... skulle så gärna berätta något om Hornstullsstrand Bild Thommy Sjöberg
Monday, October 28, 2024
Bitar och Skärvor vid Hornstullsstrand Remix
Monday, October 21, 2024
HP Light Just Only One Thing Wrong
Kistalight söker tröst hos den gamle folk/rock/ räven Bob Dylan, en riktig singer/songwriter som till och med fått Nobelpriset för sina eminenta texter, kanske är hans heder, karaktär och filosofi inte alltid etthundra procent på PK-listan men gott att lyssna till dagar när löven ligger tunga och hala på din promenad i den vackra hösten, så smått långsinta minns vi, I just did one thing wrong när det begav sig som provledare på Högskoleprovet år 2023 aj...aj!
I år blir det inget högskoleprov! Aj ... aj för att vara långsint! Bara att sjunga med i Bob Dylans Songbook, I just did one thing wrong ...
Från Vladivostocks Sanningskommision för de rena svaren
Hej, (Citat)
Det har framkommit att du i samband med ditt arbete vid högskoleprovet den 22 oktober 2023 inte följt instruktioner i provhandboken då du ej noterat att deltagares underskrift saknats på en svarsblankett.
Till följd av ovanstående händelse kommer du inte att få någon intresseförfrågan inför kommande högskoleprov.
Vänligen,
Vladivostocks Sanningskommision för de rena svaren
Studentavdelningen
Sektionen för de perfekta
Till Handläggare Vladivostocks Sanningskommision för de rena svaren
Friday, October 18, 2024
Rötter Remix
My name is Cosima Littlewood and I'm a researcher at Family History Films, www.myfamilyhistoryfilm.com.
Mats Lederhausen gave us your email address; we're currently researching his genealogy for a private project. It would be really useful to hear your knowledge of your family history. / _ _ _ /
Cosima
Rötter en gång till
Klart har man ingen historia så har man inte heller någon framtid! Då jag härstammar från en stor familj med bakgrund i Stockholms skärgård finns släkten där men i det moderna samhället räcker dock inte alltid tiden till för närmare umgänge och kontakter.
Det var en minnesvärd dag, den enda kvarvarande systern i vår föräldraskara, Elsa, fyllde 94 år. Hon uppvaktades på Årstanäs av oss alla.
Grattis Elsa på din födelsedag!
Vad fin du är med dina vackra röda ros i håret!
Vem är det?
Det är Thommy.
Oh är det säger Elsa och får det att låta unikt!
Eftersom min far var näst yngst i den stora barnaskaran efterlämnades inte så många minnessaker från det vackert liggande skärgårdshemmanet i Årstanäs som de fick lämna när han var barn på trettiotalet. Dock har jag en kopia på en tidningsartikel i ST från 1925.Fotot där är egentligen från en konfirmation 1922 året då min far föddes. De som konfirmerades hette Anna och Alf och står längst till höger i mittraden. Elsa 94-årsjubilaren syns längst till vänster nedre raden. Av alla syskonen som syns på bilden dog tre stycken i ung ålder övriga överlevde och blev gamla och flera av dem blev över nittio år. Förutom strömmingen, den friska luften och det härdande livet så hade de roligt i syskonskaran. Man spelade musik, man sjöng och skrattade nästan jämt. Bra egenskaper för ett långt och gott liv tror jag.
Ett fotografi och en artikel
Sensommar 1925, Årstanäs i Österhaninge socken, 18 barn med föräldrar framför fotografen och ett skärgårdshemman i bakgrunden. Stockholmstidningens utsände berättar om Sjöbergarna - Sveriges barnrikaste familj, ändå saknas ett barn på fotot. Jag vet för jag har laguppställningen -sic! Det skulle alltså vara 19 barn. Se foto ovan!
Ett stiligt par som fick en massa duktiga barn som var våra föräldrar - Anna och Albert Sjöberg
Vid Blista och Årstafjärden fyllda med strömmingsblänk, karga jordar och Hanveden med skog och vilt skulle barnen Sjöberg formas och växa upp. Det var det gamla bondesamhällets tid. Det var långt mellan slott och koja, före bilismen och det moderna samhällets genombrott och långt innan man inom sjukvården kunde bota TBC med en antibiotikakur. Här gällde det att lita till den egna förmågan och fantasin. Man fick utveckla det man i dag skulle kalla en omfattande kompetens. Fiske, fiskeredskap och båtar skulle hanteras. Jordbruk med bete, hö och djurhållning tillhörde vardagen. Snickerier, bygga, fixa och laga blev en färdighet som de unga bröderna fick klara av. Kvinnorna fick ta till vara tyger och kläder som de värsta sömmerskor och i hushållet gällde det att laga till strömming, vilt, kött och bak och som sagt det föddes en del barn och då fick de äldre systrarna passa småsyskon och insikt i barnmorskornas värld. Försäljartalangerna utvecklades på lördagarna med strömmingsförsäljning på Kornhamntorg. En försäljning som 1924 underlättades med hjälp av en nyinköpt T-Ford.- Se där ett exempel på att man inte var främmande för nymodigheter!
När det gällde fritiden var man inte sämre. Även om jag tror att man inte pratade om fritid på den tiden. Då var man nöjesarrangörer med tillgång till festplats, Tallbacken, egen orkester bestående av delar av syskonskaran som skötte musiken, kaffeservering med hembakt och systrar som skötte inträde och tog betalt. Här hade man kul och det var mycket glädje det har jag själv tagit del av när jag hört äldre fastrar skojat och skrattat när man pratade minnen från förr. Det vimlar av starka kvinnor inom Sjöbergssläkten.
Klart att man blir självständig och utvecklar det vi i dag skulle kalla anlag för ett gott entreprenörskap när det varken finns tillgång till fiskerikonsult, barnavårdscentral, jordbruksverket, byggprogram på gymnasiet eller för den delen kommunala musikskolan, utan att förringa någon av dessa institutioner prövades barnen Sjöberg ständigt i vardagen.
Det var en resa de fick göra barnen Sjöberg. Inte bara för att de som vuxna flyttade in till Stockholm. En resa som i dag tar en halvtimme med bil tog då med häst och vagn åtskilliga timmar och sedan med den införskaffade T-Forden några timmar. Nej den verkliga resan var den från ett fattigt bondesamhälle till det moderna samhället med bilen, teven och sjukvården som symboler. Staden istället för landet som boplats, folkhemmet och det goda livet under några decennier efter andra världskriget. Ett modernt samhälle som med tiden dock fick andra problem än bondesamhället med sin kärvhet och fattigdom.
Resan från bondesamhälle till staden och det moderna livet fick våra föräldrar göra men jag undrar om inte vi alla kusiner har lite strömmingsblänk i ögonen, skärgårdens fjärdar i våra hjärtan och finns det inte en entreprenör inom oss med en alldeles särskild känsla för musik. Fantastiskt är i alla fall att tänka sig att rötterna finns i ett skärgårdshemman vid Årstanäs i Österhaninge socken.
Där en man Carl Albert Sjöberg bildade familj med en ung kvinna Anna Matilda Nilsson i ett annat sekel, ja under annat millennium och i ett annat samhälle. Ett stiligt par som fick en massa duktiga barn som var våra föräldrar.
© Thommy SjöbergPS En karta med Årsta Slott med omgivningar från, ca, 1900, Årstanäs uppe i det högra hörnet (nordöst) av kartan, klicka gärna på bilden.Årsta Slott är även författarinnan Fredrika Bremers födelsehem, en pionjär för den Svenska Kvinnorörelsen. Hon skrev den berömda romanen Herta och även en uppmärksammad reseberättelse om en resa i USA, Hemma I Den Nya Världen 1853 - 54.- Bilden ovan är oklar (blurrig), fotografiet från tidningen ST, men laguppställningen är antagligen följande:Översta raden från vänster: Agnes, Therese (mother to Paul Lederhausen), Kristian, Eva och AstridMellan raden: Berta, Carl-Albert (father), Anna (mother) Helge Anna och AlfSittande: Elsa, Signe, Nils, Anders, Märta, Vega och Bror.Små bilder: Knut till vänster och Hans till högerOm du räknar, finns det 20 st i familjen ovan, men ett av syskonen saknas som inte kunde delta.- Gunnar Sjöberg, så det finns 21 medlemmar i familjen!Strangely enough, there was another child who could have been with them, Agda Sofia Sjöberg b 1901 who died young. Grandmother Anna herself claimed before her 60th birthday in march 1938 in DN article, interview, a tribute, that she was the mother of 23 children.
Thursday, October 10, 2024
Modernism, Bygglåda för Byråkrati och Ungdomliga Val
I´ve been standing on the shoreline (Broder Daniel, tolkning Anna Ternhielm)
Skymtade man inte ljuset så där i slutet av den drygt hundra meter långa korridoren? Kistalight som målare på kvarter Garnisonen sommaren 1971. Bild Wikipedia
Strukturalism Light
Intressant artikel sommaren 2009 i Svd av Elisabeth Andersson om kvarter Garnisonen på Karlavägen Östermalm i Stockholm. Då 1971 när det byggdes för statliga verk gällde modernism som idé. Det var en bygglåda för kontor, djärva färgval och experiment med former för institutioner som FOA, SCB, SÖ, Social och Byggnadsstyrelsen och deras snidare som skulle vara en byråkratis stolta regatta i folkhemmet. Här skulle 5 000 tjänstemän inrymmas i det dagliga arbetet med regler, förordningar och föreskrifter för våra medborgares väl och ve i hur man bör leva.
För att alla resenärer skulle kunna få plats med tunnelbanan till T-station Karlaplan varje morgon och för att Garnisonens medarbetare skulle kunna ta nya nappatag varje dag med byråkratin. I den gigantiska byggnaden fick våra byråkrater befästa vad som är rätt och fel i en komplicerad värld, allt i ett arbete med rörlig arbetstid.
Det var sommaren 1971 som Kistalight jobbade där som målare.
Hur som helst här skapades då en 350 meter lång byggnad med flyttbara moduler och möjlighet till förändring (strukturalism) i kontorsmiljöerna.
Vi var yngst.
Vi var sist anställda och vi var bara sommarjobbare.
Uppdrag att måla ett litet rör bakom en betongpelare, trångt, och en bit rör bakom det redan målade elementet som fanns i alla rum. För övrigt var alla delar klara - så kallade färdiga moduler. Varje morgon, klockan sju, en lång korridor med hundratals rum!
Skymtade man inte ljuset varje dag så där i slutet av den drygt hundra meter långa korridoren?
Ljuset i tunneln!
Skönt att det var studier som gällde till hösten.
Jag kan jobba över! (Kistalight)
Kan du inte börja med att jobba heltid! Vaken och i och för sig riktigt bussig verkmästare (Ove Vestlund) som hade koll på att Kistalight gärna hade en akademisk kvart, pionjär med flextid, mest varje morgon. Verkmästaren som grejade fina bättringsjobben för Kistalight och oroade sig för att slutfinishen aldrig blev klar skickade till slut en gubbe till för att få till det. Verkmästar-Ove tyckte Kistalight var aningen komplicerad med sina ambitioner att studera och som han sa.
Jag har enkla gubbar från landet här i mitt lag som inte vet av något annat än att knega på dagen lång än att fundera över frågor om almar i Kungsträdgården och rockfester på Gärdet.
Komplicerad tänkte Kistalight!
Vem tar inte chansen att se ljuset i form av lite studier när man har klarat av en drygt hundra meter lång korridor varje dag där en liten bit rör ska målas.
Bakom en trång betongpelare.