Det Förlorade Barnet i Napoli

Kistalight har läst Det Förlorade Barnet av Elena Ferrante under hösten. Sista delen av Napolikvartetten , tänker mig något från konstvärlden för att illustrera läsningen, söker på teckningar, konst och arty och hittar fram till bloggen Så Himla Arty och den färgglada teckningen ovan!
Varför inte en färgglad teckning som illustration till boken, det myllrande livet i Neapel, även om den litterära tonen är mer mångfacetterad (mer svärta) än så i Det Förlorade Barnet.
Det finns massor av kvinnliga erfarenheter hos Ferrante (apropå pseudonymen och diskussioner om den anonyme författaren). Det märks speciellt i de första hundra sidorna i den fjärde delen. Det handlar om ett äktenskap som saknar känslor, urtrist samliv, barnuppfostran och oro för de små döttrarna, förhållandet till svärmor och den egna mamman, förälskelse i ungdomskärleken Nino (kortform för Don Giovanni) kanske ett uppvaknande från depression i en dysfunktionell (känslomässig) övre medelklassmiljö?
Det svårt att tänka sig att det inte är en kvinna som berättar om de erfarenheterna!
Upp över öronen förälskad i sin Nino trots omgivningens invändningar och de egna varningsbjällrorna bryter Elena upp från Florens och flyttar tillbaka till Neapel och Vomero och installerar sig i en våning på Via Tasso med utsikt över den vackra bukten med Vesuvios i fonden och blir Ninos älskarinna och de umgås i Neapels intellektuella kretsar med middagar, flirt och spännande samtal.
Kastar du bort allt du är för Nino?
Ska du splittra din familj för den där?  /_ _ _ /
Varför har du studerat så länge?
Vad fan var det för mening med att inbilla mig att du skulle leva ett fantastiskt liv åt mig också?
Jag hade fel, du är helt jävla dum i huvudet!
Elenas mamma på kraftfull napolitanska från det fattiga kvarteret i Napule när Elena, Lenu, återvänder till södern.
Till slut  upptäcker, väl abrupt, Elena det som alla i hennes omgivning redan vet att Nino är notoriskt otrogen och hon inser att hon inte kan leva med Nino men ett litet barn blir det att ta hand om och att uppfostra.
Så här i #Metoo tider kan man reflektera över att Nino tycks inte använda sexualiteten som manlig härskarteknik, mer som sexmissbruk (ständig bekräftelse - Don Juan approach) och ett sätt knyta nätverk. Han förför de kvinnor han kan ha nytta av på olika sätt för sin karriär och han tycks också hålla fast vid dem förutom Lila tonårskärleken från sommaren på Ischia (se del II Hennes nya namn) som kanske var hans ungdoms stora kärlek.
Elena flyttar hem till barndomens kvarter och blir granne med Lila .
Det blir möjligheter till väninnechat, dela på babysitting, prat om barnuppfostran (Elenas dotter är helt alldaglig medan Linas dotter är vacker och tidigt utvecklad) förvecklingar och som alltid när Lila dyker upp (Napoli mix av Pippi Långstrump, Lisbet Salander och liksom en lång tunn Sophia Loren) blir det liv i berättelsen och fart på storyn även om Lila dränerar Elenas känslor och tär på hennes litterära förmåga så behöver hon henne och hennes son som hjälper henne i vardagen med praktiska sysslor och som barnvakt i det fattiga kvarteret.
Hos Elena växer ett karaktärsdrag fram att det är skrivandet som är viktigare än allt annat. Hon behöver Lila, hennes dark side of the moon, och hon behöver sitt barndoms fattiga kvarter för sitt konstnärliga skapande.
Det förlorade barnet innehåller också en gåta som liknar deckargenrens mysterier men till skillnad mot deckaren hålls slutet  öppet och det är upp till läsaren att tolka Elena Ferrantes berättelse. En berättelse om Elena och Lila som löper genom de fyra böckerna och berättar en historia om två fattiga begåvade flickor från Neapel och deras uppväxt i efterkrigs Italien.
Möjligen kan romanseriens gåta och Det förlorade barnet ses som ett sätt att tolka just den historien. Ett berättarknep; mystiken kring vem som skrivit romanserien, det förlorade barnet och så Lilas försvinnande (finns redan i  seriens vinjett) och att barndomens kvarter är en svunnen tid och en annan epok.
Romanserien och tiden som ett förlorat vackert barn!

Utsikt över Napoli med Vesuvio i fonden - Elena!
Vi blir liksom inte klara med Ferrante!
Här tidigare bloggar om Napolikvartetten och Elena Ferrante från Kistalight!

• Elena Ferrante en gång till
• Elena Ferrante Light
• Elena Ferrante cést mo

Plus GOTT NYTT ÅR! 🍾🍾🍾🎈🎷

Kistalight bäddar in en grabbig avslutning på Neapelkvartetten av Elena Ferrante med Napoliromantik; fotboll förstås, Maradona skymtar förbi liksom musikern och singer/songwritern Pino Daniele, Spanska kvarteren, Neapelbukten med Vesuvio, Piazza del Plebiscito, Castel Nuovo, Café Gambinus, Castel dellÓvo och Galleria Umberto.
För även om Elena Ferrantes serie romaner om flickorna (väninnorna) Lila och Elena har ett väldigt tjejigt innehåll så är berättartekniken klassiskt manlig: Korta kapitel, cliffhangers, staden som tema, överraskande vändningar, berättelser i berättelsen, utmejslade karaktärer, en gåta kring författaren och ett mysterium som i en deckare trots att fallet inte blir löst och romanerna får ett öppet tolkningsbart slut.
Håll till godo med lite fotbollsromantik som avslutning!
CLEMENTINO - UN GIORNO ALL' IMPROVVISO
© Thommy Sjöberg

Pol Pots leende eller Jan Myrdal Light

Snart dags för årets läskrönika på Kistalight. Ett av nyårslöftena när det gäller läsning var Pol Pots leende av Peter Fröberg Idling.
Här några fragmentariska anteckningar från i april när jag läste ut boken.
- Ett av årets läslöften avklarad!
En bok som legat till sig, mognat, och blivit läst i omgångar!
Poetisk journalistik, reseskildring från Kampuchea, sökande efter identitet och en försvunnen fader, förundran över svenska idealister, från SKP, på specialinbjuden resa från avknoppad svensk vietnamrörelse.
De såg vad de såg det vill säga just ingenting!
Uppgörelse med doktrinär marxism i bonderevolutionär skepnad eller mer precist  revolution som spårat ur och blivit förljugen propaganda, maktkamp, vendettor och bestialiskt folkmord!
Personförteckning ingår i verket!
Det kan behövas för flera av de röda khmererna verkar under pseudonym som Pol Pot även känd som Saloth Sar.
En viktig, poetisk hållning, intar Peter Fröberg Idling när han försöker närma sig de ledande Khmererna.
Khieu Samphan t ex, statschef, ekonomie doktor och organisatör, svarar inte på en personlig fråga som Idling Fröberg ställer om.
Vilken tid var hans lyckligaste ?
Inför frågan skymtar Idling Fröberg ett leende över (kring) munnen.
Men Khieu Samphan ber om ursäkt och säger sig att han inte kan svara på sådana frågor.
Det finns till och med en antropolog Francois Bizot som utvecklat en teori om leendenas morfologi i sin bok Le Portail om hans tid i Kambodja både som lägerfånge och verksam folklivsforskare.
Bizot finner en sorts manierat leende.
Alla log likadant; Pol Pot ler, Jeny Sarg (utrikesminister och Pol Pots svåger) ler, Khieu Samphan ler och lägervakten ler. "De sänkte huvudet en aning och visade liksom bara övre tandraden när de log. ett slags glädjelöst grin."
Hos den svenska delegationen som besökte Kambodja 1978 skymtar inga leenden. Flera av delegaterna svarar helst undvikande på frågor om resan bara Jan Myrdal tycker fortfarande (diagnos där?) att de, sällskapet, hade rätt i sin kontext.
 Folkmordet finns dokumenterat och rättegångar i lokal och internationell regi har hållits för att rättfärdiga offren och deras anhöriga.
Pol Pots leende en fin journalistisk nyskapelse av Peter Fröberg Idling om en missriktad revolution, falsk och förfelad idealism, bestialiskt folkmord och om konsten att gå vidare. Betyg Fem befriade khmer rouge av fem från marxistiska bondesamhällens utopiska elfenbenstorn (kan någon ställa en diagnos?) och världsfrånvända ideologi.


© Thommy Sjöberg

The Automagic City Light

 

Bild Thommy Sjöberg - Scen Ericsson studio med omtalad elektrisk cykel i centrum, till höger kan ni också se Not Boring5g Bike!

  I veckan som var hamnade Kistalight på Ericsson studio vid Grönlandsgången inbjuden som lokal bloggare och indieförfattare från Järvafältet av Petra Dalunde från Kista Science City. Inbjudan gäller årets ICT Arena Summit 2017. Ett projekt som fyller ett år i dagarna och som presenterades under fredagen. .
ICT står för Information Communications Technology och arenan som ska utvecklas är den automagiska staden med modern aktuell hightech med fiber och trådlösa lösningar för en digital plattform.
Like a smart city with a lot of fiber som vi säger på nusvenska.
I Kistagången, huvudgatan mellan Victoria Tower och Kista Galleria, finns det också en testbädd där fiber knyter ihop 15 platser.

En riktig presentation av framtidens teknik och smarta stad med hållbara lösningar börjar som sig bör med mingle, kaffe, juice och en croissant för en digital lokal indieförfattare.
Vid kaffebordet för trevliga samtal fanns Ola Norén från ABB som i sitt anförande senare talade om mod, uppfinningar, samarbete och partnerskap som grund för deras support av projekten och en dam från SL som ansvarar för kommunikationsbolagets skyltning.

Kistalight Publisher gör sig redo för dagen med kaffe, juice, ostmacka och en maffig croissant. Bild Thommy Sjöberg 

Naturligtvis fanns det både smoothies och youghurt med müsli som alternativ för en hållbar frukost.
Hållbar utveckling är annars ett ledmotiv för dagen där huvudnumret är en tävling genom Kistas ICT-Cluster där Stokab, Ericsson Garage och  Claus Popp Larsen med Rise först håller ett inledande seminarium och presenterar sina projekt för den ultimata smarta och avstressade staden med mycket fiber, elektriska cyklar och interaktiva kartor för att nämna några av visionerna som presenteras med Petra Dalunde som moderator.

Mer mingel och kaffe efter första seminarierundan, Kistalight träffar och pratar med en gammal elev från Spånga High som i dag arbetar som värdinna hos Ericsson Studio.
Efter paus, dagen huvudattraktion SU Innovation Challenge pitches där tre finalister presenterar sig i kortform; Victor från Ingenjörsakademin som vill skapa en gemensam enkel plattform för Sveriges alla studenter, Q-Smartly som vill skapa en app för att underlätta bankärenden så att kunden lotsas till rätt bankkontor med minst kö för sitt ärende och slutligen One Node som bör vara smarta samordnade fiberlösningar i Kista.
Bästa presentationen gjorde  ung man (indiskt ursprung?) Anand Chinnapandian med en kul liten hatt med Q-Smartly pitchen. Kunnig, rolig och med en medryckande presentation lotsade han oss deltagare genom ett bankärendes vedermödor och möjlighet till att välja rätt virtuell kö för snabb expediering på det rätta kontoret om man väljer Q-Smartlys app.
Kistalight minns egna försök med pitchar på DSV i Kista i samarbete med STDH där vi gick på en spännande kurs för kulturentreprenörer i crossmediakunskap.
Repetition är all kunskaps moder och vägen till en lyckad presentation!

Dagens andra del av seminarierna hålls under rubriken Kista Marketplace med företrädare från SU, Theo Kantor Dr i datorvetenskap, Lars Wiigh affärsutvecklare från IBM och professor Peter Sjödin nätverkssystem KTH - se ovan bild Thommy Sjöberg. Peter Sjödin föreläser om behovet av att skapa mötesplatser och nya vägar mellan de akademiska lärosätena, hightechindustrin och samhället. Det senare - både i form av myndigheter och medborgarna. Dessutom pratar Kistalight senare under lunchen, utmärkt vegetarisk sådan, med vår professor men då handlade samtalsämnet mest om hur svårt det är för ungdomar och studenter i dag att ordna bostäder, vilken god skola det kan vara för en blivande lärare eller föreläsare att korttidsvika i skolan, om man inte far allt för illa, och något om bostadsmiljön runt Järvafältet.
Efter dagens seminarier, pitchar och mingel ges det även möjlighet till att beskåda Ericsson Studio och dess permanenta utställning med företagets verkstadshistoria från grundaren, uppfinnaren och entreprenören Lars Magnus Ericsson fram till våra dagars globala telecomjätte och tillverkare av utrustning för att bygga mobil kommunikation.

Det är lite av Googlekänsla att ströva runt i studion! Bild Thommy Sjöberg
Alla dessa deviser och visioner kring företaget!
Var finns fördjupningen?
Kring montrar och moderna exempel på telefonväxlar, slogans och deviser, miniporträtt av duktiga och belönade medarbetare, bilder på Ericssonföretag och deras anställda från världens alla hörn inser man hur globalt företaget är och att Sverige är för litet för en sådan jätte.
Ericsson Studio är nog till exempel inte en plats att gå och mysa i för en nationalistisk sinnad sverigedemokrat som mest vill krympa våra gränser och inte ser globaliseringens möjligheter och att teknikutveckling sker över gränser.
Lite kritiska funderingar kan vara att man saknar, så här i #Metoo tider, belönade kvinnliga medarbetare! Telekombranschen är en väldigt grabbig historia men nya tider kanske kommer om kvinnorna och för den delen många av våra invandrare som tillhör begåvningsreserven hittar vägen till högre utbildning inom teknik och naturvetenskap. Kistalight betonade ständigt i sin lärargärning att de duktiga tjejerna i matematik och No-ämnen skulle välja sådana utbildningar och inte bli språklärarinnor.
- Skickade till och med dottern på en sommarkurs på högstadiet i Kista hightech området (Electrum) för att pröva på lite naturvetenskap. Vilket dottern Evelina tyckte var jättekul, hon fick dessutom 500 pics för besväret, men drabbades av insikten att naturvetenskap och matte var något hon absolut inte ville syssla med.
Samlar du på nördiga upplevelser och vill pröva på något nytt?
Ja rent av historiskt!
Besök då Kista hightech område, Ericsson Village, nästa år och pröva den nya förarlösa bussen som kommer att gå på områdets (mainstreet) huvudgata mellan Victoria Tower och Kista Galleria där den gör stopp vid digitalt utrustade busskurer med ljussystem i olika färger som kommer att informera oss om allt som gäller bussens läge och ankomst.

Kistalight bäddar in en svängig gammal favorit som julhälsning.
Kirsty MacColl - There's a guy works down the chip shop, swears he's Elvis. Kan vara något att lyssna på så här i juletid eller medan man väntar på bussen.
I den digitala revolutionens tider kan det också vara bra att fundera lite utanför boxen!
Smart strategi kanske att tänka sig att man är Elvis medan man jobbar i fritösen, friterar stripes, fish and chips och annat gott till glada julekunder!
Vem har sagt att det ska vara lätt att traska på outforskade stigar?
GOD JUL till er alla från Kistalight och Thomten med th!
© Thommy Sjöberg

Sankt Petersburg t/r

Massor av besökare i månadsskiftet november/december på en över 10 år gammal blogg.
Nu Kistalights tredje mest besökta sida som handlar om ett besök i  SanktPetersburg.
Kul men fram för allt intressant!
Varför detta plötsliga intresse?
Besökarna verkar vara från i första hand Sverige!
Någon typ av skolarbete som ligger bakom besöken?
Hoppas det!
Här kommer bloggen och några bitar till från Peter som Sankt Petersburgsborna själva kallar sin stad!

• Ljuset på kommunismen
• Ljuset på kommunismen II
• Montaigne i Sankt Petersburg
• Flanör mellan Lenin och MacDonald 
• Epilog Sankt Petersburgl

Bitarna finns även som e-book på Smashword Edition men har ännu inte riktigt blivit godkänt av deras stränga formateringsregler. En gång på den analoga tiden fanns det språkliga grindvakter som i dag ersatts av de korrekta HTML tecknens vakter.
AVS Sant Petersburg - just nu nedladdad 385 ggr.
Gratis är gott!
Bara att ladda ner grabbar och tjejer!
Dessutom en bra text om jag får säga det själv!
En text som också återfinns i den numera slutsålda pappersupplagan (så kallad  bok) av Kistalight Academy.

© Thommy Sjöberg

Venedigbiennalen, miss igen

Kistalight packar resebagen för en höstvecka i Venedig!
Paraply, gummistövlar, guideböcker och författaridolen, en av många, Joseph Brodskys poetiska essä Watermark i ryggsäcken.
Inget är som att besöka Venedig i november!
Gå vilse i dimman, uppleva lite spökerier i gränden, kanske träffa några riktiga venezianare (finns dom) åka vaporetto på lagunen och besöka Biennalen. 
Så var det tänkt i alla fall!
Blev ingen Venedigbiennal i år! 
- Den här gången heller!
För Mimmi och Kistalight!
Knepigt, svårt att att boka direktflighter (low price) och långa väntetider i München, Frankfurt eller Wien vid mellanlandning.
Dessutom kanske man bara grejar att få med sig handbagaget när det är dags att byta plan!
Men framförallt fick vi en oväntad utgift i november med reparation av bromsbackar på bilen. I bakgrunden lurar även kostnader för reparation av friggebod, investering av fiberkabel och ny anläggning av el för sommarstugan i Enerum på Norra Öland.
Oj oj oj...oj oj oj!
Aj aj...aj!
Nåja vi tar del av några konstverk via webben istället.

Ovan ett Nordiskt bidrag i Biennalen i Venedigs på Nordiska Paviljongen i Giardiniparken av den norska konstnären Siri Aurdal. 
Ett verk med vackra vågformade skulpturer. 
Andra kul verk på den skandinaviska paviljongen är svenska Nina Canells rosa tuggummiskulpturer och finska Mika Taanilas sönderskjutna filmböcker. 
Utställningen på den Nordiska paviljongen heter Mirrored och var curerad av Moderna Museets Mats Stjernstedt.
Vinnare av 2017 års Guldlejon, Biennalens stora pris blev den tyska konstnären Anne Imhof. 
Hon  har låtit lägga ett nytt golv av pansarglas en halv meter ovanför det befintliga.
På det vandrar publiken och blickar genom det genomskinliga underlaget ner på unga aktörer som krälar i det begränsade utrymmet.
 De skrapar puts från väggarna, klottrar och tänder små eldar. Utanför springer otäcka vakthundar fram och tillbaka i stora burar.
 En utställning om kontroll, makt och – kanske – en förlorad generation. (Från Svd 12 maj 17 clemens Pollinger)
 Numera går det även bra att besöka biennalen via Google Cultural Institute eller Venedigbiennalens egen hemsida La Biennale di Venezia.
Bara att luta sig tillbaka i fåtöljen hemma i vardagsrummet för att följa världens största konstutställning.

Dr Schweitzers sista uppdrag - Kistalight på Moderna. Bild Thommy Sjöberg

Vill du uppleva en tidigare svensk representant från Biennalen 1966 kan du besöka Moderna Museets nuvarande utställning Manipulera Världen och beskåda Öyvind Fahlströms Dr Schweitzers sista uppdrag. 
Ett verk som är en tablå över postkolonialismen och kan uppfattas som en spelplan med lekfull fantasi. Där västvärlden, Fahlströms skapelser, fortsätter att manipulera övriga världen för egen vinning om än i liberal anda.
Skönt att luta sig tillbaka igen i fåtöljen med dis utanför fönstret.
Venedigstämning i kistadiset!
Medan du kan lugnt låta dina gummistövlar och paraply stå på sin plats i hallen. 

© Thommy Sjöberg

Black Friday Blues Kista Galleria

Kistalight i filmtagen under Black Friday i Kista Galleria.
Si så där vid lunchtid - video Thommy Sjöberg
Musiken möjligen av tre musikstudenter som engagerats av köpcentret?
Vi minns några av våra gamla bitar (bloggar) om shopping i Gallerian.
På den tiden det fanns en stjärnornas promenad (starwalk) genom huvudstråket!
Före #Metoo eller #Tystnadtagning kampanjer?
Sorry boys, filmstars och brustna genier!
Redan då ...

Shoppa väska
Någonting borttappat?
Blonda och mörka skönheter i Kista Galleria
Högklackat och svängande höfter
Chihuahan i handväskan, urringat och getingmidjor
massor av hud och minimalt med tyg.
Sorry Lads, tjejerna här söker inte en man.


PS biten Shoppa väska är nästan tio år gammal från Kistalight Academy.
Var egentligen från början två bloggar om konsumism och hur mycket kan man egentligen betala för en handväska med märkesnamn.
Se Debatt Light - Shoppa Väska och Debatt Light - Shoppa Väska II!
Märker att det skett en viss förändring i Gallerian sedan dess!
Inte lika lös och ledig approach (massor av tyg minimalt med hud) till mode i våra dagar i Stockholms nordvästra förorter!

© Thommy Sjöberg

Manipulera Världen Light

Kobra - Konst, kravaller och kursfall https://www.svtplay.se/video/15864311/kobra/kobra-sasong-20-konst-kravaller-och-kursfall?cmpid=del:tw:20171115:konst-kravaller-och-kursfall:pla:lp … #playtips via @svt
Ovan programledaren Parisa Amiri som kikar in på den brittiske konstnären James Cautys postapokalyptiska miniatyrvärldar från utställningscontainer i Liverpool.
Vidare i videon Kistalight skymtar förbi i vacker blå färg på tröjan i Kobras program. Från pressvisningen på Moderna Museet av nya utställningen Manipulera Världen.
Manipulera Världen är en stor och omfattande utställning i två plan med Öyvind Fahlströms konstnärskap i centrum. Det är inte en retrospektiv, utan mer en utställning som ställer frågor till vår tid där spel, ekonomi, kapitalism och kolonialism är teman. Utställningen kan också ses som en del av ett större projekt där Öyvind Fahlström ställer frågor om vår tid:

• Vi ska se och titta på hans verk 
• Är hans verk relevanta för vår tid
• Fungerar de som en rörelse mot vår tid

Kring utställningen finns en spelplan där 28 inbjudna konstnärer svarar på de frågor som Öyvind Fahlströms konst ställer. Utställningen är indelad i tre zoner. Zon 1 Monopolspel med konstverk (pjäser) som är flyttbara och del i ett spel, här finns också Dr Schweitzer sista uppdrag, ett narrativ, (metaforisk världsbild) om kolonialismen. Zon 2 är det Offentliga rummet, bland annat med en festlig manipulerad demonstration Mao - Bob Hope march från 1966 av Öyvind Fahlström, på väg ned till Zon 3 med världsbanken, bitcoin-gruva och handel.

Kistalight är även nyfiken på de frågor som möjligen Utställningen Manipulera Världen kan svara på (förhålla sig till) om fakta(resistens), fakenews, blankning av aktieköp, bitcoins valutavärde, manipulerad storytelling om politik, företag och konst och så undrar vi om man inte kan hitta inspiration till egna spelkonstruktioner (för spelstudenterna på dataprogrammet i Kista) och idéer för mitt eget berättande.
Vi frågar oss också om idéerna om att manipulera världen skymmer form och färg hos utställningens konstverk eller blir idéerna viktigare än det konstnärliga utförandet och skickligheten?
Tja hur som helst fungerar utställningens verk som kommentarer till Öyvind Fahlströms idéer om att Manipulera Världen och även en (krumelur) dialog med konsthistorien - se berättelsen nedan!

Packlådor målade Yet more letters to the reader av Hanan Hilwé chefintendent på Abu Dhabis Museum. Bild Thommy Sjöberg

I dag nöjer vi oss dock med att återberätta en sanslös story från utställningen som Fredrik Liew (curator) berättade under sin mycket kunniga och omfattande föreläsning om utställningen Manipulera världen.
En typ av berättelse som vi är så förtjusta i på Kistalight.
En mytisk berättelse!
Sann eller bara sannolik?
De femton packlådorna ovan Yet more letters to the reader är målade kopior av verk från Erich Maria Remarques och Paulette Godards konstsamling som auktionerades ut 1979 på Sothebys i New York.
Konstverken sägs ha köpts av Hanan Hilwé för de styrande i Abu Dhabis räkning.
Verken från Remarques och Paulette Godards samling lär inte ha fallit Sheikh Zayed i Abu Dhabi i smaken.
Han tycker att de är för västerländskt inriktade och Hilwe får kritik och hon börjar tvivla på hur äkta verken är.
Hon gör flera misslyckade försök att skänka bort samlingen till olika intressenter.
Mystiskt nog återkom samlingarna hela tiden till det lager i Abu Dhabi där de arkiverats för den misslynte shejken.
En spiritistisk inriktad kock föreslår att målningarna var (sken)döda och gick igen.
Taktiken blev då att Hilwé målar kopior på utsidan av verkens packlådor med syfte att de skulle fungera som spegelbilder och skrämma bort de skendöda.
Därefter skänkte hon målningarna till ett ett museum i Ypres i Belgien. Ett museum och en minnesplats för de grymma striderna under första världskriget. En plats där Erich Maria Remarque skadades under kriget - en upplevelse som senare fick honom att skriva sin stora roman om första världskriget På Västfronten Intet Nytt.
Den som ursprungligen berättade om mötet med Hanan Hilwé är den libanesiske konstnären och Hasselbladsvinnaren Walid Raad och man får anta att målningarna fått en fristad på museet i Ypres inte långt från första världskrigets västfront.

© Thommy Sjöberg

Changer Stories Big Think i Kista - Leo Razzak

I veckan som var hamnade Kistalight på Big Think Lecture i Kista Galleria!
Föreläsare var Leo Razzak ung social entreprenör, energisk inspiratör, skådis och student på STDH (film och tv-producentlinjen).
Leo som personligen hälsar alla välkomna i biograftrappan tycks genuint glad när han typ ser att en äldre svenne (Kistalight) är en av dagens åhörare och gäster i publiken.
Allt det spännande finns i arbetarklassen skrev och menade Ivar Lo-Johansson en gång i tiden - måste ha varit ungefär 1960-tal!
Under 1980-talet diskuterade vi som var intresserade av utvecklingen i samhället också om allt det spännande utspelade sig i periferin (förorten) eller i städernas citykärnor.
Kistalight som tror att all kreativitet i dag äger rum i förorten och inte hos någon provinsiell Nytorgs hipster på Söder.
Där det skaver rejält mellan olika språk, ungdomar och segregerade samhällsklasser. Med fotboll, basket, skate och kampsport, musik, ungdomsjargong som schysta arenor utanför skolan. Gapet som är allt för stort mellan ungdom och vuxenliv, risken för droger, sociala medier som mötesplats och unga människor som bara själva kan erövra en plats i samhället.
Dagens föreläsare Leo Razzak den vänlige unge mannen som hälsar Kistalight välkommen kanske vet någonting om allt detta!
Leo har trots sin ungdom redan hunnit föreläsa i 12 år berättar han. Han är bra offline säger han mindre bra online!
Det gäller att bli någon och någonting när man har en utsatt bakgrund!
Han berättar om sin modiga mamma som är från Norrbotten, konstnär och alkoholist. Farsan var annorlunda,  från Dakka i Bangladesh akademiker med nationalekonomi i botten, kom till Sverige med 20 dollar på fickan för att studera i Uppsala fortsätter med en utbildning i Umeå till systemprogrammerare men snackar inte bra svenska och han anpassar sig till de nya spelreglerna och blir torghandlare i Skärholmen.
Leo Razzak har en avspänd, cool, scennärvaro det märks att han är van vid att framträda utan just så mycket andra tekniska hjälpmedel än den lilla mikrofonen.
Språkliga stilen påminner om rap och hiphop - det flyter på hos Leo.

Hata sig själv/jobbigt/Norsborg med farsan läskigt...läskigt på riktigt/keffe, keffe i skolan/Marlboro Light första rasten/
Viktigare med kompisar än Mvg/Fryshuset gratis mat/
Största lärdomen identitetsfråga/ halv,halv blir dubbel/
Samtalsgrupper 8 grabbar/böggruppen/snacka känslor/
Prata inför andra 500 spänn/Täby gymnasium 300 pers/
Viktig erfarenhet att tala inför andra 316 spänn efter skatt/
Long...long run för att komma vidare/grymt att komma vidare/
Tycka om sig själv/Ingen fattar någonting/Gör din grej/
Fattar att ingen/fattar någonting/
Inbjuden pratar inför 200 svennar/
Kopplar upp sina sinnen/på ett positivt sätt/ bli trygg/
älska sig själv.

Full fart, action genom föreläsningen - Leo Razzak stannar upp och listar tre saker han tycker är viktigt för att nå framgång och må bra.

• Hitta mål är meningsfullt
• Sköt om din hälsa
• Sköt om dina relationer

Sen fortsätter Leo sin fartfyllda rap genom föreläsningen!

Starta företag/tjäna massor av pengar/
Formell utbildning/inte grejen/när det går att bilda nätverk/
Morsan försvann/farsan cancer/ ett halvår att leva/
Fick stamceller i vården/klarade sig/
En miljoninsamling/skapa barnhem med farsan i Bangladesh/
Framtid göra konstfilm om Zlatan/Bo kvar på samma plats/
Hälsan/Succé/Bestämma din dag själv/
Sann lycka/att göra andra lyckliga/
Tro på alla människor/ger energi/
Varför går allt så bra?/
Älska din energi/
Energy is dependence!

Leo Razzaks upplevelse av energi verkar närmast vara en religiös uppfattning tycker (tror) Kistalight. En energi som säkert hämtar massor av kraft i allt som skaver. Två begåvade föräldrar som inte kommer till sin rätt i samhället, sjukdom och klassorättvisor, festlig och kreativ ungdomsjargong mellan alla språken och de kulturella spänningarna i förorten, musik, sociala medier och den digitala utvecklingen som faktiskt kan användas av alla samhällsklasser.
Frågar Leo efter föreläsningen om vikten av grit (uthållighet och jävlar anamma) som komplement till den nästan religiösa upplevelsen av energi. Svaret finns väl redan i den föreläsning han just levererat.
It´s a Long...long run/Grymt att komma vidare/
Massor av energi i förorten/tycker Thompa på Kistalight

PS Ser i efterhand, lite research i fel ände, att Leo Razzak gjort ett Sommarprogram SR P1 8 juli 2013.
En stark och modig berättelse!
Grattis säger vi på Kistalight!
Att ha ett eget Sommarprogram!
En av svennarnas största ärebetygelser!

Ser dessutom, lite research till, att Leo lagt upp sin redovisning från sitt examensarbete på STDH på blankvers.
Blev alltså även en fin (framgång i svennevärlden) examen till slut!
Kul!
Grattis även där!
© Thommy Sjöberg

At the Existentialist Café

Maurice Merleau-Ponty, Jean Paul Sartre, Simone de Beauvoir och Albert Camus Bild ovan på fyra av de ledande existentialisterna i Paris efter andra världskriget

Kistalight fortsätter sin spaning i Saint Germain des Pres, från statyer till existentialistiska kaféer med Flore och Café Deux Magots i centrum. Under sommaren har vi läst Sarah Bakewells At The Existentialist Café med undertexten Freedom Being & Apricot Cocktails. Titeln anger den lätta tonen men ändå lärda  anslaget i boken.
Att sitta på café var en del av vardagen för existentialisterna i 1940-talets Paris. Här möttes man och hade sina dater, här skrev man och läste,  åt sin lunch och middag, fikade och intog sina drinkar, här bildades kotterier och säkert intrigerades det en del och Sartre fick så småningom en egen telefon (direktlinje) installerad på Café Flore.
Under kriget satt man där mest för att caféerna var bland de få platser som var uppvärmda i ransoneringarnas Paris.
Det fanns andra mörka sidor också under kriget, man pratade med alla och kände igen gästerna på caféet, men inte alltid till namnet.
Det var inte sådana tider!
Simone de Beauvoir berättar om två glada debatterande livliga tjeckiskor som en dag inte längre fanns bland de besökande på Café Flore.
Plötsligt kunde några av gästerna bara vara borta.
Saknade!
Här någonstans fanns den mer ångestfulla verkligheten (nazisternas ockupation, förföljelse, rastänkande och jakt på oppositionella - Gestapo kom om natten)  bakom Sartres existentialism.
Skrifter som Varat och Intet eller Existentialismen är en humanism har en högst reell bakgrund i andra världskrigets Paris!

Fenomenologi!

Hel del kul anekdoter i Sarah Bakewells bok om existentialisterna och även deras biografier i kortform där ofta Saint Germain des Pres är den bakomliggande miljön.
Sarah berättar även om sin egen väg till existentialismen. Hur hon i ungdomen läser Nausea (Äcklet) mest för att boken har ett coolt omslag av Salvador Dali och hur hon som bokens huvudperson blir en dropout, slutar sina gymnasiestudier och istället jobbar i en skivaffär som säljer reggaemusik från Karibien och dekorativa haschpipor. Intresset för filosofi och Sartre är dock så stort att lusten att läsa mer om existentialismen får henne att återuppta sina studier. Vilket medför en examen i Filosofi som huvudämne från Essex University senare börjar Sarah även en doktorandutbildning om Heidegger.
Thompa på Kistalight som också läste Äcklet, Muren och till och med tröskade sig igenom trilogin Frihetens vägar av J P Sartre i sin ungdom som målarlärling på byggen och i verkstadsskola.
Långt från gymnasiestudier eller andra intellektuella förutsättningar, var ett annat universum liksom, och det fanns lite svårigheter, motstånd, att bita i hå...hå...jaja på vägen!
Ofattbart egentligen?
Kistalight omfamnar den lille killen, tonåringen, som läste böckerna på pojkrummet i Vendelsö om ångest, tomhet och människans fria val!
Mycket förstod jag inte alls och många av böckernas miljöer var främmande - se mina funderingar i Saint Germain des Pres eller Sartres Norra Öga
Alienation vad är det?
Antagligen handlade det om en stark inre drivkraft och ett behov att bryta sig loss!
Förtäckt frigörelse!
Väldigt trevligt!

Mest handlar Sarah Bakewells At The Existentialist Café om fenomenologi inom den moderna filosofin!
Uttalade existentialister är egentligen bara Jean Paul Sartre och Simone de Beauvoir. Albert Camus som också är med på ett hörn (får sin kortbiografi) är varken existentialist eller fenomenolog utan mer författare och debattör.
Annars passerar filosofer inom fenomenologin revy i Sara Bakewells At The Existentialist Café. Från de känslomässiga föregångarna Nietzsche och Kirkegaard till Husserl, Heidegger som blev nazizt, till Jaspers, Hanna Arendt,så småningom en stor kritiker av nazismen. Boris Vian skymtar förbi mer artist, musiker och omtalad författare än filosof. Maurice Merleau-Ponty den leende filosofen som älskade att dansa jive på existentialistklubbarna och kanske var den mest begåvade av dem alla. Ett spännande kapitel handlar om hur Husserls manuskript överlever förödelsen under ockupation ww2 och bevaras från nazisternas förstörelse av entartete (användes mest om konst som begrepp) litteratur.
Författare som inspirerats av Sartre, existentialisterna och samhällsdebattörer var Franz Fanon från tredje världen med The Wretched of The Earth, afroamerikanen Richard Wright med The Outsider, engelska Iris Murdoch med klurig mystik i sina böcker, Colin Wilson britt även han och arg ung man som hade existentialismen som bas för sina upproriska äventyr i borgerlighetens Storbritannien.
En politisk viktig roll fick Jan Patocka från Tjeckien, Husserlian, var en av skaparna av Charta 77 blev förföljd av tjeckiska myndigheter under kommunismen för detta men Patocka blev utsatt för sådana påfrestningar att han avled i mars 1977 några år före kommunismens fall i Tjeckien. Han inspirerade Vaclav Havel, dissidenten som studerat fenomenologi, och blev president i Tjeckien.
Antagligen världens första och enda Husserlian och Existentialist som varit president för ett land!
Klart Emmanuel Macron Frankrikes president har en master i filosofi med en avhandling om Hegel och Machiaveli men han är knappast en existentialist.
En av slutsatserna Sarah Bakewell gör genom att skriva sin bok och genom sina intensiva filosofistudier är att idéer är intressanta men människor är mer värda än så / _ _ _ / av existentialisterna är det Simone de Beauvoirs självbiografi som består med sina porträtt av människans komplexitet och världens föränderliga kärna.
It gives us all the fury and vivacity of the existentialists cafés, together with a sulphur sky over a sea clouds, the purply holly, the white nights of Leningrad, the bells of the liberation, an orange moon over the Pireus, a red sun rising over the desert - and all the rest of the exquisite, phosphorescent bloom of life, which reveals itself to human beings for as long as we are lucky enough to be able to experience it.
Vackra rader citerade från Simone de Beauvoirs självbiografi!
© Thommy Sjöberg

Strindbergs Byst Makterna Light

Kistalight fortsätter sin statyspaning! Igår invigdes Place August Strindberg i Paris med en byst av Strindberg.
Mycket hedervärt mitt i hjärtat av Saint Germain des Pres i Paris sjätte arrondisment vid kyrkan Saint Sulpice. Kyrkan har en märkvärdig målning av Eugene Delacroix i Jakobs kamp med ängeln.
En symbolisk plats för Strindberg och omnämnd i hans Legender.
Bysten är en replik i brons av Carl Eldh klassiska Strindberg Titanen från 1905.
Initiativtagare till Strindbergsbysten är Guy de Faramond (se ovan foto) före detta korrespondent för Le Mondes i Stockholm och Strindbergs franske översättare Jacque Robnard.
Vid pass 120 år sedan flanerade August Strindberg i de här kvarteren mellan sitt hotel Orfila där han försökte framställa guld med kemiska metoder, enligt han själv vetenskap, men mest liknade det naturpoetiska övningar och besvärjelser. Han strosade runt bland caféer, intog sin absint vid cafébordet (förrädisk, giftig på den tiden och numera förbjuden) på bestämda tider på eftermiddagen, tyckte sig se, nerverna i olag, olika tecken, de himmelska makterna, som att han var förföljd av kvinnoligor, elektricitet och säkert massor av skuldkänslor, han led av hudproblem (psoriasis) och svedda händer efter experimenten. Han promenerade  i Luxembourgträdgården  bort mot Sorbonne där han hade tillgång till ett kemiskt laboratorium, trivdes i Jardin des Plantes, åt middag på Closerie de Lilas, fick en viss uppmärksamhet i den parisiska kulturvärlden med uppsättningarna av fröken Julie och Fadren, skrev ett berömt förord (båda ansågs ha en dragning till det mystiskt vilda) i en katalog för konstnären Paul Gaugain men han fick inte riktigt det stora genombrottet i Paris kulturvärld. Möjligen berodde det på brist med de rätta kontakterna - i dag skulle vi säga att han inte hade det rätta nätverket.
Kanske brydde han sig hellerinte riktigt om ytligheten i att vara en celebritet och kändis utan han följde sin inre väg utan att vara medveten om det? En sorts förtäckt frigörelse alltså eller helt enkelt konsten att traska sina egna stigar.
Strindbergs kris som gestaltas i Inferno kan säkert ges en psykiatrisk diagnos men kan också ses som en konstnärlig och en livsstils kris. Strindbergs bok Inferno som gestaltar den här perioden i hans liv skrevs ursprungligen på franska och var tänkt att ges ut för de franska läsarna. Kistalight som läste boken som ung, svenska versionen, tyckte redan då att det var en levande bok, livligt språk och friska iakttagelser, det ockulta låg i tiden (Strindbergs känsla för vad som var på gång) och i de hudlösa självbetraktelserna fanns en hel del humor.
Åren före Inferno hade Strindberg rent av levt vad vi idag skulle kalla rock´n roll liv med skilsmässor, bohemliv i Berlins konstnärskretsar kring vinkällaren Zum Schwarzen Ferkel, med bland andra Edvard Munch, Ola Hansson, Dagny Juel tidig feminist och hennes make Stanisław Przybyszewski. för mycket alkohol, droger och sex (alla låg med alla). För mycket av det mesta långt före #metoo och #ihave kampanjer. Przybyszewski omnämnd som polacken och Dagny Juel spökar även i Inferno i Strindbergs medvetande som hotfulla skuggestalter (triangeldrama) från Berlintiden. Relationerna var komplicerade som det brukar stå på facebooksidorna.
Hur som helst ledde kriserna till att Strindberg utvecklade sin konst. Han målade tavlor, egentligen använde han en målarspackel och liksom skulpturerade fram sina tavlor med poetiska färger, rörelse och kraft i formen och han blev en föregångare som konstnär inom symbolismen och abstrakt måleri.
Experimenten med måleri och naturvetenskap ledde så småningom efter Inferno-krisen till att Strindberg utvecklade sitt författarskap och kom att skriva lyriska dramer som Ett drömspel, Spöksonaten med flera och tillsammans med de tidigare skapade naturalistiska dramerna Fröken Julie, Fadren och Dödsdansen tillhör verken och August Strindberg världslitteraturen.
Kul, fantastiskt alltså, att Strindberg fått ett eget torg, Place August Strindberg med tillhörande byst (replik) skapad av Carl Eldh. Hans pjäser spelas nästan hela tiden någonstans i Frankrike. Här är han mest känd som dramatiker och man har även upptäckt målaren Strindberg säger Guy de Faramond som ligger bakom skapelsen av ett Strindbergstorg i Paris.

PS Kistalight har bloggat förr om Saint Germain des Pres och Paris 6:e Arrondisment denna kreativa miljö som inspirerat konstnärer, författare, musiker, singer-songwriters, skådisar, studenter, samhällsfilosofer, debattörer under århundraden och i dag inte minst modedesigners och deras entreprenörer.

Lite graffiti från dagens Saint Germain des Pres i områdets norra kvarter! Entrén till en av de stora franska (i vår tid) låtskrivarnas hem i Paris. En man med en låtskatt och en man som omgärdat sig med en air av skandaler och starka kvinnor.
Det är något i luften där?
I Saint Germain des Pres alltså!
Kanske är det närheten till alla caféer, konstakademier, klassiska skolor som Science Po, Ecole Normale Superieur nära granne i 5th, Sorbonne, de gröna luftiga parkerna med skimrande vatten och strilande fontäner, de billiga (used to be) hotellen, avantgardistiska kabaréer,  de skumma förbjudna (Le Tabou) källarklubbarna med (used to be) Miles och Juliette Greco och Sartre, Beauvoir och Camus - Västra Stranden och för några år efter ww2 var de här kvarteren världens mest spännande kulturhäng.

• Kreativ Light Saint Germain des Pres
• Saint Germain des Pres eller Sartres norra öga

PS En gång till! För några år sedan, 2012, gick Thompa på Kistalight en kurs för kulturentreprenörer på STDH och Data och Systemvetenskap på Stockholms universitet. Kursen var specialutformad för kulturarbetare (vi var 12 utvalda) som ville utveckla sina kunskaper i digital teknik, ekonomi och hitta nya vägar för sina projekt. En av kursdeltagarna där var Anna Pettersson (skådespelare)som då höll på att skapa nya former för att spela Strindberg. En av hennes första föreställningar på Intima teatern i Stockholm var fröken Julie i en uppmärksammad föreställning där Anna Pettersson spelar alla roller och stod för regin. Anna P har sedan fortsatt att söka nya vägar för Strindbergs pjäser på Intima Teatern i Stockholm, även världsturnéer, bortom de manliga geniernas rollgestalter och i och för sig även bortom snäva feministiska tolkningar.
Wow säger vi på Kistalight!
Strindberg lever även i nyskapande kvinnliga tolkningar!

PS En gång till! Även Fröken Julie har vi bloggat tidigare om här på Kistalight! Se Kärlek och könskamp!


© Thommy Sjöberg

Damen med Handväskan Light

Damen med handväskan - en Fashionista?
En Gucci, Valentino, Mullberry, en Celine eller som Mona Sahlin med Louis Vuitton in action!
Chica statusgrejer, släng er i väggen!
Här en tant med handväska fylld med mod och civilkurage som accessoar!

Damen med handväskan tycks ha hittat hem.
Hemvisten blir Alingsås efter beslut i stadens kultur och fritidsnämnd förra veckan.
Konstnären Susanna Arwin är överlycklig och donerar verket till staden.
Äntligen!
Möjligen kommer statyn att hamna på torget utanför stadens konsthall.
Beslutet var inte enhälligt av nämndens 13 ledamöter reserverade sig 4 bland annat SD;s Zandra Pettersson som ville ha en skulptur som uttryckte mer kärlek med färger, kramar och hjärtan säger hon.
Wow säger Kistalight som trodde att SD mest gillade järnrör så där ute i det offentliga rummet!
Vore jag lärare i konst eller bild, ok kan duga gott med en SO-lärare också, skulle konstverket Damen med handväskan, kunna ligga till grund för en diskussion.

• Hur viktigt är det med konstverk som gestaltar civilkurage och mod?
• Var och i vilken miljö kan verket då placeras?
• Kring damen med handväskan finns också en etisk dimension. Damen på det berömda fotografiet (årets bild 1985) som var förlaga till verket led av psykisk ohälsa och ville inte förekomma i offentligheten - bör man inte då ta hänsyn till detta?
• Dessutom hävdar vissa personer och grupper (SD t ex) att konstverket uppmanar till våld! Placera konstverket i sitt sammanhang (kontext) och samtala om detta!
• Duger Damen med handväskan som konstverk - se estetik! Bör alla verk i det offentliga rummet ha en mininivå när det gäller den konstnärliga utformningen? Se t ex Lars Vilks rondellhund!
• Vem bestämmer i så fall den offentliga estetiken - se konstråd m fl!

Verket Damen med handväskan tycks också ha skapat en trend och mode i statyvärlden!

Från Öland, Färjestaden och Borgholm, kommer detta glada inlägg.
Visst har ölänningarna humor!
Från Karlstad kommer Solastatyn ekiperad med några handväskor.

Tjusigt ovan i Solas stad och det är inte sämre i Borås där det liberala kommunalrådet Morgan Hjalmarsson hittat fram till Borås offentliga klassiska kvinnliga skönhet (den manliga blicken?) även hon med några moderiktiga handväskor.

Vi avrundar med en krigarkonung. Alla skinheads favorit när det begav sig! För en handväska i tiden och för ett nationalistiskt monument som tycks ha anpassat sig för nya hbqt-tider.
En man som sänkt sin värja!
#Metoo kanske?
Ska förstås vara #Ihave!
En fashionista i tiden?

Ah vi kör en till när vi ändå är i gång! Vad sägs om att äntligen befria Lenin från hans ideologiska fängelse och elfenbenstorn av Marxist-Leninistiska idéer. Vi  börjar med att ekipera Lenin med några handväskor i sann renlärig hbqt-anda.
Något för Putin och ryska nationalister också?

Jag håller med om att vi ska ta emot  gåvan  säger Lasse Diding som erbjuder Varbergs kommun konstverket. Lasse som äger den andra utgåvan (statyn av Damen med väskan) har tills vidare placerat den i sin trädgård. Lasse Diding är entreprenör och hotellägare (hotell Havanna) i Varberg och är mannen bakom det kontroversiella Leninpriset.

Klart att tanten med handväskan lever som graffiti också! (Bild från Tilt photogroup)
Här från graffitivägg i Snösätra industriområde strax söder om Stockholm.
Tanten med väskan in action, fotot, som pressfotografen Hans Runeson tog den 13 april 1985 i Växjö under en demonstration av svenska nazister lever sitt eget liv och får vår fantasi rörelse.
Bilden blev rejält uppmärksammad och fick stor spridning i massmedia och blev vald till Årets bild årets bild 1985 men fortsätter att engagera oss.

Leve handväskan som modig accessoar!
© Thommy Sjöberg

Hillbilly Elegy Light

Reading, writing, Route 23 all hillbillies road to misery ... från Dwight Yoakam!
Sången om vägen, hillbilly trial, för alla fattiga Kentuckybor och arbetarklass från delstaterna längs de vidsträckta Appalacherna!
Det var (1940, -50, -60, -70-tal) kolgruve, lantarbetare och mångsysslare som sökte jobb i bil och stålindustrin i norr i de stora städerna Chicago Detroit och Pittsburgh.
 I en skildring med litterära kvaliteter,  dokufiction, Hillbilly Elegy av J D Vance, som Kistalight precis har läst, berättas en sådan historia. Platsen och centrum för storyn och hillbylly familjen är Middletown nära storstaden Cincinnati i Ohio. I Middletown fick många av dem jobb på AK Steel Holding Corporation.
Det är deras historia i flera generationer som berättas av J D Vance i Hillbilly Elegy A memoir of a family and a culture in crisis.
Har inte alla vi klassresenärer en liten Hillbilliy inom oss?
Thompa på Kistalight minns när vi var unga och de första åren som lärarvikarie på den tiden det fanns OBS-kliniker i skolorna. Var det inte då överrepresentation på y-namnen i OBS-klasserna bland eleverna; en Ronny, en Conny, en Tommy eller en Benny och en Jenny.
OBS-kliniken den naturliga hemvisten för alla billies!
De verkliga hillbillies är av skotsk irländsk fattig bakgrund. De emigrerade till Nordamerika under 17 och 1800-talet och bosatte sig i områdena längs Appalacherna. Det är ett vidsträckt område med vackra blånande berg och skogar från Alabama till Georgia i söder via Ohio till delstaten New York i norr. Längs Appalacherna finns också stora koltillgångar som ingen sund miljövän eller smart företagare vill bruka i dag men som skapade arbeten när det begav sig.
Här i den vidsträckta nordamerikanska miljön har den fattiga vita arbetarklassens lycka varit som mest sårbar och dimunitiv. Deras tillvaro har präglats av låg social rörlighet, svåra skilsmässor, tungt drickande, drogmissbruk och att deras hem ofta har varit en hubb av misär.
Egentligen skriver J D Vance i Hillbilly Elegy finns det inte någon anledning för honom att skriva memoarer i trettioårsåldern! Han har tagit en examen från Yale Law School, gått på Ohio University, tjänstgjort i Irak och gått på High School i Middletown Ohio med mediokra betyg. Det mest coola han har gjort är att han tagit en examen från Yale men det var det 200 till som gjorde det året och i dag har han ett trevligt jobb som riskkapitalist, han är gift med en begåvad kurskamrat och efter bokens tillkomst har de fått en son.

Photo from Ruins of Detroit Marchand Meffre This house was built in 1893 for the wealthy banker William Livingstone. In the 1990s, it was moved and replanted a few yards away on a vacant lot. Eventually, its facade collapsed in 2007 

Det märkvärdiga är J D Vances bakgrund med rötter i sydöstra Kentucky, Jackson, och en miserabel uppväxt i Middletown Ohio. Det handlar om vit arbetarklass på dekis, en mamma som är drogberoende och hennes män som kommer och går. Det handlar om ett samhälle i upplösning från en tillverkningsindustri till ett försummat rostbälte med ruiner av fabrikslokaler - ett samhälle som inte förmått att ställa om när kapitalet söker nya vägar för sina vinster. Det handlar om förlegade värderingar (koder) med rötter i Appalachernas hillbilly kultur. Det handlar om en sorts institutionaliserad hjälplöshet, gå på socialen, sjukpensioner, missbruk och uppgivenhet, som Vance och hans syster Lindsay tillsammans med sina morföräldrar kämpar emot.
Boken har väckt särskild uppmärksamhet efter Trumps överraskande valseger 2016 och Hillbilly Elegy ses gärna som ett fönster för de känslor och värderingar (känslomässigt landskap) som gjorde det möjligt för honom att vinna förra årets presidentval. Tillverkningsindustrin (manufactoring belt) som blev Rostbältet är ändå en process som pågått i årtionden inom stål och bilindustrin så krisen där kan inte enbart förklara Trumps seger.

Vara vit arg äldre man med hustru som inte gilla Washington, vara vit arg äldre man med hustru som inte gilla media, vara vit arg äldre man med hustru som inte gilla hbqt, miljö eller antirasistiska rörelser, vara vit arg äldre man som inte gilla Hillary Clinton och vara vit arg äldre man som varit demokrat men blivit republikan. Vara vit arg äldre man...
Analysen bakom Hillary Clintons valförlust är nog inte bara att den vita arbetarklassen i Rostbältet röstade på Trump utan man röstade mer mot den etablerade politiken. Frågan är om inte Bernie Sanders hade vunnit valet i de här delstaterna. Hillary var kanske en av de mest mest kompetenta kandidaterna någonsin men förskräckligt impopulär även bland kvinnorna dessutom tycktes hennes kampanjgäng oförmögna till analys (var för detaljfixerade) för att ta Trump på allvar. Ytterligare motgångar för Hillary var ju de digitala trollen och bootarna på Internet (ryska hackare) för att inte tala om FBI-chefens publicerande av hennes emejlhantering.
Ändå förlorade Hillary knappt och förlusten kan inte bara skyllas på hillbillykulturen!
Tillbaka till J D Vance och hans bok!
Kärnan i Hillbilly Elegy är hur J D hittar vägen från hillbillies, rednecks och white trash kulturen till en framgångsrik akademisk karriär med en juristexamen från Yale. Det är lätt att tänka på Barack Obamas och hans memoir Dreams from my father som han skrev på uppdrag efter att han blivit vald till Harvards förste färgade ordförande i Harvard Law review. I J D Vance fall har han en berömd jurist, Amy Chua, som är lärare på Yale som uppmuntrar honom att berätta om sin resa från Jackson Kentucky, Middletown Ohio till Yale New Haven Connecticut.

 Det skaver rejält i Hillbilly Elegy när Vance berättar om de kollisioner som uppstår mellan vita medelklass värderingar och hillbilly koderna hos  hans släktingar och familj. Ibland undrar jag som läsare om man inte kan lägga till ett antal psykiatriska diagnoser utöver hillbillykulturen hos hans speedade familj (släkt).
I hillbilly kulturen förknippas inte heller studier och skola som någon manlig syssla utan där man bör lösa en konflikt med en riktig fight, tyst manlighet och erövra flickor (ragga brudar). Studier förknippas med feminina värden, något för fjollor och gaykillar dock fanns inte de värderingarna hos hans älskade mormor (mamaw), morfar (papaw) och hans syster Lindsay som hade en karaktär utöver det vanliga. Där någonstans fanns grunden till att J D Vance hittade vägen till studier och en fin akademisk examen även om hans hillbillies demoner från förr spökar för han av och till i hans nuvarande liv.
Betyg för Hillbilly Elegy fem godmodiga hillbillies av fem som gillar studier. kunskap, arbetsmoral och misstror oprovocerade slagsmål, droger, fakenews och förlegade värderingar.

© Thommy Sjöberg