Friday Night on Sveavägen Avenue February 86

 

Soundtrack to thinny Blue Line is also suitable for really dark Friday night on Sveavägen Avenue in Stockholm City.

We have had a lot of visitors to the blog in recent months from the US, Singapore and Hongkong. Could it be an interest in reading about the Palme assasssination or is it just AI bots that for some strange reason seem to want to practise on Kistalights eminent written works? Good for the statistics anyway! Here we make a translation of our blog about The Palme Assasssination, Fredagskväll på Sveavägen. Februari 86

Brr for those days, when ... Olof Palme was assassinated, a killer disappeared up the stairs on Tunnelgatan over Malmskillnadsgatan down along David Bagares Gata. ... A black hole of the Swedish Peoples Home! A murder story that takes place in shady neighborhoods with prostitution, drugs, gambling clubs, porn publishers, places for drag queens shows, mental illness and PKK;s premises. Enviroments you don't like to associate with a good society! Also a police organization that glossed over traces, surveillance measure up when it was put to a serious test. Aftonblade had a binder with what to do if the primeminister was shot on Drottninggatan. The policeorganization had Hans Holmér!

Brr for those days, weeks and years when Sweden´s institutions allow an assassination of a swedish prime minister to become a sinkhole for internal tensions, prestige, positioning, power struggles and the police as a dysfunctional organization. An organization that did not neccessarily celebrate or respect a Socialdemocratic organization and popular movement. We talk about how there are friction between police, prosecutors, politicians and media and all others (narcissists) who wanted and took place on the social  scene, see That´s my old Smith & Wesson.

What, if you guys ... It so happened that when Palme was waiting outside the Grand Cinema, Christer A (today one of the candidates who is the main suspect in the murder of Olof Palme) happened to walk by and saw the Palme couple. Christer A who was upset that his shareholding as à private Investor had fallen in value and increased his debuts … as he had actively mortgaged his shares to buy more and more, as becoming rich as well. He had previously had a fixation on Palme and the Socialdemocratic movement, everything was their fault for what went wrong for him when it came to education and various jobs (simple ones) and now the crash with the shares. When they commented on the Swedes' Perpetrator Profile about the Palme murder, the FBI had considered that the perpretator perhaps suffered more from a fixation than from hatred. A fixation that took over on the day of the murder and became a now damn ... ?

 Christer A goes home and gets his puffer, he is good with weapons and a member of a shooting club where he has also won the KM (clubmaster) and become an accepted member he shows himself off with a half-length old fluttering coat and a mysterious woolen hat; now the bastards are going to make up, waiting outside the cinema Grand, he is observed by witnesses, he is even sketched sfterwards by a young girl and also by the son Mårten Palme who perceieves an intensely staring man with a slightly pious appearance, the so called Grandman, where there is also a phantom image created by the police with Mårten Palmes assiistance. Is there reason to wonder wheter The Grandguy is not identical to the Dekorimaman, the murderer, considering that the testimonies from Grand and Dekorima describe a man with similar characteristics. 

The Palme couple decide to walk a bit after the cinema, go south on the west side of Sveavägen, are seen by a hot dog kiosk owner with a person who is lurking a bit behind the couple.

Kistalight's theory is that somewhere here the Grandman changes side of the street and sneaks over to the east side of Sveavägen where he continues to observe the Palme couple on the outside of the sidewalk, going under the radar there, in order to be able to overview the situation. When the Palme couple then cross to the east side at Adolf Fredrik Kyrkogata, the Grandman ends up ahead and can wait for them at Dekorima.

Surely you can puzzle with all the witnesses and their observations but there is a certain logic, how the Grandman becomes the Dekorimaman, that it could be this way, certainly shared by many private detective and other and other experts on the Palme assassination.

What if you guys ...

The FBI and the authors of the Perpetrator Profile, Jan Olsson and Ulf Åsgård with their book Crime Analysis Perpetrator Profile desscribe the Palme assasination as a chaotic act. The cahaotic means the choice of murder weapon, Smith & Wesson large and unwieldy and the choice of unusual ammunition, thechoice of murder scene, a high risk crime  considering all the witnesses and people moving around Dekorima. The question is whether it is not also a chaotic walk from Grand, angry (pissed of) upcoming perpetrator but discreet, unclear about what he will do, the opportunity makes the murderer, only when he realizes that he can wait for the Palme couple at Dekorima does he decide to strike and shoot there. A sure shooter but not a professional  killer, become surprised by his actions, Palmes fall against the pavement and his against Lisbeth Palme, limps away, especially body language, then he runs up the stairs to Malmskillnadsgatan, is observed by a witness at the foot of the stairs and a minute later by a couple on David Bagares Gata who think a man i loitering on the other side of the street and at the same time tries to stuff something into a small bag. 

According to Jon Jordås in The Last Book About The Assasination of Olof Palme. Christer A then ran at an oncoming couple when he turned into Regeringsgatan, in Snickarbacken he shielded his face from an meeting person and he was seen in Humlegården in front of another witness before he disappeared up Sturegatan and turned into Östermalmsgatan, then it was not far from his appartment on Hälsingegatan, where he was kind of waiting for the police to show up. Around 1990 he received a written request to hand in his revolver, his Smith & Wesson, for test firing, something he ignored, which is why he also received a written reminder, sic!

What if you guys ...

As Jan Olsson and Ulf Åsgard write in their report Crime Analysis Perpetrator Profile, the perpetrator may have a special relationship with the murder weapon, a relic with symbolic meaning. The weapon becomes part of the identity that gives selfestem, power and something he does not dump and get rid of. Despite his reclusive life (no work, no studies and no friends) Christer A still had a life with his shooting club, was a member of the board, he left in 1986, and was a succesful shooter who won the KM, clubmaster, in theAcademic Pistol Club. Could the shooting club with its buildings and surrondings then function as a hiding place, an archive, for the murder weapon, a special environment where he felt at home and was accepted? Something similar also applied to the relationship with his brother. The shooting club and his brother  were his two lifelines, and his brother could also be used as a hiding place without his knowledge. Maybe the revolver can be found by chance and then in a surprisingly simple place with a connection to the shooter or the brother?

Well, it´s important not to dvelve too deeply into The Palme Assasination!

There will be more ....

© Thommy Sjöberg

Promenader i natten Light

 

Promenader i natten men läses på dagen, av bara farten fortsätter vi med att läsa Lina Wolf, vi lånar boken på Kistabibblan. Här mer en tankebok, en essä och bakgrund till Liken vi ... och det övriga författarskapet. Det blir en skiss till en berättarvärld, kreativitet och fantasi, lite av vad jag tänker på, när jag tänker på Romarriket i Lina Wolfs version. 

Ciceron får bli Marcus Aurellius; kejsare, poet och stoiker från det grymma romartiden som förordar rening i skrivandet, fyrtio dygn av betraktelser över sina drömmar, fyrtio drömmar av ofiltrerat tankegods, gärna med det som skaver, som ska omsättas i fragmentiserad kortprosa. Vi tycker oss känna igen berättarformatet, korta betraktelser med ironiska överraskande ingångar till kreativt skapande.

Blir lite som hos Kistalight när han söker sin väg hos Miles Davis blåa toner, spela inte vad som är spela vad som inte är, kan höra hans raspiga stämma, fucking play what you not can play, hos Lina Wolf blir det liksom fyrtio olika verser med omkväde; jag drömde ... en sångbok i prosa med 40 verser där Marcus Aurellius anger vägen.

Vilka kvinnliga erfarenheter och vilken fantasi hon har Lina Wolf för att ge igen på gubbsen, översittarna, mobbarna och patriarkatet, kanske pröva lite husmorsstyckning som Leif GW berättat om i ett av sina TV-inslag om brott, blir en drastisk och våldsam bit!

Det blir fler drastiska, ironiska och överraskande ingångar till hennes författarskap. Ett författarskap som även kräver så pass mycket av hennes focus och koncentration så att hon försummar både släkt och vänner, blir lätt autistiskt, och knåpande med romanfigurer kan ge den där lilla glidningen av verkligheten där det uppstår vanföreställningar. Något som gestaltas i vers nr 16, Åt helvete, där en relation tar slut men det fixar sig ändå även om det kanske inte riktigt är absolut närhet som blir grejen.

Kistalight gillar den här typen av böcker, en genre någonstans mellan essä, novell och dagbok, blir liksom ett fortgående projekt där skrivandet, timmarna flyger, smått tar över både umgänge och vardag, roligare så, kul med skapande, men var tar vännerna vägen?

Betyg Fem stränga anvisningar av fem från romartiden av den stoiske Marcus Aurellius eller varför inte fem fucking play what you not can play

Vi bäddar in Tired of being sorry med Enrique et Nadiya för sorgsna indieförfattare som försummat både det och det andra ...

I don´t know why

you want follow me tonight

When in the the rest of the world 

With you whom I´have crossed

and I´ve quarelled

Laisse toi-tomber

pour mieux renaitre et etre aimé

tu cherches l´histoire a sauver 

sans plus chercher a téxcuser

/ _ _ _ /

Beneath the silvermoon

Maybe  you were right

yeah, yeah, yeah 

© Thommy Sjöberg

Liken vi begravde Light

 

Nyårslöfte läsning, julklapp från dotter Evelina, Liken vi begravde av Lina Wolf utläst!

Hillbilly noire eller myspys i folkhemmet?  

En läsupplevelse, berättarfest, och lite lek med den moderna romanens insignier med roman i romanen och  en berättelse som kommenterar sig själv. Dessutom finns en invävd story, kursiv stil, om Viktoria Benediktsson och hennes sista tid i livet. 

Hennes roll i romanen har karaktären av magisk realism!

Frågan är om det inte är en kul berättelse om folkhemmet, skröna från landsbygden, en bild av det lilla samhället i skogskanten.

Ni vet en klunga av hus med lador och förråd, gamla uttjänta bilar (vrak), kanske en rostig traktor Bolinder Munktell, BM, risig trädgård, gräsmatta som behöver klippas, träd och buskar som ska ansas, kanske enklare djurhållning, här i romanen något större med grisinsemination och den lilla familjen; fostermor och far, fosterbarn två flickor, Peggy och Jolly, kul, kul, kul! 

Systrarna kan kännas som ett par hämtat ur en novell av Stephen King eller varför inte som väninnorna Lila och Elena i Napolikvartetten av Elena Ferrantes.

Kärnfamiljen hos Lina Wolf i Liken vi begravde genomgår en spännande utveckling, en glidning liksom i folkhemmet, från hetero till multikulti och hbtq-anpassad livsstil, allt eftersom oväntade händelser förändrar deras liv.

Fosterfar anklagar fostermor för att vara megaloman, hon går liksom igång på missförhållanden, lite av feminist, och upprörs naturligtvis av mordet på två yngre tvillingsystrar, en fruktansvärd händelse i byn. Vilka insikter tyder det på och oväntat språkbruk i en hillbillyfamilj.

Något ligger det i fosterfars påstående om fostermor, hon Jenny skulle rent av kunna säga, flickor ska vi pressa några gubbs idag i vår bilskrot, rensa tomten liksom?

Lina Wolf har hittat en fin berättarton i Liken vi begravde, storögd låter hon lillasyster Jolly berätta historien, (liten, tanig, inte så försigkommen) medan storasyster Peggy tar för sig, läser, skriver och berättar och vill absolut ta sig från byn, andra karaktärer är flyktingarna Benny och Gasten (försvenskade namn) som hjälper fostermor med hanteringen av oväntade händelser (lik), Solbritt, Jennys väninna i kampen mot ensamma hemmakvällar, antikvarien Drago Peggys äldre vän som tipsar om böcker, läsning och berättar rysliga historier om förtryck och den sedelärande prästen i byn, ett rättesnöre för fostermor.

Det är inte utan att Kistalight blir lite lätt (light) förälskad i den dysfunktionella familjen på bystan som har genomgått sina förändringar, utstått sina prövningar och där fostermor Jenny lovar att nu får det vara slutpressat med gubbs. 

Den samtida familjen i folkhemmet på landsbygden i lite egensinnig mys pys belysning.

Betyg fem skålar av fem i fulsprit av fosterfars renaste hemkört!

© Thommy Sjöberg

Knorr på trasan Light i Djursholm

Har du skådat ljuset i Djursholms TK vackra tennishall?

Kistalight har fått återfall i sin tennis, med lusten att delta i veteranturnering, kollar swetennis sida med kommande turneringar, finns några för veteraner, varför inte pröva Djursholm Veteran Open, klassen för äldre äldre, V S 75 för herrar, verkar just för dagen som att det finns lämpligt motstånd, kan bli hyfsat jämna matcher, några dagar senare har även seedade spelare anmält sig, rankingen ger att ettan möter åttan och så vidare!

Blir till att bita ihop!

Kistalight får möta andraseedade Bengt Göransson från Gustavsbergs TK.
 

Resan från Kista till Djursholm blir lätt en resa i Stockholms sociala geografi, från Orten 1 6 4 Light till Byn, men visst kindpussas man både i Tensta på Järvafältet och i Djursholm. Bilturen är drygt 12 km med bil, tar kring en kvart när det inte är rusningstrafik. 

Tennisens geografi i norra Stockholm ser även den ut att följa ett mönster, från  Sumpan, Solna, SALK i Alvik, Stockholms Tennis i Fredhäll, Kungliga och Malmen på Djurgården till Lidingö, Sollentuna, Enebyberg, Danderyd och Djursholm, visst spelas det tennis i övre medelklassen.

 Här är det även relativt nära mellan föreningarna och hallarna något som skulle kunna användas för ungdomstennisens utveckling; genom mer samarbete, skapa klassiska gemensamma turneringar, en tennisens Sanktan jämför fotboll, kan fungera som tuffa delmål för en ung tennisfan att få delta i lag och vinna sin klass. Att utveckla en ungdomstennis är inte bara tuff konkurrens utan även att ha kul med sina kompisar och verka i ett team. En boost för att spelet kan vara större än egot, skönt för en ung lirare!

Liten idé för ungdomstennisen från Kistalight som tycker det är kul med ungdomsidrott. Just i dag under påsklovet är det tomt på ungdomar i hallen. 

De är i franska Alperna och åker skidor säger min motspelare Bengt G.

Chamonix säger Kistalight.

 

Djursholms Tennis Hall är en klassisk vacker tennishall med ljus, luft och rymd i byggnaden, vackra böjda (bollens båge över nätet) trälimmade takbjälkar och ljus träinteriör. Banor och anläggning, verkar välskötta och personal och besökare hälsar glatt och är trevliga. Kistalight googlar på arkitekt till hallen hittar fram till brand 1997, dramatisk anlagd sådan, där sedan den så kallade OS-bombaren (anarkist som motarbetade Sverige OS-ansökningar) senare fälldes för mordbrand.

 Hallen är alltså relativt nybyggd och moderniserades 2022 med gym och padel. Hittar inte fram till arkitekten av hallen men är man intresserad av hus så finns det många goda exempel på stilar i Byn Djursholm som nationalromantik, jugend, nyklassicism, rå funkis och alldeles vanliga barrar, kan vara något för en arkitekturpromenad.

I matchen hinner vi även prata om fördelen av att spela tennis, enligt en dansk undersökning är det den motionsform som ger högst medelålder, klart högre och mätbar än andra former, Bengt G min motspelare är källkritisk.

Klart att den ger det, äldre tennisspelare har ofta hållit igång sitt spel genom åren, är alltså redan vältränade när de blir äldre veteraner, visst påverkar det i jämförelse med andra äldre äldre. Det vi glömde att tala om är att tennis tycks aktivera vissa delar av hjärnan som motverkar demens. Alla beslut som måste tas i rörelse under bollens framfart är komplexa, kropp och knopp (hjärna) i samarbete eller kanske brist på samarbete (frustration) ska hanteras, kul kul och känslor!

Matchen då, min motspelare rör sig bra på banan, pigga fötter (cyklar och promenerar med puls - Kistalight har frågat) och slår höga toppade både forehand och backhand med längd som skapar knorr på trasan strax innanför baslinjen, sådant tryck suger musten ur en yngling på 78 vårar. Min match opponent Bengt G är dessutom en snitsare på stoppbollar (Kistalight borde vara mer på hugget) och servar väl. Vi spelar helt enkelt på två olika nivåer i en dryg timmes match men Kistalight slår en lyckad stoppboll (dropshot) med slice,  boll som rör sig fint i vinkel från banan som raske Bengt inte hinner fram till i matchens sista game, får bli dagens räddning.

Bengt G som är en trevlig kille tackar mig för att jag ställer upp i turneringen och han som spelare kan nog ses som eliten i sin veteranklass i Stockholm med bland annat turneringssegrar Mälarspelen och deltagande i veteran-SM.

 Tack för matchen säger vi och ser dagen som ett litet välkommet avbrott för redaktionen på Kistalight och får anteckna dagen som ett trevligt studiebesök i en närliggande kommun och en lektion i tennis med knorr på trasan.

© Thommy Sjöberg

Kistalight längtar till Italien remix

Kistalight som flanör på Via Partenope i Neapel i den italienska södern, en söderkis som känner sig hemma i den stökiga staden med Vesuvius i fonden, i de historiska kvarteren och med den stora hamnen som skymtar i kanten av stadens strandpromenad. 

Visst kan man längta till Italien efter en lång mörk vinter (även om vi gillar årstiden) veckor av kyla och tunga bloggar om att det är över 40 år sedan Olof Palme mördades, Se Skolavslutning i Palmemordet, Fredagskväll på Sveavägen Februari 86 och Palmemordet 40 År!

Visst är det något särskilt med Neapelbukten, det milda ljuset, det blåa havet, varma bad med sälta, färjorna som pilar av och an längs kusten ned till gulf of Sorrento, Amalfi, Capri och Ischia, öar som drömmar för en lycklig sommar, och där de stora Atlantångarna är på väg ut i världen och kanske lyckan i Amerika. 

Vi bäddar in Despacito Daniele Vitale och Benedetta Caretta, sax och vocal, drömmen om att ta Det lilla lugna ... så där i strandlinjen i Napoli.

Chilla lite killar och tjejer, snart är det sommar!

Trevlig läsning! 

Från Kistalight goes Ryan (Sold Out), många som söker sig till den här sidan sista tiden, även om vi inte har en aning om varför, kul, se Kistalight goes Ryan!

Forza Napoli

Tangenziale from Pozzuoli overcross Naples - blogg nr 300 på Kistalight. Vad passar inte bättre än att fira med ett hopplock av bitar från sommarens resa till det i dagarna aktuella Neapel.


Neapel inte bara sopor - Napoli, Napoli, Napoli....
Napule
En blå Ferrari från ingenstans i vår backspegel precis när ljuset från bukten dyker upp. Det går undan. Snabb speed på Tangenziale - La Autostrada som fungerar som ringlinje förbi stan, föraren cruisar fram liksom, och söker lucka – napolitansk körstil. Pastellerna skimrar från havet, Vesuvius skymtar, gyttret av hus klättrar utmed bergssidorna, den moderna tidens skyline i centrum sticker upp med hamnens oljetankers, kryssningsfartyg, kinaflaggade lastfartyg och färjor som fond. Se även Neapelbördige essäer i Roberto Saviano Blues!

Mezzogiorno - den italienska södern!

Napoli – Naples – Neapel - Napule - Neapolis; Italiens mest tätbefolkade stad. Staden med årsringar likt ett gammalt träd från Europas Medelhavshistoria; grekiska stadsstater och kolonisation, romarriket, attacker från saracener, longobarder, nordmän, påvestat och sjörepublik, spanska stormaktstiden, bourboner, kortlivad republik, britter, Garibaldi och den Italienska nationens födelse och i dag multikulti.

Under dagen hade vi bilat från Rom Ciampino längs kustvägen nära via Appia. Mer ortnamn och antikens historia; Velletri och lado Albano, Latina, Terracina, Gaeta och Formia i Lazio. I Campania; Cumae, Baia och Pozzuoli, den senare Sophia Lorens hem och födelsestad.

I trakterna finns Campi Flegrei ett av jordens mest instabila geologiska områden med fumaroler, heta svavelkällor, på ett vulkaniskt lerfält som kallas La Solfatara. Här hämtade romarna puzzolan en rödaktig smulig vulkansten som var så viktig när de skulle gjuta betong i valv till byggnader och akvedukter. Ett annat intressant geologiskt fenomen här som en följd av de vulkaniska aktiviteterna är bradisismo som innebär att marken sjunker. Vilket gjort att det antika Baia med sina romerska villor, mosaiker och ruiner ligger under havsytan. Undret kan beskådas från glasbottnade utflyktsbåtar. I närheten finns vulkansjön Lago d´Áverno, en vacker svavelosande sjö under antiken som de stora litterära grabbarna Homeros och Vergilius ansåg vara ingången till Hades.

I dag ryker eldarna från sophögarna när Camorran eldar. En nog så stinkande hantering och vägarna kantas av sopberg som i värmen kan utvecklas till koleraepidemier. En hantering som också skadar grundvattentillgångarna. Ett Hades i väl så modern tappning när Campaniens sopstationer är överfulla och stängda.Mäktigt när motorvägen passerar Vesuvius. I dag går det att ta bil eller tåg dit. Den sista biten upp till kratern finns en vandringsstig och man får betala inträde för att beskåda det geologiska undret. Trafiken är fantastiskt fartfylld, en mjuk körstil, man kryssar fram, tar skugga bakom den man ska köra om, körfält inte behöver man ligga där nödvändigtvis, alla tycks trycka gasen i botten. Då och då dyker det upp varningar på motorvägen, stora överhängande skyltar där det meddelas Attenzione elektronisk kontroll av hastigheten.

Ingen tycks by sig.

Klart om solen skiner mest för jämnan, det blänkande blå Medelhavet mildrar bekymren, frukt, grönsaker och vin, pasta och pizza är tillgängligt, man bor i skuggan av en vulkan, risken för jordbävningar är ständigt närvarande. Trygghetssystem – tji, arbetslöshet – ja mest får folk uppfinna sina egna jobb om man är fattig, kriminalitet och Camorran ja och ett klassamhälle med rötter i antikens feodalism då kanske man lever här och nu och trycker gasen i botten på motorvägen.

Det gäller att hitta luckan på den fria marknaden!

Vindlande vägar, broar, viadukter, tunnlar och massor av exempel på fin ingenjörskonst på väg ned mot Salerno. Salerno är en pärla som ligger vid en bukt av Medelhavet och är en liten välordnad medelklasstad jämfört med Napoli.Salerno är mest känt för att här landsteg de allierade 1943 med jänkarna i spetsen. Invasionen med kodnamnet Avalanche medförde att det centrala Salerno besköts och bombades sönder och samman och mest bestod av rasmassor (rubble) när de var klara. Centrum byggdes senare upp men vi bor mer i den norra medeltida delen av stan på Ava Gratia Plena. Ett Ostelli som varit kloster och i dag fungerar som ett välordnat vandrarhem för ungdomar och folk med ungdomligt sinne. Det är en miljö som andas medeltid. I centrum av huset finns en gård likt en liten piazza. Där finns det en springbrunn och antika kolonner och där äter vi frukost och ljumma kvällar hålls det konserter här.
Vi avnjuter en konsert där en dam, Lucia Branda, med en tragisk karisma och med en härlig stämma, långt korpsvart hår, svart klänning en aning slitsad, mager, men med en härlig volym när hon sjunger sina operaarior och slagdängor så det klingar mellan de medeltida väggarna och hon ackompagneras av sin frackklädde flygelspelande man som hette Enrico Leo.
Den tragiska uppsynen förbyts bara i ett varmt leende när den entusiastiska publikens applåderar.

Vi är här för att träffa vår son som går på språkkurs i Salerno och bor granne med Ave Gratia Plena.

Napoli Light

Quartieri Spagnoli sommaren 2007 - Bild: Love Sjöberg


Te voglio bene assai
ma tanto tanto bene sai
Cauroso/Lucio Dalla

Sitter på bussen på väg till Napoli – vår son vägrar bestämt att åka bil med oss i den stan.- Vi kan väl parkera utanför stan i typ en förort som Torre del Greco och ta Metron in till city föreslår vi. Vår son säger att han varken parkerar i del Greco eller i någon annan förort eller för den delen åker bil i Napoli med oss!

Nära döden upplevelse? "Se Neapel och sedan dö!"

Istället tar vi en lokalbuss från Salerno.- Faktiskt utmärkt lokaltrafik; bra bussar, luftkonditionering, fina säten och inget klotter. Det går undan även för bussarna på Tangenziale. Vi hoppar av bussen inte så långt från centralstation och piazza Garibaldi redo för en stadspromenad. Vi förser oss med vattenflaskor på en bar och drar oss ner mot Napolis historiska centrala delar.

Castel Nuovo inte så nytt som namnet anger utan det byggdes i slutet av1200-talet. I dag bärs stora gula solrosliknande blomsterfång in i slottskapellet. Högtidsklädda napolitanare väntar på gården. Det tycks vara en begravning på gång av någon prominent person. Vi fotograferar porten vid kastellet och sneddar vidare förbi Café Gambrinus vid Piazza Trieste Trento. Napolis mest kända café, här kan man se kändisar som Sophia Loren eller Mussolinis vackra sondotter Alessandra som under en period kandiderade till borgmästare i Neapel. Vi travar vidare mot Napolis politiska centrum Palazzo Reale vid Piazza Plebiscito som är ett torg med väldiga dimensioner – en Petersplats a la Napoli. I kyrkan San Francesco pågår ett bröllop – mycket romantiskt. Torget är en samlingsplats för nyårsfirande, utställningar, installationer och flanerande folkliv under helger och högtidsdagar.I Galleria Umberto I letar vi fram våra stjärntecken i zodiaken under kupolen mitt i de två korsande gågatorna och tar några foton, som självutnämnda galleriaexperter från Kista tycker vi att vår galleria står sig väl rent kommersiellt och när det gäller folkliv. Men det är klart vi känner historiens vingslag och vi har ju varit i Milano och sett förebilden.

Gallerian Umberto I byggdes som ett led i att rusta upp Napoli under il Risanamento på 1880-talet efter att staden drabbats av våldsamma koleraepidemier. En nödvändig sanering av de mest utsatta kvarteren. Rakt framför en av gallerians gågator finns San Carlo. Napolis stora opera och en av Italiens viktigaste operascener där har storheter som Rossini, Bellini och Donizetti komponerat och varit verksamma.

Käkar pizza – vad annars – gör vi på La Piazzetta vid Via Nazario Sauro med utsikt över hamnen och Santa Lucia. Vi väljer pizza med tomater och buffelmozzarella – en klassiker som i värmen smakar utmärkt tillsammans med en öl.

Love vår son berättar myten om Vergilius och hans ägg när vi passerar Castell dellÓvo. Den store diktaren lade ett hönsägg i en glasampull som inneslöts i en bur av järn och anordningen fästes vid en bjälke i ett hemligt källarvalv under borgen. Om ägget går sönder går störtas staden Napoli i fördärvet. Hur som helst här har kungar och drottningar huserat genom århundraden, 1799 var det under en kort tid republikanernas fäste. I dag är det utställningar, kongresser och kulturella jippon här.

Fikar på via Chaia, modegatan, dricker en caffe med en stark bitter smak av kakao, passar bra när två patrullerande Mc-poliser passerar ivrigt uppvaktade av två skällande vildhundar. Kanske en mer rättvis Napoli bild än den romantiska med Lady och Lufsen. Samtidigt tornar soporna upp sig i gathörnen och stinker – maffian som infiltrerat sopverksamheten grejar inte hanteringen när Campaniens soptippar är överfulla. Minns även hur TV-seriens Tony Soprano sökte sig till Neapel för att finna sina rötter men även för affärer. Där han hade ett möte med en mycket vacker kvinnlig mafioso. I verkligheten finns en kvinnlig gudmoder inom Neapels Camorra, Maria Licciardi, känd som La Madrina. Hon arresterade i juni 2001.

Verkligheten överträffar dikten?


Känd Napoliadress här föddes pizza Margherita nära via Chaia på Pizzeria Brandi Bild/Kistalight: Kille som vi tror på plåtar i Quartier Spagnoli

Vi dyker in i de spanska kvarteren, Quartieri Spagnoli, lånar ut kameran till en ung kille som vi tror på. Han tar några foton av oss med Maradonas Napolitröja hängande som tvätt på lina mellan husen. Turistschablon - men vi sjunger bara på Kistalight;

O mamma, mamma, mamma
O mamma, mamma, mamma
sai, perchè mi batte il corazon?
Ho visto Maradona,
ho visto maradona.


 Napoli, Naples, Neapel och tröja nr 10.
Bassi; mörka små enrummare längs gatan som i dag inte alls bara är ett hål i väggen. Utan här nära via Chaia är det lägenheter som kostar en slant och ofta är underhållna och personligt utformade. Kvarteren är i dag bättre än sitt rykte säkert värre ute förorterna; betong -förskräckliga huskomplex "förgiftade av cement" och byggda med maffiapengar.- Se till exempel Bagnoli väster om staden.

Är du som en av kisarna i filmen Rännstensungar i dag skojar Love min son.- För dagen ser man ut som en gamäng från Söder; vit keps, randig tröja och äppelknyckarbrallor (korta jeans) om än med modernt snitt a la tennisstjärnan Nadal.- Klart att man som söderkis i exil känner sig besläktad med det häftiga gatulivet i Neapel. Utropen, gesterna, fantasin och färgerna och förmågan att överleva i ett klassamhälle visst påminner det om gamla Söder.

Mer svårt dock att acceptera att många av dessa gatans entreprenörer tycks identifiera sig med överheten och många av dem var rojalister när det begav sig och i dag solidariserar de sig med Camorran.

Ett sätt att överleva även det?

Neapel är en stad med rötter i kolonialt förtryck redan sedan antiken och från tiden som lydrike för spanska och franska kungar innan Italien enandes 1861. I dag är det maffian, som genom korruption hämmar utvecklingen för ett mer rättvist samhälle och får investerare att undvika regionen.I dag finns det dock motkrafter med borgmästaren, 1993 – 2000, (i dag president i regionen Campanien) vänstermannen Antonio Bassolino i spetsen som arbetar med att på alla nivåer förbättra Neapel. Speciellt genom att ta vara på stadens kulturella skatter.

Smart säger vi på Kistalight som alltid funderar på hur man kan häva en dålig utveckling. I de italienska stadsstaterna i norr; Venedig, Milano, Genua, Pisa och Florens i Toscana, utvecklades under medeltid och renässans handel, hantverk, ekonomi, politisk organisation och småindustri och inte minst konst och litteratur. Genom detta skapades en medelklass som fick inflytande och tog ansvar för utvecklingen.

En viktig bakgrund när industrialismen sköt fart under 1900-talet. I den italienska södern och Neapel rådde kolonialt förtryck och inget intresse av att utveckla Neapel och Campanien från överhetens sida. Vilket innebar att det aldrig uppstod en tillräckligt stor medelklass med inflytande som kunde ta ansvar.Upprorsrörelser, 1799, 1820, 1848 som kunde ha inneburit en annan utveckling slås brutalt ned men1860 under Italiens återförenande, il Risorgimento, tågar Garibaldi in i Neapel.

Läser i böcker om Neapel, bland annat Annika Prytz Åbergs Neapel och Campiana, att Neapel var slutpunkten på the Grand tour för ynglingar från adel och överklass under 17 och 1800-talet. Här tjusades man av den vackra bukten, Vesuvius, de utgrävda antika städerna Pompeji och Herculaneum, öarna Capri och Ischia, grekiska Paestum och Neapel med operan och cafélivet på via Toledo, flirtarna och den melankoliska kärleken, de historiska slotten, kyrkorna och de romerska lämningarna och villorna kring Campi Flegrei.

Grand tour även för en gammal söderkis? Tja varför inte! Flanerar med en upplaga av Kistalight i bakfickan längs hamnpromenaden via Caracciolo och via Partenope i Neapel med Vesuvius i bakgrunden – en söderkis i exil. Med den gamle amiralen i åtanke som under en kort tid ledde Neapels flotta under republiken 1799 och gett namn åt gatan hävdar jag alldeles bestämt att gamla kungaslott, kastell, kyrkor och överhet klingar ihåligt om det inte kommer folket till del.

Må den gamle republikanske amiralens öde att ha blivit upphängd i Nelsons fock inte ha varit förgäves.

Wow för entreprenörer och staden som idé, mulligt med politisk organisation, inflytande och rättvis ekonomi för vanligt folk.

Kunskap och kultur får toppa programmet säger vi på Kistalight.

Ser jag inte en blå Ferrari från ingenstans dyka upp i backspegeln?

© Thommy Sjöberg

Hemma på vår gata ... Årets Bild

 

Tjoho, tack Alex, you got the Eye!

Din bild blir en berättelse som är större än,

smiter ut ur, sin ram.

Årets bild hemma på vår gata i Kista, när våren skymtar puppar vi odlare fram efter en lång vinter, så även vår gode granne Alexander M som plockat fram spaden och odlarglädjen. Kistalight hälsar på vår granne med glada tillrop och blir begåvad med en bok Årets Bild 2025 där vår gode granne är den som plåtat Årets Bild, Årets vardagsbild och blivit vald till Årets Fotograf.

Grattis Alexander säger vi från Kistalight och Mimmi!

Visst finns det talang på vår adress; Alexander fotograf, Nanaka även hon fotograf, en trappa upp barn som blivit; en berömd producent och hans bror filmfotograf, två trappor upp Linda Pira rap och hip hop (used to live there) och högst upp son till F (obs bor inte kvar men ändå!) en låtmakare på Cheiron Studios, så har vi ju bloggaren Kistalight med en och annan bit om Järvafältet med två, used to be, barn som idrottar och vinner SM-medaljer i truppgympa och pojkhockey.

Hurra för Förorten, här finns både energi, uthållighet och en smula talang!

Årets bild, genial, medan världen ser på, en rökpelare, en mur som skiljer ute och innestänger, kantsten med hebreiska(?) inskriptioner, parant dam i solhatt, i bekväm stol med ryggstöd placerad på behörigt avstånd med panoramaview över Gaza.

Ännu mer genial, den tomma stolen, här kan du som betraktar bilden själv fylla i vad som fattas: Är det vad som händer på andra sidan muren, byggnader som jämnas med marken, människor som lider, skadas och dör? Är det ett krig som är ett brott mot mänskligheten där inte media får vara med och där vi inte ska få ta del av grymheterna?

En tom stol för var har de goda ledarna tagit vägen, En Nelson Mandela, en Dalai Lama, en Gandhi eller en Martin Luther King, eller en bakbunden god institution som FN. Dessutom kan man sakna pragmatiska ledare med känsla för demokratiska val, fairplay, och värdegrund för vad som är gränser för ett civiliserat samhälle. 

En tom stol för, hur ska det gå för folket i Gaza?

© Thommy Sjöberg

Fredagskväll på Sveavägen Februari 86

 

Soundtrack till Tunna Blå Linjen passar bra även för en riktig mörk fredagsnatt på Sveavägen i Stockholms City 

Brr för de där dagarna när Olof Palme mördades, en mördare försvann uppför trapporna på Tunnelgatan över Malmskillnadsgatan nedför David Bagares Gata ... Ett svart slukhål i det Svenska Folkhemmets självbild! En mordhistoria som utspelar sig  i ljusskygga kvarter med prostitution, droger, kriminella, spelklubbar, porrförlag, ställen för shower med dragqueens, psykisk ohälsa och PKK-lokaler. Miljöer man inte gärna förknippar med det goda samhället! Dessutom en polisorganisation som schabblade bort spår, spaningar och inte höll måttet när den utsattes för en allvarlig prövning. Aftonbladet hade en pärm med vad man skulle göra om statsministern blev skjuten på Drottninggatan. Polishuset hade Hans Holmér!

Brr för de här dagarna, veckorna och åren när Sveriges institutioner låter ett mord på en svensk statsminister blir ett slukhål för inre spänningar, prestige, positionering, maktkamp och polisen som en dysfunktionell organisation. En organisation som inte nödvändigtvis hyllade eller respekterade en socialdemokratisk organisation och folkrörelse.  Vi pratar om hur det skaver mellan polis, åklagare, politiker och media och alla andra (narcissister) som ville ha och ta en plats på samhällsscenen, se That´s my old Smith & Wesson.

. 

Tänk om grabbar och tjejer ...

Det var så att när Palme stod och väntade utanför biografen Grand så råkade Christer A (idag en av kandidaterna som är huvudmisstänkt för mordet på Olof Palme) gå förbi och fick se makarna Palme. Christer A som för dagen var upprörd över att hans aktieinnehav som privatplacerare sjunkit i värde och ökat hans skulder då han har aktivt belånat sina aktier för att köpa mera och flera, bli rik liksom. Sedan tidigare hade han en fixering vid Palme och Sossarna, allt var deras fel för det som gick snett för honom när det gällde utbildning och olika jobb (enkla) och nu haveriet med aktierna. FBI hade när de kommenterat svenskarnas Gärningsmannaprofil om Palmemordet, ansett att gärningsmannen kanske mer led av en fixering än av hat. En fixering som på morddagen tog över och blev ett nu jävlar ... ?

Christer A går hem och hämtar sin puffra, vapen är han bra på och medlem i en skytteklubb där han även har vunnit KM och blivit en accepterad medlem, spökar ut sig med halvlång gammal fladdrig rock och mystisk yllemössa; nu jävlar ska det göras upp, väntar utanför biografen Grand iakttas av vittnen, finns t o m avtecknad i efterhand av ung flicka och även av Mårten Palme som uppfattar en intensivt stirrande man med en aning bonnigt utseende, den så kallade Grandmannen, där det även finns en fantombild skapad av polisen med Mårten Palmes bistånd.

Finns anledning att fundera över om inte Grandkillen är identisk med Dekorimannen (mördaren) med tanke på att vittnesmålen från Grand och Dekorima beskriver en man med liknande signalement.

Makarna Palme beslutar att gå en bit efter bion, går söderut på Sveavägens västra sida, ses av korvkioskägare med person som lunkar en bit bakom paret. Kistalights tes att här någonstans byter Grandmannen sida av gatan och lunkar över till Sveavägens östra sida där han fortsätter att observera makarna Palme på trottoarens yttersida, går där under radarn, för att kunna överblicka situationen. När sedan makarna Palme går över till östra sidan vid Adolf Fredriks kyrkogata hamnar Grandmannen före och kan invänta dem vid Dekorima. Säkert kan man pussla med alla vittnen och deras observationer men det finns en viss logik, (hur Grandmannen blir Dekorimannen), om att det skulle kunna vara på det här viset, delas säkert av många privatspanare och andra experter på Palmemordet.

Tänk om grabbar och tjejer ...

FBI och författarna av Gärningsmannaprofilen, Jan Olsson och Ulf Åsgård med sin bok Brottsanalys Gärningsmannaprofil beskriver Palmemordet som en kaotisk gärning. Det kaotiska innebär val av mordvapen (Smith&Wesson stor och otymplig och val av ovanlig ammunition) val av mordplats - högriskbrott med tanke på alla vittnen och människor i rörelse kring Dekorima. Frågan är om det inte även är en kaotisk promenad från Grand, förbannad kommande gärningsman men diskret, oklar på hur han ska göra, tillfället gör mördaren, först när han inser att han kan vänta in paret Palme vid Dekorima så beslutar han sig för att slå till och skjuta där. En säker skytt men ingen yrkesmördare, förvånad över sin handling, Palmes fall och bom mot Lisbeth, lunkar iväg (speciellt kroppsspråk) sedan springer han iväg uppför trapporna till Malmskillnadsgatan, iakttas av vittne vid foten av trapporna och minuten senare av ett par på David Bagares Gata som tycker att en man smålufsar på andra sidan gatan och samtidigt försöker stoppa ned något i en mindre väska. 

Enligt Jon Jotrdås i Den sista boken om mordet på Olof Palme (se Palmemordet det sista spåret eller det senaste ...) sprang sedan Christer A på ett mötande par när han svängde i på Regeringsgatan, i Snickarbacken skylde han ansiktet mot mötande person och han utstyrsel skymtade i Humlegården inför annat vittne innan han försvann uppför Sturegatan och svängde in på Östermalmsgatan sedan var det inte långt hem till lägenheten på Hälsingegatan, där han typ väntade på att polisen skulle dyka upp. Kring 1990 fick han en skriftlig uppmaning att lämna in revolvern, sin Smith & Wesson, för provskjutning, något han struntade i varför han även fick en skriftlig påminnelse, sic!

Tänk om grabbar och tjejer ...

Det är så som Jan Olsson och Ulf Åsgard skriver i sin rapport Brottsanalys Gärningsmannaprofil att gärningsmannen kan ha en speciell relation till mordvapnet, en relik med symbolbetydelse. Vapnet blir en del av identiteten som ger självkänsla och makt och något han inte dumpar och gör sig av med. Christer A hade trots sitt enstöringsliv, (inget arbete, inga studier och just inga vänner) ändå ett liv med sin skytteklubb, ingick i styrelsen (avvek under 1986) och var framgångsrik skytt som vann KM i Akademiska Pistolklubben. Skulle då skytteklubben med byggnader och omgivningar kunna fungera som ett gömställe, arkiv, för mordvapnet, en speciell miljö där han kände sig hemma och var accepterad, något liknande gällde även relationen till hans bror, Skytteklubben och brodern var hans två livlinor, kunde även brodern utnyttjas för ett gömställe utan hans vetskap. Kanske kan revolvern hittas av en slump och då på ett överraskande enkelt ställe med anknytning till skyttet eller brodern? Tjoho det gäller att inte grotta ned sig för mycket i Palmemordet!

Tjoho grabbar och tjejer ... 

Verkar som det mesta redan finns i Palmeutredningen och hos privatspanare. Lust och intresse av att söka vidare så finns allt offentligt material från PU digitaliserat, eller på väg att bli det i det omfattande digitaliserade arkivet. Se huvudsida https://wpu.nu/wiki/  en mycket bra sida för en privatspanare eller allmänt intresserad av Palmemordet. Där har har även Christer A en alldeles egen sida. Vem vet kanske revolvern hittas, dyker upp och återfinns av en slump.

 Misströstar du om mordgåtans lösning kan du bäste läsare alltid chatta med Google AI eller Chatbot GPT. Då får du alltid svar och feedback på dina frågor och teorier och rent av beröm med ackuratess, det smöras liksom, och det kan även bli en lätt skruvad dialog med vår samtalsrobot, kul om man är lagd åt det hållet.

Vi avrundar med Neil Youngs vackra och sorgsna sång om krig och kärlek, kan passa bra i dag på Internationella Kvinnodagen

• 
  
• 
  

© Thommy Sjöberg