själen och barnuppfostran och här bodde arkitekten Höijer med familj som designade folkhemmet. Man kan notera att makthavarna bodde förhållandevis enkelt betonar jag men visst Vällingby har som alla stadsdelar även sin ekonomiska geografi och här bodde då gräddan.
Hur länge ska vi promenera frågar en av flickorna som alltid blickar framåt och inte låter sig imponeras av samhällsklasser eller social topografi.
Vi knallar vidare. Vid parken nedanför Skattegårdsvägen finns en linbana för lite större barn. Där åker killarna fram och tillbaka, fram och tillbaka och tjejerna de solar. Vi småpratar, skojar och har det ganska gött i solen.

Oh…oh…oh …oh Cadilac.

Försvunna punkthus, förlorade drömmar om gångna folkhem!
Tja de kanske mår de bäst av att vara just drömmar eller myter.
Lao-Tzu, som skrev ned sina drömmar för 2500 år sedan i Tao innan han försvann bortom den Kinesiska muren.
Nog var hans idé liksom folkhemmet.
Ett förbaskat gott försök i alla fall?

Andra bloggar om folkhemmet:
Andra bloggar om valet 2006:

© Thommy Sjöberg