Thursday, December 27, 2018

Svenska Akademiens Högtidssammankomst Light

Nu är de tio kring bordet - från Svenska Akademiens högtidssammankomst den 20 december 2018.
Lite funderingar i efterhand från Kistalight!
Visst kunde man höra hur andlöst tyst det var under när de nya ledamöterna höll sina anföranden.
tog del av P1:s radio referat när de nya ledamöterna installerades och höll sina tal. 🐢😎 Någonstans i bil i motorvägsbrus och vinterdis i orange sken mellan Bro och Kista efter att ha firat vår dotters födelsedag.
Riktigt fina tal med för dagen passande ämnen. Herr Malm lyfter fram osynliggjorda kvinnliga helgon i sitt tal (mycket passande tema). Fru Mossaed talar om att erövra ett nytt språk i vuxen ålder, om exil och hur hon upptäcker den svenska skogen, en lyrisk källa även det, och hon tackar sin föregångare Kerstin Ekman och hennes engagemang i Rushdieaffären och Herr Runesson slutligen pratar om vikten av samarbete och konstruktiv samverkan, manar till ödmjukhet och att allt för stora egon får väl dansa med sin egen hare i parken.
Var det verkligen så han sade?
Hur som helst väckte uttalandet en viss munterhet i den knappnålstysta församlingen!
Visst kan man få litterära vibbar när man ser hur ödsligt det är kring bordet med fladdrande ljus och avstånd mellan ledamöterna när Akademien inleder sin Högtidssammankomst.
Herr Olsson pratar om de sju samurajerna, talet som behövs för att de är beslutsfattande, men det känns mer som en spöksupé i Strindbergs Svarta Fanor.
Kanske är det inte bara liberalismens kris, patriarkatets sista suck eller argsinta #Metoo damers fel att Akademien krisar?
Inte sedan 1989 med Rushdieaffären har Akademien varit fulltalig redan då hoppade tre ledamöter av!
Strid mellan modernitet (engagemang) och djupt konservativa (patriarkala) krafter bland the old ones i akademien?
Ändå grundades Svenska Akademien 1786 i upplysningens anda!
Klart att Akademien bör ta del av den digitala revolutionen och en kulturrörelse som #Metoo och inse kraften i att så många kvinnliga berättelser delas och visar en så stor samstämmighet i upplevelsen av en mycket patriarkal värld.
Ett av Akademiens stora problem är förstås att de är så förskräckligt gamla, sitter på livstid, säger Kistalight som själv börjar uppnå mogen ålder.
Hur som helst skulle vi vilja slå ett slag (toppad forehand) för Akademiens självständighet och dess syfte arbeta uppå Svenska Språkets renhet, styrka och höghet med valspråket Snille och smak.
Svenska Akademien kan också i sina bästa stunder vara en självständig röst mot media och kränkta chefredaktörer, institutioner på våra universitet och stora förlag i dessa tider av populism, digitala ryktesspridningar (botar, falska konton på sociala medier och ryska troll), till en förenklad världsbild (svart och vitt, goda och onda) och en allt för snabb klick och gilla kultur!

Några av ledamöternas böcker har vi tagit del av under åren: Per Wästberg under ungdomsåren med böcker som Afrika ett uppdrag (engagemang) Ett hörntorn vid Riddargatan (Stockholmiana), Vattenslottet och Luftburen (kärleksromaner) dessutom läste jag hans essäer och krönikor när Herr Wästberg var chefredaktör på DN.
Vill du bli en bra reporter skrev Wästberg, under sin tid där, ska du läsa August Strindbergs Röda rummet, Gustave Flauberts Madame Bovary och Edward Gibbons Romarrikets fall.
Cést tout!
Klappat och klart sedan är du en färdig skribent!
Vi tycker om och har läst Kristina Lugns milda anarkistiska mänskliga dikter i Bekantskap önskas med ensamstående äldre bildad herre.
Kjell Espmarks poesitrilogi Sent i Sverige överraskade oss positivt under 1970-talet med att det fanns radikal samhällskritik från andra håll än den på vänsterkanten! Dessutom läste jag som litteraturstudent Espmarks Själen i bild om hans studier i modern svensk poesi.
Poltava av Peter Englund missade jag men jag har läst hans essäer i Förflutenhetens landskap, Brev från nollpunkten och hur han lyfter fram den lilla och vanliga människan i historieverket om första världskriget Stridens skönhet och sorg.
Jesper Svenbros lärda vardagliga prosadikter läste jag när jag sökte en förebild i det lilla formatet, det fanns inte tid för tegelstensromaner, och tjusades av hans diktsamlingar som Blått, Vid budet att Santo Bambino di Aracoeli slutligen stulits av maffian (wow för denna titel), Installation med miniatyrflagga och Himlen och andra upptäckter.
Visst har vi läst herr Engdahl!
Visserligen bara Cigaretten efteråt, tankebok med aforismer och essäer, boken köpte jag av en händelse vid besök i Akademibokhandeln i City. Herr Engdahl håller ett litet anförande (talar tyst, mumlar skulle mina högstadiekids säga) och Kistalight undrar hur många minuter han skulle överleva i ett klassrum på Spånga High. Dessutom tycker jag att herr Engdahls aforismer och tankar är så överraskande platta och fyllda av klichéer. Till skillnad mot Bodil Malmsten som absolut anser (-såg) att Montaigne hade varit en bloggare i dag så anser Horace att: Hos essäisten handlar det om att få syn på sig själv. Hos bloggaren handlar det om att inte få syn på sig själv. Bloggen är skrivandets återfall i adolescensen.
Ha...ha säger Kistalight som är både bloggare och indieförfattare och tycker sig ha genomgått en utveckling både som människa och skribent sedan starten med sin blogg i maj 2005.
Man lär sig skriva genom att skriva, skriva och återigen skriva!
Samma vita papper för alla!
Klart att Kistalight läst Fru Danius bok Om Bob Dylan (återfall i Dylanberoende - se Bara en sång och en dansman). En fin liten bok i tre delar, Bob i Stockholm 1966 och från 2016 plus när han till slut tog emot diplom och medalj våren 2017. Visst ser man att Fru Danius är en stridbar person eller är det Gittan som för pennan? Hon driver tesen att Dylan texter, verser och poem, lever av egen kraft och att Dylan hör hemma i en lång muntlig tradition av skanderande och sång.
Visst säger vi på Kistalights redaktion som anser att Bob både är en stor rimsmed med djärvt bildspråk och en stor versmakare.
Bara det att Bob Dylans storhet är kombinationen av musik och ord, rockens Rimbaud som införde modernismen i popmusikens värld.
Vi blev hur glada som helst när Bob Dylan fick Nobelpriset men också minst sagt lika överraskade!
Svenska Akademien är inte förutsägbar!
I tider när våra institutioner knakar, Svenska Akademien, riksdagen inte förmår att bilda en regering, Theresa May har fullt upp med gubbarna i Brittiska parlamentet och brexit, EU inte får någon ordning på sina öststater och president Trump skakar USA och världen med sitt dysfunktionella ledarskap (listan kan göras längre) så är det en orolig värld vi lever i.
Kanske ska vi då besinna oss alla vi medieaktörer, undvika populism, vara försiktiga med små troll från S:t Petersburg och inte låta drevet gå över en gammal lärd fristående institution där det finns massor av lärdom, humanitär bildning och engagemang.
Visst borde vi kunna vårda den traditionen med lite omsorg och mer (mycket...mycket) modernisering!?
Nu när kulturprofilen är dömd!
Var förresten kan man läsa om forskning kring hur mediedrev uppstår, verkar och ebbar ut?
Finns det några bra litterära förebilder där?
Kanske Joseph Anton av salmon Rushdie där han berättar om följderna av fatwan riktad mot honom från 1989 - ett ruskigt exempel på ett drev.
Med religiösa dimensioner!

Gott Nytt År från Kistalight!



Varför inte en liten nyårshälsning från trion Sjöholm sång, Andersson musik och Engdahl text?!


©Thommy Sjöberg

Labels:

1 Comments:

Blogger Thommy said...

Visst skulle vi här även kunna nämna (räkna in) avhoppade akademiledamöter bland våra läsarupplevelser genom åren!
Vi tar med Sara Stridsberg och hennes Drömfakulteten från en blogg av KIstalight.

Drömfakulteten Light

Sara Stridsbergs bok Drömfakulteten - i dag något om modernistisk form som genré i dagens litteratur.
Sara Stridsbergs bok om Valerie Solana - en poetisk berättelse om det sunkiga trashiga USA men även om 60-talet, om klassresor och om lyriska drömmar. Skildringar av vanvett och med Warhols The Factory som en samlingsplats för de udda dekadenta. Där finns även interiører från 60 - talets Chelsea Hotell i New York och en notis, upprop, från Henry Millers gamla skandalförlag Olympia press .
Häftigt!
Fina berättelser av Sara Stridsberg tycker vi på Kistalight med berättargrepp som dag bok, med massor av dialog (passar för Teatern), parallellskildringar mellan 50, 60 70 och 80-tal med tidsmarkörer som makarna Rosenbergs avrättning, Marylin Monroes död och kvinnorörelsens framväxt.
Där finns även drag av roadmovie och inlagda små lexikon från A till Z.
- Kan de senare Vara utdrag från Valerie Solanas manifest SCUM?
Society for cutting up every man!
Fantasifulla figurer som Cosmogirl och Silkespojken får berättelsen att lyfta och bli en poetisk skildring av framförallt 60-talet.
Kanske berättarknep som behövs för att skriva berättelsen om den tiden.
- Ett av trixen i alla fall!
Kul att Sara Stridsberg fick Nordiska rådets pris här om året för en så pass formsökande roman som Drömfakulteten .
© Thommy Sjöberg

12:25 PM  

Post a Comment

Subscribe to Post Comments [Atom]

<< Home