Saturday, November 10, 2018

Istanbuls store fotograf Ara Güler

Ara Güler Light

Fin Under strecket i dag i SvD om Istanbuls store fotograf Ara Güler av Orhan Pamuk! Ara Güler avled i oktober i år och begravdes under stora hedersbetygelser. Kistalight minns (hyllar) genom en gammal blogg om Orhan Pamuk.
Vi läser om delar av Orhan Pamuks bok om Istanbul för att hitta fram till Ara Güler The Eye of Istanbul! (Blir ändå mest en blogg om Orhan Pamuk)

Att läsa en stor författare som Pamuk och hans memoarbok är också att få ta del av en mycket välskriven berättelse om Istanbul.
Frågan är om det inte är staden som är huvudpersonen?
Läsaren får se hur bilden av staden vuxit fram genom utländska författares ögon.
Författare som Gustav Flaubert, Theo Gautier och Pierre Loti (som ingen läser i dag)!
Hur deras inflytande har påverkat bilden av staden genom deras romaner, essäer och brev från den sena Osmanska perioden.
Orhan Pamuk lyfter också fram fyra klassiska krönikörer och flanörer från Istanbuls tidningsvärld. Skribenter som har haft stor betydelse för honom som författare och skildrare av Istanbuls myllrande labyrinter.
De fyra krönikörerna är tidstypiska flanörer, som sitter på café (Meyhane) och är goda iakttagare av Istanbuls särart:
De historiska miljöerna, ruiner, gravvårdar, palats, moskéer och minareter!
De fyra, Yahya Kemal som benämns som den fete poeten, populärhistorikern R E Kocu, À S Hisar med sina Bosporenmemoarer och romanförfattaren À H Tanpinar som säkert inte så många känner till i dag.
De var alla melankoliker, loners och tidstypiska skildrare av ett imperium (Osmanska riket) i förfall. Bakom deras iakttagelser anar man hur en ny sekulär och stark nationalistisk stat växer fram - Turkiet och den speciella känsla, melankoli, som fanns där och som Orhan Pamuk kallar hüsün. Melankolin hämtar också näring i den speciella brytning av känslor som finns mellan öst och väst, Europa och Asien, och mellan Orientens anda och den i Istanbul odlade, bland intellektuella, vurmen för den franska kulturen.
En annan kolumnist, Ahmet Rasim, som Orhan Pamuk hyllar och som troligen är förebild till den mystiske krönikören Celâl i hans Den Svarta Boken.
Ahmet Rasim räknas som en av Istanbuls stora författare med sin humor, skrivglädje och kärlek till livet så lyckades han balansera sorgen efter svunna storhetstider och Sultanens censur. Han fann en egen ton som staden Istanbuls specielle krönikör, tid och miljöskildrare och han blev en feuilletoniste i stadens stora tidningar.
Frågan är om inte Orhan Pamuk också just balanserar sitt författarskap mellan det fria uttrycket (ordet) och den turkiska identiteten, den speciella lagtext, som finns i den turkiska författningen som säger att det är ett brott mot staten att kritisera eller förlöjliga det turkiska!
Ändå skräder inte Orhan Pamuk orden när det gäller de pogromer som drabbade greker och armenier under några dagar (6 och 7) september 1955 i Istanbul och för gott gjorde slut på den mångkulturella generositet som hade rått under århundraden i Istanbul. Pamuk har även offentligt kritiserat (nämnt) folkmorden mot armenier och kurder under första världskriget som genomfördes av de nationalistiska ungturkarna vilket officiellt förnekats av den Turkiska staten.
Hüsun vid Galatabron - bild Ara Güler
Orhan Pamuks bok Istanbul Minnen av en stad är en briljant och kunnig litterär skildring av Istanbul. De briljanta essäerna om staden varvas med de egna minnena och uppväxten i en sekulär övre medelklassfamilj. Den lille Orhan curlas av sin pappa i sina litterära intressen när fadern skjutsar honom på lördagarna i sin stora Packard från Beyoglu över Galatabron till  Bokbasaren i närheten av Den Stora Basaren på andra sidan Gyllene Hornet för att söka efter modernistiska europeiska författare.

Trots Orhan Pamuks briljans kan det vara intressant att notera vad som inte finns med i hans minnen av en stad!
Viss polemik där!
Kistalight saknar några av de riktigt stora författarna från Istanbul som Yasar Kemal, några av hans romaner utspelar sig i Istanbul, eller en lyriker som Nazim Hikmet med fantastiska diktsviter om staden. Nazim Hikmet som mest fick tillbringa sin tid i fängelser eller leva i landsflykt också en folkets poet som Orhan Veli saknas hos Pamuk, den senare något av en Istanbuls egen Cornelis Vreeswijk. Kanske hörde de senare hemma för mycket på vänsterkanten för Orhan Pamuks smak, kanske dominerade inte känslan av hüsün för staden Istanbul hos dem även om den fanns där.
Möjligen hade de också mer livskraft och var mer överlevare än flanörerna och melankolikerna?
Sedan var det aldrig hälsosamt att förknippas med vänstern med tanke på den turkiska militären.
- Den officiella censuren fanns där - se den turkiska identiteten liksom den informella självpåtagna censuren.
En svartvit plåtande fotograf Ara Güler, vän till Orhan Pamuk, finns rikligt representerad i memoarboken. Ovan från Gyllene Hornet med (bör vara) Süleymaniyemoskén.
Ara Gülers fotografier är en av höjdpunkterna i Orhan Pamuks bok om Istanbul  och en av memoarernas stora förtjänster.
Ara Güler är en världsfotograf som står nära i uttrycket till både hüsün och livskraftiga porträtt av arbetande människor, miljöer och visar mycket av den kraft och energi men även nöd som finns i staden Istanbul.
På det sättet står han närmare vänsterförfattarna ovan än de melankoliska flanörerna!
Mindre farligt med bilder än med litterära texter i turkiska författningsdomstolar?
Hur som helst Orhan Pamuk verkar i dag hellre bo i New York där han undervisar i litteratur och ägnar sig åt sitt författarskap än att han lever i sitt kära gamla Beyoglu och flanerar i Galatakvarteren.
Ett sätt att komma vidare med författarskapet och få arbetsro?
Vill man välja två världsstäder (megapolis) för ett besök i dag, så är Istanbul och New York oöverträffade städer med sina vattenspeglar och stadssilhuetter men också för sin vitalitet och energi när det gäller kultur, tillväxt och ekonomi men Istanbul har sin historia av svunna epoker och förlorade imperier vilket knappast New York kan matcha.
 Möjligen tillhör New York ett sjunkande imperium och en fallen stormakt men än har man långt till Istanbuls hüsun.

PS  Vi avslutar med lite mer Istanbul nostalgi i Ara Gülers anda!
och bäddar in Ilhan Ersahins Wonderland featuring Jane Birkin med Fathers and Daughters (Pour Peres et les filles).
Istanbul i november passar perfekt för poetiska själar med dragning åt det melankoliska hållet!
Hüsun, dimma, dis och regn, Bosporens blå blänk, Gyllene Hornet och Marmarasjön med lastfartygens mistlurar, färjor som pilar av och an mellan Eminönu och Üsküdar och de små fiskebåtarna som drar sina nät på rulle.
Moskéer, minareter, böneutrop, historiska palats, ruiner och alla stadens människor som skyndar fram genom stadens labyrinter för sina arbeten, mystiska möten, i glädje, sorg och just i dag  stannar hela staden upp (9:05 -makterna) för att hylla staten Turkiets grundare Kemal Atatürk med en tyst minut för att minnas hans dödsdag (80 year anniversary)  från den 10 november 1938.


Ilhan Ersahin Wonderland featuring Jane Birkin Father and Daughters spellista från Kistalight Vi syns i Istanbul. Se Kistalight Channel Youtube!
  
©Thommy Sjöberg

Labels: , , , ,

6 Comments:

Blogger Thommy said...

Texten ovan skrevs före kuppen mot Erdogan och den stora förföljelsen av alla intellektuella som råder i dagens Turkiet och speciellt i Istanbul. Turkiet som ett av världens mest repressiva länder när det gäller tryck och yttrandefrihet och mänskliga rättigheter. Klart att det också påverkar deras ekonomi!

2:54 AM  
Blogger Thommy said...

Många besökare i dag, 12/11 -18, från Okänd region 123 st och bara 25 st från Sverige plus några småposter! Ändå försöker jag forrfarande bearbeta texten ovan och än är dagen ung! 😎🐢🐍

9:13 AM  
Anonymous Kistalight said...

Upptäcker (makterna) att den 10 november är Kemal Atatürks dödsdag och han brukar hyllas med en tyst minut just den dagen i hela Turkiet då landet stannar upp och för sextio sekunder står still.
Undrar om det är så även i dag under "sultan" Erdogans styre?
Troligen hyllas Kemal Atatürk även i dag men undrar vad han tänker där uppe i sin himmel över Erdogans styre, flirt med islamisterna, brist på demokrati, tryck och yttrandefrihet, förföljelser av oppositionella och Turkiets sekulära utveckling?

2:48 AM  
Anonymous Kista Lumiere said...

Apropå författarna ovan som påverkat synen på Istanbul som stad!
Visst läser man Gustav Flaubert i dag!
Åtminstone i Frankrike och då speciellt på deras läroverk där man läser Madame Bovary och förstås diskuterar den som man gjorde förr i tiden på svenska läroverk och universitet.
Så det så!

1:19 AM  
Anonymous Kistalight said...

Your Tweet activity
Your Tweets earned 23,243 impressions over the last week

My tweet with (of) Ara Güler get a lot of impressions saturday 24 november!
Over 5000!
Something mystical about that?

Fun any way?!

9:34 AM  
Blogger Thommy said...

Thommy said...
En gång till!
Hel del besökare från Turkiet senaste dagarna!
Man får väl anta att det inte direkt är Svenska Dagbladets Bragdguld de är intresserade av?
Se blogg Kistalight Bragdguldet Light 2018 (v. 50)!
Troligen är det bloggen om Ari Güler och Orhan Pamuk som drar.
Ser också i efterhand att det fällts uppmärksammade fängelsedomar mot turkiska journalister i veckan (v. 50). Journalister med mer liberala borgerliga värderingar om frihet och demokrati än de som normalt (Kurder och vänstern) brukar dömas!

Se statistik senaste veckan!

Turkiet 279
Sverige 152
Frankrike 111
USA 26 osv

7:18 AM  

Post a Comment

Subscribe to Post Comments [Atom]

<< Home