Saturday, December 28, 2019

Klubben Light Svenska Akademien Goes Underground

Svenska Akademien goes underground! Kistalight har läst Matilda Gustavssons Klubben lånad på Kistabibblan.

Det mesta känns igen från Matilda Gustavssons tidigare reportage från DN (gick att läsa även i SvD) om när 18 kvinnor berättar om övergrepp av från den i början så kallade Kulturprofilen.
Ett namn som först så småningom blir publicerad med namn  i media, Jean Claude.Arnault.
Tillhörde man den nyfikna typen kunde man tidigt läsa om Kladd-Janne på Flash Back Forum.
Vi erkänner att vi var där och läste dock utan att fördjupa oss, tidigare hade vi läst om Arnault i Myggor och Tigrar av Maja Lundgren (2007), Maja som ser han mer som en mygga i kulturmaffian.
En sort erotikens Groucho Marx!
Nytt om Jean Claude Arnault i Klubben är Matilda Gustavsson spaning i Frankrike, Marseille och Paris, han kommer inte från en förmögen familj med blåblodiga anor så som antytts på Wikipedia (used to be) och andra källor. Tvärtom hans bakgrund är präglad av krigsslutet i ww2 och hur människor öden kunde korsas. På pappans sida fanns judiska flyktingar och på mammans sida fanns den franska grenen och en försvunnen make som fick ge namn till Arnault.
Det var komplicerat som det kan stå på FB!
Ingen anhörig ville just tala med Matilda under hennes undersökningar!
Hos Arnault finns inga högre examina från ENS (Ecole Normale Superieur) eller Sorbonne i Paris som Jean Claude gärna gav sken av.
Deltagit i Maj-revolten -68?
Vem har inte gjort det som har åldern inne och hade vägarna förbi.
Istället utbildade Jean Claude sig till elektriker på ett praktiskt gymnasium och gjorde värnplikten på en fransk flottbas som en sådan (lysmask).
Inget ont i det!
Kunde vara nog så intressant innan han reste till Sverige och med spänning slog några nya volter, ha ... ha ...ha, i sitt liv.
I Sverige kom han att söka sig till Christer Strömholms fotoskola. Strömholm som var ett aktat namn i Frankrike åtminstone i det kulturella i Paris.
Jean Claudes liv i Stockholm kan beskrivas med några kulturmärkta platser i stan.
Säkert välbekanta för fyrtiotalister som rörde sig i Stockholm!
Christer Strömholms Fotoskola på Klippgatan på Söder, det nybyggda Filmhuset på Gärdet, Prinsen som vattenhål och kulturhäng på 80-talet tillsammans med Stig Larsson och Carina Rydberg (inga författare som Kistalight går i spinn på) sedan kom Forum på Sigtunagatan 1989. En gata som för Kistalight mest påminner om skrivningssalar och mattetentor men här blev en spännande plats för musik, litteratur och konst så där lite bortom det politiskt korrekta 1970-talet.
Matilda Gustavssons Klubben blir lite av en nyckelroman (skildring) man kan relatera till platser och personer i ett (kultur)Stockholm som inte är allt för stort även om man varken hade tid; det fanns jobb och studier att sköta, för fattig för utsvävande krogliv och vem i hela världen orkar med ett liv på krogen när det är uppställning klockan 8 med en livlig grundskoleklass framför katedern eller när man har en viktig match i sitt gruppspel i tennis eller kanske viktigast av allt att man har en familj att sköta om.
Hybrisen hos både Jean Claude och Katarina Frostenson (inte heller någon författare Kistalight går i spinn på) verkar tillta när Frostenson blir invald i Svenska Akademien. De blir några att räkna med i det etablerade Stockholms kulturliv, från underground till det kulturella finrummet, klubben blir en mötesplats för kretsen kring kulturtidskriften Kris, litteraturvetare som Horace Engdahl och Anders Olsson deltar i klubbens evenemang och senare kan listan göras lång med akademieledamöter som tillhört kretsen kring Forum.
Från att Jean Claude kladdat, tafsat och raggat på krogen och på Forum verkar det som att han fyller på med hot och maktanspråk på de flickor (kvinnor) han datar, som läsare känner man att det skulle behövas en psykolog eller psykiatriker för att förklara Jean Claudes beteende och hans (deras) relation med Katarina Frostenson. Matilda Gustavsson gör ett försök genom att jämföra med hysteriska kvinnostudier från Paris, 1800-tal, där det då i deras relation skulle råda omvända roller. Jean Claude är musan och den som inspirerar Frostenson i hennes poesikonst, även Frostenson tycks dock drabbas av hysteriska anfall när det påtalas om makens äventyr.
I dag är det populärt med diagnoser  (bipolär, borderliner eller empatistörningar) kan säkert funka som en del av förklaringen till Jean Claudes beteende och deras relation. En sak tror jag (har lämnat tillbaka boken till Kistabibblan) att Matilda Gustavsson glömt i sin bok. En person som hänger på krogen i årtionden har säkert utvecklat en alkoholkonsumtion, kanske har han petat i sig andra grejer också, som är allt annat än nyttigt för kropp och själ.
Vilket säkert också påverkar en man med störningar!
Hur som helst kvinnorna i Matilda Gustavsson reportage  visar oberoende av varandra stor samstämmighet i sin upplevelse av Jean Claudes uppvaktande (kladdighet) och övergrepp.
Kladd och skamgrepp är syskon till mobbing och översitteri eller ond härskarteknik!
En skitstövel är en skitstövel!
Undrar om inte Jean Claude Arnault skulle kunna platsa som en romanfigur hos några av de stora franska 1800-tals författarna som Balzac, Flaubert, Zola eller i en  novell av Maupassant eller varför inte som en skojare i någon av Molieres dramer?
Om man behöver konsultera en psykolog för att förstå sig på Jean Claude och Frostenson så är hans roll på Forum och relation till Svenska Akademien inte mindre märklig. En fransk intellektuell med utbildning på ENS, Science Po eller Sorbonne skulle säkert blixtsnabbt uppfatta Jean Claudes bristande formella utbildning eftersom franska språket innehåller så många klassmarkörer (bildning som ett finmaskigt nät) dessutom är de ganska skärpta killarna och tjejerna som gått på ENS. Jean Claude måste ha fyllt ett tomrum och behov hos vissa delar av Akademien, är väl även Magdalena Gustavssons kurs, har lämnat tillbaka boken, måste bero på vissa autistiska drag hos våra akademieledamöter och att man väljer att se vad man vill se, charmig fransman som lever utanför boxen, underground i liv och litteratur, medan andra var mer överseende.
Ja ...ja denne fransman från Marseille, Medelhavet och franska södern!

Tre saker ska man se upp med om man är rädd om sitt författarskap sade Vilhelm Moberg.
Spriten, lycksökande kvinnor och Svenska Akademin!
Kistalight som läste fördjupningskurser i litteraturvetenskap på Stockholm SU i början av 1980-talet, ungefär när Engdahl och Olsson var doktorander i ämnet, så ingick kurser i litteraturens kretslopp.
I vilka kretslopp fanns då den egentliga makten?
I det finkulturella kretsloppet fanns naturligtvis den prisbelönta litteraturen, oftast inga storsäljare, som belönades med priser och stipendier av Svenska Akademien, viktig men ingen tung ekonomisk aktör i det ekonomiska litterära kretsloppet. De tunga makten fanns förstås hos de stora förlagen och de stora tidningarna som har ett avsevärt inflytande över utgivning och marknad. Dessutom fanns ett icke finlitterärt kretslopp med kiosklitteratur, serietidningar och fanzines plus viss egenutgivning av litteratur.
I dag efter den digitala revolutionen har maktpositionerna förstås förändrats i det litterära kretsloppet. Förlagen, de stora tidningarna, SvT och SR och kanske Svenska Akademien har förlorat en del av sin makt och istället har mängder av nätaktörer (sociala media) och egenutgivare spelar en allt större roll för marknaden (kretsloppet) och inget #Metoo utan den digitala revolutionens möjligheter till delning.
Tveksamt alltså om Svenska Akademien har så stor direkt reell makt i den svenska litteraturen utom i det finkulturella kretsloppet förstås!
Betyg, i dag specialskala, 18 välskrivna reportage av 18 för Matilda Gustavssons Klubben! En historia som bara måste berättas om 18 kvinnor, lika många som ledamöterna i Svenska Akademien.

En erotisk och kul fransman från Marseille
söker spänning och slår volter med var tjej
hamnar i finkan för sitt ofog
när damer i #Metoo fått nog
nu får han allt hålla ordning på sin grej

Gott Slut och Gott Nytt år från Kistalight med några knaggliga (rim och stavelser) verser inspirerade av Hasse & Tage som vi sett dokumentärer om på SVT i mellandagarna.


© Thommy Sjöberg


Labels: , , ,

Friday, December 20, 2019

God Jul...god jul Från Rosengård till SoFo en gång till


God jul från Kistalight och Mimmi direkt från hjärtat av SoFo vid Nackas hörna ett stenkast från Nytorget om livet från förr i Katarina församling!
På julafton är det dags igen! Gammal video från Kistalight

Nackagubben tycks leva sitt eget liv på hörnan av Katarina Bangata 42.
Från början var det bara de verkliga fansen, Tomten och några andra genuina karaktärer på Söder som firade honom på julafton, Nackas födelsedag, med glögg, pepparkaka och skål.
 I dag är det hundratals ja över tusen människor som samlas mitt på dagen på julafton kring statyn (gubben Skoglund) och Nackas hörna  för glöggdrickande, sång och tal. 
Verkligen en festlig och egensinnig utveckling!
En sekulär samlingsplats på julafton för fans, hipsters och alldeles vanliga söderbor!

Grabbar och tjejer! Ärade fotbollsfans ljusblå miffare, gnagare i smoking, bajare i grönvitt och vanligt folk!
Ständigt denne Zlatan!
Vi kan inte låta bli att påpeka att Zlatanstatyn, detta pompösa teatrala konstverk, inte är Zlatans idé, det är inte Malmö FF;s idé och AIK ville absolut inte ha Zlatangubben utanför Friends Arena eftersom de käcka gossarna i Black Army sagt ifrån.
 Bajens grönvita supportrar har nog inte ens i sin vildaste fantasi tänkt att de på något sätt skulle behöva ta ansvar och förknippas med Zlatangubben.
Konstnären Peter Linde hade tänkt sig en cykelspark, bicicleta, av Zlatan. Med det berömda målet, 4-2 mot England som förebild.
Men Svenska Fotbollsförbundet ville annat och beställde ett verk typ av Leni Riefenstahl till karaktären av konstnären Peter Linde som egentligen inte är intresserad av fotboll.
Borde inte Svenska Fotbollsförbundet ha haft någon konstnärlig rådgivare som kunde sätta in den här typen av konstverk i ett sammanhang.
 Kanske skulle statyn göra sig bäst i en skulpturpark för ärevördiga hjältar i en lugn landsortsidyll. Statyer borde enbart resas för hjältar som har gjort sitt.
Tagit  ned skylten så att säga!
Klart det är inte säkert att framtiden för en staty för det (när föremålet kolat vippen) blir lugn och trygg!
Se bara på alla Stalin och Leninstatyer i gamla östblocket!
Finns speciella skräpmuseer för slikt folk!
Dessutom borde Fotbollsförbundet ha anlitat en samhällsanalytiker!
Expert på supportkulturer kanske?
Fotbollsfans är inget att leka med!
Zlatan är inte miffarnas, meste spelare.
Nej långt där ifrån!
Där finns lirare som Bosse Larsson (måste vara den meste miffaren i ljusblå tröja), Staffan Tapper, Roy Andersson, Martin Dahlin eller varför inte benknäckaren Stefan Schwartz eller dagens Markus Rosenberg för att nämna några profiler som dessutom lirat hem massor av SM-guld till MFF.
Men en sak är säker.
Ingen lirare har spelat hem så många enskilda miljoner till de ljusblå som Zlatan!
Borde väl också rinna in ytterligare några mille i dagarna  när Zlatans senaste transfer blir klar.
Heja Bajen!

God Jul till alla ärade fotbollsälskare och andra från Mimmi och Kistalight! https://photos.app.goo.gl/ui6pNfvN3eqfWYEMA med Kungliga filharmoniker, kör och artister

Istället för julklappsrim lite Sens moral!

Skapa ingen staty förrän hjälten kolat vippen
annars hamnar lätt vår gubbe på sopp...tippen.

PS Till alla fotbollstjejer, speciellt de i svenska fotbollslandslaget, som också "råkat illa ut som statyer"!

Det är mest gubbar som blir staty.
Skit i det, ity!
Blir bara onödigt huvudbry!

© Thommy Sjöberg

Labels: ,

Sunday, December 15, 2019

Expeditionen Light

Klart vi tittar på Expeditionen på TV 4. En reality såpa där en ganska spretig grupp människor (en demonisk ryktbar skådis, hjälpsam Dramatenregissör, sanningssägande hipster popsnöre, neurotisk meteorolog med höjd och åskskräck, helylle fri idrottsstjärna med mål och Army of Lover profil som inte gillar berg) vandrar längs Mount Everest leden med målet att bestiga Lobouche med en topphöjd på över 6000 meter. Mycket tid går åt att analysera konflikter, känslor och hur man mår, inte ett av de bästa teamen för en toppbestigning bland världens högsta berg. / _ _ _  /!
Berg och toppar är utsikter och vackra vyer, bärarna och befolkningen omnämns som de där människorna (sherpas), floden nedanför hängbroarna blir ett friskt bad men har inget namn, Namche Bazar blir en pittoresk lodge, ingenting om Mount Everest expeditioner och deras historia med myter och äventyr kring Himalaya. Vårt popsnöre Little Jinder som missat årskurs 7 i Geografi på högstadiet undrar (inte så tokig fråga) hur i hela världen det kommer sig att det finns så mycket höga berg i Himalaya.
Kistalight kan inte låta bli att lägga in en gammal blogg där två ungdomar från Kista gör en liknande resa före den tiden det var Traffic Jam längs vandringslederna i Sagarmatha nationalpark upp till Mount Everest Basläger.

MONDAY, SEPTEMBER 26, 2005

Mount Everest Light Två ungdomar från Kista, Evelina och Bahman, vid Kalla Pathar; med buddhistiska böneflaggor och Mount Everest och dess sydsluttningar The western Cwm i bakgrunden. Bild med ett fantastiskt fint foto av Evelina Sjöberg si så där 2002 när det var oroligt i Nepal och den maoistiska gerillan hotade fram för allt den lokala befolkningen och polisstyret på landsbygden.

Fortfarande oroligt i Nepal, hör gårdagens God Morgon Världen men förstår att striderna mellan landsbygdens maoister och de regeringstrogna trupperna fortsätter liksom det meningslösa våldet.
NEPAL - Undantagslagarna förvärrar läget i landet I ett gemensamt uttalande från Amnesty International, Human Rights Watch och Internationella Juristkommissionen uttrycker de tre människorättsorganisationerna stark oro över det undantagstillstånd som infördes i Nepal under tisdagen, då kung Gyanendra avskedade hela regeringen och tog över makten i landet

Mount Everest ligger inte i Hjulsta och Himalayas sluttningar är inte Granholmstoppen men ibland kan osannolika vägar korsas.

Under några vintermånader traskade min dotter Evelina Järvafältet runt på helgerna iförd vandrarkängor och ryggsäcken full med vattenflaskor. Vissa helger, när hon inte var ute med tjejkompisarna och dansade, vandrade hon upp och ner på Granholmstoppen med utrustningen. I veckorna jobbade hon på posten och levererade brev och paket i ett snömoddigt Husby. Målet var en resa till Nepal och att vandra upp till foten av Mount Everest. Inspirationen kom från pojkvännen som hade läst Göran Kropps bok om Mount Everest.
En vacker aprildag försvann de upp i skyn med Thai air mot Bangkok och Kathmandu. I en tutande taxi nådde de sitt mål Jiri i Nepal där vandringen kunde starta. Jiri är den klassiska startplatsen för den väglösa vandringen upp till Khumbuglaciären där everestexpeditionerna har sina basläger. Härifrån gick de första som nådde toppen 1953, förra årets jubilarer Sir Edmund Hillary och Norgay Tengzing, hit cyklade även Göran Kropp innan han fortsatte med apostlahästarna och all sin utrustning upp emot Everest.
Vandringen bjuder på hisnande utsikter och svängande hängbroar medan Milky River försvinner allt djupare ner i sin vårflod i ravinerna. Efter en veckas vandring når man sherpaland och dess centrum Namche Bazar. Hemorten för det tibetanska folk som hör ihop med alla Everestexpeditioner. Här går man även in i Sagarmatha nationalpark.
Efter Namche Bazar fick våra Kistaungdomar uppleva några av världens vackraste berg, Ama Dablam som blev en favorit, Lhotse och det högsta av dem alla granitpyramiden Mount Everest. Vandringens högsta punkt blev Kalla Pathar med sina böneflaggor och en toppbestigning i sig på 5545 meter. I Everests basecamp blev de bjudna på vandringens höjdarlunch, persisk mat, av en iransk expedition.
Andra bemärkta platser på deras vandring var besök på ett av världens högt belägna kloster, buddistiskt, Tengboche och en skola i Khumjung som Sir Hillary har bekostat genom åren och där han i år, jubileumsåret, hyllats av sherpabefolkningen.
I Lukla på 2850 meter avslutades vandringen. Här finns ett litet flygfält inrymt mellan Himalayas bergssidor. På en minimal airstrip tog de ett ilsket litet surrande plan. Det gäller att ge järnet för piloten för att komma upp i luften mellan bergssluttningarna.
Magsjuka besökte de Apornas tempel i Katmandu. Bara några dagar senare stod de på Arlanda välbehållna hemma efter en osannolik prestation. En stolt och lycklig fader tog emot dottern Evelina som trots ett flitigt ätande av den vitlöksdoftande linsrätten Dahl Bath förlorat ett antal kilon. Men med en vacker orkidé från Thai air uppsatt i håret och vandringsstavar från Nepal så vad gjorde det?
Men frågar jag mig.
Vad är egentligen mest riskfyllt; illa underhållna hängbroar, hisnande stup, höghöjdssjuka, Delly belly, den maoistiska gerillan i Nepal eller en fredagskväll på Stureplan?

© Thommy Sjöberg

Labels:

Thursday, December 05, 2019

Lunchsamtal Light Accelerator

Accelerator, Lunchsamtal, ovan sidor från Katarina Winters processanteckningar från Tino Sehgalls utställning This Progress

Kistalight har varit på Lunchsamtal (3/12) på Accelerator vid Stockholms Universitet.
Konsthallens konstnärlige ledare Richard Juhlin berättar något om Tino Sehgals utställning This Progress. Under sina 6 veckor mellan 6/9 och 20/10 hade utställningen 8000 besökare. Det är originellt nog en utställning utan material förutom Fysiklabbets omgjorda lokaler och deltagarna. 
I utställningen har 50 personer deltagit som tolkar s k interpreters. Tolkarna är utvalda i fyra grupper. 1) Barn mellan 7 och 11 år 2) Tonåringar 3) Medelålders (vilket även de som sitter i samtalspanelen är) 4) Över 65 år men inte nödvändigtvis pensionärer. Studenter i den traditionella studieåldern mellan 20 och 30 år är alltså inte med som interpreters.
Medverkande under lunchsamtalet är Katarina Winter Dr i Sociologi och verksam på kriminologiska institutionen, Johan Lindquist professor i socialantropologi, båda vid Stockholms universitet. Moderator är Bronwyn Bailey-Charteris projektledare för Accelerators forskargrupper. 
Samtalen hålls på engelska (nutidssvenska) och inleds med att de konstaterar att utställningen blivit mycket väl mottagen av besökarna. 
So good touching känsla mellan tolkar (interpreters) och besökare. 
Samtalen på utställningen blir en metod för undersökning.
Många av samtalen bär på en smärta, (kan möjligen förlösas i mötet mellan en interpreter and a stranger) ämnet kan vara förändring i livet och många handlar om klimatkrisen.
Bakom scenen förekom det många diskussioner ibland som ett stormöte i gruppterapi. 
Utställningen This Progress och samtalen blir som livet självt.
Samtalen har dock inslag av konstruktioner, efter 5 minuter med tonåringen, gäller det att bryta in hos den besökande med oväntade frågor, se t ex om AI kan skapa ett konstverk som ett musikstycke av Mozart.
Professor Johan Lindquist tycker att han det har varit roligt och han har haft ett nöje med samtalen som han ser som ett intellektuellt projekt och som ett (konst)verk av samtal samtidigt som han undrar vilka besökarna är om det inte fram för allt är den intellektuella medelklassen.
Några av besökarna kom också tillbaka och ville fortsätta sina diskussioner.
En faktor som är viktig i upplevelsen av verket är också platsen konstaterar han. Speciellt här, Kistalights kurs, är att Manne Siegbahns gamla labb och partikelhallen är en mycket speciell miljö. Tino Sehgals utställning (verk) är ett mycket märkvärdigt projekt som också visats i New York Guggenheim Museum och i Paris på Palais de Tokyo.
Konstnären Tino Sehgall har tydligen också skyddat (registrerat) sitt konstverk med copyright rättigheter eller liknande.
Vilket gör undertecknad upprörd!
Kan man verkligen äga en serie samtalsidéer?
Kistalight förordar öppen källkod.
This progress kan lika gärna kallas för ett filosofiskt projekt, alternativt en gruppterapi session för medelklassen eller varför inte ett litterärt koncept med en vandring för en serie samtal mellan fyra generationer (tolkarnas åldrar)  och besökaren.


Kistalight bäddar in Little Jinder. Kan vara bra med lite hipster gung för den intellektuella medelklassen på SU och var helst de hör hemma!
Är det inte att ställa frågan Säg mig ...säg mig ... säg mig ... var du står som gör att du kan få ett svar!
© Thommy Sjöberg

Labels: , ,