Think Big Lectures i Kista

Igår hamnade Kistalight på Think Big Lectures i Kista Galleria i en nästan fullsatt Bio 1 med den unge författaren Duraid Al-Khamisi från Husby som för kvällen samtalar med Kistas Melody Farshin om sin bok Regnet luktar inte här. Arrangör är Löparakademin och sponsorer är PWC - en revisionsbyrå som huserar i Kista Science Tower.

Melody presenterar sin vän, broder och författaren, som berättar om sin bok. Duraid  Al-Khamisi vill gärna sätta in sin bok i en ny typ av berättelse om Sverige och jämför sig gärna med Athena Farrokhzad och hennes diktsamling Vitsvit. Duraid nämner några ytterligare författare, kanske kan också Hassan Blamsi och hans kritikerrosade Irakisk Kristus placeras bland de här berättelserna.
Duraid Al-Khamisis bok handlar om flykten till Sverige när han var barn, verkligen ett aktuellt ämne, och fram för allt om hans familj, hans uppväxt och liv i Husby.
Duraid Al-Khamisi är en klassisk skolad journalist. Han vill gärna berätta om människor, sin inkörsport till journalistiken, säger han att han fick från 2008 genom föreningar som Megafonen i Husby. där han fick upp ögonen för samhällsproblem i förorten,
Det blev en inkörsport till den tunga kulturen.
Duraid Al-Khamisi är arg, förbannad ja rent av asförbannad!
Han ser hur segregationen ökat, klassamhället fördjupats och hur den strukturella rasismen fungerar. Hans familj har gjort en omvänd klassresa från den stora familjen och släkten i Irak, där pappan var guldsmed, till Husby där de fick det knapert och där de upplevde att de inte hörde hemma i samhället.
I den digitala utvecklingens Sverige, där traditionella media krisar, sätter Duraid Al-Khamisis sitt hopp till hur ungdomar i förorten bygger upp sina egna plattformar med poesi, musik, teater och samhällsengagemang.
Hur kändes det att skriva Regnet luktar inte här frågar Melody?
Det var känslomässigt svårt, en berättelse för att hedra mina föräldrar (plus bröderna) plus alla ungdomar som hamnar fel och att skildra ILSKAN som finns där.
En ilska som kan kopplas till våldets makt!
Skrivandet ses också som ett sätt att ta plats utan att den är villkorad!
Duraid tror att klassklyftorna kommer att öka ännu mer, egentligen är han rejält trött på att åka runt och prata om rasism, vill egentligen komma vidare och skriva om något annat. Han ser absolut inte sig själv som en representant för förorten - knappt ens för sin egen familj.
Melody säger att hon är hypad av Duraids bok!
Det enkla språket och det stora hjärtat!
Tre saker har påverkat hans skrivande säger Duraid, farmor är den stora inspirationskällan med sina berättelser, den arabiska musiken och språket som det talas i förorten. Det senare medför en viss enkelhet säger Duraid Al-Khamisi.
Duraid är full av respekt för sin förläggare Johan Hilton.
Han förstår vad som krävs för att ta plats!
Nästa steg i skrivandet blir att fortsätta att berätta om olika människor säger Duraid men kanske också att pröva nya genrer och former.
Han frågar sig vidare om inte människan generellt sätt är rasistisk men tror att skrivandet kan förena genom att man genom språket distanserar sig, betraktar, så kan man också bygga broar.
 Den stora ilskan, vreden, kan motverkas genom samtal och Duraid tror, efter en fråga av en ung creol, att han hittade vägen för sin ilska genom journalistiken och han hoppas att andra arga ungdomar ska hitta vägen för sin vrede genom litteratur, kultur  och varför inte genom idrott eller  föreningsliv.
Kistalight rekommenderar alla medborgare mellan 13 och 100 år (Tänk Stort) att fördjupa sin Sverigebild och läsa Duraid Al-Khamisis Regnet luktar inte här.

Andra bloggar om Kista: Andra bloggar om Moderna museet  Andra bloggar om fotografi Andra bloggar om litteratur  Andra bloggar om klassresor  Andra bloggar om författare: Andra bloggar om Stockholm Andra bloggar om skrivande Andra bloggar om Istanbul   Andra bloggar om pedagogik   Andra bloggar om didaktik
©Thommy Sjöberg

Förortens geografi

Klart att Kistalight var där i veckan!
Var?
Panorama på Kulturhuset!
Vad hände där?
Samtal om förortens mentala geografi mellan Per Wirtén och Alexandra Rinkeby Pascalidou med Christoffer Barnekow som samtalsledare med fokus på Per Wirténs nya bok . Där jag kommer från - Kriget mot förorten Per Wirtén berättar att han som förebild för sin bok har haft en tysk författare som fotvandrat genom östra England.
- Kan det ha varit essäisten Maximilian Sebald med The Rings of Saturn!

 Det är en ordentlig promenad han ger sig ut på - Per Wirtén i sin bok!
 - Från Heron city i Skärhomen, via Flemingsberg, Fullersta i Huddinge till Hagsätra och punkens Rågsved. På jakt efter den försvunna kåkstaden i Örby över miljonprogrammets Östberga och med avslutning genom Årsta, utopi från femtiotalet, fram till Gullmarsplan och 2000-talets Hammarby sjöstad.
 En vandring där du upptäcker hur grönt Stockholm är - mer natur än betong säger Per Wirtén som genomför vandringen under två dagar eller 16 timmar med matsäck, karta och GPS. En symbolisk tid förstås för Per har under hela sitt liv bott i,  iakttagit och reflekterat över förorten.
Samtalet kommer mycket att handla om den negativa kritik som förorten fått utstå genom åren. Per Wirténs bok är en hyllning till förorten men också ett försvar och en kartläggning av föraktet mot förorten i samtidsdebatten.
- Ovisst när begreppet miljonprogrammet myntades!
Förort och innerstad hör ihop och Per Wirtén talar om sprawl - en öppen stad med stora gröna mellanrum som öar, en grön arkipelag, i en allt mer växande storstad.
I diskussionen lyfter Per Wirtén fram en glömd arkitekt som var i ropet vid tiden före Almstriden i början av 1970-talet - Sune Lindströms lilla gröna med kartor för vägnätet.
Kistalight saknar funderingar kring att Allt det spännande sker i förorten - teorier om att det är i periferin - utkanten det sker samhällsförändringar. Här sker tillväxten, här förändras stadslandskapet och människorna med dem?
- Idéer som florerade under 1990-talet och som ofta återkommer i debatten om förorten!
Klart vi köper några signerade böcker. En av Per Wirtén och en av Alexandra Pascalidou (Hemma på min mammas gata) till min dotter - vilket gör Alexandra riktigt glad.
När vi slår upp Per Wirténs bok hittar vi en karta över hans vandring. På gränsen mella Rågsved och Hagsätra finns, märker vi till vår glädje, den gamla månskensrinken för hockey och rinkbandy kvar.
Där har Kistalight lirat i sin ungdom senast i en hockey-bockey match där den gamla hockeylegenden Tjalle Mild deltog i vårt lag.
Hur det gick?
Klart att vi vann!
Men det var några år sedan!
Andra bloggar om Kista Andra bloggar om Stockholm Andra bloggar om Förorten Andra bloggar om litteratur
 ©Thommy Sjöberg

Faïza Guène på ABF-huset - Kanon i förorten

En röst från Paris förorter

Möt Faïza Guène under hennes Sverigebesök!

Onsdag 20 januari kl 18.00, ABF-huset, Sveavägen 41 • Entré 50 kr

Den franska författarinnan Faïza Guène är född 1985 och uppvuxen i Parisförorten Pantin. Hon debuterade som 19-åring med Kiffe Kiffe imorgon, som gavs ut i 27 länder och sålde i en halv miljon exemplar enbart i Frankrike.
Nu är hon aktuell med en ny roman. Med Sista beställningen på Balto visar Faïza Guène upp en ny och mörkare sida.

Samtalsledare: Kristina Hultman


Kistalight som vanligt tidigt ute - se essä från november 2006!

Kanon i förorten
Oui mademoiselle Faiza Guène – tres bien!
- Har tillbringat några dagar med Kiffe Kiffe imorgon och charmats av en ung berättarröst från förorten i Paris – La banlieu de Paris – i stadsdelen "Paradiset". Alldeles uppenbart finns här en liten sagoprinsessa med tema från förorten.

En härlig attityd som ger ton åt berättandet. Ung tjej som lever med ensamstående mamma då pappan har stuckit hem till Marocko eftersom det inte blev några pojkar i äktenskapet. Dofter och lukter hämtas från rektorer som luktar gammalt bordsvin till nedpissade hissar. Från nedrökta och kyssande pojkvänner och mamman som gör inpack med olivolja för att ge dotterns hår lyster. Här finns socialassistenter på hembesök som kommer när det är som mest olämpligt; ostädat och spisen är som mest skitig. Faisa är säkert en andlig kusin till Jonas Khemeris tankesultan i Ett öga rött. Hon har dock en mer nollägesstrategi för att överleva och experimenterar heller inte med ordföljder i språket för att ge karaktär till storyn. Dock finns det ordlekar, se titeln, roliga metaforer, några festliga intriger och ständiga anspelningar på populärkultur och tv-serier. Säkert finns viss förortsslang i originalversionen och boken har väckt debatt i Frankrike där finkulturen, skribenter på Le Figaro med flera, inte har ansett boken som litteratur.
- Struntprat säger vi på Kistalight som snabbt ser att den ligger nära dagboksromanen, varför inte även bloggen, och åtminstone den förra har funnits i århundraden och hör hemma i litteraturhistorien.
- Här gäller samma i dag som imorgon som titeln anger men under berättandets gång sker en glidning som kan ses i romantitelns betydelse - ungefär från att bita ihop till att gilla läget. Storyn är en feel good historia där huvudpersonerna utvecklats mot det goda och huvudpersonen Doria finner sig tillrätta på en skola där hon utbildar sig till frisör. Men som hon konstaterar det var "lite som Christian Morin.
Han var programledare för Lyckohjulet i åratal, men det han egentligen ville göra det var att spela klarinett…"
Andra bloggar om förorten: Andra bloggar om förorter: Andra bloggar om kanon: Andra bloggar om Kista Andra bloggar om skrivande Andra bloggar om litteratur: Andra bloggar om författare
©Thommy Sjöberg