Sommarläsning för Kistalight – låter lusten och slumpen styra. Boken om Brodsky var sommarens clou! Bild Thommy Sjöberg från täppan i KistaKistalight har varit hemma från jobbet i två dagar – ont i halsen och blåsor i munnen.
Brukar få det vid terminsstart utan att det bryter ut några krämpor.
Vågar inte köra på den här gången!
Lyssnar på kroppen!
Ligger på sofflocket och funderar på att styra, ställa, ansvar och vad som är ett bra ledarskap.
Är nödvändigtvis inte samma sak!
Funderar på en liten essä i frågan – kanske kan man utveckla några intelligenta tankar om makt och ledarskap, hänvisar så länge till en gammal bit från Kistalight!
I dag dags att summera vår sommarläsning. Allt som allt har nio böcker blivit lästa – allt från en diktsamling, en bok om stadsplanering, kortnoveller från Israel, böcker av och om Slas, en bipolär fallhistoria, boken om Joseph Brodsky Språket är gud och sommarens följetong i Svd Theodor Kallifatides Det gångna är inte en dröm. Samtidigt kämpar vi på med en modern klassiker som Günter Grass Blecktrumman i vår ambition att varje år läsa minst en klassiker – här dessutom ett nyårslöfte.
Listan sommaren -10 utan inbördes ordning
Fantasiön av Henrik Brandâo – här finns en blogg om läsningen - En femtioårsjubilar – grattis Brasilia.
Oskuldens tecken av Patti Smith – finns en blogg även här - Patti Smith Light.
Supportern och Sekonderna lämnar ringen av Stig Claesson och Blåbärsmaskinen av sonen Nils Claesson – blogg även här Slas revisited - Blåbärsmaskinen.
Sedan har vi läst Ann Heberleins Jag vill inte dö, jag vill bara inte leva, förra årets snackis, mycket läsvärd och välskriven om manodepressivitet.
- Borde ha bearbetats konstnärligt, allt för ömtåligt och utlämnande, kan förläggaren kanske ha ett litet mentorsansvar för sin författare?
Hårdkokta korta noveller Goda intentioner från Israel av Etgar Keret. Kistalight gillar formatet – flash fiction men betydligt våldsammare än Kistalight milda bloggpustar – säger säkert något om dagens känslomässiga klimat i Israel. Kistalight har även sett en sevärd tecknad drömsk surrealistisk Dvd Waltz with Bashir från Israel om Libanonkriget i början av åttiotalet.
Språket är Gud om Joseph Brodsky av Bengt Jangfeldt
Brodsky gillar katter på framsidan är han porträtterad tillsammans med katten Mississippi. En bild som Brodsky var väldigt förtjust i och som bland annat publicerades i samband med att Brodsky fick Nobelpriset i litteratur.
Brodsky var autodidakt (självlärd), tidigt hoppade han av skolan och i sin ungdom deltog han flera år i geologiska expeditioner i bortre Asien i det gamla Sovjetimperiet så småningom blev han intresserad av poesi och utvecklade en egen poetik. En poetik som färgades av att Brodsky var självlärd om man nu kan tala om att han var självlärd eftersom han besatt ett encyklopediskt vetande och som vuxen lärde sig flera språk och erövrade engelskan som vore det ett nytt modersmål.
- Klart det kunde vara knaggligt med uttalet! Oxford ligger långt bort om man som Brodsky var förvisad till regionerna upp mot Archangelsk vid Ishavet och engelskan lärts in med lexikon och vänners skänkta böcker.
Ärligt talat var en del föreläsningar obegripliga när väl en ivrig Brodsky i exil hade blivit lärare i litteratur på bl a Mount Holyoke College talade han en engelska med ryskt idiom som inte var lätt att följa. Undervisningen var en födkrok under Brodskys 24 år som lärare men flera essäer om poesi växte fram ur den. Lustigt nog undervisade han ett år en av Bob Dylans söner i sin poesiklass. Bob Dylan som hade samma födelsedag som Brodsky men var ett år yngre. Bägge hade även det gemensamt att de valde en självständig väg - de gick sin egen väg - the road not taken. Bägge hade också starka förebilder de identifierade sig med, rent av gick upp i, i Dylans fall Woody Guthrie och i Brodskys fall W. H. Auden. Den senare som till och med fick ge namn åt en Essäsamling Att behaga en skugga - för övrigt en av Kistalights verkliga favoriter.
Brodsky utvecklade en egen intressant poetik som mycket förenklat kan beskrivas som att tiden är större än rummet men språket är större än tiden. Kring det utvecklade Brodsky en syn om språket som metafysik. Språket är gud. Här blir det problematiskt för Brodsky anser att estetiken är basen för all värdegrund och etik.
Kanske är det Brodsky som autodidakt som slår igenom när han bygger sin romantiska poetik där han , förenklat, anser att bra litteratur och helst poesi är etikens moder - ungefär som att man blir en god och bättre människa om man läser massor av litteratur och genom det skapas det en bättre värld.
Många av världens diktatorer läste massor av goda böcker - se t ex Mussolini, Mao och Stalin. De blev inte mindre onda för det!
Det är inte kunskapen och det encyklopediska vetandet som saknas hos Brodsky utan mer ovanan att tänka disciplinerat vilket tränas i studier på universitet och högskolor. Något han faktiskt, även det, delar med Bob Dylan. Bägge är fantastistiska poeter men knappast några samhällstänkare eller ideologer.
- Bättre då med deras poesi!
Brodsky besökte ofta Stockholm och älskade skärgården. Ljuset och naturen påminde om hans ungdoms Leningrad med omgivningarna kring Finska viken. Besöken resulterade även i dikter - här kommer inledningen till en av dem - en elegant bagatell men väl så formsträng.
Hamnen i Fagerdala
Träden susar vid kanalens strand i mörkret.
Regn, får man anta; ty det är knappast så att björken -
för att inte tala om tallen - i den mörka natten,
i lövens fina skälvning, i barrens glans, känner igen
vatten
när det faller i lodrätt bana. / _ _ _ /
Andra bloggar om kanon: Andra bloggar om Slas: Andra bloggar om Kista Andra bloggar om Stockholm Andra bloggar om litteratur Andra bloggar om författare:
©Thommy Sjöberg
