Tuesday, May 26, 2020

Rötter II Helgalunden

Helgalunden

I dag fyller vi 15 år som blogg på Kistalight.
Inte dåligt!
Vi firar med en blogg.
För nästan lika länge sedan publicerade vi Rötter, en bit om Sjöbergssläkten från Årstanäs i Österhaninge socken, med hjälp av ett fotografi från Stockholmstidningen den 27 september 1925, där man hyllade en av Sveriges barnrikaste familjer.
Familjen med 20 medlemmar!
Bilden ovan är från kusin Johan Kragsterman.
Liten i formatet men överraskande skarp i konturen!
Nu har barnen Sjöberg blivit stora, flytt från landsbygden (skärgårdshemmanet) och landat (strandat) på en granithäll (kobbe) nära Helgalunden på Stockholms Söder.
Tiden är mitten av 1940-talet och det är sommar. Bor man i en liten lägenhet får man trolla när det är dags för kalas och vid fotografering flyttar man gärna utomhus. I mitten står farmor Anna omgiven av ett antal av sina barn med deras respektive, längst fram barnbarnen, alla de som blev en hel drös med kusiner. Platsen är kanske Rosenlundsparken eller möjligen nedanför Tjurberget och Helgalunden, Kistalight tycker sig se ett höghus från Blomsterfonden vid Ringvägen skymta i bakgrunden.
Hur som helst har vi spanat i kvarteren!
Liksom lite med hjälp av våra äldre släktingar kikande över axeln från fotografiet!
Kistalight har genom Katarina kyrkoarkiv, dopattest, upptäckt vår födelseadress, Helgagatan 17, föräldrar Kurt Adolf Sjöberg f 1922 elektriker, ska vara Knut Adolf, och Ulla Gunvor Jansson f 1924. Det noteras även om när föräldrarna har gift sig. I mitt fall drygt fyra månader före födsel, ska egentligen vara född fem månader innan då jag är tre veckor för tidigt född den 4 februari 1948, för andra kunde det vara mer tätt inpå än så, någon lyckas med att gifta sig en månad före nedkomsten och för de som är ogifta blir det en skarp notering. Männens yrke noteras; Knut var elektriker och det är präktig arbetarklass som råder i Katarina församling, rör, fabriks, tygarbetare, mekaniker, chaffis eller postiljon, kvinnornas sysslor noteras ej.

Jag närmar mig Helgalunden via Tjurbergsparken.
Det första som dyker upp är gamla Katarina Realskola. En av Stockholms första byggnader i funktionalistisk stil, invigdes i mars 1932 och ritades av arkitekterna David Dahl och Paul Hedqvist. Byggnaden är i en stram funkis stil, tre våningar hög med huvudbyggnaden och skolgården vänd mot söder med aulan i vinkel som är uppburen av pelare. I aulans pelargång finns en känd dricksfontän skapad av Eric Grate. Skolbyggnaden är numera kultur(blå)klassade av Stockholms Stadsmuseum, en period verkade Teaterhögskolan här och i dag huserar Engelska gymnasiet i byggnaderna. Stig Claesson, Slas, har berättat om bekymren med att bära realskolemössa under sina år som elev på skolan. Pappans stolthet över mössan och hur Slas fick gömma den den när han lämnade hemmet på Klippgatan på östra Södermalm för att inte mobbas som en kissedog och rent av få en snyting av grabbarna på väg till skolan.
Inte lätt att vara en arbetarkis från Sofia i den stilrena funkisen i en realskola på Söder!

Väster om skolan ligger kvarteret Metern här går går vi in genom en portal och kommer till en storgård för HSB bostadsrättsföreningen Metern som uppfördes 1926 med mindre lägenheter för skötsamma arbetare med lägre inkomst. Gården andas idyll med inväxt grönska a la trädgård och omsorg om byggnader. Den gamla numreringen för Helgagatan finns kvar, första porten är nummer 15 och hjärtat börjar picka hos Kistalight, här är det nära till 17, är jag möjligen född inom HSB-gemenskapen?
När jag var ung bodde jag i gamla Östberga, Hälsningar från Östberga, och i dag bor jag sedan mer än 40 år i Kista i HSB, se Heja Sverige!
Bara att gå ett varv runt gården så hittar jag nog min adress, går motsols ett, tre, fem och så vidare, men gårdens portar slutar vid 15!
Söker du någon och kan jag hjälpa dig säger äldre vänlig farbror vid den måleriska porten vid entrén.
Jag är ordförande här sedan antal år tillbaka och vet en del om kvarteret.
Kistalight berättar att han är född här i kvarteren kring Helgalunden och letar efter port nummer 17, är lite nyfiken så här på gamla dagar över mina Rötter.
Med all rätt säger vår vänlige ordförande men i dag har hela kvarteret Metern adressen Helgagatan 36 men i porten därborta bodde en av skaparna av de i dag kulturmärkta byggnaden.
Nummer sjutton har jag inte koll på.
Metern anses dock i dag vara av kulturhistoriskt värde och har begåvats med en blå skylt av Samfundet S:t Erik säger vår vänlige ordförande.
Kistalight som börjar få slut på batteriet (krutet) i sin mobil skyndar vidare längs Helgagatan. Googlesökningen på nr 17 pekar envist bort mot den charmiga portalen mellan Helgagatan och Hallandsgatan.
Trevlig ung dam frågar om jag söker en tandläkare!
Nej jag söker ett nummer säger Kistalight!
För säkerhets skull lägger jag till att jag letar efter var jag är född, ska vara Helgagatan 17.
Har du googlat säger vår unga dam?
Visst men min mobil är död.
Här är nummer 17 säger vår unga dam som tillhör den unga generationen och är flink med de digitala grejerna och pilen på Google Street View pekar envist på portalen.
Visst ... visst säger jag men det stämmer inte!
Är du säker på att du inte söker en tandläkare då säger vår trevlige unga dam?

Kistalight smiter in på gården vid Helgalunden där pilen från Google Street View envist pekar, grinden står öppen, räknar nummer längs längan; ett, tre, fem ... elva, dock inte sjutton, men nu är grinden stängd.
Ska man klättra över ett staket?
Ingen bra idé för en old one, kille, äldre-äldre, riskis-riskis, som söker sina rötter!
Får hjälp av en byggnadsarbetare från Baltikum som hjälper mig med portkoden.
Do you have the code for the entrance!
I´m looking for my roots here in the quartier and now looking for the way out!
Yes ... yes no problem here is the code ... !

Verkar bli en kulen dag!
Vad göra?
Söka sig till kulturen och besöka Garbos hus i hörnan av Blekingegatan och Tjurbergsgatan där det finns en bronsskulptur av konstnären Julia Eble av den Gudomliga. Huset där Greta Garbo bodde är i dag rivet men de nya husen i korsningen kallas i folkmun för Garbohusen. Medan vi begrundar Gretas öde, ett av Söders mest kända Maskrosbarn, berömd i stora världen, men gåtfull och skygg efter sin filmkarriär, så har hon fascinerat människor och lockat till tolkningar i litteratur och konst.

Med stöd av Greta tar jag nya tag och kvistar uppför Blekingegatan upp emot Helgalunden igen och Allhelgonakyrkan denna idylliska nationalromantiska träkyrka invigd i april 1918 och i dag populär kyrka för dop, vigslar, konserter och Allhelgonamässan. Vid parken svänger jag vänster och vips, hokus pokus, har jag hittat Helgagatan 15 - 17, eminenta Google Maps har visat fel och anger  Helgagatan som Helgalunden.
Visst tickar hjärtat lite extra framför porten nummer 17!
Här bodde min farmor i många år, på sin 60-årsdag, 11 mars 1938, blev hon intervjuad av DN i en artikel med rubriken Att vara mor till 23 barn då har hon bara sex barn kvar i hemmet. Det var i slutfasen av 30-tals depressionen. De har jobb och en av sönerna utbildar sig till ingenjör på aftonskola vilket betraktas som mycket märkvärdigt. Tio år senare fanns det även barnbarn, minst ett, undertecknad i hemmet. Av alla hennes barn, mina farbröder och fastrar, 20 av dem blev kyrkobokförda vid födseln, några dog unga, men många blev äldre och flera blev riktigt gamla och visst var de duktiga och en del av det spirande Folkhemmet.


Här kring Helgalunden, i dag en softis hipster idyll, symboliseras det av Funkis, storgårdskvarteret Metern i HSB regi, populär nationalromantisk träbyggnad Allhelgonakyrkan och maskrosbarnet Greta Garbo som blev en världsstjärna inom filmen.Vi bäddar in Gammal (unga generationen) som sjunger sånger från förut

Urbana Rummet på Söder, bland Swingpjattar och Ligister


Man ska inte idyllisera gamla tider.
Stockholm var i slutet av 1940-talet en tydligt segregerad stad, och Södermalm var en tätbefolkad stadsdel och på många sätt en stad i staden, av Stockholms drygt 700 000 invånare bodde runt 143 000 invånare på Söder. Stadsdelen kännetecknades av trångboddhet och att barn och ungdomar lekte och umgicks på gator, gårdar och torg. Götgatan var stadsdelens pulsåder med kaféer, restauranger och det fanns mystiska källarklubbar där det var populärt att spela bordtennis.
I mars 1948 drabbade arbetarklassens Södermalm av överraskande upplopp och kravaller. Bland swingpjattar och ligister kring Götgatan, Katarina Bangata och Medborgarplatsen samlades tusentals ungdomar när caféer och biografer under påskhelgen inte var öppna som vanligt. Upprinnelsen lär ha varit att ett gäng på femton grabbar från Nacka lär ha muckat gräl med Söder-grabbar på långfredagen den 26 mars.
En av grabbarna i Södergänget omhändertas av polisen vilket väcker förbittring hos de andra och leder till ett fritagningsförsök. Polisen känner sig hotad och kallar in förstärkning; lilla och stora piketen och 8 radiobilar. Det ursprungliga bråket genomgår en nivåskillnad och en folkmassa på upp emot tusen personer samlas och några kastar sten mot polisbilarna ivrigt uppmuntrade av andra och även fönster på en buss krossas. När det hela började lugna ner sig vid midnatt kunde noteras att man antecknat fem gossar i åldern mellan 16 och 21 år för att vägra att lyda polisens befallningar i hörnan Götgatan och Katarina Bangata.
Polisen mer en enskilda poliser var inte poppis på Gamla Söder. Vanligast var att kalla de bylingar, fascistlakejer, nassesvin, djävla gestapo, politrukkommunister eller också något överraskande bonnjävel. Det senare var ju något som gällde för de flesta på Söder. Visst var nästan alla inflyttade från vischan åtminstone deras föräldrar.
Påskafton blir en lugn kväll på Söder, mindre intermezzo, ung man omhändertas på Götgatan i hörnan av Medborgarplatsen för att han spelar pajas, trots tillsägelser fortsätter hans sitt skådespel och det samlas ett trettiotal personer runt honom vilket stoppar upp trafiken.
Påskdagen, folksamlingar kring Göta Lejon och Skånegatan, spänt läge, skrän, visslande och viss stenkastning, konstapel blir kallad för bög och Katarinapolisen förstärks med fyra ridande poliser, åtta radiobilar och två piketer. Chock mot folksamlingen i hörnan av Götgatan och Katarina Bangata; dragna sablar och ridande polis lugnt vid midnatt, sju män omhändertagna.
Annandag påsk stora folksamlingar när kvällsbions nioföreställningar är över, tidningarna rapporterar på mellan tre och åttatusen personer, folksamlingar som tätnar kring Medborgarplatsen, Götgatan och Folkungagatan. Polisen har nu infört en mer systematisk taktik, man rensar helt enkelt gatorna med sablar, batonger, piskor från ridande polis och med polisbilar. Det är ett avsevärt våld som nyttjas, enkla invändningar som att ta det lilla lugna eller jag står bara här och äter korv föranleder ingripanden.
Kvällarna efter påskhelgen fortsätter oroligheterna och upploppen även swingpjattar, ligister och maskrosbarn jobbar på dagarna och har tid för slika ting först efter arbetstid.
Nu har kravallerna blivit publika.
Rent av lite karneval?
DN rapporterar i mitten av veckan om 10 000 åskådare runt och omkring Medborgarplatsen, korvgubbarna laddar med extra körvar och gör goda affärer, pastor från Katarina manar om lugn, folk som samlas omkring honom bildar en folkmassa som ridande polisen spränger, känd och respekterad ungdomsledare försöker uppmärksamma polisen på ryska smällare, får batongslag över ögat och får uppsöka SÖS.
Poliserna kallas, under rop, för busar, svin och bonddjävlar och det kastas ölflaskor.
Polismästaren ändrar taktik (militärt?) spärrar helt enkelt av det urbana rummet i en rektangel (med sidorna Högbergs, Västgöta, Östgöta och Skånegatan) under torsdag och fredag veckan efter påsk i kvarteren runt Medborgarplatsen sedan tycks oroligheterna klinga av och upphöra.

Källa till bland swingpjattar, ligister och ungdomskravaller är Den Bråkiga Staden av Martin Ericsson och Andres Brink Pinto Stockholmia Förlag

När upploppen och kravallerna var över var det svårt för det etablerade samhället, vuxenvärlden, att förstå vad som egentligen hade hänt. Det fanns inga politiska krav, ingen hungersnöd eller andra påtagliga missnöjen. Politiskt låg stadsdelens ungdomar åt det socialdemokratiska hållet, kommunisterna dåvarande SKP hade vissa framgångar efter ww2 men möttes med misstro under kalla kriget, Pragkuppen i Tjeckoslovakien, och de tidigare Moskvarättegångarna och Hitlers och Stalins pakt före andra världskriget gjorde inte saken bättre för kommunisternas status.
Tror du man är ding i bollen, har tjing i kolan eller dum i huvut och håller på SKP?
Hos kisarna och bönorna på Söder fanns det alltid en sund skepsis mot hyckleri och förljugenhet och nazipartiet hade aldrig heller några framgångar i stadsdelen, möjligen bland läroverksungdomen.
Alldeles säkert fanns en djup misstro mot polisen, bylingen en avgrund, polisen representerade överheten och klassamhället, dessutom lade de sig i när ungdomarna samlades i grupper på gator, torg och parker och ville skingra dem.
I en vidare mening handlade det (upproren) om rätten till det urbana rummet!
Vem bestämmer över en livsstil som mest består i av att hänga på stan, vara egensinnig swingpjatt, cool i snacket, hantera klyket, leverera en snabb replik och ännu vara ung, hålla sig borta från trångboddhet, matos, morsans tjat och kanske farsans alkoholism.
Det var långt ifrån curling, fritids, dagis eller skolans utvecklingssamtal.
Det fanns helt enkelt inte!
Viss ungdomsverksamhet fanns i söndagsskoleverksamhet där till exempel PAF, Per Anders Fogelström var lärare och Stig Claesson, Slas, elev. Bägge försvarade ungdomarna i kravallerna, även idrotten fångade en del av ungdomarna.
Hammarby IF var stora i ishockey under de här åren, svenska mästare ett flertal gånger (8 SM) där lirare som Plutten, Hogge, Mackan, Svenne Berka, Stickan eller Kurre-Kjellis Biffen var profiler i laget. Lirare som unga hade rekryterats från Sofia och Katarina folkskolors skollag. Lirare som även vid den här tiden spelade i Tre Kronor och det svenska landslaget i ishockey.
Den unge Nacka; Vi syns vid målet, Skoglund spelade vid den här tiden fortfarande i Bajen. Annan idrottsverksamhet var de mystiska källarklubbarna där det spelades pingis av traktens gamänger.

Hur som helst kul att vara född på gamla genuina Söder och kunnat  hämta styrka i min farmors hus:
Sedan blev det kravaller och snart flyttade jag med min lilla mamma som hade smilgropar, lätt för skratt och som var en snygging.
Tyckte mina äldre kusiner som gärna hälsade på hos den nyblivna mamman!
Innan hon tillsammans med min glada pappa Knutte, som hade bollsinne och var en riktig pingislirare på mystiska källarklubbar, flyttade till Knivsöder vid Hornstull nära Bergsunds Strand.
Försökte leva familjeliv!
Men det är som man säger en helt annan historia.

© Thommy Sjöberg

Labels: , , , , , ,

Wednesday, May 20, 2020

Olle Backlöf i Minne

Grenverk, akvarell ställd på högkant, blir ett modernistiskt verk,  konstnär Olle Backlöf. Bild Thommy Sjöberg

I dag minns vi Olle Backlöf  som har Passed on to other rivers. Vi tänker på hans äventyrliga liv från framgångsrik reklamtecknare i Stockholm, gröna vågen bonde i Ramsjö Hälsingland, trapper och arbetare på en gold mining camp i Coal Creek nordost om Fairbanks i Alaska till månskensbonde i Lomsjö i Västerbotten och hans sista år i Uppsala med boulespel, akvarellmålning och familjeliv men där även en cancerdiagnos skulle hanteras. Speciellt tänker vi på Olles barn Maria, Magnus, Svante, Jerker och Karin som är vuxna för länge sedan men nu är faderlösa. Säkert blir det ett vackert och ett värdigt farväl  från er pappa i dag i Berthåga Trädkyrka i Uppsala. 
R.I.P  Rest In Peace, Vila I Frid Olle
 Kistalight/Thompa, Mimmi/Ulla med barnen Evelina med familj och Love med flickvän


Vem är egentligen konstnär?


Gratinerad löksoppa, paté, ostar och Baron Ricasoli här om helgen! Kistalight fyller jämna år och uppvaktas med konstverk, grenverk i akvarell, av Olle med familj.
Vänner på besök redan under den sena eftermiddagen
Inget svirande under de sena nattimmarna nu för tiden när vi blivit lite äldre utan mer stillsamt firande i lugn och ro hemma i Kista.
Trevliga samtal om allt mellan himmel och jord och något om konsten att vara konstnär.
Sorl kring middagsbordet, vänner kommer och går. Vi smakar av vår löksoppa och Zippar rödvin, några bilförare dricker mineralvatten.
Jag är bara en dekorationsmålare säger vår vän Olle.
Så säger han också till sina döttrar som är konstnärer och så säger han till oss.
Jag har inte det egot som behövs för att vara konstnär säger han.
Vi tycker han är en talangfull målare med egen ton som svischar ihop akvareller med landskap, folk och fä, hus och gamla  stenbroar på landsbygden från Västerbotten i norr till Roslagen i sydost.
Akvareller med mycket ljus, rörelse, form och färg!
Vi kommer att prata om skillnaden mellan oss glada, kanske begåvade amatörer, och professionella etablerade konstnärer.
Kistalight funderar och zippar på Baron Ricasolis box (låda med vin) från fagra Toscana, knaprar på ost i det intressanta samtalet.
Samtalet gick ungefär så här.

En konstnär, en filmare, en författare eller möjligen en musiker har inget val säger vi.
Hans eller hennes uppgift är inte bara att skapa något vackert eller dekorativt.
Här gäller att hela en värld, att återskapa, revanschera, erövra, skapa mer än en yta, få kärlek, läka gamla trauman och kanske hitta ett ursprungligt behov av att berätta en historia om det så är i färg och i form eller i ord.
Plus, mycket viktigt, finna ett uttryck för sitt ego.
Eller också är det helt enkelt ett sätt att stå ut med tillvaron.
 Då förstås en ganska romantisk syn på konsten och konstnären!

Konstnär eller ej så tycker vi att vår vän Olle skapat ett riktigt konstverk, bilden ovan med färg form och rörelse.
Om än tavlan står på högkant för att få utrymme på väggen!
Är inte all god konst på något sätt?
En form av att stå på huvudet!

Några konstverk till av Olle Backlöf
Från Uppsala, Petanque, Bouleklubb konstnär Olle Backlöf

Hällmålning på Friarhällen, Charmigt konstverk av Olle Backlöf från Konstvägen 3 byar, Lomsjö mellan Åsele och Dorotea i Västerbotten. Friarmotivet är ritat på plåt sedan utskuret med svets och fäst vid granithällen, frieri som avslutas med tandemcykling.
Tallhed, grönska och ås a la Albert Engström när han målade akvareller från Gotska Sandön, konstnär Olle Backlöf. Akvarell målningen är en gåva från Olle till Mimmi/Ulla när det begav sig och det var födelsedag och fest hemma i Kista. Bild Thommy Sjöberg
© Thommy Sjöberg

Labels: , , , ,

Sunday, May 17, 2020

Syttende Mai Light i Repris

I dag på Syttende mai livar vi upp en gammal blogg på Kistalight och önskar alla norrmän och tjocka släkten (norska grenen) en fin nationaldag! 🎷🎈🎂 Skam är en norsk succéexport och tillhör du de kvällspigga kan du se serien i både fransk, spansk och tysk version på SvT Utbildningskanal, men Noora i den norska serien är bäst. Är du lärare är serien med Noora och William tacksam att diskutera utifrån en diskussion om sociala media. Vad är det vi vill visa upp för bild av oss själva för omvärlden? Finns det något glapp mellan den bild (Image) vi visar upp och bilden av den vi verkligen är? Är Skillnaden mellan dem alltför stor kan det skava ordentligt! Här kan du också få se skillnaden, sprickan, mellan ett gott självförtroende och en usel självkänsla. Något som är verkligen aktuellt i berättelsen (a Lovestory) om Noora och William.
Trevlig läsning och trevlig Syttende Mai!

Skam Light
Ovan Akvariescenen i Skam - Let it happen, Noora och William.
Kistalight ser några avsnitt av Skam säsong 2 på TV av en händelse under sommaren och bestämmer sig för att se resten på SVT Play.
Thompa på Kistalight blir riktigt upplivad.
Skämmigt att se och gilla Skam för en old indiewriter?
Bra musik, intensivt berättartempo med SMS, messande, som inramar scenerna och skapar en närhet till ungdomarna och fart i storyn.
Ett berättarexperiment med sociala medier och Internet!
En webbkanal med dagliga uppdateringar, sidor på Facebook och bilder på Instagram med seriens huvudpersoner on line som skapar en autenticitet utöver den traditionella berättarformen.
Miljön är Västra kanten i Oslo och en gammal klassiker till gymnasieskola Hartvig Nissen skole. Det är en präktig övre medelklassmiljö, en naturlig hemvist för Noora, William och de andra ungdomarna i serien.

Visst påminner det om Luz Bazman och scenen i hans Romeo and Juliet film på bilden ovan?
När Romeo och Julia upptäcker varandra genom ett akvarium och drabbas av det som inte får hända. Kärlek över gränserna mellan två rivaliserande (dödsfiender) familjer.
Noora och William drabbas också så där som bara tonåringar kan göra!
Noora dessutom mycket motvilligt!
Präktiga, duktiga politiskt korrekta Noora som vet hur man ska vara, blir förälskad i den farliga charmiga William, som säkert erövrar hur många damer som helst, aj...aj...aj, under russeperioden!
Hudlösa och sårbara, det skaver hur mycket som helst  i deras kärleksresa.
Kistalight tycker sig se flera berömda filmscener i Skam. När Noora och William sitter och tittar  ut över Oslo by i natten i fågelperspektiv och William bjuder på chokladdryck från termos - ironi över norsk dating? Är det inte inspiration från La la land och utsikten över Griffith park? Vi tycker oss också ana scener från Top Gun och säkert har tjejernas karaktärer influenser från TV-serien Girls och massor av tonårsserier som Kistalight inte har en susning om.
Är du lärare för si så där årskurs nio på högstadiet till och med tredje ring på gymnasiet finns det mycket stoff att resonera om.
Sociala medier och självbilden till exempel!
Skillnaden mellan den bild du visar upp (lägger ut) och din inre bild eller den du verkligen är och hur din omgivning och (o)vänner uppfattar dig.
För stor skillnad...aj...aj eller en narcissistisk självbild!
Hos både William och Noora finns ett hyfsat självförtroende. De ser bra ut (är hur söta som helst så att man får lust att äta upp dem - speciellt Noora) de är snygga men bägge verkar övergivna av vuxenvärlden. Noora är inflyttad till byn och bor i kollektiv och William bor ensam i en ödslig modernistisk våning i Oslos burgna kvarter, ibland med sin bror som uppvisar psykopatdrag. Föräldrarna är långt borta, finns dom, och både Noora och William har uppenbara problem med självkänslan. Kanske något som också kittar ihop dem.
Bra självförtroende men stukad självkänsla hur fungerar det i sociala medier och med ständig digital uppkoppling?
Mest intressant är kanske ändå att diskutera härskarstrategier via mobilen eller sociala medier!
Skiljer de sig från det vanliga livet IRL, positionera sig och utöva makt, så att säga eller är det ungefär samma taktik?
Vem likar vem?
Hur positionerar sig William och hur gör Noora när hon dissar honom?
Manlig respektive kvinnlig härskarteknik där?
Noora råkar också illa ut med ofrivillig naket fotografering!
Visst gäller all lagstiftning Tryck och yttrandefrihet, även på nätet när det gäller spridande av ofrivilligt material. Noora skriver även en artikel på uppmuntran av en av sina lärare om den norska grundlagen, Grundloven, som en av hennes kamrater läser upp som ett föredrag (tal) när tjejgänget firar nationaldag egentligen Grundlovsdagen. Norska grundlagen var en av Europas mest radikala skriftliga konstitutioner när den utropades 17 maj 1814 i Eidsvoll. Noora tar i sin artikel fasta på tryck och yttrande friheten i hur de norska ungdomarna använder sociala media i dag - i snitt använder norsk ungdom sociala medier fyra timmar per dag.
Noras artikel blir minst sagt ironisk när hon har en nakenbild på sig skvalpande på nätet som ett förtalshot av Williams bror. Tjejerna snackar sig samman och gör det enda rätta och anmäler Williams bror. Blir då ett brott mot pornografilagen och även barnpornografi eftersom Noora är under 18 år.
Kollar man spellistan, soundtrack, för Skam säsong 2 tränger sig världen på utanför västra Kanten, Oslos Östermalm. Noora med sitt världssamvete ordnar procent på russegänget insamlingar i årskurs tre på Nissenskolan till hjälp för de stora flyktingskarorna från Syrienkriget.


M.I.A. En favorit hos Kistalight i spellistan får uttrycka tjejgängets närhet till omvärlden och Nooras engagemang.
Det norska och norska språket får stort utrymme i Skam. Gtrundlovsdagen firas grundligt inte bara med en anmälan av tjejerna utan också med lunch i festkläder. Undrar om man inte kan se Noora som en ung kvinnlig representant för Landet Norge, en moder Svea i norsk tappning, om än döpt efter Ibsens Nora i Et Dukkehjem.
Tjejerna åker också på Hytteutflykt vid påsk, umgås och spelar spel, anden i glaset, och blir skrämda utav Kasper. En bisarr upplevelse i bästa Stephen King anda - kul avsnitt!
Lite norsk kan vara greit om du vill följa Noora när hon dissar William. Hon tycker William är egoistisk, manipulerande, tänker bara på sig själv. Han är en kliché och en drittesekk säger hon. Det senare upprepar hon flera gånger. Alltså lite norsk ordlista; drittesekk - skithög, russe - sista års student här William, russeperiod - tiden mellan 1 maj och 17 maj, russebuss - specialinredd buss där det festas och hookas, tjejerna i Nooras gäng har ordnat sponsorer till deras framtida buss i trean.  hooka - hångla. Drittesekk låter annars mest gulligt i Nooras mun - norska är inte de hårda vokabulärernas språk.
Några norska ord till; homse - homosexuell, vors - förfest, koedder du - skämtar du, har du morrabroed (ha...ha) - har du morgonstånd, serr - seriöst, dust - idiot, feskekaka - fiskhamburgare på norsk som Noora gärna spiser om inte hennes kompis Eskil i kollektivet snattar dem, så några till rar, rolig, nabo, morsom och foelelse. De senare får ni slå upp själva säger Kistalight som i sin ungdom läste norska, ingick i lärarutbildningen, både bokmål och nynorsk, på Stockholms universitet och fick en favorit i Kjartan Flögstads Dalen Portland inte helt lättläst på nynorsk.
Vi låter Nora få sista ordet när hon ställer existentiella frågor till William.
Ungefär, William du har att göra dina val.
Vill du vara en förorättad drittesekk eller vågar du följa dina fölelser säger Noora med två o och är hur gullig (klok) som helst.

© Thommy Sjöberg

Labels: ,

Tuesday, May 12, 2020

Grupparbete Light, Klart till Sommarlovet?

 
Kistalight said...



Kistalight borde läsa Pesten av Albert Camus? Den räknas som en litterär klassiker och har i dagarna nått stora försäljningsframgångar och finns i en spännande nyöversättning av Jan Stolpe.
I boken lär det finnas ett typgalleri av människor, ett antal karaktärer som renodlas när det är kris i samhället. 
Kistalights vars syn på världen färgas av hans mer än 30 år på högstadiet i Stockholms kommunala skolor tänker till! 
Högstadiet som kan vara en sådan arena för hierarki, mobbing, mainstream och där rollerna och statusen är så klar och tydlig. 
I en (nja) stenhård positionering mellan kidsen.
Precis som i vuxenlivet men bara så mycket mer!
Visst kan man uppleva att de finns alla de här typerna, nästan som cartoons i en högstadieklass; queen bees, skämtarna, outsidern som kanske är punk, matte och spelgeniet eller rebellen som är kung i korridorer, på skolgården och som utmanar i klassrummet. Vi får inte glömma kreatören, en elevtyp som Kistalight har haft stor glädje av genom åren när det var dags för roliga timmen på fredagen eller när det var temavecka kultur på högstadiet. 
Visst känner eleverna igen alla typerna i en (sin) klass. Det minns vi från vår lärartid när vi diskuterade med klassen. Problemet var inte att de fanns där utan när det var för många Queen och King bees då kunde det bli (fucking) problem i klassen.
Sedan förstås är de flesta eleverna alldeles vanliga, trevliga killar och tjejer, som gör sina uppgifter och är hyggliga människor som de flesta av oss medborgare. 

Vad händer med oss när en pest (virus) kommer till staden, byn eller ett (vårt) land? 
Kan vi urskilja ett Typgalleri av personligheter nästan som på grundskole high?
Smittskyddsläkaren (typ SO-majen med grupparbete) som oförtrutet jobbar vidare med att dämpa smittan (platta ut kurvan), alarmisten ofta även elitist med drag av filifjonkan - se mumintrollen. När han inte hörsammas med sina ledarstick och twitterflöden på den stora tidningen söker han stöd hos experter (även de elitister) som han ger utrymme för i sin tidning för partsinlägg (samma åsikter) i hur man ska hantera viruset med mer kraftfulla åtgärder samtidigt som de undviker, utelämnar, vetenskap och fakta som visar på motstridiga sanningar och motbevisar de egna teserna. 
Den maktfullkomlige politikern (diktator aspirant och wannabe) inför gärna undantagslagar som ruckar på grundlagen, de fula fiskarna som vill tjäna pengar och gör business på eländet (aktieutdelning trots att man får bidrag för krisen), de kriminella som utnyttjar blufföretag och företag på knegen och får omställningsbidrag.
Förnekarna, ingen fara här att sitta tätt med ett glas öl på uteserveringen.
Viruset gäller inte oss!
Skämtarna som berättar dagens coronavits.
Alla vi som oroar oss i vardagen.
Har jag inte lite lätt huvudvärk, tjock i halsen, mysko lukt i näsborrarna, har jag inte varit lite trött de senaste dagarna.
Alla de med diagnoser, har jag inte tvättat, tvätta händerna för länge sedan och sprita, spritat. Mobbarna som hittar någon grupp de kan tycka illa om (70+ sitta i karantän, basta - basta) och skuldbelasta dem.
De som flyr eländet; (övre medelklass och borgare) från stan som drar till sina sommarställen, fjällstugor och skärgårdshemman och övervintrar det rackarns viruset.
Men det är klart bortom alla som plattar till kurvan, alarmister, fillifjonkar, experter vs experter, fula fiskar som tjänar pengar (cashar in) på bidrag samtidigt som man delar ut vinst på aktier, kriminella nätverk som bluffar och lyckligtvis finns även alla kreatörer som roar på sociala medier och skapar smarta hjälpmedel och slutligen så finns alla vi vanliga medborgare som kämpar på med att platta ut kurvan några människor dessutom oerhört drabbade när det gäller ekonomi och arbete.
Vi som på något sätt tillhör flocken och ska uppnå immunitet.
Blir nästan som på grundskole high men grupparbetet verkar inte bli klart till sommarlovet! Pesten av Albert Camus får vi läsa senare i sommar. 
Lästips Kistalight i coronatider!
Borde förstås vara Covid-19 tider eftersom corona är ett samlingsnamn för en familj av virus. Corona är också ett ortnamn, stadsdel, i Queens i New York City och det är också ett namn på ett ölmärke. Det senare är kanske bärsen alla hipsters (förnekare) kring Nytorget dricker soliga dagar på Stockholm Söders uteserveringar South of Folkungagatan.
  • Decamerone Boccacio  Sju unga damer och tre käcka ädlingar berättar skabrösa bitar för varandra på (Sommartorpet)  nåja, en bättre villa på landet under pesten 1348 i Florens (Läste Kistalight som student på Litteraturvetenskapen på Stockholm SU)
  • Pesten Albert Camus roman om en epidemi i staden Oran vid Medelhavskusten i norra Algeriet (kommande inköp eller lån)
  • Döden i Venedig Thomas Mann kortroman som blivit berömd lång film, det är tidigt 1900-tal och pesten härjar i Venedig. Ädel författare Gustav von Aschenbach förälskar sig på avstånd i bildskön yngling på Lidos stränder och dör av farsoten. Kan det vara viruset eller den förbjudna kärleken? (Läste Kistalight som student på Litteraturvetenskapen på Stockholm SU)
  • Kärlek i Kolerans Tid Gabriel Garcia Marques (Står oläst i bokhyllan, kanske mer en berättelse om kärlekens virus, kan vara en trevlig upptäckt )
  • Lawrence Whright The End of October Verkar vara en spännande thriller om ett virus spridning i världen. Boken, A Novel, presenteras i dag 13.5 som understreckare i SvD
Tidigare bloggar om Coronaviruset Covid-19

©Thommy Sjöberg

Labels: , ,

Sunday, May 03, 2020

Ålevangeliet,Northern Light

Bild ovan sr.se Ålevangeliet, vinnare av Augustpriset
Kistalight reads nyårslöfte när det gäller läsning and said... 

Patrik Svensson med Ålevangeliet, fin bok, en självbiografi, ett fadersporträtt, en utvecklingsroman och en spännande kulturhistoria om människans förhållande till ålen genom tiderna. Giganter i idéhistorien som har haft tankar kring ålen; Aristoteles, Sigmund Freud, Johannes Schmidt (dansken som fann ålens lekplats) och Rachel Carson, Tyst Vår, glimrar förbi och får sina kapitel.
Sådan människa - sådan ål!
Men det finns gåtor!
Ålens vandring, ålens kärleksliv och slut(station) i Sargassohavet.
Det handlar också om en liten pojke och hans relation till sin pappa. En kontaktyta, gemenskap, är hur de fiskar ål tillsammans. 
Nära vid en å där de bor i utkanten av ett villasamhälle på skånska landsbygden. 
Kring ålfisket finns en aura av mystik, något gåtfullt, även något av faderns gåta och personlighet. Ålfisket blev ett sätt att komma nära pappan, att berätta om ålens natur och kulturhistoria. Det blir också ett fantastiskt sätt att skriva sin egen självbiografi, berätta pappans historia och att närma sig de existentiella frågorna.
Vad händer i livets slutskede för en ål och vad händer då med en människa?
Besjälade kvällar och nätter (The Northern Light) under ålfisket, ordlös och tyst gemenskap medan de vittjar sina backar, oftast har de metat med rev, i den skånska nordiska sommarnatten. 
Natten med sina ljud, lukter och dofter som bildar en fond till Patrik Svenssons berättelse.
Ålen är hotad i dag; fiskebeståndet minskar, den är på väg att fiskas ut, ålen är också känslig för miljögifter, för klimatförändringar genom temperaturskillnader och hur havsströmmar är på väg att förändras och kanske viktigast av allt: Ålen tycks ha drabbats av något sorts virus av herpestyp som drabbar hastigt och aggressivt.
Känns aktuellt i dag!
Betyg fem ålar av fem som hittar tillbaka till Sargassohavet.
Perfekt julklapp från mina vuxna barn// Kistalight

©Thommy Sjöberg

Labels: , ,