Kistalights utsände på via Partenope i Napoli, Neapel eller Napule - Vesuvius i bakgrunden. Här rådde urbanitet redan på romartiden. Varför inte slå till med en Kistalight goes ryan till jul! Finns att köpa på Akademibokhandeln i Kista! Bild Love SjöbergMatteo Garrones film Gomorra
Igår avslutade vi en som vanligt intensiv vecka med biobesök på Grand. I vimlet tyckte vi oss se den ständige sekreteraren Horace Engdahl faktiskt större, kändisspotting, än att se t ex Carolina Gynning på Stureplan. På programmet i den sena söndagskvällen Matteo Garrones filmatisering av Savianos Gomorra. En melankolisk, målerisk men ändå intensiv skildring från Le Vele, Seglen, de hårt och svårt nedslitna bostadskvarteren i Scampia norr om Neapel. Maffiabyggen förgiftade av cement dock med en spännande arkitektonisk form med inbyggda gallerier som en napoletansk kashbah. Här råder krigstillstånd och droghandel och genom en storögd pojkes blick får vi följa invånarna. Alla tycks skyldiga att leverera och räkna euro och pricka av på listor. Matteo följer Savianos bok men av konstnärliga skäl är det mer en spelfilm än en film som pekar ut camorrister.
Några ungdomar till som vi får följa, huvudkaraktärer, är Ärtan och hans machokompis som provskjuter Kalasjinikovs och som försöker etablera sig som gangsters.
- För de slutar det illa.
En annan karaktär i filmen som lånar ut sina ögon är den yrkesskicklige skräddaren Pasquale som lär upp kineser och syr en galaklänning till Angelina Jolie. Han slutar som långtradar chaufför.
Savianos alter ego i filmen, storögd även han, är en ung så kallad stakeholder, som är assistent till en stordumpare av miljögifter. I en Beckettliknande scen prövar de cisternliknande utrymmen på en gammal bensinmack innan de beslutar sig för att använda en gammal gruva.
Roberto hoppar av sin karriär som stakeholder efter ett besök hemma hos en sjuk familjefader.
Roberto Saviano skriver i Gomorra: Landsbygden runt Neapel och Caserta är världskartor över avfall, ett lackmuspapper som reagerar på Italiens industriproduktion.
I kapitlet Eldslandet berättar Saviano även historien om Stakeholders, unga killar med universitetsutbildning, men utan fäder som var advokater eller notarier, så blir de efter några års miljöutbildning i Tyskland, England eller USA mellanhänder för den rika industrin i norr och camorran i söder. Belevade och verserade är de friskyttar mellan den etablerade industrin i norr och den kriminella avfallshanteringen i söder utan att direkt delta i någon brottslig verksamhet. Saviano redogör för hur Syditalien enligt italienska naturskyddsföreningen Legambiente gjort beräkningar för hur allt giftigt avfall skulle kunna - tillsammans bilda en bergskedja på 14 miljoner ton; praktiskt taget som ett 14 600 meter högt berg med en bas på tre hektar. Mont Blanc är 4810 meter högt, Mount Everest är 8844. Detta soppberg som inte registrerats officiellt skulle vara jordens högsta berg.
Faktauppgifterna om sopberget avslutar filmen Gomorra tillsammans med siffrorna om hur många som mördats av Camorran.
Roberto Saviano på Kulturhuset
Tidigare i veckan var vi på Kulturhuset i Stockholm och lyssnade på Roberto Saviano. På Klarabiografen deltog vi länkade till Solidaritetsmötet Kidnappad yttrandefrihet. Intressanta samtal, Kristina Kappelin intervjuar Roberto Saviano som svarar tålmodigt på de olika frågorna. Han måste ha hört dom ett antal gånger under det senaste året. Arne Ruth leder samtalen och undrar om inte Savianos framgång med Gomorra bottnar i att han, Saviano, fångar något allmänmänskligt med sin berättelse om Camorran och att den helt enkelt är en jäkligt bra (so damn well) berättad historia. Arne Ruth berättar om att det i Italien är på väg att växa fram en berättarstil som skulle kunna kallas New italian epic som kan jämföras med New journalism på 1960 och 70-talet i USA. Där Saviano är en av de främsta företrädarna. Här blir vi riktigt nyfikna på Kistalight och hittar när vi kommer hem en artikel på nätet i frågan.
NEW ITALIAN EPIC:
WE'RE GOING TO HAVE TO BE THE PARENTS
The London Speech by Wu Ming 1
Artikelförfattaren Wu Ming urskiljer 7 olika punkter som är typiska för det nya italienska berättandet.
1. Ethical commitment to writing and storytelling, which means: a deep trust in the healing power of language and stories.
2. A sense of political necessity -- and you can choose between the broader and the stricter sense of the adjective "political".
3. The choice of stories that have a complex allegorical value. The initial choice may not even be intentional: the author may feel compelled to tell the story and later on understand what he was trying to say.
4. An explicit preoccupation for the loss of the future, with a propensity to use alternative history and alternative realities to force our gaze into imagining the future.
5. A subtle subversion of registers and language. "Subtle" because what's important is not language experimentation in and of itself; what's important is telling your story in what you feel is the best possible way.
6. A way of blending fiction and non-fiction that's different from the ones we've gotten used to (e.g. Hunter S. Thompson's "gonzo journalism"), a manner that I dare describe as "distinctly Italian", which produces "unidentified narrative objects".
7. Last but certainly not least, a "communitarian" use of the Internet to - as Genna himself put it - "share a hug with the reader". Several books published in Italy in the past few years share all or many of these features. Each one is peculiar, and sometimes, if we judge by immediate appearances, a novel doesn't resemble the next in the slightest: different styles, different plots, different historical backdrops, seemingly different genres. And yet, if we go down deep enough, we'll see that all these books are in resonance with each other.
Även om empatin saknas i hans närhet när han besöker Napoli tror Saviano att det pågår en rörelse i riktning mot Camorran - droppen urholkar stenen. På Kistalight hoppas vi att Saviano kanske kan få en riktig mentor i Salmon Rushdie och kan gå vidare med sitt författarskap och komma vidare som människa.
Avslutningsvis läser Bodil Malmsten ett nyskrivet tal till Roberto Savianos ära. Mio Caro Roberto och önskar honom en röd stuga i vårt avlånga land. Talet är riktigt roligt i en svensk context, mer en satir om oss svenskar och om svensk självgodhet. Problemet är att det liksom blir missförstånd av ämnet.
- Kvällens samtal Kidnappad yttrandefrihet måste känns långt borta från Bodils röda stuga för en ung allvarligt sinnad författare från Kampanien som skrivit engagerat om camorran och miljökatastrofer i en helt annat ton.
Vad ligger inte längre bort än en röd svenskstuga med vita knutar i granskogskanten än en urbaniserad medelhavsmiljö i Neapelbukten där det ångar av folkliv, rörelse, utrop och dagliga små dramer i en urbaniserad miljö sedan antikens dagar.
Frågan är då om inte den röda stugan i gransusets närhet är ett värre hot än camorran för unge Roberto Saviano.
Tillåter vi oss att skoja på Kistalight.
Andra bloggar om Roberto Saviano Andra bloggar camorran: Andra bloggar om Neapel: Andra bloggar om Kista Andra böcker om Kista
©Thommy Sjöberg
18 comments:
Upptäcker att Wu Ming är en sorts författarpseudonym när jag klickar vidare som hör ihop med...
Se nedan!
Vad är , vart kommer det ifrån, vad vill det, vad gör det.
1. Luther Blissett Project (1994-99)
Luther Blissetts ansikte. Gjort 1994 av Andrea Alberti och Edi Bianco, som blandade några 30- och 40-tal fotografier (WM1 far förfäder och diverse släktingar) – Klicka på kortet om du vill ladda ner det med hög definition (jpg + zip, 500 dpi, 940 kb)
“Luther Blissett” är ett fler-bruks pseudonym , en “öppen identitet” tagen och delad mellan hundratals hackers, propagandaskapare och kulturarbetare i flera länder sedan sommaren 1994.
Av okänd anledning är namnet lånat från en brittisk fotballspelare av väst-indisk ursprung.
Det s k Luther Blissett Projectet (ett mera organiserat nätverk inom den öppna församlingen som använder pseudonymen) har under 1994-1999 i Italien blivit mycket känd och lyckats skapa myten om en sort “populär hjälte”, en informationsålderns Robin Hood som hånar, sprider falska nyheter till media, samordnar avvikande solidaritätskampanjer till oskildiga förtryckta osv.
Wu Ming en gång till!
Wu Ming Foundation: Who We Are And What We Do
This page tells the story of a mysterious collective of guerrillla novelists from Italy. The tale begins from their previous militancy in a loose-knit cultural network named after a Black soccer player.
If you want to find info on the Wu Ming Foundation and the Luther Blissett Project, if you enjoyed (or hated) one of Wu Ming's novels and want to know more about the authors, if you want to write a feature article, a review, an essay, a smart-ass blog post or comment, this is the right place to come to.
Tredje gången gillt Wu Ming!
Verkar lite småknäppt om Wu Ming och deras skrivaräventyr - möjligen spännande!
Bra dock, intressant, om de 7 punkterna i den nya italienska epiken.
Hej Larsthommy,
tack, jag har läst hela inlägget nu och kommentarerna under också.
PS Vad gäller pseudonymerna Luther Blissett och Wu Ming så läser jag i baksidestexten av deras bok “Q”, som jag har här, detta:
Dal 1994, Luther Blissett è uno pseudonimo multi-uso liberamente adottabile nelle communità di hackers e nei movimenti nati dalla controcultura del tardo XX secolo. […] Dal gennaio 2000 gli autori di “Q” hanno cessato di utilizzare il nome Luther Blissett e avviato il progetto Wu Ming (anonimo in cinese mandarino)
Hittar via Pausträdet, Bodil Zalesky, fram till boken Q som är en historisk roman om vår tid. Boktryckarkonstens genombrott och uppror jämför med vår tids internet och mediarevolution.
Luther Blisset, jfr Martin Luther, är numera en nedlagd pseudonym men Wu Ming finns och är en icke anonym grupp på fem författare med Norditalien som bas.
Förtydligande om boken Q:
The novel Q was written by four Bologna-based members of the LBP as a final contribution to the project, and published in Italy in 1999.
The novel is set in 16th century central Europe, during the peasant riots and popular rebellions that almost "hijacked" the Reformation, before suffering bloody repression with Luther's enthusiastic approval.
McKenzie Wark, author of A Hacker Manifesto, concluded his review of the novel with these remarks:
'Q is in some ways an optimistic book... It's a question of a narrative resurrection, where the return of the marginalized, the disempowered is still possible. A return, not as victim, but as a different kind of hero. The kind of hero who works in situations, does what is possible, and moves on. A Luther Blissett.'
I kvintetten Wu Ming, författarbandet, spelar följande medlemmar:
In January 2000, a fifth person joined the four authors of Q and a new band of authors was born, Wu Ming.
"Wu - Ming" is a chinese word, it means either "anonymous" (無名) or "five names" (伍名), it depends on how you pronounce the first syllable. The name of the band is meant both as a tribute to dissidents ("Wu Ming" is a common byline among Chinese citizens demanding democracy and freedom of speech) and as a refusal of the celebrity-making machine which turns the author into a star. "Wu Ming" is also a reference to the third sentence in the Dàodéjīng (Tao Te Ching): "Wu ming tian di zhi shi", "Nameless is Heaven's and Earth's Origin". "Wu Ming" (唔明) may also mean "Don't understand" in Cantonese (thanks, Wesley!).
We are not anonymous ourselves, our names aren't secret. However, we use five noms de plume composed by the name of the band plus a numeral, following the alphabetical order of our surnames. The line-up is: Roberto Bui aka Wu Ming 1, Giovanni Cattabriga aka Wu Ming 2, Luca Di Meo aka Wu Ming 3, Federico Guglielmi aka Wu Ming 4 and Riccardo Pedrini aka Wu Ming 5.
So far, the group's major effort was 54 , a novel with dozens of characters (including Cary Grant and Marshall Tito) set in 1954. The book inspired the Italian folk-rock band Yo Yo Mundi, whose concept album (also titled 54) was released at the beginning of 2004.
The members of the band also wrote "solo" novels. Havana Glam by Wu Ming 5 was published in 2001. Guerra agli Umani by Wu Ming 2 and New Thing by Wu Ming 1 were published in 2004. Wu Ming 5's Free Karma Food was published in 2006.
Wu Ming also co-wrote the screenplay for Guido Chiesa's movie Radio Alice (2004).
”I vimlet tyckte vi oss se den ständige sekreteraren Horace Engdahl faktiskt större, kändisspotting, än att se t ex Carolina Gynning på Stureplan”
Du menar alltså att du skulle känna igen C.Gynning, det kan inte jag. Det enda jag vet om henne är att hon förekommer i skvaller/kändispress och det är ju ingen prestation.
Inte riktigt säkert!
Hon vann Big Brother för några år sedan - ingen större merit det heller kanske!
Men du vet man har ju elever och de snackar och frågar och man liksom hänger med en aning.
I dag bloggar hon från Stureplan och är programledare för, ungefär, Stjärnor på is TV4.
Hon har mycket mått mest överallt, used to be a blondin, känner man inte igen henne så har hon en alldeles särskild röst ungefär som en hes högljudd tonåring med skåneidiom men tja ganska gullig ur si så där litet gubbperspektiv.
...hehehehe... Carolina Gynning... "Vem é dé?" Jag tänker på en nobody, korkad, blekt hår, silikon, Silicon Valley, rappa elektroner, en ung och då fattig student: Bill Gates, bytes, kilobytes, gigabytes, Microsoft, Windows, Steve Jobs, Apple... Se där, en fräsch kedjereaktion i tankens gränslösa universum.
Vännen Le Jacobine
Morsning korsning boys (citat från yngre litterär nhjälte)
Passar väl bra som hälsning om man ska snacka Carolina Gynning. Ett värdigt ämne för oss lite äldre boys.
- Fikatime snart med fler citat!
- Undrar om vi inte alla har en tonåring inom oss?
Morsning korsning
Nog har vi alla en tonåring inom oss, men om vi skulle få tag på en sån där blond, yppig sak, skulle vi då veta vad vi skulle göra med henne????
- Vi kanske har glömt det!?
She makes love just like a woman….. but she breaks like a little girl
Vi ses den 29:e för mer citat
Men... Då har jag julklappen för er båda:
"Privat : mejlkorrespondens - box med 10 böcker" av och med Carolina "Mynning" Gynning i kontakt med Alex 'Sulan' Schulman. För endast 1007:- är boxen din!
Det är sant!!! Fyndet finns att skåda på AdLibris, men skynda och beställ. Först till kvarn och åtgången lär vara strykande...
http://www.adlibris.com/se/product.aspx?isbn=9173511633
Jag köpte 12 boxar för att ge mina nära och kära en värdefull och omtänksam gåva, vars värde kommer att stiga som en raket med åren. En investering som Årstagalningen ska rekommendera sina lånsökande patienter på banken.
Och nu sjunger vi alla en gammal Sarah Leandergoding och försöker glömma fröken Gynnings rally-rattar för ett ögonblick: "...ja, det är skönt att man inte är ung...".
Då kan man undra hur hittade Jacobinen denna raritet!?!?
Inget oskyldigt surfande???
Nä, nä, nä – sökord Blond, dum, rattar, ung????
Eller???
Började inte det här inlägget ovan med Saviano, Gomorra och Camorran i Neapel och något om solidariet!?
Var tog den diskussionen vägen?
"Barka åstad med motosåa"
"Bomber och Kalasjnikovs"
/Camorrist
"Bomber som bomber"/Carolina G
Tydligen är inte vi gamla Nybohovsgubbs ensamma om att gå igång på fröken Gynning.
Hennes blogg är en av Sveriges mest besökta bloggar.
Säger detta något om tillståndet i Sverige?
Eller kanske något om blogossfären?
Eller för den delen om gubbs gamla som unga?
Hur som helst här en länk till fröken Gynning!
http://www.stureplan.se/frame.php?main=http://blogg.stureplan.se/gynning/
Här lever vi upp till Kistalights motto från den första bloggen den 26 maj 2005.
"Likt en förortens Montaigne vill jag pröva, söka, vara en flanör och samtida krönikör och snickra på en hemsida där högt blandas med lågt och stämningar från förort och glesbygd varvas med porträtt av kulturpersonligheter: Säg mig vem du umgås med och jag ska tala om vem du är!
-Kanske kan en blogg duga så länge? Vi prövar så får vi se.
-Vem är Montaigne förresten – kultursnobb eller?"
Roberto Saviano blues ingår även i omtryckta, nytryck 2009, Kistalight goes Ryan tillsammans med några andra nya bitar.
Post a Comment