Thursday, February 28, 2019

Besatta Elif Batuman Light

Roligt omslag till den svenska versionen av Elif Batumans Besatta med undertexten Äventyr med ryska böcker och människorna som läser dem. Bild från Elif Batumans blogg.

Baksidans text är inte sämre.
Om du bara ska läsa en bok om konferensplanering, Isaac Babel, Lev Tolstoj, pojkbenstävlingar, jätteapor, uzbekisk poesi, det intellektuella livet och själens uppgivenhet - DET HÄR ÄR BOKEN FÖR DIG!!!

Trevlig ny bekantskap!
Elif ung rolig doktor i litteratur som skriver fina reseskildringar med kul oväntade vändningar. Ofta är det de stora ryssarna inom litteraturen som är i centrum; Tolstoj, Dostojevskij, Tjechov, Babel, Pusjkin och Gogol. Ett av bokens mest dråpliga kapitel handlar om en litteraturkonferens på Tolstojs gods Jasnaja Poljana, i dag museum och center för Tolstojstudier.
Elif föreslår sin handledare på Stanford när hon söker resestipendium för sagda konferens att hon ska hålla ett tal, skriva en vetenskaplig uppsats, över ämnet Dog Tolstoj en naturlig död eller blev han mördad? En kriminalteknisk undersökning!
Du är sannerligen min mest underhållande student! Tolstoj mördad! Ha...ha... ha! Karln var 82 år gammal och hade drabbats av stroke flera gånger.
I en Tolstoj outfit, träningsbyxor, flanellskjorta och flip-flops, Elifs resväska har missats av AeroFlot och hon har inget ombyte, så håller Elif så småningom sin föreläsning som kom att handla om jämförelser mellan Alice i Underlandet och Anna Karenina. Kunde Tolstoj ha inspirerats av Caroll Lewis Alice när han skapade sin karaktär Anna Karenina i sin stora roman? Frågeställningar som väcker motstånd  hos de andra Tolstoj-kännarna på konferensen. En av dem har hittat en daterad Alice i Underlandet från 1893 i Tolstojs bibliotek som är tillägnad hans dotter Sasja som föddes 1884 medan  Anna Karenina började skrivas redan 1873.
Bild från New Yorker maj 16, varken spelare eller fotograf, förutom Tolstoj, är identifierade. Troligen är fotot taget av Tolstojs fru Sophia men är inte daterat. Bilden är upptäckt från en tweet av Elif Batuman även hon skribent för tidskriften N Y. 

En professor från Yale håller ett anförande om tennis och Tolstojs negativa bild av den vita sporten. I Anna Karenina låter han Anna och Vronskij slå fåfängt mot den lilla bollen, balanserande på randen av en bottenlös andlig och moralisk avgrund. Vid 68 års ålder får Tolstoj tennislektioner och blir omgående besatt av att spela. Tre timmar om dagen spelar han sommaren igenom, släkt och vänner får turas om att möta honom. Tennisbanan kan man se om man tittar in på Jasnaja Poljana hemsida,
https://sv.wikipedia.org/wiki/Jasnaja_Poljana banan skymtar i gamla filmer därifrån.
Kul tycker Kistalight att en av världslitteraturen största original blev en verklig tennis fan i mogen ålder!
Elif  Batuman är inte bara litteraturforskare utan också språkstudent vilket för henne till Uzbekistan och Samarkand. Bild från Samarkand

 I tre kapitel i Besatta, Sommar i Samarkand, får vi följa hennes äventyr i den gamla staden vid Sidenvägen. Elif får utrymme för sin humor när hon ska studera uzbekiska. Ett språk som ursprungligen är en av många turkiska dialekter men som upphöjdes under först den ryska expansionen (tsarerna) och sedan under Sovjettiden till ett skriftspråk som skrevs med kyrilska bokstäver. Turerna kring uzbekiskans framväxt från dialekt till skriftspråk genomgick många absurda vändningar under Sovjettiden så typiska för Stalintidens ideologiska kartrering av verkligheten.
Kartan eller landskapet?
Visioner eller verklighet?
Att studera uzbekisk litteratur i Samarkand var som att vara en gestalt i en Borgesnovell som studerar en litteratur uppdiktad av ett hemligt akademiskt sällskap skriver Elif.
Vid tiden för det ryska angreppet fanns det två typer av författare, aristokraterna som älskar kvinnor, natur och kungar och så fanns det sovjetpolitruker som älskade lera och förkylningar.
Elif Batumans studier och kärlek (besatthet) till den ryska litteraturen får henne att inte bara skriva reseskildringar från Samarkand och Tolstojs Jasnaja Poljana (20 mil sydväst från Moskva) utan även hitta vägen till Tjechovs gods, besöka S.t Petersburg om vintern (kapitlet Ett ishotell), besöka ungdomsläger i Ungern, resa runt i sina föräldrars Turkiet och arrangera konferens om Babel på Stanford universitetet i San Francisco.

Kul bok! Kistalight får nästan lust att bli doktorand i litteratur på äldre dagar! De verkar ha så kul de där "ryska" doktoranderna i sitt umgänge, sina äventyr och sina studier förstås!
Betyg för Besatta, Fem besatta ryska världsförfattare av fem!


©Thommy Sjöberg

Labels: , , ,

Friday, February 22, 2019

Baby It´s Still Cold Outside in S:t Petersburg Putin


Putin flyger med tranor i våtmarker i Sibirien långt från S:t Petersburg. Tranor som är lättledda (präglas lätt av människor) ska här finna den rätta flyttvägen från den Sibiriska tundran och vintern och flyga söderut till värmen.
Vem är då inte bättre ämnad en kamrat Putin för ett sådant uppdrag som surrogatpappa (därför den vita overallen) för de lätt präglade ung-tranorna att finna sin väg.
Ingår i ett större ryskt projekt för att rädda de Sibiriska tranorna, som lär ha en population på mellan 2500 till 3500 individer, och därför är hotad för sin överlevnad.
Elaka tungor säger att det är ett politiskt stuntjobb. 
Det tror inte Kistalight, men det måste ha varit nervöst för kaptenen på (the hangglider), med den viktiga medpassageraren som visar tranorna på sin väg söderut. 
Putin som här om dagen höll sitt årliga tal till den ryska nationen (Duman och rådet) där han lovade bättre tider och hårdare tag emot USA, satsning i kampen mot fattigdomen och mer pengar till barnfamiljer.

Den gamla staden Piter
på folkets sidor sliter

Klart vi ska ha med Putin i en berättelse om Sankt Petersburg bördig som han är från staden. Kistalight har läst Masha Gessens Mannen utan ansikte. Tyvärr var det fem år sedan och jag har bara några lätta anteckningar kvar från läsningen.
Vår dotters kille (man) ville gärna låna boken. Kistalight som har så gott om böcker så att utrymmet inte riktigt räcker till ger förstås bort boken.

Har du läst boken frågar jag några veckor senare?
Nä, Putin han förgiftar ju journalister (Anna Politkovskaja - giftförsök).
Ingen kul läsning!


Vladimir Putin växte upp i S:t Petersburg under efterkrigstiden 1950 och 60-tal och enligt Masha Gessen var Putin mer präglad av att vara en streetkid än en välartad medelklasselev i sin skola och i sitt umgänge. Putin var duktig i idrott, sysslade med judo och drömde om att bli spion (sic!) kom i hård konkurrens in på en juristutbildning i Leningrad och tog en examen med inriktning på internationell rätt och antogs till KGB och blev officer där.
Masha Gessen är förstås starkt kritisk (underdrift) mot Putin hon misstror även hans akademiska karriär och hans senare avhandling i nationalekonomi som hon betraktar som en bluff (fusk) uppsats.

It´s someting in the air!
Det är någonting i luften här i Piter!
Kanske något som lurar bakom kanalerna och vattenspeglingarna?
Eller följer bara Vladimir Putin en traditionell rysk ledarstil om än något nutidsanpassad?
Hur som helst skriver Masha Gessen en utvecklingshistoria om vad som format Putin under Sovjet tiden, när imperiet brakade samman och fram till dagens Ryssland.
Huggsexan när Sovjetstaten och deras allmännyttiga tillgångar ombildades och såldes ut får också sin beskärda del. Putin försnillade, trollade, bort en jättelik livsmedelsleverans från gamla Östtyskland som skulle bytas mot industritillgångar och cash. Putin hade den egenheten till skillnad från andra oligarker som kanske nöjde sig med en tio procent i vinst eller i värsta fall tjugo procent att han skulle ha allt skriver Gessen.
Nåja sedan blev han mer en politisk maktspelare och fick en annan riktning än att bli businessman. 
Visserligen skriver Masha Gessen att Putin är en av Rysslands rikaste personer. Han har inflytande över ekonomiska tillgångar så där bortom all sans och förnuft.
Gessen söker sanningen om Putin i offentliga dokument som böcker, tidningar, vittnesmål och protokoll från utredningar och rättegångar. Det gäller faktiska händelser som ekonomisk svindel, överfall, misshandel, dråp och (gift)mord som det går att följa i den gamla KGB- officerarens fotspår.
Problemet är skulle säkert Leif GW säga att Putin har sopat igen spåren som den gamle KGB:are från Piter som han är. Något Masha Gessen försöker nysta upp med sina källor.
Vilket är problematiskt när den tekniska bevisningen saknas för det blir mer en lång indiciekedja av brott och oegentligheter på hans väg mot karriärens toppar.
En karriär, klassresa, som i sig är helt osannolik!
Möjlig i det maktens tomrum som uppstod efter Sovjetunionens kollaps? 
Bild: Putin och mutti Merkel på årets Vårsalong på Liljevalchs. Visst lever världens ledare i våra folkliga föreställningar! Mutti Merkel som har god hand med gubbarna Putin, Trump (nej inte han) och Macron. Om Putin sa hon speciellt att han lever i sin egen alldeles egna värld när hon försökte diskutera annekteringen av Krim med honom

Eftersom Kistalight har gett bort sin Masha Gessen bok om Putin Mannen utan ansikte kan jag just nu inte kolla hur hon egentligen tänkte apropå Putins personlighet.
Men den ledande tesen var att han, Putin, saknade persona och hans jag var undanglidande  formlöst och konturlöst!
Kort sagt mannen saknar karaktär tycker Masha Gessen!
Mannen utan ansikte!
Inte så konstigt tänker Kistalight!
Måste kosta på att redan i ungdomen fostras till en KGB-officer, gå omkring och vara hemlig jämt, undvika intriger, konspirationer och rentav utrensningar.
Då gäller det att ligga lågt om du ska göra karriär, ha alla hästar hemma, liksom inte synas,ha sina hållhakar och slå till när tillfälle ges!
Spegla sig i makten liksom!
Utvecklas då en narcissistisk personlighet?
Har någon sett en värdegrund?
Måste väl vara den ryska författningen, nationen (nationalism och det ryska imperiet) och den ortodoxa kyrkan.
Den ryska författningen garanterar maktdelning mellan president - regering (Verkställande makt) och duman - Riksdagen och Rådet (lagstiftande makt) och domstolar som är dömande makt.
Men i praktiken är det president Putin som styr. 
Inte lätt med demokrati efter 70 år av Sovjetstyre, marxism-leninism, stalinism, KGB och proletariatets diktatur.
Demokrati måste erövras och är ingen papperskonstruktion eller fernissad Potemkinkuliss!

Tjoho!
Bättre med manipulerad demokrati än ingen demokrati alls?
En inställd spelning är också en spelning som Uffe Lundell säger.

Something in the air!
Det ligger någonting i luften i sankt Peter.

Staden som skapades som en idé och ett projekt i ett deltaland med myggor och dimma på en ogästvänlig breddgrad, frambringade världslitteratur, såg ett tsarvälde falla, fick uppleva en osannolik historisk revolution (egentligen mer en statskupp av bolsjevikerna) där en idélära (marxism-leninism) fick styra landet.
Jämför kartan eller landskapet!
Verklighet eller vision?
Sedan fick folket i Piter genomlida Sovjetväldet och Stalins utrensningar och en av andra världskrigets värsta belägringar. Men även glädjen över att ha besegrat Nazityskland i det Stora Fosterländska kriget (www2), fått sitt namn tillbaka (identitet), blivit berömt (ryktbart) för sina trollfabriker och att det är Putins födelsestad där han startade sin osannolika karriär mot att bli en mycket rysk president.

Den gamla staden Piter

på folkets sidor sliter

PS Undrar om inte Joseph Brodskys idé om att staden Piter mer är ett fönster mot den väldiga ryska kontinenten än mot Europa gäller mer än någonsin! 

PS Kistalight kommer att skynda till årets bokrea och köpa Bengt Jangfeldts Vi och Dom om Ryssland som idé. Ska bli spännande att förkovra sig om det land och dessa ryssar som verkar så hemfallna åt idéer, lidande och lätt galenskap.



©Thommy Sjöberg

Labels: , ,

Sunday, February 03, 2019

Baby it´s cold outside but worth it in S:t Petersburg

Maria Sharapova spänstig tennispro vid frusna floden Neva mitt emot Vinterpalatset och Eremitaget i en av världens vackraste städer.
Sankt Petersburgs tennisturnering Ladies Trophy är över och vinnaren blev (spelas under söndagen den 3 februari).
Vann  till slut gjorde Kiki Bertens från Nederländerna en tennistjej med luriga stobbollar (med knorr) bland alla hårt slående ryska amazoner och slaviska fysiska fenomen.
 Kistalight är klar med sin räta linjens ekvation (se förra bloggen) för Celsius grader som en funktion av Fahrenheit (fucking freezing) med de rätta koordinaterna från februari i Sankt  Piter.

Den gamla staden Piter
på folkets sidor sliter

Är du intresserad av historia är S.t Petersburg staden för dig.
Så här i klimatförändringarnas tider kan man fundera på hur det ska gå för staden?
När Peter den Store hade erövrat fästningen Nyen med handelsplats 1703 från den svenska stormakten och dess konung (Karl den XII) bestämde han sig för att på platsen   anlägga en ny kejserlig huvudstad i Ryssland .
Fanns det då några rådgivare (forskare eller tekniker liksom) kan man fråga sig angående den hurtiga idén om att anlägga en kejserlig stad mitt i ett deltaland (träsk) med dimmor och moskiter?
En plats där översvämningar var vardag när Neva svämmade över när isen smälte i vårfloden som kom från Ladoga . En källa som är en av Europas största insjöar med betydande vattenmängder.
Dessutom låg orten längst in i den Finska Viken där det var svinkallt, frusen vinter, si så där fem månader om året!
Peter den Store ville modernisera det efterblivna Ryssland som ett led i den utvecklingen skulle kejsarstaden S:t Petersburg anläggas vidare skulle staden bli ett fönster mot väst, Östersjön och Europa. Förebilden var Amsterdam med sina kanaler och floder och möjligen inspirerade även Venedig som var en stadsstat med sjöfart och berömd för sin lagun med öar och kanaler.
Kartan eller landskapet?
Verkligheten eller visionen?
Hur som helst det grymma projektet genomfördes med hjälp av svenska krigs och straffångar, ryska livegna bönder och soldater som fick dika ur träsk, gräva kanaler, jämna ut terrängen, driva ned ekpålar för grunderna till husen och palatsen. Brister på redskap, grymheter hos byggherrarna, utmattning och sjukdomar lär ha gjort bygget till en fruktansvärd arbetsplats att jämföras med en krigsskådeplats där över sjuhundra tusen människor fick sätta livet till allt enligt historikern Kjlutlevskij berättar Elif Batuman i sin bok Besatta.
En stad som växer fram organiskt över tid från kanske fångst och handelsplats till en större by sedan stad med organisation av politiskt styre, religion, kunskap och militär och rent av blir en stadsstat får en mer naturlig relation till sin plats än en stad som anläggs som en hårdhänd ide eller ett projekt. Här kan man säga att Peter den Stores stad kom att spegla sig i makt och rikedom men frånvaron av en organiska tillväxt gör att staden också kan upplevas som en kuliss, den berömda Potemkinkulissen kanske, en viss tomhet och om Piter har en karaktär så ligger narcissismen nära.
En spegel för överheten!
Ödsligheten bortom paradgatorna, Nevskij Prospekt, kejsarboningen Vinterpalatset, fylldes så småningom med institutioner Universitetet, ämbetsverk med tjänstemän och de rika ryska furstarnas palats längs Fontankakanalen.
Visst blev det till slut en stad av Peter den Stores vision, staden växte bortom maktens centrum, folk bosatte sig på öarna i deltat och Piter befolkades av människor från landsbygden, fattiga och livegna bönder som blivit fria, hantverkare och köpmän som idkade handel, en medelklass av tjänstemän kring de kejserliga institutionerna, lärare och forskare kring universiteten och Peter den Stores fönster mot Europa öppnade upp för byggare, arkitekter och businessmän från Europa (Tyskland, Nederländerna och Italien) även svenskar och svenska företag (Nobel t ex) hittade vägen till Piter.
Två symboler är viktiga för att tolka myten om Sankt Petersburg (grundbultar) den ena är Falconets stora monument av Peter den Store, 1782, där han sitter på en stegrande häst som ser ut att hoppa från en klippa direkt ut i Neva.
Något i den skulpturala balansen där som inte stämmer!
Skulpturen tolkades i en dikt av Pusjkin 1824 Bronsryttaren. En dikt som förmedlar naturens hämnd på tsaren. Diktens huvudperson Jevgenij förbannar tsaren, som låtit en stad växa upp ur havet, vid den stora översvämningen 1824. Bronsryttaren på sin klippa kastar sig då ned från sin piedestal och jagar den stackars tjänstemannen J längs gator och kanaler och som bokstavligen förlorar förståndet.
En mycket rysk (Piter) historia!

It´s something in the air!
Det är någonting i luften här i Piter!
Kanske något av en galenskap lurar bortom kanalerna och vattenspeglarna?
Undrar också om inte dagens terrorism har en del av sina rötter här?
Bild; käcka gossar, medlemmar från den ryska terrorgruppen Folkviljan, Narodnaja Volja 1870 - 80-tal.

En terrorkultur före globalisering, digitalisering och moderniteten växte fram hos radikala (ofta) studenter från medelklassen i det ryska samhället speciellt i storstäderna Moskva och Sankt Petersburg. De kallades nihilister och narodniker och trodde på idéer om att terror behövdes för att störta makten speciellt tsaren och att folket skulle ta över. Idéer som sedan Lenin utvecklade i sin tes om proletariatets diktatur och sin tolkning av marxismen. I romaner av Turgenev, Tolstoj och Dostojevskij vimlar nihilister och anarkister förbi som mörka stråk i samhällsskildringen. I Andre Belyjs  modernistiska roman Petersburg blir en terrorist tvungen att döda sin egen far med hjälp av en tidsinställd bomb gömd i en antropomorfisk (sic!) sardinburk kallad Pepp Peppovitj Pepp allt enligt den begåvade Rysslandskännaren Elif Batuman.
Alexander den II 1855 - 1881 var en tsar som levde farligt, mycket farligt, under narodnikernas hot. Han överlevde ett antal attentat men i mars 1881 föll han offer för en bomb vid Katarinakanalen inte långt från Vinterpalatset. Ironiskt nog var Alexander den II en av Tsarrysslands mer reformvänliga kejsare han avskaffade livegenskapen hos bönderna och han skulle ha undertecknat fler reformer som skulle ha främjat utvecklingen av demokratin några dagar efter attentatet.
Är du filosofiskt lagd kanske du funderar på hur samhället skulle ha blivit om Alexander den II fått leva och genomföra sina reformer i Ryssland. Istället blev det en hårdhänt regim, Alexander den III, som tog över och en utveckling som ledde landet in i ww1 och den Ryska revolutionen.

Vill du läsa ett av 1900-talets mest berömda och kanske mest lysande reportage?
Då ska du läsa John Reeds Tio dagar som skakade världen!
Det är ett reportage med stor närvaro!
Du får följa de dramatiska dagarna under Rysslands oktoberrevolution 1917, alla turerna med soldat, bonde och arbetarråd, den provisoriska regeringens fall, Lenin dyker upp på scenen, massmötenas resolutioner, Vinterpalatset (skräpigt) efter stormningen, känslan av besatt och hänförd stämning.
Allt utan så mycket distans och ibland så slår den kommunistiska retoriken igenom; bourgeoisins bepansrade näve som försökte krossa revolutionen!
Frågan är om inte huvudstaden Petrograd (staden byter namn under ww1 för att inte låta så tysk) är det lysande reportagets huvudperson.
Sankt Petersburg, Petrograd senare Leningrad som centrum för en av 1900-talets stora historiska händelser!
Fina förord till boken Tio dagar som skakade världen (svenska versionen 1967 och 1975) av i tur och ordning JOLO (svenska reporterlegenden som blev expert på www1) som hyllar reportaget, ett av dem du ska läsa om du vill bli journalist, och ingen mindre än Vladimir Lenin och slutligen John Reed själv.

Under 1930-talet fick invånarna i Piter genomlida Den Stora terrorn som började med mordet på stadens  populäre förste partisekreterare Sergej Kirov 1 december 1934. Mordet blev starten för omfattande utrensningar inom kommunistpartiet mer om detta och den 900 dagar långa belägringen av Leningrad under ww2 kan du läsa om, se ovan, i AVS Sankt Petersburg av Kistalight.
I AVS ... ovan från början av 2000-talet besökte vi även en skola i S,t Petersburg nära Smolniinstitutet där vi pratade med elever och lärare. Det finns djupa bildningstraditioner i S:t Petersburg. Här finns högskolor som trots dålig ekonomi och nedskärningar i Putins Ryssland ligger långt framme. Tekniska högskolan och S:t Petersburgs universitet har vid flera tillfällen vunnit VM i programmering. En riktig datahacker finner du ofta från S.t Petersburg.
Ett sätt att få jobb!

Finns det då någonting i dag, something in the air, i vår vackra stad Sankt Peter?
Är kreativiteten eller galenskapen fortfarande närvarande i Piter?
Ja åtminstone finns det trollfabriker för fattiga studenter med en smula datakunskaper, berättartalang eller varför inte hackertalanger som kan komma till uttryck i fejkade tweets och bluffinlägg på Facebook. Nättroll alltså som både underblåser social oro, jobbar med rysk propaganda och försöker påverka val i världen via sociala medier.
Kanske och inte bara kanske har dessa troll påverkat och påskyndat, både Brexit och Trumps överraskande väg till att bli folkvald president i USA.
Då pratar (snackar) vi om en mycket tung aktör i världspolitiken!
Hur har påverkan sett ut från trollen i Ungern, Polen och Italien och andra länder där populistiska partier har stort inflytande kan man också fråga sig.
Slika trollerier är naturligtvis lättare att driva i en autokrati, så där någonstans mellan demokrati och diktatur, om man som regim har ambitionen att vara en aktör i världspolitiken!
 Finns det dessutom även en uppsättning av tekniska troll som hanterar bootar, botnets, Ddos-anfall som kan överbelasta servrar, och Twitterrobotar för hatkampanjer styrda av flinka administrativa trollstudenter (nu snackar vi kriminalitet och brott mot företag, instititioner och rättsstater) för att bli en stark aktör i det politiska spelet mellan Ryssland och omvärlden.
Tjaa. då är vi i Piter, S:t Petersburg, där du kan finna en datahacker!
Ett sätt att få jobb!
Ovan Ljudmila Savtjuk wallraffande (fd) troll som driver (drev) en rättsprocess för bland annat utebliven lön från ryktbar trollfabrik på Savusjkina-gatan i S.t Petersburg där hon arbetat.

En rättsprocess som givit henne rätt  där hon får ett symboliskt skadestånd på en rubel men trollfabriken fortsätter sin verksamhet (Svt 18/12 -17).
Ljudmila tycker sig ändå ha uppnått sitt huvudsyfte med processen genom att bevisa att troll finns.
Jag ett internettroll, driver en rättsprocess, får rätt, alltså finns jag!

Den gamla staden Piter
på folkets sidor sliter

Staden som skapades i ett deltaland (myggor och dimma) på ogästvänlig breddgrad, frambringade världslitteratur, sett tsarväldet falla, upplevt en osannolik historisk revolution, genomlidit sovjetväldet och Stalins utrensningar och en av andra världskrigets värsta belägringar. Men också glädjen över att ha besegrat Nazityskland i det Stora Fosterländska kriget, fått sitt namn tillbaka (identitet) och blivit berömd (ryktbart) för sina trollfabriker.
Kistalight har en gammal bild från 2000-talets början från firandet av fredsdagen för ww2 i S:t Petersburg.  Det stora fosterländska krigets heliga dag 9 maj, på en överlevande och hjälte prydd med ett antal hedersmedaljer och still going strong. Några finns kanske ännu i livet och de är dom bland många andra av S:t Petersburgs vanliga invånare som är stadens hjältar. Eftersom det inte går just nu att få fram en bild på min överlevande hjälte, snäll gammal vithårig farbror med käpp, med kavajen fylld med ordnar, lägger jag istället in en bild på min andre hjälte från Piter.
Josip Brodskij, Samizdatpoet från Piter, betydligt tuffare än att vara indieförfattare på Kistalight och försvinna i internetvärldens brus, här gällde underjordiska publikationer, ofta som stenciler eller handskrifter som spreds utanför statens kontroll och den politisk korrekta (pk) stilen som hörde kommunistpartiet till. Brodskij gick sin egen knaggliga väg, hoppade av skolan (inte lätt att vara ung judisk pojke i 1950-talets Leningrad) åkte på geologiexpeditioner i Asien, blev förvisad i norr ovanför polcirkeln, Archangelsk, och drabbades litterärt av (sic!) W H Audens poesi genom tillsända böcker av vänner.
Vilket formade honom som poet när han kom tillbaka till Leningrad.
Nedan Joseph Brodsky (ryska Josip Brodskij) som tvingades lämna staden och Ryssland och gå i exil 1972 32 år gammal.
Den unge Joseph Brodsky i sitt hem 1958 nära Fontankakanalen i Leningrad. Bild Brodskys far

Brodsky som skrivit utmärkta essäer om resor, städer och poesi.  I den självbiografiska biten Ett och ett halvt rum från Att behaga en skugga anser han att Leningrad under Sovjettiden mer blev ett fönster mot det väldiga Sovjetimperiet (i dag Ryssland) än mot Europa.
Genom att staden ligger där på randen till den väldiga ryska kontinenten.
Ett faktum som kanske gäller än i dag?!
Ska du få syn på Ryssland kolla vad som sker i S.t Petersburg!

©Thommy Sjöberg

Labels: , , , ,