Sunday, May 17, 2015

In Light - How to be a Parisian

Kistalight har läst snackisen How to be a parisian på nätet som nedladdad e-book!
Passande läsning för äldre herre?
Varför inte om man vill hänga med i trenderna hur man skapar en försäljningssuccé  med en bok (e-book) och få massor av nätbesökare!
Dessutom är det riktigt underhållande läsning av modevärldens egna Fifi Brindacieres!
Bohemian bourgeoises, Bobos, med långbenta charmiga modeller, skribenter, designers, filmare, musiker och deras lockiga krambjörnar. En Parisian är aldrig single som deras motsvarigheter i Sex and the City i New York för då får hon inga möjligheter till några spännande möten och intriger med killen versus älskaren att hantera i sin Parisvardag.
 Hon ser ut som Lou Doillon i lång mörk kappa med högklackade boots, fantiserar om att bära lång Burberryrock utan just mycket mer därunder, åker scooter 200 meter i kvarteret för att köpa sin baguette, flirtar med parkeringspoliserna och kör hejdlöst för fort i Paristrafiken, beställer gärna ett glas rött vid lunch, Bourdeaux, frågar om hon får röka på caféet, säger sig vara feminist men kollar på porr, om hon åker ut på landet en weekend sjunker självkänslan drastiskt - mjölkkor och idylliska landskap har hon bara upplevt på sin mormors landskapsmålningar.
Svårt att inte charmas av vår Parisian, önska sig en nallekram, om hon har tid (hon är busy, busy...busy) i sin kamp för att inta scenen på Paris gator, bistros, caféer och i umgänget. Berättarmetoden i How to be a Parisian påminner en del om bloggböcker, det vimlar av bilder av modeller, finns en del teckningar, några har spännande inslag av färgkartor över Paris mentala vinter såväl som sommar landskap.
 Ett kul grepp är designen med skyltar med budskap som Are you working out? - Nope I don´t have time! So what are you doing about it? - I´m going to buy myself a long coat. Några sidor har fotoremsor av tjejerna a la Andy Warhol och en del har fina bilder av Paris med poetiska titlar som Kind of blue.
Ett trevligt inslag är de didaktiska rent av pedagogiska dragen; tjejerna undervisar om litteratur, filmer och om kända parisiskor, de mest kända parisiskorna är från andra länder, Marie Antoinette, Josephine Baker, Romy Schneider och Jane Birkin och hon läser hellre Camus än Sartre, Francoise Sagan istället för Marguirete Duras. I kapitlet the Simones delar hon upp parisiskorna i tre världar med olika mantra, där finns Simone Veils, Simone de Beauvoirs och Simone Signorets värld, en trio av kvinnor som har allt som en parisiska kan behöva som förebild för sitt liv.
Bara att välja sin Simone!
Blandningen av bild, text gärna med listor av olika slag, designade skyltar a la Ed Ruscha och de lärda inslagen skapar en trevlig e-book att läsa och bläddra igenom.
Är detta ny berättarteknik?
Vi får inte glömma att How to be a Parisian till en del kan fungera som guidebok för Paris även om tjejerna fortfarande kan ha en date på Café de Flore har de för det mesta lämnat kvarteren i Saint Germain des Pres och de hör mer hemma i trakterna kring Pigalle, Marais eller kring Place des Bastillje. Massor av tips på barer, caféer, och restauranger för alla smaker och behov. Boken fungerar också som en chic kokbok - det vimlar av enkla recept i boken och visst vore det trevligt att laga Crepes Suzette med en äkta Parisian eller smaka av en Sparris med Parmesan, med ett glas vitt kanske,  till den klassiska söndagsmiddagen.


Kul blandning med berättargrepp i How to be a Parisian, kan säkert inspirera för framtida e-books, Kistalight saknar inslag om musikscenens Paris, säkert krångligt med upphovsmannarätten där. Betyg för How to be a Parisian fem karamelliserade Crepes Suzettes av fem.

Andra bloggar om fotografi Andra bloggar om litteratur  Andra bloggar om klassresor  Andra bloggar om författare: Andra bloggar om Stockholm Andra bloggar om skrivande Andra bloggar om Istanbul   Andra bloggar om pedagogik   Andra bloggar om didaktik Andra bloggar om kanon: Andra bloggar om Tomas Tranströmer: Andra bloggar om Öland:
©Thommy Sjöberg

Labels: ,

Wednesday, May 13, 2015

Spira Light på Solliden

Kistalight har varit på slottsbesök i helgen - tema Öland spirar! Friskt väder, temperaturen sjunker vid Köpingsvik, kylig bris från Kalmarsund. Bild Thommy Sjöberg

Vi är på väg till Solliden för en guidad tur i Slottsparken.
Ibland har man tur!
I dag är det stadsarkitekten och slottsfogden Leo Eriksson som är vår ciceron!
Vem är bättre skickad än han för en sådan tur?
En park, ett slott förändras över tiden!
Det blir en tur genom parken och exempel på olika gåvor till majestäterna.
Den 30 april 1956 begåvas dåvarande kronprinsen Carl-Gustaf med en tennisbana som födelsedagspresent genom sin farfar Gustav den V arv, blev inte många tennisbollar slagna där inte!
Kungen saknar helt bollsinne men hans äldre systrar spelade en hel del där. Vem som spelar på den privata banan i dag förtäljer inte historien men absolut vore det en kunglig höjdare för en gammal tennisveteran att lira på en sådan bana.
Vår slottsfogde visar på fiffiga perspektiv i parken hur man kan klippa häckarna i en gång så att avståndet, synbart, förlängs ned mot sundet. Bredvid den berömda rosenträdgården, Rosegarden, som skänktes av Nederländerna som gåva till drottning Victoria, finns Gustaf den femtes krocketplan, gåva det med från drottning Victoria. I kanten ligger den berömda telefonkiosken som kungen kunde använda för samtal med regeringen under orostider.
Kistalight fäster sig speciellt vid den gåva som utformades till nuvarande konungens 40-årsdag av vår slottsfogde Leo Eriksson, ett vattenfall i etapper, olika nivåer, ned utför landborgsbranten. Vattenfallet kan anas uppe på landborgshöjden genom gångar ned mot parken där det från olika dammar, vattenspeglar, övergår till ett parkens sjungande fall. En vattensymfoni som skapar svalka under varma sommardagar och harmoni en kylig vårdag. Vi undrar om inte ljudet från vattenkaskaderna och allt fågelkvitter i parken skulle kunna fungera läkande för utbrända människor.
Kistalight ordinerar två timmar i vilstolen dagligen under två veckor vid vattenfallet tillsammans med en lämplig diktsamling för meditativa tankar för alla utbrända.
Varför inte något av Tomas Tranströmer?
Allt av Tranströmer kan duga där!
Genom vår guidade tur lyser berömmet igenom för drottning Victoria och hennes gärning att skapa ett levande slott och en fungerande trädgårdsverksamhet med fruktodlingar. Hon var en begåvad och mångsidig aktiv kvinna som kunde ta itu med rader av praktiska bestyr och affärer. En tradition som vår nuvarande konung förvaltar genom alla aktiviteter kring Solliden.
Kistalight blir inte riktigt klok på Solliden som byggnad men vi tror oss uppfatta skönheten kring slottet. Det har stått sig över tiden, anser vår guide Leo Eriksson, och är en spännande skapelse av dåvarande arkitekten Torben Grut och drottning Victoria. Hemligheten bakom skönhetenss vackra åldrande kan vara att det är två, minst, olika stilideal som går igen i slottet. Inspirationen från Axel Munthes San Michele på Capri, syditaliensk form som förenas med nordisk kärvhet, Gruts nationalromantiska byggnadsideal, som var de rådande för tiden när det byggdes och när slottet stod klart 1906.
Kring Sollidens parker, trädgårdar och terrasser nedanför landborgen och Kalmarsund skapas ett sorts vegetativt mikroklimat - ett naturens eget växthus. Det växer så det knakar i den bördiga kalkstensmarken och i den milda luften och där passar naturligtvis ett litet Italieninspirerat slott in med nationalromantiska nordiska krumbukter och en välskött trädgård.
Skål i ren och ofiltrerad äppelmust, Elixir, från den kungliga fruktträdgården!
En gåva!
Öland spirar från slott till koja!

Andra bloggar om fotografi Andra bloggar om litteratur  Andra bloggar om klassresor  Andra bloggar om författare: Andra bloggar om Stockholm Andra bloggar om skrivande Andra bloggar om Istanbul   Andra bloggar om pedagogik   Andra bloggar om didaktik Andra bloggar om kanon: Andra bloggar om Tomas Tranströmer: Andra bloggar om Öland:
©Thommy Sjöberg

Labels: , ,

Sunday, May 10, 2015

En halv böj för Bodil Malmsten


Ovan Lena Nyman tolkar Bodil Malmstens Ett bloss för moster Lillie.
Vilka damer!
En duo i kulturens värld!

Kistalight på flanörrunda i Kista Galleria!
Var har hon tagit vägen den äldre runda damen?
Vår EU-medborgare i färggranna kjolar och schal!
Hon som brukar sitta vid entrén mot torget och kalla mig papa när jag släntrar förbi.
Flera veckor sedan jag såg henne!
Dagar då solen inte tittar fram tar jag gärna en tur genom Gallerian!
Duger gott som motion!
Just nu inne i ett franskt flow av litteratur som avbryts av en och annan Bodil!
Nu senast Så Gör Jag en bok om konsten att skriva och Bodils sista bloggbok Och ett skepp med sju segel och femti kanoner ska försvinna med mig.
Styr stegen mot Akademibokhandeln, har sett i bladet att Bodils senaste diktsamling Det här är hjärtat säljer fantastiskt bra.
Unikt för en diktsamling!
Hittar inga spår av Bodil i bokhandeln!
Borde hon inte stå bland de nyutgivna deckarna, kok och fitnessböckerna, eller kanske bredvid de bästsäljande tjejerna från Paris, How to be a parisian, Bodil har ju ett stänk av det franska i sitt skrivande och har rent av varit en folkbildare av den galliska kulturen med sina böcker om Finistere och sina första bloggböcker.
Men var är Bodil på hyllorna och förresten var är de franska tjejerna?
Frågar damen som sköter om skyltningen och är ansvarig för böckerna placering bland hyllorna!
Hon har en speciell teamjacka på sig, svart med röd text , som det står Akademibokhandeln på.
Var har ni Bodils senaste diktsamling Det här är hjärtat?
Det är en storsäljare i Stan och där skyltar man med den!
Vår teamkompis svarar vänligt att den står bland hyllorna för språkböcker och visar på platsen.
Alltså bland lexicon, ordböcker, böcker om språk!
Bodil blir granne med Bruno K Öijers senaste, den danske upproriske bästsäljaren Yahya Hassan och Tranströmer.
Ingen dum placering i sig!
Bara det att det är nere längs golvet!
Visserligen är jag en smidig panchis men ändå.
Blir minst en halv böj för att få fram en Bodil!
Frågar vår teamkompis från Akademibokhandeln om jag piratflyttar några Bodil till bättre försäljningsplats - vad säger ni då?
För sjutton gör inte det säger vår teammate då blir det kaos i vårt datasystem!
Då finns det inte en chans att hitta boken!
Okej!
Vem vill skapa kaos?
Alltså bara att göra en halv böj för Bodil Malmsten!

På min väg ut genom Gallerians entré mot Kista torg saknas hon fortfarande vår färgglada EU-medborgare!
Hon som brukar kalla mig papa, trots att hon säkert är 20 år yngre än Kistalight!
Hon som brukar säga Mille Grazie när jag skänker några kronor.
Var har hon tagit vägen?

  Andra bloggar om fotografi Andra bloggar om litteratur  Andra bloggar om klassresor  Andra bloggar om författare: Andra bloggar om Stockholm Andra bloggar om skrivande Andra bloggar om Istanbul   Andra bloggar om pedagogik   Andra bloggar om didaktik Andra bloggar om kanon: Andra bloggar om Tomas Tranströmer:
©Thommy Sjöberg

Labels: , ,

Wednesday, April 29, 2015

Inga kajor över Kista Science Tower i dag

Kistalight på hightech promenad i vårsolen! Bild Thommy Sjöberg
Inga kajor i dag över Kista Science Tower bara ett litet stackmoln.
Undrar var fågelsvärmarna tar vägen när ljuset tittar fram?
Kistalight som tror sig vara en kulturentreprenör.
Säljer egna utgåvor i sin serie av lätt bearbetade bloggböcker.
Ärligt talat grabbar, tjejer, fru Mimmi och Skatteverket!
Ingen större rusning efter dyrgriparna!
Då och då prackar vi på vår omgivning våra alster till som vi tror värdiga köpare och till mycket facila priser. Till några som kan ha anknytning till vårt stoff, vår tankevärld och miljö, kistabor kanske, som rent av kan vara en smula intresserade av och få glädje av våra nedtecknade tankar.
Utvalda köpare helt enkelt!
Det kan gå fel!?
Köpare som mår dåligt efter en (offensiv nätattack) försäljning  av våra små prosabitar!
Men vi måste säga att det inte är fråga om några hutlösa priser!
Många gånger ger vi bort våra böcker bara för att det är roligt.
Kul att ge bort rent av givandets glädje!
Ibland byter vi helt enkelt (varor) med andra fattiga kulturutövare och entreprenörer i samma bransch.
Vännen, konstnären, poeten och den fine essäisten Lennart Sjögren poeten och den fine essäisten Lennart Sjögren på Norra Öland till exempel brukar dedicera sina böcker till mig med:
Till Thommy för goda bytesaffärer.

Klart jag spricker upp i ett stort leende när jag får en sådan dedikation!
Av Lennart har jag också lärt mig att sälja konst är och bör vara en mycket öppen affär!
Om du inte tycker om och trivs med min målning så köper jag tillbaka den kan han säga till sina köpare!
Strunt i ångervecka eller andra stela formaliteter!
Gillar du inte mina grejer så köper jag tillbaka mästerverket!
Kistalight bara instämmer och vår högsta önskan är att våra köpare ska må bra med sina köp av våra böcker.
Ångervecka visst gäller det!
Men läs boken först!


Just nu specialerbjudande av de två sista exemplaren av Kistalight på spaning..!
Priset för de sista rariteterna, obs bara 2 möjligen 3 ex kvar, är 130 :- SEK och då ingår leverans. Bara att beställa på kistalight@gmail.com!
Högt pris kanske men de sista exemplaren bör man inte ta skäligt betalt för dem?
Vem vet kanske de blir värda en hel del en vacker dag?
Inga kajor över Kista Science Tower i dag!
- Bara ett litet stackmoln!

Andra bloggar om fotografi Andra bloggar om litteratur  Andra bloggar om klassresor  Andra bloggar om författare: Andra bloggar om Stockholm Andra bloggar om skrivande Andra bloggar om Istanbul   Andra bloggar om pedagogik   Andra bloggar om didaktik 
©Thommy Sjöberg

Labels: , , ,

Tuesday, April 28, 2015

Saint Germain des Pres eller Sartres norra öga


Visst har vi besökt Saint Germain des Pres genom åren redan som unga, mycket unga 1967 - stora demonstrationer redan då, året före studentrevolten, på 1970-talet fortfarande unga bodde vi i kvarteren men var mest  i Quartier Latin kring Boul Mich, Place de la Contrescarpe och Rue Moufftard och vi var där på 80-talet som yngre medelålders när gentrifieringen allt mer tog över och de chica modehusen började synas på de rätta adresserna.
Visst var vi som unga inspirerade av Nya Franska Vågens filmer och absolut av Jean Luc Godards genombrottsfilm Till Sista andetaget här ovan med Jean Seberg och Jean Paul Belmondo i inledningsscenen som i bästa  nouveauanda visar på Vänstra strandens kreativitet, magi och energi! Belmondo som tuff ömhetstörstande desperado och Seberg som livlig känslomässigt intelligent ung tjej. Vi gillade berättartekniken bakom Godards filmer, snabba klipp, växlande med långa autentiska tagningar med ljud, ljus och annat brus i gestaltningen. Påminner en hel del om lätta mobilinspelningar i dag!
Vilket det också kunde jämföras med; lätta handkameror, billig utrustning och låg budget, dessutom kunde Godard upphäva berättarformen, det var inte riktigt säkert vad som var början, slut och filmens höjdpunkt. Säkert var dock att regissören, Godard, stod enväldig, i mörka glasögon, i berättelsens centrum och angav tonen gärna som kommenterande läsande speaker till vad som hände!
Kistalight blir ständigt lika förundrad över av att jag var så pass avancerad i min ungdom när det gällde kulturella intressen - här den franska filmen, nouvelle vaque, vid den här tiden började jag också springa på Moderna i Stockholm och upptäckte den amerikanska popkonsten och Andy Warhol. Faktiskt läste jag också Frihetens vägar av Jean Paul Sartre i flera band även om jag kände mig främmande för tonen och miljön i böckerna och egentligen inte förstod de existentialistiska frågorna i Sartres trilogi! Något var det dock som fick mig att tröska mig igenom sidorna.
Starkt för det fanns ingen yttre påverkan för att läsa Sartre (läste även Muren, Äcklet och möjligen Existentialismen är en humanism). Till vardags som tonåring var jag målarlärling, den akademiska och den intellektuella världen fanns i ett annat universum och i en annan sfär för oss förortskids. Ändå undrar jag om inte Sartre kan ha påverkat mig?
Var inte huvudpersonen i Frihetens vägar en okonventionell och mycket uppskattad lärare?
Kan omedvetet ha påverkat mig i mina framtida val!?
Kanske sökte jag bara ett uttryck för att komma till rätta med mina egna unga blessyrer som kunde kännas igen med ett modernt formspråk?
Mina blessyrer de fanns där i både inre och yttre mening!

Även om jag inte riktigt förstod Sartres budskap om den moderna människans ångest och att vi alla måste göra våra val så förstod jag desto mer om att hans högra öga pekade i norr. Kistalight led också av en liknande ögonskada som aldrig riktigt diagnosticerades men som kom att prägla en del av min tillvaro genom åren så småningom sa jag farväl till min trilskande kompis -  jacket som pekade i november.
Trots sin dystra filosofi och sylvassa tankar om ångest och människans val var Sartre en glad och charmfull person som gärna umgicks med sina vänner och generöst stöttade unga skribenter, författare och filmare. Violette Leduc till exempel, den i dagarna filmaktuelle författarinnan (Violette), som blev vän med Sartre och Simone de Beauvoir. Violette var lång, elegant och blond, de Beauvoir trodde att hon hade överklassbakgrund. I själva verket försörjde hon sig som porteur de valise det vill säga hon smugglade resväskor fulla med smör, ostar, vilt och kött från Normandie till ransoneringarnas Paris där hon genom sin kreativitet (hon var streetsmart) sålde livsmedlen vidare till olika restauranger. Ett exempel på en av de många sysselsättningar som fanns i och omkring ockupationsåren i Paris och som Patrick Modiano gärna skildrar i sina Parisböcker. Violette lämnade sitt debutantmanus till de Beauvoir som rekommenderade det för Camus som ingick i redaktionen på förlaget Gallimard. Violette som hade en tuff uppväxt, övergiven av sin mor och mest fick klara sig själv, blev alldeles betagen av att bli utgiven och uppmärksammad. Kruxet var bara att hon blev upp över öronen blixtförälskad i Simone de Beauvoir så förälskad att de fick sätta upp umgängesregler dem emellan för att deras tillvaro skulle fungera.
Sartre kom senare att regelbundet via förlaget, i hemlighet för att inte genera, stötta Violette Leduc med månatliga apanage som betalades ut via Gallimard.
Det finns mängder av anekdoter kring de intellektuella och livet i Saint Germain des Pres och att kvarteren blev ett centrum för Europas kulturliv under 1940, 50 och 60-tal. De historiska förutsättningarna fanns där, kvarteren har alltid dragit till sig författare, konstnärer, studenter, senare filmare och i dag modekreatörer.
Kistalight tror också att bakom kreativiteten fanns stora uppdämda behov, man ville bryta sig loss från instängdheten, förtrycket och censuren under ockupationen, senare under 68-revolten blev det en protest mot förljugenhet och konservatism hos skolor, institutioner och föräldragenerationen. Dessutom hade man roligt, min kurs, viktigt i kreativa sammanhang, det var inte bara umgänge och diskussioner på bistros och caféer eller jazz och dans på Le Tabou utan man kunde också sätta upp fantasifulla pjäser.
 Vad sägs om titeln på Picassos lilla komedi Åtrån fångad i svansen där flera av de tunga namnen var med som Albert Camus - scenpresentatör, Jean Paul Sartre - läsare av scenakter, Raymond Queneau, Dora Maar och Simone de Beauvoir med flera.
Dessutom så när man driver projekt tillsammans uppstår lätt (Light) känslor.
Alla låg med alla, nåja det rådde också en sträng arbetsmoral och Sartre och Beauvoir hade väl inrutade arbetsdagar där de skrev och läste (bedömde) varandras alster.
 Beauvoir och Sartres  stora popularitet genom åren hos studenter, feminister, vänstern och förr existentialister var att de var de eviga studenterna, de inlemmade sig aldrig i den borgerliga världen och dess livsstil, de gifte sig inte och de levde i fria sexuella förhållanden. Båda var utexaminerade läroverkslärare, från samma årskull, med utmärkta examinationer, Sartre gick ut som nummer ett och de Beauvoir, ja gissa, som nummer två av 76 stycken, kanske var de Beauvoir den mer briljanta av dem medan Sartre var den originella personligheten dessutom var det även då ett manssamhälle. På sätt och vis var också paret de eviga lärarna, även i sin fria gärning som skribenter, författare och debattörer slutade de aldrig att undervisa om samhällets och världens orättvisor.
Plötsligt bara händer det!
En stadsdel, några kvarter, blir världens kulturella centrum och hamnar i media och på allas läppar!
Greenwich Village och New York centrum för folkmusik och all världens protester mot rasism och atombomben eller Swinging London med nyskapande popmusik, konst och mode, Hippieerans San Fransisco med blommor i håret och all frihet för sex, droger och rock´n roll.
Popmusiken, konsten och modets nyskapande trender på 1960-talet sammanföll på rader av universitet och i städer med en politisk radikalisering, uppror och revolter i både öst och väst men bara i Paris i mitten av 1940-talet har en filosofi med Sartre i spetsen stått i världens intellektuella centrum!
Kring Sartre fanns det under åren en förunderlig karisma, en popstjärnenivå av känslor, ofta uppstod tumult kring hans framträdanden allt från hans officiella debut som fri föreläsare den 29 oktober 1945 i Paris nära Metro Marbeuf där han föreläste under rubriken Existentialismen är en humanism. Där uppstod tumult, utsålt lapp på luckan - biljettluckan slogs i spillror, knuffar, slag, stolar slogs sönder, kvinnor svimmade och vår lille man, med ögat i norr fick kämpa, knuffa, sig fram till scenen, ingen kände just igen honom, för sin föreläsning sedan följde en genomgång utan koncept (fegt med manus) av begreppen kring hans filosofi. Där han snävade in ramarna för existentialismen, en filosofilektion, där han bemötte sina kritiker från vänster (kommunisterna) och från höger katolikerna. Sedan fortsatte tumulten under åren; de första fria radiosändningarna med hans tidning Les Temps Modernes där de kritiserade och ironiserade och drev kraftigt med de Gaulle och Gaullismen, att han tackade nej till Nobelpriset trots att hans tidskrift Les Temps Modernes behövde alla pengar, kring 68-revolten när de unga, André Glücksman,  skrek åt Sartre fatta er kort monseiur Sartre, under 70-tals åren som redaktör för små maoistiska skrifter där han förenklade språket som en värsta webbredaktör samtidigt som han arbetade på en gigantisk avhandling om Flaubert som aldrig blev riktigt avslutad. De många kvinnohistorierna, gärna med unga filosofiintresserade studentskor, en av dem adopterade han, Arlette Alkaim styvdottern som i dag förvaltar Sartres litterära kvarlåtenskap, in i det sista stödjer han grupper som gör uppror mot det bestående samhället. Jean Paul Sartres begravning 19 april 1980 blev en stor manifestation i Paris med drygt 50 000 som följer honom till graven på Montparnasse-kyrkogården - tumultartad även den. I dag är det många i Frankrike som sörjer och saknar han röst och att det inte finns en samlande kritisk intellektuell röst i landets radikala idétradition när samhället splittras av National Front, högerkrafter, fattiga förorter och islamistiska våldsgrupper.

 Vi avslutar med en liten brasiliansk komedifunk i Sartres anda.
Sartre lever sitt eget liv!
Leve existentialismen och en skarp samhällskritisk blick!

  Andra bloggar om fotografi Andra bloggar om litteratur  Andra bloggar om klassresor  Andra bloggar om författare: Andra bloggar om Stockholm Andra bloggar om skrivande Andra bloggar om Istanbul   Andra bloggar om pedagogik   Andra bloggar om didaktik 
©Thommy Sjöberg

Labels: , ,

Wednesday, April 22, 2015

See you in Istanbul - Kistalight

Nu prövar vi en ebook av See you in Istanbul, som vanligt, en massa trial and error med formaten! Men här en något så när färdig version!
Omslaget, framsidan, till exempel ska ha ett visst antal pixlar och en viss bredd och höjd!
Då duger inte allt för rektangulära bilder även om de är estetiskt lyckade och uttrycksfulla.
Form går före innehåll!
Kanske är det också så att först nu är texten mogen för en slutlig bearbetning och version?
Ett grundmanus som behöver poleras och slipas för att få det där flytet i språket och den till synes lätta och ljusa framställningen.
Som är så typiskt för Kistalight!?
Men någonstans ska man sätta punkt så håll till godo!
Välj flöde i PDF eller bladvändare i epub och mobi eller läs direkt online!
Se även bloggarna i ett flöde på Kistalight goes Ryan!
Kanske snyggaste versionen layoutmässigt!
Men fungerar det, ett flöde, för läsningen?
Bäst med papper eller ebook?
Varför inte både och!
I en ebook finns det hur som helst plats för en ny typ av berättande där du kan blanda text, bild, ljud och musik och länka dig fram till noter och kommentarer på ett spännande sätt.
Blir det tid för eftertänksam läsning då?
Hur so helst håll till godo!
Free Download som vi säger på nusvenska!
Bara att ladda ner (nedan) grabbar och tjejer!

  Andra bloggar om fotografi Andra bloggar om litteratur  Andra bloggar om klassresor  Andra bloggar om författare: Andra bloggar om Stockholm Andra bloggar om skrivande Andra bloggar om Istanbul   Andra bloggar om pedagogik   Andra bloggar om didaktik 
©Thommy Sjöberg

Labels: , , ,

Tuesday, April 14, 2015

Vi minns Günter Grass på Kistalight


I dag minns vi Günter Grass på Kistalight med några gamla bloggar om den magiske berättaren. Nu går de vidare till andra nejder våra litterära idoler, Grass och Tranströmer, men deras berättelser och dikter lever kvar. 

I dag kikar vi på några böcker som absolut hör hemma i en kanon. Det får bli Günter Grass med Blecktrumman och Michail Bulgakov med Mästaren och Margarita. Båda verken tillhör de böcker som brukar kunna räknas till den Fantastiska romanen den så kallade magiska realismen. De står på Kistalights redaktion och väntar på att bli lästa men utan att darra på manschetten utnämner vi dem olästa till att tillhöra en kanon. Blektrumman har vi sett i en mycket sevärd film och Mästaren och Margarita sågs i en upplevelserik teaterföreställning med bland annat Per Myrberg.
Var det på 70-talet?
Bägge böckerna berättar en historia om det grymma 1900-talet under nazismens och kommunismens totalitära regimer. Där de genom sina berättargrepp gestaltar ondskan. Det ser vi på Kistalight bara genom att läsa några sidor.
Günter Grass som avslöjat i sina nyss utgivna memoarer att han tillhörde Waffen SS, som tonåring, under andra världskriget har fått utstå mycket smälek för detta ändå var det en gammal känd sanning som funnits i källor och dokument. Kanske är det ändå en försoningsgest från Grass sida att lyfta fram sitt medlemskap där i sin självbiografi och lätta på skammen.
Även vanliga hyggliga tyskar kunde tillhöra typ Wafffen SS och liknande om det ville sig illa!
Ryan Air ser vi genom DN erbjuder lågpris resor från Krakow i Polen till Frankfurt för kränkta polacker för att komma och snacka med Günther – man måste väl mena bokmässan där då?
Fantastiskt form av erbjudande i sig!
Vi på Kistalight som läst andra minor klassiker av Grass som Flundran, Mötet i Telgte och Tankefoster eller tyskarna dör ut har länge tänkt besöka både Lübeck och Gdansk. I Lübeck finns i den gamla Hansastaden ett Günter Grass-Haus där det finns samlingar av hans gravyrer och skulpturer. Under speciella Hansadagar uppträder Grass där med läsning av sina texter i den medeltida miljön. Grass bor även i staden.
I Gdansk utspelas ju Blecktrumman även detta en Hansastad där Grass är hedersmedborgare tack vare Blektrumman. Grass som är född i Gdansk, dåvarande Danzig, anses fortfarande av Gdanskborna som en värdig hedersmedborgare åtminstone av 72 procent av dem.
Poängen är att med Ryan air kan man flyga till både Gdansk och Lübeck till en mycket billig penning på mindre än en timme från Skavsta och uppleva dessa genuina städer från Hansaförbundets tid.
Snacka med Grass det kan man ju göra genom att läsa hans böcker och då speciellt Blecktrumman.


Nyårslöfte Light
Årets (2/1 2010) litterära läslöfte Günter Grass Blecktrumman - en modern klassiker om Oscar Matzetath som inte ville bli vuxen och den oöverträffade skildringen av staden Danzig som sedan blev Gdansk!
 Blecktrumman avklarad och läst under hösten i början av oktober!
Hittade inte boken i vare  sig välsorterade gamla boklådor eller på antikvariat i början av året utan lånar till slut Blecktrumman  på Kista bibliotek av Lotta som hämtar fram boken från magasinet.
Äntligen får jag läsa hela boken - filmen har jag sett flera gånger med mina nior när vi läser om mellankrigstiden och andra världskriget i historia. I filmen ligger tyngdpunkten med all rätt på tiden före kriget med klassiska miljöskildringar från Danzig (Gdansk) och fina personteckningar från den den tysk/polska familjen Matzerath med rötter i Kashubien.
Günter Grass lär ha hävdat att Blecktrumman är en realistisk roman! Kanske kan man säga det i en känslomässig och psykologisk mening. Till formen ligger den dock nära den Latinamerikanska romanens magiska realism och den europeiska skälmromanen.
Vad passar väl inte bättre än ett grodperspektiv från en liten kille som stannat i växten och vägrar att bli vuxen om man ska skildra  det känslomässiga klimatet hos tysk småborgerlighet, nazismens framväxt, andra världskrigets fasor och efterkrigstidens omvandlingar i mellaneuropa.
Genialiskt och stort berättande med massor av berättelser som fungerar som fristående noveller. Där satir och realism kan övergå i kväljande naturalism som i t ex berättelsen om hästhuvudet och ålfisket eller när Oskar besöker läkaren och prövar sin röst bland inlagda foster. Symboliskt blir även att här skildras de första skotten, salvorna, som avfyras av tyskarna från Die westernplatte i Danzig när polska posten anfölls i inledningen av andra världskriget.
Något mer osäker på hur efterkrigsskildringen - fungerar dock utmärkt om svartabörsmarknaden, komiskt burleskt om konstakademin i Düsseldorf och Oskars, läs Günter Grass, tid som stenhuggare där och när Oskar gör karriär som musiker.
Betyg fem virvlande slag på Blecktrumman av fem!

Labels: ,