Sunday, February 03, 2019

Baby it´s cold outside but worth it in S:t Petersburg

Maria Sharapova spänstig tennispro vid frusna floden Neva mitt emot Vinterpalatset och Eremitaget i en av världens vackraste städer.
Sankt Petersburgs tennisturnering Ladies Trophy är över och vinnaren blev (spelas under söndagen den 3 februari).
Vann  till slut gjorde Kiki Bertens från Nederländerna en tennistjej med luriga stobbollar (med knorr) bland alla hårt slående ryska amazoner och slaviska fysiska fenomen.
 Kistalight är klar med sin räta linjens ekvation (se förra bloggen) för Celsius grader som en funktion av Fahrenheit (fucking freezing) med de rätta koordinaterna från februari i Sankt  Piter.

Den gamla staden Piter
på folkets sidor sliter

Är du intresserad av historia är S.t Petersburg staden för dig.
Så här i klimatförändringarnas tider kan man fundera på hur det ska gå för staden?
När Peter den Store hade erövrat fästningen Nyen med handelsplats 1703 från den svenska stormakten och dess konung (Karl den XII) bestämde han sig för att på platsen   anlägga en ny kejserlig huvudstad i Ryssland .
Fanns det då några rådgivare (forskare eller tekniker liksom) kan man fråga sig angående den hurtiga idén om att anlägga en kejserlig stad mitt i ett deltaland (träsk) med dimmor och moskiter?
En plats där översvämningar var vardag när Neva svämmade över när isen smälte i vårfloden som kom från Ladoga . En källa som är en av Europas största insjöar med betydande vattenmängder.
Dessutom låg orten längst in i den Finska Viken där det var svinkallt, frusen vinter, si så där fem månader om året!
Peter den Store ville modernisera det efterblivna Ryssland som ett led i den utvecklingen skulle kejsarstaden S:t Petersburg anläggas vidare skulle staden bli ett fönster mot väst, Östersjön och Europa. Förebilden var Amsterdam med sina kanaler och floder och möjligen inspirerade även Venedig som var en stadsstat med sjöfart och berömd för sin lagun med öar och kanaler.
Kartan eller landskapet?
Verkligheten eller visionen?
Hur som helst det grymma projektet genomfördes med hjälp av svenska krigs och straffångar, ryska livegna bönder och soldater som fick dika ur träsk, gräva kanaler, jämna ut terrängen, driva ned ekpålar för grunderna till husen och palatsen. Brister på redskap, grymheter hos byggherrarna, utmattning och sjukdomar lär ha gjort bygget till en fruktansvärd arbetsplats att jämföras med en krigsskådeplats där över sjuhundra tusen människor fick sätta livet till allt enligt historikern Kjlutlevskij berättar Elif Batuman i sin bok Besatta.
En stad som växer fram organiskt över tid från kanske fångst och handelsplats till en större by sedan stad med organisation av politiskt styre, religion, kunskap och militär och rent av blir en stadsstat får en mer naturlig relation till sin plats än en stad som anläggs som en hårdhänd ide eller ett projekt. Här kan man säga att Peter den Stores stad kom att spegla sig i makt och rikedom men frånvaron av en organiska tillväxt gör att staden också kan upplevas som en kuliss, den berömda Potemkinkulissen kanske, en viss tomhet och om Piter har en karaktär så ligger narcissismen nära.
En spegel för överheten!
Ödsligheten bortom paradgatorna, Nevskij Prospekt, kejsarboningen Vinterpalatset, fylldes så småningom med institutioner Universitetet, ämbetsverk med tjänstemän och de rika ryska furstarnas palats längs Fontankakanalen.
Visst blev det till slut en stad av Peter den Stores vision, staden växte bortom maktens centrum, folk bosatte sig på öarna i deltat och Piter befolkades av människor från landsbygden, fattiga och livegna bönder som blivit fria, hantverkare och köpmän som idkade handel, en medelklass av tjänstemän kring de kejserliga institutionerna, lärare och forskare kring universiteten och Peter den Stores fönster mot Europa öppnade upp för byggare, arkitekter och businessmän från Europa (Tyskland, Nederländerna och Italien) även svenskar och svenska företag (Nobel t ex) hittade vägen till Piter.
Två symboler är viktiga för att tolka myten om Sankt Petersburg (grundbultar) den ena är Falconets stora monument av Peter den Store, 1782, där han sitter på en stegrande häst som ser ut att hoppa från en klippa direkt ut i Neva.
Något i den skulpturala balansen där som inte stämmer!
Skulpturen tolkades i en dikt av Pusjkin 1824 Bronsryttaren. En dikt som förmedlar naturens hämnd på tsaren. Diktens huvudperson Jevgenij förbannar tsaren, som låtit en stad växa upp ur havet, vid den stora översvämningen 1824. Bronsryttaren på sin klippa kastar sig då ned från sin piedestal och jagar den stackars tjänstemannen J längs gator och kanaler och som bokstavligen förlorar förståndet.
En mycket rysk (Piter) historia!

It´s something in the air!
Det är någonting i luften här i Piter!
Kanske något av en galenskap lurar bortom kanalerna och vattenspeglarna?
Undrar också om inte dagens terrorism har en del av sina rötter här?
Bild; käcka gossar, medlemmar från den ryska terrorgruppen Folkviljan, Narodnaja Volja 1870 - 80-tal.

En terrorkultur före globalisering, digitalisering och moderniteten växte fram hos radikala (ofta) studenter från medelklassen i det ryska samhället speciellt i storstäderna Moskva och Sankt Petersburg. De kallades nihilister och narodniker och trodde på idéer om att terror behövdes för att störta makten speciellt tsaren och att folket skulle ta över. Idéer som sedan Lenin utvecklade i sin tes om proletariatets diktatur och sin tolkning av marxismen. I romaner av Turgenev, Tolstoj och Dostojevskij vimlar nihilister och anarkister förbi som mörka stråk i samhällsskildringen. I Andre Belyjs  modernistiska roman Petersburg blir en terrorist tvungen att döda sin egen far med hjälp av en tidsinställd bomb gömd i en antropomorfisk (sic!) sardinburk kallad Pepp Peppovitj Pepp allt enligt den begåvade Rysslandskännaren Elif Batuman.
Alexander den II 1855 - 1881 var en tsar som levde farligt, mycket farligt, under narodnikernas hot. Han överlevde ett antal attentat men i mars 1881 föll han offer för en bomb vid Katarinakanalen inte långt från Vinterpalatset. Ironiskt nog var Alexander den II en av Tsarrysslands mer reformvänliga kejsare han avskaffade livegenskapen hos bönderna och han skulle ha undertecknat fler reformer som skulle ha främjat utvecklingen av demokratin några dagar efter attentatet.
Är du filosofiskt lagd kanske du funderar på hur samhället skulle ha blivit om Alexander den II fått leva och genomföra sina reformer i Ryssland. Istället blev det en hårdhänt regim, Alexander den III, som tog över och en utveckling som ledde landet in i ww1 och den Ryska revolutionen.

Vill du läsa ett av 1900-talets mest berömda och kanske mest lysande reportage?
Då ska du läsa John Reeds Tio dagar som skakade världen!
Det är ett reportage med stor närvaro!
Du får följa de dramatiska dagarna under Rysslands oktoberrevolution 1917, alla turerna med soldat, bonde och arbetarråd, den provisoriska regeringens fall, Lenin dyker upp på scenen, massmötenas resolutioner, Vinterpalatset (skräpigt) efter stormningen, känslan av besatt och hänförd stämning.
Allt utan så mycket distans och ibland så slår den kommunistiska retoriken igenom; bourgeoisins bepansrade näve som försökte krossa revolutionen!
Frågan är om inte huvudstaden Petrograd (staden byter namn under ww1 för att inte låta så tysk) är det lysande reportagets huvudperson.
Sankt Petersburg, Petrograd senare Leningrad som centrum för en av 1900-talets stora historiska händelser!
Fina förord till boken Tio dagar som skakade världen (svenska versionen 1967 och 1975) av i tur och ordning JOLO (svenska reporterlegenden som blev expert på www1) som hyllar reportaget, ett av dem du ska läsa om du vill bli journalist, och ingen mindre än Vladimir Lenin och slutligen John Reed själv.

Under 1930-talet fick invånarna i Piter genomlida Den Stora terrorn som började med mordet på stadens  populäre förste partisekreterare Sergej Kirov 1 december 1934. Mordet blev starten för omfattande utrensningar inom kommunistpartiet mer om detta och den 900 dagar långa belägringen av Leningrad under ww2 kan du läsa om, se ovan, i AVS Sankt Petersburg av Kistalight.
I AVS ... ovan från början av 2000-talet besökte vi även en skola i S,t Petersburg nära Smolniinstitutet där vi pratade med elever och lärare. Det finns djupa bildningstraditioner i S:t Petersburg. Här finns högskolor som trots dålig ekonomi och nedskärningar i Putins Ryssland ligger långt framme. Tekniska högskolan och S:t Petersburgs universitet har vid flera tillfällen vunnit VM i programmering. En riktig datahacker finner du ofta från S.t Petersburg.
Ett sätt att få jobb!

Finns det då någonting i dag, something in the air, i vår vackra stad Sankt Peter?
Är kreativiteten eller galenskapen fortfarande närvarande i Piter?
Ja åtminstone finns det trollfabriker för fattiga studenter med en smula datakunskaper, berättartalang eller varför inte hackertalanger som kan komma till uttryck i fejkade tweets och bluffinlägg på Facebook. Nättroll alltså som både underblåser social oro, jobbar med rysk propaganda och försöker påverka val i världen via sociala medier.
Kanske och inte bara kanske har dessa troll påverkat och påskyndat, både Brexit och Trumps överraskande väg till att bli folkvald president i USA.
Då pratar (snackar) vi om en mycket tung aktör i världspolitiken!
Hur har påverkan sett ut från trollen i Ungern, Polen och Italien och andra länder där populistiska partier har stort inflytande kan man också fråga sig.
Slika trollerier är naturligtvis lättare att driva i en autokrati, så där någonstans mellan demokrati och diktatur, om man som regim har ambitionen att vara en aktör i världspolitiken!
 Finns det dessutom även en uppsättning av tekniska troll som hanterar bootar, botnets, Ddos-anfall som kan överbelasta servrar, och Twitterrobotar för hatkampanjer styrda av flinka administrativa trollstudenter (nu snackar vi kriminalitet och brott mot företag, instititioner och rättsstater) för att bli en stark aktör i det politiska spelet mellan Ryssland och omvärlden.
Tjaa. då är vi i Piter, S:t Petersburg, där du kan finna en datahacker!
Ett sätt att få jobb!
Ovan Ljudmila Savtjuk wallraffande (fd) troll som driver (drev) en rättsprocess för bland annat utebliven lön från ryktbar trollfabrik på Savusjkina-gatan i S.t Petersburg där hon arbetat.

En rättsprocess som givit henne rätt  där hon får ett symboliskt skadestånd på en rubel men trollfabriken fortsätter sin verksamhet (Svt 18/12 -17).
Ljudmila tycker sig ändå ha uppnått sitt huvudsyfte med processen genom att bevisa att troll finns.
Jag ett internettroll, driver en rättsprocess, får rätt, alltså finns jag!

Den gamla staden Piter
på folkets sidor sliter

Staden som skapades i ett deltaland (myggor och dimma) på ogästvänlig breddgrad, frambringade världslitteratur, sett tsarväldet falla, upplevt en osannolik historisk revolution, genomlidit sovjetväldet och Stalins utrensningar och en av andra världskrigets värsta belägringar. Men också glädjen över att ha besegrat Nazityskland i det Stora Fosterländska kriget, fått sitt namn tillbaka (identitet) och blivit berömd (ryktbart) för sina trollfabriker.
Kistalight har en gammal bild från 2000-talets början från firandet av fredsdagen för ww2 i S:t Petersburg.  Det stora fosterländska krigets heliga dag 9 maj, på en överlevande och hjälte prydd med ett antal hedersmedaljer och still going strong. Några finns kanske ännu i livet och de är dom bland många andra av S:t Petersburgs vanliga invånare som är stadens hjältar. Eftersom det inte går just nu att få fram en bild på min överlevande hjälte, snäll gammal vithårig farbror med käpp, med kavajen fylld med ordnar, lägger jag istället in en bild på min andre hjälte från Piter.
Josip Brodskij, Samizdatpoet från Piter, betydligt tuffare än att vara indieförfattare på Kistalight och försvinna i internetvärldens brus, här gällde underjordiska publikationer, ofta som stenciler eller handskrifter som spreds utanför statens kontroll och den politisk korrekta (pk) stilen som hörde kommunistpartiet till. Brodskij gick sin egen knaggliga väg, hoppade av skolan (inte lätt att vara ung judisk pojke i 1950-talets Leningrad) åkte på geologiexpeditioner i Asien, blev förvisad i norr ovanför polcirkeln, Archangelsk, och drabbades litterärt av (sic!) W H Audens poesi genom tillsända böcker av vänner.
Vilket formade honom som poet när han kom tillbaka till Leningrad.
Nedan Joseph Brodsky (ryska Josip Brodskij) som tvingades lämna staden och Ryssland och gå i exil 1972 32 år gammal.
Den unge Joseph Brodsky i sitt hem 1958 nära Fontankakanalen i Leningrad. Bild Brodskys far

Brodsky som skrivit utmärkta essäer om resor, städer och poesi.  I den självbiografiska biten Ett och ett halvt rum från Att behaga en skugga anser han att Leningrad under Sovjettiden mer blev ett fönster mot det väldiga Sovjetimperiet (i dag Ryssland) än mot Europa.
Genom att staden ligger där på randen till den väldiga ryska kontinenten.
Ett faktum som kanske gäller än i dag?!
Ska du få syn på Ryssland kolla vad som sker i S.t Petersburg!

©Thommy Sjöberg

Labels: , , , ,

3 Comments:

Anonymous Kistalight said...

Aj...aj nu igen!
Besökare från okänd region!
Finns inte på Bloggers världskarta!
Men finns som besökare på vår blogg!
Se besökare hos Kistalight här om dagen!

173 okänd region
127 USA
31 Tyskland
30 Israel
11 Ryssland
osv
Aj...aj ... Bob Marley

5:07 AM  
Blogger Kistalight/Thommy said...

Någon som undrar vad en antropomorfistisk sardinburk är för något?
Se NE!
Antropomorfism kallas det också när vi antar att djurens beteenden styrs av motiv liknande människans, något som kritiseras i modern etologi.

1:50 AM  
Anonymous Kistalight via SvD said...

Lustigt nog eller är det väldigt beklagligt eller rent av allvarligt?
Pågår en debatt (insinuerar) Åsa Linderborg AB, i bästa gamla Sovjetstil att Martin Kragh, en forskare på UI och Rysslandsexpert, för att vara spion. Martin Kragh som skrivit artiklar om ryska påverkanskampanjer.

Se följande debattinlägg! SvD 14/2 -19

I samarbete med ryska propagandakanaler som RT eller Sputnik sprider ryska troll och agenter i utlandet desinformation för att diskreditera kritiker och experter. En av de svenska forskare som drabbats är Rysslandsexperten Martin Kragh på Utrikespolitiska institutet och Uppsala universitet. Efter att 2017 ha skrivit en vetenskaplig artikel om ryska påverkansoperationer i Sverige har han blivit utsatt för en smutskastningskampanj.

Därför är det ytterst klandervärt att kulturchefen på Aftonbladet, en av Sveriges största kvällstidningar, fortsätter att misstänkliggöra Martin Kragh, insinuera att han skulle vara en landsförrädare och föreslå att Säpo och hans arbetsgivare borde utreda honom. Detta baserat på intetsägande dokument som efter en hackerattack på en brittisk tankesmedja figurerat i ryska propagandakanaler som Sputnik och i sociala medier, i vad som framstår som en klassisk påverkansoperation.

Vi står bakom Martin Kragh, som är en av landets främsta Rysslandskännare, och menar att det är dags att etablerade institutioner och medier i Sverige tar denna sorts externa hot mot forskare på allvar. Detta är ingen höger–vänster-fråga utan en fråga om den oberoende samhällsvetenskapliga forskningens framtid.

Flera forskare har uttryckt sitt stöd för detta upprop men avböjt att medverka på grund av rädsla att själva bli måltavlor. Om auktoritära staters desinformationskampanjer lyckas med att misstänkliggöra kompetenta och oberoende akademiker som skriver kritiskt om dessa stater så kommer färre seriösa forskare att våga ägna sig åt sådan viktig verksamhet i framtiden. Då blir vi alla lidande.

Paul T. Levin
föreståndare, Institutet för Turkietstudier vid Stockholms universitet
Torbjörn Becker
föreståndare, Stockholm Institute of Transition Economies, Handelshögskolan
Li Bennich-Björkman
professor skytteanus, statsvetenskapliga institutionen vid Uppsala universitet
Dag Blanck
professor, Swedish Institute for North American Studies, Uppsala universitet
Stefan Hedlund
professor, Institutet för Rysslands- och Eurasienstudier vid Uppsala universitet
Matthew Kott
stf. prefekt, Institutet för Rysslands- och Eurasienstudier vid Uppsala universitet
Claes Levinsson
prefekt, Institutet för Rysslands- och Eurasienstudier, Uppsala Universitet
Örjan Sjöberg
professor i ekonomisk geografi, Handelshögskolan
Erik Åsard
professor i nordamerikastudier, Uppsala universitet

Redaktionens fotnot: Martin Kragh har skrivit ett tjugotal texter i Svenska Dagbladet, främst understreckare, sedan 2013.

11:45 AM  

Post a Comment

Subscribe to Post Comments [Atom]

<< Home