Vi minns Tomas Tranströmer på Kistalight

Igår provledare på Högskoleprovet - glad att jag leder provet och inte skriver det men visst skulle vi greja matematiken, Nog och DTK om vi försökte! Kistalight har trots allt studerat matematik i sin ungdom. 
I dag minns vi Tomas Tranströmer på Kistalight!
Tranströmer är det enda författarskap som vi har studerat, läst, i sin helhet flera gånger. Det går att hämta favoriter i stort sett i alla hans diktsamlingar.
Nu en gammal bit om Tomas Tranströmer!

Kanon på Kulturhuset

Veckan som var…
Onsdag kväll, Kistalight på kulturutflykt, publiktryck på Kulturhusets internationella författarafton. Trycket gör att föreställningen flyttas ned till en av hörsalarna från Café Panorama.
 Kö till vinserveringen, feststämning – tar ett glas vitt medan jag kikar på litteraturen som säljs dagen till ära. Bestämmer mig för The Deleted World. En kondenserad diktsamling där den skotske poeten Robin Robertson, en av kvällens huvudaktörer, har översatt och skapat 15 kända Tranströmerdikter i en lyrisk rytmisk engelsk språkdräkt.
Robertson inleder aftonen med dikter från sin samling Swithering där finns hyllningar, nåja, reminiscenser från Strindberg och tacksamhet till den svenska översättaren Karin Altenberg.
Blicken och tillslaget i Tranströmers poesi får vi uppleva när Krister Henriksson växelläser Tranströmers poesi med Robin Robertson.
Man läser, gör tolkningar, ur Robin Robertsons Deleted World.
Henriksson för kvällen, som en blid litteraturprofessor, lyfter fram det berättande draget i Tranströmers dikter – en bard berättar om språket bortom orden. Robertson å sin sida visar på musikaliteten och rytmen i Tranströmers poesi. De brittiska tolkningarna får det att sjunga och Henrikssons svenska tolkningarna lockar fram bråddjup.
Här väljer vi den engelska versionen av;

Black postcardsI

The calender is full but the future is blank.
The wire humes the folk-tune of some forgotten land.
Snow-fall on the lead still sea. Shadows
scrabble on the pier.
II
In the middle of life, death comes
To take your measurements. The visit
is forgotten and life goes on. But the suit
is being sewn on the sly.

Tomas Tranströmer avslutar kvällen med två musikstycken för en hand och får stående ovationer tillsammans med Henriksson och Robertson. 

Ovationer som aldrig riktigt vill ta slut.
Medan vi fikar i Teaterbaren efter den magiska föreställningen, minns vi bilden av Tomas Tranströmer framför pianot.

Håret på skaft!
En poesins Tin-Tin!
Ett roat och kanske något förskräckt leende!
Vad har jag nu ställt till med?

©Thommy Sjöberg
  Andra bloggar om fotografi Andra bloggar om litteratur  Andra bloggar om klassresor  Andra bloggar om författare: Andra bloggar om Stockholm Andra bloggar om skrivande Andra bloggar om Istanbul   Andra bloggar om pedagogik   Andra bloggar om didaktik Andra bloggar om kanon: Andra bloggar om Tomas Tranströmer:

Kämpingeskolan Ro - Segregation Light

Läser i en intervju från Norra Sidan i samband med att jag skriver om Egenmäktigt förfarande att Lena Andersson har varit elev i Kämpingeskolan och att hon tycker att det var en bra skola med bra lärare!
Ser också att Lena A är född 1970 bör alltså ha gått i Kämpinge si så där några år in på 1980-talet.
Kistalight hade ett terminsvikariat på Kämpingeskolan HT 1984 i Kemi och Biologi.
Nog smällde det ibland, elevernas jubel, var det inte någonting med svavelsulfids låga flampunkt i kontakt med vatten och visst eldades det på med vätgas i Kemisalen och visst hade vi oförglömliga Biologi-labbar med vacker cellplasma och rödlök den där terminen! 
Glömmer inte lukten av den brända svavelsulfiden!
Undrar vem det var mest lärorikt för?
Mig som blivande lärare i Historia och Svenska (sic!) eller för eleverna?
Men roligt det hade vi (jag)!
Kollar i den gamla skolkatalogen Kämpinge Ro och visst finns det en Lena A i 8D men är det vår blivande författare?
Vet också att Nalin Pekgul var elev där några år tidigare som jag kommer ihåg från tidigare timvik på skolan.
Men då hette hon Nalin Baksi och hade en berömd farbror som var poet!
Sådant imponerade på Kistalight!
Ser också i min kalender att jag den terminen studerade Danska (Nordiska språk) på kvällarna på Stockholms Universitet och gick en skrivarkurs på TBV.
Duktig...duktig!
Det var också här eller möjligen i Rinkebyskolan som Kistalight drabbades av insikten om att lärarjobbet kunde vara min framtid. 
I en skrubb bland bokantologier slog blixten ned. 
Det här vill jag syssla med i framtiden!
Läsa klassiker och öva färdigheter i So-ämnen med unga människor fick något magiskt över sig.
Dessutom märkte jag att jag trivdes tillsammans med ungdomar och i den intensiva miljö som finns på en högstadieskola. Kanske var det så att i intensiteten och känslan omkring hur det är att vara ung och omedelbar så glömde jag bort mina egna sorger och bedrövelser. 
Sing my blues away!
Vilket eleverna naturligtvis uppfattade!
Kistalight visste hur det kunde kännas att vara en sårbar tonåring!
Visst drömde jag också om att skriva (se TBV-kursen ovan) men det stod inte i motsatsställning till insikten om kommande lärarjobb utan sågs mer som en freelance grej.
Sälja artiklar, typ som flanör och reseskildrare, sitta på café som Jean Paul Sartre, fickorna fulla med anteckningsböcker och dagens tidningar bland kaffekopparna innan man levererade sin grej. Faktiskt skrev jag också och fick en del bitar publicerade, bland annat i Gadden (Gaudeamus), men tillvaron som fri skribent  upplevdes som en alltför oviss tillvaro.
Det fanns inga sådana (role models) förebilder!
De akademiker och intellektuella Kistalight stötte på i sin ungdom var lärarna på högstadiet och gymnasiet.
Andra yrkesgrupper från den akademiska världen fanns inte på kartan i förortsgemenskapen.

Kämpingeskolan var också en av de skolor som drog en nitlott i det race som kom genom det fria skolvalet! Inte för att det var en dålig skola tvärtom utan mer som en följd av segregation och socioekonomisk utveckling.
Möjligen skulle man kunna ha Kämpingeskolan som ett studium för hur det kunde gå för en etablerad grundskola när det fria skolvalet genomfördes och när segregationen tilltog.
Kring 1984 var Kämpingeskolan en bra skola. Här fungerade Den Svenska Grundskolans idé om en skola för alla. Upptagningsområdet för eleverna bestod av en väl vald mix av  boende runt skolan. Närmast fanns flerfamiljs bostäder i kommunal regi, Svenska bostäder och Familjebostäder möjligen var några bostadsrätter, lite längre bortom Spånga kyrka fanns Sörgårdens radhusområde, typ Småa, liggande mellan Tensta och Rinkeby. Längre bort på andra sidan Spånga ip men hitom järnvägen fanns  Solhöjden den starkaste socioekonomiska området i mixen. Där åtminstone föräldrarna gärna såg att deras barn skulle gå på Spånga gymnasium istället. 
Kärnan av lärarkåren på Kämpinge var adjunkter och i allt väsentligt formade av Sveriges gamla utbildningssystem. De flesta hade tagit studenten på gammaldagsvis och var utbildade i sina ämnen enligt filosofie och magisterkandidatsystemet där de senare sökt in på lärarhögskolor. De flesta behärskade konsten att undervisa klasser och spela på det instrument som heter gruppdynamik man betonade att inlärning betydde läxor, färdighetsträning, repetition och förmåga till att lyssna på sina lärare. Eftersom många av lärarna var nyfikna pedagoger uppfann de också, skapade metoder, som fungerade med den ibland väl mixade kategorin av elever. Kistalight som tror att en mix av elever som befinner sig på olika nivåer i kunskapsutveckling kan vara positivt (fruktbart) även för de riktigt duktiga som då får nya roller, bra för fantasin och empatin, och de får möjligheter att utvecklas utanför boxen. Men det är klart de måste vara en väl balanserad mix, de svaga och struliga får inte vara en majoritet av eleverna.
När det fria skolvalet genomfördes på 90-talet drabbades Kämpinge skolan hårt och fick läggas ned. i dag är det kommunal vuxenutbildning som gäller där. När man lägger ner en skola är det också en utbildningskultur och ett kollegium som läggs ner. Här ett stabilt pedagogisk gäng där många av lärarna var genuint pedagogiskt intresserade och hade lärarkandidater, en av dem, Bengt kemilärare, rådde alltid Kistalight att ladda väl till fredagslaborationerna medan han ägnade sig åt sin student och Birgitta (?) i So blev så småningom rektor och senare utbildningsbyråkrat och flera andra blev gymnasielärare.
Kistalight som drabbades av en snilleblixt i lärarskrubben om sin framtid och nästan eldade upp skolan kom så småningom in på Uppsala lärarhögskola till sin stora förvåning trots att det på den tiden krävdes nästan högsta betyg i alla ämnen för att bli lärare och få en sådan utbildningsplats.
Så kan det gå!
© Thommy Sjöberg

  Andra bloggar om fotografi Andra bloggar om litteratur  Andra bloggar om klassresor  Andra bloggar om författare: Andra bloggar om Stockholm Andra bloggar om skrivande Andra bloggar om Istanbul   Andra bloggar om pedagogik   Andra bloggar om didaktik 

I dag tennislektion på Kistalight

Se video Vogue How to play tennis with Constance Jablonski
Något för äldre motionsspelande herre?
I dag tennislektion på (för) Kistalight!
Följ flöde av nyttiga, för all del glamorösa aktiviteter, från modemagasinet Vogue!
Kistalight måste ta till vara alla tips för en bättre tennis!
Igår kväll match mot yngre trevlig dam!
Mycket trevligt!
Visst hade jag första set!
Betryggande ledning!
Vad hände?
Plötsligt var det dags för tiebreak!
Ny betryggande ledning!
Plötsligt lika!
Ännu mer plötsligt!
Slår enkel boll i nät!
Så var den matchen körd!
Kan hända i de finaste av tennisfamiljer!
I den svåraste av racketsporter!
Hoppla!
Vi säger Grattis Maria!
Fint spelat!
Ingenting att skylla på!
I dag behöver vi en tennislektion!
Vi har tagit tennislektioner förr på Tennispoolen i Sundbybers TK.
Där var Lasse före detta u-båts major som av någon anledning kunde ryska och sjöng arbetssånger från saltgruvorna i Sibirien om man inte slog igenom forehanden ordentligt och fick längd på slagen.
Lasse sade också alltid att det är viktigt att lira för att lära!
- Inte nödvändigtvis för att alltid vinna!
 Där var Matthias som betonade vikten av att gå på nät och hur överlägset effektivt det är för att greja poäng.
Offensiv tennis!
Där var Guillermo som lärde oss hur taktiskt riktigt det är att växla slag mellan offensiv toppad forehand och defensivt slicad backhand. Att kunna växla mellan de olika varianterna i spelet kräver också ett gediget tekniskt kunnande och spelsinne!
Men som sagt tennis är färskvara det går inte att ligga på sofflocket i tre veckor mellan matcherna. Tycks ändå enligt vårt eminenta program Backhandsmash på Solna TK ligga på en uppåtgående trend 55 procent i cirkeldiagrammet i vår spelarprofil.
Det glädjer vi oss åt!
Nu tar vi nya tag till nästa spelomgång!
Fifteen - Love!

©Thommy Sjöberg
  Andra bloggar om fotografi Andra bloggar om litteratur  Andra bloggar om klassresor  Andra bloggar om författare: Andra bloggar om Stockholm Andra bloggar om skrivande Andra bloggar om Istanbul   Andra bloggar om pedagogik   Andra bloggar om didaktik 

See you in Istanbul - en gång till

Härlig film ovan med musik av Ilhan Ersahin med inkännande sång och poesi av Jane Birkin. I filmen av Kino finns hela rekvisitan av Istanbuls alla klichéer; minareter, moskéer och böneutrop mistlurar, Bosporens vattenspeglingar, fiskarnas dragande med näten i kanten av farleden och fiskmarknad, de vindlande gränderna i Galata, vildkatter, kyrkogårdar och gravstenar, mystisk haremsmiljö och gåtfulla damer, hund och kvinnodemonstration i Erdogans Turkiet, glimtar av Hagia Sofia och Bysantinska heliga böcker,  Blå Moskéns berömda kakel och utsikten från Top Kapi.
Klichéer javisst!
Men alldeles på riktigt!
 I dag gör vi en sida som sammanfattar, en samling länkar, till våra äventyr i Istanbul från november förra året. Kanske lägger vi också upp bloggarna som en samlad berättelse på vår reseblogg Kistalight goes Ryan, medelålders äldre par på vift i Europa eller livet är en weekend tour.
Funderar också allvarligt på att skapa en e-book, en essä, av bloggarna på Smashword även om det är ett otroligt pulande och meckande med att passa in texterna, bilderna och länkarna i det rätta formatet för deras mallar.
Knepigt knåp att vara kreativ?
Så finns det alltid ett stygn av dåligt samvete!
Går det att länka bilder och musik utan att känna vissa frågetecken kring upphovsmannarätt och publicering?
Men ok för Internets vildvuxna frihet och trots allt är Kistalight bara en indieförfattare som driver en icke kommersiell blogg.
Nog med prat!
Här kommer de våra resebloggar från Istanbul!

See you in Istanbul

•  Sofia Hagen blues
• Blå moln över Valens viadukt
• Bosporen Light
• När tårgasen lättat - Geziparken
• Blå mosken och blå skymning
• Orhan Pamuk och den turkiska identiteten
• Vi syns i Istanbul

Se bloggarna samlade i ett berättarflöde på Kistalight goes Ryan!
Se See you in Istanbul - Kistalight!

Det blev även en e-book till slut om än inte riktigt godkänd med all formatering. Se

 

© Thommy Sjöberg

Linkedin Light

 

Kistalight får en förfrågan härom veckan om att läggas till på yrkesnätverket Linkedin. Jag har en gammal typ avsomnad sida (graveyard of the Internet) där och inte en aning om lösenordet!
Thommy Sjöberg teacher på Spånga gymnasium är yrkesprofilen som jag skaffat vid något tillfälle för att komma i kontakt med en tennisspelare som var svår att nå.
Min sida, yrkesprofil har två kontakter, en ung dam från Minnesota University, har inte en aning om varför hon vill lägga till mig i sitt yrkesnätverk, och så en kontakt till.
Får alltid en knepig resa med mina digitala äventyr nu gäller det efter den nya förfrågan från min duktige lärare och coach Erika Höghede från min Cross Media och Entreprenörskurs att få igång sidan igen! Eftersom min stolta pedagogiska karriär i pedagogikens hage är över, har blivit pensionär, gäller det att greja en ny yrkestitel, får bli Indieförfattare och Publisher, som man säger på nusvenska.
Grattis till det nya jobbet replikerar Linkedin.
Problemet är att nu har jag två sidor, yrkesprofiler, på Linkedin!
Eftersom jag alltid får en knepig resa med mina digitala äventyr grejar jag inte att ta bort den gamla sidan!
Bägge sidorna finns alltså där på nätet!
Men är det då samma Thommy Sjöberg?
Klart att jag känner mig ungefär likadan som förr fast morfar jag är!
Egentligen har jag, så där innerst inne, inte längtat efter någon yrkesprofilsida!
Roddar runt lite bland sidorna som poppar upp från Linkedin, ser några tjusiga sidor (damer), från kamraterna på kursen Cross Media, kolleger från Spånga High och tennis gruppspelskompisar.
Bara att adda som mina tonåriga elever brukar säga?
Nåja, Erika som fått igång mig (hon är bra på det) med det här digitala äventyret, egentligen en riktigt bra uppgift, CV för Cross Media Entreprenörer i digital skrud så att säga och en fördel är att jag får anledning att kolla mina papper och årtal, sortera en del, och få en överblick av vad jag egentligen har gjort under mitt vuxna yrkesliv och på något av min fritid.
Faktiskt ser Yrkesprofilen riktigt bra ut!
Men så hade jag en utdragen ungdomstid  också då jag lärde mig till målare och studerade (en bildnings och klassresa). Men det är som man brukar säga en helt annan historia som jag tänker försöka skriva om så roligt och tänkvärt det bara går här på webben!
Kanske ska jag inte lägga så mycket krut på Linkedin sidan, men kul att se delar av sitt yrkesliv i en profil och knyta an till  tennis, studie och arbetskamrater.
Vem är jag?
Vad vill jag?
Vart är jag på väg? (Rackarns På Spåret fråga!)
Kanske ska jag bara klicka på Skapa kontakt från adressboken G-mail, är Linkedin ett Google företag månne, och sedan låta det vara!
Ser att den förskräcklige Lektor Vektor finns på listan också!
Han stryker vi!
Där finns också en del tennisspelar kompisar.
Om de svarar förstås!
Några panschisar med ett par kontakter!
De tittar aldrig på en sådan här sida (Graveyard of the Internet)!
Kanske klickar jag Lägg till alla utom Lektor Vektor?
Sedan finns det en amerikansk författare också på min lista.
Hur sjutton har hon hamnat där?
Men kul om hon vill vara med tycker Kistalight som hyllar litteraturen!
Några till som jag undrar över hur de hamnat hos lilla mig?
Några som säkert också undrar över min förfrågan!
Kanske putsa listan med förfrågningar?
De flesta på listan har säkert inte Linkedin!
Sedan får nog Linkedin vara!
Åtminstone ingen hög prioritet!
Min uppgift får vara att skriva här på bloggen och på andra sidor.
Så gott det bara går!
Så det så!

PS Verkar bli rena härdsmältan om man klickar på Alla!
Blir verkligen aj...aj Alla!
Räknar till 13 sidor gånger 15 ungefär!
Ha...ha hur många blir det?
Okej några, en hel del, är till företag och institutioner!
Dessutom kunde man ha lagt till alla från sin adressbok i Hotmail!
Oj...oj ..oj!
Blir ännu fler!
Får vara så länge!

    Andra bloggar om fotografi Andra bloggar om litteratur  Andra bloggar om klassresor  Andra bloggar om författare: Andra bloggar om Stockholm Andra bloggar om skrivande Andra bloggar om Istanbul  Andra bloggar om Nobelpriset i litteratur Andra bloggar om pedagogik   Andra bloggar om didaktik
©Thommy Sjöberg

Egenmäktigt förfarande Light

Lena Andersson, troligtvis, i Tensta på en gångbro där bussarna dundrar förbi?
Nu har Kistalight gjort det som kanske hundratusentals svenskar redan gjort!
Läst Egenmäktigt förfarande - en roman om kärlek!
Rolig läsning eller tragisk?
Vi väljer att se romanen som rolig läsning.
En komedi av träffsäkra iakttagelser av en hjälplöst förälskad poet och essäist, Ester, med ett mycket välmöblerat huvud men ett mindre välsorterat hjärta som hon inte kan styra med sitt rationella tänkande.
Lena Andersson, Ester, levererar rader av lysande observationer av buffeln konstnären Hugo Rask.
Den senare ett porträtt av filmaren Roy Andersson?
I alla fall enligt Roy själv!
Vilket höjt bokens snackstatus!
Tyvärr påverkar det min läsning!
Kistalight ser (till och med hör) Roy Andersson framför sig när han läser Lena Anderssons roman.
Blir ett porträtt av en ganska tafatt och grund mansperson!
Mänsklig?
Eller är Ester för kategorisk, en känslornas haverist och en stalker, som inte ser att Hugo Rask är måttligt intresserad, eller är hon bara hopplöst kär?
Vi tycker att romanen lever just genom Esters träffsäkra (klockrena) precisa iakttagelser av den taffliga Hugo och hans klichéartade samhällsengagemang och hennes huvudlösa förälskelse.
Hur sjutton kan en så klipsk tjej bli så förälskad i den grunde buffeln?
Vet inte om Lena Andersson har haft Hjalmar Söderbergs mer än 100 år gamla Den allvarsamma leken som förebild för sin roman.
En arketyp!
Hur som helst finns den där stilens klarhet, det lätta anslaget, tidsmarkörer från samhällsdebatten och filosofiska resonemang.
Hjärnans klarhet kontra det förälskades hjärtats vilsna vägar!
Aj...aj...aj!
Betyg fem hopplöst förälskade tjejer av fem som säger att nu får det vara nog!
Om förälskelsen inte funkar!
Satsa på studier tjejer!

PS Läser i intervju, Norra Sidan, att Lena Andersson har varit elev i Kämpingeskolan och hon tycker att det var en bra skola med bra lärare!
Ser också att Lena A är född 1970 bör alltså ha gått i Kämpinge si så där några år in på 1980-talet.
Kistalight som hade ett terminsvikariat på Kämpingeskolan HT 1984 i Ke och Bi, nog smällde det ibland, elevernas jubel, var det inte någonting med svavelsulfids låga flampunkt i kontakt med vatten och visst eldades det med vätgas i Kemisalen och visst hade vi oförglömliga Bi-labbar med rödlök den där terminen!
Undrar vem det var mest lärorikt för, mig som blivande lärare i Hi och Sv eller för eleverna?
Men roligt det hade vi!
Kollar i den gamla skolkatalogen Kämpinge Ro och visst finns det en Lena A i 8D men är det vår blivande författare?
Vet också att Nalin Pekgul var elev där några år tidigare som jag kommer ihåg från tidigare timvik.
Men då hette hon Nalin Baksi och hade en berömd farbror som var poet!
Sådant imponerar på Kistalight!
Ser också att jag den terminen studerade Danska (Nordiska språk) på kvällarna Stockholms Universitet och gick en skrivarkurs på TBV.
Duktig...duktig!

Kämpingeskolan var också en av de skolor som drog en nitlott i det race som kom genom det fria skolvalet!

Inte för att det var en dålig skola tvärtom utan mer som en följd av segregation och socioekonomisk utveckling!

Undrar om jag inte ska göra en separat blogg om detta?

Lust att läsa mer av Kistalight - IRL - Beställ på Bokus! Gilla gärna boken!

Andra bloggar om fotografi Andra bloggar om litteratur  Andra bloggar om klassresor  Andra bloggar om författare: Andra bloggar om Stockholm Andra bloggar om skrivande  Andra bloggar om pedagogik   Andra bloggar om didaktik

 ©Thommy Sjöberg

Kistalight i Vårstädningen

Kistalight i vårstädningen, hittar gamla bilder, här som skridskoprinsessa (fotat av bildlärare Ingrid).
 Nåja!
Hittar små rara vykort som eleverna skrivit en gång i tiden när det var skolavslutning.
Ungefär så här!
- Tack för de här åren!
Nu kan vi allt om världskrig, diktatur och demokrati, politiska lösningar och samhälleliga val, Asiens religioner och länder under utveckling. Lag och rätt och tredje statsmakten / _ _ _ /
- Du är alltid så glad och positiv!
Alltid på gott humör, som få, och med en väldig kunskap!
Vi kommer att sakna dig!
Undertecknat
// 6 - 8 rara, söta och glada tjejer som har nästan högsta betyg i alla ämnen.

 Gråa marsdagar i vårvintern när man sitter på Café kan tankarna gå till tillfällen när det var idrottsdag på Spånga High.
Träff vid Spånga Station, om inte i morgonväckten, så i alla fall kring nio.
Dagen tema Långfärdsskridskor på Norrviken!
Mulet med dis i luften kring nollan och inget höjdarväder!
Upp dyker 6 - 8 rara, söta och glada tjejer som har nästan högsta betyg i alla ämnen!
Men ingen har några skridskor med sig!
Skridskor?
Det trodde vi det gick att låna?
Upp dyker också bildfröken Ingrid T. inga skridskor där heller!
Vi prickar av vår lista!
Alla som ska åka långfärdsskridskor i dag är där, av de rara söta tjejerna, som har nästan högsta betyg i alla ämnen, utom en som ringer på sin mobil och säger att hon är på väg.
Thommy du som kan så mycket kan vi inte åka in till Stan istället och gå på Café, diskutera böcker och litteratur?
Thommy med Th, Kistalight, som för dagen är utrustad med vinterjacka, värmeställ och ryggsäck med utflyktstermos och matsäck och faktiskt sett fram emot ett varv på Norrviken tvekar men beslutar sig för att bättra på sin slarviga image och tar ett fast grepp om situationen.
Nå det får bli Norrviken i dag!
Ni får promenera med Ingrid så tar jag en tur med grillorna!
Som sagt - blev en skridskotur för mig runt Norrvikens 14 km i riktigt blött, disigt och grått skridskolag, tog väl 45 - 50 minuter, vilket fick våra tjejer att bli frusna, oroliga, blöta om fötterna och undra var So-läraren tagit vägen.
På vår hemfärd med pendeltåget och efter några tågbyten bekänner Thommy med Th.
Ni tjejer vi skulle nog ha åkt in till Stan och gått på Café.
Vet ni vad!
I min ungdom fanns det ett riktigt trevligt Café i Gamla Stan som hette Christina. Där kunde man dricka choklad med vispgrädde till matiga mackor och ville man vara intellektuell gick det bra med en kanna thé!
I min ungdom kunde man till och med röka om man gick på Café, t ex Christina, och ville man diskutera Jean Paul Sartre, Simon de Beauvoir (av Sartre kallad Bävern) och den nya franska vågen inom filmen så hade man hamnat på rätt ställe.
Det hade väl varit något för alla söta, rara tjejer som nästan hade högsta betyg i alla ämnen.
Men Pst säg inget till rektorn!

PS Just i dag meddelas att Emmylou Harris  får Polarpriset för sin populärmusik. En värdig pristagare tycker Kistalight som bäddar in  Jerusalem tomorrow - text David Olney. En kongenial låt att lyssna till över några cigg på  Café, nog så intellektuell, även om Emmylou inte skrivit texten så gör hon en fantastisk tolkning! Ämnet i låten känns bekant, om en begåvad social entreprenör kanske?

PS Kistalight är ingen rökare men kul att skoja ändå om några cigg, 6 - 8 stycken kanske, och om konsten att gå på Café som på den gamla goda tiden!

Lust att läsa mer av Kistalight? IRL - In Real Life!

     
Beställ på Bokus! Gilla gärna boken!

Har du redan läst den?Betygsätt med stjärna!

Har du lust att skriva en recension - Great!

Andra bloggar om fotografi Andra bloggar om litteratur  Andra bloggar om klassresor  Andra bloggar om författare: Andra bloggar om Stockholm Andra bloggar om skrivande Andra bloggar om Istanbul  Andra bloggar om Nobelpriset i litteratur Andra bloggar om pedagogik   Andra bloggar om didaktik
©Thommy Sjöberg

Vi syns i Istanbul

Vi syns i Istanbul! Nästa gång vi besöker Istanbul ska vi absolut besöka Babylon och lyssna på musik! Här Jane Birkin som tolkar Jacques Prévert på en av Istanbuls mer levande musikscener, Babylon, i närheten av Istiklal Caddesi och Tünel i stadsdelen Beyoglu.
 Kistalight som samlar på författare födda den 4 februari, hittar en värdig kandidat i Jacques Prevert, här i Jane Birkins tolkning.
Klart vi ser förstås, efter viss eftertanke, att det är Serge Gainsbourg som skrivit visan men att det är en hyllning till Jacques Prevert och hans Les Feuilles Mortes där finns också referenser till Verlaines Chanson DÁutomne i lyriken.
Alltså en fasligt litterär låt i den franska traditionen!
Nu åker vi inte till Istanbul för att följa i frankofila spår men de finns där t ex så lunchade vi på Franska Kulturinstitutet, nära Taksimtorget på Självständihetsgatan, samma dag som vi besökte Geziparken.
En surrealistisk upplevelse!
Att komma in på institutet är som att äntra en flygplats!
Du får passera en spärr, kammas av, så att du inte har olämpliga föremål på dig!
Din ryggsäck körs på rullband genom röntgen innan du kan passera den trånga spärren i entrén!
Men en trevlig upplevelse är ett besök där!
Vi åt vegetarisk turkisk sen lunch där på glasverandan i trädgården i den sena eftermiddagen och den blå skymningen.
En mötesplats i Istanbul tryfferad med visor av Francoise Hardy och andra franska artister i restaurangens musikanläggning - kändes som att vara förflyttad till det sena 1960-talet.
Klart att så har Franska Kulturinstitutet också utställningar, när vi var där hågkomster från första världkrigets utbrott i Levanten, 100 år sedan, det finns språkkurser, föreläsningar, konferenser och som sagt kan man gå på Café på en date med fru Mimmie.

Oh, je voudrais tant que tu te souviennes,
cette chanson était la tienne,
c'était ta préférée, je crois
qu'elle est de Prévert et Kosma.

Et chaque fois les feuilles mortes
te rappellent à mon souvenir,
jour après jour
les amours mortes
n'en finissent pas de mourir.

/ _ _ _ / La Chanson de Prevert Serge Gainsbourg

Kistalight gör en lista över vad vi drömmer om för utflykter till nästa gång vi besöker Istanbul!
 Vi kör på utan rangordning!

• Cruisa på Gyllene Hornet en dag med strandhugg, kanske ett stopp i den gamla grekiska stadsdelen Fener med den berömda skolan, innan färden går vidare
• Besöka Chorakyrkan nära stadsmuren, kyrkan med ikon och madonnabilden, som inspirerade Gunnar Ekelöf till dikten den Svarta Madonnan ur Diwan över fursten av Emgion
• Besöka den heliga Eyüplatsen och Pierre Loti Kaféet - fundera på hans roman Aziade, njuta av utsikten över Gyllenene Hornet och spana efter mystiska damer med hasselnötsbruna ögon
• Besöka Bokbasaren, Sahaflar Carsisi, och skänka lämplig bokhandel några ex av Kistalight på spaning... i litteraturens värld - obs fasta priser där! En Kistalight går det inte att pruta på ens i Istanbul
• Strosa i kvarteren kring Galata och självständighetsgatan i Beyoglu, slinka in på Babylon och lyssna på lite häftig musik
• Fika eller thé på Hotel Pera Palace - Orientexpressen nostalgi
• Besöka Top Kapi palatset, Osmanska rikets maktcentrum, miss hann inte med det - shame!
• En båttur till Üsküdar, asiatiska sidan, med promenad där och en thé på Mistanbul Hanci Café
• Besöka Istanbuls Moderna, glödhett, vid Bosporens strand (kaj) med utsikt mot Serajudden och Hagia Sofia
• Luncha vid Galatabron, fisk, skaldjur eller specifikt musslor - ett glas fruktigt vitt från Kappadokien till?
• Besök i förort utanför turistfällorna - vågar vi det? Kanske i Gazi de upproriska aleviternas kvarter?

Vi syns i Istanbul!

Lust att läsa mer, IRL, av Kistalight?
In Real Life!

         
Beställ på Bokus! 

Gilla gärna boken!
Har du redan läst den?
Betygsätt gärna med stjärna!

   Har du lust att skriva en recension - Great! Numera är alla utgåvor av Kistalight slut på förlaget.

SOLD OUT

      © Thommy Sjöberg