Hälsningar från Lars Forsell

Hälsning från Lars Forsell
Ringer upp Lars Forsell på den andra sidan.
- Hej Lars vet att det är lite tidigt att börja spekulera om din efterträdare i svenska akademin men vad sägs om Bodil Malmsten till stol nr 4?
- Ja, säger han på det där lite eftertänksamma sättet som samtidigt porlar av skratt med en liten skvätt ironi.
- Hon förenar mycket av det jag älskar; den folkliga dikten med en musikalisk ton och med tillsatsen av en nypa populärkultur. Hon har upproret, medkänslan och temperamentet och den franska utblicken från Finistere och banne mig:
-Hon är mer lärd än man kan tro.
- Dessutom skulle det ju medföra en bloggare till svenska akademin.
Och jag tänkte på Bodil Malmsten,
Hon bor också längst ut på jorden
Plura – Eldkvarn
Andra bloggar om Lars Forsell: Andra bloggar om Bodil Malmsten:
Copyright Thommy Sjöberg

Ljuset på Grankullavik

Båt - farkost Bertil Vallien

Grankullavik
Cykeltur på Norra Öland, hamnar liksom fel på den ensliga skogsvägen norr om Byxelkrok. Plötsligt dyker Ölanda upp; en flyghangar – nåja en byggnad som kan rymma några plan - bredvid start och landningsbanan ett parkerat Cesnaplan.
Vi cyklar vidare.
Stannar till vid Grankullavik i dag en insjö när regndiset skymmer horisonten. Vi fikar och äter morotskakor och kikar ut över "insjöidyllen" som skapad för romantiska roddturer i kvällningen eller fiskeäventyr med kastspöet.
Hemåt längs Neptuni åkrar, sned motvind från väst, duggregn som små nålar, mörka molnskockar på flykt över Kalmarsund, blygrå sjö med snabba gäss, Smålandskusten som ett långt svart pennstreck eller som en avlång farkost skapad av Bertil Vallien. "Sommaren en möjlighet att möta sig själv!?"

Andra bloggar om Öland:

Copyright Thommy Sjöberg

Napoli Light II

Klassiska Pizzeria Brandi Napoli nära via Chaia Bild: Kille vi tror på i Quartier Spagnoli

Te voglio bene assai
ma tanto tanto bene sai

Cauroso/Luciano Pavarotti

Sitter på bussen på väg till Napoli – vår son vägrar bestämt att åka bil med oss i den stan.
Vi kan väl parkera utanför stan i typ en förort som Torre del Greco och ta Metron in till city föreslår vi. Vår son säger att han varken parkerar i del Greco eller i någon annan förort eller för den delen åker bil i Napoli med oss!
Nära döden upplevelse? "Se Neapel och sedan dö!"
Istället tar vi en lokalbuss från Salerno.
Faktiskt utmärkt lokaltrafik; bra bussar, luftkonditionering, fina säten och inget klotter. Det går undan även för bussarna på Tangenziale. Vi hoppar av bussen inte så långt från centralstation och piazza Garibaldi redo för en stadspromenad. Vi förser oss med vattenflaskor på en bar och drar oss ner mot Napolis historiska centrala delar.
Castel Nuovo inte så nytt som namnet anger utan det byggdes i slutet av1200-talet. I dag bärs stora gula solrosliknande blomsterfång in i slottskapellet. Högtidsklädda napolitanare väntar på gården. Det tycks vara en begravning på gång av någon prominent person. Vi fotograferar porten vid kastellet och sneddar vidare förbi Café Gambrinus vid Piazza Trieste Trento. Napolis mest kända café, här kan man se kändisar som Sophia Loren eller Mussolinis vackra sondotter Alessandra som under en period kandiderade till borgmästare i Neapel. Vi travar vidare mot Napolis politiska centrum Palazzo Reale vid Piazza Plebiscito som är ett torg med väldiga dimensioner – en Petersplats a la Napoli. I kyrkan San Francesco pågår ett bröllop – mycket romantiskt. Torget är en samlingsplats för nyårsfirande, utställningar, installationer och flanerande folkliv under helger och högtidsdagar.
I Galleria Umberto I letar vi fram våra stjärntecken i zodiaken under kupolen mitt i de två korsande gågatorna och tar några foton, som självutnämnda galleriaexperter från Kista tycker vi att vår galleria står sig väl rent kommersiellt och när det gäller folkliv. Men det är klart vi känner historiens vingslag och vi har ju varit i Milano och sett förebilden.
Gallerian Umberto I byggdes som ett led i att rusta upp Napoli under il Risanamento på 1880-talet efter att staden drabbats av våldsamma koleraepidemier. En nödvändig sanering av de mest utsatta kvarteren. Rakt framför en av gallerians gågator finns San Carlo. Napolis stora opera och en av Italiens viktigaste operascener där har storheter som Rossini, Bellini och Donizetti komponerat och varit verksamma.
Käkar pizza – vad annars – gör vi på La Piazzetta vid Via Nazario Sauro med utsikt över hamnen och Santa Lucia. Vi väljer pizza med tomater och buffelmozzarella – en klassiker som i värmen smakar utmärkt tillsammans med en öl.
Love vår son berättar myten om Vergilius och hans ägg när vi passerar Castell dellÓvo. Den store diktaren lade ett hönsägg i en glasampull som inneslöts i en bur av järn och anordningen fästes vid en bjälke i ett hemligt källarvalv under borgen. Om ägget går sönder går störtas staden Napoli i fördärvet. Hur som helst här har kungar och drottningar huserat genom århundraden, 1799 var det under en kort tid republikanernas fäste. I dag är det utställningar, kongresser och kulturella jippon här.
Fikar på via Chaia, modegatan, dricker en caffe med en stark bitter smak av kakao, passar bra när två patrullerande Mc-poliser passerar ivrigt uppvaktade av två skällande vildhundar. Kanske en mer rättvis Napoli bild än den romantiska med Lady och Lufsen. Samtidigt tornar soporna upp sig i gathörnen och stinker – maffian som infiltrerat sopverksamheten grejar inte hanteringen när Campaniens soptippar är överfulla. Minns även hur TV-seriens Tony Soprano sökte sig till Neapel för att finna sina rötter men även för affärer. Där han hade ett möte med en mycket vacker kvinnlig mafioso. I verkligheten finns en kvinnlig gudmoder inom Neapels Camorra, Maria Licciardi, känd som La Madrina. Hon arresterade i juni 2001.
-Verkligheten överträffar dikten?
Vi dyker in i de spanska kvarteren, Quartieri Spagnoli, lånar ut kameran till en ung kille som vi tror på. Han tar några foton av oss med Maradonas Napolitröja hängande som tvätt på lina mellan husen.
Turistschablon - men vi sjunger bara på Kistalight;

O mamma, mamma, mamma

O mamma, mamma, mamma

sai, perchè mi batte il corazon?

Ho visto Maradona,

ho visto maradona.

- Napoli, Naples, Neapel och tröja nr 10.

Bassi; mörka små enrummare längs gatan som i dag inte alls bara är ett hål i väggen. Utan här nära via Chaia är det lägenheter som kostar en slant och ofta är underhållna och personligt utformade. Kvarteren är i dag bättre än sitt rykte säkert värre ute förorterna; betong -förskräckliga huskomplex "förgiftade av cement" och byggda med maffiapengar.
- Se till exempel Bagnoli väster om staden.

Är du som en av kisarna i filmen Rännstensungar i dag skojar Love min son.
- För dagen ser man ut som en gamäng från Söder; vit keps, randig tröja och äppelknyckarbrallor (korta jeans) om än med modernt snitt a la tennisstjärnan Nadal.
Klart att man som söderkis i exil känner sig besläktad med det häftiga gatulivet i Neapel. Utropen, gesterna, fantasin och färgerna och förmågan att överleva i ett klassamhälle visst påminner det om gamla Söder.
Mer svårt dock att acceptera att många av dessa gatans entreprenörer tycks identifiera sig med överheten och många av dem är rojalister och solidariserar sig med Camorran.
Ett sätt att överleva även det?

- Neapel är en stad med rötter i kolonialt förtryck redan sedan antiken och från tiden som lydrike för spanska och franska kungar innan Italien enandes 1861. I dag är det maffian, som genom korruption hämmar utvecklingen för ett mer rättvist samhälle och får investerare att undvika regionen.
I dag finns det dock motkrafter med borgmästaren, 1993 – 2000, (i dag president i regionen Campanien) vänstermannen Antonio Bassolino i spetsen som arbetar med att på alla nivåer förbättra Neapel. Speciellt genom att ta vara på stadens kulturella skatter.

Smart säger vi på Kistalight som alltid funderar på hur man kan häva en dålig utveckling. I de italienska stadsstaterna i norr; Venedig, Milano, Genua, Pisa och Florens i Toscana, utvecklades under medeltid och renässans handel, hantverk, ekonomi, politisk organisation och småindustri och inte minst konst och litteratur. Genom detta skapades en medelklass som fick inflytande och tog ansvar för utvecklingen.
 En viktig bakgrund när industrialismen sköt fart under 1900-talet. I den italienska södern och Neapel rådde kolonialt förtryck och inget intresse av att utveckla Neapel och Campanien från överhetens sida. Vilket innebar att det aldrig uppstod en tillräckligt stor medelklass med inflytande som kunde ta ansvar.
Upprorsrörelser, 1799, 1820, 1848 som kunde ha inneburit en annan utveckling slås brutalt ned men1860 under Italiens återförenande, il Risorgimento, tågar Garibaldi in i Neapel.

Läser i böcker om Neapel, bland annat Annika Prytz Åbergs Neapel och Campiana, att Neapel var slutpunkten på the Grand tour för ynglingar från adel och överklass under 17 och 1800-talet. Här tjusades man av den vackra bukten, Vesuvius, de utgrävda antika städerna Pompeji och Herculaneum, öarna Capri och Ischia, grekiska Paestum och Neapel med operan och cafélivet på via Toledo, flirtarna och den melankoliska kärleken, de historiska slotten, kyrkorna och de romerska lämningarna och villorna kring Campi Flegrei.
Grand tour även för en gammal söderkis?
Tja varför inte!
Flanerar med en upplaga av Kistalight i bakfickan längs hamnpromenaden via Caracciolo och via Partenope i Neapel med Vesuvius i bakgrunden – en söderkis i exil. Med den gamle amiralen i åtanke som under en kort tid ledde Neapels flotta under republiken 1799 och gett namn åt gatan hävdar jag alldeles bestämt att gamla kungaslott, kastell, kyrkor och överhet klingar ihåligt om det inte kommer folket till del.
Må den gamle republikanske amiralens öde att ha blivit upphängd i Nelsons fock inte ha varit förgäves.
Wow för entreprenörer och staden som idé, mulligt med politisk organisation, inflytande och rättvis ekonomi för vanligt folk.
Kunskap och kultur får toppa programmet säger vi på Kistalight.
Ser jag inte en blå Ferrari från ingenstans dyka upp i backspegeln?

Andra bloggar om Italien: Andra bloggar om Neapel:
© Thommy Sjöberg

Pompeji Light

I dag
Sommar ett tillstånd
du behöver ingen klocka
eller termometer

men absolut en regnmätare.

Muralmålning casa dei Vetti Pompeji
- Ska vi se något mer än en bordell och Den tragiska poetens hus frågar min fru?
Vi sitter i skuggan bakom en ruinvägg vid Forum tillsammans med en vildhund och en italiensk småbarnsmamma med två små killar och matar vildhunden med kex.
- Pompeji är en öken i sommartid.
Påståendet ovan är inte riktigt sant. Vi har även sett flera teatrar; Teatro Grande och Picolo och Terme Stabiane (ett badhus) och för den delen Pompejis Botaniska med en flora som härstammar från antiken. Nu slumrar min fru och jag studerar guideboken.
- Funderar på bordellen, Lupanare, de kvinnliga guiderna går inte in där och de manliga kan naturligtvis inte låta bli att uttala sig vällustigt och raljerande själv tittar jag förgäves efter latinska snuskcitat som Ekelöf och de andra gubbarna använde när de beskrev Pompeji – har läst Maja Lundgrens festliga bok om Pompeji där citaten finns. Hittar inga snuskcitat men kan inte låta bli att bli förtjust i de små erotiska freskerna som finns ovanför rummen. De är förvånansvärt välbevarade och restaurerade. De måste ha varit småväxta invånarna i Pompeji för rummen är små med korta bäddar.
- Ha…ha en story för grabbarna, står på baksidan av Casa dei Vetti, ett övre medelklassshus, på Vicolo dei Vetti med Castellum aquae (ett vattenkastell) och Vesuvios i fonden. På en muralmålning väger en klurigt leende man sin omfångsrika apparat. För att lyckas har han en klyka som stötta och en balansvåg.
- Det tredje benet säger en guidé med napolitansk accent var ett lyckotecken som fanns i många handelsmannahem. Naturligtvis skojas det om denna jättephallos, charm och erotik – visst och javisst säger den napolitanska guiden men också en lyckosymbol, för det finns barn bland åhörarna, och målningen var ett skydd och en vakt mot det onda ögat.
Pompeji var en del av den redan under antiken urbaniserade kulturen. En stad planerad i rutnät för patricier, handelsmän, hantverkare, enkla arbetare, gladiatorer och slavar med krogar och badhus och ett forum för politik och det religiösa livet. Man exporterade vin, fisk, ylle och stan var berömd för sin fisksås den välluktande Garum.
- Jämför surströmming! Se även Maja Lundgrens Pompejibok!
Innan hade vi parkerat vår hyrbil Ford Kia tillsammans med en nutida entreprenör från Pompeji. Stor show av vår P-entreprenör som dirigerar trafik, hjälper folk över gatan, oss visar han tillrätta längst ut mot gatan under en vinranka. Skugga och finfint när man ska ut i trafiken igen. Dessutom får vi tips om en mycket billig restaurang längre ner från parkeringen.
- P-pris, 7 Euro – kvitto ett reklamblad för den billiga krogen. Söderkisen inom mig, streetsmart – tja, bestämmer blixtsnabbt att kanske är det några Euro för mycket men helt okej för dagen. På köpet får vi till ett facilt pris en bok på svenska om Pompeji. Visst den luktar lite som ett gammalt antikvariat men vad offrar man inte för lite goda affärer.
- Du gör bra affärer, min fru gör en bra affär med köpet av boken om Pompeji och vi har en bra p-plats.
- Hela världen gör bra affärer säger jag till vår något förvånade självutnämnde p-vakt.
- Finns det inga jobb får man skapa dem – alla entreprenörers hemlighet.
Det lär finnas resor till Pompeji som följer Robert Harris hjälte vatteningenjören Attilius i spåren i Harris bestsellerbok Pompeji. Hur som helst är det en bra berättelse. En historisk deckare som är mycket spännande att läsa även om man vet hur det ska sluta. Lite fyrkantig personteckning kanske men där finns både en kärlekshistoria, en intrig och skildringar av korruption (byggbranschen), dockusåpa, historiska detaljer och ett festligt porträtt av amiralen och naturforskaren Plinius den äldre som gjorde anteckningar om Vesuvios utbrott. "En gigantisk pinje av rök som sköt upp över kusten: En tjock brun stam med svarta och vita fläckar som reste sig miltals upp i luften och vars krona spretade ut som fjädrar i en grenklase. Dess breda blad tycktes i sin tur börja lösas upp nedtill och låta en tunn, sandfärgad dimslöja falla mot jorden."
- Väl så lyrisk iakttagelse av en av världshistoriens mest berömda naturkatastrofer av Plinius den äldre och den inledande fasen av utbrottet.
- Visst Pompeji är inte bara en bordell eller den tragiske poetens hus utan här kan man som Robert Harris och för den delen Maja Lundgren gör i sina Pompejiböcker känna igen vår tid om än i antik romersk tappning.
Andra bloggar om Italien:

Copyright Thommy Sjöberg

Kazantzakis Light

Ser I DN 3 juli att Nikos Kazantzakis Rapport till Greco nu finns översatt till svenska. Theodor Kallifatides recenserar och Inga och Jannis Ambatsis har översatt och det lilla förlaget Provoles har gett ut den.
Kul tycker vi på Kistalight som redan i slutet av 70-talet läste Report to El Greco i engelsk översättning.
- En mäktig läsupplevelse tyckte vi då. Läs gärna Kallifatides tänkvärda recension och ännu hellre läs boken. Utmärkta tids och miljöskildringar – där lever boken, så här skrev vi nedan om Kazantzakis.

Kathársis rening, genom lidande, gärna under dramatiska förhållanden, kan passa bra i påsktider. Grekisk term från antiken där karaktärerna i ett skådespel enligt Aristoteles skulle genomgå ett reningsbad innan dramat kunde få en rättvis upplösning.Nikos Kazantzaki Våra första år i Kista åkte vi gärna till Grekland där vi både tuffade runt i övärlden och besökte klassiska platser. Nedan är det en båttur på Egeiska havet som gäller. Intellektuell utmaning fick jag under greklandsresan genom att läsa kretensaren Nikos Kazantzákis, han med Zorba ni vet, mäktiga självbiografiska verk Report to El Greco i engelsk översättning.Kazantzákiz minnesbok vittnar om ett gigantiskt författarskap och en intellektuell prövning av 1900-talets stora ideologier och av kristendomen. Han levde med dem och skrev om dem. Ett författarskap skapat genom kathársis som är mäktigt att ta del av. Vid påsktider kan hans Den sista frestelsen vara ett lämpligt läsäventyr.På webben – se gärna! Nikos Kazantzakis eller souvlaki eller den svenska kulturnätsajten agamemnon som besökt Kazantzakis barndomshem i Varvari på Kreta. På de två senare sajterna får man söka sig fram till Kazantzaki.
Se även tidigare blogg Kistalight

Copyright Thommy Sjöberg

Napoli Light I

Tangenziale from Pozzuoli overcross Naples

Napoli – Naples – Neapel - Neapolis
En blå Ferrari från ingenstans i vår backspegel precis när ljuset från bukten dyker upp. Det går undan. Snabb speed på Tangenziale - La Autostrada som fungerar som ringlinje förbi stan, föraren cruisar fram liksom, och söker lucka – napolitansk körstil.
Pastellerna skimrar från havet, Vesuvius skymtar, gyttret av hus klättrar utmed bergssidorna, den moderna tidens skyline i centrum sticker upp med hamnens oljetankers, kryssningsfartyg och färjor som fond.
- Napoli – Naples – Neapel - Neapolis; Italiens mest tätbefolkade stad, Mezzogiorno - den italienska södern. Staden med årsringar likt ett gammalt träd från Europas Medelhavshistoria; grekiska stadsstater och kolonisation, romarriket, attacker från saracener, longobarder, nordmän, påvestat och sjörepublik, spanska stormaktstiden, bourboner, kortlivad republik, britter, Garibaldi och den Italienska nationens födelse och i dag multikulti.
Under dagen hade vi bilat från Rom Ciampino längs kustvägen nära via Appia. Mer ortnamn och antikens historia; Velletri och lado Albano, Latina, Terracina, Gaeta och Formia i Lazio. I Campania Cumae, Baia och Pozzuoli, den senare Sophia Lorens hem och födelsestad. I trakterna finns Camp Flegrei ett av jordens mest instabila geologiska områden med fumaroler, heta svavelkällor, på ett vulkaniskt lerfält som kallas La Solfatara. Här hämtade romarna puzzolan en rödaktig smulig vulkansten som var så viktig när de skulle gjuta betong i valv till byggnader och akvedukter. Ett annat intressant geologiskt fenomen här som en följd av de vulkaniska aktiviteterna är bradisismo som innebär att marken sjunker. Vilket gjort att det antika Baia med sina romerska villor, mosaiker och ruiner ligger under havsytan. Undret kan beskådas från glasbottnade utflyktsbåtar. I närheten finns vulkansjön Lago d´Áverno, en vacker svavelosande sjö under antiken som de stora litterära grabbarna Homeros och Vergilius ansåg vara ingången till Hades.
I dag ryker eldarna från sophögarna när Camorran eldar. En nog så stinkande hantering och vägarna kantas av sopberg som i värmen kan utvecklas till koleraepidemier. En hantering som också skadar grundvattentillgångarna. Ett Hades i väl så modern tappning när Campaniens sopstationer är överfulla och stängda.
Mäktigt när motorvägen passerar Vesuvius. I dag går det att ta bil eller tåg dit. Den sista biten upp till kratern finns en vandringsstig och man får betala inträde för att beskåda det geologiska undret. Trafiken är fantastiskt fartfylld, en mjuk körstil, man kryssar fram, tar skugga bakom den man ska köra om, körfält inte behöver man ligga där nödvändigtvis, alla tycks trycka gasen i botten. Då och då dyker det upp varningar på motorvägen, stora överhängande skyltar där det meddelas Attenzione elektronisk kontroll av hastigheten.
- Ingen tycks by sig.
Klart om solen skiner mest för jämnan, det blänkande blå Medelhavet mildrar bekymren, frukt, grönsaker och vin, pasta och pizza är tillgängligt, man bor i skuggan av en vulkan, risken för jordbävningar är ständigt närvarande, trygghetssystem – tji, arbetslöshet – tja mest får folk uppfinna sina egna jobb om man är fattig, kriminalitet och Camorran ja och ett klassamhälle med rötter i antikens feodalism då kanske man lever här och nu och trycker gasen i botten på motorvägen.
- Det gäller att hitta luckan på den fria marknaden!
Vindlande vägar, broar, viadukter, tunnlar och massor av exempel på fin ingenjörskonst på väg ned mot Salerno. Salerno är en pärla som ligger vid en bukt av Medelhavet och är en liten välordnad medelklasstad jämfört med Napoli.
Salerno är mest känt för att här landsteg de allierade 1943 med jänkarna i spetsen. Invasionen med kodnamnet Avalanche medförde att det centrala Salerno besköts och bombades sönder och samman och mest bestod av rasmassor (rubble) när de var klara. Centrum byggdes senare upp men vi bor mer i den norra medeltida delen av stan på Ava Gratia Plena. Ett Ostelli som varit kloster och i dag fungerar som ett välordnat vandrarhem för ungdomar och folk med ungdomligt sinne. Det är en miljö som andas medeltid. I centrum av huset finns en gård likt en liten piazza. Där finns det en springbrunn och antika kolonner och där äter vi frukost och ljumma kvällar hålls det konserter här.

Vi avnjuter en konsert där en dam, Lucia Branda, med en tragisk karisma och med en härlig stämma, långt korpsvart hår, svart klänning en aning slitsad, mager, men med en härlig volym när hon sjunger sina operaarior och slagdängor så det klingar mellan de medeltida väggarna och hon ackompagneras av sin frackklädde flygelspelande man som hette Enrico Leo.

Den tragiska uppsynen förbyts bara i ett varmt leende när den entusiastiska publikens applåderar.
Vi är här för att träffa vår son som går på språkkurs i Salerno och bor granne med Ave Gratia Plena.

Andra bloggar om Italien: Andra bloggar om Neapel:
Utan kronologi – Det kommer mera Napoli II

© Thommy Sjöberg