Knäppgökarnas Sammansvärjning Light

I dag årsdagen för Palmemordet, 34 år sedan de där ödesdigra kusliga minuterna på Sveavägen. Kistalight har bestämt sig för att nu får det vara nog.
Skarpt läge!
Här behövs okonventionella grepp!
Tänka utanför boxen!
Vi har kallat in en av de skarpaste hjärnorna i den svenska deckarhistorien.
Ture Sventon, mannen - legenden med den höklika profilen, den osannolika förmågan till koncentration och sin flygande matta.
I dag utnämnd till privatspanare!
Vi har laddat med semlor, Tures sekreterare fröken Jansson har levererat temlorna från Rotas konditori på Tegelbacken. Ture har lite vitt semlepuder på näsan, smakar av den utsökta mandelmassa blandningen, tänker och citerar sig själv.
Använd endast pitolerna i nödfall!

Kistalight har lånat Magasinet Filter (juni/juli/2018) på Kistabibblan med reportaget om Den Osannolike Mördaren av den grävande journalisten Thomas Pettersson. Dessutom har vi läst tre artiklar via Flashback Forum (hardcore) av journalisten Olle Minell från tidningen Proletären. Artiklar som publicerades redan 1991 mars/februari som nr 7, 8 och 9.
Reportagen handlar om Skandiamannen och hans roll och hans motsägelsefulla vittnesmål på mordplatsen Sveavägen/Tunnelgatan.
Vi låter Ture läsa artiklarna ... med ännu ett klassiskt Sventon citat.
Det är för tidigt att yttra sig om saken ännu!

Skotten föll 23:21:30 där fanns 22 vittnen, Olof och Lisbeth Palme och mördaren. Ett vittne avviker i sin uppfattning om vad som hänt och ger motstridiga uppgifter som dessutom ändras, vittnet verkar dessutom känna till detaljer som han inte borde ha en aning om.
Skandiamannen!
Ständigt denna vessla säger Ture efter att ha läst vittnesrapporterna.
Ingen riktig agent, militär eller polis som är en konspiratör och Palmehatare använder en cowboypickadoll som mordvapen säger Ture.
En super ... super hemlig agent som är mördare använder pitol säger Ture med emfas, samtidigt  som han i profil ser ut som en skarp hök.
Medan Ture mumsar på sin semla, utmärkta temlor det här, måste säga att alla vittnens uppgifter är ganska samstämmiga utom, hm... hm, den här Skandiamannens iakttagelser, 22 vittnen, Palme och Lisbet och så mördaren förstås.
Tänk om ett av vittnena dessutom är mördaren säger Sventon medan han borstar bort lite florsocker från nästippen.
Och tänk om Lisbet sett fel person; det var inte mördaren utan vittnet Björkman som stod närmast i blå täckjacka och toppluva som måste ha sett alldeles förfärad ut av det förfärliga mordet (skräckinjagande likt en Christer Pettersson) trots att han hade fredagsfestat.
Några (någon) av vittnena tycker sig också ha sett att mördaren bar lågskor och handledsväska, skorna kanske förklarar mördarens knyckiga sätt att springa.
Det var halt i kylan den där februarinatten.
Hm ... hm säger Ture medan han griper sig an ytterligare en semla; mördare i lågskor i kylan, knappast en konspirerande agent som mördare, dessutom handledsväska som kallades för bögslunga, si så där omkring sjuttio och åttiotalet, när det begav sig.
Lågskor, cowboy picadoll och Ville Vessla, njaa säger Ture som tänker till.
Måste i alla fall vara någon som inte planerat mordet så himla noga.

Herr Omar kallas in till gathörnet Tunnelgatan och Sveavägen. Ture Sventons gode vän; kaffeälskare och flygande matta expert.
Det är för mig en stor ära och enligt min ringa mening säger herr Omar och tillägger.
Är det Krister Peterssons (Palmegruppens chef och åklagare) avsikt att liksom vänja oss vid att snart är Palmemordet uppklarat och kan läggas till handlingarna?
Men först får alla privatspanare, (knäppgökar), och media komma till tals med sina spekulationer och teorier.
Och det finns inte så mycket kvar av det offentliga materialet som inte är genomgånget!
Dock finns Skandiamannen, en mördare i lågskor, mörk rock, keps med öronlappar, stålbågade glasögon, en Ville Vessla figur, med möjlig tillgång till cowboy pickadoll och hemmahörande i Palmehatande miljöer i Täby. Dessutom stämmer den upprättade (av den svenska polisen och FBI)  gärningsmannaprofilen ganska bra.
Är detta möjligt?
Bäst att vänja sig!
Vi tar en semla till.
Utmärkta temlor säger Ture Sventon och herr Omar nickar bifall ... enligt min ringa mening.

PS  Kistalight som (nåja) privatspanare said...

Det lär finnas omkring 100 böcker om Palmemordet. Mer eller mindre fantasifulla när det gäller motiv och konspirationsteorier.
Inte så konstigt med tanke på att polis och myndigheter ständigt kört fast och var fel ute redan från början.
Det blev fel från början ... kanske också med tanke på att det var Sveriges statsminister Olof Palme som var offret.
Det fanns ingen mental beredskap för ett sådant brott!
Media, de stora tidningarna fungerade bättre, AB hade en mapp vad som skulle göras om Olof Palme (statsministern) mördades på Drottninggatan (sic!), dessvärre fungerade inte Sveriges Radio, det dröjde flera timmar innan de gick ut i etern med nyheten.  
Mordutredningen sköttes amatörmässigt från början, leddes av fel personer och man bet sig fast vid fel spår (prestige och maktkamp) och misstagen liksom fortplantade sig. Motiv och konspirationsidéer blev större än de faktiska bevisen (vittnesuppgifter) som fanns på brottsplatsen!
Tillbaka på ruta ett säger sig nuvarande spaningsgrupp veta hur mordet gått till och vem som ligger bakom det.
Har man en berättelse(r), ett mordvapen och en gärningsman som kan knytas till brottet?
I väntan på Krister Peterssons utlovade redogörelse för Palmemordet kan man också läsa några böcker om Skandiamannen.
Thomas Petterssons reportage i magasinet Filter som också blivit en bok; Den Osannolika Mördaren 2018, Nationens Fiende av Lars Larsson 2016 (fram för allt en sammanfattning av vittnen och händelser kring brottsplatsen med Skandiamannen som en gåta) och Landsförrädaren , politisk thriller, av Anders Jallai 2011.

Bara att vänta och se vad åklagare Krister Petersson kommer att lägga fram till sommaren.
Det blir olidligt spännande.
Vilka skriverier och vilket mediabrus det kommer att bli!
Oavsett vad som kommer att presenteras!

© Thommy Sjöberg

Mikael Wiehes Veranda Light

Klart vi följer Jills veranda på Kistalight. Igår multiinstrumentalisten och skönsångaren Loney Dear och förra veckan Mikael Wiehe som säger sig vilja gå i Bob Dylans fotspår.
På ett enkelt farbroderligt sätt, är han inte lite lärare också, tar magister Wiehe över programmet.
Blir det inte Mikael Wiehes veranda?
Visst vill han sjunga Dylan!
På programmet, en bucketlist, finns också att köpa ett munspel och att fira Chiles nationaldag med sång på lämpligt café eller restaurang.
Jill Johnson plockar fram ett ess, Charlie McCoy, som Wiehe får träffa och musicera med. Charlie McCoy har lirat med alla stora musiker Elvis (mycket trevlig), Johnny Cash, Paul Simon och Bob Dylan (mycket tystlåten). Han säger att Bob Dylans besök vid inspelningen av Blonde on Blonde (BOB) har varit betydelsefullt för musikindustrin i Nashville för det fick andra musiker än countryartister att söka sig till staden.
 Charlie McCoy medverkade på Bob Dylans Blonde on Blonde album inspelat 1966 på Music Row i Nashville. Ett album som är ett av pophistoriens mest omvälvande verk och den första dubbel LP:en någonsin med låtar som Visions of Johanna, Stuck inside of Mobile och Sad Eyed Lady of the Lowlands där texterna hämtat intryck från modernismen inom poesi och lyrik. Sångerna har ett djärvt bildspråk och en spännande musikalisk mix skapat av musikerna från vischan (Nashville) och bohemerna från New York (se nedan!).
Charlie McCoy är som många stora musiker som spelat bakom de riktigt stora stjärnorna; ödmjuk, trevlig, anspråkslös och en följsam människa som kan lira de flesta instrument, fram för allt munspel. På en tidigare inspelning, ej i Nashville, med Bob Dylan så spelar han gitarr i de vackra melodislingorna på Desolation Row.
Det enda akustiska spåret på Highway 61!

Både Kistalight och Mimmi blir riktigt rörda (tår i ögonvrån) av Mikael Wiehe, Jill Johnson och Charlie McCoys musicerande och framförande av låtar, Wiehes egen där han minns och hyllar Björn Afzelius, en Johnny Cash låt, en superhit från Chile, något av Latinamerikas proggiga nationalsång och till slut väljer han Forever Young av Bob Dylan (Wiehe har nyligen blivit morfar för sjunde gången).
Inte så spännande val kanske?
Låten är inte alls inspelat i Nashville och utan är från Planet Wawes 1974 med The Band som studiomusiker.
Det blev alltså mer från Mikael Wiehes Veranda än att följa Bob i fotspåren i Nashville.
Undrar förresten om inte Jills Veranda har utvecklats mer musikaliskt i år jämfört med de tidigare säsongerna. Jill sjunger nedtonat, är följsam till de andra musikerna och är det inte även fler musikinslag än på de  tidigare verandorna?
Nedan något om Bob i Nashville och inspelningen av Blonde on Blonde.

Bob goes to Nashville från en tidigare blogg av Kistalight

 Med sig till Nashville har Bob sina musikerkompisar Al Kooper arrangör och blivande Blood Sweat and Tears grundare, Robbie Robertson mohawkättling, gitarrist i det blivande The Band och kommande låtskrivare av superhits som The weight med flera dessutom var producenten Bob Johnson med. Tillsammans med ett gäng Nashvillemusiker, superstudioproffs med legendariska Charlie Mcoy i spetsen skulle alltså skivan spelas in. New York bohemian trion måste ha setts som sällsynta creature i Nashville musikernas ögon. Bob med ett risigt hårrburr likt ett fågelbo, var visst inte så där alldeles nyduschat heller, han påstod att burret höll tankarna på plats. Al Kooper var utstyrd i en sorts Carnaby Street klädsel något som fick Nashvilleungdomarna att se rött när han visade sig på stan och han riktigt riskerade att få sig en omgång som tur var fanns en av Elvis Presleys livvakter till hands som fick skydda den gode Al när han rörde sig bland ortens pigga pågar.
Musikerna och producenten har alltid varit viktiga i Bobs låtskrivar process. Till Nashville, här, kom han med ett knippe halvskrivna låtar, tog in på Ramada Inn, lät Al Kooper klinka på pianot, medan han förfärdigade låtar som Stuck inside of Mobile på deras brevpapper. Låten är en favorit hos Kistalight. I vår ungdom trodde vi att det betydde att Bob satt fast i någon sorts rörlig mackapär - symbolisk frigörelse naturligtvis, som vuxen So-lärare vet vi att Mobile är en stad i Alabama i den Amerikanska södern.
 Kulturkollisionen mellan de proffsiga följsamma musikerna från Nashville (old country boys) och den bohemiska trion från New York kom att skapa en mycket komplex samling låtar och tät musik på Blonde On Blonde. Där fanns rhytm blues bitar som Leopard Phil box hat lite åt Chicago rock hållet, där fanns låtarna med det där täta Mercury soundet som Bob var på jakt efter och med djärva surrealistiska bilder.

Kistalight och Årstagalningen som gillade Bob och Heta råttor redan i ungdomens glada studentdagar på Nybban si så där omkring 1970. Foto Årstagalningen

 I låtar som Visions of Johanna och Sad eyed Lady of the lowlands uppenbarar sig -
En rock ´n rollens Rimbaud på besök i Nashville!
Varje låt kring albumet har sin egen historia möjligen (med fakta om Dylan är man aldrig säker) var fullängdaren Sad Eyed Lady of the Lowlands samlingens första inspelningsspår. Medan musikerna hängde på CBS music row studio spelade kort och väntade på Bob. De hade fått order att infinna sig två på eftermiddagen så gick timmarna och Bob skrev på sin sång. Mitt i natten dök han upp för inspelning efter genomgång typ light tändes den röda inspelningsknappen. Den långsamma  bluesaktiga kärlekslåten framfördes som i en inåtvänd trance. Nashvillemusikerna som var vana vid låtar på drygt två minuter följde med i de surrealistiska verserna. När varje vers var slut lirade de automatiskt fram en ljudklimax men då började nästa vers så pågick det i fem verser och låten landade på drygt 11 minuter.
Det var alltså introduktionen av Bob för Charlie Mcoy och de andra musikerna som fick vackla hem i nattens Tennessee efter all väntan och anspänningen att hänga med i pophistoriens då längsta låt.

 Många musor tror sig vara besjungna i kärlekslåten men den är en hyllning till Sara Lownds (Low lands) som definitivt har stora sorgsna ögon och som några månader tidigare blivit fru Sara Dylan men det var det just ingen som då kände till.
 I dag måste Sara Dylan vara en av alla dessa före detta hustrur till popstjärnor som är absolut rikast. När de skildes på 1970-talet var bara Bob Dylans musikförlag värt 60 miljoner dollar och detta delades då mellan makarna. Bara royaltys till alla hans låtar generar säkert miljoner varje år. Min kompis Årstagalningen som är ekonom säger bara för att Bob ska behålla inflytandet över sitt musikförlag måste han betala miljoner i underhåll till sina före detta hustrur därav dessa ständiga världsturnéer NET tours.

Blonde on Blonde är kulmen på Bob Dylans skapande mellan våren 1963 då albumet med Freewheelin Bob Dylan kom ut med det första stimmet av mästerliga låtar sedan rullade det på akustiskt till en början The Times They are A-changing, Another Side, elektriskt med Bring It All Back Home, Higway 61 och slutligen Blonde on Blonde februari 1966. Tre år med nästan hundra skrivna låtar, alla inspelningar har så kallade outtakes i vissa fall pärlor även dom. Några exempel där är Tomorrow is a long time och Mr Tambourine Man från Another Side. De tre åren innehöll även världsturnéer och filminspelningar klart att ett så hårt program har sitt pris med för mycket röka, kröka, pillertrillande och utbrända relationer. Men det konstnärliga nyskapandet kan ingen komma förbi - texter och musik som en popmusikens jämförelse med den franska symbolistpoeten Arthur Rimbaud. En ung 1800-tals poet och geni som skrev hela sitt litterära verk före 25 års ålder och sedan tystnade. Bob Dylan åkte på världsturné med The Band spelade akustiskt och elektriskt blev utbuad mest överallt på den elektriska avdelningen.
 - Vilket öde för en grabb vars pappa hade en liten El-firma!
Vilken uthållighet med att tro på sin konst och musik!
 Den 17 maj 1966 några veckor före 25-årsdagen spelades den berömda konserten i Manchester Free Trade Hall känd som Judaskonserten. Kanske pophistoriens mest piratkopierade konsert med titeln The Royal Albert Hall Consert. Sedan åkte Bob tillbaka till staterna var med om en omtalad mytomspunnen motorcykelolycka, tystnade i flera år, återhämtade sig får man anta och levde bohemiskt familjeliv i Woodstock med Sara och barnen. Visst har Bob kommit med mästerverk efter Rimbaudexplosionenen i sin ungdom som Blood On The Tracks, Oh Mercy och Time Out Of Mind men energin, nyskapandet och vitaliteten hörde ungdomverken till.
Under åren har Bob samlat massor av talangfulla musiker och producenter omkring sig indirekt skulle man kunna säga att Bob är en skicklig bandledare som låter musikerna utveckla sitt eget spel. I dag producerar han sina egna skivor under pseudonymen Jack Frost.



Visst lever Bob även hos den unga generationen!
Här en något queer tolkning, men ändå konventionell, av Visions of Johanna av den unga parisiskan och indiemusikern Margot Cotten som har en alldeles egen kanal på Youtube.
Hos Bob finns ett litet autistiskt drag möjligen kryddat med några stänk aspberger. Han har ett otroligt sinne för detaljer och vilket minne behövs inte för att memorera alla dessa texter. I ungdomen fanns en stor iakttagelseförmåga, hel del humor, fantasi och skapandet som ofta kom igång genom att resa och vara i rörelse.
 Kistalight som lider lite lite av Bobomania - behöver bara se ett skivomslag av Bob för att gå i spinn och berätta en massa anekdoter kring honom. Det finns mycket värre freaks i floran av Dylanfans än vi. De som följer hans turnéer världen runt, de som samlar på piratproducerande konsertupptagningar i en aldrig sinande ström och de som diskuterar detaljer kring hans artisteri i  ändlösa samtal på olika Chattforum för Dylan.
Nej vi har ett mycket sunt och balanserat förhållande till Bob!
Fråga bara min fru Ulla (Mimmi) på Kistalight!

Fru Ulla (Mimmi) som alltid följer med Kistalight på en Bob konsert, mysko modernistiska konstutställningar och på resor i världen eller varför inte på en konsert med Jill Johnson på Berwaldhallen.
Jills veranda har allt vi gillar på Kistalight; musik, resor och geografi, fina personporträtt, samhällsengagemang med empati och värdegrund och vore det en webbproduktion på nätet vilka pedagogiska artiklar kunde man inte då haka på med länkar till!


Betyg för Jills Veranda Fem Verandor i Tennessee av fem!
Grattis Jill och alla andra bakom serien till ett Toppenprogram!

© Thommy Sjöberg

Alice och Borgmästaren Light

Paul Theraneau och Anaïs Demoustier, skådespelarna bakom Alice och Borgmästaren. Här paret från filmgalan i Cannes 2019.

Kistalight har fyllt år, bjudit på (med Mimmi) familjemiddag, varit förkyld, spelat en tennismatch, skjutit upp en tennismatch (motståndaren förkyld), varit på bio och sett Borgmästaren och Alice.
En mycket trevlig film!
Fransk ja visst, pratig, men med en mycket underfundig dialog.
En film om filosofi?
Nja, men ändå en film om en filosofisk hållning och känsla.
Alice Heiman humanist och samhällsvetare, har arbetat utomlands med högre undervisning, är kring 30 år, söker en tjänst i kommunstyret i Lyon, blir kallad till en intervju och får veta att tjänsten hon söker inte längre finns, men hon blir istället erbjuden att hjälpa Lyons borgmästare Fabricien Luchini med att skapa nya idéer.
En borgmästare som brukade få nya idéer varje dag, 25, 40 - 50 stycken, men i dag är han slut.
Inga idéer alls!
Slut på bensin!
Alice Heimann får uppdraget, lite på sidan om i kommunhierarkin, att komma på nya idéer.
Ett arbete för en filosof!
Storögd tar sig Alice an uppdraget, som sin litteräre namne har hon ramlat ned i ett kaninhål, åtminstone lite bildlikt från sidan av, om man ser till organisation och hierarki i Lyons kommunstyre.
Arbetet (livet) kring borgmästaren och hans vardag kan lätt ses som en politisk pantomin med hans medarbetare, på språng i en vidlyftig politisk akrobatik; samtal, möten, bilfärder, rörelser och rytm som följer sin egen logik under en arbetsdag.
Alice är väldigt litteratur och samhällsintresserad, böcker som skymtar förbi är (Borgmästarens egen bok) Paul Theraneau med Encore et tojours Plus( de progres!) I samtal nämns Rousseau (franska republiken) och när borgmästaren jobbintervjuar förklarar Alice att hon är humanist inte filosof men att hon undervisat i filosofi vilket inte hindrar att hon anställs som filosof, med uppdraget att få borgmästaren att tänka.
Alice går ut bryskt.
Känner ni inte att ni inte kan lösa ett enda problem?
Så frågar sig nog medborgarna menar Alice!
Storögt vandrar sedan Alice vidare i Lyons politiska kommunala terräng. Hon får känna på den politiska maktens insignier som medpassagerare i baksätet i borgmästarens lyxiga tjänstebil på uppdrag, hon blir chef och medarbetare till en svinrik IT-entreprenör i ett IT-projekt som ska göra Lyon till en ledande digital huvudstad i ett IT-kluster av världens städer inför 2040-talet.
Känns tongångarna igen från Stockholm city?
Hon går på Lyons Opera i en mycket kort kjol, ser ut lite som IT-tjejen Jeanne Damas, där hon datar en ung man som är boktryckare. Den unge mannen som trycker vackra böcker på gammaldags analogt sätt med bokstavstyper och har sökt pekuniärt stöd hos borgmästaren och kommunen. Alice verkar bli blixtförälskad och är mycket bestämd med vad hon vill!
Frågan är om det är i hans tryckta böcker (old fashioned way) eller om det är den charmiga boktryckaren som gör intryck?
På operan, som är rena mötesplatsen (skvaller och sambandscentral), ser de (passande nog) Wagners Rhenguldet i Nibelungsringen.
Alla vill plötsligt prata med Alice!
Både Borgmästaren och IT-entreprenören, den senare känner sig avvisad, men säger att Alice är oerhört vacker!
Är det den korta kjolen eller hennes roll som filosof som bländar?
Borgmästaren vill absolut träffa Alice efter arbetstid i kommunhuset.
En date för kvällen?
Frågar Alice om hon vill ha något att dricka.
En whisky föreslår Alice , möjligen med tanke på att det är en liten flirt på gång!
Ta ett glas tillsammans!
Vår borgmästare är ingen Kulturprofil i vardande utan har bara kaffe att bjuda på dessutom vill han prata om filosofi men han kan gärna skicka efter en flaska om Alice insisterar.
Nej, här får det bli filosofi!
Hur som helst marionetterna kring borgmästaren i Lyons kommunstyre får nog.
Alice har alldeles för stort inflytande på Paul Therneaus tänkande tycker de och Alice får sparken både som filosof och idémakare i framtidsprojektet Lyon som ledande digital huvudstad inför 2040.
Borgmästaren mår inte bra med för mycket filosofi!
Men först ska de, Alice och borgmästaren, skriva ett tal.
Det ska bli mitt livs tal säger borgmästaren.
Visst är han en kaviarsocialist vår borgmästare men till hans fördel som politiker och människa är att han är både inkännande; tar en av Alices konstnärsbekanta på stort allvar när hon absolut vill ha ett samtal om miljön även om det så tydligt framgår att konstnärsvännen befinner sig i ett sorts maniskt skov. Han är seriös i sin relation till Alice, tar deras samtal på stort allvar, och utnyttjar inte sin maktställning till några amorösa äventyr (han är ju trots allt fransman) med Alice.
Kistalight älskar fransk film, gärna dramakomedier, även om vi inte är riktigt säkra på att vi förstår fransk humor (speciellt parisarnas)! Ett tag trodde vi till och med att det berodde på att fransmännen helt enkelt inte hade någon humor.
Men här i Alice och borgmästaren visar fransk seriös film på en väldigt fin mild humor där man tar filosofiska samtal med sensuell inramning, påminner en hel del om Eric Rohmers filmer kring 1970, på största allvar och med glimten i ögat.
Än är kaviarsocialismen inte död!
Även om vi står inför en snar klimatväxling och miljöomställning vilket både Alice och Borgmästaren är medvetna om.
Är man intresserad av Lyon som stad så finns det vackra filmscener (bilder) från staden i filmen och i filmens epilog får vi följa både Alice och Borgmästaren några år senare. Alice skänker borgmästaren en bok (Kistalight hinner inte uppfatta vilken) och de pratar om sina liv efter tiden i kommunfullmäktige. Alice har en liten flicka och hon har återgått till sin undervisning.
Är det månne vår bokhållare som trycker vackra böcker som är pappan?
Betyg Alice och Borgmästaren: Fem goda mänskliga (hållbar utveckling) sammanträden i fullmäktige av fem

© Thommy Sjöberg

Skolbänk RÄP Kommunalisering Light

 RÄP Återanvänd skolbänk, vax av Helena Perminger Liljevalchs Vårsalong.

 Kistalight och Mimmi har varit på årets Vårsalong och blivit bjudna av våra barn Evelina och Love på trevlig visning och en hejans middag på KB. Vi firar födelsedagar. En sen (Mimmi) och en tidig (Thompa)! Massor av kul konst, mungiporna upp, fantastiskt med fantasi, många konstverk har dessutom en lågmäld innerlig ton. 
Är det Lars Lerin som jurymedlem som har påverkat?
Kistalight tar fasta på ett av verken som ligger oss nära. Den avskalade bräckliga skolbänken som knappt står och håller sig uppe längre. Det finns mest bara utspridda flisor och skärvor kvar.

Visst minns jag min gamla skolbänk!
Högalids folkskola 1955 och några år framåt.
Det kryllade av ungar; Benke som bodde vid biografen Rio, Björn, Bertil och Bo som var enäggs trillingar och lika varann som bär men Bo hade en silvertand, glada Titti och Birgitta med långa lockiga håret, Bernt som bodde på Långholmen och smygrökte redan i första klass, godmodiga Mats på Bergsunds Strand. Vår snälla fröken hette Elsa Karlsson och hon lät Kistalight få böcker utöver den vanliga läsningen att läsa när vi inte på rasterna tumlade runt på skolgården.
Stadsdelen kallades Knivsöder och det var långt från yuppiefiering, gentrifiering och hipsterboende.
Sedan dess har många bäckar flutit i den pedagogiska skolpolitikens flod av experimentella idéer!
Folkskola, Enhetsskola och Grundskola 1962, från statlig enhetlig styrning till det kommunala självstyret. Framförallt är det äventyret med en gemensam sammanhållen Grundskola som fått sina törnar och i ärlighetens namn hela sin livstid varit utsatt för kritik. Det gäller makten över innehållet. Vad ska lärarna förmedla, hur, till vilka och vem bestämmer egentligen över arbetstiden.
Kommunaliseringen (1989) av grundskola och gymnasium var ett av de verkliga grundskotten mot det svenska skolbygget. Det andra var friskolereformen (1992) där det tillåtits en djungel av etableringar, vinstintressen och oklara, även odemokratiska till sitt väsen, etableringar av mystiska skolor.
Den tredje grundskottet mot grundskolan var det gamla trätoämnet om lärares arbetstider, förtroendetid och undervisningsplikt, något som även ledde till en lärarstrejk hösten 1989.
Men det handlade även om makten över innehållet och formerna för undervisningen. SKL som tog över efter 1989 ville få lärarna att arbeta i lärarlag ofta fick lärarna höra att de var förändringsobenägna och motsade sig skolans (SKL) utvecklingsarbete. Konferenser, lärarlag och sedan digitaliseringen blev ett verktyg för att binda lärarna till ett 8 till 5 jobb på skolan. Konferenser som ofta hängde på sidan av den ordinarie undervisningen och digitaliseringen som gjorde läraren till en byråkratisk administratör av sitt arbete.
Har någon sett en lärare på skolan?
Nej de sysslar med sin administration!

Den ej längre gällande närhetsprincipen att skolbarn ska ha rätten att gå i den skola som ligger närmast utan att de också har möjligheten att söka utanför sina rektorsområden tar sig rent absurda former!
Kistalight som bor i Kista hade sina barn på den tiden det begav sig (sista sucken för Grundskolan) i Ärvingeskolan nära Kista centrum och kyrka. I dag går det i huvudsak barn från Södra Järvafältet i den. Föräldrar i Rinkeby och Tensta tror att Ärvinge är en skola där det finns möjlighet att lära sig svenska. Kistabarnen och deras föräldrar söker sig till Stockholm innerstads skolor av samma skäl. Engelbrektsskolan mitt emot Tekniska Högskolan har därmed blivit en förortsskola. Barnen och fram för allt deras föräldrar i Engelbrekts församling får kalla fötter och söker sig till friskolor på Östra Östermalm och Gärdet.
Här blir segregationen hur tydlig som helst!
Flisor av skolan som en demokratisk rättvis möjlighet för alla barn att få en bra grund av kunskaper och utbildning?
Flisor och skärvor av en skolbänk!
Vad göra?
Hemfalla åt biträdande rektors allt spännande utvecklingsarbete, satsa på alla nya projekt som hela tiden var på förslag eller snöa in på en skola i världsklass 2030 från Stockholm Stads visionära pedagogiska avdelning?
Nej i dag hämtar vi kraft från katten Sigge på Vårsalongen.

Katten Sigge är en mycket närvarande kisse på årets Vårsalong. Enligt matte (konstnären) Clara Lindgren blev han 21 år och gick gärna på skogspromenader om någon, matte, bar honom i famnen. Sigge blev ungefär lika gammal som Kistalights katt Basse Basil, En 100-årig jamare från Kista, som var en revolutionär cool cat. Gemensamt har de att de bägge blev gamla, cirka 100 kattår, och var ena riktiga överlevare. Egenskaper som också kan behövas om man ska överleva en skolpolitiks (madness) galenskaper.
Vi avslutar med ett litet ...

PS Kistalight som pedagog
Problemen i skoldebatten är allt som oftast att man inte ens kan komma överens om vad som är problemen.
Vissa ifrågasätter om det ens finns ett problem.
PISA resultaten ifrågasätts!
Skolans problem beror på stora samhälleliga förändringar som stor invandring och segregation.
Dåliga matte resultat och stor bristande läsförståelse kopplas ej till förändringar i skolans och lärarnas pedagogik.
Digitaliseringen har omgetts av någon sorts romantisk svärmisk tro på en ny värld av möjligheter till inlärning där det saknats fundamentala kunskaper (insikter) om hur det egentligen går till när man lär sig läsa, räkna och öva språk, So och No ämnen.
Skoldebatten om problemen i skolan blir ofta som kvicksand!
Det går inte att bottna riktigt; forskare inom medicin (hjärnan) hävdar att eleven (hjärnan) har olika utvecklingsstadier, pedagogiska forskare klamrar sig fast vid sin förståelseproblematik, bara läraren kan förklara, göra ämnet intressant så lär sig eleven.
Ingenting om hårt arbete, tragglande av läxor, grammatik och fakta.
Att repetition är all kunskaps moder eller att det trots allt är eleven som ska göra jobbet.
It´s a hard work, bloody job, but someone had to do it!
Allra mest i alla dessa skoldebatter saknas ofta läraren röst. Han, hon eller hen som sliter i vardagen och som trots allt är den som dagligen arbetar med den ädla konsten att vara lärare.
Vad gör han, hon eller hen?
Jo kanske sitter hon, han eller hen just nu vid datorn och fyller i en pedagogisk rapport, som någon IT-konsult sammanställt till svindyra konsultpengar, om elevens pedagogiska utveckling.


Neil Young Long May You Run ...

We´ve been through
some things together
with trunks of memories
still to come
We found things to do
in stormy weather
Long may you run

/ _ _ _ /

Well it was
back in Blind River in 1962
When I last saw you alive
But we missed that shift
on the long decline 
Long may you run

/ _ _ _ /

Några andra skolbloggar från Kistalight

• Skolans Dag Light
• Kämpingeskolan Segregation Light
• Skolstart Light

© Thommy Sjöberg