Monday, April 29, 2019

På äventyr med Modernas Pressklubb

 Från en av de riktigt stora inom performance, aktivitets och konceptkonst Marina Abramovic - Performance Light Bild ovan Thommy Sjöberg 

Tycker om rörelsen i bilden ovan!
Energin hos de tre stora kring visningen; Modernas intendent Daniel Birnbaum, huvudpersonen Marina Abramovic och curatorn Lena Esslin men jag har missat skärpan i bilden.

Kistalight har under några år varit medlem i Moderna Museets Pressklubb i Stockholm.
Drygt tre år! (sept 2015 - okt 2018) 
Det har blivit en liten samling bloggar av detta.

Kul (coolt) att få följa aktuell modern konst ur Moderna Museets perspektiv.
En mycket välrenommerad (världsklass) institution när det gäller nutida konst.
Mitt deltagande i pressklubben blev rent av ett eget universitet!

Genom museets lärda introduktioner av aktuella utställningar och konstnärskap.
Visningar så där lätt (Light) som bara riktigt kunniga (intendenter och curatorer) kan föreläsa kring museets utställningar!
Visst hade jag redan innan mitt deltagande Pressklubben en konstsyn eller en hel del funderingar om vad som är konst.

Konst i sin context, readymade och konceptkonst! 
Ni vet Marcel Duchamps Fountain, Bruden avklädd av sina ungkarlar och hans cykelhjul, Robert Rauschenbergs Monogram (Geten), Jackson Pollocks trähäst eller för den delen Andy Warhols soppburkar och serier av Marilyn.
Nyskapande konst från Modernas storhetstid!

Tjoho!
Något överraskande var den första inbjudningen måste ha berott på mina bloggar under några år vid Vännernas vernissager!
Vem blir inte smickrad över att få delta i pressvisningar bland hippa konstskribenter, berömda intendenter med makt i kulturvärlden, intrigerande presschefer, kända kulturkritiker från TV och en och annan kulturcelebritet?
Kul för en glad amatör som visserligen följt Moderna Museets utställningar genom åren men just inte har haft någon formell utbildning i konstvetenskap, 
varit utövande konstnär eller arbetat som konstskribent.
Blev under hösten (2018) också ett eget personligt jubileum.
Femtio år som besökare på Moderna firas med passande från Warhol 68 till Andy Wahrol utställningen i dag!

Vi firar med våra bloggar från de tre årens utställningar, länkar och kollar om det helt enkelt skett någon utveckling när det gäller mitt skrivande och konstsyn.
Har jag blivit något klokare i min syn på samhälle och konst?
Blir baklänges kronologi från bloggarna.




Kistalight känner sig befryndad med kulturtanten (grabbig variant) och citerar sig själv från tidigare blogg!
Se kommentar nedan Kulturtanten said: 
Apropå Kultur!
En raritet!
Visst ska det fortfarande gå och få fart på den gamla CV 2:an! 
  • Visst kan Modernas utställningar i dag kännas väl tillkrånglade, kunskapsteoretiska och filosofiska, som om du behöver en akademisk examen i filosofi mer än en lust att uppleva konst i form av färg, form och rörelse. 
    Den ursprungliga leken i modernismen med koncept, performance och (politisk) aktivism ofta med hjälp av installationer har ibland blivit snustorr och akademisk med torftiga verk, ett forum för samhällsfilosofer och tyckare, mer än för lekfulla unga konstnärer som ser på världen med nya ögon. Vi har inte hjärta att konkretisera med några enskilda exempel men ofta gäller det de små utställningarna. Kistalight tror att kraften, energin och nyskapandet inom konsten ska bygga på färg, form, konstnärlig skicklighet och inte knep och knåp med kunskapsteoretiska pusselbitar som mer hör hemma på ett teoretiskt seminarium för en masterklass i filosofi. 
  • Visst ja! Jag glömde en av höjdpunkterna under mina dryga tre år i Modernas Pressklubb Yayoi Kusama. Se Oändligheten Light en av de roligaste utställningarna som jag tog del av som fri och ideell bloggare. En fantastisk utställning med en konstnär, Kusama,  som lever upp till epitetet den Lekfulla Människan. Här finns färg, form, fantasi, aktivism, konceptuella idéer, embryon till installationer och ekvilibristisk förmåga att balansera de konstnärliga uttrycken - Wow!  
  • Bäddar in en lite queer tolkning av tidernas största poplåt som avslutning (modernismens intåg i rockvärlden) - Just for fun med Margot Cotten!

© Thommy Sjöberg

Wednesday, April 17, 2019

Moderna Museets Pressklubb Light del II

Kistalight har under några år varit medlem i Moderna Museets Pressklubb i Stockholm.
Drygt tre år! (sept 2015 - okt 2018) 
Sic - det kommer fortfarande inbjudningar från filialen i Malmö!
Det har blivit en liten boksamling av detta - se övre raden bild ovan Thommy Sjöberg
Och en rad bloggar se nedan!

En gång till

Kul (coolt) att få följa aktuell modern konst ur Moderna Museets perspektiv.
En mycket välrenommerad (världsklass) institution när det gäller nutida konst.
Mitt deltagande i pressklubben blev rent av en egen fortbildning genom museets lärda introduktioner av aktuella utställningar och konstnärskap.
Visningar så där lätt (Light) som bara riktigt kunniga intendenter och curatorer kan presentera sina ämnen!
Visst hade jag redan innan  Pressklubben en konstsyn eller en hel del funderingar på vad som är konst.
Ni vet Marcel Duchamps Fountain och cykelhjul, Robert Rauschenbergs Monogram (Geten) Jackson Pollocks trähäst eller för den delen Andy Warhols soppburkar och serier av Marilyn.
Nyskapande konst från Modernas storhetstid!

Tjoho får bli även en del II här!
Se från februari 2017 fortsatt baklänges kronologi!
  • Från en av de riktigt stora inom performance, aktivitets och konceptkonst (vem hon var hade konstvetar-amatören Kistalight inte en aning om) Marina Abramovic - Performance Light  - Bild ovan Thommy Sjöberg - tycker om rörelsen i bilden, energin hos de tre stora kring visningen; Modernas intendent Daniel Birnbaum, huvudpersonen Marina Abramovic och curatorn Lena Esslin men jag har missat skärpan (amatör).
  • Trasiga, upproriska och sårbara hjältar i allt för stora kroppar med allt för små huvuden och Little korean girl, tjej som vill ha hårslingorna på plats, intresserad av arkitektur, på väg över bron till Skeppsholmen. Kistalight ser Georg Baselitz med målningar från när det begav  sig i 1960-talets Berlin. Pressvisning dagen då Stockholm hade drabbats av en snökanon och himlen blev så blå ... så blå! Se  Georg Baselitz and Little Korean Light! Bild (klicka gärna) Little Korean Girl Thommy Sjöberg 


  • I oktober var det dags för fler män som hade det kämpigt. Se utställningen Thomas Schutte Light! I skulpturen Efficiency Men finns också en del av utställningens ton, här med effektiva män om än  något utmattade med skelettliknande spindelben och ansikten i silikon och enkla filtar som värmer över axlarna. En ironisk absurd bild av tidens makthavare som kan föra tankarna till Goya eller kanske är det bara företrädare för ett investmentbolag som vill ha max profit till sina ägare med både aktuell miljöångest och skam liksom på köpet. 
    Skulpturgruppen Efficiency Men Bild Thommy Sjöberg 
  • Thomas Schütte är en mångsidig konstär, från trådsmala skulpturer till arkitektur, av en tändsticksask och ett pringlechips skapar han en modell för sin tänkta skulpturhall. Thomas idé blir en konsthistorisk skapelse i samma anda som Picassos berömda tjurhuvud kreerat av ett cykelstyre och en sadel. Enkel realistisk (minimal) modell blir en modell som den här! Se bild Thommy Sjöberg


  • I april -16 var det dags för Moki Cherry Light. En trevlig liten utställning om Moki Cherry, Monika Karlsson - gränsöverskridande konstnär. Varför en utställning om Moki Cherry år 2016 frågar utställningens curator Fredrik Liew?
    Jo för att hennes konst ligger i tiden!
    Och för att Moki var en gränsöverskridande artist genom att konst, design av bruksföremål och bonader, performance, teater blandas med musik och blir ett sätt att förhålla sig till verkligheten och samhället.
  • I februari -16 var det dag för Life Itself med en av de vackraste utställningskatalogerna under min treårsperiod i Pressklubben. Se citat från Kistalight! En vacker bok, ett typografiskt hantverk som man kan både känna och dofta på, med titeln Life Itself och med kärnfulla citat formgiven av Stefanie Hessler. Katalogen blir en klangbotten för utställningen (soundtrack of the exhibition) någonstans mellan filosofi, kunskapsetik och konst. 
Rörelse, färg, form och oväntade kombinationer! Bild från Movement microscope film av Studio Olafur Eliasson Berlin - bilder Thommy Sjöberg 
  • Reality Machines Ligh  - Det handlar om Moderna Museets stora höstutställning oktober -15 med Olafur Eliasson. Olafur Eliasson är en mångsidig gränsöverskridande konstnär som verkar i flera genrer som arkitektur, film, fotografi, installation, måleri och skulptur.

  • Sista posten här blir samtidigt den första pressvisningen för Kistalight på Moderna. Se Pressvisning Light på Moderna med Francesca Woodman 
    Igår pressvisning på Moderna museet i Stockholm, Kistalight was there, ackrediterad som bloggare tillsammans med kulturjournalister, en grupp studenter från Jakobsbergs Medialinje och andra fotoentusiaster. Fin utställning för en start som bloggare i pressklubben Bild ovan Thommy Sjöberg
  • Francesca Woodman är en av alla dessa unga genier som tycks vara färdig med sina konstnärliga uttryck redan från början och går ifrån oss i allt för unga år. Hon har en mognad och komplexitet (avgrund) i sina bilder, på många sätt förebådar hon dagens sociala media, bloggar och Instagram, med sina serier av prövande fotografier, selfies, gärna understödda med poetiska kommentarer.
Tjoho!
Blev väl många poster av det här!
Undrar om vi inte ska göra ytterligare en bloggpost för Moderna Pressklubb Light?
Vi bäddar in en liten modernistisk queer (?) hälsning från popens värld så länge!



See you in next blog!

© Thommy Sjöberg


Monday, April 15, 2019

Moderna Museets Pressklubb Light

Kistalight har under några år varit medlem i Moderna Museets Pressklubb i Stockholm.
Drygt tre år! (sept 2015 - okt 2018) 
Sic - det kommer fortfarande inbjudningar från filialen i Malmö!
Det har blivit en liten boksamling av detta - se övre raden bild ovan Thommy Sjöberg
Och en rad bloggar - se nedan!

Kul (coolt) att få följa aktuell modern konst ur Moderna Museets perspektiv.
En mycket välrenommerad (världsklass) institution när det gäller nutida konst.
Mitt deltagande i pressklubben blev rent av en egen fortbildning genom museets lärda introduktioner av aktuella utställningar och konstnärskap.
Visningar så där lätt (Light) som bara riktigt kunniga intendenter och curatorer kan presentera sina ämnen!
Visst hade jag redan innan  Pressklubben en konstsyn eller en hel del funderingar på vad som är konst.
Ni vet Marcel Duchamps Fountain och cykelhjul, Robert Rauschenbergs Monogram (Geten), Jackson Pollocks trähäst eller för den delen Andy Warhols soppburkar och serier av Marilyn.
Nyskapande konst från Modernas storhetstid!

Tjoho!
Något överraskande var den första inbjudningen måste ha berott på mina bloggar under några år kring Vännernas vernissager!
Vem blir inte smickrad över att få delta i pressvisningar bland hippa konstskribenter, berömda intendenter med makt i kulturvärlden, kända kulturkritiker från TV och en och annan kulturcelebritet?
Kul för en glad amatör som visserligen följt Moderna Museets utställningar genom åren men just inte haft någon formell utbildning i konstvetenskap, arbetat som konstskribent eller varit utövande konstnär.
Blev under hösten (2018) också ett eget personligt jubileum.
Femtio år som besökare firas med passande från Warhol 68 till Andy Wahrol utställningen i dag!

Vi firar med våra bloggar från de tre årens utställningar, länkar och kollar om det helt enkelt skett någon utveckling när det gäller mitt skrivande och konstsyn.
Har jag blivit något klokare i min syn på samhälle och konst?
Blir baklänges kronologi från bloggarna.

Den lille samepojkens förundran över skallmätningar, rasteori, institutioner och förmynderi. Allt som går att mäta är inte vetenskap, målning 2011, Anders Sunna. Bild Thommy Sjöberg
  • Med framtiden bakom blickar vi framåt En blogg Kistalight är ganska nöjd med , här lärde vi oss om sameland, Sapmi, och förstod att det är i periferin vi kan få syn på sprickorna i svenska samhället.
  • Andy Wahrol 68 Remix som sagt 50 år mellan Wahrol vs Warhol och femtio år sedan Kistalight som ung målarknodd för första gången besökte Moderna.


 
Vi lägger in Andys Banana, Velvet Underground och Nicos I´ll be your mirror. Biten kommer säkert att upptäckas och tas bort av upphovsrättsliga skäl genom Andy Warhol Foundation, men kanske finns den där mer än fifteen minutes!


  • Lost in exhibition Firma Djurberg & Berg på Moderna, häftig utställning och konst, Kistalight fick till och med en liten pratstund med konstnärerna. Tick Tack The Time Is Up




  • Ut ur Ramen Light fint om sydamerikansk modernism från Uruguay, Argentina, Venezuela och Brasilien. Kistalight upptäcker sig vara mer litteraturvetare än glad konstamatör. Jag är bra ... jag är bra ... I Rio de Janeiro lirar man också en av Cornelis finaste låtar! Rent av med allsång!
  
  • Collage och testa idéer Louise Nevelson donation och miniutställning i ett av Moderna Museets mindre rum oktober 17
  • Utropa Nytt Land Light Studentikost konstprojekt eller konstprojekt med studentikosa drag. Utropa gärna ett nytt land med territorium men säg inget till omvärlden. Tips till berörda i Katalonien och Norra Irak. Kistalight ser att det finns lediga jobb i Elgaland utnämner sig på stående fot till Ljusminister, Lightning Minister, se CV från Kistalight och att farsan hade faktiskt elfirma och spred gärna ljuset i Stockholm med omgivningar. 
  • Med humorn som vapen och lära av sitt lärande  Med Marie-Louise Ekman på Moderna stor retrospektiv där Kistalight skulle vilja ha sett mer av Marie.Louises mobilfilmer från hennes tid som chef på Dramaten. Finns på nätet - Youtube?
Moderna med några roliga medaljonger - naken studier i daquerreotyp - klicka gärna på bilden
  • Moderna Museets samlingar består av konst från 1900 och framåt för då är konsten modern. Det har den svenska regeringen bestämt när museet grundades. Men när det gäller fotografi har museet fått rasket från fotografiets barndom eftersom det var en så ung (knappast) konstart. Här från de första fotografierna Skrivet i Ljus - Lightwriting på Moderna utställning maj 17
  • Vi bäddar in en av våra favoriter av Bob Dylan som avslutning, Memphis Blues Again, med indiemusikern Marcot Cotten. 

To be continued ...
© Thommy Sjöberg

Friday, April 05, 2019

Elementarpartiklarna Light Michel Houllebecq

Det är lite som hos Kafka!
Michel Houllebecq hade inte heller så kul!
Kistalight har läst Michel Houllebecqs Elementarpartiklarna.
Förskräcklig bok!
Inte riktigt politiskt korrekt så här i #Metoo tider!
Men Kistalight har läst den efter att ha blivit inspirerad av tjejerna bakom livs stilboken How to be a parisian (passande läsning för äldre herre) där de listar Elementarpartiklarna som en av sina favoriter på en för övrigt mycket litterär lista.
Vem vill inte förstå vad chica tjejer från Paris läser?
Bland franska bloggare, livsstils förebilder, chica mannekänger, designers, fotografer och filmare både läser man och diskuterar fransk skönlitteratur.
Kulturtraditioner eller franska skolans och dess lärares förtjänst?

Romanen befinner sig intellektuellt någonstans mellan Flashback Forum, Nils Bohrs partikelfysik (som det refereras till) och Heisenbergs osäkerhetsrelation.
Viss spännvidd alltså!
Hel del skrapor även åt flummiga New Age idéer och sexual heeling.
Om det i dag råder någon tvekan vad vuxna människor gärna gör i exklusiva badtunnor på en efterfest vid ett sommaräventyr så finns det ingen tvekan hos Houllebecq.
Ändå en sorts post hippiekritik och ingen tro på flower power hos vår Michel!

I centrum för handlingen står två halvbröder.
Måste vara några av nutidslitteraturen mest känslomässigt övergivna antihjältar!
För de två halvbröderna finns det minimalt med engagemang och kärlek från vuxenvärlden i deras barn och ungdom. Deras relation och känsloliv i förhållande till omvärlden är bottenfrusen. Deras känsloläge påminner hel del om Mersault i Camus Främlingen.
Det antyds ett antal diagnoser för dem!
Den ena borodern Michel räddas av sin farmor och han verkar ha autistiska drag, Aspberger, men är mycket begåvad och blir biolog och forskare i vuxen ålder samtidigt som han utvecklar vissa teorier om samhället och människan.
Elementarpartiklarna!
Den andre brodern Bruno får en hemsk uppväxt på internatskolor och hem där han utsätts för en vidrig mobbing som troligen sätter outplånliga ärr i hans själ. I vuxen ålder genomlider han ett misslyckat konvenansäktenskap, skiljer sig, ägnar sig åt utlevande och utlämnande sex (badtunnor och sexklubbar) finner möjligen kärleken men krisar djupt i yrkeslivet som lärare på sin gamla skola där han har varit elev och så småningom hamnar han på hem (psykiatrisk klinik). Efter rehab (läkning) slipper Bruno lärarjobbet men missar sommarlov och andra lov, istället får han en anställning inom fransk utbildningsbyråkrati (sic!) med fasta arbetstider och vanlig semester.
Romanen spretar allt för mycket, vill gripa över för många nutida (millenieskiftet) samhällsaktualiteter så att den antagligen blir för pretentiös.
Roligast verkar Michel H att ha när han ägnar sig åt icke politiskt korrekt berättande i #Metoo-tider så där lite a la jargongen på Flashback Forum toppat med några stänk tourette.
När grabbarna ska ta sig an något aktuellt problem.
Lite som att följa trådarna på Forumet med till exempel Kulturprofilen när det begav sig, där även kallad Kladd Janne, och alla hans äventyr med mer eller mindre kända brallisar (gammalt söderidiom) inom Stockholms kulturvärld.

Vill du ha en formel för att skriva en bestseller gör som Michel Houllebecq.
Funkar åtminstone i Frankrike!

  • Skapa några riktigt risiga antihjältar med bottenfruset känsloliv men intressanta akademiska yrken
  • Låt dem leva ett rejält utsvävande sexliv gärna med komplikationer och intressanta (lättfotade) damer
  • Knyt gärna an till aktuell samhällsdebatt och kritik gärna med populistiska reaktionär (konservativ och nationell) grund, i Elementarpartiklarna fri uppfostran, fria nya former för samliv och samhällsbygge. 
  • I senare senare romaner hos Houllebecq, fortfarande med bottenfrusna antihjältar, har det handlat om dödshjälp, hotet från islam eller miljörörelse och gula västar allt sett från ultrakonservativt populistiskt håll
Visst hyllas Michel Houllebecq även av det franska kulturetablissemanget!
Här från prisutdelningen och efterfesten på Theathre de l'Odeon 2010 i Paris när han fick Goncourtpriset, Frankrikes finaste litteraturpris, för Kartan och landskapet.
Michel Houllebecq tillsammans med kulturgiganten BHL och skådespelaren Arielle Dombasle. Kartan och landskapet är en flyhänt roman med deckar och essäistiska inslag (konstteorier och dödshjälp). Den har en stram form och är mer sammanhållen än Elementarpartiklarna.
I om konsten att skriva betonar han vikten av att vänta ut det rätta tillfället!

- Att skriva en roman måste man vänta tills orden får tyngd och blir omöjliga att avvisa man måste vänta tills det har blivit absolut nödvändigt. Man kan aldrig bestämma när en bok ska skrivas tillade han, det är som med betong, den måste sätta sig (brinna Kistalights kurs) och det enda författaren kan göra är att under passiv och ångestladdad väntan hoppas att processen ska inledas. (Michel Houllebecq)

© Thommy Sjöberg