Exil Fria Poeter på Flykt på Kistabibblan

Igår hamnade vi på bibblan i Kista! Premiär för interaktivt vandringsdrama EXIL Fria Poeter på Flykt. Exilpoeterna är Nelly Sachs från NaziTyskland, Faraj Bayrakdar från Syrien och Jila Mossaed från shahens Iran. Bild affisch Thommy Sjöberg
Det bjuds på snittar och äppeldryck och premiärpubliken minglar med poeterna och arrangörerna.
Arrangör är RATS, Research on Art and Technology in Society. Vilket här innebär att det är Stockholms Universitet (DSV), Kulturrådet, Östgötateatern och RATS Teater som samarbetar i något som också kan beskrivas som en forskningsscen.
Rebecka Forsberg som är chef för RATS introducerar kvällens föreställning på som hon säger (konstaterar) världens bästa bibliotek.
För dagen är två av poeterna med och presenterar sig, sin poesi och väljer några ord för att karakterisera vad det innebär att leva i exil.
Nelly Sachs kan av naturliga skäl inte närvara.
Jila Mossaed läser en av sina dikter, Var rädd om din smärta och hon berättar att leva i exil är som ... ett vandrande sår. Faraj Bayradkar väljer att läsa sin dikt på arabiska med melodisk stämma.
Wollmér Sauter och Chiara Rossitto från SU berättar hur de forskar om de mänskliga föreställningarna kring digital teater. Tidigare föreställningar från RATS har varit Woman in Science, Maryam ett mobildrama, Antigone i Husby och On My streets - Haimon.
Här möter teatern interaktiv teknologi. Det blir närvaro och gestaltning när publiken aktiverar sig och deltar i en tillfällig community med en öppen dialog där språket bärs upp av de nya mediaformerna.
Kistalight som liksom ramlat in, råkat ha vägarna förbi, dagens evenemang Exil och är inte riktigt förberedd och kommer med en oladdad mobil men med ett ess (penna) i rockärmen.
Nåja jag får ringa efter Mimmi som kommer med sin mobil!
Märkvärdigt vad ofta vi ramlar in på roliga kulturgrejer!
Så länge laddar jag ner appen EXIL och går till närmaste station (1) och lyssnar på Nelly Sachs i en vacker gåtfull dikt med oväntade bilder. Vi får en guide, ung studenttjej, som leder oss runt till stationerna i Kista Galleria. Dessutom utrustar hon Kistalight med en bärbar mobilliknande mojäng som jag ska bära i fickan under promenaden!
Är jag då buggad på den mobila poesins vägnar?
Vid station 2 har min mobil ruttnat (batteriet behöver laddas) så vi får ladda ner en appen EXIL i Mimmis mobil och vi missar Jila Mossaeds dikt. Nå vi får skynda vidare genom Gallerian till station 3 där Faray Bayrakdar läser sin suggestiva täta koncentrerade dikt, Jag är större än du tror. Nu är vi på banan igen och hinner även besvara frågorna till de olika dikterna. Vid station 4 försvinner Mimmi in i en butik och köper en boll till vårt barnbarn Freja (poesi även detta?) vid nr 5 lyssnar vi på Jila Mossaeds dikt. Vägen till mig själv är kvar (sista diktraden). Station 6 är biblioteket och där finns även Faray Bayrakdars täta nästan minimalistiska dikt Jag blundar... En hälsning till friheten på en stor digital skärm och så finns den vackert uppläst i mobilen.
Till varje station finns det olika frågor som kan besvaras på skärmen (displayen) i Appen EXIL och som skapar den spännande interaktiviteten mellan diktarna och vi som deltar i poesivandringen.
En community i poesiupplevelse!
Visserligen besvarar man frågorna på språng så att säga och poesi behöver egentligen mer reflektion och eftertanke än så!
Men det blir en sorts omedelbar charm kring svaren - en poesi i rörelse om man så vill. Bild digital skärm Thommy Sjöberg

Någon gång under presentationen ovan berördes också skillnaden mellan flykt och att leva i exil (escape and exile). Vilket man kan fundera på under promenaden i Gallerian!
Vi vill inte riktigt avslöja frågorna på poesipromenaden utan uppmanar alla att själva gå på vandringsdramat Exil och lyssna på våra poeter Nelly, Jila och Faraj på Kistabibblan.

Blommor till arrangör (RATS) Rebecka Forsberg, poeterna Faraj Bayrakdar och Jila Mossaed på Kistabibblan, efter premiären på vandringsdramat EXIL Fria Poeter på Flykt. Hälsningar från Kistalight som råkade ha vägarna förbi en onsdagkväll i april. Bild Thommy Sjöberg

©Thommy Sjöberg

Inte utan min mobil - Cervantes och Shakespeare

Vad som går att digitaliseras kommer att digitaliseras!
Vem sa det?
Shakespeare!
Nä han sade Att digitalisera eller inte digitalisera det är frågan?
Var det kanske riddaren av den digitala skepnaden som sa så?
Cervantes menar du?
Han som läst alldeles för många riddarromaner.
Det var ju Don Quijote, hans romanfigur, som förläst sig på dem!
Dessutom kallades han riddaren av den sorgliga skepnaden
Nä...nä i dag är det precis 400 år sedan de bägge stora barderna gick ur tiden!
Plus att det är Världsbokdagen!
Vilket sammanträffande!
Det ringer på mobilen...
Det är William som hittat fram via någon server från 1600-talet.
Han citerar sig själv från The Tempest (Stormen) sin sista pjäs.

We are such stuff
as dreams are made on
and our little life 
is rounded
with a sleep
/ _ _ _ /
Oh brave new world
that has such people in it!
/ _ _ _ /
Thought is free!

Det ringer mer på mobilen...Miguel vill också vara med via växeln (1600-talet) i Spanien! Han vill berätta något om konsten att uppleva äventyr - ur Don Quijote av La Mancha.

Destiny guides our fortunes more favorably than we could have expected. Look there, Sancho Panza, my friend, and see those thirty or so wild giants, with whom I intend to do battle and kill each and all of them, so with their stolen booty we can begin to enrich ourselves. This is nobel, righteous warfare, for it is wonderfully useful to God to have such an evil race wiped from the face of the earth."
"What giants?" Asked Sancho Panza.
"The ones you can see over there," answered his master, "with the huge arms, some of which are very nearly two leagues long."
"Now look, your grace," said Sancho, "what you see over there aren't giants, but windmills, and what seems to be arms are just their sails, that go around in the wind and turn the millstone."
"Obviously," replied Don Quijote, "you don't know much about adventures.

Visst lever de två stora författarnas verk.
Sitt eget liv skulle man kunna tillägga!
Kistalight som redan som barn läste pjäsernas pjäs Hamlet som Illustrerad Klassiker.
Faktiskt har vi också sett flera märkvärdiga tolkningar av Shakespeare via filmer som Polanskis Mac Beth och Baz Luhrmanns Romeo and Juliet eller barnfilmen Resan till Melonia.
Plus förstås en hel del teaterföreställningar!
Egentligen är det ofattbart att en man som Shakespeare kunnat skriva allt det han gjorde med en så oöverträffad språkkänsla.
Aldrig har engelska språket behandlats med en sån rikedom som med hans penna.
Språkmelodi och mångfald och att han hade sådana insikter om makt, galenskap, kärlek och själens bråddjup.
Unbelievable lyrics!
Miguel Cervantes Don Quijote läste vi som ung litteraturstudent i Edvard Lidfors tolkning. Den första riktigt moderna romanen, med pikaresk äventyr, en roman som hade en reflekterande hållning som också innehöll anspelningar på att det var en berättelse (metaroman) om berättelsen. Dessutom förstår vi att Don Quijote, den lätt stressade idealisten och den jordbundne Sancho Paza som står med bägge fötterna på jorden har massor av efterföljare inte minst i den amerikanska filmen.
Allt ifrån Helan och Halvan som vi skrattade oss fördärvade till i vår barndom, till alla otaliga roadmovies vi sett om män (ofta par) som färdats på olika sätt över den amerikanska kontinenten. Från On the Road, Sideways, Five Easy Pieces, Easy Rider till Fågelskrämman och varför inte Thelma och Louise.

Slutligen bäddar vi in lite svulstig filmkonst till Shakespeares ära?
Förväxlingar, speglar, akvarierer, kyssar i hissar, vacker blankvers och sång, plötsligt händer det och förbjuden kärlek.
The Kissing Scene från Baz Luhrmanns Romeo and Juliet med en mycket ung Leonardo di Caprio och med en ännu yngre Claire Danes. Carrie i Homelands ni vet!
Går utmärkt att kolla i mobilen.
Det som går att digitalisera kommer att digitaliseras!


Det ringer på mobilen igen, det är William som bryter igenom via 1600-tals servern från Old Verona! Han citerar gärna sig själv med sin lyriska lätt ålderstigna vackra engelska, som alltid in the flow, det bara rinner poem ur hans penna, möjligen lite hes och raspig efter all uppmärksamhet kring 400-års minnet. Men varför så mycket sorg och ond bråd död? Här med verserna i slutscenen från Romeo and Juliet.

A glooming peace this morning with it brings.

The sun, for sorrow, will not show his head.

Go hence, to have more talk of these sad things.

Some shall be pardoned, and some punishèd.

For never was a story of more woe

Than this of Juliet and her Romeo.

©Thommy Sjöberg

Drivkraft Light

Slå igenom forehanden grabbar och tjejer - miss Jie Zheng oväntad semifinalist Wimbledon 2008

Kistalight på språng i veckan, fikaträffar med gamla kolleger och kompisar, egentligen mer lunchträffar, och vi pratar...pratar om brysselkål, kärnor från granatäpplen eller en sommarkurs om Einstein.
Kursen är en fördjupning och populär tolkning av relativitetsteorin på KTH och bra för att hålla igång hjärnan. 
Tydligen ges kursen även under höstterminen! 
- Kistalight funderar även på om  han inte ska byta ut sitt erbjudande om (headhuntad på äldre dagar av Utbildningsförvaltningen) att arbeta som lärare för våra flyktingar mot en kurs på 4,5 p i Relativitetsteorin.
Klart det ena utesluter i det andra?
Viktigt att göra en insats!
Fredagkväll, tennis, TV-soffan och Let´s Dance, utbytt mot lite spännande tennis.
Kistalight möter spelare med kinesiskt namn - trodde kanske att det skulle vara yngre forskarstudent, datakille, från Kista hightech område.
Vår motståndare visade sig vara en ung tjej, Miss Li, med bollkänsla och spelsinne, inte så bra serve kanske och inte så mycket matchträning men som säger sig ha spelat mycket bordtennis och badminton i sin ungdom.
Tennis är dock den svåraste av alla racketsporter.
Slår du fel så straffar det sig direkt!
Kistalight som har spring i benen i typ 25 minuter vinner första set komfortabelt, sedan blir vi så nöjda (trötta) och glömmer att röra på fötterna så att vår trevlige unga dam kommer in i matchen och slår förvånansvärt fina forehandsreturer.
Dessutom grejar hon mina sliceade backhand, både stoppbollar och dom med längd som jag använder för att växla tempo i matchen dock grejar hon inte den raka korta backhanden.
Kistalight hamnar i trubbel men lyckas reda ut situationen och vinner matchen!
Efter matchen tackar vi vår unga dam miss Li:
- Svettig tröja min belöning plus att få spela tennis mot ung trevlig tennistjej en fredagskväll.
Nästa match vinner du lätt när du har fått mer tävlingsrutin!

Torsdagskvällen tillbringade vi på Think Big Lectures i Kista Galleria för att lyssna på Musse Hasselvall, kampsportare och programledare. 
Nyfikna på att få veta lite mer om motivation och drivkrafter!
Musse är bra på två saker säger han:
Han är socialt begåvad och bra på att vara sig själv.
Dessutom har han ett antal SM-bucklor, guld, i jujutsu och han har tävlat i shootfighting (MMA Light) och så är han regissör, från början passare - ljussättare, och programledare för ett antal TV-produktioner senast i Livets hårda skola på SVT.
Man har fyra grundkänslor säger Musse; Glädje och ilska som kanske är lättast att plocka fram och visa, men mer fördolt kan man känna sorg och rädsla.
Vem man är refereras ofta till vad man gjort!
Motivation för att träna?
Skaffa dig. ett gymkort och träna dig snygg naken!
Du tränar tre gånger första veckan - du får ont.
Kortet får ligga - vila träningsvärken - det blir en segare utveckling och tillväxten får vara!
Lättare att träna i lag, du blir mer betydelsefull då, du kan få en visshet och trygghet.
Men får också mer spänning genom kampmomenten!
Viktigast är ändå tillhörigheten och bekräftelsen i din grupp eller ditt lag.
Vad driver dig, egentligen mig, säger Musse.
Klart att drivet finns om man hela tiden vill komma vidare så finns det även ett sjukligt bekräftelsebehov bakom detta!
Det kan vara allt från mindervärdeskomplex till att man är förbannad på farsan.
Musse som i vuxen ålder inte bara tränar och tävlar stenhårt i sina kampsporter har också hittat fram till ett växelbruk mellan sin sport och hur han lärt sig att bli ljussättare med film och så småningom blivit TV-regissör. Han hämtar bränsle (energi) från sina två verksamheter, det ena påverkar den andra, samtidigt som han är hur arg som helst på producenten.
Slutligen hur ska man nu nå en genväg, shortcut, till sin träning frågar Musse?
Gör något du tycker är roligt, gärna tillsammans med andra och det är aldrig fel att skratta på vägen.
Kloka ord från Musse dessutom berättade han en massa både roliga och engagerande anekdoter som vi inte nämner här.
Fin kväll med driv!
Betyg fem motivationssolar av fem.

©Thommy Sjöberg

Moki Cherry Light

Kraftfull väggbonad, tillsammans med egenhändigt designade bruksföremål, stolar och bord, och bildskärm med film från när det begav sig 1960 och 70-tal. Bild Thommy Sjöberg - tyvärr skymmer lampan en del av Moki Cherrys verk.

I veckan som var- Kistalight på språng!
Igår provledare som vanligt på Högskoleprovet, skönt att  leda istället för att skriva provet. Reglerna kring provet har blivit allt mer rigorösa. Inga sena ankomster tolereras, inga toabesök får göras och Big Brother samhället har slagit igenom.
 Se upp för Applewatch, Googleeye och finns det inte någon sorts agentpennor (ha...h skämt det där med pennan men riktigt säker kan man aldrig vara - en provledare måste vara på sin vakt) som kan sända information?
Frågor som kunde vara värt en blogg för sig!

I veckan var vi också på en trevlig pressvisning av Moment - Moki Cherry på Moderna Museet Skeppsholmen i Stockholm tillsammans med kulturjournalister, bloggare (Kistalight), vänner och Mokis son Eagle Eye Cherry.
Varför en utställning om Moki Cherry år 2016 frågar utställningens curator Fredrik Liew?
Jo för att hennes konst ligger i tiden!
Det var ett gränsöverskridande artisteri.
Konst, design av bruksföremål och bonader, performance, teater blandas med musik och blir ett sätt att förhålla sig till verkligheten och samhället.
Moki Cherry Karlsson föddes 1943 i Koler i Norrbotten. I början av 1960-talet flyttade hon till Stockholm för att gå på Beckmans reklamskola. Under några år umgicks hon i Stockholms bohem och artistvärld  med musiker och konstnärer , fick dottern Neneh Cherry med Ahmadu Jah och så småningom träffar hon Don Sherry och de blir ett par både i livet och i konsten.
Moki kom att verka utanför eller på sidan av den traditionella konstscenen, gallerierna och museerna - en indiekonstnär om man så vill. Tillsammans med Don Cherry flyttar hon till Tågarp i Skåne och i en nedlagd skola grundar de ett konstnärskollektiv och de får sonen Eagleeye Cherry.
Hemmet blir en scen och scenen är hemmet!
Ett koncept växer fram, organic music, en ideplattform för konstnärligt arbete som även inbjuder tillfälliga konstnärer att delta i en blandning av teater, musik med Mokis väggbonader som dekor.
Happenings blir formen!
I kollektivet, skolan i Tågarp, praktiserar de en alternativ livsform som är typiskt 70-tal, inte så mycket den samhällskritiska modellen (Östtyskland Light) utan mer en konstnärlig praktik, konsten är livet och livet är en konst, och de bildar en kulturförening som sysslar med totalkonst och speciellt grundas ett barn och ungdomsprojekt, Octupusteatern, som gav rader av populära sommarföreställningar under åren i Tågarp.
I början sjuttiotalet, 1971, deltar Moki och Don Cherry i en stor utställning Utopier & Visioner 1871 -  1981 på Moderna Museet där de drev en öppen scen, musik och performance, som blev mycket lyckad.
Kistalight minns för vi var där i vår ungdom!
Sina senare år delade Moki Cherry sitt boende mellan ett loft på Long Island i New York med skolan i Tågarp innan hon avled 2009.

Bild Thommy Sjöberg från min mobil - klicka gärna på bilden
Kistalight frågar kulturjournalisten och vännen (Moki) Rebecka Tarschy om vad hon tror om hur Moki skulle utveckla sin konst i dag i den digitala tidsåldern? Då berättar hon att Moki sina sista år i New York försörjde sig på att skapa hemsidor till sina vänner, dessutom utvecklade hon en viss feminism i samma anda som vännerna Marie Louise Ekman och Niki Saint Phalle?
Som avslutning kan vi berätta att Eagleeye Cherry tackar utställarna och curatorn Fredrik Liew för en fin utställning, som tycker han, återupplivar hans barn och ungdom och all vital energi som hörde till tiden i början av 70-talet..

©Thommy Sjöberg

Instagram Light

Liv Strömquist och Horace Engdahl på bildningsresa i Europa - här i Sankt Petersburg i fördjupande samtal.
Nu kan det sägas!
Horace Engdahl tänker skaffa sig ett konto på Instagram.
Man under påverkan?
Är det Liv som har öppnat upp Horace blick utanför finkulturens värld.
Allt det spännande i dagens intellektuella värld säger Horace finns söder om San Francisco!
Där finns de skarpaste hjärnorna och de rörligaste sinnena.
Vad är väl Opera gentemot dataspel och serieteckningar?
Unika konstformer!
Där dagens stora berättelser gestaltas!
Liv har verkligen fått mig att upptäcka en ny värld!
Dessutom säger Horace!
- Att om Montaigne hade levt i dag hade han alldeles säkert varit en bloggare.
Hm...hm måste prata med Englund och skaffa mig en blogpost säger Horace.
Varför inte på Blogger.com?

Kistalight som är på hugget i dag kan också meddela en så smått sensationell nyhet från en vanligtvis välunderrättad källa.
Ja i den svenska finkulturens värld förstås!
En Ankdamm?
Årets nästa par i SVT:s serie På bildningsresa i Europa blir Ebba Witt Brattström och Stig Larsson.
Enda problemet lär vara att övertala Stig Larsson att lämna Lilla Essingen och ta sig till Stockholm Central.
- Nu har jag ingenting längre som binder mig till Essingen säger Larsson sedan min katt Nisse gick bort 23 år gammal.
Ändå så lämnar Larsson ogärna Lilla Essingen!
Kommer Larsson till skott!
En liten charmblinkning från Ebba Witt kanske?
Så blir första målet Elfried Jelinekes Haus i Wien.
Förstår inte hur han, Horace, kunde missa det säger Ebba Witt.
Tanten, Jelineke alltså, är groovy säger Stig L.
Ja till Wien ska vi fara säger Ebba Witt.
Jaja...minsann säger Stig L.
Till Wien ska vi fara!

©Thommy Sjöberg