Selma Light En Pelargon från Mårbacka

Selma en stor berättare med skarpa  (jack) ögon och karaktär i blick. Kistalight tänker sig att om vi har hennes porträtt på väggen hemma i Kista ovanför datorn vid skrivarplatsen i köket så skulle vi vara tvungna  att ha ett draperi att dra för porträttet när hennes närvaro blir allt för stark.
När vi sitter där och knackar på tangenterna eller om vi slirar med vår berättelse!
Kistalight har besökt Mårbacka i maj i den skira sköra grönskans tid. En födelsedagspresent (70 är det nya 50) av mina telningar Evelina och Love.
Psst de är vuxna nu!
En present som inkluderar deras resesällskap. Vi får riktigt rå om varandra för att ta ett nappatag på plats med vår bästa Selma... och Mimmi gör utflyktsmackor, stekta ägg garnerade med gräslök på surdegsbröd, en gång i tiden brukade det vara med stekt bacon också.
Mårbacka i början av maj, ortnamn som virvlar förbi; Skåre, Forshaga och Deje (massor av mygg) skogar utan internetuppkoppling (puh här får man vila från den digitala världen), blånande berg och sjöar och den bördiga Frykendalgångens sluttningar.
En hembygd för en stor berättare och ett fint och vackert läge för Mårbacka herrgård!
Kistalight med telningar och Mimmi börjar med presentboden, jag slår till med ett köp av en Selma Pelargon, vågar inte vänta med köpet eftersom det bara finns två kvar, egentligen hade jag tänkt köpa Kejsarn av Portugallien men den köper dottern Evelina. En bok som för övrigt finns gratis digitalt genom Runebergsprojektet.
Nej en pelargon med anor, genom sticklingar, från Selmas tid får det bli.
Vi hinner med första eftermiddagsvisningen!
Guiden typ äldre lärarinna på mellanstadiet kan sin Selma.
Antagligen har hon en lång erfarenhet av visningar på Mårbacka och kan det här med gruppdynamik.
Ni vet tyst kunskap eller konsten att hantera lite besvärliga elever.
Mimmi som ofta tjabbar med Kistalight envisas med att hela tiden oroa sig för hur jag bär min Selma Pelargon!
Värsta OBS-klass eleverna!
Vår eminente guide löser problemet genom att helt enkelt ta vår pelargon och förvara den bakom Selmas kök under visningen.
Vår kvinnliga äldre guide har troligen under åren allt mer identifierat sig med Selma, lite sträv, kärnfull humor, men inget daltande och för mycket till mötes gående när hon svarar på våra trevliga frågor.
Här är det en lärarinna från en tid med andra läroplaner (ingen lattjo lajban typ direkt) som gäller.
Undrar om hon inte ser ut lite som Selma också?
Vår eminente guide berättar om herrgården.
Det ursprungliga och den del som Selma lät bygga om efter att ha köpt tillbaka huset och gården. I hallen finns en gås som några skolpojkar skickat i ett paket. Selma blev så rörd att hon lät stoppa upp gåsen och lät den bli ett utställningsföremål på Minnesgården. Gåsen som symbol för Selma Lagerlöfs största försäljningssuccé (Nils Holgersson) genom åren. Både då, nu och internationellt. Överhuvudtaget hade Selma en omfattande kontakt med sina läsare. Hon fick 45 000 brev under karriären och läste  alla och till barn och ungdomar besvarade hon själv breven. Dessutom hade hon ibland hjälp av sin käre väninna och förtrogna Valborg Olander.
Från barndomens stora trauma när lösöret och gården Mårbacka såldes på auktion efter faderns konkurs går det en röd tråd i allt vad Selma sedan gjorde. Det var dagen hon beslutade att hon som vuxen skulle bli författare, bli rik och köpa tillbaka gården och få revansch för den oförrätt hon kände som ung. Säkert finns det även känslor hos Selma av utanförskap och hennes förhållande till sina väninnor som komplicerar och fördjupar hennes författarskap. Hon hade insikter i människans mer mörka sidor, passioner och tvivel.
Hos vår eminente guide är det dock bilden av  den praktiska, goda och varför inte entreprenören Selma som dominerar. Hur hon driver sitt Mårbacka som en för tiden modern företagare, tar ansvar för sina anställda och engagerar sig i bygdens fattigvård och hon försöker rent av odla en sorts havresort som i dag skulle betraktas som innovation inom hälsokost men som då var ett misslyckat ekonomiskt projekt. Undrar om inte Selma ägnade så mycket kraft och energi åt sina åtaganden på gården för att hålla de konstnärliga demonerna i schack. Hur som helst skapade de energi så att man förundras över att en människa kan hinna med så mycket under ett liv och samtidigt vara en kvinnopionjär, den första kvinnan som får Nobelpriset och den första kvinnan i Svenska Akademin.
Från sällskapsrum till kök (visst fanns det en plikttrogen husmor anställd) hittar vi vägen till Selmas imponerande bibliotek och arbetsrum. Här finns Nobelprismedaljerna och här känner man av kraften (vibbarna) i hennes författarskap och inspirationen från husgudarna Fänriks Ståls Sägner och Charles Dickens romaner (samma mörka virvel i berättandet) och Kistalight tycker sig ana Selma där bakom skrivbordet balanserande skapandets mörka och ljusa krafter.
Kan Selma spöka här på gården frågar vi vår eminente guide när visningen är över?
Mmm säger vår gode guide samtidigt som hon lämnar tillbaka vår Selma pelargon som fått lite egentid bakom Selmas kök.
En av dagens höjdpunkter blir när vi sitter i Mårbackas Café i försommarvärmen efter promenad i trädgården med alla äppelträden, den skira grönskan och tipspromenad. Vi fikar och smakar av en Mårbackakaka och Skrädmjölsdröm (Selmas gamla havreprojekt).
Visst känns det lite som Skansen och antagligen är det mycket svenskt!
Vi chillar och  har det bra minns utflykter till Skansen och Himmelsberga när våra barn var små och ungdomar och det var obligatorisk närvaro!
Love vår son citerar Äntligen stod prästen i predikstolen ur Gösta Berlings saga och vi skojar lite om en av den svenska litteraturens mest berömda (kärnfulla) inledningar.
Några rader som signalerar en hel värld!
På hemvägen kvistar vi förbi Göran Tunström i Sunne och hälsar från Selma och imponeras av kyrkan och den gråblå Frykensjön i dalgången och det är en ljummen eftermiddag som om det redan vore sommar.
Under tidig kväll har vi hittat vägen ned till Karlstad och vi sitter i en liten soffgrupp och dricker mousserande Cava, förfestar lite så där, på Riverside Hotel medan vi skålar, Selma pelargonen med sina sticklingar står på bordet och vi äter salta nötter, innan det är dags att göra stan. Utanför fönstret virvlar Klarälven förbi i en delta gren och vi kommer att tänka på en gammal Peter Le Marc låt.
Vi sjunger.
Hon bor på fel sida älven...

Visst visst!
Det är Trollhättan och Göta Älv inte alls Klarälven.
Men vad gör man inte för konsten?
Undrar om jag inte ska dra för draperiet för Selma hemma i köket i Kista? När  jag skriver det här med min Selma pelargon på köksbordet strax till vänster om datorn medan jag knattrar på mina tangenter och undrar om berättelsen slirar!
Psst Mimmi våra barn är vuxna nu!

© Thommy Sjöberg