Monday, February 06, 2023

Tjoho Light, konsten att fylla år

 

 
Härligt att fylla år, undrar om man inte skulle bli pensionär, spela tennis på dagtid och börja blogga?
Öka takten sista kvarten!
Tjoho, bäste indieförfattare du har ju varit panschis i tio år och bloggat sedan du gick i pappslöjden!
Okej då men vi kanske skulle zippa lite till på den mystiska discokulan ovan, ta en taxi ned till City, gå på svartklubb i Gamla Stan, dansa så sulorna ryker till klockan tre i natten.
Visst ja, tjoho, aj aj artros i mina knän, har uppnått mogen ålder, bäst att röra lite försiktigt på spirorna redan på eftermiddagen och undvika mystiska drycker i discokulor eller gå på svartklubb, så finns det ju barnbarn och något som heter Mello!

Förberedelser för Mello, styrka I


Vi tar en till, vilar lite efter middag: Förrätt snittar med smördeg ost, gräddfil, löjrom (ok då stenbitsrom), hackad rödlök och lite dill några glas skumpa (ok då Cava) och annat bubbel för de som kör. Varmrätt Boeuf Bourgogne, omsorgsfullt lagad av jubilaren dagen före partyt enligt den gamle snitsaren Carl Butlers recept. Till grytan serverades kryddigt mustigt rödvin Villa Puccini (aj aj italiensk och inte fransk som sig bör men en favorit hos Kistalight). Det fanns även vitt fruktigt vin från Bourgogne och ett knippe icke alkoholhaltiga drycker.

Förberedelser för Mello, styrka II
 
Efterrätt glass, frukt, vitt vin (Bourgogne) kaffe, kaka och havreflarn, plus mystiska drycker i discokulor och förstås lite förberedelser och uppladdning. Vi saknar ett av våra barnbarn som är hemma för ögoninflammation (smittar kraftigt) som klingar till det för dagen fantastiskt passande namnet Leah Mello Sjöberg men Freja och Ludde är med.
Varför inte rimma en aning, innan Mello kickar igång. Kistalight tar hjälp av några gamla verser med hjälp av Nybban och fikakompisen Jakobinen som ibland kunde vara lite kolerisk i förhållande till TV-sändningar och fjäderfän och gärna utmanar med några diktförsök. Från tiden när TV var analog med fasta sändningstider, inte digital med streaming och med ett förskräckligt konkurrerande utbud till statliga TV-utsändningar av Mello.

Duvan

Jacobinen said...
Jo men pojkar...Visst kan ni skriva!
Du Majjen bör lägga in lite poesi i dina skrifter underskatta inte dina talanger.
Jag ska vara snäll och ge dig fyra rader gratis och utan copywright inblandat,
så kan du fortsätta dikten om "Den lilla duvan".
Ack hör det ljuva,
flaxet från en duva.
Den slår sig på antennen ned,
Nu blir hela TV-bilden sned.
Jag griper luftgeväret och rusar ut, ut, ut,
Alla ropar "Skjut, skjut, skjut!"

... (fortsätt Majjen!)
Kom igen magistern... Du får Augustpriset på direkten!

Kista Lumiere said...
Bon soir mes amis!

Men ack vad är väl detta för ett kiv?
Så abrupt ända den kuttrande lilla
duvans liv!
När det så lätt går att ändra TV-kanal
och se en repris av en gammal
Eurovision song contest final!

Meilleures salutations
/Kista Lumiere

Jacobinen said...
LOL!
Den var kanonbra, Majjen :-D

Jacobinen said...
Geväret i handen får mig att må illa,
så vi skonar duvan den lilla
ger den istället bröd att äta
med bevingade vänner skall vi ej träta!

Passez une bonne journée
Le Jacobine

Kista nödrim Lumiere said...
Wow!
För dessa diktförsök!
Nu ett till besök
I poesins magiska kök
från fröken Smiths New Yörk

Från en video med vattenblänk och spännande miljöer.
Men vad är detta för en gås?
Illustreras den inte med en mås?
Inte alls en duva
med förförisk luva!
Är det inte i själva verket Venedig med sin waterfront
och inte alls Patti Smiths New Yörk
som hemvist för vår duva.
Robert Mapplethorpe, Patti Smith med två vita duvor, 1979 © Robert Mapplethorpe. Reprofoto: Prallan Allsten/Moderna Museet

PS Klicka gärna på bilderna ovan!
PS 2 Hittar inte videon med Patti Smith från Venedig


© Thommy Sjöberg

Wednesday, February 01, 2023

Gott Nytt Läsår från Kistalight del II


 Tjoho, god fortsättning på det nya läsåret! Kistalight gör några lustfyllda val, första valet är redan avklarat, Samlade Verk, en snackis för två år sedan, vi är  alltid sena, men romanen står sig som ett bra rödvin och kan säkert lagras några år till. Boken är inte vilken dagsslända som helst varken i kulturvärlden eller i någon annan luftig sfär där vi läsare befinner oss.

Det ska vara en deckare också! Vi väljer Åsa Larssons Fädernas Missgärningar. Det låter kärvt, har en gammal testamentlig klang, och det är precis vad som genomsyrar romanen, dock med mycket mänsklig värme från berättaren Åsa Larssons tangentbord. Hon når längre, överskrider  deckargenren, och har tror vi på Kistalight, skrivit en nutida roman om Kiruna, Tornedalen med omgivningar och den stora flytten, gigantiskt projekt, i konsten att flytta en stad. Allt med rottrådar tillbaka i tiden där vi får följa en nog så dramatisk och tragisk släktkrönika. I centrum finns några starka och egensinniga damer, Ragnhild Pekkari pensionerad sjuksyrra, Rebecka Martinsson åklagare och Anna-Maria Mella kriminalpolis som får ta sig en dust med patriarkatet med så manliga företeelser som kvinnor utsatta för prostitution, drogmarknad, tystnadskultur, skumma byggbolag, plundring av maskiner och entreprenörsföretag, ruggiga ryska kriminella typer, boxning och Laestdianska pastorer med manlig härskarteknik plus liknande översittare på Rebeckas åklagarämbete hos Kirunapolisen toppat med tjejernas trasiga släktförhållanden, hudlöshet och sårbarhet inbakat i en snårig intrig där tillfälligheter spelar en stor roll.

 Kistalight som samtidigt tittar på Händelser vid Vatten, SVT:s stora serie, kan inte låta bli att jämföra två fina berättelser, glesbygd noire, så finns det ändå olika sätt att närma sig folket på bygden. I filmatiseringen av Kersin Ekmans roman finns det en distansering; vackra bilder, ångestfull stämning och en gåtfull intrig medan det hos Åsa Larsson finns mer närhet och värme i människoskildringen. Språket hos Åsa Larsson förstärker närheten, värmen  till hennes karaktärer, Rebecka, Ragnhild och Anna-Maria, med finurliga metaforer och Tornedalsfinska (meänkielä) associationer. De senare finns  åtminstone i början av romanen. Åsa Larsson grejar i handlingen dessutom sådana manliga företeelser som action, intensiva boxningsscener, utflykter på fjället med lavinfara och farlig forsränning med sin käresta någonstans nedan Jukasjärvi. Betyg fem rysarfärder nedför forsen av fem.


Vi tar en till från förra årets bokrea, Till Alla Dör av Diamant Salihu, borde vara obligatorisk läsning för alla boende kring Järvafältet och många fler som är samhällsintresserade. Kistalight har ännu inte läst boken men vet att den har sålt mycket bra på Akademibokhandeln i Kista. Bild från Söderbokhandeln FB. 
Nu är det dags att ta sig an verket!
Diamant Salihu har ett datum och en händelse (dödsskjutning) för när gängbråken eskalerar (startar) i Stockholm. Den 22 juli 2015 avled en ung kille i Bromsten efter skottskador och flykt från Rinkeby. Diamant Salihu ser detta som startpunkten för gängvåldet. Här passerades en gräns för unga killar i konflikt med varandra, kränkningar, missämja och olika uppfattning om vad som var deras rätt kunde plötsligt få en dödlig utgång.
Diamant Salihus skildringar av gängen, killarna och deras familjer skriver sig själva, ett dramatiskt stoff som ställer frågor, när gick det hela överstyr? Första dödsskjutningen eller när Ungdomens Hus i Rinkeby brändes ned 2010, eller upploppen i Husby 2013 eller var det de sociala nedrustningarna av det offentliga samhället (Socialen, vårdcentraler, fritidsgårdar, utflyttning av nämnder och polis), de minskade kontaktytorna mellan svenska samhället och olika invandrargrupper, tystnadskultur och klansamhälle eller polisens byråkrati som inte förmår att ta ett samlat grepp (organisation, taktik och värdegrund) för att lösa brotten när de väl är gjorda.
Kistalight tror att Salihus Tills Alla Dör  skapar kunskap om stadsdelarna runt Järvafältet, speciellt Rinkeby, Tensta och Husby och kan fungera, vara en del av ett brett diskussionsunderlag för att komma vidare med bekämpandet av brottsligheten i förorten och rekommenderas som obligatorisk läsning för alla som är intresserade av dagens samhälle. Dessutom är det spännande, lättläst, mängder av konkreta detaljer alltså en mycket välskriven bok.


Klart vi ska ha med Bob, Låtskrivarkonsten, 60 essäer om låtar, miljöer, filosofiska funderingar, stämningar och känslor i det amerikanska samhället, nog överraskande 





Det kommer mera ....

© Thommy Sjöberg

Monday, January 23, 2023

Från Brigitte Bardot, Bardot till Siwan

 Ja, vi var alla en gång små/Ja, vi var alla en gång små - Kent Mannen i den vita hatten (16 år senare)


Snitt från bioaffischen Lösa Tyglar, en film från 1961 med Brigitte Bardot i huvudrollen. Utdrag från Kistalight Jukebox, dreams dreams, film de livsfegas tempel, något om pojkår. 
Filmens originaltitel La Bride sur le cou, som betyder ungefär, Bruden på halsen blir här en något lustig översättning! 

B B som startade som lättklädd komedienne, mer slank än rund eller yppig som Gina Lollobrigida, Marilyn Monroe och Anita Ekberg, men så småningom utvecklades hon till både karaktärskådis hos Jean Luc Godard och sidekick till artisten singer/songwritern Serge Gainsbourg för att till slut bli en djurrättsaktivist.

Thommy Kistalight said...
Apropå bystdrottningar, kurviga divor eller damer som föremål för ouppnåeliga erotiska fantasier hos unga gossar på pojkrummet långt före Internet och välvillig sexualupplysning. 
Vi forskar vidare från tonåren i ämnet som vi startade med förra bloggen Gina et Francesca Lollobrigida, Minnesbit Light!

Här en liten anekdot från biografen Corso på Tussmötevägen i Stureby, Stockholms södra förorter. En funkisskapelse med trappa och baldakin i de burgna villakvarteren. Från tiden när det begav sig si så där i början av 1960-talet och man som kille ville se barnförbjuden film.
Kistalight och kompisen Kalle (kunde ha varit Russe) från Östberga drömde om att se Lösa Tyglar. (Hälsningar från Östberga)

Filmen som av de äldre grabbarna, Klacke, Hallon och Vajsing, kallades för Slappa Snören. Vågad rulle med en lättklädd Brigitte Bardot i huvudrollen. 

 Mycket hud och lite tyg!

Vi var väl 12-13 år och blev vänligt avvisade av vakten på Corso, när vi inte kunde visa (legitimera oss) att vi var 15 år gamla. 

Vår biokväll den gången slutade istället på biografen Park i Örby där man visade Förälskad i Köpenhamn med Siw Malmkvist i huvudrollen, en film som var barntillåten.
Siwan istället för Brigitte Bardot ... Bardot!
Kul med pariserhjul och vyer över Tivoli i den danska huvudstaden men knappast någon kunskapsutveckling för unga killar som drömde om vågad erotik och andra hemligheter.


I efterhand har vi även förstått att biografen Park är en märkvärdig skapelse från 1927 med ritningar av Eskil Sundahl och Dag Ribbing. Stilen är klassicism från 1920-talet med en hög stilig pelarprydd portal i gaveln mot gatan som är Götalandsvägen. Bion användes även som Folket Hus och där fanns livsmedelsaffären Konsum. 

I samma hus, runt hörnet Tureholmsvägen i Örby, finns även Park Studios, en studio som ägdes av popgruppen Kent mellan 2004 och 2016. Studion kom även att kallas Psykbunkern och här spelades Mannen i den vita hatten (16 år senare) in från albumet Du & jag och döden år 2005 och en massa annan trevlig musik.


Ja, vi var alla en gång små
Ja, vi var alla en gång små  (Kent Mannen I den vita hatten)

© Thommy Sjöberg

Thursday, January 19, 2023

Gina et Francesca Lollobrigida, Minnesbit Light

 

I veckan har den italienska storstjärnan Gina Lollobrigida avlidit i en ålder av 95 år. Kistalight minns den gamla divan genom en blogg om barnbarnet Francesca Lollobrigida, speedskating star, från OS i Peking. Här tillsammans med sin grand niece/aunt Zia Lollo vid uppvaktning.

Att bära namnet Lollobrigida har inneburit en källa till kraft och styrka genom åren och idrottskarriären säger Francesca på sitt Instagramkonto (🍀Francesca Lollobrigida (@lollobrigida_francy) • Foton och videor på Instagram).

Kistalight har upptäckt damskridskor (speedskating) genom Peter van der Poels framgångar. Vilket får oss att överge damtennisen under OS, vi ser Damernas 3000 meters lopp som blir en rysare, ett riktigt spännande lopp mellan Irene Schouten Nederländerna och Francesca Lollobrigida Italien.
 Ja grabbar, gäller oss äldre killar, ni hörde alldeles rätt, Lollobrigida!
Rysningar för oss som var små pojkar på 1950 och 60-talet långt före Internet, skandaltidningar (Pinuppblaskor) och när det ännu fanns hemligheter att upptäcka hos skönhetsdrottningar och filmstjärnor från italienska storfilmer.
Francesca är faktiskt alldeles på riktigt barnbarn till Gina Lollobrigida (egentligen Grand niece) bystdrottning med kurvig natur långt från nutida anorektiska ideal. Francesca, barnbarn, hon inte bara tar kurvorna på ovalen utan hon har dem as well as her grandmother! 
Här från silveråk på rekordtid från OS i Bejing Damer 3000 meter bara någon dag före att Francesca Lollobrigida fyller år.
En riktig vattuman alltså!


En skridskoatlet får ägna många timmar åt styrka och konditionsträning, kan bli långa träningspass på cykel, inlines, gym och griller.
Varför inte passa på att köra i en fantastisk natur om man har möjlighet?
Vilken träningstur och vilka buggar!
Från Livigno norra Lombardiet i Italienska Alperna och nära gränsen till Schweiz!
Che viaggio  di formazione!
Bara att klicka och hänga med Francesca på en tur! Se https://www.instagram.com/reel/CTo5_3NlNBA/?hl=sv
Livigno ligger nordväst om Bormio, vintersportort som också är center för ett antal året runt sporter, här kan atleter erbjudas höghöjdsträning. Kring trakterna i Livigno, Italys Little Tibet, har också det stora cykelloppet Giro D Ítalia under åren passerat, med bergspass som är en mycket krävande utmaning för cyklisterna.
Åksugen på mer inlineturer i Livigno med Francesca Lollobrigida?  Se https://www.instagram.com/p/CQBDSr9iGyO/!


Francesca Lollobrigida som är född 7 februari 1991 i Frascati utanför Rom, en plats som är känd för sina vita viner, böljande kullar, panorama över Rom och historiska villor, där gärna författare och konstnärer har bildat kotterier, men knappast en miljö för vintersport eller isovaler.
För den intresserade av svenska ortnamn kan nämnas att Frescati, vid Stockholms Universitet (där Kistalight varit student och boende) är uppkallat efter sin italienska namne och har sitt ursprung i när Gustav den III gjorde sin Italienska resa år 1783 - 84, som greven av Haga, då besökte han Frascati i mars 1784. Besöket har senare inspirerat till namn som Albano, Frescati, Tivoli och Bellevue vid  Brunnsviken och universitetet i Stockholm. 
Francesca tävlar för CS Aeronautica Militaire och hon är alltså en form av sportsoldat för vinteridrott i det italienska landslaget. 
Hennes främsta merit är det senaste OS-silvret på 3000 m, speed skating, Bejing 2022, dessutom är hon italiensk rekordhållare på 3000 och 5000 meter.  Barn och ungdomstid i trakterna av Rom har medfört att hon även är en champ (har massor av guldmedaljer) för att hon är en stor inlineåkare. Hon lär i sin hemstad Rom, Frascati, ha blivit bötfälld för fortkörning med sina inlines och kört 50 km/h där det rådde en trettio-gräns för dylika farkoster liksom för andra åkdon.

PS Francesca växte som sagt upp i Rom, Mezzogiorno (granne till italienska södern). En något udda plats att starta sin karriär ifrån för vintersport, som inlineåkare från tidig ålder, fick hon sina föräldrar att curla hennes intresse för att pröva skridskor på is. Utflykter på helgerna till norra Italiens skridskoovaler (vintersportorter) blev så småningom en skridskokarriär (speedskating) på korta distanser.

PS En gång till släktskap,  Grand niece/Zia Lollo är Francescas farmors syster!

© Thommy Sjöberg

Friday, January 13, 2023

Gott Nytt Läsår från Kistalight 2023

 

I skarven mellan jul och nyår läser vi ut Samlade Verk av Lydia Sandgren, får bli årets första nyårslöfte när det gäller läsning. En mycket trevlig läsupplevelse av en riktig tegelsten. Lydia skapar en egen värld med sina figurer Cecilia Wikner (Berg), Gustav Becker och Martin Berg.
Lite vibbar av Ulf Lundells Jack femtio år senare men en generationsroman i intellektuell universitetsmiljö istället för bohemisk kollektiv ungdomsflum, Göteborg istället för Stockholm, 1980/90-tal istället för 1960/70 tal men rikligt av flödande drycker i bägge romanerna.
Lydia Sandgrens Samlade Verk är även mer komplex än Jack då hennes roman också skildrar två olika tidsperioder, Cecilia, Gustav och Martin får växa upp och bli medelålders och få egna barn. Duktiga Cecilia, gäller studier, jogging och förmågan att organisera sig men någonstans oförmögen i vardagen. Hon blir romanens svarta hål som alla måste förhålla sig till och ett tomrum som skaver efter hennes mystiska försvinnande några veckor efter hennes disputation.
Kan avslöjas utan spoilervarning eftersom det tidigt i romanen avslöjas att hon är försvunnen, gått upp i rök (in to thin air) liksom.
Försvunnen mamma för barnen Rakel och Elis, försvunnen maka för Martin och deras vän Gustav (men inte riktigt).
En  försvunnen Nora från sitt dockhem! 
Försvunna strulpellar och konstnärssjälar till pappor finns överallt men mammor som överger sin familj var finns de?
 Dottern Rakel undrar om hon ska bli som en Dean Moriarty från Jack Keouacs On the Road som jagade kors och tvärs över den amerikanska kontinenten på jakt efter sin far. På sätt och vis är romanens moraliska centrum Rakel och hennes funderingar, sökande efter sin försvunna mamma samtidigt som hon blir en spegel för sin föräldragenerations brister.  
Gustav Becker blir en framgångsrik konstnär i traditionell porträttkonst med magisk gestaltning, utvecklar alkoholism, försvinner i perioder till London och i Frankrike (bipolär diagnos?),  Cecilia Berg försvinner efter lyckad avhandling och disputation (diagnos autism?) och Martin Berg försvinner några dagar till Marseille i rusets tecken, grejar en misslyckad tatuering, blir just aldrig klar med sin generationsroman, startar ett bokförlag med en studiekompis och tar ansvar för barn, firma och sina vänner (diagnos vanlig?).
En del av boken Samlade Verks framgångar; Augustpris, kritikersucce, och många läsare kan säkert förklaras med att Lydia Sandgrens berättarglädje. Hon leker med (tegelstens)romanens former, massor av olika karaktärer från olika generationer, flera tidsplan, nutid och åttiotal, romanen kommenterar sig själv löpande genom texten i form av en intervju om vad som skapar en bra författare. Där finns även en fiktiv roman Ein Jahr der Liebe av Philip Franke som Rakel får av sin far Martin för att översätta för förlagets räkning men som samtidigt berättar om hennes mor Cecilias öde. Martin drömmer samtidigt om att skriva en biografi över sin favoritförfattare Wallace som är en uppdiktad person.
Lek med verklighet och fiktion, ändå finns där en viss psykologisk finess när Lydia Sandgren tecknar sina karaktärer. Hon är ju trots allt en praktiserande psykolog i sin vardag.
Det vilar något storslaget ryskt (klassiker) över romanen Samlade Verk, Cecilia är skör som en rysk thékopp, omsorgsfullt lagad. Hon känner sig kränkt i kärlekslivet, klipper sitt hår som om hon vore utsatt, sista perioden tillsammans med Martin har hon ett tyst erotiskt kärleksliv i natten någonstans mellan sömn och verklighet. 
Göteborg lever i romanen speciellt för dem som var unga på 1980 och 90-tal, spårvagnar som skramlar, Haga och Majorna. Universitetsmiljöer; Humanisten Cecilia och Martin, konstskolan Valand där Gustav var elev, och Cecilias arbetsplats på café, vänsterkollektiv, festplatser och röjiga band och partyn. Håkan Hellström har fått en litterär konkurrent som skildrare av samtiden i  Göteborg.


Lydia Sandgren är klok (litterärt smart) genom att ha ett öppet slut på Cecilias öde. Barnen Rakel och Elis söker efter sin försvunna morsa likt Dean Moriarty i On the Road som söker efter sin farsa över det hela väldiga Amerika eller Jack i Ulf Lundell som letar efter sin drömtjej ändå får Lydia Sandgren ihop sin litterära väv, likt en Schrödingers katt, med tidsplan, fiction och karaktärer.
Det är målet som är mödan värd och visst är det spännande att fundera, diskutera och analysera gåtan Cecilia Wikner Berg.
Betyg fem upphittade försvunna morsor av fem och riktigt trevligt (kul) att vistas i Martin, Gustav och   Cecilias fiktiva värld med Lydia Sandgren som vägvisare.
Trist när boken är utläst!
 
To be continued med Gott Nytt Läsår del II 

Och Gott Nytt Tennis-År


Kistalight knyter an till förra årets Gott Nytt Läsår med fyndet, tennisscouting, Elena Rybakina, som har riktigt stor tennis inom sig. Wimbledonmästare 2022 och här på väg mot något stort i Australien Open 2023.
Grabbar och tjejer, slå igenom forehanden och vässa er backhand!
Just like Rybakina! 

© Thommy Sjöberg

Thursday, January 05, 2023

Kistalight Årskrönika, från Förintelsens Minnesdag till Fotbolls-VM i Qatar


Tiden går, de överlevande från Förintelsen blir allt färre. Bort gå de/stumma skrida de/en efter en till skuggornas värld. (Heidenstam efter Fröding bortgång) Deras senaste kamp har varit att försöka överleva pandemin. Deras vittnesmål lever dock kvar efter nazismens övergrepp och folkmord.  


Årskrönika i Litteratur och lite till 2022

Kistalight skriver en årskrönika från hur vi minns  Emerich Roth i januari och uppmärksammar Förintelsens Minnesdag, över Putins förskräckliga krig i Ukraina, egna sommar äventyr med tennis och konsten att bygga modeller, till fotbolls VM i Qatar och konsten att luncha på en byggbalk.

  • Till Minne av Emerich Roth, Emerich Roth avlider bara några dagar före Förintelsens Minnesdag den 27 januari, 97 år gammal. Kistalight minns med egen bit från blogg.


  • Förintelsens Minnesdag 27 januari 2022 om Emerich Roth, Ferenc Göndor och Sioma Zubicky och deras berättelser, från ww2, en förskräcklig period i mänsklighetens historia.

    • Spellista Light 4th of februari? Litteratur javisst, för vem fyllde år den fjärde februari, jo Bellman, I går såg jag ditt barn, min Fröja, i Yxsmedsgränd ...
    • OS Guld ... OS Guld ... Light är väl inte litteratur? Klart det inte är, men väl en rackarns berättelse när Kistalight snörar på sig pjäxorna för en tur med långfärdsgrillerna, efter Peter van der Pohls OS-Guld.
    • OS Guld ... OS Guld ... Light Del II Half Pipe, Full Pipe, Snowboard eller Skicross, Kistalight har inte riktigt koll på grejerna, plus en träningsdagbok, inte stor litteratur, men får Kistalight att minnas egna äventyr och tycka att det är härligt med skridskosport.
    • Om du åker till S:t Petersburg Putin i Repris, tyvärr får vi anledning att tänka på en gammal blogg om Putin och S:t Petersburg, Vilka diktatorer, kungar och enväldiga ledare har tidigare i historien kört fast i vintern och på den "ryska" kontinenten. Något att tänka på för Putin den 24 februari. Vi säger bara Karl den XII, Napoleon och Hitler.
    • Podium Light eller konsten att stå på tillväxt, pang, pang, inte litteratur här heller men skidskytte är nog så spännande och kan rymma en rackarns story. Bloggen lever sitt eget liv och är nu Kistalights mest, oj oj, besökta sida.
    • Donbass Light Sofi Oksanens Hundparken Här snackar vi litteratur, om Donbass, surrogatmammor och Putins lågintensiva krig i östra Ukraina före invasionen. En av Nordens mest begåvade författare skriver i John Le Carres anda
    • Grammatikens Dag eller Konsten att Grädda Våfflor I vår dagliga praktik som bloggare och indieförfattare kommer vi ständigt i kontakt med språkfrågor vare sig vi vill det eller ej! Då kan det vara bra med en Handbok för språkpoliser av Sara Lövestam, dessutom har vi besökt Björn Ranelids språkskola på Fejan där språket får blomma på ranelidska.
    • I Dag blir det Vännerna ... Kistalight och Mimmi besöker Moderna, installation och konceptkonst, visst, men också en berättelse om att gå på vernissage.
    • Snön faller och vi med den ... Kistalight associerar fritt till Lundells låt tolkad av Frida Hyvönen och Sara Hotnights och mins Kanalplan, yvigt snöfall och en match som aldrig tycktes ta slut.
    • Bland Swingpjattar och Ligister, Urbana Rummet på ... samhälls och historieskildring från ett av de första ungdomsupploppen under modern tid från Stockholms Söder. Levande berättat med litterär touch!
    • Varför inte något om Dante - Världsbokdagen Light ...  700-års jubileum firas med essä från en tenta!
    • Kistalight Nyfiken på Afghanistan Läser ut I väntan på talibanerna av Jesper Huor, boken är drygt tio år gammal men känns märkvärdigt aktuell och profetisk med sin titel.
    • Putin´s Krets Catherine Belton författaren driver tesen att Putin är en skapelse av en inre krets, främst KGB, som skapat honom. Vilka är de då Putin´s People (Krets)? En samling skrupellösa herrar (bara herrar - patriarkatets sista suck?), nätverk från KGB, ortodoxa ryska kyrkans potentater, ryska eliten bland politiker, ekonomer, militärer, ledare från statliga institutioner, flummiga filosofer med stort skägg ...

    • Om du vill bli en Svenne ... Verandan, sommarhängets epicentrum, följ med Kistalight i funderingar om konsten att bli en Svenne.
    • Island Bridge in Summerlight Remix Spela inte vad som är, spela det som inte är! Miles Davis med den unga generationen jazzmusicians och Chaka Khan.
    • Färjeläge Light, Aspö Open 2022 tennis på hög nivå, njaa, men kul utflykt som väcker idéer om litterära förälskelser och konsten att bygga en historisk modell av en örlogsstad, ett världsarv och en marin sjömakt.
    • Världsarv Light, Städer och Modernitet, Kistalight samlar några av sina bloggar om spännande städer.
    • Trossö Light, Örlogsstaden - Ett Världsarv, konsten att vara modellbyggare av ett världsarv kan gott liknas vid en god historia, ja rent av som litteratur.
    • Stand with Salman Rushdie Light, klart vi gärna delar upprop för Salman och hans kamp för det fria ordet efter knivattacken mot honom!
    • Poeten i Elefanthuset Light Kistalight är väldigt glad över denna text och den kan ses som en kommentar till Hälsningar från Östberga.
    • Kvarteret Stamtavlan Läcke Läpp Kistalight i socialrealistisk stil eller är det mer en skröna i Bellmans anda.
    • Bella Ciao et Bella Donna på Fleminggatan, flickorna i Iran, italiensk kampsång från vänstern, något om belladonna och Bodil Malmsten.
    • Kistalight forts gissar Nobelpris, lektion i kemi; Det säger bara klick och en gissning på en icke pk fransk författare.
    • Några flaskor Vitt Vernaccia, remix av lyriska försök av Kistalight med resebit från San Gimgnano.


    • Läslov Light anno 2022, en ny favorit hos Kistalight, Reno hos Rachel Kushner en litterär karaktär (tjej) att bli förälskad i eller är det i författaren som skriver så bra?
    • Kistalight minns Sven Bertil genom hans tolkning av Neil Youngs Long May You Run. Sången som även får symbolisera svenska grundskolans väl och ve i vår minnesblogg.
    • Skolbänk RÄP Liljevalchs Remix Grundskolans väl och ve, en gång till! Här i formen, aj,aj, av en tilltufsad skolbänk.
    • Bildning Light, vad är en bra lärare Bär alla vägar till Rom? Några funderingar kring vad som kännetecknar en bra lärare! 
    • Qatar ... stroph Light, Qatar litet land något större än Skåne, gas som strömmar, olja som flödar, miljarder som rullar, då kan det behövas en aning sportwashing!
    • Final, oj oj oj Qatar ... stroph, tidernas VM i fotboll, i alla fall massor av spänning och drama i matcherna på väg mot pokalen i FIFA World Cup för Messi och Argentina, och sportwashing fick en mycket tydlig profil.
    • Lunch with a view med Kistalight Remix, i brist på arbetsplats reportage från Doha plockar Kistalight fram en favorit från när skyskraporna i New York byggdes kring 1930. Säkerheten på jobbet var inte då heller ett honnörsord för byggare och profitörer.

    •                                                Gott Nytt Läsår 2023

    • Kistalight och Mimmi besöker Moderna Museet, installation och konceptkonst, visst, men också en berättelse om att gå på vernissage. Fint sätt att koppla av från läsning och knåpande med texter i vardagen!
    • © Thommy Sjöberg

Friday, December 30, 2022

Lunch with a view med Kistalight Remix


Kistalight gör en Remix av sin gamla blogg Lunch witht a view och tänker på migrantarbetarna i Qatar. Vem berättar deras historia bland skyskrapor i öknen, arenor, tunnelbanebyggen, med medeltida slavkontrakt (kafalasystemet), samtidigt som vi passar på att önska alla våra läsare ett Gott Nytt År!

Amerikas mest efterfrågade fotografi! Lunch with a view! Den amerikanska drömmen uppflugen på en järnbalk under Den stora depressionen!
 Bara att kika på bilden (tidigare film) så får du lite fina vyer över Central Park och Hudson river. Se även  klicka in sig på Twistedsifter! Hisnande upplevelse!
Fegt med säkerhetslina?!
Fotot är från 1932 - det är tuffa tider för New Yorks immigranter. Irländare, tyskar, polacker, skandinaver och andra etniciteter hade en tuff tillvaro i kampen för att överleva och lyckas. 
 I Chicago var det framförallt svenskarna och andra skandinaver som byggde skyskraporna Downtown kring the Loop.
 En bortglömd etnisk grupp på balken i New York är Mohawks från Caughnawagas vid St Lawrencefloden i Quebec i franska Canada.  En grupp byggnadsjobbare som ofta anlitades på höga höjder på skyskrape och brobyggen. De tycktes sakna något i generna som gjorde att de uppträdde som smidiga stengetter, agile  goats, si så där 250 meter över marken.
En legendarisk samtida journalist, 1930-tal, var Joseph Mitchell från magasinet The New Yorker som skrev ett mycket läsvärt reportage om just den etniska gruppen, The Mohawks in high steel - från samlingen Up in the old hotel. Genom stålkonstruktions byggena, som gjorde det möjligt  att bygga på höga höjder -  så var speciellt Mohawkerna ovärderliga med sina arbetsgäng och de kom att utgöra spetsen (raising and riveting gangs) vid själva monterandet (banka, nita, svetsa, skruva) av järnbalkarna. Möjligen skymtar de i K-specials film - se de som svingar sig upp och ned på stålbalkarna med hjälp av rep - likt stengetter. Tack vare mohawkerna insatser som järnbalksjobbare  på Manhattan kom de med sina familjer att bilda en liten koloni i Brooklyn. 
Problemet var att mohawkerna kunde dra oavsett tidpunkt. Vid lunch kunde gänget lägga ned sina verktyg packa sina väskor och försvinna ut på den amerikanska kontinenten. Buffalon som sjunger på prärien, indiansk musik som ljuder i själen eller drömmen om ett annat bättre, mer betalt jobb på Golden Gate bron i Californien?
Sånt är problematiskt i vår lutheranska värld!
De stora bolagen Bethlehem, American Bridge, Lehigh Structural Steel Company med flera där mohawkerna ändå var med och där deras kunnande och förmåga till arbete med stålbalkarna på höga höjder utnyttjades i rader av kända byggen, RCA, Empire State, Daily News, Waldorf Astoria - building, George Washington Bridge  och Henry Hudson Bridge för att nämna några.
Några som skymtar där uppe bland balkarna på bygget är våghalsiga fotografer. Stora kameror med blixtar, fördröjd exponering och glasplåtar i fodral på ryggen till filmerna. Under 1930-talet och Den stora depressionen växte det fram en typ av dokumentär fotografi i USA. Tuffa arbetsmiljöer, ruffiga bostadskvarter och farmarna på landsbygden i Mellanvästern och deras fattigdom kom att dokumenteras av professionella fotografer med konstnärliga ambitioner. Under Franklin D Roosevelts New Deal kom rent av fotografer att anlitas med uppdrag av ett speciellt departement FSA. 
 En fotograf i den dokumentära traditionen är Lewis Hine som rent av specialiserade sig på arbetarskildringar som hyllade arbetet i sig och publicerade en fotobok, bildessay, om arbetet och byggandet av Empire State Building, Men at work: Photographic study of Men and Machines 1932. Vill du se mer hisnande bilder bara att klicka in sig på Twistedsifter och se bilder på Empire State building under construction.
 Säger Kistalight som själv fick ett hyfsat höghöjdserbjudande sommaren 1971 när jag jobbade på kvarter Garnisonen. Erbjudandet att underhålls måla och bättra på (färg) tornet på Riddarholmskyrkan! Bra betalt - machostatus men jag avböjde och tackade artigt nej!
PS Har du inte sett Lunch 250 m över marken ännu?
Skynda 22 dagar kvar!


Kistalight har gjort lite egen källforskning hemma vid köksbordet och hittat fotografen Charles C. Ebbets som troligen tog bilden Lunchtime on a skyscraper. I filmen drivs tesen att männen på balken är anonyma, ett berättargrepp, för att höja intresset och att så många har en relation till bilden. Två identifieras faktiskt i filmen som irländare - se nr 1 och 11. Tre stycken omnämns i filmen och identifieras genom andra foton som togs samma dag. Faktiskt är två av männen svenskar nr 5 och 6 enligt Wikipedia, Albin Svensson och John Johansson från Backagård i Halland han med ciggen, Albin lär ha varit vindögd - inte så kul att springa på balkar då 250 m över marken. Tre stycken har identifierats som mohawker enligt deras community center (Wigwam bar!) i Boerum Hill Brooklyn.
Lust att se mer höjder, machomän och ta del av mohawkernas historia - se  "High Steel"!
Har passat på att läsa om The Mohawks in High Steel av Joseph Mitchell. En feature artikel som har allt - ett fantastiskt reportage med hisnande detaljerade beskrivningar av arbetet med nitar, bultar, bommar och svetsning på riktigt höga höjder men också en berättelse om mohawkernas historia, deras bosättningar, religion, mångkultur -  flera språk de talade som engelska franska och irokesdialekter. Mitchells essä från 1949 är i sin komplexitet en modern historia som också är ett dokument över modern life med rotlöshet och en känsla av att inte höra hemma någonstans - ett öde som kunde drabba mohawkerna i Brooklyn New York.
PS Här kan du läsa Mitchells berömda reortage - Read about Mohawk Iron Workers in Up In the Old Hotel, the Mohawks in High Steel.

                                                            ❤

Istället för arbetsplatsreportage, några bloggar från fotbolls-VM!

© Thommy Sjöberg