Bland istappar i Gammelstaden - Luleå

Kistalight besöker världsarv i Gammelstaden. Bland hängande istappar, röda stugor med vita knutar och välformade snöformationer på de lutande taken, en snöskottares våta dröm, prövar vi en snöboll eller två! Bild: Thommy Sjöberg

Kistalight på vift i Luleå/Boden under sportlovsveckan.
Besöker vår dotter Evelina som via kärleken, sin Erik, hamnat i Boden och via studier till sjukgymnast gör Luleå högskola osäker.

- Kulturutflykter!
- Här vankas världsarv!

Vi promenerar bland röda stugor snöröjda gator, skottade trottoarer, härlig vårvinter, dagsmeja och solen skiner.
- Allt medan Kistalight prövar ett antal snöbollar.
Målet, nedhängande istappar som kraschar fint av de packade snöbollarna.
Min dotter kluckar av skratt när hon ser vad jag håller på med.

- Lite yrvaket undrar jag om detta är värdigt en äldre medelålders man på kulturpromenad i ett världsarv.
- Dessutom kanske man skrämmer de boende!
- Nästan som mina värstingnior!

Vi hämtar några broschyrer på turistinformationen och vi skyndar in i den gamla medeltida kyrkan.
Träffar ett trevligt äldre värdpar som berättar om kyrkans predikstol och altarskåp. Det fantasifulla altarskåpet med sina myllrande träfigurer som är från tiden strax före Gustav Vasas reformation (1520) är byggt i Antwerpen och betalades med 900 riksdaler silvermark. En jättesumma, på den tiden, som de rekorderliga lulebönderna betalade kontant.
Vårt värdpar är en gåva för alla besökare och medan de bjuder på fika i brudkammaren berättar de vidare om kyrkans rariteter som predikstolen och orgeln med sina 55 stämmor och 4200 pipor. Speciellt berättar vår fru om de mycket populära ljusspelet kring gudstjänsterna vid midsommar.
Ett ljusspel som kanske upptäcktes av en slump. På midsommarafton när midnattssolen passerar kyrkans fönster blir Kristus på korset belyst av solen.

En gudomlig upplevelse för besökarna!
Men då måste det vara vackert väder.
Så klart!

För över sextio år sedan gifte sig vårt värdpar sig här i kyrkan. Martin hämtade hem sin brud uppströms Luleälven där myggen bet hårt på somrarna till sitt hemman i Bälinge där älven mynnar till en fjärd innan den rinner ut i Bottenviken.
En vacker plats för livslång kärlek och där myggen inte får fäste på folk och fä.
Andra bloggar om Kista Andra bloggar om världsarv
©Thommy Sjöberg

Eight days a week – Ryanair Light

I dag lite reklam för Kistalight goes Ryan. Kistalight som i dagarna funderar på att trycka en reviderad upplaga av goes Ryan

Eight days a week
I love you.
Eight days a week (Beatles)

Passar på med lite förlagsarbete i veckan!
Ringer Michel O´Leary på Ryanair.
Hej det här är Thommy Sjöberg från Kistalight.
Har aldrig hört talas om den killen.
Vad hette han sa du?
Ok kan förstå det men jag är en flitig resenär på era flighter!
Betar av destinationerna liksom och nu har jag skrivit Kistalight goes Ryan. En liten behändig bok om mina äventyr med typ medelålders par på vift i Europa.
Du vet inte direkt en guidebok men ändå lite tips: Sitta på café, iaktta och lyssna av roliga samtal, flanera i spännande miljöer, något om historia, ett antal festliga anekdoter, mat och dryck och liksom spana efter Det goda livet.
Förresten jag var ung jag med så där i slutet av 60-talet.
Du vet vi var nästan kommunister här i Sverige.
Säger bara Kårhusockupationen!

Klart vi gillar lågprisflyg!
Bra grej för folket vet ja!
Musiken förresten!
Kommer du ihåg den Whiter shade of pale och All you need is love!
Häftigt där med den första globala tv-sändningen, John Lennon i blommig skjorta och hörlurar, och du skulle man resa till San Francisco skulle man ha en blomma i håret.
Thommy!
Var det så du hette?
Du dom blommor som gäller i dag är enkla muggar, handdukar av papper och max antal platser i flygkabinen. Sådant som kallas kostnadsbegränsningar och ett väl uträknat utrymme för medborgare som vill flyga med oss.
En jämlik minimalism i sittandet!
Well Mr O´Leary här är min affärsidé.
Vi kunde sälja goes Ryan tillsammans med det andra kittet i vagnen som dina rödlätta flygvärdinnor kränger när de ruschar fram och tillbaka i kabinen med whisky, parfymer och kaffe.
Kistalight goes Ryan med irländsk accent liksom, samma pris som två flygplanswhisky!
Ger bättre rus dessutom än ett par whisky och garanterat ingen hangover!
Well Thommy ingen dum idé men nu är det så att vi bara erbjuder enkla varor och tjänster.
Kunden, det är idén, får stå för alla extravaganser sådant som tillkommer utöver flygstolen.
Okej då Mr O´Leary!
Right!
Vi kanske skulle erbjuda resenärerna tipset ovan så får de göra en egen beställning.
Waiter one copy of Goes Ryan please!
No ice!
Keep the change!
Lust att läsa?
En fjäderlätt investering som ger sju oförglömliga resor.
Beställ på kistalight@hotmail.com!
Andra bloggar om Kista: Andra bloggar om Ryanair:
©Thommy Sjöberg

Barack Obama revisited

Klart att vi hade röstat på Obama i presidentvalet om vi varit amerikaner

Glad påsk från Kistalight till alla läsare!

Kistalight på vift i påsk men på nattduksbordet vilar Barack Obamas Min far hade en dröm.
Passar på att döpa om katten, tillfälligtvis, till Barr efter Barry som förstås är efter Barack.
Ger möjligheter till ett ständigt pågående politiskt samtal.

- What´s about G 20 meeting Barr?
Grr säger Barr med svansen i topp!
Or how´s things going in Afghanistan?
Grr...grr säger Barr och svansen sjunker!
Is it really a problem with the Talibans?
Grr....grr... säger Barr och svansen sopar golvet.

Barack Obamas Min far hade en dröm är mer än en politisk självbiografi. Boken har drag av bildnings och utvecklingsroman. Samtidigt som det är en skildring av Baracks unga år och skildring av hans familj och släkt så är det också ett pågående samtal om USA, Indonesien (Asien) och Kenya (Afrika). Det handlar om kolonialism, modern historia, segregation och rasism, modernitet kontra uråldriga traditioner.
Faktiskt är boken skriven på uppdrag. Efter att Barack Obama som den förste afroamerikanska ordföranden, chefredaktör, för Harvard Law Review väckt uppmärksamhet i media fick han ett förskott från ett förlag för att skriva sin historia och berätta något om klyftorna mellan raserna och hur det formar det amerikanska medvetandet.
Att gå på ett Ivy League universitet var ingen självklarhet för Barack Obama. Han föddes i Honolulu på Hawaii. Mamman var amerikan (vit) och pappan utbytesstudent från Kenya (färgad). Hawaii är den västliga utposten för amerikansk new frontieranda. Längre västerut går det inte att komma och här bosatte sig Obamas morföräldrar.
Inte bara Hawaii blir som en västlig utpost för Baracks medvetande. Färgad växer han upp hos sina vita morfäräldrar, den frimodige morfadern och den duktiga mormodern. Under några barndomsår bor han i Indonesien med modern och en indonesisk styvfader och får en halvsyster och han får ta del av det sjudande livet i Jakarta.
Baracks speciella uppväxt med rötter i tre världsdelar gör honom väl skickad för globaliseringen och en mångkulturell värld. Få människor torde ha så många rottrådar på olika kontinenter. I hans bok vimlar det av iakttagelser och miljöbeskrivningar från Hawaii till Jakarta, över New York till south side i Chicago och från Nairobi till Kenyas savanner med glimrande bilder från Obamas hemby (rötter) vid Victoriasjön i västra Kenya.
Hans verkliga universitet, bildningsgång, blir åren som tvivlande organisatör i South side i Chicago. Med en universitetsexamen i statskunskap från Columbiauniversitetet N. Y. som grund arbetar han under några år som organisatör nära frikyrkorna i Chicagos miljonprogramområden Altgeld kallat The Garden m fl. Det gäller utbildningsprogram, bostadsförbättringar och arbetsträning. Här möter han en svart identitet i form av pastorer i Martin Luther Kings anda, svart nationalism a la Malcolm X och färgade ledare i förortsvardagen som rektorer och lokala politiker. Här prövas hans skeptiska hållning och han utvecklas och formas till något som skulle kunna likna en pragmatisk politiker med en andlig (kristen) dimension. Obamas dryga tre år i south side i Chicago kröns av att han kommer in på Harvards juristutbildning.
Med en frånvarande fader i bagaget, delvis mytologiserad, finns ett ständigt sökande efter identitet. Visst finns det fadersfigurer; den godmodige morfadern, styvpappan i Indonesien Lolo, de olika svarta pastorerna i South Chicago. Dock utmanar han tomrummet i sin själ och i bokens slutdel besöker han sina släktingar, halvsyskon (var det sju?), i Kenya och reser runt där.
Min far hade en dröm har utmärkta litterära kvaliteer inte då bara som karaktären av utvecklingsroman. Boken har även fina stilistiska sidor med utmärkta miljöskildringar och där finns drag av essä i funderingarna och beskrivningarna av svarta ledare, modern historia, rasism och kolonialism.
Det intressanta med Min far hade en dröm är att den är skriven långt före att Obama visste att han skulle bli politiker.
- Kanske kunde han inte ens i sina vildaste drömmar föreställa sig att han skulle bli USA:s förste färgade president.
Här skriver istället en som tror sig möjligen kunna bli författare och alldeles säkert föreställde sig en framtid som jurist i medborgarrättsfrågor.
- Är det inte det Obama arbetar med just nu?
På sätt och vis!
Visioner och pragmatik på högsta nivå!
Mycket läsvärd bok: Fem Vita hus av fem toppat med Capitolium.
Trots allt borde inte Min far hade en dröm, Dreams from my father, benämnas som memoarer utan mer betraktas som essäistiska självbiografiska berättelser från en sensibel, intelligent, lyhörd och iakttagande ung färgad kille.
- Pust - blev väl långdraget det där - men ok.

Du Barack säger jag till katten. (Kan för sjutton inte kalla honom för Barr - respekt brother!)
The real Barack is doing well.
Ain´t he?
Grr...säger katten med höjd svans.
Andra bloggar om Kista: Andra bloggar om skrivande An dra bloggar om Barack Obama
©Thommy Sjöberg