Saturday, April 23, 2022

Varför inte något om Dante - Världsbokdagen Light 2022



Dante den förste författaren, Anders Cullhed! 

 

Varför inte något om Dante på Världsbokdagen! En litterär gigant, poeterna poet, en ännu levande klassiker som fortfarande kan tolkas som en modernist! Här kommer några essäer som bra mycket liknar svar på frågor från en tenta om Dante från SU hösten 2021! (Öppen källkod, varför hålla på sina svar!? - Kistalight)

Fråga 1

Anders Cullhed berättar (också) i Dante Den Förste Författaren om hur Dante utvecklas som författare, blir en auctor, som både citerar (latin), kommenterar sina texter och som författare skapar sitt eget språk med en egen ton (cansoner och terziner).

 Anders Cullhed delar in de olika sätten att göra en bok för den medeltida författaren; 1) Scriptor (skrivare) som skriver ner andras ord 2) Kompilator (en skrivare som skriver ned andras ord och gör egna tillägg) 3) Kommentator (en som skriver främst ned andras ord och liksom hänger på sina egna) 4) Auctor (en som både skriver ned sina egna ord och kompletterar med andras ord)

 

Ett viktigt begrepp I Dante den Förste Författaren är att Anders Cullhed betonar hur Dante blir sin egen kommentator. Förebilderna är de stora verken som Aeniden och det största verket av dem alla, Bibeln, som försågs med kommentarer när de lästes och studerades i kloster och katedralskolor, just att de studerades på plats berodde på bristen på papper. Skrifterna var skrivna på pergament.

Redan i sina tidiga verk som Vita Nuova började Dante kommentera sig själv som en riktig auctor. Dante använder främmande ord, aliena, för att bekräfta de egna orden. Tekniken att kommentera sig själv liknar sedan i Komedin en kanonisering, t ex, citerar Dante sig själv, indirekt i flera sånger (mycket elegant). Från Skärseldsberget genom kompositören Casella som framför en sång om kärlek så väljer han en av Dantes sånger (cansoner) Skärselden (2, 112) Amor, som till mig i mitt sinne talar.

Senare på Skärseldsberget, Avsats 6, bland frossarna, citerar (flikar in) Dante. Ni damer som förstår vad kärlek är (höviskt?) från Vita nuova på ett berömmande sätt av Bonagiunta från Lucca. (Skärselden. 24. 49 – 51). Uppe i de högre sfärerna, Paradiset, bland solar och planeter, citeras O ni vars tanke tredje himlen rör från Dantes Convivio 2 av Karl Martell. (Paradiset. 8. 36 – 37). Tre döda; en musiker, en poet och en furste låter här, Dante (stolt), beundra hans poesi.

Dantes sätt att kommentera sig själv tyder på, enligt Cullhed, att Dante besatt en betydande förmåga att sälja, promota eller marknadsföra, sig själv och sitt författarskap. Något som i hög grad visar att han är en modern författare.

 Dante är hos Anders Cullhed en författare som är formad av den entreprenörsanda, som fanns i Florens under medeltiden. I Florens rådde mer en merkantil anda (handel, hantverk, business och kommunal organisation) än i de lärosäten som fanns i grannstäderna Bologna och Padua. De senare, städer som hade en akademisk tradition.

 I en tid med konkurrens, rivalitet, uppfinningsrikedom och för tiden djärvt kommunalt självstyre, men även svek och korruption, blev det naturligt att tävla med sina texter.

 Rivaliteten syns i, refererar Cullhed, i Skärseldens elfte sång. Där skuggorna på Avsats 1 renas från sitt högmod. En av dem är Oderisi da Gubbio som var en mästare på att illustrera böcker men som kom att få sin överman. I livet skulle jag inte vara så blygsam, för min heta åtrå att bli berömd, vilket var all min strävan. (Skärselden. 11. 85 – 99)

Anders Cullhed betonar mer än de andra Danteforskarna som vi läser, Albert Russell Ascoli och Giuseppi Ledda: Dante som en författare präglad av den historiska entreprenörsanda som rådde i Florens under 1200 och 1300-tal.

 

Anders Cullhed hänvisar till, inspirerad av, Dantespecialisten Albert Russell Ascoli som också framhåller begreppet auctor i sin essä From auctor to author: Dante before the Commedia.

Ascoli visar i sin essä hur Dante i sina tidigare böcker (skrifter) som Vita Nuova, Convivio, De Vulgari Eloquntia (folkspråk) och under inflytande av skolastik (tänkande från antiken genom Aristoteles, poeter som Homeros och Vergilius och fram till medeltidens teologi - kristendom) hur man kan använda italienska folkspråket.

Genom att Dante använder folkspråket (italienska, i några fall occitanska och inspireras av trubadurpoesi) blir Dante inte bara en auctore utan också en poet.  Italienskan blir ett böjbart och elastiskt poetiskt språk som struktureras i Dantes Commedia och som redan tidigt blir en kanon. Han fullföljer en litterär tradition från Homeros (grekiska) till Vergilius (latin) och Dante (italienska). Ascoli lägger i sin essä tyngdpunkten på Dante som en språkman. En djärv författare som låter sig inspireras av att italienskan som folkspråk, och som är under djupt inflytande av Vergilius och förnyar den västerländska litteraturen. Under Dantes kamp med språket i Komedin så fördjupas också hans syn på kärleken till Beatrice! Kärleken går från en jordisk till en mer andlig gudomlig upplevelse, även Dantes uppdrag som diktare förändras; pilgrimen blir en diktare med ett gudomligt uppdrag menar Ascoli.

 

Den andra essän som vi läser är av Giuseppe Ledda, Dante Alighieri, Dante-poet, Dante-character, kan ses som skillnaden mellan pilgrimen och berättaren Dante i Commedia. Berättaren och pilgrimen får göra en dualistisk resa från synd till evig glädje genom tre stadier (Helvetet, Skärselden och Paradiset). En rörelse från att nå en förståelse, få en insikt om, ondskan, bli renad från den (ondskan) till att förstå och få kunskap om gud. Berättargreppet med en berättare (Dante – poet) och Pilgrimen (Dante – character) skapar en komplexitet (berättande och berättelsen) i komedin.

Från första början i komedin inser vi att perspektivet skiftar mellan pilgrimen och berättaren (poeten). Ledda påpekar att Dante berättaren (poet) regelbundet stör berättelsen med minnesbitar som representerar han själv om hur han föreställer sig, sitt skrivande, med anvisningar till läsaren och om hans känslor. Han är subjektet i tidens flykt och hans poem tog många år att skriva. (Paradiset. 25. 3)

Ledda nämner också hur pilgrimen och berättaren (syntes) blir medvetna om uppdraget, först autonomt och sedan genom en profetisk invigning av att bli en författare med gudomligt uppdrag för sitt poem även om han tycker sig ovärdig uppgiften. I sång 26 i Skärselden rad 64 får han sin ingivelse, proklamerar, säg mig för jag vill sedan skriva ner det: Beatrice fullkomnar sedan hans uppgift i sång 33 Skärselden,  rad 52ff Lägg på ditt minne orden som jag sagt dig och gör dem kända för envar / _ _ _ /  dessutom förutser Beatrice Dantes landsflykt från Florence. I Paradiset understryks Dantes roll som författare med profetisk roll enligt Ledda av sådana religiösa storheter Peter Damian, aposteln Peter, James och John i Fixstjärnehimlen.

Dante blir sedan skriver Ledda en Scriba – Dei, en författare med ett gudomligt uppdrag.

En intressant sida hos Ledda är att han tar upp Dante som politisk författare, kritik av påvarna (sinomi), korruptionen i Florens och maktfullkomliga kejsare.

 Möjligen skulle man kunna tolka essäuppgiften (fråga 1) som att Cullhed ser Dante som en författare framsprungen ur den entreprenörsanda som rådde i Florens kring år 1300, Ascoli som analyserar Dante och folkspråket italienska och slutligen Ledda som ser Dante som den politiske författaren och kritikern av påveväldet. Främst analyserar dock Ledda berättarstrukturen hos Dante genom komplexiteten kring pilgrimen och berättaren (the poet and the Dantecharacter).

Även kärleken hos Dante (the poet and character) får sitt utrymme hos Ledda. Där finns Beatrice write of her what has never been written of any other woman Där finns Francesca med den mer jordiska om än passionerade kärleken i sitt gripande drama som åtminstone pilgrimen (Dante – character) ömmar för hennes öde.



Fråga 2. Dante

Välj en av följande karaktärer i den gudomliga komedin och skriv om hur

ni tolkar dessa. För in personerna i en historisk kontext om möjligt och

jämför med Lagercrantz subjektiva tolkning.

 

Väljer - Ulysses Inferno Sång 26, antagligen den mest kända och omtalade av alla sånger i Komedin. Jag kan inte låta bli att först förundras över Dantes skaparkraft och fantasi när han berättar om pilgrimen och Vergilius vandring ner genom Helvetet (inferno). Pilgrimen behöver inte bara Vergilius på färden utan får också assistans av väl så förunderliga väsen som Geyron, en fantasykaraktär, en blandning mellan människa (ansikte) kroppen som en orm med två ludna kloförsedda ramar och en svans som en skorpion och ryggen bemålad med underliga tecken. Med Geyron når de Malebolge (även det en skapelse av Dante) åttonde kretsen i nedre helvetet i åttonde cirkeln.

Här hamnar Ulysses I kategorin onda rådgivare för sina stridslister i Troja med den trojanska hästen och stölden av Palladiet. Ett hårt straff kan man tycka men förståeligt  om man jämför med dagens värld hur sluga och onda handlingar bestraffas som kan ligga bakom organiserade krig och folkmord.

Inledningen till sång 26, Gläds, Florens, åt din ryktbarhet, vars vingar burit dig vida över hav och länder / _ _ _ / påminner i tonen om anslaget till Ulysses: Sångmö, berätta nu om den aldrig rådlöse mannen, / _ _ _ / som besökte så många länder / _ _ _ /.

Dantes verser är inte bara musikaliska med rytm och vackra liknelser utan de har även starka karaktärer. Dantes karaktärer som pilgrimen (fiktiv Dante) och hans färdkamrat ledare och mästare (fiktiv Vergilius som lärare och förebild) träffar likaledes en fiktiv Odyssevs en man som brinner i Helvetet i en låga med kluven tunga (Odysseus och Diomedes) rad 47 ff. I sång 26 finns tre av den västerländska litteraturens stora gestalter och som i Dantes hand blir tre karaktärer, mästare, pilgrim och resenär. Bildlika gestalter som kan sätta fantasin i rörelse för både konstnärer, serietecknare och skapare av dataspel (gamers). Pilgrimen dras till Odysseus. Han är nyfiken på hans öde och förstår att elden där han fastnat i Helvetet också är hans (O;s) egen inre eld. Pilgrimen ser i Odysseus en förebild och kan spegla sig i hans öde även om han ännu inte riktigt förstår att han själv kommer att skriva ett stort verk i liknande anda som Odyssén.

Dante låter även Odysseus dikta vidare om hans eget öde. I Odysseus tvådelade eldtunga där han brinner finns en dualism, något som skaver; det är hans svek, hästen i Troja, att han inte är hemma hos sin familj och att ständigt vill testa gränser, är nyfiken och vill ge sig ut på nya äventyr. Det är alltså svek, gränslöshet men också längtan efter kunskap som skaver och är drivkraften, alltså en ganska modern människa.

Efter hemkomsten väntar vidare äventyr och Odysseus får i en lång monolog, en av Komedins längsta monologer av en annan person än Dante, Mästaren, Pilgrimen eller Beatrice, berätta om hur hans äventyr och liv slutade. Odysseus berättar om sin sista resa (skeppsbrott vid Gibraltar) som en uppgift där han manar sina mannar: Betänk ert ursprung: Ni blev inte födda att leva som de oskäliga djuren men till att söka efter dygd och kunskap. Helvetet. Sång 26. Rad 118 – 120.

En författare som också diktade vidare där Odyssén slutar var greken (kretensaren) Nikos Kazantzakis som lät Odysseus fara ännu längre bort än Dante, ännu mer brinnande och sökande (där 1900-talets stora tänkare fanns i bakgrunden), norrut till gränsen av all civilisation, ett jätteverk på 33333 verser säkert inspirerat av Komedin. Kazantzakis översatte även Den Gudomliga Komedin till nygrekiska (dimotiki) först på eget förlag och där han även bekostade tryckningen, vilket nästan då ruinerade honom, senare kom även nya upplagor.

Några moderna tolkningar av Odysseusgestalen är James Joyce Ulyssses, säkert med en viss påverkan av Dantes Sång 26 i Helvetet och Eyvind Johnsons Strändernas Svall där Odysseus mer har moraliska tvivel: Är det rätt att döda i kampen mot ondska, totalitär ideologi och rofferi, gäller framförallt Odysseus hemkomst efter Troja och uppgörelsen med friarna.

Olof Lagercrantz tolkning av Odysseusgestalten hos Dante finns i stort sett i raderna ovan och frågan är om inte det är Dante som har grundlagt vår syn på Odysseus som en brinnande kunskapssökande karaktär i Komedin.

I Lagercrantz tolkning blir dessutom Odysseus en renässanskaraktär som i Komedin kränger sig ut ur medeltidens trånga kostym och världsbild.


Fråga 3 Dante 

Jag väljer Sång XXIV från Skärselden för att jag hittat fram till Sången genom eget skrivande via några knaggliga verser från San Gimignano i Toscana. Medeltida stad med höga torn och berömt vin, Vernaccio, på vägen mellan Florens och Siena! Vad spännande att kunna hitta en stad där både Dante, Mona-Lisa och Leonardo da Vinci knallat runt i gränderna när det begav sig. Dante som var ambassadör för guelferna stadsstaten Florens i San Gimignano  år 1300.


Mona Lisa Light October in Toscana 



Kistalight på vift i San Gimignano
besöker Galleria d Àrte Contemporaneo
skådar ut bland medeltida torn
a la Manhattan skyline
som vanligt en aning vilse
svängde höger
en gammal pilgrimsväg
på vår färd mot Siena.

 

Leendet i dörröppningen
i den smala gränden!
Något bekant, en ton - en känsla?
Ett tilltal genom seklerna eller bara
klanger från några vackra terziner!
Dante Alighieri said: Han var från Tours och rensar ut med fastan
Bolsenas ål och vinet från Vernaccia. 

 
Några flaskor vitt, Vernaccia,
en specialité från orten
inhandlade av en leende Lisa Gherardini
Principessa i grändens butik
med ett korpsvart hår
Da Vinci kunde ha målat.
Mixen av modernitet och medeltid
så självklar på Galleria d Àrte Contemporaneo.


Bob Dylan said:
You can tell by the way she smile
No…no, mer ett skratt som klingar
likt en sång av kvinnoklackar
genom seklerna i den smala gränden
på vår pilgrimsväg till Siena.
(Från Kistalight Goes Ryan Thommy Sjöberg) 

 

Det passar utmärkt att hitta vägen till Sång 24 i Skärselden via ett lokalt berömt vin, Vernaccio, efter ett besök i San Gimignano Toscana.

I sång 24 kravlar vi oss uppför skärseldsberget tillsammans med Pilgrimen, Mästaren och Statius och kommer till Avsats 6 och platån med frossarna. Pilgrimen är på väg mot, kärleken, frälsningen och Empyrén med stöd och guidning av Vergilius och Statius (lärarna), dock något osäker på Statius betydelse i Komedin.

Sätter man in pilgrimen (Dante) och mästaren (Vergilius) i en litterär tradition i vår västerländska kanon kan vi inte låta bli att tycka att här finns några av de första karaktärer som tillsammans utforskade världen och gjorde både en bildningsresa som även var ett geografiskt äventyr i tillvaron. Pilgrimen och mästaren var en duo som behövde varandra (åtminstone Dante) medan Odysseus var mer en solitär karaktär på sina äventyr liksom Aeneas som visserligen tog hand om sin gamle far Anchises men mest fick klara sig själv på vägen hem för att grunda Rom.

 Efter pilgrimen och mästaren finns det massor av par i världslitteraturen; några är Don Quijote och Sancho Panza, Candid och Kunigunda, hos John Steinbeck finns det par som kompletterar varandra som i Möss och Människor eller resa Med Charlie och i modern amerikansk film vimlar det av par på vita duken som gör en resa mot insikt, kunskap och mognad som kan stämma till eftertanke efter färder över den amerikanska kontinenten. Filmer som On the road (även bok), Sideways, Five easy pieces, Easy rider, Fågelskrämman och varför inte Thelma och Louise och ett exempel från den samtida litteraturen kan vara paret i den italienska författaren Elena Ferrantes, Napolikvartetten, flickorna Elena och Lila i Min fantastiska väninna som gör en bildnings och klassresa i det moderna Italien.

På sin färd som ett skepp i förlig medvind (rad 3) bland frossarna träffar Pilgrimen och lärarna på sin vandring en rad karaktärer (andar) Forese som man frågar, om hans syster Picardia och där de får veta att hon är i himlen.

En poet, Bonagiunta från Lucchesa, 1200-talet, en stor versmakare men en poet med ännu större begivenhet på vindrickande. En fransk påve Martin IV; han var från Tours, och rensar ut med fastan Bolsenas ål och vinet från Vernaccia  (rad 23 – 24) och han dränkte gärna ålen med Vernaccia medan han bokstavligen åt ihjäl sig.

Fler frossare och drinkare i följet är Ubaldin de la Pila, Bonifazio, den törstige messe från Marchese och han Bonagiunta från Lucca som är ivrig att bekanta sig med Pilgrimen och mumlar något om Gentucca en mystisk kvinna som var ogift som ska få pilgrimen att älska Lucca.

Bonagiuenta frågar pilgrimen om det är han som skrivit, den nya poesin (Stil Nuovo) och dikten O kvinnor ni som har förstånd på kärlek.(rad 51) Dante visar här på ett modernt grepp genom att lyfta sin egen poesi även om han intar en ödmjuk hållning och säger sig just bara nedteckna vad kärleken mig inger.

Medan frossarna skyndar vidare frågar Forese pilgrimen om han får se honom igen och berättar om sin bror Corso Donati som var ledare för de svarta i Florens och hans öde. Sant nog; men den som bär den största skulden svarade han, ser jag en hästsvans släpa bort till den dal där ingen skuld förlåtes.

En poetisk skidring av Corso Donatis död!

När Forese skyndat vidare kommer pilgrimen till ett träd som dignar av frukter där folk står med lyfta händer och ropar och gäckas med sina önskningar. När vår trio Pilgrimen, Vergilius och Statius närmar sig trädet hörs en röst som ropar: Minns de fördömda / _ _ _ / och rusiga av mat och drycker som kämpade mot Theseus, minns judarna som för sin törst gav vika och ratades av Gideon som kamrater när han drogs nedför kullarna mot Midjan. Rad (121 – 126) Trion lyssnar när de går längs kanten (Avsats 6) om frosseriets synder som för med sig en så erbarmlig vinning. (Rad 129) En röst frågar vad de tänker och säger att de ska ta av här framme för dem som söker frid! Pilgrimen bländas av ett ljus (ängel) och märker en vindfläkt över sin panna när vingens fjädrar (ängeln) han förnimmer och ett P suddas ut från hans panna medan han hör en bön för frossare: Saliga är de som nåden upplyser så, att kärleken till gommen ej väcker mer begär än att de alltid skall hungra efter det som är rättfärdigt. (Rad 151 – 154)

 Svar tenta Dante den 20 december 2021 Thommy Sjöberg Dantestudent och indieförfattare


Bedömd den 3 januari 2022 21:04 av PS Avancerad läsare

A

Feedback

En utmärkt hemtenta. Jag blev lite förvirrad över inledningen på svar 3 men som helhet är det en mycket bra hemtenta.  
Alla frågor besvaras på ett mycket grundligt och utförligt sätt med resonemang utifrån historiska och textuella kontexter. Intressanta liknelser mellan Dantes, Joyce's och Kazantzakis Olysses var en behållning.

Du lyckas fånga framställningen dragen i den kritiska referenslitteraturens skillnader och likheter i behandlingen av Dante.
Valet av sång i fråga 3 är mycket bra och bra förklarat slutligen.

Du visar en mycket väl utvecklad förmåga att självständigt och kritiskt analysera och tolka den gudomliga komedin.
Du visar en mycket väl utvecklad förmåga att självständigt använda olika perspektiv i tolkningen av den gudomliga komedin.
Du visar mycket god kunskap om Dantes samtid.
Du visar mycket god språklig framställnings- och argumentationsförmåga för dina resonemang.
Referenser redovisas och hanteras på ett i sammanhanget korrekt och tydligt sätt.

  • Sjöberg, Lars Tommy:Tack så väldigt mycket och God Fortsättning! Bra frågor till kursen som inte var helt lätta att besvara (fick kämpa en del med dem) och skulle så här i efterhand kanske vilja komplettera svaren. Mvh Thommy Sjöberg

Några bloggar till om Dante från Kistalight

 © Thommy Sjöberg

Monday, April 18, 2022

Bland Swingpjattar och Ligister, Urbana Rummet på Söder, Remix

Källa till bland swingpjattar, ligister och ungdomskravaller är Den Bråkiga Staden av Martin Ericsson och Andres Brink Pinto Stockholmia Förlag

Man ska inte idyllisera gamla tider. Här något om ett av de första stora ungdomsupploppen i modern tid i Stockholm som utspelade sig under påsken 1948. Ungdomskravaller som ter sig som idylliska söndagsutflykter jämfört med helgens sammandrabbningar i Rosengård, Örebro, Skäggetorp och Navestad. 

Stockholm var i slutet av 1940-talet en tydligt segregerad stad, och Södermalm var en tätbefolkad stadsdel och på många sätt en stad i staden, av Stockholms drygt 700 000 invånare bodde runt 143 000 invånare på Söder. Stadsdelen kännetecknades av trångboddhet och att barn och ungdomar lekte och umgicks på gator, gårdar och torg. Götgatan var stadsdelens pulsåder med kaféer, restauranger och det fanns mystiska källarklubbar där det var populärt att spela bordtennis.
I mars 1948 drabbade arbetarklassens Södermalm av överraskande upplopp och kravaller. Bland swingpjattar och ligister kring Götgatan, Katarina Bangata och Medborgarplatsen samlades tusentals ungdomar när caféer och biografer under påskhelgen inte var öppna som vanligt. Upprinnelsen lär ha varit att ett gäng på femton grabbar från Nacka lär ha muckat gräl med Söder-grabbar på långfredagen den 26 mars.
En av grabbarna i Södergänget omhändertas av polisen vilket väcker förbittring hos de andra och leder till ett fritagningsförsök. Polisen känner sig hotad och kallar in förstärkning; lilla och stora piketen och 8 radiobilar. Det ursprungliga bråket genomgår en nivåskillnad och en folkmassa på upp emot tusen personer samlas och några kastar sten mot polisbilarna ivrigt uppmuntrade av andra och även fönster på en buss krossas. När det hela började lugna ner sig vid midnatt kunde noteras att man antecknat fem gossar i åldern mellan 16 och 21 år för att vägra att lyda polisens befallningar i hörnan Götgatan och Katarina Bangata.
Polisen mer en enskilda poliser var inte poppis på Gamla Söder. Vanligast var att kalla de bylingar, fascistlakejer, nassesvin, djävla gestapo, politrukkommunister eller också något överraskande bonnjävel. Det senare var ju något som gällde för de flesta på Söder. Visst var nästan alla inflyttade från vischan åtminstone deras föräldrar.
Påskafton blir en lugn kväll på Söder, mindre intermezzo, ung man omhändertas på Götgatan i hörnan av Medborgarplatsen för att han spelar pajas, trots tillsägelser fortsätter hans sitt skådespel och det samlas ett trettiotal personer runt honom vilket stoppar upp trafiken.
Påskdagen, folksamlingar kring Göta Lejon och Skånegatan, spänt läge, skrän, visslande och viss stenkastning, konstapel blir kallad för bög och Katarinapolisen förstärks med fyra ridande poliser, åtta radiobilar och två piketer. Chock mot folksamlingen i hörnan av Götgatan och Katarina Bangata; dragna sablar och ridande polis lugnt vid midnatt, sju män omhändertagna.
Annandag påsk stora folksamlingar när kvällsbions nioföreställningar är över, tidningarna rapporterar på mellan tre och åttatusen personer, folksamlingar som tätnar kring Medborgarplatsen, Götgatan och Folkungagatan. Polisen har nu infört en mer systematisk taktik, man rensar helt enkelt gatorna med sablar, batonger, piskor från ridande polis och med polisbilar. Det är ett avsevärt våld som nyttjas, enkla invändningar som att ta det lilla lugna eller jag står bara här och äter korv föranleder ingripanden.
Kvällarna efter påskhelgen fortsätter oroligheterna och upploppen även swingpjattar, ligister och maskrosbarn jobbar på dagarna och har tid för slika ting först efter arbetstid.
Nu har kravallerna blivit publika.
Rent av lite karneval?
DN rapporterar i mitten av veckan om 10 000 åskådare runt och omkring Medborgarplatsen, korvgubbarna laddar med extra körvar och gör goda affärer, pastor från Katarina manar om lugn, folk som samlas omkring honom bildar en folkmassa som ridande polisen spränger, känd och respekterad ungdomsledare försöker uppmärksamma polisen på ryska smällare, får batongslag över ögat och får uppsöka SÖS.
Poliserna kallas, under rop, för busar, svin och bonddjävlar och det kastas ölflaskor.
Polismästaren ändrar taktik (militärt?) spärrar helt enkelt av det urbana rummet i en rektangel (med sidorna Högbergs, Västgöta, Östgöta och Skånegatan) under torsdag och fredag veckan efter påsk i kvarteren runt Medborgarplatsen sedan tycks oroligheterna klinga av och upphöra.

När upploppen och kravallerna var över var det svårt för det etablerade samhället, vuxenvärlden, att förstå vad som egentligen hade hänt. Det fanns inga politiska krav, ingen hungersnöd eller andra påtagliga missnöjen. Politiskt låg stadsdelens ungdomar åt det socialdemokratiska hållet, kommunisterna dåvarande SKP hade vissa framgångar efter ww2 men möttes med misstro under kalla kriget, Pragkuppen i Tjeckoslovakien, och de tidigare Moskvarättegångarna och Hitlers och Stalins pakt före andra världskriget gjorde inte saken bättre för kommunisternas status.
Tror du man är ding i bollen, har tjing i kolan eller dum i huvut och håller på SKP?
Hos kisarna och bönorna på Söder fanns det alltid en sund skepsis mot hyckleri och förljugenhet och nazipartiet hade aldrig heller några framgångar i stadsdelen, möjligen bland läroverksungdomen.
Alldeles säkert fanns en djup misstro mot polisen, bylingen en avgrund, polisen representerade överheten och klassamhället, dessutom lade de sig i när ungdomarna samlades i grupper på gator, torg och parker och ville skingra dem.
I en vidare mening handlade det (upproren) om rätten till det urbana rummet!
Vem bestämmer över en livsstil som mest består i av att hänga på stan, vara egensinnig swingpjatt, cool i snacket, hantera klyket, leverera en snabb replik och ännu vara ung, hålla sig borta från trångboddhet, matos, morsans tjat och kanske farsans alkoholism.
Det var långt ifrån curling, fritids, dagis eller skolans utvecklingssamtal.
Det fanns helt enkelt inte!
Viss ungdomsverksamhet fanns i söndagsskoleverksamhet där till exempel PAF, Per Anders Fogelström var lärare och Stig Claesson, Slas, elev. Bägge försvarade ungdomarna i kravallerna, även idrotten fångade en del av ungdomarna.
Hammarby IF var stora i ishockey under de här åren, svenska mästare ett flertal gånger (8 SM) där lirare som Plutten, Hogge, Mackan, Svenne Berka, Stickan eller Kurre Kjellis  var profiler i laget. Lirare som unga hade rekryterats från Sofia och Katarina folkskolors skollag. Lirare som även vid den här tiden spelade i Tre Kronor och det svenska landslaget i ishockey.
Den unge Nacka; Vi syns vid målet, Skoglund spelade vid den här tiden fortfarande i Bajen. En annan idrottsverksamhet förekom på de mystiska källarklubbarna där det spelades pingis av traktens gamänger. En av de mest kända där blev Bengt Grive, sedemera känd för sitt målande språk när han kommenterade danstävlingar (se uttryck som mörkvitt, bordellrött, spaljegrönt, sängkammarrosa och blåbärsrisgrönt), men då var Bengt en lirare, en källarklubbarnas estradör, som kunde skruva pingisbollen genom flera rum men ändå landa rätt på bordet.
Tjoho för att skruva den som Grive.
En stockholmsvit rackare med en fänkålsgratinerad slice!


PS Bädda in Bob Hund

Kistalight bäddar in en låt och några rader från Bob Hund.
Passande soundtrack till en påskhelg bland swingpjattar och ligister?


Vem går över ett torg en lördag kväll
Vem går hem med den rätte och vem får en smäll?
Vem är det som är lycklig och vem luktar bränt?
Vem är dålig på riktigt och vem är ett skämt?
Det är sent och det dröjer lite till innan blommorna slår ut


© Thommy Sjöberg

Thursday, April 07, 2022

Snön faller och vi med den ...

 Frida Hyvönen och Sahara Hotnight, vilken duo från På Spåret! Snön faller och vi med den, även i april.

Under mina promenader som panschis längs Järvafältets stigar kommer jag stundom att tänka på min barn och ungdoms bravader. Naturligt väl och kanske bearbetar man sina minnen? De får liksom en annan belysning genom ett äldre hjärtas sinne ... och en återkommande fundering blir hu ... vad man formas av sin uppväxt. Det blir liksom ett grundläggande soundtrack för vuxenlivets mödor, relationer och karriärer. Här en liten fortsättning på Kistalight/Thompas träningsdagbok Öppen källkod från OS Guld ... OS Guld ... Light Del II.

Från att åka snabbt på griller, vinna plaketter i skolmästerskap på Älvsjö IP till att lira moonshinehockey! Kistalight kommer av någon anledning att tänka på en slutspelsmatch i sin ungdom i början av sextiotalet i Sanktan. 

Snön faller och vi med den!

Matchen gick på Kanalplan mot Bajen och var en riktig holmgång. Kanalplan i kanten av Blecktornsparken och granne med Hammarby Sjöstad. En plats som är en del av Hammarbyidrottens hjärta, klubbens DNA och en hemvist för Bamsingarna klassiska hockeygäng med 8 SM pokaler på meritlistan. Bucklor som i dag är försvunna, gone with the wind i en bohemisk förening, men ändå bidragit till att det finns en vinnarkultur i Bajen med de tuffa grabbarna från Sofia och Katarina folkskolor. Söders kanadicker, som dominerade svensk ishockey under 1940-talet, Tommy Boustedt om Hammarby hockey. 

 I dag är Hammarby IP damlagets i fotboll hemmaarena. Kuriosa den klassiska entrén vid IP har ritats av den unge arkitekten Gunnar Asplund och den fanns även där när Kistalight tumlade runt i snöyran under cupmatch med Örby Tigers kring 1960.

Min speed på griller hade gjort intryck på både lärare, kompisar och föräldrar i Örby gamla folkskola. Jag fick vara med i skollaget i ishockey. En knatte från mellanstadiet fick vara med de stora grabbarna och lira matcher. Ryktet spred sig också till föräldrarna, lagledarna, för kvartersgänget Örby Tigers, som var ett talangfullt lag med villaförortens bästa grabbar men si så där ett par år äldre än mig. Tigrarna vann sin grupp i grundserien och när det var dags för slutspel blev Kistalight värvad från Östberga (Hälsningar från Östbergatill slutspelet med ryktet om sin fart på grillerna och med en teknik med stören som var något alldeles särdeles. Problemet var att man inte fick värva knattar under säsong enligt Sanktan och hockeyförbundets regelverk så att jag fick stränga order om att inte röja min identitet, ligga lågt så att säga, något jag var van vid från dem där hemmavid. Ändå ville ledarna för Tigrarna ha mig med, troligen som en sorts joker när matcherna stod och vägde. Den där killen som kunde svepa ned ett försvar och greja det!

Tillbaka till matchen vill jag minnas att det snöade stora täta flingor, genomlysta i strålkastarljusets varma sken, och med massor av mål var matchen lika vid full tid.
Förlängningarna avlöste varandra och tycktes aldrig ta slut.
Den där chansen att avgöra matchen – missade jag inte den?
I pauserna skottade vi snö med stora lånade skyfflar, mängder av snö, snö och åter snö medan flingorna föll som i en  julsaga med Carl Bertil Jonsson eller en låt av Ulf Lundell.
I en snö och spelarhög framför målet var jag nära att avgöra matchen i förlängningen. Till slut avgjorde ändå Bajen matchen när det var nyskottat, tror att det var en kvartsfinal för pojkar, födda -46 eller senare, i början på 1960-talet.
Än i dag undrar jag vad mitt namn var i spelarprotokollet?
Något prosaiskt, Kurt Erik Jönsson från Skebovik?
Eller kanske något mer exotiskt, Thom Lac de Mont, föräldralös kille från Quebec, uppvuxen på barnhem i franska Canada.
Oui ... oui, ami joueur de hockey sur glace!
Snön faller och vi med den ...

En gång till Öppen Källkod Remix

En gång till, öppen källkod, utdrag ur Kistalight Thompas träningsdagbok, inspirerad av Peter Van der Poels dito. Bild Thommy Sjöberg från kolonilotter Kista
Från den dagliga promenaden längs stigarna i Kista på Järvafältet!
I dag kör vi en dubbel, gymmar lite plus promenad, börjar med att knalla ned till utegymmet vid foten av Ärvinge fotbollsplan längs Järvafältet. Blir 3x10 ggr benböj tre olika höjder, 25 ggr kliva upp och ner på liten stubbe, plus lyfta lättaste stocken!
Hur mycket ska ja ta i?
Tills du ser stjärnor!
Nej ... nej ta 25 lättsamma lyft (Light) från midjan, upp över bröst och huvud innan du fortsätter din promenad. Är det vår eller sommar kan du prata med Jim på vid kolonilotterna, gammal fotbollspappa kompis som är proffs på fritidsodlande i allt från potatis till ljuva blomster, dessutom är han av skotsk härkomst vilket ger väldigt uppiggande diskussioner från svensk fegisfotboll till samhället i förorten, vore härligt höra vad han tycker om Peking OS.
Efter kolonilotterna kommer rastgård för hundar, har du tur träffar du i dag Zoy, han är döpt efter rysk indiepopstar och singer/songwriter och är världens snällaste rottweiler, Zoy tycker om att bli klappad och kliad på sitt huvud, samtidigt som du småpratar med hans husse.
Sedan fortsätter du din promenad längs Igelbäcken, hem för den fridlysta Grönlingen, tills du kommer till bron till Skogvaktarkärret. Här en plats där en flock änder har fått sin tillflykt. Kistalight som panschis passar alltid på att få en liten pratstund med dessa trevliga krabater, a small quack chat, faktiskt tror jag att de känner igen mig.Under snacket, grabbar och tjejer, you guys out there, ställer de sig gärna omkring mig i en rund ring, quack ... quack. En av dem känner jag särskilt igen, en rackare med vitt bröst och lite brunt huvud, ser vid första anblicken ut som en sothöna, men är en gräsand i flocken. Han tycks ha klarat vinterkylan och sitt utanförskap (se ut som en sothöna) väl!
Runt Ärvinge Ängar tuffar jag vidare, skiner solen tar jag ett break vid norrsidan, kisar, får lite D-vitamin på mig och chillar i motorvägsbruset från Kymlingelänken, i ett och annat blåljus som drar förbi eller en helikopter som hovrar över Rinkeby, kanske kommer jag att tänka på min ungdom. Märkligt hur det poppar upp saker så här som panschis, ibland kan det vara riktigt trevliga minnen.


I OS och skridskotider, hittar jag en gammal plakett i en låda från en vinst i ett skolmästerskap i skridskor från Örby folkskola 1959. Elva år gammal vann jag en tävling på Älvsjö Ip där man kring fotbollsplanen spolat en isoval. Vi elever fick tävla under en idrottsdag och idrottsläraren tog tid. Snabbast var jag för att jag hade fart på grillorna och tog snabba korsande skär (fina översteg) i kurvorna. Rören var hockeygriller, långa skenor på den tiden (Tumba, Rolle Stoltz och Lasse Björn var stjärnorna) och faktiskt gick det att få fart på rakorna, jämför bandyrör i dag.
Skridskofärdigheterna var uppövade på kommunalt spolade idrottsplatser som Stureby Ip, Bandhagen Ip och på Östbergarinken (Hälsningar från Östberga se även Beckett i Östberga), där det fanns en hockeyrink och träningen bestod i att all möjlig fritid tillbringades på rinken eller isbanorna där vi lirade tvåmål. Ett spontanlir (moonshinehockey) bortom vuxencurling, föräldrars närvaro och tränares klåfingrigheter så fick man fart på grejerna, utvecklade trick och dragningar med stören och det vimlade av ungar på isen på den tiden. 
Möjligen ... möjligen skulle möjligheter till ökad spontanidrott kunna vara något för de unga kring Järvafältet i dag.
Kistalight skyndar vidare på sin träningspromenad genom huslängorna i Ärvinge byggda av Ljungbergsgruppen. Hus som är en återgång till 1940-tals arkitektur och design om än i 1990-talsform. Snart är jag hemma vid Helsingörsgatan (Hälsningar från Kista) från min drygt två kilometer långa promenad och tänker:
Gud vad vi formas av vår barn och ungdom.
Jisses!

© Thommy Sjöberg