Friday, May 17, 2019

Syttende Mai Light

I dag på Syttende mai livar vi upp en gammal blogg på Kistalight och önskar alla norrmän och tjocka släkten (norska grenen) en fin nationaldag! 🎷🎈🎂

Skam Light
Ovan Akvariescenen i Skam - Let it happen, Noora och William.
Kistalight ser några avsnitt av Skam säsong 2 på TV av en händelse under sommaren och bestämmer sig för att se resten på SVT Play.
Thompa på Kistalight blir riktigt upplivad.
Skämmigt att se och gilla Skam för en old indiewriter?
Bra musik, intensivt berättartempo med SMS, messande, som inramar scenerna och skapar en närhet till ungdomarna och fart i storyn.
Ett berättarexperiment med sociala medier och Internet!
En webbkanal med dagliga uppdateringar, sidor på Facebook och bilder på Instagram med seriens huvudpersoner on line som skapar en autenticitet utöver den traditionella berättarformen.
Miljön är Västra kanten i Oslo och en gammal klassiker till gymnasieskola Hartvig Nissen skole. Det är en präktig övre medelklassmiljö, en naturlig hemvist för Noora, William och de andra ungdomarna i serien.

Visst påminner det om Luz Bazman och scenen i hans Romeo and Juliet film på bilden ovan?
När Romeo och Julia upptäcker varandra genom ett akvarium och drabbas av det som inte får hända. Kärlek över gränserna mellan två rivaliserande (dödsfiender) familjer.
Noora och William drabbas också så där som bara tonåringar kan göra!
Noora dessutom mycket motvilligt!
Präktiga, duktiga politiskt korrekta Noora som vet hur man ska vara, blir förälskad i den farliga charmiga William, som säkert erövrar hur många damer som helst, aj...aj...aj, under russeperioden!
Hudlösa och sårbara, det skaver hur mycket som helst  i deras kärleksresa.
Kistalight tycker sig se flera berömda filmscener i Skam. När Noora och William sitter och tittar  ut över Oslo by i natten i fågelperspektiv och William bjuder på chokladdryck från termos - ironi över norsk dating? Är det inte inspiration från La la land och utsikten över Griffith park? Vi tycker oss också ana scener från Top Gun och säkert har tjejernas karaktärer influenser från TV-serien Girls och massor av tonårsserier som Kistalight inte har en susning om.
Är du lärare för si så där årskurs nio på högstadiet till och med tredje ring på gymnasiet finns det mycket stoff att resonera om.
Sociala medier och självbilden till exempel!
Skillnaden mellan den bild du visar upp (lägger ut) och din inre bild eller den du verkligen är och hur din omgivning och (o)vänner uppfattar dig.
För stor skillnad...aj...aj eller en narcissistisk självbild!
Hos både William och Noora finns ett hyfsat självförtroende. De ser bra ut (är hur söta som helst så att man får lust att äta upp dem - speciellt Noora) de är snygga men bägge verkar övergivna av vuxenvärlden. Noora är inflyttad till byn och bor i kollektiv och William bor ensam i en ödslig modernistisk våning i Oslos burgna kvarter, ibland med sin bror som uppvisar psykopatdrag. Föräldrarna är långt borta, finns dom, och både Noora och William har uppenbara problem med självkänslan. Kanske något som också kittar ihop dem.
Bra självförtroende men stukad självkänsla hur fungerar det i sociala medier och med ständig digital uppkoppling?
Mest intressant är kanske ändå att diskutera härskarstrategier via mobilen eller sociala medier!
Skiljer de sig från det vanliga livet IRL, positionera sig och utöva makt, så att säga eller är det ungefär samma taktik?
Vem likar vem?
Hur positionerar sig William och hur gör Noora när hon dissar honom?
Manlig respektive kvinnlig härskarteknik där?
Noora råkar också illa ut med ofrivillig naket fotografering!
Visst gäller all lagstiftning Tryck och yttrandefrihet, även på nätet när det gäller spridande av ofrivilligt material. Noora skriver även en artikel på uppmuntran av en av sina lärare om den norska grundlagen, Grundloven, som en av hennes kamrater läser upp som ett föredrag (tal) när tjejgänget firar nationaldag egentligen Grundlovsdagen. Norska grundlagen var en av Europas mest radikala skriftliga konstitutioner när den utropades 17 maj 1814. Noora tar i sin artikel fasta på tryck och yttrande friheten i hur de norska ungdomarna använder sociala media i dag - i snitt använder norsk ungdom sociala medier fyra timmar per dag.
Noras artikel blir minst sagt ironisk när hon har en nakenbild på sig skvalpande på nätet som ett förtalshot av Williams bror. Tjejerna snackar sig samman och gör det enda rätta och anmäler Williams bror. Blir då ett brott mot pornografilagen och även barnpornografi eftersom Noora är under 18 år.
Kollar man spellistan, soundtrack, för Skam säsong 2 tränger sig världen på utanför västra Kanten, Oslos Östermalm. Noora med sitt världssamvete ordnar procent på russegänget insamlingar i årskurs tre på Nissenskolan till hjälp för de stora flyktingskarorna från Syrienkriget.


M.I.A. En favorit hos Kistalight i spellistan får uttrycka tjejgängets närhet till omvärlden och Nooras engagemang.
Det norska och norska språket får stort utrymme i Skam. Gtrundlovsdagen firas grundligt inte bara med en anmälan av tjejerna utan också med lunch i festkläder. Undrar om man inte kan se Noora som en ung kvinnlig representant för Landet Norge, en moder Svea i norsk tappning, om än döpt efter Ibsens Nora i Et Dukkehjem.
Tjejerna åker också på Hytteutflykt vid påsk, umgås och spelar spel, anden i glaset, och blir skrämda utav Kasper. En bisarr upplevelse i bästa Stephen King anda - kul avsnitt!
Lite norsk kan vara greit om du vill följa Noora när hon dissar William. Hon tycker William är egoistisk, manipulerande, tänker bara på sig själv. Han är en kliché och en drittesekk säger hon. Det senare upprepar hon flera gånger. Alltså lite norsk ordlista; drittesekk - skithög, russe - sista års student här William, russeperiod - tiden mellan 1 maj och 17 maj, russebuss - specialinredd buss där det festas och hookas, tjejerna i Nooras gäng har ordnat sponsorer till deras framtida buss i trean.  hooka - hångla. Drittesekk låter annars mest gulligt i Nooras mun - norska är inte de hårda vokabulärernas språk.
Några norska ord till; homse - homosexuell, vors - förfest, koedder du - skämtar du, har du morrabroed (ha...ha) - har du morgonstånd, serr - seriöst, dust - idiot, feskekaka - fiskhamburgare på norsk som Noora gärna spiser om inte hennes kompis Eskil i kollektivet snattar dem, så några till rar, rolig, nabo, morsom och foelelse. De senare får ni slå upp själva säger Kistalight som i sin ungdom läste norska, ingick i lärarutbildningen, både bokmål och nynorsk, på Stockholms universitet och fick en favorit i Kjartan Flögstads Dalen Portland inte helt lättläst på nynorsk.
Vi låter Nora få sista ordet när hon ställer existentiella frågor till William.
Ungefär, William du har att göra dina val.
Vill du vara en förorättad drittesekk eller vågar du följa dina fölelser säger Noora med två o och är hur gullig (klok) som helst.

© Thommy Sjöberg

Labels: , , ,

Tuesday, May 14, 2019

Zippa Vin Light

Kistalight har läst Rebecka Åhlunds Jag som var så rolig att dricka vin med. Festlig titel med underrubriken Till alla er som tror att de inte heller är alkoholister.
Den senare frasen (underrubriken) är jag något osäker på eftersom boken är lånad på den utomordentliga Kistabibblan och numera återlämnad.

Det är lite som hos Tolstoj (citat ungefär även här): Alla lyckliga familjer är ungefär likadana medan de olyckliga har sin egen alldeles speciella historia.
Alltså alla lyckliga drinkare, (rosévin zippare, ni som gillar en whiskypinne före maten eller ta ett glas på vinbaren) är ungefär som alla andra medan de olyckliga, alkoholisterna, har sin alldeles egna historia som kan vara värd att berätta.
Rebecka Åhlund skriver väl; korta kapitel, prosa med driv, att skriva ungdomsböcker, krönikor och journalistik har varit en bra grund och skola. Ramen för hennes berättelse är hennes första år som anonym alkoholist i AA, Fight Club i London, vägen dit skildras i inledningen. Från Nytorget på Stockholm Söder med hipster och medialiv. Där det i vardagen finns ständig tillgång på drycker med procent och annat godis till dagens London där livet i stadsdelen ... (lämnat tillbaka boken) kantas av pubar, vinbarer och glammigt vardagsliv.
Aldrig fel med ett glas Prosecco före dagens jippo på dagis eller på vinbaren.
En livsstil som säkert delas av många i kolonin av svenskar i världsstaden. Dizzi lyzzi days, förvirrade dagar, med kärleken till vinet.
Varför har jag inte kommit på det här tidigare att sitta här med lådvinet, ett glas och se tågen gå förbi funderar hon.
Glammiga dagar, blir veckor och minnesluckorna fylls ut med Instagram dateringar som gör att Rebecka kan rekonstruera vad som händer under glada kvällar. Problemet är inte att hon inte tål sprit (vin) utan snarare tvärtom. I hennes historia finns också en pappa som hade problem med drickandet, periodare, och troligen bipolär. Dagar som har tänkt att bli nyktra ersätts med smusslande flaskor i handväskan och empty bottles som ska smugglas ut så att inte barnen och maken ska se den blöta konsumtionen. På vinbaren beställs gärna en crispig Chablis när hon lika gärna kan dricka tetravin (terpentin) med tanke på smaklökarnas status som vinpimplare.
Kul ... kul vinzippare får allt mer ångest, hon ser sina barns misstro efter några glas, till och med hunden uppfattar när hon är påverkad. På morgnarna i vargtimmen då kroppens kemi förändras när spriten går ur kroppen, känner hon aldrig mer, och efter en riktigt blöt kväll ringer hon AA och får kontakt.
Rebecka Åhlunds Jag som var så rolig att dricka vin med blir sedan en utmärkt dagbok för hennes första år som nykter alkoholist. Hon har kommit till en punkt, också en insikt, där hon helt enkelt inser att hon inte kan hantera sitt drickande. Dagboken blir en utmärkt ram för att också berätta om viktiga händelser i hennes liv.
En fragmentarisk självbiografi!
Med insikter om hennes egen ångest och liksom tumult i hjärnan (ungefär har lämnat tillbaka boken)  hon nu ska hantera som nykter. På AA-mötena som Rebecka ibland tycker får karaktären av Stand Up Comedy, kul ... kul tillvaro, när hon och hennes grupp berättar om alla pinsamheter och galenskap som en drinkare kan ställa till med i sin vardag.
Om man betraktar alkoholism som en diagnos, kropp och själ hos människa, som inte kan hantera öl, vin och sprit så finns det säkert underrubriker för alkoholism som att en människa kan vara beroende mer eller mindre och att gränserna är flytande (ursäkta uttrycket) mellan alkoholism och alkoholberoende.
Passa er för spriten mina herrar som Gudrun Schyman säger!
Några saker är i alla fall väldigt säkra.
Du får bättre sömn, roligare och bättre kontakt med dina medmänniskor, du presterar bättre intellektuellt och praktiskt, får bättre fysik och ser bättre ut (rosig som en tonåring), maten smakar och på promenaden doftar naturen, dessutom får du mer pengar i plånboken.
Allt om du undviker alkoholen.
Pst glömde, även kroppen tar stryk av allt för mycket festande, både inre organ och yttre eftersom det är lätt att falla, trilla, rasa, störta om du är på snusen.
Är du en människa med högt varvtal och tumult i skallen så får du säkert hitta någon annan intensiv verksamhet! Många AA:are blir inbitna rökare i pauserna på mötena står de i grupper som glödande fyrbloss med sina ciggar utanför lokalen (ungefär har lämnat tillbaka boken) skriver Rebecka Åhlund. Det är inte lätt för en alkoholist att umgås med vänner, arbetskamrater och släkt i en tillvaro där så mycket kretsar kring alkohol i vardag, på fest och fritid.

Tjoho till alla er som inte heller är alkoholister!
Varför inte läsa Rebecka Åhlunds bok?
Var befinner du dig på skalan mellan alkoholism, smått alkoholberoende, semester och helg zippare med abstinensbesvär, väldigt säker på att du är en måttligt drickande person eller att du inte dricker alls?
Betyg för Jag som var så rolig att dricka vin med. Fem skål av fem med ett glas porlande mineralvatten i lite krossad is plus några stänk av lime toppat med mycket tilltro.

© Thommy Sjöberg

Labels: , , , ,

Thursday, May 02, 2019

Blå är den varmaste färgen Light

Guldbagge Light - La vie D ´Adèle

Glada segrare i Cannes  för bästa film La vie D´Adelé, Guldpalmen - från prisutdelningen 2013. De tre vinnarna (skådisarna och regissören) medan det begav sig innan tjejerna Adèle ExarchopoulosLéa Seydoux, började uttala sig om hur jobbig, manipulerande och oförutsägbar regissören Abdellatif Kechiche var under inspelningen och att att de aldrig riktigt fick veta målet och syftet med filmen.
 - Aldrig mer samarbete där säger de.

Om vi skulle åka in till stan och gå på bio på lördagskvällen?
Vara lite kulturella!
Något franskt på Zita!
Se Blå är den varmaste färgen!
Finns några  riktigt omtalade scener där!
Långa är de dessutom!
Viss gubbvarning!
Men jag lovar det är en bra film!
Den har vunnit både Guldpalmen i Cannes, Guldbaggen och filmen fortsätter sitt segertåg i världen.


I dag repris SVT 1 på Blå är den varmaste färgen eller Guldbagge Light - La vie D ´Adèle som den också heter.
Adele är filmens huvudperson, ung tjej, gymnasist i en stad i norra Frankrike, troligen Lille nära Belgien för där finns gott om skolor, universitet och en de sköna konsternas, Beaux Arts, högskola. Adele hör hemma i en lägre medelklassmiljö, bor i typ radhus med sina föräldrar. Hon gillar skolan och speciellt språket och litteraturen. Hon tänker sig en framtid som lärare för hon älskar litteraturen och allt den ger henne säger hon.
 Det vimlar av skolscener i filmen, faktiskt så mycket, att en undertext i filmen kunde vara en ung flickas väg till lärarjobbet. Nåja andra viktiga teman är kärlek, klass, konst, litteratur, filosofi och vägen att bli vuxen.
Lärarna framträder som viktiga förebilder!
Här högläser man litterära verk, diskuterar texter och dialog på ett krävande och seriöst sätt fjärran från den svenska skolans digitala utveckling. En inspirationskälla är den franska 1700-talsförfattaren  Pierre de Marivaux och Männen kring Marianne som blir en förebild för Adelé och hennes vägen ut.
 Kistalight googlar på Pierre de ... har inte en susning om vem han är och upptäcker hm...hm att han är född 4 februari - wow! Han är känd för sin lätta hand, rokoko, med kärleksdramer och sin psykologiska finess med kvinnoporträt.
 I Marianne finns det en betagande och inträngande analys av en ung kvinnas känslor, drömmar och tankar vid mötet med världen. Koketteriets och behagsjukans komplicerade och nyckfulla spel visas upp inför våra ögon med en oefterhärmlig finess. Det är utomordentlig psykologi och stor sedeskildring.
Adelé blir blixtförälskad i ett gathörn i konststuderande Emma med blåfärgad rockig Bowie frisyr!
Lyckas få kontakt sedan rullar det på1... 
Adelé möter Emma! Blir Sartre och Bob Marley, känsla eller intellekt, rödvin och köttfärssås versus vitt vin och ostron, lärarkandidat eller konststudent, gymnasister på födelsedagskalas eller vältaliga festprissar på vernissage, aktiv demonstration mot ekonomiska nedskärningar av skolan alternativt glammig gayparade, lägre medelklass möter övre medelklass, öppen med sitt förhållande eller dold. Adelé blir Emmas musa och regissören Abdellatif Kechiche frossar i scener ur konsthistorien i mer modern form.
 Adelé målas som en punkig Olympia a la Manet med cigg i mungipan, riktigt rolig tycker Kistalight. Frågan är om inte sexscenerna, för det är här de kommer, svämmar över av den manliga blicken. Mycket hud, hull och mest ser det ut som en samling planscher ur konsthistorien spetsat med häftig stretching (pornografi eller kirurgisk display?) from modern times.

 Från musa till husa är steget inte långt för Adèle på dagarna aktiv och levande med sina förskolebarn blir hon allt mer ordlös och passiv tillsammans med Emma. Hon får passa upp och laga mat till Emmas konstnärskompisar, mustig köttfärssås som passar bra vid vernissagefester. Hon går från att vara subjekt till ett objekt och reduceras av Emma. Jämför med hur som så många tidigare män gjort med sina musor i konsthistorien. Emma är fast i sina konventioner, förälskelsen kan inte djupna, och tycker att Adèle ska gå vidare och utveckla sig och inte jobba som förskolelärare resten av livet.
Kärlekskomedin blir ett drama (del 2) när Emma kastar ut Adèle från deras boende under förevändning att hon är en hora efter att ha kysst sin arbetskamrat, kille, utanför deras hus. Handlingen är mer präglad av kyla än av svartsjuka. Adèles reaktion är så själsligt naket utlämnande, hudlös och övergivet så att något liknande får man leta efter i filmhistorien!
 - Känslan av total ensamhet!?
Kistalight tycker sig ändå känna igen Adèles utsatthet som tema från några tidigare franska filmer. Temat känns igen från Spetsknypplerskan med Isabelle Huppert och Francois Truffauts L´Histoire d´Adèle H filmen om Victor Hugos dotter. De övergivna tjejerna där flyr in i mental ohälsa men det gör inte vår Adèle i Blå är den varmaste färgen. Hon knegar på, visserligen med själsliga ärr och saknad - blå ton i det, och utvecklas som lärare för barn - ekon av franska skolfilmer även här. Faktiskt med ordagranna repliker från Mellan väggarna och med liknande ton som Att vara och ha.
 När filmen slutar med att Adèle går på Emmas vernissage med den nakna punk Olympia på väggarna har hon mognat och går vidare med sitt liv och frågan är om vad som är den verkliga poesin och konsten i livet. Snofsig chic konst för övre medelklassen eller att lära små barn att läsa och skriva?
Heja Adéle säger vi på Kistalight och undrar om man inte skulle kunna ha Blå är den varmaste färgen som diskussionsfilm i årskurs nio och på gymnasiet?
Det går att ställa många frågor kring filmen.
Förslagsvis då i små grupper!

Vilka drivkrafter styr och avgör ett förhållande?
Kan man styra en passion?
La vie D´Adéle är en kärlekshistoria mellan två tjejer - finns det skillnader mellan hetero och homosexuell kärlek?
Finns vissa resonemang där i filmen - vilka?
De omtalade sexscenerna - erotik, kärlek, lesbisk pornografi eller kirurgisk display (åskådarna prasslar med sina godispåsar och fnittrar) - diskutera i små grupper!
När går en förälskelse över i kärlek?
Samhällsklass och bakgrund:
Hur viktiga är de för en relation eller äktenskap?
Hur viktiga är de för ett par av samma kön?
Hur viktiga är de för vilken utveckling en ung person får?
Skolan är viktig både för konststudenten Emma men framförallt för Adèle - ge exempel!
Lärarna vilken betydelse har de för våra tjejer - ge exempel!
Jämför den svenska skolan och den franska som den framstår i filmen!
Det vimlar av referenser till konst, litteratur och film i filmen - ge exempel!
Språket, dialogen dominerar i filmen men ge också exempel på bildberättande som understryker filmens ton och känsla!
Något mer om samhällsskildringen i filmen - vilka miljöer dominerar? Finns det exempel på spänningar i samhället. Något mer om tonåringar och grupper i skolans värld?
Sist men inte minst var finns den stora poesin, konsten, är det att lära små barn att läsa och skriva eller är det chic konst för övre medelklassen - (Ledande fråga)? Vem är filmens verkliga konstnär? Är det månne också filmens stora budskap?

Det där var bara några frågor vi på Kistalight ställer kring filmen!
Frågan är om man får sparken om man visar filmen i årskurs nio på högstadiet, okej filmen passar bättre för gymnasiet, med tanke på de långa omtalade sexscenerna eller blir det då många arga samtal från ansvarsfyllda föräldrar.
 Men det slipper vi på Kistalight som bara driver ett litet panschis projekt genom att se ett antal vinnande guldbaggefilmer och skriva några rader om dem.
 Omdöme: Mycket sevärd film större än livet självt citat regissören!  Betyg: Fem nakna punk Olympia av fem med cigg i mungipan!



PS Kistalight försöker analysera känslan varför vi gillar filmen så mycket.
Faktiskt skulle vi vilja säga att vi älskar filmen.
Den påminner om vår egen ungdom!
Ton av Franska vågen; Godard, Truffaut, Chabrol och senare Rohmer och alla filmer där.
Studentupproren i Paris, Sartre och 68:a, vänsterrörelsen och ekon från sextiotalets omtumlande musikhjältar även om det mest är Bob Marley som omnämns.
Fantasi - här blommar till och med maskrosor!
Glädje är (var) ny! 
Varvat med melankoli, vara ung, hudlös och känslan av att vara totalt övergiven!
Tidlösa känslor här och nu!
Även massor av spännande ny musik i filmen!
Allt från house, disco, politisk rap (vänsterhåll) från Frankrike, karibiska poptoner och är det inte Lycke Li på Adeles (I follow Rivers) födelsedagsfest.
Det handlar även om skolan och en ung tjejs väg till lärarjobbet!
En skola där lärarna är viktiga som förebilder och undervisning och litteratur tas på allvar!
On lache rien - bien sur
Vi ger inte upp!
Kolla gärna reprisen ikväll på SVT och se om den håller!


© Thommy Sjöberg


Labels: ,

Monday, April 29, 2019

På äventyr med Modernas Pressklubb

 Från en av de riktigt stora inom performance, aktivitets och konceptkonst Marina Abramovic - Performance Light Bild ovan Thommy Sjöberg 

Vem konstnären var hade Kistalight som konstvetaramatör inte en aning om!
Tycker om rörelsen i bilden ovan!
Energin hos de tre stora kring visningen; Modernas intendent Daniel Birnbaum, huvudpersonen Marina Abramovic och curatorn Lena Esslin men jag har missat skärpan i bilden.

Kistalight har under några år varit medlem i Moderna Museets Pressklubb i Stockholm.
Drygt tre år! (sept 2015 - okt 2018) 
Sic - det kommer fortfarande inbjudningar från filialen i Malmö!
Det har blivit en liten samling bloggar av detta.

Kul (coolt) att få följa aktuell modern konst ur Moderna Museets perspektiv.
En mycket välrenommerad (världsklass) institution när det gäller nutida konst.
Mitt deltagande i pressklubben blev rent av liksom ett eget universitet!

Genom museets lärda introduktioner av aktuella utställningar och konstnärskap.
Visningar så där lätt (Light) som bara riktigt kunniga (intendenter och curatorer) kan föreläsa kring utställningarna!
Visst hade jag redan innan mitt deltagande Pressklubben en konstsyn eller en hel del funderingar om vad som är konst.
Ni vet Marcel Duchamps Fountain och cykelhjul, Robert Rauschenbergs Monogram (Geten), Jackson Pollocks trähäst eller för den delen Andy Warhols soppburkar och serier av Marilyn.
Nyskapande konst från Modernas storhetstid!

Tjoho!
Något överraskande var den första inbjudningen måste ha berott på mina bloggar under några år vid Vännernas vernissager!
Vem blir inte smickrad över att få delta i pressvisningar bland hippa konstskribenter, berömda intendenter med makt i kulturvärlden, intrigerande presschefer, kända kulturkritiker från TV och en och annan kulturcelebritet?
Kul för en glad amatör som visserligen följt Moderna Museets utställningar genom åren men just inte haft någon formell utbildning i konstvetenskap, 
varit utövande konstnär eller arbetat som konstskribent.
Blev under hösten (2018) också ett eget personligt jubileum.
Femtio år som besökare på Moderna firas med passande från Warhol 68 till Andy Wahrol utställningen i dag!

Vi firar med våra bloggar från de tre årens utställningar, länkar och kollar om det helt enkelt skett någon utveckling när det gäller mitt skrivande och konstsyn.
Har jag blivit något klokare i min syn på samhälle och konst?
Blir baklänges kronologi från bloggarna.




Kistalight känner sig befryndad med kulturtanten (grabbig variant) och citerar sig själv från tidigare blogg! Visst ska det fortfarande gå och få fart på den gamla CV 2:an! 
En verklig raritet!

Kulturtanten

/ _ _ _ /
  • Hon (han) besöker gärna våra statliga muséer och ser avantgardistiska utställningar med konceptuella installationer - känner möjligen ofta en viss osäkerhet över vad det hela handlar om - filosofi eller är det kunskapsetik eller är det konst - i alla fall undrar Kistalight liksom säkert mången kulturtant? Museibesöken varvas ofta med en liten sallad, ett glas rödtjut och chict snack med väninnan på museets restaurang - har du hört... Pst oftast blir det skål i mineralvatten!
  • Avslutningsvis! - Kulturtanten (även grabbiga varianten) är en levande otidsenlig kulturrörelse som bär upp våra teatrar, tidningars kultursidor, ser de alternativa filmerna på stans folkrörelse biografer, ser alternativa utställningar på muséer och en hel del institutioner. 
  • Många av oss kulturtanter (även grabbiga varianten)  är numera panschisar. - Huka er alla ni kultursnobbar så att vi inte gör uppror, struntar i finkulturen och istället engagerar oss (röstar) i Mello, hellre går på Allsång på Skansen, svingar de lurviga i någon dansbandsvecka, följer damerna i längdskidåkning, Heja Stina, och stafett och utnämner Mamma Mia till filmhistoriens bästa film!
  • Det kommer kanske mera ... Kistalight som grabbig kulturtant - se kommentar nedan så länge! Visst kan Modernas utställningar i dag kännas väl tillkrånglade, kunskapsteoretiska och filosofiska, som om du behöver en akademisk examen i filosofi mer än en lust att uppleva konst i form av färg, form och rörelse. 
    Den ursprungliga leken i modernismen med koncept, performance och (politisk) aktivism ofta med hjälp av installationer har ibland blivit snustorr och akademisk med torftiga verk, ett forum för samhällsfilosofer och tyckare, mer än för lekfulla unga konstnärer som ser på världen med nya ögon. Vi har inte hjärta att konkretisera med några enskilda exempel men ofta gäller det de små utställningarna. Kistalight tror att kraften, energin och nyskapandet inom konsten finns någon annanstans just nu än på Moderna och andra etablerade institutioner. 
© Thommy Sjöberg

Labels:

Wednesday, April 17, 2019

Moderna Museets Pressklubb Light del II

Kistalight har under några år varit medlem i Moderna Museets Pressklubb i Stockholm.
Drygt tre år! (sept 2015 - okt 2018) 
Sic - det kommer fortfarande inbjudningar från filialen i Malmö!
Det har blivit en liten boksamling av detta - se övre raden bild ovan Thommy Sjöberg
Och en rad bloggar se nedan!

En gång till

Kul (coolt) att få följa aktuell modern konst ur Moderna Museets perspektiv.
En mycket välrenommerad (världsklass) institution när det gäller nutida konst.
Mitt deltagande i pressklubben blev rent av en egen fortbildning genom museets lärda introduktioner av aktuella utställningar och konstnärskap.
Visningar så där lätt (Light) som bara riktigt kunniga intendenter och curatorer kan presentera sina ämnen!
Visst hade jag redan innan  Pressklubben en konstsyn eller en hel del funderingar på vad som är konst.
Ni vet Marcel Duchamps Fountain och cykelhjul, Robert Rauschenbergs Monogram (Geten) Jackson Pollocks trähäst eller för den delen Andy Warhols soppburkar och serier av Marilyn.
Nyskapande konst från Modernas storhetstid!

Tjoho får bli även en del II här!
Se från februari 2017 fortsatt baklänges kronologi!
  • Från en av de riktigt stora inom performance, aktivitets och konceptkonst (vem hon var hade konstvetar-amatören Kistalight inte en aning om) Marina Abramovic - Performance Light  - Bild ovan Thommy Sjöberg - tycker om rörelsen i bilden, energin hos de tre stora kring visningen; Modernas intendent Daniel Birnbaum, huvudpersonen Marina Abramovic och curatorn Lena Esslin men jag har missat skärpan (amatör).
  • Trasiga, upproriska och sårbara hjältar i allt för stora kroppar med allt för små huvuden och Little korean girl, tjej som vill ha hårslingorna på plats, intresserad av arkitektur, på väg över bron till Skeppsholmen. Kistalight ser Georg Baselitz med målningar från när det begav  sig i 1960-talets Berlin. Pressvisning dagen då Stockholm hade drabbats av en snökanon och himlen blev så blå ... så blå! Se  Georg Baselitz and Little Korean Light! Bild (klicka gärna) Little Korean Girl Thommy Sjöberg 


  • I oktober var det dags för fler män som hade det kämpigt. Se utställningen Thomas Schutte Light! I skulpturen Efficiency Men finns också en del av utställningens ton, här med effektiva män om än  något utmattade med skelettliknande spindelben och ansikten i silikon och enkla filtar som värmer över axlarna. En ironisk absurd bild av tidens makthavare som kan föra tankarna till Goya eller kanske är det bara företrädare för ett investmentbolag som vill ha max profit till sina ägare med både aktuell miljöångest och skam liksom på köpet. 
    Skulpturgruppen Efficiency Men Bild Thommy Sjöberg 
  • Thomas Schütte är en mångsidig konstär, från trådsmala skulpturer till arkitektur, av en tändsticksask och ett pringlechips skapar han en modell för sin tänkta skulpturhall. Thomas idé blir en konsthistorisk skapelse i samma anda som Picassos berömda tjurhuvud kreerat av ett cykelstyre och en sadel. Enkel realistisk (minimal) modell blir en modell som den här! Se bild Thommy Sjöberg


  • I april -16 var det dags för Moki Cherry Light. En trevlig liten utställning om Moki Cherry, Monika Karlsson - gränsöverskridande konstnär. Varför en utställning om Moki Cherry år 2016 frågar utställningens curator Fredrik Liew?
    Jo för att hennes konst ligger i tiden!
    Och för att Moki var en gränsöverskridande artist genom att konst, design av bruksföremål och bonader, performance, teater blandas med musik och blir ett sätt att förhålla sig till verkligheten och samhället.
  • I februari -16 var det dag för Life Itself med en av de vackraste utställningskatalogerna under min treårsperiod i Pressklubben. Se citat från Kistalight! En vacker bok, ett typografiskt hantverk som man kan både känna och dofta på, med titeln Life Itself och med kärnfulla citat formgiven av Stefanie Hessler. Katalogen blir en klangbotten för utställningen (soundtrack of the exhibition) någonstans mellan filosofi, kunskapsetik och konst. 
Rörelse, färg, form och oväntade kombinationer! Bild från Movement microscope film av Studio Olafur Eliasson Berlin - bilder Thommy Sjöberg 
  • Reality Machines Ligh  - Det handlar om Moderna Museets stora höstutställning oktober -15 med Olafur Eliasson. Olafur Eliasson är en mångsidig gränsöverskridande konstnär som verkar i flera genrer som arkitektur, film, fotografi, installation, måleri och skulptur.

  • Sista posten här blir samtidigt den första pressvisningen för Kistalight på Moderna. Se Pressvisning Light på Moderna med Francesca Woodman 
    Igår pressvisning på Moderna museet i Stockholm, Kistalight was there, ackrediterad som bloggare tillsammans med kulturjournalister, en grupp studenter från Jakobsbergs Medialinje och andra fotoentusiaster. Fin utställning för en start som bloggare i pressklubben Bild ovan Thommy Sjöberg
  • Francesca Woodman är en av alla dessa unga genier som tycks vara färdig med sina konstnärliga uttryck redan från början och går ifrån oss i allt för unga år. Hon har en mognad och komplexitet (avgrund) i sina bilder, på många sätt förebådar hon dagens sociala media, bloggar och Instagram, med sina serier av prövande fotografier, selfies, gärna understödda med poetiska kommentarer.
Tjoho!
Blev väl många poster av det här!
Undrar om vi inte ska göra ytterligare en bloggpost för Moderna Pressklubb Light?
Summary Light för Kistalights äventyr med Modernas Pressklubb.
See you in next blog!

© Thommy Sjöberg


Labels:

Monday, April 15, 2019

Moderna Museets Pressklubb Light

Kistalight har under några år varit medlem i Moderna Museets Pressklubb i Stockholm.
Drygt tre år! (sept 2015 - okt 2018) 
Sic - det kommer fortfarande inbjudningar från filialen i Malmö!
Det har blivit en liten boksamling av detta - se övre raden bild ovan Thommy Sjöberg
Och en rad bloggar - se nedan!

Kul (coolt) att få följa aktuell modern konst ur Moderna Museets perspektiv.
En mycket välrenommerad (världsklass) institution när det gäller nutida konst.
Mitt deltagande i pressklubben blev rent av en egen fortbildning genom museets lärda introduktioner av aktuella utställningar och konstnärskap.
Visningar så där lätt (Light) som bara riktigt kunniga intendenter och curatorer kan presentera sina ämnen!
Visst hade jag redan innan  Pressklubben en konstsyn eller en hel del funderingar på vad som är konst.
Ni vet Marcel Duchamps Fountain och cykelhjul, Robert Rauschenbergs Monogram (Geten), Jackson Pollocks trähäst eller för den delen Andy Warhols soppburkar och serier av Marilyn.
Nyskapande konst från Modernas storhetstid!

Tjoho!
Något överraskande var den första inbjudningen måste ha berott på mina bloggar under några år kring Vännernas vernissager!
Vem blir inte smickrad över att få delta i pressvisningar bland hippa konstskribenter, berömda intendenter med makt i kulturvärlden, kända kulturkritiker från TV och en och annan kulturcelebritet?
Kul för en glad amatör som visserligen följt Moderna Museets utställningar genom åren men just inte haft någon formell utbildning i konstvetenskap, arbetat som konstskribent eller varit utövande konstnär.
Blev under hösten (2018) också ett eget personligt jubileum.
Femtio år som besökare firas med passande från Warhol 68 till Andy Wahrol utställningen i dag!

Vi firar med våra bloggar från de tre årens utställningar, länkar och kollar om det helt enkelt skett någon utveckling när det gäller mitt skrivande och konstsyn.
Har jag blivit något klokare i min syn på samhälle och konst?
Blir baklänges kronologi från bloggarna.

Den lille samepojkens förundran över skallmätningar, rasteori, institutioner och förmynderi. Allt som går att mäta är inte vetenskap, målning 2011, Anders Sunna. Bild Thommy Sjöberg
  • Med framtiden bakom blickar vi framåt En blogg Kistalight är ganska nöjd med , här lärde vi oss om sameland, Sapmi, och förstod att det är i periferin vi kan få syn på sprickorna i svenska samhället.
  • Andy Wahrol 68 Remix som sagt 50 år mellan Wahrol vs Warhol och femtio år sedan Kistalight som ung målarknodd för första gången besökte Moderna.


 
Vi lägger in Andys Banana, Velvet Underground och Nicos I´ll be your mirror. Biten kommer säkert att upptäckas och tas bort av upphovsrättsliga skäl genom Andy Warhol Foundation, men kanske finns den där mer än fifteen minutes!


  • Lost in exhibition Firma Djurberg & Berg på Moderna, häftig utställning och konst, Kistalight fick till och med en liten pratstund med konstnärerna. Tick Tack The Time Is Up




  • Ut ur Ramen Light fint om sydamerikansk modernism från Uruguay, Argentina, Venezuela och Brasilien. Kistalight upptäcker sig vara mer litteraturvetare än glad konstamatör. Jag är bra ... jag är bra ... I Rio de Janeiro lirar man också en av Cornelis finaste låtar! Rent av med allsång!
  

  • Collage och testa idéer Louise Nevelson donation och miniutställning i ett av Moderna Museets mindre rum oktober 17
  • Utropa Nytt Land Light Studentikost konstprojekt eller konstprojekt med studentikosa drag. Utropa gärna ett nytt land med territorium men säg inget till omvärlden. Tips till berörda i Katalonien och Norra Irak. Kistalight ser att det finns lediga jobb i Elgaland utnämner sig på stående fot till Ljusminister, Lightning Minister, se CV från Kistalight och att farsan hade faktiskt elfirma och spred gärna ljuset i Stockholm med omgivningar. 
  • Med humorn som vapen och lära av sitt lärande  Med Marie-Louise Ekman på Moderna stor retrospektiv där Kistalight skulle vilja ha sett mer av Marie.Louises mobilfilmer från hennes tid som chef på Dramaten. Finns på nätet - Youtube?
Moderna med några roliga medaljonger - naken studier i daquerreotyp - klicka gärna på bilden
  • Moderna Museets samlingar består av konst från 1900 och framåt för då är konsten modern. Det har den svenska regeringen bestämt när museet grundades. Men när det gäller fotografi har museet fått rasket från fotografiets barndom eftersom det var en så ung (knappast) konstart. Här från de första fotografierna Skrivet i Ljus - Lightwriting på Moderna utställning maj 17

To be continued ...
© Thommy Sjöberg

Labels:

Friday, April 05, 2019

Elementarpartiklarna Light Michel Houllebecq

Det är lite som hos Kafka!
Michel Houllebecq hade inte heller så kul!
Kistalight har läst Michel Houllebecqs Elementarpartiklarna.
Förskräcklig bok!
Inte riktigt politiskt korrekt så här i #Metoo tider!
Men Kistalight har läst den efter att ha blivit inspirerad av tjejerna bakom livs stilboken How to be a parisian (passande läsning för äldre herre) där de listar Elementarpartiklarna som en av sina favoriter på en för övrigt mycket litterär lista.
Vem vill inte förstå vad chica tjejer från Paris läser?
Bland franska bloggare, livsstils förebilder, chica mannekänger, designers, fotografer och filmare både läser man och diskuterar fransk skönlitteratur.
Kulturtraditioner eller franska skolans och dess lärares förtjänst?

Romanen befinner sig intellektuellt någonstans mellan Flashback Forum, Nils Bohrs partikelfysik (som det refereras till) och Heisenbergs osäkerhetsrelation.
Viss spännvidd alltså!
Hel del skrapor även åt flummiga New Age idéer och sexual heeling.
Om det i dag råder någon tvekan vad vuxna människor gärna gör i exklusiva badtunnor på en efterfest vid ett sommaräventyr så finns det ingen tvekan hos Houllebecq.
Ändå en sorts post hippiekritik och ingen tro på flower power hos vår Michel!

I centrum för handlingen står två halvbröder.
Måste vara några av nutidslitteraturen mest känslomässigt övergivna antihjältar!
För de två halvbröderna finns det minimalt med engagemang och kärlek från vuxenvärlden i deras barn och ungdom. Deras relation och känsloliv i förhållande till omvärlden är bottenfrusen. Deras känsloläge påminner hel del om Mersault i Camus Främlingen.
Det antyds ett antal diagnoser för dem!
Den ena borodern Michel räddas av sin farmor och han verkar ha autistiska drag, Aspberger, men är mycket begåvad och blir biolog och forskare i vuxen ålder samtidigt som han utvecklar vissa teorier om samhället och människan.
Elementarpartiklarna!
Den andre brodern Bruno får en hemsk uppväxt på internatskolor och hem där han utsätts för en vidrig mobbing som troligen sätter outplånliga ärr i hans själ. I vuxen ålder genomlider han ett misslyckat konvenansäktenskap, skiljer sig, ägnar sig åt utlevande och utlämnande sex (badtunnor och sexklubbar) finner möjligen kärleken men krisar djupt i yrkeslivet som lärare på sin gamla skola där han har varit elev och så småningom hamnar han på hem (psykiatrisk klinik). Efter rehab (läkning) slipper Bruno lärarjobbet men missar sommarlov och andra lov, istället får han en anställning inom fransk utbildningsbyråkrati (sic!) med fasta arbetstider och vanlig semester.
Romanen spretar allt för mycket, vill gripa över för många nutida (millenieskiftet) samhällsaktualiteter så att den antagligen blir för pretentiös.
Roligast verkar Michel H att ha när han ägnar sig åt icke politiskt korrekt berättande i #Metoo-tider så där lite a la jargongen på Flashback Forum toppat med några stänk tourette.
När grabbarna ska ta sig an något aktuellt problem.
Lite som att följa trådarna på Forumet med till exempel Kulturprofilen när det begav sig, där även kallad Kladd Janne, och alla hans äventyr med mer eller mindre kända brallisar (gammalt söderidiom) inom Stockholms kulturvärld.

Vill du ha en formel för att skriva en bestseller gör som Michel Houllebecq.
Funkar åtminstone i Frankrike!

  • Skapa några riktigt risiga antihjältar med bottenfruset känsloliv men intressanta akademiska yrken
  • Låt dem leva ett rejält utsvävande sexliv gärna med komplikationer och intressanta (lättfotade) damer
  • Knyt gärna an till aktuell samhällsdebatt och kritik gärna med populistiska reaktionär (konservativ och nationell) grund, i Elementarpartiklarna fri uppfostran, fria nya former för samliv och samhällsbygge. 
  • I senare senare romaner hos Houllebecq, fortfarande med bottenfrusna antihjältar, har det handlat om dödshjälp, hotet från islam eller miljörörelse och gula västar allt sett från ultrakonservativt populistiskt håll
Visst hyllas Michel Houllebecq även av det franska kulturetablissemanget!
Här från prisutdelningen och efterfesten på Theathre de l'Odeon 2010 i Paris när han fick Goncourtpriset, Frankrikes finaste litteraturpris, för Kartan och landskapet.
Michel Houllebecq tillsammans med kulturgiganten BHL och skådespelaren Arielle Dombasle. Kartan och landskapet är en flyhänt roman med deckar och essäistiska inslag (konstteorier och dödshjälp). Den har en stram form och är mer sammanhållen än Elementarpartiklarna.
I om konsten att skriva betonar han vikten av att vänta ut det rätta tillfället!

- Att skriva en roman måste man vänta tills orden får tyngd och blir omöjliga att avvisa man måste vänta tills det har blivit absolut nödvändigt. Man kan aldrig bestämma när en bok ska skrivas tillade han, det är som med betong, den måste sätta sig (brinna Kistalights kurs) och det enda författaren kan göra är att under passiv och ångestladdad väntan hoppas att processen ska inledas. (Michel Houllebecq)

© Thommy Sjöberg

Labels: , , , ,