Tuesday, November 12, 2019

Closed for Holydays CFR Light

Författaren, feministen och filmfantasten Susan Sontag - lavering Carl Fredrik Reuterswärd
Kistalight passar på att läsa Carl Fredrik Reuterswärds Closed for Holidays Memoarer med avslutande essä KILROY av Ulf Linde efter att ha sett utställningen CFR på Moderna Museet.
Boken har stått till sig i bokhyllan efter ett kanon inköp, rea på bokrean!
En trevlig och underhållande bok av CFR; om alla hans kontakter i konstvärlden, kompletterat med anekdoter och berättelser om utställningar, konceptkonst, happenings där CFR tillhörde avantgardet. Från Hylands hörna, via mystisk lavendeldoftande föreställning på Alléteatern vid Narvavägen till gäddan på Moderna som visade sig vara från Danmark.
Vilket i dag väcker en viss munterhet!
Från ungdomen finns också roande äventyr med CFR som ung sjöman med uppdrag att färgsätta rör på M/S Vinterland ett av Broströmsrederiernas dåtida modernaste fartyg. Uppdraget kom sig av att CFR hade vunnit ett förstapris på Konsthögskolan med ett färgsystem för att måla fartygets alla rör enligt ett sinnrikt mönster. Målningen av rör och sprinklers för CFR runt Medelhavet i en sex månader lång resa. Resan innebär också en hel del festliga erotiska äventyr som skildras med penna och kolteckningar, troligen gjorda efter CFR;s stroke, inte helt PK i #Metoo tider.
Kul med mycket kraftfull kolsvärta!
Undrar om inte en av CFR;s stora talanger är hans förmåga att teckna porträtt av vänner bland konstnärer, författare, konstmecenater, kritiker och andra profiler inom konstvärlden.
 Några som fastnat med ritstiftet, kolpennan, pennteckningen eller laveringar är författaren, feministen och filmfantasten Susan Sontag även berömd för sin essä Om Fotografi, se tusch och lavering ovan!
 Några andra är beatförfattaren Bill William Burrough, Michel Tournier, konstnären Fernand Leger som också var hans lärare, Jean Tinguely, Peggy CFR;s hund, Jasper Johns, Andy Warhol, Robert Rauschenberg, Pontus Hultén, Clas Oldenburg, John Cage, poeten WH Auden, Robert Lowett, Joeph Heller han med Moment 22, Stellan Mörner, Maqrcel Duchamp som alla popmodernister har en speciell förkärlek till, Man Ray surrealistisk fotograf, Öyvind Fahlström, Simon Brehm något överraskande, Else god vän och ballerina från Köpenhamn, frun Anna, Evert Lundquist, Meret Oppenheim, David Hockney, Francis Bacon, Jean Dubuffet, Jean Paul Sartre, Truman Capoté, Charlie Chaplin, Jeanette Bonnier och Göran Gentele.
CFR;s galleri ovan (namedropping är också något av ett avantgarde inom konst och litteraturvärlden på 1960 och -70-talet.
En experimentell och nyskapande tid för konst, film och litteratur och Moderna Museet i Stockholm storhetstid.
Teckningarna med porträtt kompletteras med anekdotiska berättelser från konstvärlden varav några når milt absurda höjder. Memoarerna tillägnas Meret Oppenheim och Ulf Linde även Marcel Duchamp hyllas och ett kapitel i boken skildrar hur CFR och hans vän Bruce besöker Philadelphia Art Museum och kikar på originalet till Duchamps The Bride Stripped Bare by Her Bachelors Even från 1915-23. Originalet, Det Stora Glaset, har en del skavanker och krosskador jämfört med Ulf Lindes replik på Moderna Museet i Stockholm.
Den gåtfulla glasmålningen analyseras inte i detalj!
Det Stora Glaset, The Bride get stripped ... Marcel Duchamp 1915 -23 från Philadelphia Art Museum. Finns även en festlig teckning i Memoarerna av Bruden och CFR med vännen Bruce framför verket.

Både Bruce och CFR är överens om att det ett mästerverk med mycket frihet och stor humor. The Bride is up here, de nio männen är här nere. De låter henne strippa naken. De påverkar hennes egen önskan om orgasm. En komedi, en sexuell komedi. Bruce
Marcel Duchamp ville aldrig utesluta humor! CFR
Göra vad hon vill i övre halvan medför djup förstämning bland herrarna i nedre halvan!
Ingen tror jag kan fatta det stora Glaset!
Friheten är för stor! Bruce

Kistalight som just nu läser Gösta Berling av Selma Lagerlöf (går lite trögt trots Selmas livliga berättande) kommer att tänka på kavaljerna på Ekeby och majorskan när vi läser titeln The Bride stripped bare by her bachelors even men Gösta Bergling var ett romantisk drama medan Marcel Duchamps Det Stora Glaset The Bride ... mer är en romantisk komedi med absurda förtecken och festlig fantasi.
Den lekande människans signum!
Marcel Duchamp har också gett ut en grön box med kommentarer till The Bride ... , The Green Box 1934, en bok med noter, skisser, tankeflöden (stream of consciouness), och tillägg som ytterligare gör verket Det Stora Glaset gåtfullt.
Dock beskriver han att hans lustiga bild är avsedd att skildra det erotiska mötet mellan Bruden i övre panelen och hennes nio Bachelors som skrämda är samlade i den nedre panelen bland ett överflöd av mystiska mekaniska apparater.
Det finns en replik av Det Stora Glaset på Moderna Museet i Stockholm från 1961 skapad av Ulf Linde och Marcel Duchamp. En annan replik finns från 1966 på Tate Gallery i London.
Marcel Duchamp får konsten, ha ...ha, att överraska och bli kul!
Ett cykelhjul på en pall, en skyffel på väggen och en urinoar signeras och blir konst, fixat, klappat och klart (ready mades), Mona Lisa får mustasch och Marcel leker med identiteter och uppträder som Rrose Celavie.
Hur kul som helst!
Marcel Duchamp slutade med måleriet och att utsätta sig för terpentin ångor men ett skarpt intellekt hade han och han lär under en period ha tillhört franska landslaget i schack. Visst kan man förstå att hans idéer om konst och lekfullhet  inspirerade CFR.
Meret Oppenheim som CFR hyllar i Memoarerna får också några kapitel. CFR berättar historien om ett par damkängor från Operan som förvandlades till ett av Merets mer berömda konstverk. Konstverket som fått namnet Ma Gouvernante (My Nurse) är en replik från 1936. Originalet är förstört men Meret Oppenheim med CFR som assistent skapade en nygammal version av verket till Merets stora retrospektiva utställning 1967 då verket, pumpsen, också köptes in av Moderna Museets vänner. Meret Oppenheim som ser tillvaron med surrealistiska (lekfulla) ögon lyfter fram oväntade sammanhang.
Kvinnlig längtan, lust eller bara ett par pumps kan man fråga sig när man betraktar verket.
Visst illustrerar CFR Meret O;s pumps i sina memoarer. Han tecknar också av hennes flygväska, handbagage, som hade hundben med små hjul, tror också att det fanns lite päls på väskan. Benen var av trä och gjorda av Meret själv och mycket naturtrogna och kunde monteras av och på vid flygningen.
Klart att Merets väska väckte en viss uppståndelse i ankomsthallar med väntande besökare.
Stirrande ögon på varsin sida av ett frågetecken!

Betyg för CFR;s Memoarer Five Closed for Holidays of Five!

© Thommy Sjöberg

Labels: ,

Tuesday, November 05, 2019

Läslov Light

Klart att vi har haft Läslov Light på Kistalight!
Blev en brokig samling böcker som blev lästa under Allhelgonaveckan.
Allt från barnböcker; Lars Lerin, Trollen är inte hemma, en mycket vacker barnbok med akvareller från naturen kring Hammarön och norra Vänern. Lars Lerin är också en mycket fin berättare när han berättar för Rafael 3 år om trollen i skogen.
Lyckligtvis är inte trollen hemma!
Till barnböcker för de lite större; Filmmysteriet av Martin Widmark och Helena Willis, trevlig bok med rent av mysiga intriger, festliga karaktärer och lek med pusseldeckargenren i en härlig fiktiv småstadsfantasi i Valleby.
Klart att Lasse Majas detektivbyrå reder ut de ruskiga brotten.

Vi har även läst ut en tänkt Nobelpris tippad författare som Joan Didion, Ett år av magiskt tänkande, som legat till sig i bokhyllan. Joan Didion är detaljernas mästarinna och här får hon något att smärtsamt ta itu med. Hennes man John dör plötsligt i hjärtattack och hennes dotter Quintana är svårt sjuk i mystisk sjukdom (influensa? som leder både till lunginflammation, blodförgiftning och medvetslöshet). Under året efter maken John Dunnes död ska Didion bearbeta sin sorg och leva med dotterns svåra gåtfulla sjukdom. Joan Didion som är en lugn balanserad logisk människa, läser journaler, pratar med läkare och kloka vänner, men någonstans tar hon inte till sig makens död.
Det blir ett år av magiskt tänkande i väntan på att maken John trots allt ska komma hem!
När årets Nobelpristagare Olga T och Peter Handke just inte finns att köpa i bokhandeln eller att låna på Kista bibliotek får det duga med en annan gammal vinnare som Wislawa Szymborska och hennes sista oavslutade samling Nog nu som jag lånar på bibblan. Szymborska som är poet kan beskrivas som en författare som  överraskar oss med ständigt nya blickar, synvinklar och upptäckter och får oss att häpna vid läsningen.

Dessutom lånar jag Mizeria på Kistabibblan av Melody Farshin Kistagrannen (Husby). Melody är en av flera unga talanger i orten, 164 .. Kista, se vår blogg 164 Orten Light. 
Melody har skrivit en ungdomsbok om tvillingarna Ali och Aicha och deras föräldrar mamma Mona och pappa Baba Hussein, tvillingarnas kompisar; Osman som fick bli vuxen över en dag, Sibel, Misha och Nano som Aicha blir hopplöst förälskad i, Nano som plötsligt försvinner (häktad)!
Mizeria är lättläst i korta kapitel. Det märks att Melody är van vid att berätta historier gärna med en komisk knorr på slutet. Det handlar om familjen och livet i förorten. Språket är rappt med en hel del förortsslang som sätter rytm och färg till skildringen. Det saknas lexikon för den oinvigde (går säkert att googla) men förståelsen funkar bra ändå, orden kan ses och förstås i sitt sammanhang. Slangen känns äkta och språket är inte konstruerat som hos Jonas Khemeri i Ett öga rött där han arbetar med raka ordföljder för att få det att låta som (förortslingo) invandrarsvenska.
Genom att storyn berättas av tvillingarna Aicha och Ali blir det en parallell handling som driver berättelsen framåt och det skapar närhet.
Melody har (gör) många fina och roliga iakttagelser av förortslivet stand up komiker som hon är, den iranska (Mellanöstern) kontrollerande och dominanta mamman, den tilltufsade av allt för många dubbeljobb pappan Baba med fjärrkontrollen, underdog perspektivet hos Ali, Aicha och deras kompisar som skapar en nerv och festlig nästan existentiell distans till vuxen och svennevärld.
Humor och svartsyn som ett sätt att överleva i tillvaron.
Boken, Melodys roman, är säkert tänkt att få en fortsättning, det märks att hon arbetat mycket med de sista kapitlen, som har en mycket dramatisk vändning med dödsskjutningar som ingen av de inblandade riktigt tycks rå över eller kan hantera.
Blir en existentiell nattsvart skildring och här finns det ingen plats för humor som kan lindra smärtan.
Visst är han, Ali, väl oskyldigt häktad och ställd inför en rättegång där det saknas väsentliga bitar i utredningen.
Hoppas vi får veta mer i nästa bok!
Betyg, hoppas, fem oskyldigt dömda Ali av fem!

© Thommy Sjöberg

Labels:

Thursday, October 24, 2019

Vykort från Norra Öland

Får på Fyrudden vid Långe Erik. Kistalight skriver vykort från Norra Öland. Kortet måste ha levererats med PostNords trehjuling, en EPA-traktor, eftersom vykortet tagit så lång tid på sig för att nå Stockholm. Bild Thommy Sjöberg


Ingen bokrea mer den här säsongen hos  Bok Olle i Byxelkrok!
Nu går Norra Öland in i höstmörker och vinterdvala.
Långt borta är sommarens turistexplosion med fest och vänliga badstränder!
Några veckor bort är september med Skördefest och köpfest av lök, bönor och potatis.
Magiskt med ljusfesten när årets Ölandsby Källa invigdes, långa rader med marschaller längs 136:an i skymningen och ute vid Wij Alvars stensättning.

Kistalight älskar att fika på Ölands skördefest från Sjöstorps gamla skola i norr till Källa hembygdsgård.
En riktig fika på Norra Öland under Skördefesten, kaffebuffé, kostar 50 spänn, då ingår påtår med hur många kakor och bullar som du bara förmår att klämma till din kaffekopp!
På Källa hembygdsgård får vi en pratstund med gåra målaren Monica Westman Hallin Zadig och hennes man Lars Westman, sedan 2001 har hon porträtterat årets Ölandsby med målningar i olja och akvareller. Där Monica fångar atmosfären hos landskap, hus, djurliv och natur som hör ihop med årets by. Från Källa har vi den medeltida kyrkan, hamnen, Wij Alvar, Hagelstad och Högenäs Orde. Monica är en mycket inkännande person som både ser traktens själ liksom de människor hon möter. Från de första 10 åren som gåramålare har hon samlat sina alster i en bok 10 år med årets Ölandsby 2001 - 2010.
Källa Hembygdsgård 2019 akvarell Monica Zadig

I år är det final som gåramålare av Ölandsbyar säger Monica ... Zadig. Monica och hennes man har beslutat att gå vidare efter 19 år som berättare i akvarell av årets Ölandsbyar och efter flera strokes (vilken kämpe?) är nu tiden kommen för att vara mer med barnbarnen, ägna sig åt sitt hus i Lund och måla mer fritt med sina akvareller.

I Källa Gårdsbutik blir vi bjussade på ett antal olika potatissorter som Rose Marie Pettersson tycker vi ska pröva på, går bra att rosta i ugn, och för potatiskok.
Försäljningen under Skördefesten har varit otrolig säger Rose - Marie Pettersson. Folk handlar (som galna) potatis, lök (gul, purjo och röd), bönor från Öland, kryddväxter, antagligen är det nymornade intresset för grönt (undvika kött) som ökar försäljningen.
Källa Gård med butik har tilldelats årets Gyllene Pumpa genom sitt lantbruk, mest potatisodling, och sin gårdsbutik. Priset får Rose-Marie och Jonas Pettersson (mor och son) för att de gör en kulinarisk insats för Öland.
Jag är nästan uppväxt i en potatislåda här på Öland säger Jonas Pettersson.

Lastade med Ninnis kroppkakor från boden i Källa och Rose-Maries pröva på potatisar drar vi norrut, i Löttorp har det regnat och vi passar på att åka förbi Elisabeth Hall i Kohagslyckan strax söder om Hornsjön. Elisabeth har öppet hus i skymningen och är en del av Ölands konstnatt under Skördefesten.
Ekelöf och Patti Smith, vilken duo, kort inramade efter Elisabeth Halls målning och hennes dotter Anna Horns pennteckning från Patti Smiths Just Kids, minitavlor hemma hos Kistalight. Bild Thommy Sjöberg

Elisabeth Hall är en mångsysslare och bedriver både jordbruk, kör ut tidningar, fixar med konstverken till Åkerbo-konstnärernas gemensamma utställningar, Öppna Ateljeer, och sist men inte minst sin konst. Hon har gått från geometriska former i landskap och hus i sina målningar till en allt mer förfinad porträttkonst. Vi berömmer ett porträtt med en ädel gammal dam som hänger där på väggen vilket visar sig vara hennes mamma. Elisabeth har inrett gårdens timmerhus till en gemensam ateljé (mor och döttrar) med Galleri. Under konstnatten bjuds det dessutom på levande musik, ost, kex och vin. Elisabeth Hall borde få ett kulturpris av Borgholms kommun för sin generösa kulturgärning. Mimmi och Kistalight blir inbjudna till kvällen men skyndar vidare norrut mot Enerum för trots alla kaffebufféer är vi hungriga och längtar efter (kvällsmål) Ninnis kroppkakor.

När Skördefesten är över förvandlas Norra Öland till glesbygd, de flesta sommarölänningar stänger sina stugor, öppettider på ICA minskar och sedan länge är apotek, vårdcentraler och skolor nedlagda, men visst, det finns fortfarande förskola i Böda.
Är du busschaufför och väntar i låt oss säga en 45 minuter på att köra bussen vid Byxelkroks ändhållplats är det enda levande väsen du ser en gråspräcklig katt som går över vägen.
Citat från busschaufför.
Vill du ha ett arbete är det hemtjänsten eller hantverkare (byggare och underhåll för sommargäster) som gäller, plus en och annan potatisodlare och konstnär som är mångsysslare förstås. Processen med att lägga ned landsbygden har försenats något på Norra Öland genom sommarturismen (där väldigt många servicearbeten utförs av ungdomar från fastlandet). En explosion varje sommar och en kontaktyta som utvecklar både bofasta och turister. Eftersom nordölänningar är ganska sturiga typer, som alla öbor, vill de inte alls gå samman i enda stor och lycklig kommun här på Öland utan röstade nej till en sammanslagning mellan Mörbylånga och Borgholm kommuner när det var folkomröstning i frågan vid senaste valet till Europaparlamentet.
Några sommarölänningar blir kvar (panschisar) när höstmörkret faller och då kan man ordna Bokcafé på Löttorps bibliotek. Ett bokcafé som arrangeras av bibliotekarien Jenny och har världen bästa läsare.
Ett gäng kulturtanter som håller ställningen på vischan!
Kistalight vet för vi har varit där! Se Litteraturen lever på Norra Öland

Pst En gång till!
Kistalight tänker till!
I utkanten av samhället, 52 mil från Stockholm,  kanske du får syn på vad som händer i Sverige när landsbygden avfolkas och våra institutioner läggs ned.
Ungefär som att klimatförändringarna syns tydligast i periferin i miljön i vår del av världen när Arktis glaciärer smälter och tundran tinar.
Kistalight som bor i FÖRORTEN, se 164 Orten Light, på Järvafältet tycker sig uppleva samma process, segregation, i fattiga stadsdelar i nordvästra Stockholm som på Norra Öland. I fattiga Husby och Akalla läggs kommunala skolor ned, inga vårdcentraler, apoteken är stängda sedan länge, småbutiker och service har svårt att överleva. I Kista  Galleria och hightechområdet är det istället överetablering av apotek, friskolor, vårdcentraler och servicebutiker.
Landsbygdsproblem i storstad knappast?
Är det inte den heliga marknaden som råder?
Mjölka kassakor och marknadsliberalism!
Där rik blir rikare och fattig blir ännu fattigare!
Segregation eller utanförskap!
En fråga om ideologi eller konsten att osynliggöra?
Tjoho alla goda läsare!
Kan detta lösas med lägre skatter?
För de som redan tjänar bra?
Kistalight bara undrar!

© Thommy Sjöberg

Labels: , , , ,

Sunday, October 13, 2019

Sara Danius in Memorian

I dag minns vi Sara Danius med en blogg från hennes Sommarprat den 8:e augusti 2013. Sara var (blev) en folklig akademiledamot genom att många av oss tog del av hennes bildning, kunnande och berättande. På det viset blev hon en folkbildare där även ett patos för vad som var rätt och fel fungerade som en moralisk kompass i hennes gärning.
Tack Sara!
Genom sin folklighet är det också lätt att relatera personliga minnen till hennes gärning. Här från Saras sommarprogram 2013!


Två damer har blivit ... tre 



Vad är det Mina damer skådar bortom kameran - Fru Ulla (Mimmi) och dotter Evelina har nu blivit tre tjejer! Från Ulriksdals trädgårdscafe med vegetarisk buffé någon gång i somras! Bild mobile Thommy Sjöberg
Lyssnar på Sommar under gårdagen med Sara Danius.
Då visste vi ju inte förstås att vi skulle bli mormor och morfar under dagen.
No schedule for such departure!
Missar inledningen men en bit in på programmet berättar Sara Danius hur hon som 10-åring får byta blöjor på sina småsyskon som börjar rada upp sig och hur hon får en insikt inför dem.
- Livet är är ett under säger hon!
Sara Danius passar på att berätta om sin uppväxt.
Finns säkert en stor nyfikenhet omkring detta!
Hon delar in berättelsen i två delar, en mamma del där hon bland annat berättar om hur hon får med sig den utmärkta färdigheten i att kunna niga och le och samtidigt gå i en uppförsbacke.
Kistalight kommer att tänka på egna upplevelser i den genren.
Som att kunna mäta hur lång en meter är utan måttband, från handen till axeln, när du mäter kablar och sladdar - från mitt päron lysmasken Knutte.
Vem vet - kan kanske vara bra att kunna!
Kilopriset på ost!
Suveränt som pålägg!
Ingenting ger så mycket per kilo (absolut billigast) som ett pålägg som ost! From my missing mother!
Absolut en gångbar insikt för både fattiga studenter och panschisar!

Här ska vi dock mer berätta om Sara Danius pappadel.
En berättelse som formar sig till en riktig pappahyllning.
Det är en berättelse om de inställda upprorens tid!
Kistalight blir berörd av programmet redan innan vi visste att vi skulle bli mormor och morfar senare under dagen.
Pappa Danius var i den ålder Kistalight är i dag, alltså på väg att bli pensionär, när han blev ensamstående pappa med två små tjejer som snart skulle bli tonåringar.
Pappa Danius grejar inte bara vardagen där i Täby utan också utflykter på sommarlovet med militär precision i litterära fotspår hos sådana storheter som Selma Lagerlöf och Erik Gustaf Geijer.
- Håll avstånden flickor!
Vandrarhem och cykelturer nog känns det igen!
Kistalight minns sina egna somrar med barnen Evelina och Love.
Morsan i Stan!
Detta är en geologisk sandwich!
Favorituttryck den första sommaren på Öland!
Skiffer, sand och kalksten, ortoceratiter, trilobiter och granatäpplen!
Utflykter med små barn som alltid hängde med, gott humör, runt Ölands klinter, strandängar och landborg, samlade stenar och kikade på vyer.
Här kan det stå målare på rad och fånga ljuset över Kalmarsund, Äleklinta, Djupvik, Sandvik och Hagudden ingenstans kan man måla solnedgångar som här!
 Senare kom barnen att uppgå i vår lilla by (Enerum) och dess Bullerby gemenskap och det var inte ett ständigt kutande i den kulturella Ölandsterrängen som gällde men varje sommar var det minst en obligatorisk utflykt gärna till Himmelsberga för att skåda Ölandskonstnärer kombinerat med bilturer kring södra Ölands radbyar.
 Frågan är om inte programmet Sommar är en utmärkt form för att berätta om komplicerade skeenden, gärna inom familjen, korta bitar komprimerade till små noveller - se som att niga i uppförsbackar där det bor en ICA-handlare eller håll avstånden flickor under cykelfärden!
Modernt muntligt berättande kring lägerelden!
Som understryks med musik!

© Thommy Sjöberg

Labels:

Thursday, October 03, 2019

Accelerator Light


 Kistalight said...
Accelerator Light 








Kistalight har besökt den nya konsthallen på Stockholms universitet i Frescati. Det är den gamla fysikinstitutionen och labbet efter Manne Siegbahn som har tjänat ut och nu får en modernare skepnad med Café och konsthall.
Viss osäkerhet med att hitta det gamla labbet när jag kliver upp ur tunnelbanan, tror att det ligger längre in på Campus än det gör! Frescati har vuxit från den tiden när Kistalight var student där i början av 1980-talet! Numera fungerar området som en stor invuxen park med mycket grönska (trevligt) med alla sina institutioner, de sex punkthusen, Aula Magna, SU Biblioteket, Gröna Villan, Sportcentret och institutionerna bort mot Lappis.
Allt är i dag en härlig invuxen park.
Visar sig att det är riktigt lätt att hitta Manne Siegbahns gamla labb.
Håll till vänster efter att du klivit upp ur T-banan så ser du snart tegelkåken där det experimenterats med högenergi, partikel och kärnfysik.
 Kistalight said...
Accelerator Light den storögda flickan

Cool Café på Accelerator, ser ut vara gott om smoothies, juice, nyttiga mackor, turkisk yoghurt med nötter och honung (wow) och annat pk-käk. Caféet har liksom gradänger och ser ut att vara en del av en föreläsningssal från det gamla labbet.
Här har säkert skarpa fysikhjärnor samlats med genomgångar av labbar och experiment under åren.

I trappan ned efter entrén träffar Kistalight den första samtalaren som kallas tolk i utställningen som heter This Progress och är en serie av samtal (4 st) mellan 4 olika generationer som besökaren får delta i.
Flickan som möter mig kan vara i tioårsåldern och hälsar mig välkommen genom att ta i hand och presentera sig (reportern inom mig slumrar så jag kommer inte ihåg namnet) och hon undrar om jag gjort några framsteg den senaste tiden?
Kistalight blir så glatt överraskad av den oväntade frågan att jag börjar prata om min tennis.
Har jag inte trots allt utvecklat min backhand de senaste åren?
Kistalight visar den storögda flickan hur man ska slå igenom sin enhandsfattade backhand.
Dra ditt racket snett bakom ditt huvud, ta hjälp av vänster hand så att det liksom blir början av en dubbelfattad backhand innan du släpper iväg ditt racket!
Är bollen djupare ned i banan försök och gräv upp slaget!
Kistalight visar på liknande sätt hur jag slår igenom forehanden medan jag samtidigt rör lite på fötterna.
Vår storögda flicka frågar hur länge jag har spelat tennis?
Sedan, ungefär, 1993 så det blir mer än 25 år säger Kistalight.
Du, måste vara, väldigt intresserad av din sport säger vår storögda flicka.
Visst säger jag som precis för dagen spelat en ämbarlig match, där backhanden inte alls fungerat, Kistalight kommer fel till bollen hela tiden med urusel tajming och förmår inte vänta ut bollen.
Tennis är färskvara säger jag till vår lilla storögda tjej och det är inte säkert att man gör framsteg hela tiden.
Det går liksom lite upp och ner och ibland undrar man varför man har hållit på och spelat i mer än 25 år?
Men väldigt upplivade blir vi av vårt förtjusande samtal.
Härligt med någon som ser en med nya (generations) ögon!
Visst älskar vi tennis!
Kistalight said...
Accelerator Light den unga konststudenten

När vår storögda lilla tjej lämnar budkavlen (kistalight) vidare för nästa samtal i This Progress är det en något äldre tjej (tolk) som tar vid. Hon har orange, grön, lila hår och hon ser ut som en ung konststudent.
I det militära när vi var unga hade vi förkortningar för färger. En gråbrun grön skjorta fick beteckningen gr ...br...gr. Flickans hår kunde kanske kallas or...gr...li men alldeles säkert skänker det färg i tillvaron.
Vi rör oss genom olika vita rum och trappor och genom samtalet kommer jag i rörelse utan att ha koll på vart vi går.
Snart pratar vi om skrivande och jag hävdar att skriva är ett sätt att skaffa kunskap, rent av att forska, medan vår unga tjej med or...gr...li håret berättar att hon under några år skrev dagbok (?) men att det till slut blev klyschigt, formellt och platt så att hon slutade skriva. Dagbok kan vara bra för att minnas vad man gjort (när, var, hur) men att skriva för att söka kunskap, få syn på något nytt, något överraskande kräver ett aktivt skrivande! Du måste ha kärna (substans och innehåll) och du vet inte riktigt vad det leder till.
Kistalight berättar för vår tjej med det or...gr...lila håret att jag bloggar och just nu försöker skriva om min ungdom när jag lärde mig till målare och gjorde gesällprov men något skaver och jag har svårt att få till berättelsen.
Hm ... hm det är det som skaver som naturligtvis är min berättelses kärna som det gäller att gräva fram som en vilsen backhand!
Eftersom Kistalight tenderar att tro att alla i vår omgivning är yngre än de är. I skolan när jag hade föräldrasamtal, åren innan jag blev panschis, såg mammorna allt yngre ut, precis som de just gått ut i arbetslivet, studenter ser ut som gymnasister, gymnasister ser ut som högstadiekids och Kistalight ser ut som ..?
Jag frågar vår unga trevliga tjej med det or...gr...lila håret om hon är konststudent.
Vilket stämmer alldeles exakt när hon till vardags studerar på Kulturama.
Dessutom lovar hon att titta in på min blogg.
Anonymous Kistalight said...
Accelerator Light magister kanditaten

I tredje etappen i min promenad bryts mönstret en aning! Ung kille dyker upp, bör vara äldre än vår tjej med det or... gr... li... håret, här blir det pang ... pang frågor i samtalet.
Tycker (tror) du att en Artificiell Intelligens, AI, kan skapa lika vacker och skön musik som en Mozart eller en Brahms? (Var det Brahms?)
Kistalight blir återigen överraskad av den oväntade frågan och tänker till!
Svaret påminner en hel del om funderingarna kring aktivt skrivande.
Äkta vacker musik har alltid sin egen (omisskännliga) ton, egen rytm och kanske överraskande vändningar, humor, drama eller sorg. Äkta konst, stor musik kan aldrig kopieras, eller skapas genom repetition av en robot eller en AI säger Kistalight.
Vår pang ... pang frågande tolk, unge kille som antagligen är äldre än vår tjej med or... gr... lila håret, pangar på med sina frågor samtidigt som vi går upp och nedför trappor, intellektuell berg och dalbana, och Kistalight tänker till ytterligare!
Vem är jag att avgöra vad som är stor konst eller ett klassiskt musikverk?
Om en AI kan skapa ett vackert musikstycke (konstverk) ligger det i lyssnarens öron, (betraktarens öga) om det är stor konst eller klassisk musik.
Det är du själv som bestämmer över din upplevelse om vad som är stor musik!
Vår tolk, unge kille med pang ...pang frågor som till vardags studerar Idéhistoria och skriver på en Master (Kistalight har frågat vad vår tolk gör) ser nöjd ut över svaret innan nästa tolk tar över i verket This Progress.

Anonymous Kistalight said...








Accelerator Light lektorn i humaniora

Visste du vad du ville bli i 10- 12 års åldern frågar nästa guide och nu har vi kommit upp i åldrarna. Vår tolk är en äldre medelålders gråhårig kvinna, verserad förstås, och hon får svaret att det hade Kistalight inte en aning om.
Där emot hade jag redan då ett starkt driv genom mitt idrottande, jag sysslade med alla tänkbara bollsporter men mest var det fotboll och ishockey  som gällde där ute i förorten Östberga
Här var det deltagande i Sankt-Erikscupen och diverse skollag och på fritiden var jag en stor fan, läsare, av Rekord Magasinet och All Sport. Där en av de återkommande berättelserna gärna var en fattig kille från arbetar kvarter i Malmö, Göreborg, Stockholm eller varför inte från bruksort som gjorde succé i sin sport och var en hyvens grabb och lagspelare.
Något spillde idrottandet även över på skolarbetet då det formade (ett driv) en lust att tävla sedan i senare tonår växte ett kulturintresse fram, tack skolan, som ersatte idrottandet.
Vår guide, tolk, som är den sista i vår vandring genom Accelerators lokaler, pratar om samtalet som kunskapsform medan vi vindlar vidare och Kistalight blir glatt överraskad, aha, av att jag plötsligt inser, minns, vilket driv det fanns i (som skapades genom) mitt idrottande i den tidiga ungdomen.
Sedan kommer vi att tala om akademiska studier, min ciceron (tolk) är lektor på Stockholms universitet i humaniora och Kistalight kommer att tänka på en stark läsupplevelse från 2017 At The Existentialist Café  av Sarah Bakewell. En tjej  som blev intresserad av Sartre och existentialismen i sin ungdom.
Vilket skapade ett driv för henne så att hon gick från att vara en dropout (hippiehäng) till att ägna sig åt studier som räckte ända till en doktorsexamen i filosofi.
Vilket får Kistalight att undra om jag inte i dag behöver åtminstone en grundkurs i teoretisk eller praktisk filosofi för att hänga med.
Be in Progress i tillvaron!

Film om tillkomsten av Accelerator ... från SU, Stockholms Universitet och Accelerator konsthall.
© Thommy Sjöberg


Labels: , , , ,

Thursday, September 19, 2019

CFR, Closed for Holiday och lite Accelerator

Bild ovan kol, krita och pastell, knuten revolver från CFR med vänster hand efter stroke. Foto Thommy Sjöberg

Kistalight och Mimmi har varit på vernissage med Vännerna på Moderna.
Mest blev det CFR, Carl Fredrik Reuterswärd, men också något lite om Atsuko Tanaka. Kistalight har även hunnit med ett besök på Accelerator, den nya konsthallen vid Stockholms universitet och deras premiär utställning This Progress.
Kul utställningar i mindre format på både plan 2 och Accelerator!
CFR hör liksom till Modernas DNA och han är en del av museets själ från storhetstiden på 1960-talet. CFR med sina happenings, sina experiment med nya tekniker som laser och hologram och hans nätverk av konstnärsvänner i Paris, New York, Köpenhamn och Lausanne som inspirerade till nyskapande och festliga idéer.
CFR jobbade med många tekniker men mest känd blev han kanske för sitt KILROY projekt som inleddes med den berömda annonsen i New York Herald Tribune som lydde:

CARL FREDRIK REUTERSWÄRD Closed for holidays 1963 - 1972.

På utställningen visas annonsen i original och man ser hur liten och oansenlig den är och ändå tillhör annonsen mytologin kring CFR som happening konstnär. Annonsen blir en av många nya djärva idéer som låg i tiden och som sedan blir en av myterna i berättelsen om Carl Fredrik Reuterswärd.
Under sin Closed for Holiday period, nio år, arbetade han med sitt KILROY projekt som skulle innehålla nio olika verk bland annat en stege, ett hjärta, en hand, ett hundben, ett samlag (sic!), en spya (sic även där!), ett segel, ett öga och en sten.
Dessa nio verk är de ursprungliga på utställningen visas Kilroy II från 2000.
Med Kilroy arbetade han med flera av sina nyskapande tekniker som laser, modernistisk poesi,skisser och symbol föremål. För övrigt hade CFR inte så stängt för semester de här åren utan han hann med att vara professor på Ackis, göra skisser och dekor på Kungliga Operan, Herr von Hancken, arrangera egna och andras utställningar.
Utanför konstvärlden är CFR berömd för
sin knutna revolver skapad efter mordet på John Lennon 1980. Verket finns i ett otal versioner men mest känd är Revolvern som står som en symbol (skulptur) mot våld och vapen utanför FN skrapan i New York. Ovan ser ni en senare replik i plast från utställningen på Moderna. Bild Thommy Sjöberg
Mest intressant på utställningen är CFR:a teckningar (kol, pastell och krita) skapade efter hans stroke 1989. Teckningarna har en kraftfull energi med sina djärva former, rörelse och svärta. Teckningar som han gjorde med vänster hand efter att ha blivit kroniskt förlamad på den högra sidan.

Lite nostalgi blir det (60-tal)  när jag minns min ungdom och när jag delade ut post till CFR under en sensommar när han bodde på Bastugatan och jag knegade som postis.
Här kommer en annan snidare serru!
Särskilt minns jag hans experimentbok från den här tiden.
En bok som bara innehöll punkt, komma, frågetecken, utropstecken och andra skiljetecken.
Visst gjorde det intryck på en postis som sökte efter sina egna konstnärliga uttryck.

Mimmi framför verk, stor duk, av Atsuko Tanaka som skapat ett konstverk genom actionpainting. Ser i efterhand att målningen ovan inte alls är skapad av Tanaka utan av Shozo Shimamoto, Kanonskjutsmålning, 2011 Bild Thommy Sjöberg

Pang - pang man skjuter färg på stora dukar.
Tanaka som var en av Japans första kvinnliga moderna konstnärer förutom actionpaint, flyttade hon ut konsten från ateljéer till parker och öppna platser, hon använde fria former gärna stora färggranna punkter och linjer, dessutom använde hon den egna kroppen och skapade ljudbilder i sin konst.

PS Läs mera om besök på Accelerator, nya konsthallen vid Stockholms universitet, på kommentar nedan!
© Thommy Sjöberg

Labels: , ,

Monday, September 16, 2019

Parkgatan 4 - 6 Gesällprov Light

Tjoho! Kul att vara målarlärling i sin ungdom! Rickman Borgström Målerifirma Upplandsgatan 78 Bild från bloggen Fritext 

Someday, it´s gonna be different. 
When I paint my masterpiece. 

Upptäcker i mogen ålder att det spelas in eminenta TV-program med allas vår Plura, singer/songwriter, trubadur, TV-profil med matlagning som specialitet och rockpoet med bästsäljande kokböcker.
Allt i huset där jag som ung målarlärling gjorde mitt gesällprov!
Parkgatan 4 och 6 var adressen och tidpunkten var våren 1970 när det var dags för gesällprov för Kistalight. En plats där Plura i dag lagar mat, musicerar och pratar med kända gäster.
Då på den tiden var det svårt nedslitna våningar i gatuhuset och inte mindre risiga i de lägenheter som låg i det ruffiga gårdshuset. Husen skulle byggas om av en byggfirma och för måleriet stod firman Rickman Borgström.
Min lärlingstids längd (mina lärlingsår) hade dessförinnan varit föremål för intensiva diskussioner och debatt mellan Kistalight och målarmästare Nisse Borgström som inte alls hette Rickman utan Nisse.
Frågan var hur man räknade tre månader som Kistalight hade rätt att tillgodoräkna sig från sin stolta militära karriär som stabsoldat (malaj och målare) på K 1 Livgardet i Stockholm. Vi räknade och räknade på handens alla fingrar Nisse och jag. Målarmästare Nisse kom fram till att det var första maj som var tiden för att jag skulle betraktas som målargesäll och mitt bud var första april.
Inget skämt!
Gissa var det landade?
Tidpunkten hade betydelse för Kistalight hade uruselt betalt som målarlärling. Ackorden gick helt enkelt ihop i de svårt nedslitna husen, underarbetena blev för omfattande och tidskrävande för de ackordslistor som gällde enligt målaravtalet. Arbetena betalades för de ytor och löpmeter som renoverades och i de ruffiga våningarna och de nedslitna trappuppgångarna hade det varit mer rimligt att räkna efter volym.
Lönen räckte helt enkelt inte till för Kistalights liv och leverne på ett ungdomsboende, typ studenthem, liggande på Nybohovsbacken, Nybban, i Stockholm. Hyran plus obligatoriska kostnaden för matkuponger räddades med alla möjliga tänkbara extraknäck i målarsvängen! Limfärgstak som skulle tvättas ned hos äldre par på Sveavägen, mystiska tapeter med passform för mönster hos gammal tant på S:t Eriksgatan eller målarbättringar på avslutat bygge som skulle fixas och kompisars ettor där jag strök tak och fixade tapeter.
Det var ett liv och ett kiv!
Mest drömde jag om att bli student!
Men dessförinnan skulle det levereras ett gesällprov!
Så här såg arbetsbeskrivningen ut i original!

Klicka gärna på bilden ... Foto Thommy Sjöberg
När det var dags för Gesällprovet dök de upp två äldre herrar från Svenska Målarförbundet avdelning 1 i Stockholm.
Hm...hm det ser bra ut det här! Rejäla grejer det här för ett gesällprov, fina snickerier, dörrar och fönster med spegelytor krävs gediget hantverk där, gamla limfärgstak som ska tvättas ned, tapeterna måste riva i sin helhet och väggarna bred-sandspacklas och de nya luckorna i köket behöver du bred-oljespackla, slipstryka och en finish med färdig lackfärg!
Hm...hm glöm nu inte att sätta upp tapeterna över lapande med början från de höga fönstren så att inte skarvarna bildar skuggkanter.
Viktigt även över dörrarna sade de två äldre farbröderna i rock och hatt innan de försvann på nya uppdrag för målarfacket avdelning ett i Stockholm.

To be continued ... Det kommer en Del II

© Thommy Sjöberg

Labels: ,