En femtioårsjubilar – grattis Brasilia

Flygplansmodell eller kors - stadsplaneraren Lucio Costas vision om en huvudstad på savannen 100 mil från Rio de Janeiro

Sommarlovets första bok, Fantasiön ett reportage från Brasiliens hjärta av Henrik Brandão, är utläst. Hittar boken av en slump på årets textmässa i maj arrangerad av Vertigo förlag. Boken luktar gammal potatiskällare och kostar en hundring men efter några timmars vädring på Kistalights veranda är den klappad och klar, vädrad, för läsning.
Två namn lyser igenom reportagen om Brasilia – Fantasiön. Det är stadsplaneraren Lucio Costa och den då unge arkitekten Oscar Niemeyer. Den senare lever än i dag och firade här om året sin hundraårsdag och var åtminstone till helt nyligen fullt verksam med sin arkitektgärning med nyligen invigda projekt som Moderna museet i Brasilia klart 2006.
I Rio de Janeiros grannkommun Niterói finns Niemeyers Flygande tefatet ett museum för samtida konst klart 1996 och en folkteater Teatro popular de Niterói.
Längs Guanabaraviken i Niterói projekteras även spektakulära byggnader av Niemeyer som ett filmmuseum som ska få formen av en filmrulle och ett sextio meter högt torn. Byggena ingår i ett stråk av byggnader som har fått namnet Caminho Niemeyer – Niemeyerstråket.

Lucio Costa och Oscar Niemeyer skapade Brasilia i form av en flyplanskropp. I kroppens nos, coockpit, finns presidentpalatset och Högsta domstolen. Kongressen sitter i buisness class. I planets stjärt reser sig tv-tornet och strax bakom ligger Lago sul – södra sjön med ett av Sydamerikas mest exklusiva villaområden.
 Framför nosen skapades en konstgjord sjö Paranoá, av uppdämda floder, för att öka luftfuktigheten på savannen.
Längs vingarna något svängda finns bostäder och motorvägar. I skärningen mellan kropp och vingar ligger Brasilias centrum.
Costa och Niemeyer var paradoxalt nog flygrädda, trots att Brasilia projekterades i form av ett flygplan. Resorna över savannen från Rio, nästan 100 mil, företogs ofta i favoritbilen - en SAAB. Kanske var det bilens kvinnliga former som attraherade dem när de knattrade fram över savannen i den svenska tvåtaktaren.
 Fantastiskt att tänka sig är även att Vällingby, ABC-stad, är en av förebilderna till det supermodernistiska Brasilia. Stadsplaneraren Lució Costa har knallat omkring i Vällingby, 1956, beundrat Solursparken och Jon Höjers terrasshus. Jon Höjer som också ritat stjärnhusen i Kista och inspirerat Kistalight i några bloggar.
Brasilia invigdes 21 april 1960 efter ett rekordsnabbt bygge och projektering. En europeisk dröm och ett modernistiskt experiment var då förverkligat främst med Niemeyers sensuella formspråk. Symboler blev senatens kupol, deputeradekammarens upp och nedvända kupol som tak och de två skyskraporna i mitten där administrationen verkar.
Hos Niemeyer finns många paradoxer. Flygrädd som sagt men deltar i projekt med flygplanskropp som modell, gammaldags kommunist av typ sovjetmodell efter kommunismens fall i Europa, men ändå superentreprenör med egen arkitektbyrå som genomför modernistiska projekt. Gifter sig med sin 40 år yngre älskarinna nästan 100 år gammal. Men mest av allt har han infört den sensuella formen i den moderna arkitekturen.
Oscar Niemeyer säger: Jag attraheras av den fria sensuella kurvan. Den man ser i bergen i mitt land, i de slingrande floderna, i havets vågor, i favoritkvinnans kropp.
Niemeyer har sin studio i ett art décohus från 1930-talet nära Copacabana i Rio där gaveln har två böljande mjuka vågor med fantasieggande utsmyckning. Rioborna kallar av någon anledning huset för Mae West.
 Ni vet den gamla Hollywoodstjärnan med yppig byst och generös urringning!
En sak glömde grabbarna Costa och Niemeyer när de anlade Brasilia. Det fanns ingen fotbollsarena i den blivande huvudstaden. Costa hade vuxit upp på franska rivieran och hade andra intressen än fotboll så nationalsporten glömdes bort. Brasiliens VM-hjältar från Sverige 1958 fick hyllas på annan plats än i Brasilia.
Vinner Brasilien i år 2010 är den missen reparerad. Det finns numera en fotbollsstadion i Brasilia Estadio Mané Garrincha och det finns ett hyfsat fotbollslag Legião FC döpt efter Legião Urbana ett succéband som sålt 17 miljoner plattor.
 Heja Brasilien - favorit på Kistalight till årets VM-titel och grattis Brasilia femtio år!
Clarise Lispector en av Brasiliens stora författare reste till Brasilia något år efter invigningen. Hon skrev och var föga entusiastisk Om jag bodde här skulle jag låta håret växa ända ned till fötterna.

En annan poet Nicolas Behr skrev en dikt där han anspelar på att Brasilias idé fanns i den brasilianska konstitutionen inskriven sedan 1930-talet och som dröm och vision från 1800-talet.

Brasilia föddes av en ursprunglig gest
Två axlar som korsar varandra
Det sanna korstecknet
Som om någon ber om välsignelse eller förlåtelse.

Förverkligat med byggandet av Brasilia?
Fantasiön är en intressant bok tycker Kistalight – betyg fem kurviga tefat av fem ritade av Oscar Niemeyer.
Andra bloggar om Kista Andra bloggar om litteratur Andra bloggar om författare: Andra bloggar om Stockholm Andra bloggar om folkhemmet: Andra bloggar om Arkitektur Andra bloggar om Vällingby
© Thommy Sjöberg

Tensta Arkitekturskola

Kistalight som byggledare – punkthus Vällingbymodell (åk 7 Spånga grh ) Bild Thommy Sjöberg


I dag puffar vi för Tensta Arkitekturskola på Kistalight.
Är du ung och intresserad av samhälle, miljö, människor, konst och känner för förorten och speciellt Tensta och Järvafältet.
- Slå till med en ansökan till Tensta Arkitekturskola!

Tensta Arkitekturskola bygger nu vidare på programmet av kursutbud med en fristående fortsättningskurs!


Orienteringskurs i samhällsbyggnad och arkitektur del II.

Du behöver alltså inte ha gått kursdel I för att studera på del II. Vårterminens kurs på KTH Tensta Arkitekturskola är indelad i sex olika moment:

- Språk och gestaltning 3 högskolepoäng (begrepp; minnen, form, rum, genomskinlig etc.)
- Ideologi och gestaltning 3 högskolepoäng (olika arkitekters syn på rum genom historien)
- Arkitektoniska representationer i konsten 1,5 högskolepoäng (olika syn på rum)
- Grundläggande CAD 1,5 högskolepoäng (producera en enkel ritning)
- Projekt 1. Tillbyggnad 3 högskolepoäng (Tensta; fältstudier, social mapping och dialog)
- Projekt 2. Ombyggnad 3 högskolepoäng (Tensta; faktainhämtning och seminarier)

Däremellan är det planerat en studieresa och en större stadsvandring. Den röda tråden i kursen kommer att vara Tensta. Under terminen kommer vi därför använda Tensta som studieobjekt för undersökningar och kartläggningar.
Den andra halvan av terminen kommer att delvis fokusera på Arkitektprovet och dess innehåll. Arkitektprovet är en av tre möjligheter för intresserade att komma in på det ordinarie utbildningsprogrammet till arkitekt.
Undervisningen sker på två och en halv dag i veckan under dagtid mellan 9-17.
Är du intresserad så kan du gå in på vår hemsida och läsa mer om kursen och sedan "scrolla" ner till anmälningsblanketten. http://www.kth.se/abe/inst/arch/intern_ark/tensta

När det gäller behörighetskraven till kursen kan det bli aktuellt att göra undantag (om sökande endast har ett "samlat betygsdokument" eller ej gymnasiekompetens) om du som student uppfyller Tensta Arkitekturskolas målformulering.
Vilket är boende i Tensta och omnejd.

Har du frågor kring behörighetskraven så kontakta föreståndaren. Kursstart är den 20:e januari kl.09:00. stefan.petersson@arch.kth.se eller ringa mig 08-50837966 eller mobilen 070-2030565.
Vänliga hälsningar Stefan Petersson Arkitekt SAR/MSA föreståndare Tensta Arkitekturskola

PS.Anmälan och registrering till kursen kan tas emot fram till kursstart och gäller i mån om plats och tid för behandling av ansökan. DS.
Andra bloggar om Kista: Andra bloggar om arkitektur Andra bloggar om Tensta
©Thommy Sjöberg

Tensta Arkitekturskola

Kistalight som byggledare här med Punkthus Solitude en smula kompakt modell av Vällingby Centrum. Byggt av sjuorna på Spånga gymnasium VT 2005. Något som livligt gestaltats i ABC…Kistalight. Bild Thommy Sjöberg

I korthet
Alla hugade och intresserade ungdomar kring Järvafältet som är intresserade av samhälle - speciellt förorter, vackra byggnader, bostadsmiljöer och byggen.
- Slå till och sök Tensta Arkitekturskola
- Om kursen
- Anmälan


Platser kvar på arkitektskola

Utbildning Det finns fortfarande platser kvar till Tensta arkitekturskolas orienteringskurs som nu startar i Tensta gymnasiums lokaler. Utbildningen är en del av Kungliga Tekniska Högskolan och passar den som tycker att yrken som arkitekt, byggtekniker eller samhällsplanerare verkar spännande. Kursen kommer att gå på halvfart och ge 15 högskolepoäng.
För att komma in krävs grundläggande behörighet och det finns inga åldersgränser uppåt. Men även den som exempelvis saknar gymnasiekompetens har viss chans att antas till utbildningen. Om man bor i Tensta vill säga.

- Hm…hm kanske något för Kistalight.
- Inte purung förstås!
- Behövs ju inte heller – se ovan!
- Hur många studiedagar - allhelgonaveckan, har vi inte ägnat åt arkitektur och idéer kring stadsplanering; Vällingbymodellen ABC…stad, Bofills båge och söderpromenader och modellbygge på Arkitekturmuseet och byggprojekt i skolan.
- Drömde vi inte och sökte till Arkitektur på Kungliga Tekniska Högskolan i vår ungdom och hade en möjlig reservplats som vi inte utnyttjade utan harvade som målare i södra förorterna istället.
- Varför inte sluta cirkeln!
- Hur finansiera detta?
- Kanske köpa en trisslott.
- Möjligen ges även kurserna på kvällstid.

PS Ringer Stefan Pettersson på KTH under måndagen. Det finns fortfarande platser kvar. Undervisningen är schemalagd under dagtid; tisdag, onsdag och torsdag under HT 09. Sedan behövs det tid för att genomföra de olika uppgifterna och projekten.
Andra bloggar om Kista: Andra bloggar om arkitektur Andra bloggar om Tensta

©Thommy Sjöberg

Tillvarons hundar

I brist på schäferhundar i Kistalights arkiv får det bli Rauschenbergs Monogram.
Vem ska rädda dig Bente
Från tillvarons hundar
Ulf Lundell

Varje morgon likadant!
Ringsignalen, dörren öppnas, den kraftfulla schäferhunden står på bakbenen och lägger framtassarna på Kistalights axlar och hälsar välkommen.
Lika överraskad varje dag!
Bland kryddvägar och veckodagar i Hökarängen på sjuttiotalet med uppgift att måla om och tapetsera en utbränd lägenhet, nåja rum, hos deppig ung man.
Brandorsak, konflikt med försäkringskassan om rätten till sjukpeng eller var det bara slut med tjejen?
Hur som helst ligger vår unge man på soffan i vardagsrummet, deppar, tycker sig ha något med nerverna eller var det huvudet vilket han absolut vill bevisa för försäkringskassan och de sociala myndigheterna.
Till vänster bakom soffan det utbrända rummet där taket ska målas om, tapetrester ska rivas, väggar måste bredspacklas och nya tapeter ska hängas. Schäfern och Kistalight bekantar sig med varandra och eftersom vi till vardags bor i vänsterkollektiv eldar vi på, ursäkta uttrycket, om samhället i snacket med vår deppige unge man.
Schäfern, kommer tyvärr inte ihåg namnet, ser förvånansvärt välvårdad ut och är inte av den raggiga typen som man kan se hos missbrukare.
Just den här veckan lyser den kapitalistiska utsugaren, till målarmästare med sin frånvaro - se Kistalight som boende i vänsterkollektiv och med studier av Marx och Engels i ryggsäcken, .
Han var nämligen dödskraj för schäferhundar.
Arbetsro alltså – nåja vår målarmästare var mer en hygglig och robust karl som antingen kunde beskrivas som snål eller väldigt ekonomisk. Eftersom Kistalight jobbade på ackord gällde det att få till det. Allt var inte mätbart enligt ackordslistor och då fick man skriva upp timtid. Kan ungefär beskrivas som extra timmar utöver ackordet. Om detta pågick oftast en diskussion där Kistalight oftast föll till föga mot sin kapitalistiska utsugare till målarmästare. I ärlighetens namn fick man även tillstå att det inte fanns så stora marginaler till vinster.
Nåja man kunde göra ett gott hantverk istället.
Andra dagar kunde vår målarmästare berätta om hur det var förr i Hökarängen - på pionjärtiden.
Hökis kallades för Skittunnan!
Det var de första åren. Massor av hus byggdes kring veckodagsgatorna – ”ett miljonprogram” på det sena fyrtiotalet. Lätta masonitskivor som mellanväggar utöver de bärande murade väggarna och med torrdass på gården. Inflyttningen från landsbygden pågick redan då för fullt och Hökarängen blev känt som något av Vilda västern där skitkorvarna, latrinet, kunde flyga genom luften från de öppna fönstren. Sedan förnyades Hökis, restaurerades, bland annat genom vår firma Andreassons måleri men det är som man brukar säga en annan historia.
Dagarna går i det inte allt för glassiga Hökarängen bland kryddvägar och veckodagar i Söderförort. Vår unge deppige man ojar sig på soffan, Kistalight eldar på, ursäktar fortfarande uttrycket, om samhällets orättvisor och kapitalismens förfall, medan arbetet framskrider.
Vårt kraftpaket till schäfer deltar nyfiket, sitter plats bredvid tapetbordet, medan Kistalights vevar på med tapetgrejerna (mäta, riva, klistra, skära, sätta).
När det är dags för slutfinishen med att sätta tapeterna och vi stryker ut vådorna nedtill med vår tapetborste känner vi en stor blöt tunga som slickar vår kind. Kistalight ser knappt med högra ögat, gammal ögonskada, och har inte märkt att vår schäfer, vi kan kalla honom Freddie, smugit upp och saluterar Kistalights arbete med närkontakt.
Målarmästaren som heter Ove har äntligen dykt upp, ryser när han ser kraftpaketet till schäfer och säger till Kistalight.
Du som har sån tumme med folk och fä här i Hökarängen borde absolut fortsätta med dina studier!(Kistalight som då både hade tagit studenten på Natur på Norra Latin och klarat av akademiska betyg i matematik på Stockholms universitet, vet inte riktigt vad han ska göra med sina studier, utan läser istället lassvis med böcker, samhälle och skönlitteratur, bor i vänsterkollektiv och trivs ganska bra med sitt målarjobb i de södra förorterna)
Socialhögskolan kunde vara något säger vår robuste hygglige målarmästare med eftertryck.
Då blir du aldrig arbetslös!
Socionomer behövs här ute i Hökis.

                                                  Bente - Ulf Lundell från debutalbumet Vargmåne

Epilog:
Gå på min högra sida säger min fru när vi är ute på promenad om vi möter en värstinghund. Hon vet att jag innerst inne är skraj för stora jyckar.
 Men det är klart schäfer - Freddie från Hökarängen var rena velourhunden jämfört med dagens monsterdogs till kamphundar som du kan möta på promenad i grönskan längs Järvafältet runt Kista, Rinkeby, Husby och Akalla!
Si så där några år in på 2000-talet!
Andra bloggar om Kista: Andra bloggar om Hökarängen Andra bloggar om arkitektur
©Thommy Sjöberg

Strukturalism Light

Vi ligger lite lågt med närvaron på Kistalight så här i sommartid, med bloggen såväl som med skolan! Tack för bilden Goehle!


Ser i veckan att Svd har haft en intressant krönika (av Elisabet Andersson) om kvarter garnisonen på Östermalm i serien om sevärda byggnader i Stockholm.
- Måste ha varit 1971 som Kistalight sommarjobbade där som målare!
- Hade inte en aning då om att nyckelord för bygget var kommunikation och flexibilitet.
Hur som helst här skapades då en 350 meter lång byggnad med flyttbara moduler och möjlighet till förändring i kontorsmiljöerna.
Garnisonen var när den stod klart norra Europas största kontorshus och Stockholms längsta byggnad och arkitekten hette Tage Hertzell. Kistalight som lite vagt drömde om att bli arkitekt (handlade egentligen mer om en romantisk konstnärsdröm) hade då ingen aning om allt detta. Målarlaget bestod säkert av en cirka 25 gubbar. Många var från Dalarna och en grupp med lagbasen i spetsen var från Hälsingland och veckopendlade. Kistalight hamnade i lag med en annan ung kille som jag tror hette Klas-Göran.
- Vi var yngst.
- Vi var sist anställda och vi var bara sommarjobbare.
Uppdrag att måla ett litet rör bakom en betongpelare, trångt, och en bit rör bakom det redan målade elementet som fanns i alla rum. För övrigt var alla delar klara - så kallade färdiga moduler.Varje morgon, klockan sju, en lång korridor med hundratals rum! (Gillade alltid energin när målarna körde igång varje dag med att hämta färg och verktyg i vår målarbod.)Utrustning en burk färg med handtag och en burk med två elementpenslar och en lackpensel, möjligen hade vi också en spegel för att kolla att det kom färg bakom rören. Klädsel målarbrallor och T-shirt, på knäna tejpade skumgummiplattor.Sedan så var det bara att köra på.
- Skymtade man inte ljuset så där i slutet av den drygt hundra meter långa korridoren? Vi tog var sin sida Kistalight och Klas-Göran.På kvällen var ytterligare en korridor slutförd och hm…hm.
- Skönt att det var studier som gällde till hösten.
Om strukturalism som idé hos byggnadsstyrelsen och andra modefilosofier hade vi inte en susning!
Trots allt fanns det en viss arbetsrotation med målaruppgifterna på kvarter Garnisonen. Korridorjobbet med rörbitarna roterade men några veckor blev det och kanske en månad. Andra uppgifter kunde vara, Kistalight ersatte sjuk kille, i spruttältet och sprutmålade element och blev färgförgiftad. Faktiskt kom vi att extrajobba under hösten 71 på Garnisonen, målade rör i källaren, och under sommaren 1972 var vi med på slutfinishen, målarbättringar på bygget - ej arbetslag då. Bättringar som aldrig tycktes bli klara när inte ackordspiskan ven.
Ordväxling:
- Jag kan jobba över! (Kistalight)
- Kan du inte börja med att jobba heltid! (Vaken och i och för sig riktigt bussig verkmästare som hade koll på att Kistalight gärna hade en akademisk kvart mest varje morgon.) Verkmästaren som grejade fina bättringsjobben för Kistalight och oroade sig för att slutfinishen aldrig blev klar skickade till slut en gubbe till för att få till det tyckte Kistalight var aningen komplicerad med sina ambitioner att studera och som han sa.
- Jag har enkla gubbar från landet här i mitt lag som inte vet av något annat än att knega på dagen lång än att fundera över frågor om almar i Kungsträdgården och rockfester på Gärdet.
- Komplicerad tänkte Kistalight!
- Vem tar inte chansen att se ljuset i form av lite studier när man har klarat av en drygt hundra meter lång korridor varje dag där en liten bit rör ska målas.
- Bakom en trång betongpelare.
Andra bloggar om arkitektur Andra bloggar om Kista
©Thommy Sjöberg