Tuesday, February 27, 2024

Grå Bin Light

 

I dagarna, 24 februari, är det två år sedan Rysslands (Putins) storskaliga anfall på Ukraina men i praktiken har kriget pågått i tio år allt sedan annekteringen av Krim och kriget med ryska separatister i Donbass i östra Ukraina.

Grå Bin av Andrej Kurkov handlar om biodlaren Sergej Sergejitj. En godmodig man, rent av en underdog, som har blivit kvar i ingenmansland, varken Ryssland eller Ukraina, vid tiden före den stora invasionen i den lilla byn Malaja Starogradovka (fiktiv?) i regionen Donetsk.  Den enda som är kvar i byn är Paskja förutom Sergej, hans värsta ovän och barndomsfiende som verkar ha mystiska kontakter med ryssarna. Sergej och Paskja odlar en vänskap som skaver, de hatar varandra lika mycket som de behöver varann. De gör hyss tillsammans och byter skyltar på varandras gator, Paskja får ta Lenin i öst medan Sergej placerar de ukrainska gatunamnen i väst, utanför på fältet ligger en död ryss i den grå senvintern som ingen av dem vågar ta hand om med risk för krypskyttar, vilket ändå sker genom Sergej, vilket får en viss innebörd. 

Sergej är sjukpensionär något med hans lungor sedan tiden som kontrollant i Donbass kolgruvor, hans fru och dotter har flytt äktenskap och den förlorade byn. Sergej har ett magiskt förhållande till sina bin, just nu i vinterdvala, men han oroar sig för hur de ska tåla krigets larm från fronten som just bara är några kilometer bort. Under bisäsongen går det även bra att vila ut på binas tak på hans sex kupor. En bädd som stärker människans själ med ro och goda drömmar. Ryktet om magin med bina har spridit sig utanför byn och en dag kommer provinsens guvernör med följe för att pröva bikupornas magiska kraft. Ett par timmars läkande sömn för guvernören på kupornas tak belönas med växlingsstarka dollar och ett par magiska fotriktiga skinnskor (flådiga dojor eller magiska pjuck skapade av riktigt hantverk). När våren kommer ger sig Sergej ut på en roadtrip med sina bin, Ladan med släp i ett skjul tas fram och Sergej åker västerut med sina kupor så att bina ska få arbetsro. I Zaporizjzja-regionen utanför staden Vesele slår han ett första läger med sina bin och träffar en dam Galja som sig bör, det är ju en roadtrip, blir sedan trakasserad av krigsskadade patrioter så han tvingas åka vidare på sin tripp. Sergej söker upp en biodlarvän på Krim som visar sig vara försvunnen, utsatt krimtartar, men får fin kontakt med hans familj, fru Aisylu och barn, mer bestyr med bina, äventyr och ryska ockupanter som för en tid beslagtar en av hans kupor som visar sig innehålla en gåta. Har de ryska myndigheterna inplanterat några bin i den och hur löser Sergej den frågan. Sergej kommer sig på med att sakna (sic!) sin värsta ovän från sin hemby och beslutar sig för att återvända till byn Malaja Starogradovka.

/ _ _ _ /

Kistalight som läste ut Grå Bin förra året på Norra Öland 30 maj fick också ett litet äventyr kring boken. Trevlig bok som får illustreras av följande story! Var hittar man kulturen i dessa digitala tider? Folk som läser och diskuterar böcker! Jo på Norra Öland, på Löttorps bibliotek i Borgholms kommun!

Från Enerum tar vi bilen till Litterärt Café på bibblan i Löttorp. En löst sammansatt läsecirkel som träffas analogt, IRL, på plats och virtuellt via dator (uppkopplat) för samtal en gång i veckan, ofta tisdagar. Tjoho, Kistalight både duschar efter torparmödor och försöker vara ute i god tid, tar vägen via Byerum till Löttorp, svänger av vid skylten för Bad, Simhall och Bibliotek i vår öländska tätort, nära badet ligger bibblan. Vi har varit där förr! Se Litteraturen lever på Norra Öland!

 Just i dag (läs förra året i maj) finns det bara byggnadsställningar, skyddande väv och plast omkring vårt hus där det en gång var bibliotek.

Vad göra, Kistalight tassar runt bland ställningar och väv, ingen bibbla, upptäcker ett utegym, träningsanläggning och start för terrängbanor för jogging och löpning bland häckar snår men just inga motionärer. Nu är vi inte ute i god tid längre! Ringer Mimmi och berättar om mina upptäckter, tar några andetag och beslutar mig för att chilla, blir en tur genom Löttorp, aha Systembolaget har öppnat för säsongen, blir en flaska vin, Moonlight någonting, från Sydafrika. Centrum-Bion har visning på söndag och på vägen mot 136:an passerar man den ny och ombyggda (efter förra årets storbrand) Åkerboskolan.

Där står det ju, BIBLIOTEK, aj, aj, här är det, ett antal minuter kvar, knallar in på caféet, förvånade miner (nunor)! Det var ju ett år sedan senast jag var med. Hur som helst fanns det både fika, bullar och kakor hade jag med mig, bara att lyssna på bokpresentationer. När det blir min tur har jag verkligen kommit till rätt ställe för att presentera en roman om en biodlares mödor i sydöstra Ukraina. Jenny vår bibliotekarie blir jätteintresserad när jag visar upp boken Grå Bin av Andrej Kurkov. Här en nyhet med en roman om en biodlare med sex kupor från liten by i östra Ukraina som far på en roadtrip med sina bin från Donbass till Krim och åter. Det blir bingo för Kistalights presentation; Jenny visar sig vara biodlare, några till i gruppen är det och en av litteratörerna är före detta biodlare som drabbats av allergichock av de små krabaterna. 

Det var som att stiga in på en välmatad hamburgerrestaurang och fråga om det fanns hamburgare! Sedan blev det en diskussion om det fanns Grå Bin, Kistalight som var övertygad om att det finns en sådan sort av bin, mycket snälla, efter att ha gått på biodlarkurs, se I arbetande bins sällskap, men vår bibliotekarie Jenny tillika biodlare tyckte nog att det hela ska ses symboliskt; bin i en grå tid och på en grå plats sedan visste Sergej inte vad de ryska myndigheterna hade gjort med en av hans kupor. Var det inplanterade ryska grå bin kanske - rackarns ockupanter i hans femte kupa?

Bra lågmäld bok; Betyg fem surrande magiska kupor av fem som både skänker bra sömn och goda drömmar

© Thommy Sjöberg

Monday, February 19, 2024

David Bowie på Göta Lejon

 

Kistalight hamnar i helgen på Göta Lejon och David Bowies Lazarus, syster Helene och henne mångårige vän Henrik har en biljett över, tack säger vi och får uppleva en konstnärligt stark föreställning. 
Wow säger vi på Kistalight!
Vi överraskas av hur pass avancerad föreställningen är till sin form med bild och dekor! Den kunde ha varit en konstinstallation på Moderna Museet eller varför inte en avantgardistisk musikpjäs på Dramaten eller Stadsteaterns experimentscener? Tunga teman som död, främlingskap, sökande efter identitet, upplösta könsroller, svårt missbruk men också fantasi, längtan efter kärlek och en hel del humor i allt det dysfunktionella. Huvudpersonen Newton längtar efter sin förlorade flickvän, Hello Mary Lou, och saknar sitt barn.
Man ska bygga en rymdraket, Newton och fantasiflickan, och ta sig härifrån ... Det finns fler andeväsen i rollbesättningen; tre teenagegirls med androgyna karaktärer, liksom trannies, en seriemördar typ Valentine, vardagliga Elly och hennes man Ben, och en american manager US Valentine. 
Den avancerade formen att köra föreställningen som projekterade scener och dekor på bildskärm, blir som på bio, upprör några åskådare som springer fram och tillbaka i gången längs parkett, det muttras; har inte köpt biljetter till Bowie för att gå på bio. En rad i mitten så verkar några åskådare väldigt kissnödiga, de får resa sig upp och sätta sig ner, flera gånger ... 
Det är alltså en krävande föreställning, Bowie som arbetade med musicalen Lazarus den sista tiden i sitt liv, använder rader av sin stora låtar, plus nyskrivet och väver ihop en föreställning, byggt på, inspirerat av romanen The Man who Fell to Earth av Walter Tevis men fritt bearbetat av David Bowie och regissören Enda Walsh. Musicalen hade en  premiär på en (passande) mindre Off-Broadway scen 7 december 2015.
Kistalight som var en fan av den tidigare brittiska popvågen, Bob Dylan, Jazz (Miles och Coltrane), Americana och de stora supergrupperna, missade David Bowie när vi var unga, men tycker oss höra  toner, klanger och stämningar i Bowies musik från Beatles, Kinks, Electric Light Orchestra, brittisk Pub och kabaré-tradition, punk, till amerikanska Iggy Pop och Velvet Underground med konstmusikern John Cale,  av all påverkan skapade Bowie en egen mix av musik och texter som var hans värld.
Det finns massor av kraft och energi i Bowies musik allt från de mjuka balladerna Where are we now med en pust av Lennon & McCartney, till mer rockiga gnisslande grejer som Always Crashing in The Same Car, ännu mer gnissel i Dirty Boys, här anar man influenser från (eller att det påminner om) både Frank Zappa eller de tidiga Velvet Underground i jazzton. I sången When I met you rock, pop och nerv men också det som är lite Bowies särart, en teatral hållning i texterna, är det allt sökande efter identitet och att höra hemma någonstans med sina känslor som slår igenom.
Kistalight som trots allt är lite mer mainstream skulle önska att Bowie hade taggat av lite mer, mer självdistans och ironi, men då vore han ju inte Bowie! Något liknande gäller även föreställningen på Göta Lejon, släpp fram artisterna och musikerna mer bakom duken i föreställningen, gör musicalen lite mer publikfriande!


Kistalight avslutar sin bit med vackra Where Are We Now från original föreställningen i New York 2016. Balladen är en riktig teaser om Berlin när det begav sig där för David Bowie. Betyg för Lazarus: Fem vackra Bowieballader av fem!

I centrum av föreställningen, musicalen, finns naturligtvis David Bowies musik och sånger med sina texter och musiken bärs upp av en knippe skickliga musiker, skådisar (en blandning av karaktär-skådisar och artister) och den rutinerade regissören Stefan Larsson med sin erfarenhet från klassisk och avantgarde teater från både Dramaten, Stadsteatern och mindre scener! De ledande skådisarna och artisterna är Linus Wahlgren som spelar Thomas Newton (huvudrollen), Tove Styrke som spelar Flickan utan minne och Simon J Berger som spelar den förskräcklige (cyniker och mördare) Valentine. Alla rollerna spelas med bravur. Det är inte direkt några glättiga karaktärer från musicalens värld även om det finns en hel del (svart) humor i dialogerna. Kistalight som är lite av en Absolut Beginners av David Bowie har lyssnat igenom låtlistan från Lazarus (olika tolkningar) och kan inte säga annat en att det är bra. Jäkligt bra! Här kommer låtlistan från musicalen på Göta Lejon.1. Lazarus 2. It´s no game 3. This is not America 4. The man who sold the world 5. No plan 6. Love is lost 7. Changes 8. Where are we now 9. Absolut beginners 10. Dirty boys 11. Killing a little time 12. Life on Mars 13. All the young dudes 14. Always chrashing in the same car 15. Valentine 16. When I met you 17. Heroes. Alla titlar är enkla till sin utformning men oj så mycket musik!

En gång till! Do you want another one? Kistalight hittar fram till några verkliga höjdare när det gäller David Bowie konserter i juni från 2000. Bowie är 52 år men ser yngre ut och är verkligen i gott trim, 25 juni har han gjort en legendarisk spelning med sitt band på Glastonbury Festival i Somerset i sydöstra England inför 250 000 åskådare. 

 

Här från BBC Radio Theatre 27 juni 2000, David Bowie med sitt kreativa band, multimusiker, kreatörer, låtskrivare och här är det musiken som gungar fram i en tät ljudbild i den vackra balladen Absolut Beginners.


© Thommy Sjöberg

Thursday, February 15, 2024

Världsmästare Light Remix

 

Atas Fighter L i målgång som vinnare i Världsmästerskap i trav på Yonkers Raceway i New York 1992. Bild från fototavla Thommy Sjöberg.

Stundom händer det att vi är med om lustiga äventyr på Kistalight! Vi spelar både KM-finaler i tennis utan att svinga vårt racket på vägen dit, gör förvånande biblioteksbesök (kommande äventyr här på bloggen), får lärarlegitimation när vi går i pension och blir inbjuden som bloggare på pressvisningar på Moderna (Moderna Museets Pressklubb Light) Ericson (The Automagic City Light) och SvD (Bragdguldet Light 2018) eller får stories för bloggen på tennisäventyr i Blekinge och Kalmar se Färjeläge Light, Aspö Open 2022Aspö Light - Vandrarhem, Världsarv och lite Asfalt eller Final Light Kalmarspelen 2020, bara för att nämna några exempel. 
Bättre att vara med på kul äventyr som panschis än att ligga hemma på soffan och darra.
En gång i tide n blev vi till och med Världsmästare med Stall Travhästen!

Stall Travhästen

En gång i tiden blev vi som delägare av häst världsmästare i trav med Atas Fighter L  på Yonkers raceway i New York i augusti 1992. Loppet i Trav-VM, måste tillhöra ett av travsportens mer märkliga lopp: 

Favoriten i loppet, Billyjojimbob låg på hårt i ledning, pullade, kvävdes och ramlade efter halva loppet. Ekipaget intill häktade i och föll, bakifrån smällde annan kusk in i dem och ramlade samtidigt som röda lampor började blinka vilket gjorde att den italienska kusken tog upp och körde till stallet.

 Is the race still going on frågar den svenske kusken?  Go on, go on svarar hans amerikanska kollega.

 Kvar en skenande häst utan kusk, en demolerad vagn med häst och kusk och så Fightern med sin rival som han lätt kämpade ned på mållinjen. Ovan är en tavla där Fightern tillsammans med sin kusk Torbjörn Jansson passerar mållinjen och kör in som en fundersam vinnare. Men i Amerika sade man efter loppet; bryter man aldrig en tävling.  You always go on race! De röda lamporna var förstås varningssignaler.

Stall Travhästen hade bakom alla sina medlemmar organiserat ett komplicerat korsvis ägande som jag aldrig blev riktigt klok på.  Stall Travhästen var en folkrörelse inom travet. En idé; som att man med massor av finansiärer, ca 700, gjorde att man med en blygsam insats, sex aktier a 300 kronor och en månadskostnad på 80 kronor kunde bli hästägare. Stallet hade en rad hästar, både för start och för avel. Den mest kända hästen hette Atas Fighter L. I folkmun, det vill säga bland de verkliga travexperterna på Solvallas E-läktare, benämndes Stall Travhästen som torsk-stimmet.

Vid en föreningsstämma jag deltog i Knivsta 1990 på Nova Park hotell. Där vi såg trav-videos med Atas Fighter L och där redovisades ekonomi. På numera avlidna Jim Fricks hästgård i Knivsta satt jag i en bambufåtölj på en stor inbyggd glasveranda tillsammans med en massa företrädesvis äldre herrar med blåröda näsor och kikade på hästar som defilerade och där Stall Travhästen hade intressen.

Ser bra ut, fräscht, smidigt, finns mycket utveckling i den hästen kunde man säga.

På hemvägen skjutsade jag en far och hans son som var inbitna ägare hos Stall Travhästen. De grälade mest hela vägen om man skulle utöka sitt innehav av andelar eller ej. Då och då smällde i det i den äldre mannens (farsans) bag, det liksom puffade ungefär som att lätta champagnekorkar smällde av, grälet om andelarna lätt sig dock inte störas av puffarna. Jag släppte av dem vid Kista brandstation övertygad om att mitt ägande i Stall Travhästen kommer jag att hålla på låg nivå allt medan det smällde vidare från bagens innanmäte av jästa drycker.
Epilogen för Stall Travhästen kom hösten 1992 med valutakris och skyhöga räntor. Fyramiljonersköpet av Fightern som var bundet till ett dyrt utlandslån och medförde konkurs. Ett brev om uppsägning skrevs strax före konkursen men besvarades aldrig av Stall travhästen. Mottagaren uppgavs av postverket som okänd!
I dag spelar jag nästan aldrig på travet utom när det är Elitloppshelg förstås. Puffade det inte liksom i en bag just nu, puff ... puff, jästa drycker, för en världsmästare!

© Thommy Sjöberg

Sunday, February 11, 2024

Dylan på Fryshuset Remix

Och så Dylan, 
Vilken Dylan? 
Jo Dylan,
Vilken Dylan? 
Jo Dylan, Dille, Dille, Dylan på Fryshuset! (Melodi Kalle på Spången, for old ones)

Dylan på Fryshuset 11 februari

 

Dylan på Fryshuset, men vad är detta? Kistalight behöver bara en liten touch av vibbar, antydning om sin gamle singer/songwriter hero, för att gå igång och få ett återfall i sitt Dylanberoende! Biljetterna kostar 290 pics och platserna är onumrerade och på Fryshuset får 2000 personer plats. Kostar lagom mycket tycker Mimmi som inte är allt för imponerat av vår diktande bard från Hibbing och Nobelpristagare men kan gott tänka sig att bli bjuden på en sådan konsert. Inga djupa sår i hushållskassan där inte!

Visst ska en artist av Bob Dylans magnitud spela på andra arenor och till mer magnifika priser? Kanske är det något sorts konstprojekt han håller på med? Billiga spelningar till folket med lite querr inramning, se tjejen ovan med sin arm över huvudet! Ett konceptuellt konst och musikprojekt för att befria sig! Karln, vår poet och musikant, är ju trots allt stenrik och vill kanske återvända till sin ungdoms arenor och publikt återuppleva sin frihetslängtan, eller vill han bara äntligen komma loss från sin eviga NET-Tour, gå på avslut och bli en trubadur igen hos folket.  

Viss förvirring och kritik i kommentarerna på Ticketmasters Facebooksida; hej hå Dylan på Fryshuset, billiga biljetter men även olika uppfattning om priset på biljetterna,  Bob Dylan som sångare och musiker - man hör inte ett ord vad karln sjunger, ironi kring Ticketmasters rubriksättning. indignation så här gör man väl inte - fake info, fakta om att så här många heter Dylan  i Sverige, med både för och efternamn, man heter väl vad sjutton man vill, typ fria ordet, både som artist och medborgare! 

Några har koll på läget och berättar att artisten Dylan är i själva verket brittiska Natasha Woods som kallar sig Dylan när hon skapar personlig pop med hjärtat utanpå, 2022 släpptes debut-mixtapet The Greatest Thing I’ll Ever Learn som direkt slog sig in på albumtopplistan i hemlandet. Den 11 februari har det blivit dags att komma till Sverige för en efterlängtad spelning på Fryshuset i Stockholm. 

Så här låter Dylan IRL i Liar Liar ft Bastille

Vem tolkar Dylan bäst om inte Dylan, Kistalight kör några rader från I shall be free no #10 från Another Side of Bob Dylan , se från Facebook inlägg Ticketmasters sida nedan! En sida där mar verkar ha stängt av kommentarfältet! 

Thommy Sjöberg
Det är Dylan som försöker komma loss från Bob Dylan, komma ut ur garderoben liksom, äntligen hoppa av sin evinnerliga NET-Tour. Dylan var namnet. I got a woman she's so mean/she sticks my boots in a washing macchine/Sticks me with buckshots when I'm nude/Put's bubblegum in my food/She's funny, wants my money, calls me honey 🎸🎷🏂😎 Kistalight







Thommy Sjöberg
Tjoho, alla herrar ovan Bob Dylan hette Robert Zimmerman. Dylan är liksom lite taget av en poet från Irland som hette Dylan Thomas, troligen är det så, men med Bob D kan man aldrig vara riktigt säker. Tjejen ovan har Dylan som smeknamn, trevligt, 3vligt tycker jag! 🎷🎸😍
Thommy Sjöberg
Hur kan det bli så här, förprogrammerade ord, Dylan Thomas var från Wales, gillade whisky för mycket, trilla av pin på Chelsea Hotel i New York, där även Bob Dylan gillade att hänga när det begav sig. 🎸🎷📖😎

© Thommy Sjöberg