Friday, February 28, 2014

Help Forum Light

Här kommer en liten utvärdering, nåja snarare (några detaljer) från Kistalight om kursen Digital Photography and Image Theory på konsthögskolan i Stockholm som jag avslutade tidigare (jan -14) under vårterminen . Jag hade inte heller något lösenord till Daisy där vi skulle göra en evaluation på kursen så det får bli några nedslag här istället.
 Bilden ovan illustrerar Google Help Forum för Google Maps. Ibland kan ett Help Forum illustreras med hjälp av kinesiska muren.
Se spännande essä om Googlemaps Help Forum!
 Kring kursen som var en distanskurs med föreläsningar, en utmärkt kursbok Photography A culural History, kursmaterial, föreläsningar och en rad roliga och intressanta bilduppgifter som skulle besvaras genom webben i DSV Stockholm regi.
 Det fanns även ett Help Forum. En webbplats som bra mycket påminde om ett chattforum för studenter och där oftast lärarna lyste med sin frånvaro. På forumet kunde det ibland dyka upp mycket kärnfulla formuleringar som uttryckte studenternas desperation. Kursens språk var engelska och utropen färgas av detta.
 - Håll till godo!
Som sig bör startade kursen med diverse desperata utrop på hjälpforumet.
Är inte all god konstnärlig verksamhet och skapande granne med kaos?

 En av de första uppgifterna var att göra en pinhole camera, typ väldigt enkel barnkamera utan objektiv! Sånt kan vara knepigt i de mobila och digitala kamerornas tid.
Man saknar helt enkelt lins som går att ta bort!

No camera with removable lens
by H I
Hi, I have only a fixed lens. Assignment 1C says to remove the lens and replace it
with different holes.
 Can I do that without removing the lens?

Re: No camera with removable lens
by T T
I just have a digital pocket camera so I believe I have the same problem. I'm not sure,
 is it possible to remove the lense of such cameras, generally?

Re: No camera with removable lens
by B L
Hi there.
Your cameras are probably not suitable for this assignment.
 Can you perhaps boorow a camera?
 Or Can you find one student friend in this course close to you?

Re: No camera with removable lens
by A S E L
I have the same problem as i mentioed earlier.
I am not in sweden right now, and have been trying to look around to borrow one,
 although havent found.
Maybe there is some possibilty to rent a camera I will go and see.
 But otherwise I have to unfortunately complete the assignment later on,
 since I know I can borrow one from a friend in sweden.

Re: No camera with removable lens
by A S E L
Or maybe some possibility as mentioned earlier to do it wihtout removing lens?

Re: No camera with removable lens
by T T I'll try to get hold of an appropriate camera.
Surely I'll be able to borrow somebody else's at some point;
hopefully by Thursday

Re: No camera with removable lens
by P D
Seems like we are a bunch of people who only have access to digital-cameras
without removable lens. At this point I don't know how
I would be able to finish this assignment on time.
 I hope it will be possible to hand it in later,
or if it's possible to create the lens and document
it using the digital camera currently available to me?



Timezone mistake
Hi! by J P

I did a mistake when calculating the differences between the time zones from Sweden to Washington DC - so assignment 2a was published almost an hour after the deadline. I did still publish it as a blogpost but I couldn't connect it to the assignment (I did connect it to the course and to my group). I am very sorry that I messed up the schedule. Would it be possible for me to still get this assignment graded and to be assigned another students material to assess?

Ibland får en Deadline nya dimensioner - En ursäkt som heter duga! Kistalight har under åren som lärare samlat på sig ett försvarbart antal orsaker för att man inte hinner lämna in sitt arbete i tid! Den här var bra!

Re: No camera with removable lens
by E K
Same problemm here, none of my friends have system camera.
 But I should begin to spam people from the cource and ask to borrow a camera

More from Assignment 1C – how to removing the lens
by A R
So, on to Assignment 1C...
Are we given instructions on how to perform this task of
"removing the lens and replace it with various types of holes"?
Maybe I'm just new to this but I really don't know what to expect or how to create
 "the holes" and what to create "the holes" from. Paper?
I'm also a bit scared of this damaging the camera in some way,
 by removing the lense for a longer period of time. 
Sorry about my many questions,
but I just want to make sure I understand the assignments correctly!

/ _ _ _ / And so on


Porträtt Fru Ulla Kistalight söt - vi prövar Pinhole camera med vår gamla mobil (antik!). Material lång hushållsrulle (innerbiten, tuben som blev kvar när papperet är slut) maskeringstape för titthålet, häftmassa att fästa röret vid mobilen - Värsta pressfotografen alltså men uppgiften blev ej godkänd! Bild Thommy Sjöberg

En instruktion nära kaos var vilka sidor och kapitel vi skulle läsa till respektive uppgift. Vilket naturligtvis uppmärksammas på vårt Help Forum. Typen av frågor känns lätt igen (tonen) för en ärrad gammal So-lärare på Spånga high och här var det befogade frågor!

Important! Chapters are very different in the 1st and 3rd edition!
by A
I just wanted to mention that the editions of Mary Warner Mariens book
seem to be very different from each other concerning how the chapters and parts have been devided,
which makes it complicate to just follow the reading instructions.

I have the third edition. Since I thought the pages and chapters didnt make any sense in the instruction,
 I looked up how the first edition is devided and compared to mine.

Chapter 1 and 2 seem to be the same in both editions,
but chapter 3 (in the third edition) actually means Part Two, which includes chapters 3, 4 and 5
(so we who own the third edition shouldnt just read the third chapter!).
Chapter 4 in the old edition seems to mean chapter 6 and 7 in the third (Titled Part Three),
chapter 5 means 8 and 9 in the third edition (Part Four) and so on.
Simply chapter... :
(old edition on the left)
1 = 1
2 = 2
3 = 3,4,5
4 = 6,7
5 = 8,9
I am not sure I am completely right, but considering the content and headlines,
looking at my preface and this preface, I think it is right.
http://www.amazon.com/Photography-Cultural-Mary-Warner-Marien/dp/1856694933

Hope this helped someone else as confused as me!

Re: Literature Important! Chapters are very different in the 1st and 3rd edition!
by A B
Quick question!

I have now read all of the three chapters in A Cultural History that was required for Assignment 1A,
although I am only on page 97. In the instructions it said 1-66 (depending on edition),
could it be so that my edition (ISBN 9780205708000) is so differen in numbering the pages?
 If I turn page it's clerarly says "Capther Four - Imaging Of The Social World".
 And that isn't the material for 1 A right? 

Assignment 1A Important! Chapters are very different in the 1st and 3rd edition!
by P W
Hi, I have a third edition of Photography: A cultural history.
It is a very large edition and i'm usure if they are all the same size.
My chapter 3 finishes on page 97. Last chapter ficish witj portrait by Julia Margaret Cameron.
I can see on our assignment that it states that chapter 3 should finish around page 166.
Is is chaper 3 and not part 3 we should finish with?
thanks 

Assignment 1A Important! Chapters are very different in the 1st and 3rd edition!
by A R
Great thing you brought this up Pauline, I was wondering the same thing and I've also got the 3rd edition

Assignment 1A Important! Chapters are very different in the 1st and 3rd edition!
by E N K
No answer yet, but I  guess it´s chapter 5 in part 2, page 161?
Otherwise we would have to read all the way to page 231
if we were to read part 3 now.

Ibland får man lösa problemet själv! Var och en sin egen lyckas smed!

I want to comment, please!
by T T
Hey,
I'm so sorry to be bothering you during the weekend but I am so frustrated.
I want to comment on my peers' work but the site just won't allow me to.
Whenever I click 'Comment', I'm directed to the top of the page.
It's happened a lot but not all the time.
Is it due to a fault in the system or to my slow connection?
Thank you!

Re: I want to comment, please!
by T T
So I solved the puzzle myself.
The entire post has to be loaded prior to commenting.
In case it should be useful for someone else to know,
 it helps to look at individual posts.

Re: I want to comment, please!
by A K
Yes, this problem is amplified as some people are forgetting to scale down
their images before uploading. So some posts take a very long time to load…
us a very long time before you can comment.
Good you fixed it

En favorit bland utropen blev följande målande rubrik!


This portal is making my head explode
By T T
I know that this is an annoying comment and it may seem pointless but I'm hoping that maybe it could also be read as constructive feedback.
For the second time today, I lost a post I had been working on for over and hour. Admittedly it was my own fault that I hadn't saved my work but I find it quite frustrating to not be able to copy/paste from a document I could save also for my own records. I'm using mozilla and have tried many times to follow the instructions given to sort out the copy/pasting problem, but I've not succeeded. I'm not a computer wizard and I should remember to save whatever I do on here but the system is quite fiddly and I find it's quite easy to accidentally move to another page.
If any of this could be fixed I'd be very happy and if not, I'll get the work done anyway and can report that I generally find the system clear and easy to use. Rant over.

Avslutning - Help Forum
Tror vi slutar här med exempel från vårt Help Forum i kursen. Den avslutande kärnfulla This Portal Making My Head Explode är nog så talande. Lösningen på problemen där var att välja rätt plattform Window och rätt webbläsare, både Mozilla och Firefox hade prövats men det funkade utmärkt med Google Chrome!
Något som inte nog tydliggjordes i Portalen var behovet av en lärare eller flera. Någon som fanns till hands, kunde lugna ned när frågorna drog iväg åt typ hållet desperation. Någon som kunde ge exakta praktiska svar om vilka sidor och texter som skulle läsas. Någon som kunde ge exempel på vad som var realistiskt att göra - teaching och inte minst!
 Inte lämna studenterna i ett webbens tomrum med sina frågor och behov. Helpforum som Kinesiska muren eller Se spännande essä om Googlemaps Help Forum!
Kort slutsats alltså!
Lärare behövs, typ viktiga, gäller även i digitala webbkurser på distans. Härlig insikt för en gammal ärrad So-lärare! 

PS Vill bara tillägga om nu händelsevis några blivande studenter läser det här att kursen Digital Photography är en mycket trevlig, intressant, rolig och spännande kurs. Undertecknad tycker sig dessutom ha haft riktig tur när det gäller ämnen för våra uppgifter - kunde nästan ses som skräddarsydda för Kistalight! Bedömningarna och omdömena av lärarna var helt okej för min del även om dom tog en hel del tid för lärarna att rätta dem. Tror att lärarna på de mer konstnärliga momenten skulle tjäna på att upprätta en mall enligt mål och riktlinjer för kursen för sina bedömningar. Kanske något för kommande kurser? För kommande studenter rekommenderas måttligt läsande och skrivande av inlägg på Help Forum. Inlägg som lätt blir ena riktiga energitjuvar - lita på ditt eget omdöme och förmåga. 

 Nu passar vi på med en sammanfattning av Kistalights egna bloggar inspirerade av kursen toppat med några favoritbilder.

 Daguerreotype Light 

Monday, February 24, 2014

Kistalight har mål för sin tennis

Hej och hå nu är OS över och slut på idrottsknarkandet framför TV.
Ofrivillig vits där!
 Menar att nu kommer man inte längre hänga halva dagarna framför idrottsaktiviteter från curling till skeleton.
 Dags att bita ihop med egna ambitioner rent av låta sig inspireras av Sveriges framgångar och medaljskörd. Upptäcker att jag ligger etta i mitt gruppspel i tennis här om dagen - nåja nu i dag är jag nedflyttad till en andra plats.
Kanske borde jag ha några mål kring min tennis?
 Det får bli en lista!

Mål för min tennis
  • Alltid försöka ha kul - glädja mig åt spelet
  • Fokusera här och nu
  • Aldrig tjafsa om några bollar
  • Komma väl förberedd - värma upp, åtminstone med en liten promenad och inte komma springande (sen) från P-platsen till hallen direkt från en tupplur där hemma
  • Nolltolerans dag före spel - ingen öl eller vin till maten den dagen (spelar ofta helger)
  • Stränga om mitt racket minst en gång om året för att minska belastning tennisarm
  • Börja träna tennis alternativt spela dubbel
  • Skaffa tennislicens för oldboys
  • Träna kondition, styrka och smidighet - nåja jag cyklar och promenerar
  • Gå mer på nät och spela volley - visa mod
Fifteen love!
Är det inte massor av idrott på TV redan nästa helg?
Vasaloppet, Paralympics och fotboll för alla idrottsälskare!
Bara att bänka sig i TV-soffan!

Andra bloggar om Kista  Andra bloggar om fotografi Andra bloggar om litteratur  
  Andra bloggar om klassresor  Andra bloggar om författare: Andra bloggar om Stockholm Andra bloggar om skrivande Andra bloggar om ishockey Andra bloggar om Sotji 2014
©Thommy Sjöberg

Wednesday, February 19, 2014

Kamrat Stalins datja och The Big Red Machine

Absolut att vi föreslår kamrat Stalin för två veckors ferie! (Bild en av Stalins datjor i Sotji)

 Sotji var en av Stalins favorit orter för att kunna åka dit måste någon i Sovjets politbyrå föreslå kommunistpartiets ledare, att ta en lite ferie, semester efter som det hette hårt arbete i politbyrån.
 Här vid Svarta havet i kretsen kring den röde Diktatorns datja i Krasnaja Poljana idkades umgängesliv, vävdes intriger, skapades karriärer och grundlades kommande utrensningar i ett land  som måste vara ett av tidernas största imperier åtminstone till ytan. I Sotji  styrdes också Stalin politiken mot hungersnöds katastrofen i Ukraina (från 1928 och några år framåt) och metoder med tvångsarbete för att modernisera och bygga den tunga industrin i Magnitogorsk och andra industriorter.
Känns metoden igen för OS byggandet i Sotji?
Stalintiden är höjdpunkten för Sovjetunionen som supermakt i världen. Tyvärr utövades då också en av historiens mest repressiva politiska system med ofattbara förföljelser och arbetsläger för medborgarna delvis som ett led i att modernisera landet.
Kistalight driver här en tes att landet, Ryssland i dag, aldrig riktigt har återhämtat sig efter kommunist diktaturen och inte har nått fram till någon sorts fungerande demokratisk ordning.
Ingen direkt sensationell teori!
Det funkar helt enkelt inte när det är dags för lagbyggen när alla i ett team måste kunna samarbeta och ta ansvar efter sina olika förmågor för de uppgifter som behöver göras.
Livsviktig förmåga för kunna fungera i ett modernt komplext samhälle eller i ett idrottslag.
Lägger fram den idén om den psykologiska bakgrunden till Ryska hockeylandslagets bristande förmåga att fungera som ett lag för redaktionen på Kistalight. Hockeyvärldens kanske största talanger får inte till det när de spelar på hemmaplan men fungerar utmärkt som stjärnor i den nordamerikanska hockeyns lagbyggen.
      Men The Big Red Machine,
 då säger min son som alltid kommer med kloka invändningar.
Dom säger Kistalight fick en kommunistisk uppfostran kryddad med Bolsjoj pedagogik - oändlig mängd, fys och teknikträning, toppat med militär disciplin för att skapa virtuoser men knappast en utbildning för smarta ledare som kan gå utanför boxen!
Förresten blev deras tränare Tichonov så oändligt sorgsen som bara en ryss kan bli, om de inte vann och spelade som han hade visat på taktiktavlan!
Det stod grabbarna i The Big Red Machine inte ut med!
Några funderingar efter att ha sett Rysslands storstjärnor lira runt, runt, runt mot Finlands lag som idkade smart lag och styrspel, The Rat Trap, mot Ryssland som fastnade i fällan och just inte fick någon utdelning alls!
Undrar vad kamrat Stalin hade sagt om han hade varit med i dag?

PS Se Dokumentär om The Big Red Machine och de Sovjetiska systemets sammanbrott! Ishockey och en fallen stormakt (Imperium) i kombination för att spegla ett samhälle och dess ideologi (makt) SVT play.
 Läs även ryska Jelena Rubinovas resereportage Gulag Arkipelagen har ännu inte sjunkit i havet från Sotji genom Svenska Pen och Dissidentbloggen.
 Mycket läsvärd bit och engagerande om Rysslands brist på förmåga att göra upp med Stalintiden. Enskilda människor, privata, initiativ finns det förstås kring att göra upp med Sovjetsamhället och dess tid men staten och det offentliga Ryssland har märkvärdigt svårt med sådana uppgörelser. Svårt också att göra upp med ett sönderfallande samhälle som trots allt vann kriget mot NaziTyskland, Det stora fosterländska kriget, och där omkring hälften av befolkningen tycker att det var bättre förr och där demokratin som värdegrund aldrig har haft någon större genomslagskraft eller förankrats hos befolkningen.
  Se, Flanör mellan Lenin och Mac Donald och Ljuset på kommunismen november 2005 - Kistalight på besök i Sankt Petersburg.
 Funderar även allvarligt på att läsa klart (får bli ett nyårsläslöfte) Simon Sebag Montefiores bok om Stalin den röde tsaren och hans hov. En biografi som skildrar människorna, hovet, kring Stalin, maktkampen, intrigerna, kommunistiskt statsbygge som en verklighetsfrämmande fundamentalism i marxism-leninism men med stenhård resultatinriktning producerar spik såväl som lik. Det paranoida hos en maktfullkomlig diktatur - en Macbeth i Sovjet eller en kommunismens Sopranos i Kreml som skulle få persongalleriet i en TV serie från HBO (om maffian) att blekna till en flock välvilliga småborgare.

Andra bloggar om Kista  Andra bloggar om fotografi Andra bloggar om litteratur  
  Andra bloggar om klassresor  Andra bloggar om författare: Andra bloggar om Stockholm Andra bloggar om skrivande Andra bloggar om ishockey Andra bloggar om Sotji 2014
©Thommy Sjöberg

Friday, February 14, 2014

Guldbagge Light - La vie D ´Adèle

Glada segrare i Cannes  för bästa film La vie D´Adelé, Guldpalmen - från prisutdelningen 2013. De tre vinnarna (skådisarna och regissören) medan det begav sig innan tjejerna Adèle ExarchopoulosLéa Seydoux, började uttala sig om hur jobbig, manipulerande och oförutsägbar regissören Abdellatif Kechiche var under inspelningen och att att de aldrig riktigt fick veta målet och syftet med filmen.
 - Aldrig mer samarbete där säger de.

Om vi skulle åka in till stan och gå på bio på lördagskvällen?
Vara lite kulturella!
Något franskt på Zita!
Se Blå är den varmaste färgen!
Finns några  riktigt omtalade scener där!
Långa är de dessutom!
Viss gubbvarning!
Men jag lovar det är en bra film!
Den har vunnit både Guldpalmen i Cannes, Guldbaggen och filmen fortsätter sitt segertåg i världen.

 Kistalight driver ett litet panschisprojekt i dagarna.
Vi ska se årets stora Guldbaggevinnare och spanar efter några gemensamma teman!
Monica Z (regi och kvinnlig huvudroll) och Belleville Baby (dokumentär) liksom Blå är den varmaste färgen (bästa utländska film) är avklarade!  
Är inte kärleken det stora gemensamma temat?
Snarare brist på kärlek kanske!
I Monica Z är det kärleken till musiken, jazz, som gäller, den ofattbara glädjen och insikten när Monica förstår att hon har sin speciella talang men också vägen till att ta tillvara den samtidigt som hon ska hantera Jantelagen (sin egen far) otillräckligheten som mamma och sin alkoholism. Monica Z är även en lysande miljö och tidsskildring och mycket fint spelat, lyhörd tolkning, av Eda Magnason.
Belleville baby är mer en lyrisk bildberättelse med poetiska prosapoem och med Mia Engberg som berättarröst om en farlig ungdomskärlek i Paris och deras katt Belleville Baby. Påminner en del om Lina Selander and her installation med blurry appearance som vi sa i min just avslutade kurs Digital Photography.


I dag fokuserar vi på Blå är den varmaste färgen eller La Vie D´Adele som den också heter. Adele är filmens huvudperson, ung tjej, gymnasist i en stad i norra Frankrike, troligen Lille nära Belgien för där finns gott om skolor, universitet och en de sköna konsternas, Beaux Arts, högskola. Adele hör hemma i en lägre medelklassmiljö, bor i typ radhus med sina föräldrar. Hon gillar skolan och speciellt språket och litteraturen. Hon tänker sig en framtid som lärare för hon älskar litteraturen och allt den ger henne säger hon.
 Det vimlar av skolscener i filmen, faktiskt så mycket, att en undertext i filmen kunde vara en ung flickas väg till lärarjobbet. Nåja andra viktiga teman är kärlek, klass, konst, litteratur, filosofi och vägen att bli vuxen.
Lärarna framträder som viktiga förebilder!
Här högläser man litterära verk, diskuterar texter och dialog på ett krävande och seriöst sätt fjärran från den svenska skolans digitala utveckling. En inspirationskälla är den franska 1700-talsförfattaren  Pierre de Marivaux och Männen kring Marianne som blir en förebild för Adelé och hennes vägen ut.
 Kistalight googlar på Pierre de ... har inte en susning om vem han är och upptäcker hm...hm att han är född 4 februari - wow! Han är känd för sin lätta hand, rokoko, med kärleksdramer och sin psykologiska finess med kvinnoporträt.
 I Marianne finns det en betagande och inträngande analys av en ung kvinnas känslor, drömmar och tankar vid mötet med världen. Koketteriets och behagsjukans komplicerade och nyckfulla spel visas upp inför våra ögon med en oefterhärmlig finess. Det är utomordentlig psykologi och stor sedeskildring.
Adelé blir blixtförälskad i ett gathörn i konststuderande Emma med blåfärgad rockig Bowie frisyr!
Lyckas få kontakt sedan rullar det på1... 
Adelé möter Emma! Blir Sartre och Bob Marley, känsla eller intellekt, rödvin och köttfärssås versus vitt vin och ostron, lärarkandidat eller konststudent, gymnasister på födelsedagskalas eller vältaliga festprissar på vernissage, aktiv demonstration mot ekonomiska nedskärningar av skolan alternativt glammig gayparade, lägre medelklass möter övre medelklass, öppen med sitt förhållande eller dold. Adelé blir Emmas musa och regissören Abdellatif Kechiche frossar i scener ur konsthistorien i mer modern form.
 Adelé målas som en punkig Olympia a la Manet med cigg i mungipan, riktigt rolig tycker Kistalight. Frågan är om inte sexscenerna, för det är här de kommer, svämmar över av den manliga blicken. Mycket hud, hull och mest ser det ut som en samling planscher ur konsthistorien spetsat med häftig stretching (pornografi eller kirurgisk display?) from modern times.

 Från musa till husa är steget inte långt för Adèle på dagarna aktiv och levande med sina förskolebarn blir hon allt mer ordlös och passiv tillsammans med Emma. Hon får passa upp och laga mat till Emmas konstnärskompisar, mustig köttfärssås som passar bra vid vernissagefester. Hon går från att vara subjekt till ett objekt och reduceras av Emma. Jämför med hur som så många tidigare män gjort med sina musor i konsthistorien. Emma är fast i sina konventioner, förälskelsen kan inte djupna, och tycker att Adèle ska gå vidare och utveckla sig och inte jobba som förskolelärare resten av livet.
Kärlekskomedin blir ett drama (del 2) när Emma kastar ut Adèle från deras boende under förevändning att hon är en hora efter att ha kysst sin arbetskamrat, kille, utanför deras hus. Handlingen är mer präglad av kyla än av svartsjuka. Adèles reaktion är så själsligt naket utlämnande, hudlös och övergivet så att något liknande får man leta efter i filmhistorien!
 - Känslan av total ensamhet!?
Kistalight tycker sig ändå känna igen Adèles utsatthet som tema från några tidigare franska filmer. Temat känns igen från Spetsknypplerskan med Isabelle Huppert och Francois Truffauts L´Histoire d´Adèle H filmen om Victor Hugos dotter. De övergivna tjejerna där flyr in i mental ohälsa men det gör inte vår Adèle i Blå är den varmaste färgen. Hon knegar på, visserligen med själsliga ärr och saknad - blå ton i det, och utvecklas som lärare för barn - ekon av franska skolfilmer även här. Faktiskt med ordagranna repliker från Mellan väggarna och med liknande ton som Att vara och ha.
 När filmen slutar med att Adèle går på Emmas vernissage med den nakna punk Olympia på väggarna har hon mognat och går vidare med sitt liv och frågan är om vad som är den verkliga poesin och konsten i livet. Snofsig chic konst för övre medelklassen eller att lära små barn att läsa och skriva?
Heja Adéle säger vi på Kistalight och undrar om man inte skulle kunna ha Blå är den varmaste färgen som diskussionsfilm i årskurs nio och på gymnasiet?
Det går att ställa många frågor kring filmen.
Förslagsvis då i små grupper!

Vilka drivkrafter styr och avgör ett förhållande?
Kan man styra en passion?
La vie D´Adéle är en kärlekshistoria mellan två tjejer - finns det skillnader mellan hetero och homosexuell kärlek?
Finns vissa resonemang där i filmen - vilka?
De omtalade sexscenerna - erotik, kärlek, lesbisk pornografi eller kirurgisk display (åskådarna prasslar med sina godispåsar och fnittrar) - diskutera i små grupper!
När går en förälskelse över i kärlek?
Samhällsklass och bakgrund:
Hur viktiga är de för en relation eller äktenskap?
Hur viktiga är de för ett par av samma kön?
Hur viktiga är de för vilken utveckling en ung person får?
Skolan är viktig både för konststudenten Emma men framförallt för Adèle - ge exempel!
Lärarna vilken betydelse har de för våra tjejer - ge exempel!
Jämför den svenska skolan och den franska som den framstår i filmen!
Det vimlar av referenser till konst, litteratur och film i filmen - ge exempel!
Språket, dialogen dominerar i filmen men ge också exempel på bildberättande som understryker filmens ton och känsla!
Något mer om samhällsskildringen i filmen - vilka miljöer dominerar? Finns det exempel på spänningar i samhället. Något mer om tonåringar och grupper i skolans värld?
Sist men inte minst var finns den stora poesin, konsten, är det att lära små barn att läsa och skriva eller är det chic konst för övre medelklassen - (Ledande fråga)? Vem är filmens verkliga konstnär? Är det månne också filmens stora budskap?

Det där var bara några frågor vi på Kistalight ställer kring filmen!
Saknar vi våra tonåringar?
Frågan är om man får sparken om man visar filmen i årskurs nio på högstadiet, okej filmen passar bättre för gymnasiet, med tanke på de långa omtalade sexscenerna eller blir det då många arga samtal från ansvarsfyllda föräldrar.
 Men det slipper vi på Kistalight som bara driver ett litet panschisprojekt genom att se ett antal vinnande guldbaggefilmer och skriva några rader om dem.
 Omdöme: Mycket sevärd film större än livet självt citat regissören!  Betyg: Fem nakna punk Olympia av fem med cigg i mungipan!



PS Kistalight försöker analysera känslan varför vi gillar filmen så mycket.
Faktiskt skulle vi vilja säga att vi älskar filmen.
Den påminner om vår egen ungdom!
Ton av Franska vågen; Godard, Truffaut, Chabrol och senare Rohmer och alla filmer där.
Studentupproren i Paris, Sartre och 68:a, vänsterrörelsen och ekon från sextiotalets omtumlande musikhjältar även om det mest är Bob Marley som omnämns.
Fantasi - här blommar till och med maskrosor!
Glädje är (var) ny! 
Varvat med melankoli, vara ung, hudlös och känslan av att vara totalt övergiven!
Tidlösa känslor här och nu!
Även massor av spännande ny musik i filmen!
Allt från house, disco, politisk rap (vänsterhåll) från Frankrike, karibiska poptoner och är det inte Lycke Li på Adeles (I follow Rivers) födelsedagsfest.
Det handlar även om skolan och en ung tjejs väg till lärarjobbet!
En skola där lärarna är viktiga som förebilder och undervisning och litteratur tas på allvar!
On lache rien - bien sur
Vi ger inte upp!

Tuesday, February 04, 2014

I dag hyllar vi Rosa Park på Kistalight


Grabbar och tjejer vet ni vem som skulle ha fyllt 101 år i dag (om Kistalight fortfarande var en teacher)?
 I dag hyllar vi Rosa Park!
Rosa Park (1913 - 2005) var en afroamerikansk medborgarrättskämpe och skulle i dag ha fyllt 101 år! Eftersom vi missade hundraårsdagen passar vi på att hylla i dag på 101-årsdagen istället.
 - Vi är ju alltid lite sena på Kistalight! 
 Rosa Park är känd för att hon genom civil olydnad, vägrade att ge upp sin sittplats i en buss till en vit man i Montgomery Alabama i den Vita Södern 1955 när busschauffören krävde att hon skulle göra det.
Händelsen kom att leda till Bussbojkotten i Montgomery som var (blev) startskottet för den moderna Amerikanska medborgarrättsrörelsen. 
Stort säger vi som gammal So-lärare!
I USA hyllas också dagen som Rosa Parks Day!
Inte dumt alltså, om än blygsamt förstås, att fylla år en sådan dag.
Bilderna ovan är en ung Rosa Park med Martin Luther King och från 1996 när hon får Frihetsmedaljen av Bill Clinton.
 Vi pytsar på med ytterligare en afroamerikansk pionjär. 
Linda Martell som var den första svarta artisten som sjöng på Grand Ole Opry countrymusikens Mecka i Nashville.
Ett ruskigt vitt ställe!


Kistalight som gillar Jill, gör inte alla det, följer hennes utmärkta serie Jills Veranda där hon har gästartister och utmanar schablonerna kring countrymusiken. Verkar bara bli bättre och bättre i första programmet söker hon tillsammans med Titiyo efter en försvunnen svart countrystjärna, lite av en Sugarman historia, som de hittar och som Titiyo intervjuar och sjunger tillsammans med. Sedan uppträder de, Jill och Titiyo på en musikbar i Pulaski staden för Ku Klux Klans födelse och utmanar Den vita södern. Nåja det går alldeles utmärkt för en ganska godmodig publik. 
 I program två utmanas heteronormen genom Kakan, all heder åt Kakan, som är lesbisk och håller konsert tillsammans med Jill för en super duper frireligiös dam - ok vänlig men inte tycks hon förstå Kakan: 
 Du kanske bara inte träffat rätt man ännu menar hon! 
Viss humor omkring detta men det får vi berätta mer om någon annan gång på Kistalight.
Country är ofta en ganska känslosam musik med stereotypa mans och kvinnoideal men visst kan det bryta igenom kloka synpunkter för det! Några rader om skolan till exempel från Color him father

I've been studying hard all day in school
Tryin' to understand the golden rule

/ _ _ _ /
He says education is the thing if you wanna compete
Because without it son, life ain't very swee
t


Det ni grabbar och tjejer är något att tänka på en Rosa Parks day!

Andra bloggar om Kista   Andra bloggar om fotografi Andra bloggar om litteratur  
  Andra bloggar om klassresor  Andra bloggar om författare: Andra bloggar om Stockholm Andra bloggar om skrivande 
©Thommy Sjöberg

Sunday, February 02, 2014

Judendom Light - Sofo på femtiotalet


Lite klezmer musik får rama in att vi på Kistalight har läst Leif Zerns Kaddish på motorcykel. Visserligen hör stycket Djelem hemma i Barcelona, gypsy-music, men andas väl så mycket blå ton från Stockholms Söder från 1930, 40 och 50 - tal.
 Så huka er alla hipsters söder om Folkungagatan som tror att ni bor i Sloop Park eller Williamsburg! Här knyter vi an till en lågmäld lite sorgsen berättelse om livet på Kocksgatan, Gotlandsgatan med små utflykter till Sankt Paulsgatan och synagogan där, Norrmalm och Uttran med familjens sportstuga.
Det handlar om fattiga öststatsjudar, jiddish, judisk tro och högtidsdagar, hur man får plats med hela släkten i farmors etta vid juletid och hur förena ett judiskt arv med svenska traditioner någonstans mellan kräftkalas och koshermat.
 Leif Zerns pappa lyckas förena det svenska och judiska. Någon gång på 40-talet kapade pappan sitt namn - Zernjaffsky blir Zern. En väg in i det svenska samhället går också via idrotten. Han har bollsinne lirar både bordtennis, skumma källarklubbar,  och fotboll och får svenska vänner - nog så viktiga i trettiotalets mörkbruna Stockholm. En annan väg är att skaffa sig en fritidsstuga i Uttran åt Södertäljehållet till knappast något hans judiska vänner ägnar en tanke åt. Där kan han umgås med sina svenska idrotts vänner och ordna roliga kräftkalas varje år i augusti.
 Förmågan att knyta ihop det svenska och judiska kräver ett milt sinnelag något Leif Zerns pappa var begåvad med och knappast förenligt med kabbalistisk fundamentalism, ortodoxa judar eller för den delen vilka absolut rättrogna som helst. Rambam en judisk filosof som levde mellan 1135 och 1204 är den judiska filosofins man i mittfåran som välkomnade alla proselyter och som sade att "det är inte rätt att stöta bort, förakta och hata personer som vanhelgar sabbaten."
En filosofi det kan vara bra att luta sig emot när man ska förena koshermat med kräftkalas.
Leif Zerns lågmälda till synes enkla berättelse om sin familj och sin ungdom på Söder vittnar om lärdom och påminner en del om Amos Oz och Hur man botar en fanatiker och rekommenderas till alla hipsters i Sofo som vill veta lite om hur livet var förr i de trångbodda kvarteren.
Betyg fem blåa toner av fem med Charlie Parker på saxofonen.

PS Undrar om inte Leif Zerns Kaddish skulle kunna vara bredvid läsnings bok i åk 9 när man läser om Judendomen eller vid specialarbete och absolut skulle den fungera fint på gymnasiet för liknande övningar.
 Kanske boken också skulle kunna fungera som en kurs i konsten i att bli Svenne men ändå behålla det mesta av sin kultur och ursprung.
En Svenne Light!
Okej det senare låter mer som ett paket knaster från femtiotalet och ger inte rättvisa åt Zerns lågmälda ton!
Lyssna istället  på biten när Leif Zern berättar om sin bok Kaddish på motorcykel!


Andra bloggar om Kista   Andra bloggar om fotografi Andra bloggar om litteratur  
  Andra bloggar om klassresor  Andra bloggar om författare: Andra bloggar om Stockholm Andra bloggar om skrivande
© Thommy Sjöberg