Kistalight på Kulturhuset i veckan tillsammans med andra James Ellroy fans. I en knökfull hörsalong plus länkade Klarabiografen får vi ta del av en intensiv och underhållande författarshow. Bild: Wikipedia
Det är knappast den vanliga publiken när det gäller kulturella evangemang.
Ni vet äldre medelålders tanter med akademisk utbildning, gärna lärare, som befolkar konstutställningar, föredrag i tiden och chica teaterpjäser.
Eller så är det bara äldre medelålders män med böjelser för Tourettes syndrom?
Anyway fucked that bullshit!
Amerikaaa:
Jag har fluktat genom fönster på fyra år av vår historia. Det var en enda lång vänta - i – bilen - sparka – in – dörren – razzia. Jag hade rätt att stjäla och fribiljett.
Jag skuggade folk. Jag buggade, avlyssnade och såg stora händelser i ögonvrån. Jag förblev okänd. Min övervakning binder samman nu och då på ett sätt som aldrig tidigare har avslöjats. Jag var där. / _ _ _ /
Sann som Den heliga skrift och full av skandaltidningsskvaller. Det är den blandningen som ger krydda åt det hela. / _ _ _ /
Ni kommer att läsa med viss motvilja och kapitulera till slut. Det som följer får er att falla till föga.
Jag kommer att berätta allt. (Inledning av James Ellroy Oroligt blod)
James Ellroy börjar sin föreställning med att på ett rapliknande sätt läsa inledningen i sin senaste hyllade bok Oroligt blod. Bredbent, lång och gänlig intar han scenen framför sin läsarpulpet med texten ovan.
Den lästa texten blir starkare än den skrivna säger Brittmarie Mattsson som fått hedersuppdraget att samtala med James Ellroy. Kan inte vara ett lätt uppdrag. James är en oförutsägbar man som knappast lever upp till det politiskt korrekta eller några svajiga idéer om jämställdhetsplaner.
Han uttalar sig om Hillary Clinton "too short, too fat, always wearing the same pink dress".
Mattsson replikererar då är jag också too short.
På frågan om vilka politiker han gillar svarar Ellroy överraskande Elenor Roosevelt, kvinnan bakom Franklin D Roosevelt och Ronald Reagan från hans tid som guvernör i Californien på 1960-talet. Åtminstone den senare är en företrädare för extrem marknadsliberalism.
Vänsterdidaktik är inte gångbar i USA säger Ellroy samtidigt som han tycker att Barack Obama har mer djup än Kennedy även om han inte är imponerad. Republikanernas kandidater från presidentvalet liknar han vid, Palin is like a fucked polarbear and Mc Cain looked like a psykopat.
Ellroy gör omfattande research kring sina historiska personer från 1960-talet, Howard Hughes, Jimmy Hoffa, Edgar J Hoover, kennedybröderna och Martin Luther King. De är alla döda och det går att bygga historier omkring dem utifrån krönikor, politiska kommentarer och biografier.
Ellroy skriver för hand och han har omfattande utkast som grund för sin rappande telegramprosa.
Något berättar även Ellroy om sin besvärliga ungdom, mamman som blev mördad, pappan som dog när han var sjutton år, sitt missbruk av amfetamin och hur han 29 år gammal började skriva kriminalromaner.
I dag bor han strax söder om Hollywood i Hancook Park för att han vill absolut bo och verka i en urban miljö.
It´s not a dangerous area säger han till Brittmarie Mattsson.
Han lyssnar mycket på musik och speciellt inspireras han av Beethoven.
Varför har ni sådana komplex för USA ni europeer frågar Ellroy. Ni som har skapat genier som Mahler, Brückner och mästaren Beethoven.
Vad har America skapat?
En stunds blygsam eftertanke.
De, USA, har skapat mig!
Om du skulle sammanfatta din senaste bok Oroligt blod, Blood´s a rover, om tiden mellan 1968 till 1972, från morden på Martin Luther King och Robert kennedy till Watergateaffären säger Brittmarie Mattsson!
It´s the holly shit and what a fucking ride säger Ellroy speciellt för att glädja oss medelålders män med Touretes syndrom.
Nästa skriväventyr berättar Ellroy kommer att bli en kvartett romaner som utspelar sig vid en tid före L.A kvartetten.
Ska ni inte fråga varför jag skriver säger Ellroy.
Det gör vi - hela publiken som är med på noterna!
Why do you write - skanderar vi?
Ellroy läser då ett mycket vackert poem av Dylan Thomas som avslutning
.
In My Art or Sullen Craft.
In my art or sullen craft
Exercised in the still night
When only the moon rages
And the lovers lie abed
With all their griefs in their arms,
I labour by singing light
Not for the strut and trade of charms
On the ivory stages
But for the common wages
Of their most secret heart.
Not for the proud man apart
Do I write
On these spindrift pages
But for the lovers, their arms
Round the griefs of the ages,
Who pay no praise or wages
Nor heed my art or craft.
From The Collected Poems of Dylan Thomas (1957)
Vackrare än så kan det inte sägas efter en intensiv och underhållande författarshow där temat är den underliggande berättelsen om ett amerikanskt 1960-tal, mycket hårdkokt, korrupt och våldsamt, bortom idealiteten och de officiella flosklernas USA.
© Thommy Sjöberg
Josefin Svenske recenserar Klas Östergrens Gentlemen i serieform - tänkvärd och charmig recension
- Looked like a broken heart - stigmatized of a fucking stiletto! 
