Dialog Light

Kistalight går i spinn - Justine Henin is back - liksom den intelligenta damtennisen!

Full fart i veckan som var, långa dagar med Öppet Hus på skolan där jag jobbar och en annan dag utflykt till Romme alpin. Det senare en härlig dag med massor av nysnö och fin skidåkning i backarna tillsammans med våra fantastiska elever.
- Glädje när vi störtar nerför Göte och Åkes branter i svarta och röda slingor för att snön och farten bara finns där.
Bussfärd hem genom snötyngda sagogranskogar. Chans att lyssna av härliga samtal när de tuffa niorna längst bak i bussen slocknat efter dagens skidåkning och allt syreintag.
- Då vaknar de pigga åttorna till liv.
- Vilka diskussioner och vilken energi!
- Kistalight småler i bussdunklet men är allt för småtrött för att komma ihåg detaljer.
- Sussar gott på soffan sedan under sena kvällen!

I helgen har Kistalight som vanligt spelat gruppspel i tennis och promenerat med frugan längs Djurgårdsbrunnskanalen med rimfrost i träden, is på kanalen, rökig andedräkt och solskivan hängande likt en apelsinskiva över Seglora kyrka på Skansenberget.
- Vad går inte upp mot en fika med kardemummabulle på Kanothuset vid Djurgårdsbrunnskanalen.
- Samtidigt som Kistalight kan lyssna av härliga samtal och dialoger!

- Tennis förresten!
- Är inte det också en form av dialog?
- Ett samtal mellan två temperament och två viljor!
- Att ge och ta på fair villkor.
- För all del också två förmågor!
- Att styra spelet, utmana med bolldueller, hitta oväntade vinklar och gå på avslut.

Värre då när matchen mest blir en form av ett ryckigt kontaktlöst samtal. Där bollarna, dialogen, tycks flyga fram på det mest irrationella icke förutsägbara vägar.
- Synd!
- Kistalight har alltså spelat en dålig match i helgen.
- Svettig tröja min belöning!
Andra bloggar om Kista Andra bloggar om dialog Andra bloggar om tennis: Andra bloggar om justine Henin
©Thommy Sjöberg

Ego Light eller vem är egentligen konstnär?

Grenverk, akvarell ställd på högkant – konstnär Olle Backlöf. Bild Thommy Sjöberg

Gratinerad löksoppa, paté, ostar och Baron Ricasoli här om fredagen – frugan fyller år. Vänner på besök redan under den sena eftermiddagen – inget svirande under de sena nattimmarna nu för tiden utan stillsamt firande i lugn och ro hemma i Kista.
Trevliga samtal om allt mellan himmel och jord och något om de sköna konsterna.
- Sorl kring middagsbordet, vänner kommer och går. Vi sörplar soppa och smuttar på rödvin.
- Jag är bara en dekorativmålare säger vår vän Olle. Så säger han till sina döttrar som är konstnärer och så säger han till oss.
Han har inte det egot säger han som behövs för att vara en konstnär även om han är en talangfull målare med egen ton som svischar ihop akvareller med landskap, kreatur och gamla fogade broar på landsbygden med mycket kraft, form och färg.
Vi kommer att prata om skillnaden mellan oss glada, kanske begåvade amatörer, och de professionella etablerade konstnärerna.
Kistalight funderar och smuttar på Baron Ricasolis box (låda med vin) från fagra Toscana, knaprar på ost och är inte helt fokuserad i det intressanta samtalet.
- Kanske gick samtalet ungefär så här.

En konstnär, en filmare, en författare eller möjligen en musiker har inget val säger vi.
Hans eller hennes uppgift är inte bara att skapa något vackert eller dekorativt.
Här gäller att hela en värld, att återskapa, revanschera, erövra, skapa mer än en yta, få kärlek, läka gamla trauman och kanske hitta ett ursprungligt behov att berätta historier om det så är i färg och form eller i ord.
Plus, mycket viktigt, finna ett uttryck för sitt ego.
Eller också är det helt enkelt ett sätt att stå ut med tillvaron.
- Då förstås en ganska romantisk syn på konsten och konstnären!

Konstnär eller ej så tycker vi att vår vän Olle skapat ett riktigt konstverk - se ovan med färg form och rörelse.
- Om så tavlan står på högkant!
- Är inte all konst en form av att stå på huvudet
undrar vi på Kistalight?
Andra bloggar om Kista: Andra bloggar om konst:
©Thommy Sjöberg