Vardagar Uffe Light

 

Hägrar ovan giclée efter akvarell av Ulf Lundell. Uffe har hägrar på sina marker runt gården på Österlen eller heegrar som hans fd fru S säger när hon retas med honom. Uffe är en riktigt hejare på att fånga hägrarnas fysionomi och väsen. Kistalight vet för vi har i dagarna varit och spanat på hägrar (heegrar) vid Råstasjön i Solna. Där de utfodras från små lådor med fisk.
Ett skådespel i sig att iaktta!
Kistalight har läst Ulf Lundells Vardagar tidigare under hösten.
Vi bara måste blogga om boken på den här sidan årsskiftet.
Cirkeln är sluten.
Nu har han gjort det igen Uffe 40 år efter Jack!
Skrivit en ny generationsroman men nu handlar det inte om en livsglad ung 68-generation (mer hippie och anarki än vänster) under 1960-talet utan här får han bli språkrör för oss som är på väg att bli panschisar eller redan är där.
Uffe lever enstörings liv på sin gård i Österlen minns sitt 11 år långa äktenskap med Barbro, de tre barnen och han erinrar sig alla de dysfunktionella turerna kring deras liv, men så där alldeles säker kring detaljerna är han inte i minnesteckningarna.
Dagboken i Vardagar får bilda ramen kring deras äktenskap.
Uffe är en medveten författare. Han skriver i det stora formatet (tegelsten) och han talar om glidytor i berättandet. De precisa dagboksanteckningarna varvas med versberättande som ger läsandet en skjuts framåt genom boken.
Uffe är en riktig hejare på fåglar, inte bara heegrar, utan också på träd och buskar och vandrar långa promenader i Stenshuvud Nationalpark.
Faktiskt använder han stavar, stavgång, också!
Så långt har inte Kistalight kommit i sin utveckling som panschis-motionär.
Visst sågar han de flesta trenderna i vår samtid under sina funderingar och vandringar, Klipparekonomi och managementkultur, skolan och vårdens brister och populismens framväxt får sig en (vandrings)känga ändå med ganska gott humör. Han lyssnar på P1 och låter nästan som en gammaldags gymnasielektor, Lundström i bokradion har för lättsam ton i presentationen av böckerna tycker han, Spanarna som mest hör hemma i Äppelviken och den övre medelklassen där förvånas han över att de pratar så mycket i mun på varandra.
Borde inte dom ha fått en bättre uppfostran?
Han läser gärna Under strecket i SvD (vem gör inte det) men tycker att det var bättre förr innan Understreckaren flyttade in på kultursidorna och tar upp en hel tidningssida!
Festligt nog tar han sig an Sarah Bakewells Existentialisterna ungefär samtidigt som Kistalight läser den (At The Existentialist Café). Uffe gillar Sarahs efternamn och tjusas av Heidegger och Husserls filosofi och deras livsöden utan att fördjupa sig allt för mycket i deras fenomenologi. Hos Sarah hittar han en av sina favoriter Colin Wilsons The Outsider. The Outsider är en alldeles särskilt excentrisk bok anser Sarah samtidigt som det är en av källorna till ljus i brittisk efterkrigslitteratur. Uffe var så drabbad av Outsidern när det begav sig att han köpte 8 ex av Colin Wilsons bok från Bakhålls förlag (svenska översättningen), antecknade i dem och skickade till folk.
Uffe gillar vardagar och har bestyr med hantverkare som ska komma och fixa på gården, målare, plåtslagare och elektriker.
Vem vet när en hantverkare kommer?
Han har bekymmer med sina (lyx)bilar rent av uppstår dråpliga problem med både hans BMW och Aston Martin!
Mest ägnar han tiden åt sitt växelbruk mellan målande i ateljén, skrivande och läsande (Uffe beställer en hel del böcker, finkultur) och han komponerar och skriver låtar.
En låtskrivare behöver säger Uffe; papper, penna, block, Anton Hammarlövs rimlexikon, ordbok för synonymer och SAOL, en soffa, skrivbord och en bra stol, gitarr, plektrum och ett kapodaster (grej på gitarrhalsen) sedan är man redo för de stora låtarna.
Någonstans har han också en insikt om att han har talang för att skriva (mest låtar) och han tror sig vara trygg (tacksam) med detta och kan vänta ut de glimrande tillfällena. Det är inte som hos Hasse Alfredsson när någon frågar vad han får allt ifrån så säger att han köpt det (importerat) från en liten firma i Tyskland utan Uffe är mer arbetaren som jobbar fram texterna till det slår till med några riktigt kreativa grejer.
Undrar om inte Ulf Lundells Vardagar handlar om att vänta ut de kreativa ögonblicken i skapandet av låtar, skrivandet och när han målar akvareller (förlagorna) till sina gicléer som S. ska sälja på galleriet Rockhead Art i Simrishamn.
Vid något tillfälle blir han manisk när han målar och han säger också att han har både autistiska drag och bipolära sidor så där lite i förbigående.
Arbetarhjälten bär han med sig och pappa Gerards arbetarmoral finns alltid inom synhåll.
Han hyllar Jack Kerouac, hyllar hans automatskrivande och menar att Kerouac var skild från det akademiska livet vilket Kistalight tycker är en sanning med modifikation både Kerouac, Ginsberg och W S Borrough i beatgenerationen kärngäng hade kortare eller längre studier vid universitet bakom sig däremot var deras hjälte Neal Cassady, Dean Moriarty i On The Road, mer av äkta arbetarklass, egentligen white trash, och hela kärran lastad full med diagnoser när han susar fram över den amerikanska kontinenten i sin Hudson -49 sökande efter sin försvunna farsa.

I Missouri framåt natten var vindrutan täckt med ett islager på ett par tre centimeter, så Dean blev tvungen att köra med huvudet utanför fönstret inlindat i en halsduk och med snöglasögon, och liknade en munk som plirar mot ett manuskript av snö. Bild från filmen On the road.

Ser när jag läser Uffes Vardagar lite noggrannare att han menar att Beatgänget med Kerouac i spetsen bröt med den akademiska berättartraditionen. De hittade en egen ton för att berätta om erfarenheter utanför den ordnade amerikanska medelklassen och deras tillvaro. Människor som var på väg, On the Road, i tillvaron, artister, studenter, hemlösa, sökare, arbetslösa, minoriteter och marginaliserade.
De var denna energi som Ulf Lundell kände igen och tog fäste i när han berättade sin historia om Jack och hans kompisar för drygt 40 år sedan och hittade fram till en egen ton i språket.
Uffe är en riktig kämpe I Vardagar, bantningskurer, fys och stavgång, marschkängor på i Stenhuvud nationalpark, dålig sömn som ska hanteras (sömnmedel) sedan de värsta rockåren, begränsa alkoholintaget och undvika bärs och brännvin inte zippa allt för mycket rosévin a la madame Cuvée, leverera målningar till galleriet Rockhead Art, skriva på låtar, fixa på gården, skilja sig från nuvarande kvinnan S. medan han minns sitt 11 år långa äktenskap med Barbro i sin ungdom och hur det var med deras barn, reflektioner kring barn och ungdomsåren dessutom skriver han på sin dagbok vi just läser. Uffe konsumerar massor av idrott via media, bitande roligt om friidrott från TV4, verkar lite trist med formel 1 racen men ok, bekymmer om Zlatans skada och annan fotboll förstås.
Uffe läser en massa om Yeates till Bakewells existentialister, beställer till och med hem Varat och Intet av Heidegger (huva) och skulle en litteraturvetare göra en lista av de författare och verk som Ulf Lundell nämner i Vardagar så kan vi gott räkna in Uffe som en lärd akademiker beläst och kunnig om skrivandets kärna. Dessutom nämns rader av stora singer/songwriters; Dylan, Cohen, Mitchell, Bowie för att inte tala om Håkan Hellström och Bruce Springsteen.
Det är trevligt att befinna sig i (läsa om) Ulf Lundells Vardagar. När boken är slut 637 sidor, leve tegelstenen, känns det lite tomt och det är inte utan att man längtar efter ytterligare några hundra sidor. Boken slutar dessutom i en godmodig ton och med försonande minnen av det elva år gamla äktenskapet med Barbro och i det senaste uppslagna äktenskapet med S. råder det en vänskaplig anda.

Vi avslutar med några heegrar (hägrar) här från  Råstasjön i Solna. Bild Thommy Sjöberg
Heegrarna är på rymmen från Isbladskärret på Djurgården och här vid sjön utfodras de med fiskar utportionerade i lådor. Runt lådorna hänger heegrarna i små klasar i träden, fäller in de långa benen och burrar in näbben. När det är dags för ett nappatag med lådan, möjligen efter en inspirations flygtur till iskanten på sjön, står de länge ett par meter ifrån den innan de hoppar upp på kanten. På kanten står de sedan ytterligare ett bra tag innan de slår till och rycker en fisk med näbben. Studerar man dem och plåtar med mobilen får man sällskap av ett antal fågelskådare med kamouflerade kameraobjektiv i andlös väntan på heegerns fiskelycka.
Såsom i en hägring!
Kistalight direkt från Råstasjön i Solna!
Betyg Ulf Lundells Vardagar; fem fiskande heegrar av fem som får napp i lådan.

Gott Nytt År 🎈🍾🎄🎷💡💫😎
💡


©Thommy Sjöberg