Wednesday, December 30, 2009

Kistalight turns lit

Kistalight i motljus på Drottninggatan i decemberdis några veckor före jul bland tidiga klappjägare, litteratörer, Ture Sventon diggare och Strindbergsentusiaster. Bild Love Sjöberg

På spaning bland litterära genrer

Kistalight har mättad marknad i år och väntar med att ge ut sin nästa bok tills det blir bättre tider.
Medan du käre läsare väntar på nästa bok från Kistalight kan du följa i spåren på gamla spaningar bland litterära genrer som pågått under hösten.
- Håll till godo!
- Istället för en bok!
Textbitar ungefär som en årlig utgåva av en Kistalight!

Kistalight turns lit// Eller var och en sin egen förläggare

Endorfiner och självbiografi
Desperation och modernism
Outsiders och den politiska essän
Deckare och signering
Barack for the Nobelprize
High tide och reseskildring
Tourettes syndrom och en ungdomsroman
I dag något om den stora amerikanska romanen
Bob Dylan – krönikör och ett blåsigt ledmotiv
Lexikon, kärlek och en intervju
För mycket sprit, en bildningsroman och en artikel
Miljonsäljande koncept och en Bag in box

Bonusbit nr 1 Roberto Saviano blues
Bonusbit nr 2 Mer om Saviano och filmen Gomorra

Gott nytt läsår från Kistalight!

Andra bloggar om Kista Andra bloggar om skolan Andra bloggar om språket Andra bloggar om skrivande Andra bloggar om Barack Obama Andra bloggar om Nobelpriset i litteratur: Andra bloggar om växthuseffekten Andra bloggar om litteratur: Andra bloggar om författare Andra bloggar om Stieg Larsson Andra bloggar om Bob Dylan Andra bloggar om Joyce Carol Oates:
©Thommy Sjöberg

Wednesday, December 23, 2009

Kistalight goes Ryan God Jul


Kistalight goes Ryan
Thommy Sjöberg


Utgivningsår: 2007 - nytryck 2009 - utökad version
Språk: svenska
Antal sidor: 72
Utförande: limbunden
ISBN: 978-91-631-9927-1
Beställningsadress: E-mail: kistalight@hotmail.com
Kostnad 110 SEK inkl frakt - levereras efter betalning


GOD JUL Från Kista
Ta från de rika!
Ge till de fattiga!
- Varför inte med en nytryckt Kistalight goes Ryan?

Om du är på väg till Skavsta
i ilfart
över den sörmländska "stäppen"
På väg någonstans ut i Europa
Se till att du har
en Kistalight goes Ryan i ryggan!
Medan du mumsar på en
nyinköpt Kabanossen
i baguette med majonäs
från OK Sillekrog
och din resa skymtar
som ett äventyr
bortom motorvägens krök.

Andra bloggar om Kista Andra bloggar om Kistalight goes Ryan Andra bloggar om Karl Bertil Jonssons julafton Andra bloggar om Ryanair
©Thommy Sjöberg

Monday, December 21, 2009

Entre les murs Light

På väg hem från skolan - av en slump hittar kistalight Entre les murs i utkorgen för film som ska skickas tillbaka till Medioteket. Den Guldpalm vinnande franska filmen i Cannes 2008 gör oss riktigt upplivade, inser vi, efter att ha lånat hem filmen över kvällen. Kistalight minns vi Att vara och ha och funderar över varför franska filmer om skolan är så sevärda.

Sista veckan av terminen ser Kistalight Entre les murs, Mellan väggarna, passar bra som avslut för 00-talet. Entre les murs är en dokufiction alltså spelade scener av dokumentär typ från en skola i Paris 20th Arrondisment.
- Multikultimiljö - Belleville med flera stadsdelar.
Eleverna är från klass 8:3 i en högstadieskola. De och deras lärare François Bégaudeau agerar skådespelare. I filmen heter läraren Francois Marin.
Scenerna varvas från klass och lärarrum, elevkonferenser, rektorns rum, korridorer och skolgård. Ofta visas skolgården i fågelperspektiv med mycket betong, liten yta och med den hierarki bland eleverna som det bara kan finnas på ett högstadium.
Här får vi som filmens titel antyder tillfälle att göra ett besök bakom murarna i en bunkerliknande skola.
- Vad händer egentligen i ett klassrum?
Filmen inleds med att läraren något stressad klagar på att det tar så lång tid att komma igång med varje lektion. Ett räkneexempel visar även hur mycket eleverna missar under ett läsår tack vare det eviga diskuterandet och tjafset.
Eleverna är från Frankrikes forna kolonier och några är barn till illegala kinesiska invandrare. Klassen lever sitt eget vegetativa liv med klara positioner och status mellan eleverna. Där finns queen bees, skämtare, outsidern som är punk, kinesiska matte och spelgeniet och rebellen som är king i klassrummet. Kameran, finns kanske flera kameror, skiftar perspektiv i klassrummet ibland är det eleverna i blickfånget. Där finns eleven som nickar till, som sms:ar, som fnittrar, som inte vill skriva eller göra någonting, som småpratar och som läser annat men oftast är läraren i centrum.
Francois för en dialog med sina elever om allt mellan himmel och jord. Grunden är franska språket. Ofta är han utomordentligt tålmodig, ibland ironisk, exemplen på ordförklaringar liknar ett levande lexikon och samtalen påminner ibland om en lektion i livskunskap. Francois är lärare med betonig på att undervisa, jämför gärna med engelskans teaching, långt borta är läraren som mentorn som ska lotsa eleverna fram till kunskapen. Hans metod påminner en hel del om dialogpedagogik. Han för en ständig kamp med sina elever i samtalen. En lärarroll som redan de gamla grekerna praktiserade - se Sokrates och Platon som förebilder. Metoden har dock sina risker speciellt i en högstadieklass med preferenser a la multikulti . En sak är dock helig i klassrummet. Eleverna får inte dua monsieur Francois eller ifrågasätta hans ledarskap. Händer det blir det ovillkorligen besök hos rektor och hans expedition. För många besök, anmälningar, så blir eleven religerad.
- Den franska skolans straffsystem.
Ur detta hämtar filmen Entre les murs sin dramaturgi. Med läsåret som tidsram, komposition, får vi följa Francois med sina elever.
Franska språket och formen är helig. Passé compose och konjunktiv sätts hela tiden på prov. Form och korrekt språk vilken nytta har det frågar eleverna.
- Med viss rätt?
Läraren Francois hävdar behovet av att eleverna i alla fall ska veta om de rätta formerna. Någonstans skymtar även insikten att i det franska klassamhället exkluderas de som inte behärskar språket. Språket som en mur som utestänger.
När inte Francois är i centrum skriver eleverna sina självporträtt något de senare har som underlag för sina föredrag. Eleverna tycker sig inte ha så mycket att berätta.
- Vi är så unga - har inte levt några spännande liv ännu.
Kanske tränger sig vardagen i 20:e sig på som inte allt för glamorös trots Francois energiska dialogpedagogik.
I kollegiet och elevkonferenserna märks det vanliga positionerandet, märkvärdigt bekant även från den svenska horisonten, man måste sätta ner foten mer bestämt och krafttag behövs på ett tidigare stadium i förhållande till eleverna.
Debatt när ett elevärende diskuteras - en av Francoises elever riskerar religering, för dålig uppförande och disciplin. Francoise försvarar sin elev men råkar säga att han är begränsad vilket uppmärksammas av klassens ordningsmän, två tjejer, som medverkar i elevkonferensen.
- Se där ett exempel på att Franska skolan har nått längre än den svenska när det gäller elevmedverkan.
Flickorna fnissar, tisslar och tasslar under mötet men noterar Francois uttalande.

- Du "sänkte" Souleymane monsieur Marin säger flickorna nästa lektion. Vi vet för vi var med.
Flickorna berättar för klassen om elevkonferensen. Uttalandet är i viss mån orättvist eftersom Francois försvarade Souleymane men just sagt att han är begränsad. Tålamodet tryter för Francois och han tycker att flickorna uppträtt som bimbos under elevkonferensen med sitt fnissande och tisslande.
Uttalandet medför filmens dramaturgiska höjdpunkt. Flickorna anser sig kränkta över att kallas bimbos, förväxlas med skillnaden att uppträda som bimbos, Souleymane reagerar och i tumultet som uppstår skadar sig en flicka och Souleymane hamnar hos rektor med risk för religering.
Sedan har dramat sin gilla gång Souleymane religeras, säkert kommer han enligt flickorna i klassen att skickas till Mali av sina föräldrar, men även Francois hamnar hos rektorn, för kränkande beteende.
I slutscenerna spelar Francois fotboll på den minimala betongskolgården med sina elever. Fotboll som är så viktig för identiteten för grabbarna. Här kan Frankrikes koloniala arv och drömmen om den jämlika republiken få en touch av möjlighet.
Men sista ordet får en av våra bimbos, Esmeralda, från filmen. Esmeralda som efter en av Francois envisa utfrågningar om de har lärt sig någonting under skoltiden bekänner att hon har läst Republiken av Platon.
- Varför frågar Francois har du läst en sådan bok?
- Därför att hon lånat den av sin syster som läser juridik.
Den handlar, säger vår elev, om allt: Kärlek, ungdom, kön och samhället.
- Ingen vanlig bok för en bimbo!
- Cést tout!
Betyg: Fem ihärdigt slagna pekpinnar av fem i katedern!
- Just för att filmen inte hemfaller åt lättköpta pekpinnar.
- Någon jävla ordning måste det vara!

Klass 8:3 med sin lärare från 20 th Arrondisment i Paris på röda mattan i Cannes inför utdelningen av Guldpalmen 2008.

PS På Kistalight gillar vi monsieur Marin skarpt. Han är lagom marinerad som eleverna skämtar om i början av filmen.
- Luttrad eller sådant som kallas tyst kunskap i skolans värld?
Den strukturerade historieläraren som tycker att det ska stävjas i tid försöker inleda ett samarbete med Francois om upplysningen men han svarar undvikande om sin terminsplanering och tror inte att Voltaire och Candide kan vara något för 8:3.
- För tidigt för dem!
Monieur Marin med sina till korta kommanden och förtjänster i Mellan väggarna skulle kunna vara ett utmärkt exempel som underlag för diskussioner om vad som kännetecknar en bra lärare. Filmen är också ett exempel på skolans roll och möjligheter i ett utsatt område i globaliseringens tidevarv.
Risken är att det blir de vanliga tongångarna om ordning, reda och disciplin.
- Att man "inte fattat nånting" som eleverna brukar säga!
Andra bloggar om Kista Andra bloggar om skolan Andra bloggar om språket Andra bloggar om Mellan väggarna Andra bloggar om Cannes
©Thommy Sjöberg

Sunday, December 20, 2009

I dag något om Bag in box och några miljonsäljande litterära koncept


Kistalight avslutar sökandet bland litterära genrér i sina texter med några tankar om vad som säljer och vad som inte säljer…!

Funderar allvarligt på att skicka manus från Kistalight till några olika bokförlag med titlarna ovan som stomme. Knyta ihop texterna! Får bli en litterär Bag in box från förorten. Kanske med några ändringar och något nyskrivet material så att även samlarna får sitt. Hårt att vara entreprenör, redaktör, korrekturläsare, skribent, formgivare, fotograf, paperback writer och marknadsförare i en och samma person. Ärligt talat! I bästa fall är böckerna ett plus minusprojekt. Påminner en del om mina elever Ludde och Ville som försökte sig på ett uppdrag som gatumusiker under en dag för att stödja ett Sri Lankaprojekt. Ni vet operation dagsverke!
Spelningar som renderade ett bidrag på.
- Tre kronor i hatten!
Kanske hade de bara valt fel spelplats och fel klockslag.
– Spelningen låg helt enkelt fel i tiden.
- Passerade just inga folkströmmar under musicerandet. Kanske klämde de inte i tillräckligt i sin sång. Helt okej som musikanter var dom i alla fall med både schysta ackord och fina fraseringar. Dessutom, hårt, deras bidrag togs inte ens emot fram på kvällen när det var dags för inlämning på skolan.
- Too small!
Klart att man har sina läsare. Varningstext på bagen: Risk för vanebildande. Utan en daglig dos Kistalight uppstår abstinens. Kolleger, vänner, släkt och grannar och en annan nyfiken Järvabo kan dock andas ut och lugnt läsa vidare i sina exemplar av Kistalight. De ger varken huvudvärk hangover, risk för små foster eller bildning av fettlever.
- Läs istället ABC.., goes Ryan eller Academy!
Möjligen kan smilbanden, ha...ha...ha, lättas upp en aning.

Milleniumtrilogin Light


Nu har kistalight gjort det som ett par miljoner läsare redan klarat av - läst Stieg Larssons milleniumtrilogi!

- Man kanske skulle läsa ett kapitel?
Bara pröva några rader för att se hur tredje delen verkar! Kistalights karaktär testas i veckan - läser ett par sidor i den nybeställda Stieg Larssons Luftslotttet som sprängdes.
- Sedan är det klippt som en drinkare efter första glaset är Kistalight fast i läsningen. Rättningen av åttornas prov får anstå medan Kistalight följer fröken Salanders öden och äventyr. Stieg Larsson syr så att säga ihop sin berättelse i tredje delen samtidigt som han för in några nya unga kvinnliga karaktärer i trilogin. I ett kapitel presenterar Stieg Larsson även yttrande och tryckfrihetsgrundlagen (YGL och TF) tillsammans med utmärkta resonemang om konstitutionella förutsättningar i en demokrati. Viktiga faktorer för att inte enskild organisation inom till exempel SÄPO ska börja agera som en stat i staten bortom demokratins värdegrund. Ett riktigt läsvärt kapitel för den samhällsintresserade som skulle kunna fungera som en lektion på gymnasiet om några av våra grundlagar.
Slutna rummets gåta får sitt även i tredje delen. Fröken Salander hackar sig ut i världen från ett isolerat och bevakat rum på Sahlgrenska i Göteborg. Även i tredje delen för Stieg Larsson in verkliga personer i fiktionen, om det i den andra delen var Paul Roberto, så blir det i Luftslottet Kurdo Baksi som skymtar i en biroll.
- Kuriosa! Kistalight träffade Kurdo Baksi under början av 2000-talet på Tollare Folkhögskola vid en seminarievecka mot rasism. Baksi var föreläsare i ämnet och berättade även om tidningen Expo tillsammans med en polis från Västerås som var expert och motståndare till högerextremism. Bägge levde periodvis på hemliga adresser och var goda vänner med Stieg Larsson. Några år senare på Rinkeby bokmässa
- Kistalight som alltid är upptagen mentalt av sin skola gör förväxlingar.
- Är det inte Alexanders farsa som sitter där borta bakom boktravarna från Expo?
- Hej Thommy säger Baksi åren går.
- Kanske ingen höjdare som kändisanekdot men ändå!

Som sagt Stieg Larsson syr ihop berättelsen i trean. Riktigt spännande – en verklig bladvändare med nya amazoner som hjältinnor. Vilket passar bra för böckernas huvudtema är våld och förtryck mot kvinnor. Eftersom Stieg Larsson leker med deckargenrén får berättelserna även ett lekfullt drag med inslag av sagor och den fantastiska romanen med magisk realism. Svårt att inte tänka på Gulliver resor i jättarnas land när Stieg Larsson syr ihop -bokstavligen spikar ihop scenen med Fröken Salanders slutuppgörelse med sin monstruösa bror. Berättelserna blir på det viset även en uppgörelse med familjen. Här en familj som är totalt dysfunktionell med monstergener.

Vad är hemligheten bakom succén?

Noomi Rapace som gett Lisbet Salander ett ansikte - en digital Pippi som kan nita både mc-värstingar och monstergubbar.

Kistalight som läsare av deckare har inte hängt med de senaste årens uppsving och deckartrend. Visst läste vi Sjövall - Wahlöö på sin tid, några Henning Mankell har vi klämt och vi är nyfikna på de samtida deckartjejerna Karin Alvtegen, Mari Jungstedt och Åsa Larsson. Bland amerikaner har vi frossat i Sara Paretsky från Chicago, James Ellroy och hans Los Angeles kvartett. Vi döpte till och med vår första katt efter honom. Ellroy som var en halvbror till vår nuvarande katt! - En av de absoluta favoriterna är Dennis Lehane. Även om vi tycker inledningen till Män som hatar kvinnor är alldeles för pratig, vi kvackar i branschen som bokförläggare - Kistalight Publisher lika med glad amatör och tycker att det är en gyllene regel att stryka och hålla ner tryckkostnaderna.
- En konstnärlig metod!
Ändå dröjer det inte förrän vi som läsare är drabbade av böckerna. Blir några nätters nattsömn som drabbas och mindre rättning av elevarbeten på dagarna. Varför inte plocka ut och lista ingridienserna hos Stieg Larssons miljonsäljande koncept.

- Här kommer listan!

· Mästerdetektiven Kalle Blomqvist och Pippi Långstrump får växa upp, värdegrund light, och bli ett deckarpar i det nya milleniet under börsklipparnas, globaliseringen (här i form av trafficing) och den digitala revolutionens signum
· Det vimlar av tekniska prylar, inte bara datorer och mobiler utan också olika programvaror, övervakningskameror, powerbooks, handdatorer, buggning och larm
· Sabbatsår för utbränd medelålders mediakille i gammal bruksmiljö. Kalle Blomqvist även journalist a la Uppdrag granskning med samhällsbevakning som specialité.
· Överklass på nedgång, Nazism och ockultism och säkerhetspoliser som spårat ur Våld speciellt mot kvinnor, sadism och sex - ett tema i böckerna
· Pusseldeckare a la slutna rummets gåta. Jämför med Agatha Christie och vem är mördaren i en sluten krets - här överklass i bruksmiljö. Se även rummet med den instängda och bevakade Salander på Sahlgrenska sjukhuset.
· Obändig tjej som går sin egen väg, ryggsäck och kamera och skaffar sig kappsäck full med pengar. Trots att hon bara är en tvärhand hög nitar hon både mc-värstingar och gubbmonster.
· Kravlöst sex för Kalle Micke Blomqvist - tjejerna (kvinnorna) tar för sig.
* Plus paradoxalt nog vardaglig trivsel och trygghet, trots våld och hot från omvärlden, i vardagsarbetet på Millenium. Modern teknik samsas med småborgerlig trivsel i knoget på redaktionen där entreprenörsandan råder och småföretagandet överlever i en global värld.
· Genidraget det som fascinerar är det motsägelsefulla porträttet av Lisbeth Salander tjejen med den tatuerade draken, det fotografiska minnet och överblicken, som hackar sig in i vilken dator som helst men som inte grejar det sociala livet! En Aspberger som faller för Kalle Blomqvist och berör oss läsare!
· Finns sådana tjejer och personligheter? Vad gör väl det (spelar roll)? Detta är fiction och en deckare!
· I andra delen tillkommer ett nästan antikt ödesmättat familjedrama eller är det bara en extremt dysfunktionell familjs tragedi där familjen tycks ha en uppsättning monstergener - Vilken intrig!
· Andra delen – struligt, sexistiskt och positionerande poliskollektiv!
· Tredje delen en intrig som är uppbyggd kring SÄPOS hemliga organisation på sidan av den gängse hierarkin så kallad plan organisation jämför Internet! Palmemord och polisspår!
· Fröken Salander blev inte bara rik utan inbringade, hackade till sig, mångmiljardbelopp, Ett öde som nu drabbar Stieg Larssons böcker.

Bra böcker! Betyg; Fem långsamma datorer av fem!
Går inte min dator lite långsamt just nu? Har det inte varit så den senaste veckan?Är det inte en liten fördröjning precis när jag klickar på publishknappen?
Hm...hm hur var det nu man gjorde för att hacka sig in...?
Måste skynda upp till Gallerian och se filmerna på Kista Bio.
Andra bloggar om Kista Andra bloggar om Stieg Larsson Andra bloggar om kändisspotting: Andra bloggar om litteratur Andra bloggar om författare: Andra bloggar om skrivande ©Thommy Sjöberg

Sunday, December 13, 2009

I dag något om en bildningsroman

Gitarrockare utan ström - kistalight slår an en ton och söker vidare i sina gamla texter på jakt efter olika litterära genrér!

På Kistalight längtar vi till sommaren.
Har det inte kommit någon lokaltidning den här veckan?
Den brukar ju komma på tisdagar.
Typiskt nu när man för en gångs skull råkar vara med.
Telefonsamtal till växeln på mitti:s redaktion ger följande resultat.
- Hallå - Jag är en medel ålders man boende på Helsingörsgatan som är väldigt intresserad av de lokala nyheterna.
- Vi har inte fått någon lokaltidning den här veckan.
- Vi antecknar och skickar hem ett exemplar.
- Gratisexemplar i buntar läggs även ut vid entrén till Kista Galleria vid Kistagången.
Tittar in på mitti:s internetsajt på onsdag eftermiddag. Intervjun av mig och min bok ABC …Kistalight är okej. Den har en hyfsad ton och några guldkorn har intervjuaren John Jenkins vaskat fram. Det tackar vi för. Fotona av Sara Flodin ser trevliga ut. Alldeles bestämt har jag lärarminen på mig på framsidan av tidningen - tycker i alla fall min fru, mungiporna har åkt ner, så är det.
- You have price to pay!
Överraskas av att Jenkins missat hur jag stavar mitt namn.
- Thommy med Th ska det vara.
En annan detalj är att det ska vara "att mitt skrivande har ökat efter min bloggs tillkomst" inte efter att boken kommit ut. Slutligen känner jag alldeles särskilt för att prata om min bok på de lokala biblioteken, tvärt om vad Jenkins skriver, även om jag kan tycka att det är pretentiöst att som alldeles okänd hobbyförfattare gå ut med eget program.
Dock efter 25 år som högstadielärare på skolorna kring Järvafältet tänker jag inte kinka allt för mycket om ett borttappat h och några felcitat. Man är väl luttrad. Men det är klart ha…ha…ha blir a…a…a utan h.
- Hur kul är det? Men lite umor jag menar humor måste man ha.
Min son som ibland ställer utmärkta frågor undrar:
Hur fick lokaltidningen nys om att du gett ut en bok?
Det säger jag - lite gåtfullt!
- Kan man verkligen undra över.


P. O. Enquist Light

Omelett kompis - highland cattle Järvafältet bild Thommy Sjöberg

Du inte bara läser dina böcker farsan!
Du luktar (på) dem också.
Åh, dom luktar antikvariat.
Inte bara dom som är som antikvariat farsan.


Läser P. O. Enquist Ett annat liv i en lustig ordning - börjar med den andra delen en starkt upplyst plats. Fastnar för, blir drabbad, när jag slår upp boken och hittar den anekdotiska biten om P. O. Enquist och Lars Gustafsson som inackorderingar i Uppsala.
När P. O. Enquist debuterat, klarat av studier och sin licentiat och skrivit en tredje bok Magnetisörens femte vinter blir han snart en del av det offentliga kultursverige. Den biten berättar Enquist om i andra delen En starkt upplyst plats. I dramalitteraturen, teatern, benämns en starkt upplyst plats som pivot det vill säga när en person öppnar en dörr; är han (hon) på scenen i mitten och oskyddad, allt enligt Enquist.
Allt rullar på och här passerar kultur och politiska kändisar revy för oss läsare. P. O. Enquists träffar genom sin epokgörande dokumentära fiction Legionärerna ledande politiker som Palme men även äldre socialdemokrater. Han försöker fånga 60-talets anda och sin egen roll i den. Han arbetar som kulturskribent på Expressen under Bo Strömstedt. Den offentliga rollen är inte helt samordnad med hans inre roll och upplevelse. Han tycker att han som kompassen snurrar kring Nordpolen. Ibland jämför han sig med mer flummiga uttolkare av tiden som Jack Kerouacs och On the road.
När han träffar Ingemar Bergman skämtar om vad han ska säga till alla dessa besvärliga journalister: Det är i skärningspunkten mellan språket och moralen som vår nya frihet blir synlig. He…he!
Om än skämt så där någonstans finns säkert essensen av 60-talet både för Enquist och för andra. Enquist flyttar till Väst-Berlin och får stipendium i något som kallas Berliner Künstlerprogramm. Han iakttar Bader-Meinhof ligans framväxt och sammandrabbningarna mellan studenter (vänstern) och polisen i sextiotalets Berlin.
I Berlin forskar han om arbetaridrott och skriver Sekonden. En av de bästa böckerna som har skrivits om idrott och fusk – visionär även för att den blev en metafor för framtida dopingfusk. På sitt sätt även en metafor för socialdemokratins utveckling, institutionaliserat fusk, tycker vi med många på Kistalight.
Kanske är han utbränd efter sina romaner, Legionärerna och Sekonden, skriverierna som kulturskribent i Expressen, uppdragen i Kulturrådet och Radionämnden och att få ihop privatlivet. Han är trött och hur som helst uttrycker han att: Den fantastiska framgångsvågen ligger som en potatissäck på hans axlar.
Så ramlar han in på ett nytt uppdrag, nåja för Expressens räkning, får han som gammal sportnörd, höjdhoppare och kulturskribent, åka till OS i München som ackrediterad journalist och skriva kolumner för sportsidornas räkning. Han har fria händer, lång och tyst som en kringvandrande tall vandrar han omkring och han söker sig gärna till förlorarna särskilt i tyngdlyftning.
- Förlorare all stor litteraturs grogrund!
Olympiaden som skulle tvätta bort Hitler och nazismens anda för Tyskland blev nu istället en vändpunkt i idrottens politiska historia. Nu var oskulden och tron att idrott stod över de politiska skeendena och politisk terror ett minne blott.
Hemma i Sverige i Bureå i sin mammas pensionärslägenhet färdigställer han reportageboken Katedralen i München.
- En modern klassiker även det inom idrottslitteraturen!
IB-affären virvlar förbi. Den stinker. Ingenstans under 70-talet blir skärningspunkten mellan språket och moralen så tydlig i samhället som då och P. O. Enquist skriver framgångsrika samhällskritiska pjäser, Chez Nous med flera, tillsammans med Anders Ehnmark.
I Los Angeles, på UCLA, som gästföreläsare i litteratur hittar P. O. Enquist tillbaka till den lekande människa som var så signifikativ i början av 60-talet.
- Det goda Livet!
På ett feministseminarium med Betty Friedan och Kate Millet får han höra en bejublad sketch om lillfingret som en liten daggmask - en bild av den manliga murbräckan. En bild han stjäl skamlöst till sin debutpjäs Tribadernas natt. Pjäsen skriver han på två veckor. Grunden, inspirationen, finns i de samtal som Enquist fört med sina studenter på litteraturkurserna på UCLA om Strindbergs Den starkare och den oanvändbara mannen.
Plötsligt är P. O. Enquist uppburen dramatiker med en av de mest spelade pjäserna efter Strindberg.
En gåta. Replikerna bara slank fram.
Här någonstans hade det varit intressant tycker vi på Kistalight att få höra mer om den kreativa processen, skapandet, bakom Tribadernas natt. Men det är klart då hade det blivit en annan bok. Vi får nog betrakta Ett annat liv som en roman och en fallbeskrivning även om skildringarna har dokumentär karaktär som till exempel fortsättningen av ödet för Tribadernas natt när den sätts upppå Broadway - massor av komik även där.

Ligger nära till hands att jämföra P. O. Enquist med de svenska arbetarförfattarna från 30-talet; Fridegård, Lo-Johan, Harry Martinsson och speciellt Eyvind Johnson och deras självbiografiska böcker. I deras fall är det mer en hjältehistoria. Enquist har annan dramaturgi med uppgång och fall i sin självbiografiska berättelse.
Titeln Ett annat liv får olika dimensioner i bokens tre olika delar. Där finns barndomens skapade litterära berättelse, livet som en offentlig person som har en mer dokumentär prägel och slutligen när P. O. Enquist försvinner in bland alkoholdimmorna.
Tycker att Enquist kunde vara lite mer generös med sin romanfigur han den där Enquist - den Långa tallen.
I första delen som jag läser efter den andra delen finns mer av gestaltad litteratur och poesi. Här finns också massor av humor och exempel på både riktiga och inbillade synder. Obetalbart är här hur han på lördagar måste bekänna en synd även om han så att säga måste uppfinna den.
Tll slut fick han synder att bekänna.
- Han den där Enquist!
I boken tredje avdelning In i mörkret kan man läsa mer om detta. Här finns också en suggestiv poesi från de tidiga morgnarna när Enquist fortfarande är nykter och kikar ut på Sortedam från sin våning i Köpenhamn och berättar om den märkliga Herr Clausen och hans familj. Något liknande från tiden i Paris när han skriver I Lodjurets timma när alkoholen går ur kroppen i den tidiga morgonväkten och han mest umgås, samarbete, med katten August. Faktiskt skrev han ändå en del under det mörka 80-talet, Enquist, filmmanus, pjäser, idrottsreportage och en mycket finstämd roman Nedstörtad ängel.
Lyriskt, poetiskt riktigt spännande som en thriller på de avslutande sidorna.
När P. O. Enquist med Toshiban i knät på ett hem i Danmark (där man ej hade kategoriska behandlingsprinciper) börjar skriva Kapten Nemos bibliotek om sin barndom får vi vara med om mirakel. Han slutar supa och han skriver igen. Bördan av framgångens potatissäck kan lämpas av och Enquist har funnit en ny litterär åder i sin barndoms Norrland.
Betyg: Fem långa tallar av fem! Hoppas P. O. Enquist kan få nya läsare till sin bok. På Kistalight har vi blivit riktigt nyfikna på Kapten Nemos bibliotek och Nedstörtad ängel flera av de stora romanerna har vi läst tidigare som Livläkarens besök, Legionärna och Sekonden.

Well sometimes I go out by myself,
and I look across the water.
And I think of all the things,
what you're doing,
and in my head I paint a picture

Amy Winehouse lyrics

Andra bloggar om Kista: Andra bloggar om litteratur Andra bloggar om författare: Andra bloggar om skrivande
©Thommy Sjöberg

Wednesday, December 09, 2009

I dag något om lexikon och intervjuer

Läsa gillar vi på Kistalight - i ur och skur - Vi testar våra gamla texter i dag något om lexikon och intervjuer
Då och då blir vi intervjuade på Kistalight. Här om året av SIFO om dagspolitik, det blev tycker vi, en festlig blogg på Kistalight.
Strax före Allhelgonahelgen deltog vi i en undersökning om hur vi mår i Europa och om det finns någon framtidstro inom EU. Då intervjuades vi av en dam från, SCB, Statistiska centralbyrån. Den intervjun gick rekordsnabbt på något mer än en timme mot de stipulerade två timmarna - sade den intervjuande damen.
- Kan tyda på att man är säker på sina uppfattningar.
- Mindre säker nu!
Här om dagen blev vi intervjuade av lokaltidningens "mitt i" reporter John Jenkins och plåtade av hans kollega fotografen Sara Flodin. Anledningen var att min bok ABC…Kistalight getts ut och är ett kul och möjligen intressant inslag i den kultur som florerar i förorten. När jag säger vi på Kistalight tänker jag på min familj och de människor som finns kring boken. Men när det gäller intervjun är det förstås undertecknad som gäller. Intervjun genomfördes på Akademibokhandeln i Kista. Blev ett fint samtal och visst var det festligt att bli plåtad mot en blå vägg läsande och hållande i den nya boken bland bokhyllorna i affären och alla nya intressanta boktitlar. Utan att gå in på detaljer i intervjun fick jag anledning att fundera kring mitt skrivande.
- Varför skriver jag?
- När började du fundera på att skriva en bok frågar John Jenkins.
En fråga som jag inte riktigt kan besvara.
- Har jag inte alltid skrivit i vuxen ålder - men mest haft tid med små korta bitar. En form som passar mig utmärkt. Första sammanställningen blev en sorts lexikon för att se om det finns en röd tråd, ett mönster och hitta en ton i berättandet.
- Att trycka raderna blev sedan en liten dröm om att förverkliga entreprenören inom mig.
- Inte bara författare utan också förläggare.

- Är inte att skriva fortsätter jag i intervjun: En önskan att bli sedd, stå i centrum, en form av eskapism, skapa en roll, bearbeta gamla trauman. Sedan finns ju glädjen och lusten i att berätta en historia.
- Lika roligt som att läsa goda böcker, äta god mat, umgås med vänner, diskutera, arbetet, flanera, sitta på café, spela tennis, cykla, vandra, resa, lyssna på musik eller göra hm…hm.
Listan kan göras lång - om det som vi gillar som allra mest.

Kortfattad Kinesisk - Engelsk Ordbok för älskande

- Xiaolu som besöker Kulturhuset i Stockholm den 9 oktober


Well sometimes I go out by myself,
and I look across the water.
And I think of all the things,
what you're doing,
and in my head
I paint a picture.
Amy Winehouse lyrics - har Amy skrivit texten?

I dag återvänder vi från förra veckans blogg till Xiaolu Guo och hennes Kortfattad Kinesisk-Engelsk Ordbok för älskande.
- En mycket charmig och underfundig roman.

Boken skulle kunna användas som en kursbok i en skrivarskola. Ordlistan i hennes lexikon kan vara stommen i en roman och glosorna bitarna i den språkliga verktygslådan.
Vi väljer de engelska orden – känns mer naturligt för bokens ton.

Prolog, alien, hostel, full english breakfast, properly – ordentlig, fog, beginner, pronoun – pronomen, slogan, weather,confusion, homesick, progressive tenses, homosexual, guest, misunderstanding, bachelor, green fingers, fertilise, instruction, charm, vegetarian, noble, surprise, pub, drifter – här dagdrivare, bisexual, chinese cabbage + english slug, privacy, intimate, free world, custom, fart – fis, home, colony, prostitute, heaven, romance, physical work, isolate, humour, migraine, equal, frustration, nonsense,discord, identity, anarchrist, hero, freedom, Shengenområdet, self, abortion, nostalgia, age, lighthouse, pathology, pessimism/optimism, electric, bestseller, future tense, possess – äga, christmas, betray – förråda, infinity, expel, dilemma, timing, contradiction, fatalism, race, departure och epiloque.

Se där orden som bildar en kärna och ger substans åt Kortfattad kinesisk engelsk ordbok för älskade och som tillsammans med årets månader, kinesiska året, bildar romanens komposition.
Det finns en dramaturgi: Enkel flicka från landet (Kina) kommer till London (väst) för att lära sig engelska, träffar äldre man på bio. Flyttar kort där efter in hos honom. De möts, förälskelse, det uppstår missförstånd, flickan kallad Z ger sig ut på en tågluff i Europa. En resa som blir bokens vändpunkt, hon återvänder till sin man på Hackney road i London men måste till slut lämna England för att återvända till Kina.
Ur detta skapar författarinnan med hjälp av staplande ordföljder och tempusbrytningar - en naivitet som charmar men också belyser sprickorna i brittisk kultur och samhälle.
Xiaolu arbetar med kontraster som skapar komik men också massor av tänkvärda skärpta och poetiska iakttagelser; Kina – England, Öst – Väst, landsbygd – stad, bondesamhälle – modernitet, manligt - kvinnligt, heterosexuell – homosexuell, naiv förälskelse och prostitution och sex som hon beskriver i poetiska vändningar, engelska språket med bara 26 bokstäver med tempus och böjningar – kinesiska med tusentals tecken (10 000 eller mer) och en mer filosofisk syn på språket Ur detta skapar Xiaolu en sorgsen charmig utvecklingsroman.
I romanen finns en liten hake. Flickan kanske inte är så naiv. Hon och hennes älskade, ganska konturlös egentligen, ser avancerade filmer; Fassbinder, dokumentärer om Billie Holiday och Mae West, läser författare som Oscar Wilde, Virginia Wolf Mot fyren och Hanif Kureishi. Han är skulptör och författarinnan Xiaolu Guo, som säkert har drag av romanens huvudperson Z, är också filmare.
Vi avslutar med en strof från en dikt av Xiaolu Guo:

The man who loves groving beans
The wind is chilly in An april garden
She notices, some vhite hair
Hidden behind his ears
She remembers
He used to talk about beans all night
Broad beans,string beans, asparagus beans, kidney beans
He used to love her so much.

Dikten ovan får vara med för att odla, fertilise, har en viss betydelse i boken.
Vi ger den charmiga Kortfattad Kinesisk -Engelsk ordbok för älskande fem bönor av fem i betyg samtidigt kan vi inte låta bli att tänka att kinesiska är ett språk för målare, poeter, filosofer och bönder och alla som gillar att odla.
Andra bloggar om Kista: Andra bloggar om litteratur Andra bloggar om författare: Andra bloggar om skrivande
©Thommy Sjöberg

Sunday, December 06, 2009

Klappat och klart

Gamla Stan i Sarajevo; folkliv, kupoler och minareter Bild Wikimedia

Fortsätter och rättar niornas prov i Islam i helgen.
Funderar på kriterierna och målen.
När, var och hur (frågorna) och ribban är lagd för godkänd.
Putta in frågan varför och eleven får fundera, resonera och analysera och det blir okej med nivån för Väl godkänd och snart är eleven uppe på de höga höjderna - Mycket väl godkänd där eleven både ska värdera, argumentera och ta ställning.
Borde ha haft med några resonemang kring Sharia i Islam på provet. Lätt att argumentera för hur vi ska vara mot varandra. Att man ska vara schyst. Vad som är rätt och fel och så vidare som är en del av sharia.
- Moralfrågor där de flesta religionerna är lika varann!

Värre då när religiösa tolkningar ska ersätta världsliga (civila) lagar och rättssystem. Som gjort för att allt för mycket makt samlas på ett håll, makt korrumperar – läs prästerskapet i Iran!
Jämför med våra lagar och grundlagar och Montesquieus gamla idéer från 1700-talet om upplysning och maktdelning – som innebar en delning mellan dömande, lagstiftande och verksställande makt - så viktiga för parlamentarismens framväxt. Krydda sedan detta med tankar om individens rätt och okränkbarhet se t ex den amerikanska konstitutionen och FN:s deklaration om mänskliga rättigheter.

- Resonera och argumentera kring Sharia och hämta exempel från historien kring din argumentering?
Nåja kanske en allt för krävande uppgift för en elev i årskurs nio. Får bli ett litet resonemang kring fusk på prov istället.

- Vad säger Koranen om fusk på prov?
Resonera - jämför gärna med bibeln och tänk på frågor som rätt och moral!

Elev said:
Du Thommy den är lite mysko den här frågan!
Men jämför man med kristna kyrkan så påminner det lite om att synda.
Är man då katolik är det ju bara att bikta sig.
10 Ave Maria och synderna (fusket) är förlåtna.
Sedan är det klappat och klart!
Andra bloggar om Kista: Andra bloggar om Islam Andra bloggar om skolan
© Thommy Sjöberg

Friday, December 04, 2009

Kistalight rättar…

Reader, if you go up Abdullah Kaukji street another 50 meters!

Kistalight rättar niornas prov i Islam i veckan – glömde bort att vara dagsaktuell med frågorna.
- Får bli en liten blänkare här istället!
Här om helgen har det varit folkomröstning i Schweiz om rätten att bygga minareter för landets muslimer.

- Kan man verkligen folkomrösta i sådana frågor?
- Vad säger all världens arkitekter?
- Kommer det i framtiden att bli förbjudet att bygga tornliknande byggnader?
- Var går gränsen?
- Vilken form kan en minaret ha?
- Finns inte en rad minareter runt om i världen som tillhör FN:s världsarv?


Om något liknande skulle ske i Sverige kan man då upprätta små miniminareter a la måtten Friggebod utan bygglov?

- Vi på Kistalight bara undrar!
- Arkitekter i alla länder förena eder!
- Släpp minareterna loss det är …

Kistalight passar i dag på att hylla mångfald liksom minareten genom ett litet besök i Sarajevo. Här en tolkning (Kistalight) av Imam Beys Mosque ur Sarajevo blues av Semezdin Mehmedinovic
Prosadikten är från Sarajevos belägring under dess beskjutning några år in på 1990-talet.

Läsare, om du går uppför Abdullah Kaukjigatan
50 meter till!
När du vänder dig om
ser du ett Sarajevo i dimma
Ett kosmos av sorg.
Ovanför dimman,
kan du se Gamla stans hustak
där ovan
minareten av Beymoskén
isolerad från den jordbundna
alldagliga dimman.
Andra bloggar om Kista: Andra bloggar om minareter Andra bloggar om Sarajevo
©Thommy Sjöberg

Sunday, November 29, 2009

I dag något om krönikor, Bob och ledmotiv

Bob i skrivartagen – i Woodstock omkring 1964 Bild D.R. Gilbert. Kistalight fortsätter sin spaning i olika litterära genrer och jobbar med sina texter. I dag något om krönikor och ledmotiv. 
Igår vimlade vi på restaurang Momma på Söder tillsammans med andra 50-plussare på Dax bloggfest.
Restaurang Momma förresten där det serveras en utmärkt gratinerad hummer på lördagarna. 
Något för Kistalight när det är dags att fira!

Tur att inte Bob fick Nobelpriset!
Vad vi skulle oroa oss i Kista.
Kistalights redaktion i upplösningstillstånd.
Skulle han komma?
I så fall hur skulle han klara prisutdelningen i Konserthuset.
Klart han har ju träffat Kungen förr när han fick Polarpriset.
Grejar Bob en Nobelmiddag i gyllene salen i Stadshuset?
Konversera och dinera med prinsessan Christina!
Han är ju inget matvrak!
Blir det för många glas av de utsökta vinerna?
Skål i KostaBoda!
Nobeltalet!
Hur skulle det gå med Nobeltalet?
Klart han skulle kunna dra en låt istället!
Stämma gitarren och greja ett munspel i rätt tonart.
Varför inte Bob Dylans 115th Dream!

I was riding on the Mayflower
When I thought I spied some land
I yelled for Captain Arab
I have yuh understand
Who came running to the deck
Said, "Boys, forget the whale
Look on over yonder
Cut the engines
Change the sail
Haul on the bowline
We sang that melody
Like all tough sailors do
When they are far away at sea


Klart Bob skulle kunna hålla en föreläsning om kreativitet och skrivande.
Hans fem krönikor i Chronicles handlar ju om skapandets möjligheter på ett mycket spännande sätt. Att Bob Dylan skulle vinna Nobelpriset kan verka långsökt men enligt tidningen New Yorker har oddsen hos Ladbrokes sjunkit genom åren. If they're looking for an American, they could chose Bob Dylan, whose Ladbrokes odds have skyrocketed over the past three years, from 500/1 in 2007 to 25/1 this year.
Do the folks at Ladbrokes know something we don't?
Det roliga, tycker, Kistalight, är att Bob är nominerad av akademier, professorer och litterära sällskap som en kandidat till Nobelpriset.
PS Bob har varit med förr förutom Polarpriset finns bland hans akademiska meriter både hedersdoktorat Princeton och S:t Andrew, Pulitzerpriset och Commandeur i det franska des Arts et des Lettres.

Chronicles Bob Dylan
- Är inte Dylan en krönikör av samtiden i sina klassiska låtar och i sina klassiska album?
- Hur som helst i dagarna debuterar han som krönikeförfattare.
I Chronicles får vi läsare följa Dylan i hans ungdom; När han kommer till New York, Markin up the score och The lost land och från hans tid som familjefar i Woodstock, New morning. Slutligen från hans ungdom i Hibbing, Duluth och Dinkytown i Minneapolis i Minnesota i en krönika som fått den metaforiska titeln River of ice. Den fjärde krönikan som flikas in handlar om inspelningen av Oh Mercy, av en då medelålders och ganska utbränd Dylan.
Ett gemensamt tema för krönikorna är sökandet efter skapandets punkt.
- Hur gick det till?
Var ifrån kommer inspirationen till att skriva rader av texter som på något sätt fångade tidens, 60-talets stämningar, rytm, känslor, möjligheter, förväntningar, lusten till uppror och förändringar.
Kommer över Bob Dylans Chronicles volume one efter en tur från förorten till City i Stockholm. I Kista galleria går det att handla det mesta dock inte några nyutkomna minneskrönikor, Chronicles, av Bob Dylan.
- Shame!
Läser en rad recensioner i svenska tidningar av boken. En som väl fångar tonen hos Dylan är GP:s Johan Dahlbäck. Dahlbäck snuddar vid det som är så påtagligt med Dylans minnesbok: Krönikeformen, grabbigheten, detaljerna och de snabba klippen som en form att fånga stämningar i tiden.
Dylan redogör i krönikan, The lost land, för en omfattande tidningsläsning som ung blivande songwriter på monumentala Public Library i New York. Lustigt nog valde han för sin läsning tiden för inbördeskriget 1861 – 1865. Dylan kände sig mer hemma i en äldre tid, samtidigt som han sökte form och språk, och var vidöppen för det nya i tiden. Kanske blev han här även medveten om rötterna till det amerikanska samhällets villkor, The lost land, långt bortom de patriotiska klyschorna. Motsättningar som i dag känns aktuella i gapet mellan landsbygd och storstad, i kampen mot rasism, antagonismen mellan liberalism och gammaldags moral och mellan Bush och Kerry.
Några av Dylans första försök som songwriter blir topical songs. Sånger som hämtade sina ämnen från tidningsartiklar men som sjöngs på välbekanta melodier. Dylan är en iakttagare. Kreativiteten, skriver han, hämtar sin näring i erfarenhet, observationer och fantasi. Just möjligheten att observera är en nyckel han saknar i sitt diktande när han ofrivilligt blir en generations förebild och superkändis bortom all sans och förnuft kring åren 67 och 68 när han lever i Woodstock. Något han berättar om i krönikan New morning.
I amerikansk tidningspress, även från den tid Dylan läste om på Biblan i hörnet av 42:a gatan och 5:e avenyn i New York, finns i krönikorna en radikal tradition. Här har grabbar med enkel bakgrund och rötterna i etniska kvarter, från storstädernas hamnar och arbetarmiljöer, men med en vilja att uttrycka sig och bli journalister skapat möjligheter att protestera mot missförhållanden, sprida kunskap, fånga stämningar och kanske till slut det viktigaste av allt finna en form för lusten att berätta en historia.
Dylan är i sina krönikor en god iakttagare. Han överraskar som vanligt. Massor av detaljer och det vimlar av personer från folkmusikscenen i New York i början av 60-talet som fångas med träffande karakteristiker. I de två New York krönikorna, Markin´ up the score och The lost land, spetsas miljöskildringarna från Greenwich Village med isiga andedräkter som rök i vinterkvällen, det verkar alltid vara minusgrader och det blåser ständiga kyliga tjutande vindar på gator och torg.
För övrigt verkar det, passande nog, som ett återkommande ledmotiv i Dylans samtliga krönikor i boken blåsa en visslande vind utanför caféer, hem och inspelningsstudios .
Dylan hänger ut cliffhangers när det gäller sitt skapande i krönikan River of ice som skildrar både tiden i Dinkytown Minneapolis och tiden när han rotar sig i Greenwich.
Vi som undrar över hur det gick till vid de magiska ögonblicken när de stora låtarna skrevs vi får vänta.Vänta får också de göra som i första hand är intresserade av den ryktbara motorcykelolyckan, skilsmässan från Sara, förhållandet till Joan Baez, hon finns faktiskt med, eller när han blev elektrisk vid Newport festivalen 1965. Kring det senare, den elektriska Dylan, skulle då Kistalight kunna jaga stan runt i boklådorna för att hitta en bok där Dylan berättar om den föreställningen.
Dylan skildrar detaljerat och med stor omsorg om bakgrunden till sitt skapande.Woody Guthrie, den stora förebilden, som sångare och låtskrivare som fick hans huvud att brinna och som fick honom komma igång med berättandet. En av de första sångerna blir Song to Woody. Texten där har Dylan skrivit. Melodin är från en av Guthries gamla sånger. Något liknande var bakgrunden till Let me die in my footsteps. Vill man lyssna på en hyllning till Woody finns Dylans dikt Last thoughts on Woody Guthrie från Bootlegs series 1991.
Litterära förebilder blev den franska symbolistpoeten Arthur Rimbaud med sina lettres och speciellt Je est une autre. Dylan följde genom flickvännen Suze Rotolo repetitionerna av Brechts och Weills SjörövarJenny och även där hämtades idéer för kommande sånger.
Formen, strukturer, för låtarna inspirerades av Hank Williams versmakande. Av sin producent på Columbia, John Hammond, får Bob en skiva med titeln King of The Delta blues. Sångaren heter Robert Johnson och Dylan tänder direkt när han ser skivans omslag. Johnson är en bluesman med gitarr och munspel som skriver sina egna sånger från amerikanska Södern. Dylan skriver ned och kopierar Johnsons texter för att komma underfund med hemligheten bakom konstruktionen av de sprakande allegorierna, de gammaldags verserna, de fria associationerna, de dräpande sanningarna inlindade i ett hårt skal av abstrakt nonsens som flög genom luften med största lätthet.
Woody, SjörövarJenny, Rimbaud och bluesmannen Robert Johnson är lika med sant, möjligen toppat med några tillsatser gräs och Dylan skriver; att inom några år skulle jag skriva och sjunga sånger som It`s all right Ma, Mr Tambourine man, Hard rains a gonna fall och liknande.
Vi som läsare får inte riktigt ta del av det magiska ögonblick när någon enskild stor sång skapades. Kanske fanns inte heller någon sådan magi. Sångerna bara fanns där när isen smälte i floden och spåren väl var plöjda och uppkörda. Men vi får vara med när Dylan snickrar möblerna till sin egna lilla lya på 161 west 4th street i Greenwich Village och speciellt bordet där många av låtarna blev till. Detta berättar han om i sin krönika River of ice. Blowin´ in the wind t ex lär ha skrivits på några minuter på några servetter på ett café snett emot Gaslight club i Greenwich.


I krönikan från senare delen av 80-talet om inspelningen av Oh Mercy ramas miljön in av ett ångande New Orleáns. Berättandet är här mer lågmält, med ett lugnare tempo, detaljerna radas inte på varandra och vi får möta en Dylan som berättar öppet hur han är på väg att bli utbränd och som funderar på att börja syssla med ekonomi. Han har alltför länge, skriver han, förlitat sig på sin intuition och sin instinkt, båda dessa gamar till damer, skriver Dylan har fått hans skaparförmåga att sina och torrlagt hans kreativitet.
I Locarno Schweiz på Piazza Grande under en turné, när det blåser åtminstone kuling, berättar Dylan att han är på väg att tappa rösten och känner sig sjuk och slut.
Efter några repetitioner med The Deads, f.d. Grateful Dead, i San Rafael flyr han från övningarna ut på Front street och börjar gå, kvarter efter kvarter, tills han hör musik. En jazzorkester spelar på en liten bar. Musiken är enkla jazzballader som Gloomy Sunday och Time on my hands och han tycker att sångaren i det lilla jazzbandet öppnar ett fönster till hans själ. Musiken går rakt in och Dylan ser att det finns en teknik han kan använda för att kunna komma vidare som artist. Vandringen längs Front Street och cafébesöket har en stämning av ensamhet och utanförskap varvat med goda iakttagelser som känns igen i en sång som Highlands från Time out of mind. En sång som låg framför Dylan och som kom att innebära en nytändning. Man missar en dimension om man ser Dylans Chronicles som renodlade memoarer vilket både recensenter, förläggare och översättare tycks vilja göra.

Visserligen kan man säga att Dylan på idrottsmannens vis markerar poängen och kollar läget i den inledande krönikan när han besöker gamle tungviktsvärldsmästarens Dempseys bar på 58:e gatan i hörnan av Broadway.

- Du ser för lätt ut för att bli en tungvikstchamp säger Dempsey till den unge Dylan.
- Han är inte en boxare Jack säger följeslagaren den legendariske musikförläggaren Lou Levy.
- Han är songwriter Jack och jag ska förlägga hans musik.

Dylans krönikor hämtar inte bara inspiration i hans tidningsläsning, topical songs och från hans klassiska sånger som en kommentar till samtiden. Ser man till titlarna i boken finns även det gammaltestamentliga draget från krönikeböckerna.
Krönikornas titlar: The Lost Land, New Morning, Oh Mercy och den avslutande metaforiska titeln River of Ice följer Dylan en rottråd både till sitt judiska arv och till sina kristna utflykter.
Krönikorna bildar en konstnärlig helhet och knyts ihop både med ledmotiv, se vinden som blåser genom alla kapitel, och tematiskt i den detaljerade skildringen av inspiratörer till musik och sånger.
I Oh Mercy skildras ingående flera av sångernas tillkomst och inspelningar. Just Dylans producenter av hans musik har en viktig roll. John Hammond som skrev det första skivkontraktet med Dylan och uppfattade hans talang. Bob Johnson från Nashville som tillsammans med Bob, Al Kooper, Robbie Robertson och ett gäng Nashvillemusiker producerade det nyskapande Blonde on Blonde albumet och återkomsten med det på ytan nyenkla albumet John Wesley Harding. Med Bob Johnson är det dock framförallt inspelningen av albumet New Morning som skildras. Där några av sångerna var tänkta för ett skådespel av Archibald MacLeish.Producenten Daniel Lanois är huvudaktören i Oh Mercy och temat är hur Dylan tycker sig ha kört fast i gamla manér och hjulspår. Nåden att skapa finns dock där även om det inte blir några mästerverk som Masters of war, Hard rains eller Gates of Eden som Lanois drömmer om. Tillsammans lägger de en ljudbild på sånger som Political world, Dignity, Series of Dreams, Shooting star och Men in the long black coat. Den senare ser Dylan som sin I walk the line.
Efter en motorcykeltur med sin fru i deltalandskapet – bluesmannen Robert Johnsons hemtrakter, utmärkt skildrat, sydväst om New Orleans klarnar Dylans huvud. Han inser att han gjort samma sak för länge men att han har avslutat sitt projekt med Lanois och att albumet är klart och att några nya hyfsade sånger skrevs och spelades. Samarbetet skulle ju återupptas nästan tio år senare med Dylans nytändning som artist och songwriter, med Time out of mind. Oh Mercy kan ses som ett avslut på en lång musikalisk linje. I framtiden skulle han utveckla en annan musikalisk teknik och knyta an till folkmusik och blues på ett sätt som han gjort i sin ungdom med album som Time out of mind och Love and Theft.

Bob Dylan i mycket unga år - en blues och folkmusikman med rötter i den folkliga amerikanska musiktraditionen

Dylan skrev aldrig en sång till en baseball spelare som hans gamla musikförläggare Lou Levy föreslog. Men frågan är om inte Dylan med sina krönikor överraskat igen och att han har gjort en homerun i världsklass.
PS Releaseparty för Dylans bok på Kulturhuset i Stockholm. Tog inte biljetterna slut på några minuter när 40-talisterna var i farten. Miss med biljetterna där men istället träffade jag i baren både Dylans förträfflige översättare Mats Gellerfelt, Izzy Young och en nybakad fil dr på Dylan - Mats Jacobsson.
Diskussion; Dylan som hockeyspelare - sic!
Och så skänkte vi en tanke till den mycket unge Dylan när han ensam och full av energi kom till Det Stora Gröna Äpplet i början av 60-talet ännu inte fyllda 20 år.
Betyg Chronicles Fem osäkrade munspel av fem!

Andra bloggar om Bob Dylan Andra bloggar om Kista: Andra bloggar om Woodstock Andra bloggar om litteratur Andra bloggar om Nobelpriset i litteratur: Andra bloggar om författare: Andra bloggar om skrivande
© Thommy Sjöberg

Tuesday, November 24, 2009

Milleniumtrilogin Light

Nu har kistalight gjort det som ett par miljoner läsare redan klarat av - läst Stieg Larssons milleniumtrilogi!

- Man kanske skulle läsa ett kapitel?
Bara pröva några rader för att se hur tredje delen verkar!
Kistalights karaktär testas i veckan - läser ett par sidor i den nybeställda Stieg Larssons Luftslotttet som sprängdes.
- Sedan är det klippt som en drinkare efter första glaset är Kistalight fast i läsningen. Rättningen av åttornas prov får anstå medan Kistalight följer fröken Salanders öden och äventyr.
Stieg Larsson syr så att säga ihop sin berättelse i tredje delen samtidigt som han för in några nya unga kvinnliga karaktärer i trilogin.
I ett kapitel presenterar Stieg Larsson även yttrande och tryckfrihetsgrundlagen (YGL och TF) tillsammans med utmärkta resonemang om konstitutionella förutsättningar i en demokrati. Viktiga faktorer för att inte enskild organisation inom till exempel SÄPO ska börja agera som en stat i staten bortom demokratins värdegrund. Ett riktigt läsvärt kapitel för den samhällsintresserade som skulle kunna fungera som en lektion på gymnasiet om några av våra grundlagar.
Slutna rummets gåta får sitt även i tredje delen. Fröken Salander hackar sig ut i världen från ett isolerat och bevakat rum på Sahlgrenska i Göteborg.
Även i tredje delen för Stieg Larsson in verkliga personer i fiktionen, om det i den andra delen var Paul Roberto, så blir det i Luftslottet Kurdo Baksi som skymtar i en biroll.
- Kuriosa!
Kistalight träffade Kurdo Baksi under början av 2000-talet på Tollare Folkhögskola vid en seminarievecka mot rasism. Baksi var föreläsare i ämnet och berättade även om tidningen Expo tillsammans med en polis från Västerås som var expert och motståndare till högerextremism. Bägge levde periodvis på hemliga adresser och var goda vänner med Stieg Larsson. Några år senare på Rinkeby bokmässa - Kistalight som alltid är upptagen mentalt av sin skola gör förväxlingar.

- Är det inte Alexanders farsa som sitter där borta bakom boktravarna från Expo?
- Hej Thommy säger Baksi åren går.
- Kanske ingen höjdare som kändisanekdot men ändå!

Som sagt Stieg Larsson syr ihop berättelsen i trean. Riktigt spännande – en verklig bladvändare med nya amazoner som hjältinnor. Vilket passar bra för böckernas huvudtema är våld och förtryck mot kvinnor. Eftersom Stieg Larsson leker med deckargenrén får berättelserna även ett lekfullt drag med inslag av sagor och den fantastiska romanen med magisk realism.
Svårt att inte tänka på Gulliver resor i jättarnas land när Stieg Larsson syr ihop - bokstavligen spikar ihop scenen med Fröken Salanders slutuppgörelse med sin monstruösa bror.
Berättelserna blir på det viset även en uppgörelse med familjen. Här en familj som är totalt dysfunktionell med monstergener.

- En gång till!Vad är hemligheten bakom succén?
Kistalight som läsare av deckare har inte hängt med de senaste årens uppsving och deckartrend. Visst läste vi Sjövall - Wahlöö på sin tid, några Henning Mankell har vi klämt och vi är nyfikna på de samtida deckartjejerna Karin Alvtegen, Mari Jungstedt och Åsa Larsson.
Bland amerikaner har vi frossat i Sara Paretsky från Chicago, James Ellroy och hans Los Angeles kvartett. Vi döpte till och med vår första katt efter honom. Ellroy som var en halvbror till vår nuvarande katt!
- En av de absoluta favoriterna är Dennis Lehane.

Även om vi tycker inledningen till Män som hatar kvinnor är alldeles för pratig, vi kvackar i branschen som bokförläggare - Kistalight Publisher lika med glad amatör och tycker att det är en gyllene regel att stryka och hålla ner tryckkostnaderna.
- En konstnärlig metod!
Ändå dröjer det inte förrän vi som läsare är drabbade av böckerna. Blir några nätters nattsömn som drabbas och mindre rättning av elevarbeten på dagarna.
Varför inte plocka ut och lista ingridienserna hos Stieg Larssons miljonsäljande koncept.
- Här kommer listan en gång till!
  • Mästerdetektiven Kalle Blomqvist och Pippi Långstrump får växa upp, värdegrund light, och bli ett deckarpar i det nya milleniet under börsklipparnas, globaliseringen (I form av trafficing) och den digitala revolutionens signum
  • Det vimlar av tekniska prylar, inte bara datorer och mobiler utan också olika programvaror, övervakningskameror, powerbooks, handdatorer, buggning och larm
  • Sabbatsår för utbränd medelålders mediakille i gammal bruksmiljö även journalist med samhällsbevakning som specialité.
  • Överklass på nedgång, Nazism och ockultism och säkerhetspoliser som spårat ur
  • Våld speciellt mot kvinnor, sadism och sex - ett tema i böckerna
  • Pusseldeckare a la slutna rummets gåta. Jämför med Agatha Christie och vem är mördaren i en sluten krets - här överklass i bruksmiljö. Se även rummet för den instängda och bevakade Salander på Sahlgrenska sjukhuset.
  • Obändig tjej som går sin egen väg, ryggsäck och kamera och skaffar sig kappsäck full med pengar.
  • Kravlöst sex för Kalle Micke Blomqvist - tjejerna (kvinnorna) tar för sig.
  • Genidraget det som fascinerar är det motsägelsefulla porträttet av Lisbeth Salander tjejen med den tatuerade draken, det fotografiska minnet och överblicken, som hackar sig in i vilken dator som helst men som inte grejar det sociala livet!
    En Aspberger som faller för Kalle Blomqvist och berör oss läsare!
  • Finns sådana tjejer och personligheter?
    Vad gör väl det (spelar roll)? Detta är en deckare!
  • I andra delen tillkommer ett nästan antikt ödesmättat familjedrama eller är det bara en extremt dysfunktionell familjs tragedi där familjen tycks ha en uppsättning monstergener - Vilken intrig!
  • Andra delen – struligt, sexistiskt och positionerande poliskollektiv!
  • Tredje delen en intrig som är uppbyggd kring SÄPOS hemliga organisation på sidan av den gängse hierarkin så kallad plan organisation jämför Internet! Palmemord och polisspår!
  • Fröken Salander blev inte bara rik utan inbringade, hackade till sig, mångmiljardbelopp, Ett öde som nu drabbar Stieg Larssons böcker.
Bra böcker och filmer - se dem!
Betyg; Fem långsamma datorer av fem!
Går inte min dator lite långsamt just nu?
Har det inte varit så den senaste veckan?
Är det inte en liten fördröjning precis när jag klickar på publishknappen?
Hm...hm hur var det nu man gjorde för att hacka sig in...?
Måste skynda upp till Gallerian och se filmerna på Kista Bio.
Andra bloggar om Kista Andra bloggar om Stieg Larsson Andra bloggar om kändisspotting:
©Thommy Sjöberg

Sunday, November 22, 2009

Eight days a week – Ryanair Light

I dag lite reklam för Kistalight goes Ryan. Kistalight som i dagarna funderar på att trycka en reviderad upplaga av goes Ryan

Eight days a week
I love you.
Eight days a week (Beatles)


Passar på med lite förlagsarbete i veckan!
Ringer Michel O´Leary på Ryanair.
Hej det här är Thommy Sjöberg från Kistalight.
Har aldrig hört talas om den killen.
Vad hette han sa du?
Ok kan förstå det men jag är en flitig resenär på era flighter!
Betar av destinationerna liksom och nu har jag skrivit Kistalight goes Ryan. En liten behändig bok om mina äventyr med typ medelålders par på vift i Europa.
Du vet inte direkt en guidebok men ändå lite tips: Sitta på café, iaktta och lyssna av roliga samtal, flanera i spännande miljöer, något om historia, ett antal festliga anekdoter, mat och dryck och liksom spana efter Det goda livet.
Förresten jag var ung jag med så där i slutet av 60-talet.
Du vet vi var nästan kommunister här i Sverige.
Säger bara Kårhusockupationen!

Klart vi gillar lågprisflyg!
Bra grej för folket vet ja!
Musiken förresten!
Kommer du ihåg den Whiter shade of pale och All you need is love!
Häftigt där med den första globala tv-sändningen, John Lennon i blommig skjorta och hörlurar, och du skulle man resa till San Francisco skulle man ha en blomma i håret.
Thommy!
Var det så du hette?
Du dom blommor som gäller i dag är enkla muggar, handdukar av papper och max antal platser i flygkabinen. Sådant som kallas kostnadsbegränsningar och ett väl uträknat utrymme för medborgare som vill flyga med oss.
En jämlik minimalism i sittandet!
Well Mr O´Leary här är min affärsidé.
Vi kunde sälja goes Ryan tillsammans med det andra kittet i vagnen som dina rödlätta flygvärdinnor kränger när de ruschar fram och tillbaka i kabinen med whisky, parfymer och kaffe.
Kistalight goes Ryan med irländsk accent liksom, samma pris som två flygplanswhisky!
Ger bättre rus dessutom än ett par whisky och garanterat ingen hangover!
Well Thommy ingen dum idé men nu är det så att vi bara erbjuder enkla varor och tjänster.
Kunden, det är idén, får stå för alla extravaganser sådant som tillkommer utöver flygstolen.
Okej då Mr O´Leary!
Right!
Vi kanske skulle erbjuda resenärerna tipset ovan så får de göra en egen beställning.
Waiter one copy of Goes Ryan please!
No ice!
Keep the change!
Lust att läsa?
En fjäderlätt investering som ger sju oförglömliga resor.
Beställ på kistalight@hotmail.com!
Andra bloggar om Kista: Andra bloggar om Ryanair:
©Thommy Sjöberg

Sunday, November 15, 2009

I dag något om den stora amerikanska romanen

- Skriv så att hjärtat blöder rekommenderar Joyce Carol Oates alla unga författare! Kistalight fortsätter att skärskåda olika genrer med hjälp av några gamla texter. Bild Thommy Sjöberg

Joyce said:

- Låt dig inte nedslås!
- Gäller även äldre medelålders?
- Snegla inte på andra!
- Läs mycket utan att be om ursäkt!
- Ge dig hän!
Ge efter för din beundran av andras texter!
Här räknar Oates upp så olika och väsenskilda författare som Lewis Caroll, Kafka, Poe, Melville, Faulkner, systrarna Bronté och Dostojevskij som hon själv blivit förälskad i och drabbad av.

Joyce är en inbiten joggare. Löpningen frigör energier till hennes skrivande (härliga endorfiner säger vi på Kistalight) som vidgar medvetandet och påminner en hel del om drömmens lätthet och gränsöverskridande.

Vad var det för en dunkel synd
Som doppar mig i bläck,
mina föräldrars eller min egen
/ _ _ _ /
läspade jag verser,
bara för att verserna kom.


Citerar Joyce Alexander Pope samtidigt som hon anser att det ursprungliga berättandet har sitt ursprung i en sorts magiska föreställningar om världen.
Det finns en form av surrealism hos sagor, sägner och ballader i litteraturens begynnelse skriver Joyce. Misslyckande eller ringa framgång är ett viktigt inslag för självreflektion och utveckling för en författare skriver Joyce och nämner sin namne James Joyce som just därför orubbligt jobbade vidare med sin Odysseus något liknande gällde även för Faulkners och hans Stormen och vreden. Två av den moderna romanens huvudverk där språkglädje och språkexperiment fick växa fram bortom de dåtida vanliga litterära stråken (redaktioner och förlag) i en sorts litterär retreat.
- Skrivandet är en konstart hävdar Joyce!
Till lisa för alla lärare betonar Joyce även hantverket kring skrivandet och vikten av att läsa massor av skönlitteratur.
- Precis säger vi trälande lärare som dagligen harvar och kultiverar den andliga myllan bland unga människor i förortens grundskolor.

Blonde Light
Marylin Monroe: Please leave me alone Bild: Bert Stern

Dagen svalnar mot kvällen...
Drick värmen ur min hand (Edith Södergran)

Nyårslöfte avklarat på den amerikanska nationaldagen 4 juli. Faktiskt riktigt passande att läsa ut Blonde av Joyce Carol Oates en sådan dag.
- Kind of great american novel!
Drömmen om att skriva den stora amerikanska romanen är här nära ett förverkligande i Joyce Carol Oates roman om Marylin.En begåvad och mångfacetterad tjej, Marylin, en av myterna och symbolerna för den amerikanska drömmen. Tjejen som vuxit upp på barnhem och i fosterhem. Maskrosbarnet den begåvade och vackra kvinnan som blir storstjärna inom filmen och en publikmagnet i 50 och 60-talets Hollywood och USA.
Cancer ger sex …jag menar man får inte cancer av sex (Marylin.)
Vad passar inte bättre än en roman om Marylin Monroe om man vill skildra det moderna USA och modernitetens framväxt. Marylin inte bara begåvad vacker perfektionist när det gäller scentagningar utan även en Borderliner och en person som experimenter med droger och som så småningom blir beroende av sina piller.
Genren är dokumentär fiction – till synes dokumentära ramar; miljöer, personer, tiden och vissa citat är hämtade från verkliga förebilder. Formen är traditionellt berättande med inslag av magisk realism; Skarpskytten, Den mörke prinsen och Kolibri ett av romanens starkare avsnitt. Brev, dagböcker, citat från litteratur och insprängda kommentarer (rapporter); som kan inte få nog av polsk korv och Marylin Monroes samlade verk kompletterar.
Med sina berättargrepp når Joyce Carol Oates långt utöver den dokumentära och biografiska skildringen. Berättelsen blir en saga om amerikanskt 40, 50 och 60-tal.I bakgrunden finns tidens stora politiska händelser; andra världskriget och Förintelsen, Koreakriget, McCarthys häxjakter på kommunister, John F Kennedy och Kubakrisen. Med Kubakrisen som fond tecknas ett iskallt porträtt av Kennedy. Andra män som passerar revy är baseballegenden Joe Di Maggio samma aggressiva intensitet som presidenten, Skarpskytten där tankarna går till Lee Harvey Oswald, den hygglige maken Arthur Miller, Marlon Brando som framstår som en kompis och positiv karaktär med integritet liksom tvillingarna Cass Chaplin och Eddy G lekkamrater och vänner under de första lyckliga åren i Hollywood men allt annat än pålitliga. Tillsammans med skildringen av andra ledande personer inom filmen och kulturens värld skapar Joyce Carol Oates ett brett tidsdokument av det amerikanska samhället men också en märkvärdig och humoristisk genusskildring.
Männen skildras allt annat än nådigt!
Jösses, faktum är att cancer ger sex …jag menar man får inte cancer av sex. Sex är naturligt & jag tycker om naturen ... gör inte du det? (Marylin)
Mycket bra pocket på 862 sidor - som rekommenderas för hängmattan i sommar.
Fem dobi.. dobi... do av fem.
- I wanna be loved by you!
Andra bloggar om Kista: Andra bloggar om skrivande Andra bloggar om litteratur:
©Thommy Sjöberg

Wednesday, November 11, 2009

Millenium hype Light II

Lisbeth Salander som gett hackern ett ansikte, en digital Pippi Långstrump, för det nya milleniet Bild Thommy Sjöberg

Kistalight läste i sportlovsveckan första delen i Milleniumtrilogin Män som hatar kvinnor som typ en miljon andra läsare runt om i världen redan gjort.
- Nu har vi läst även den andra delen Flickan som lekte med elden.
Hype på gång och nu är filmerna här!
Vad är hemligheten bakom succén?
Kistalight som läsare av deckare har inte hängt med de senaste årens uppsving och deckartrend. Visst läste vi Sjövall- Wahlöö på sin tid, några Henning Mankell har vi klämt och vi är nyfikna på de samtida deckartjejerna Karin Alvtegen, Mari Jungstedt och Åsa Larsson. Bland amerikaner har vi frossat i Sara Paretsky från Chicago, James Ellroy och hans Los Angeles kvartett. Vi döpte till och med vår första katt efter honom.
Ellroy som var en halvbror till vår nuvarande katt!
- En av de absoluta favoriterna är Dennis Lehane.
Även om vi tycker inledningen till Män som hatar kvinnor är alldeles för pratig, vi kvackar i branschen som bokförläggare - Kistalight Publisher lika med glad amatör och tycker att det är en gyllene regel att stryka och hålla ner tryckkostnaderna.
- En konstnärlig metod!
Ändå dröjer det inte förrän vi som läsare är drabbade av böckerna. Blir några nätters nattsömn som drabbas och mindre rättning av elevarbeten på dagarna.
Varför inte plocka ut och lista ingridienserna hos Stieg Larssons miljonsäljande koncept.

  • Mästerdetektiven Kalle Blomqvist och Pippi Långstrump får växa upp, värdegrund light, och bli ett deckarpar i det nya milleniet under börsklipparnas, globaliseringen (trafficing) och den digitala revolutionens signum
  • Sabbatsår för utbränd medelålders mediakille i gammal bruksmiljö
  • Överklass på nedgång, Nazism och ockultism
  • Våld speciellt mot kvinnor, sadism och sex - ett tema i böckerna
  • Pusseldeckare a la slutna rummets gåta. Jämför med Agatha Christie och vem är mördaren i en sluten krets - här överklass i bruksmiljö
  • Obändig tjej som går sin egen väg, ryggsäck och kamera och skaffar sig kappsäck full med pengar
  • Kravlöst sex för Kalle Micke Blomqvist - tjejerna (kvinnorna) tar för sig
  • Genidraget det som fascinerar är det motsägelsefulla porträttet av Lisbeth Salander tjejen med den tatuerade draken, det fotografiska minnet och överblicken, som hackar sig in i vilken dator som helst men som inte grejar det sociala livet!
  • En Aspberger som faller för Kalle Blomqvist och berör oss läsare! Finns sådana tjejer och personligheter? Vad gör väl det (spelar roll)? Detta är en deckare!
  • I andra delen tillkommer ett nästan antikt ödesmättat familjedrama eller är det bara en extremt dysfunktionell familjs tragedi där familjen tycks ha en uppsättning monstergener - Vilken intrig!
  • Andra delen – struligt, sexistiskt och positionerande poliskollektiv
  • Fröken Salander blev inte bara rik utan inbringade, hackade till sig, mångmiljardbelopp, Ett öde som nu drabbar Stieg Larssons böcker

    Bra böcker!
    Betyg; fem långsamma datorer av fem! Går inte min dator lite långsamt just nu?
    Har det inte varit så den senaste veckan?
    Är det inte en liten fördröjning precis när jag klickar på publishknappen?
    Hm...hm hur var det nu man gjorde för att hacka sig in...?
    Måste skynda upp till Gallerian och se filmerna på Kista Bio.
    Andra bloggar om Kista Andra bloggar om Stieg Larsson
    ©Thommy Sjöberg