Soundtrack till Tunna Blå Linjen passar bra även för en riktig mörk fredagsnatt på Sveavägen i Stockholms City
Brr för de där dagarna när Olof Palme mördades, en mördare försvann uppför trapporna på Tunnelgatan över Malmskillnadsgatan nedför David Bagares Gata ... Ett svart slukhål i det Svenska Folkhemmets självbild! En mordhistoria som utspelar sig i ljusskygga kvarter med prostitution, droger, kriminella, spelklubbar, porrförlag, ställen för shower med dragqueens, psykisk ohälsa och PKK-lokaler. Miljöer man inte gärna förknippar med det goda samhället! Dessutom en polisorganisation som schabblade bort spår, spaningar och inte höll måttet när den utsattes för en allvarlig prövning. Aftonbladet hade en pärm med vad man skulle göra om statsministern blev skjuten på Drottninggatan. Polishuset hade Hans Holmér!
Brr för de här dagarna, veckorna och åren när Sveriges institutioner låter ett mord på en svensk statsminister blir ett slukhål för inre spänningar, prestige, positionering, maktkamp och polisen som en dysfunktionell organisation. En organisation som inte nödvändigtvis hyllade eller respekterade en socialdemokratisk organisation och folkrörelse. Vi pratar om hur det skaver mellan polis, åklagare, politiker och media och alla andra (narcissister) som ville ha och ta en plats på samhällsscenen.
Tänk om grabbar och tjejer ...
Det var så att när Palme stod och väntade utanför biografen Grand så råkade Christer A (idag en av kandidaterna som är huvudmisstänkt för mordet på Olof Palme) gå förbi och fick se makarna Palme. Christer A som för dagen var upprörd över att hans aktieinnehav som privatplacerare sjunkit i värde och ökat hans skulder då han har aktivt belånat sina aktier för att köpa mera och flera, bli rik liksom. Sedan tidigare hade han en fixering vid Palme och Sossarna, allt var deras fel för det som gick snett för honom när det gällde utbildning och olika jobb (enkla) och nu haveriet med aktierna. FBI hade när de kommenterat svenskarnas Gärningsmannaprofil om Palmemordet, ansett att gärningsmannen kanske mer led av en fixering än av hat. En fixering som på morddagen tog över och blev ett nu jävlar ... ?
Christer A går hem och hämtar sin puffra, vapen är han bra på och medlem i en skytteklubb där han även har vunnit KM och blivit en accepterad medlem, spökar ut sig med halvlång gammal fladdrig rock och mystisk yllemössa; nu jävlar ska det göras upp, väntar utanför biografen Grand iakttas av vittnen, finns t o m avtecknad i efterhand av ung flicka och även av Mårten Palme som uppfattar en intensivt stirrande man med en aning bonnigt utseende, den så kallade Grandmannen, där det även finns en fantombild skapad av polisen med Mårten Palmes bistånd.
Finns anledning att fundera över om inte Grandkillen är identisk med Dekorimannen (mördaren) med tanke på att vittnesmålen från Grand och Dekorima beskriver en man med liknande signalement.
Makarna Palme beslutar att gå en bit efter bion, går söderut på Sveavägens västra sida, ses av korvkioskägare med person som lunkar en bit bakom paret. Kistalights tes att här någonstans byter Grandmannen sida av gatan och lunkar över till Sveavägens östra sida där han fortsätter att observera makarna Palme på trottoarens yttersida, går där under radarn, för att kunna överblicka situationen. När sedan makarna Palme går över till östra sidan vid Adolf Fredriks kyrkogata hamnar Grandmannen före och kan invänta dem vid Dekorima. Säkert kan man pussla med alla vittnen och deras observationer men det finns en viss logik, (hur Grandmannen blir Dekorimannen), om att det skulle kunna vara på det här viset, delas säkert av många privatspanare och andra experter på Palmemordet.
Tänk om grabbar och tjejer ...
FBI och författarna av Gärningsmannaprofilen, Jan Olsson och Ulf Åsgård med sin bok Brottsanalys Gärningsmannaprofil beskriver Palmemordet som en kaotisk gärning. Det kaotiska innebär val av mordvapen (Smith&Wesson stor och otymplig och val av ovanlig ammunition) val av mordplats - högriskbrott med tanke på alla vittnen och människor i rörelse kring Dekorima. Frågan är om det inte även är en kaotisk promenad från Grand, förbannad kommande gärningsman men diskret, oklar på hur han ska göra, tillfället gör mördaren, först när han inser att han kan vänta in paret Palme vid Dekorima så beslutar han sig för att slå till och skjuta där. En säker skytt men ingen yrkesmördare, förvånad över sin handling, Palmes fall och bom mot Lisbeth, lunkar iväg (speciellt kroppsspråk) sedan springer han iväg uppför trapporna till Regeringsgatan, iakttas av vittne vid foten av trapporna och minuten senare av ett par på David Bagares Gata som tycker att en man smålufsar på andra sidan gatan och samtidigt försöker stoppa ned något i en mindre väska.
Enligt Jon Jotrdås i Den sista boken om mordet på Olof Palme sprang sedan Christer A på ett mötande par när han svängde i på Regeringsgatan, i Snickarbacken skylde han ansiktet mot mötande person och han utstyrsel skymtade i Humlegården inför annat vittne innan han försvann uppför Sturegatan och svängde in på Östermalmsgatan sedan var det inte långt hem till lägenheten på Hälsingegatan, där han typ väntade på att polisen skulle dyka upp. Kring 1990 fick han en skriftlig uppmaning att lämna in revolvern, sin Smith & Wesson, för provskjutning, något han struntade i varför han även fick en skriftlig påminnelse, sic!
Tänk om grabbar och tjejer ...
Det är så som Jan Olsson och Ulf Åsgard skriver i sin rapport Brottsanalys Gärningsmannaprofil att gärningsmannen kan ha en speciell relation till mordvapnet, en relik med symbolbetydelse. Vapnet blir en del av identiteten som ger självkänsla och makt och något han inte dumpar och gör sig av med. Christer A hade trots sitt enstöringsliv, (inget arbete, inga studier och just inga vänner) ändå ett liv med sin skytteklubb, ingick i styrelsen (avvek under 1986) och var framgångsrik skytt som vann KM i Akademiska Pistolklubben. Skulle då skytteklubben med byggnader och omgivningar kunna fungera som ett gömställe, arkiv, för mordvapnet, en speciell miljö där han kände sig hemma och var accepterad, något liknande gällde även relationen till hans bror, Skytteklubben och brodern var hans två livlinor, kunde även brodern utnyttjas för ett gömställe utan hans vetskap. Kanske kan revolvern hittas av en slump och då på ett överraskande enkelt ställe med anknytning till skyttet eller brodern? Tjoho det gäller att inte grotta ned sig för mycket i Palmemordet!
Vi avrundar med Neil Youngs vackra och sorgsna sång om krig och kärlek, kan passa bra i dag på Internationella Kvinnodagen





















.jpg)









