Sunday, July 05, 2020

Final Light Kalmarspelen 2020

Kistalight har varit i Kalmar och lirat tennis i Kalmarspelen 2020. Här bild efter finalen HS 55 från årets finalpar segraren Anders Alriksson och tvåan Kistalight/Thompa. Segraren fick två rör med bollar och tvåan Thompa en rulle tejp för sitt tennisracket.
Precis vad jag behövde!
Ska absolut fixa till handledsgreppet med lite fräsch tejp!

Ssch ... säg inget till Folkhälsomyndigheten!
Finns just inga klasser i år för äldre-äldre!
Svenska Tennisförbundet har strukit alla klasser från 70 plus och uppåt.
Herrar single 55 var åldersklassen i år.
Vad göra?
Jo man får anmäla sig till yngre-yngre klasser och försöka lista ut lämpliga motståndare. I Herrar motion florerar riktiga lirare som har mycket högre spelnivå än sin ranking. Det vet jag sedan förra året. Se Sverige VM-Brons - Mimmi Larsson Light!
Bäst att undvika!
Än får Anders Tegnell vänta med krocketspel, bouleset eller stavgång!
 Thompa piratspelar i herrar 55 och blir till sin förvåning seedad (rankad) tvåa i gruppen.
Okej det är en blygsam grupp på fyra spelare!
Det blir semi direkt.
När sedan min tänkta motståndare har sträckt någon magmuskel och lämnar wo är min första final i veterantävlingar ett faktum.
Min motståndare i semi måste ha läst min rysarstatistik från Svenska Tennisförbundet!
Visst jag har lirat finaler förr, matcher, om förstaplatsen i gruppspel då och då och vid ett tillfälle spelade jag dubbel med yngre man HS 45 i en trivseldag för spelare med blandad spelnivå i Sundbyberg TK. Min uppgift var att hålla mig undan framme vid nätet så fick han slå in bollarna.
Räckte nästan till final!
Här om året kom jag trea i Aspö Open veteranklass typ HS 45 och äldre.
Se Aspö Light - Vandrarhem, Världsarv och lite Asfalt!

Lördagens finalmatch HS 55 var en blåsig historia.
Västlig stark byig vind, det gäller att hålla i bollen.
Visst några bollar blåste bort och några in, två olika spel beroende på vilken sida man stod på.
Visst blåste min motståndare Herr Andersson av mig från banan, rörde sig snabbt som en vessla på banan, högg på mina stoppbollar, en bra toppad dubbelfattad backhand, hyfsad smash på mina höga bollar mot baslinjen (slickar linjen - nåja) har en fin spelrepertoar med en hyfsad forehand och en snabb hård första serve som oftast blev för lång.
Det var en värdig vinnare.
Inget snack om detta!
Kistalight måste trots allt visa lite mer energi på banan; hugga på stoppbollarna, röra på fötterna, tänka till med tajmingen och slå igenom fore och backhand.
Kul trots allt att vara i final på Kalmar TK fina grusbanor med den trevliga tävlingsledningen och häftigt med den nya Padelanläggningen bredvid tennisbanorna där det pågick någon sorts serie. Kistalight ägnar någon timme efter finalen åt att studera Padelns hemligheter, en bollsport för lirare, innan jag åker till Bauhaus för att köpa några pallkragar och göra både mig själv och Mimmi glad.
Vi är ju trots allt torpare på Norra Öland.
När jag åker över Ölandsbron regnar det, ett strilande duggregn, Kalmarsund i dis och vid brofästet på andra sidan tonar Kalmar och en förlorad final bort i backspegeln.

© Thommy Sjöberg

Labels:

Saturday, June 27, 2020

Hökis - Tillvarons Hundar

Spännande deckare i SvD i sommar, Söndagsvägen, true crime, Peter Englund har forskat i läggen om ett svenskt klassiskt kriminaldrama Mordet på Kickan Granell i Hökarängen. Det blir också en berättelse om rekordåren i det svenska Folkhemmet.
Då allt var möjligt!
Klasskarriären skymtade runt hörnet genom studier eller entreprenörsskap. Men det blir också en berättelse om sprickorna i Sverige och krackeleringarna i Folkhemmet. Moderniteten i det svenska samhället kostade på och mordet på Kickan Granell skedde precis i skärningspunkten mellan det gamla efterkrigs-Sverige och rekordåren.
Nedan en bit om Kistalights äventyr i Hökis några år in på Sjuttiotalet!


En hund som hette Fredde

Vem ska rädda dig Bente
Från tillvarons hundar
Ulf Lundell
Varje morgon likadant!
Dörren öppnas, den kraftfulla schäferhunden Fredde står på bakbenen och lägger framtassarna på Kistalights axlar och hälsar välkommen.
Lika överraskad varje dag!
Bland kryddvägar, hantverk, tobak och veckodagsvägar i Hökarängen på sjuttiotalet med uppgift att måla om och tapetsera en utbränd lägenhet, nåja rum, hos deppig ung man.
Brandorsak, konflikt med försäkringskassan om rätten till sjukpeng eller var det bara slut med tjejen?
Hur som helst ligger vår unge man på soffan i vardagsrummet, deppar, tycker sig ha något med nerverna eller var det huvudet vilket han absolut vill bevisa för försäkringskassan och de sociala myndigheterna.
Till vänster bakom soffan det utbrända rummet där taket ska målas om, tapetrester ska rivas, väggar ska bredspacklas och nya tapeter ska hängas. Schäfern Fredde och Kistalight bekantar sig med varandra och eftersom vi till vardags bor i vänsterkollektiv, eldar vi på, ursäkta uttrycket, om samhället i snacket med vår deppige unge man.
Schäfern, kommer vi kan kalla honom Fredde, ser förvånansvärt välvårdad ut och är inte av den raggiga typen som man kan se hos missbrukare.
Just den här veckan lyser den kapitalistiska utsugaren, till målarmästare med sin frånvaro - se Kistalight arbetarkis som boende i vänsterkollektiv och med studier av Marx och Engels i ryggsäcken, .
Målarmästaren var nämligen dödskraj för schäferhundar.
Arbetsro alltså – nåja vår målarmästare var mer en hygglig och robust karl som antingen kunde beskrivas som snål eller väldigt ekonomisk. Eftersom Kistalight jobbade på ackord gällde det att få till det. Allt var inte mätbart enligt ackordslistor och då fick man skriva upp timtid. Kan ungefär beskrivas som extra timmar utöver ackordet. Om detta pågick ofta en diskussion där Kistalight oftast föll till föga mot sin kapitalistiska utsugare till målarmästare. I ärlighetens namn fick man även tillstå att det inte fanns så stora marginaler till vinster.
Nåja man kunde göra ett gott hantverk istället.
Andra dagar kunde vår målarmästare berätta om hur det var förr i Hökarängen - på pionjärtiden.
Hökis kallades för Skittunnan!
Det var de första åren. Massor av hus byggdes kring veckodagsgatorna – ”ett miljonprogram” på det sena fyrtiotalet. Lätta masonitskivor som mellanväggar utöver de bärande murade väggarna och med torrdass på gården. Inflyttningen från landsbygden pågick redan då för fullt och Hökarängen blev känt som något av Vilda västern där skitkorvarna, latrinet, kunde flyga genom luften från de öppna fönstren. Sedan förnyades Hökis, restaurerades, bland annat genom vår firma Andreassons måleri men det är som man brukar säga en annan historia.
Dagarna går i det inte allt för glassiga Hökarängen bland kryddvägar och veckodagar i Söderförort. Vår unge deppige man ojar sig på soffan, Kistalight eldar på, ursäktar fortfarande uttrycket, om samhällets orättvisor och kapitalismens förfall, medan arbetet framskrider.
Vårt kraftpaket till schäfer deltar nyfiket, sitter plats bredvid tapetbordet, medan Kistalights vevar på med tapetgrejerna (mäta, riva, klistra, skära, sätta).
När det är dags för slutfinishen med att sätta tapeterna och vi stryker ut vådorna nedtill med vår tapetborste känner vi en stor blöt tunga som slickar vår kind. Kistalight ser knappt med högra ögat, gammal ögonskada, och har inte märkt att vår schäfer, vi kan kalla honom Fredde, smugit upp och saluterar Kistalights arbete med närkontakt.
Målarmästaren som heter Ove har äntligen dykt upp, ryser när han ser kraftpaketet till schäfer och säger till Kistalight.
Du som har sån tumme med folk och fä här i Hökarängen borde absolut fortsätta med dina studier!
Kistalight som då både hade tagit studenten på Natur på Norra Latin och klarat av akademiska betyg i matematik på Stockholms universitet, vet inte riktigt vad han ska göra med sina studier, utan läser istället lassvis med böcker, samhälle och skönlitteratur, bor i vänsterkollektiv i Örby Högdalen och trivs ganska bra med sitt målarjobb i de södra förorterna.
Socialhögskolan kunde vara något säger vår robuste hygglige målarmästare med eftertryck.
Då blir du aldrig arbetslös!
Här ute i Hökis behövs alltid socialen.

Bente - Ulf Lundell från debutalbumet Vargmåne


© Thommy Sjöberg

Labels: , ,

Tuesday, June 23, 2020

Serotonin Light Michel Houllebecq

Michel Houllebecq och hans fru Qianyum Lysis Li på gala med något svalkande i glaset. Lägg märke till M H:s askpelare på cigaretten, ashes for ashes, ett sätt att berätta en historia?

Kista Lumiere said

Läser ut Michel Houllebecqs Serotonin under våren (den 30/4 -20).
Gör som hundratusentals fransmän, läser M H:s Serotonin.
Inte så konstigt att han är en bestseller!
Säljande inslag är sex, sprit (liqueur - bouze), plus lite gräs, rock´n roll, toppat med vapen och våld.
Dessutom kan han skriva M H; en precis prosa när han beskriver landskap, platser, bilfärder, stadsmiljöer, hus och människor. Centrala platser i hans berättelse är Paris och departementen Marche, Calvados och Orne i Normandie. 
Övergivna områden med dimbankar som svävar över betesmarker och marsk i en alldeles särskild poesi. Ortnamn som virvlar förbi är, några av dem, Clesy där vår antihjälte bor, chateau d Òlonde där hans studiekompis Aymeric bor i ett slott, Pont-l Eveque, Putanges (kul ortnamn se Pute et ange) Coutance, Falaise och Rabodanges.
M H:s huvudperson är en antihjälte, en looner och en ensamvarg, i samma anda som en Mersault från Albert Camus Främlingen men i en porrigare uppdaterad version. M H laddar med  klichéer från pornografins värstingvärld som han låter sin karaktär Florent-Claude Labrouste fantisera och berätta om i sin föreställning om kärleken och kvinnan.
Det går inget vidare!
I sin grabbighet blir det plumpt men också roligt, påminner en hel del om Tourettes syndrom. M H:s karaktär Florent har inte varit på någon fortbildningskurs i jämställdhet, tränat i modern kvinnosyn, sin syn på sex eller en värdegrund för 20.e århundradet! 
Kvinnosynen har genom sin förskräcklighet och totala brist på behov av PK en befriande humor!
Kan en man verkligen vara så reaktionär?
Vapen fetischer får också ett utrymme i romanen och får berättelsen att byta nivå till en kuslig thriller. Bland annat finns det en beskrivning av hur barnsligt lätt det är att hantera en Smith & Wesson 357 Magnum med både kort och lång pipa, något för alla privatspanare runt Palmemordet (Skolavslutning i Palmemordetatt fundera över?.
Se 
M H:s antihjälte jobbar metodiskt på sin egen känslomässiga nolläges-strategi. 
Ett sätt att behandla sin depression, misslyckanden och känsla av att inte höra till!
En väg mot själslig karantän mot modernitetens virus!
Förutom att sex, samliv, alkoholism, vapen och karriär är ett tema i Serotonin, så är dessutom en bakom liggande samhällsskildring landsbygdens avfolkning, glesbygden överlevnad och mjölkböndernas förmåga att kunna konkurrera i EU  i en globaliserad värld, med priser som det går att försörja sig på, som är magra trots omfattande tekniska investeringar.
Sex och priset på mjölk går det ihop i ett spänningstema för en roman?
Sic! 
Det gör det!
M H förebådar även till en del De Gula Västarnas uppror i Frankrike och skriva det kan han.
Frågan är om M H:s Serotonin är en svartmålad humoristisk kommentar till vår samtid.
Kistalight bara undrar?
les-meilleurs-moments-de-la-fashion-week-homme, mer modevisning pour monsieur Michel Houllebecq et sa femme

Betyg ... fem icke PK av fem! M H borde få gå på minst fem fortbildningskurser i värdegrund och kvinnosyn tillsammans med några riktiga feminister. 
Men då förstås kanske han inte är (blir) Michel Houllebecq längre!

© Thommy Sjöberg

Labels: , , , ,

Tuesday, June 09, 2020

Skolavslutning i Palmemordet

Imorgon blir det skolavslutning Light för alla Palmespanare, glada amatörer, knäppgökar, nördar, Rosa Pantern på Kungsholms Krim och Palmegruppen.
Krister Petersson lägger fram den slutliga berättelsen med godtagbara bevis och en sannolik historia i fallet om mordet på Olof Palme efter drygt 34 års skavande, spanande, plågsamma misstag och spekulerande i ämnet.
Sätter punkt!
Får vi hoppas!
Kistalight kommer att delta från hemmafåtöljen som på en avslutning i den gamla folkskolan; vattenkammat hår, med bena, nyklippt, nystruken skjorta, ljusa linnebyxor, gott humör, litet anteckningsblock och penna, nybyggt kaffe och croissanter på en assiett, ett glas kommunalt vatten spetsat med lite porlande, några nyplockade sirener från lilla täppan på bordet och bänka oss framför TV:en klockan 9:30 AM.
Spänningen är olidlig.
Samtidigt lägger vi in våra senaste alster i ämnet och ser om de innehåller några visioner (sanningar) eller hur nära sanningen två böcker om Palmemordet vi nyligen har läst stämmer med verkligheten.

Knäppgökarnas Sammansvärjning Light


I dag årsdagen för Palmemordet, 34 år sedan de där ödesdigra kusliga minuterna på Sveavägen. Kistalight har bestämt sig för att nu får det vara nog.
Skarpt läge!
Här behövs okonventionella grepp!
Tänka utanför boxen!
Vi har kallat in en av de skarpaste hjärnorna i den svenska deckarhistorien.
Ture Sventon, mannen - legenden med den höklika profilen, den osannolika förmågan till koncentration och sin flygande matta.
I dag utnämnd till privatspanare!
Vi har laddat med semlor, Tures sekreterare fröken Jansson har levererat temlorna från Rotas konditori på Tegelbacken. Ture har lite vitt semlepuder på näsan, smakar av den utsökta mandelmassa blandningen, tänker och citerar sig själv.
Använd endast pitolerna i nödfall!

Kistalight har lånat Magasinet Filter (juni/juli/2018) på Kistabibblan med reportaget om Den Osannolike Mördaren av den grävande journalisten Thomas Pettersson. Dessutom har vi läst tre artiklar via Flashback Forum (hardcore) av journalisten Olle Minell från tidningen Proletären. Artiklar som publicerades redan 1991 mars/februari som nr 7, 8 och 9.
Reportagen handlar om Skandiamannen och hans roll och hans motsägelsefulla vittnesmål på mordplatsen Sveavägen/Tunnelgatan.
Vi låter Ture läsa artiklarna ... med ännu ett klassiskt Sventon citat.
Det är för tidigt att yttra sig om saken ännu!

Skotten föll 23:21:30 där fanns 22 vittnen, Olof och Lisbeth Palme och mördaren. Ett vittne avviker i sin uppfattning om vad som hänt och ger motstridiga uppgifter som dessutom ändras, vittnet verkar dessutom känna till detaljer som han inte borde ha en aning om.
Skandiamannen!
Ständigt denna vessla säger Ture efter att ha läst vittnesrapporterna.
Ingen riktig agent, militär eller polis som är en konspiratör och Palmehatare använder en cowboypickadoll som mordvapen säger Ture.
En super ... super hemlig agent som är mördare använder pitol säger Ture med emfas, samtidigt  som han i profil ser ut som en skarp hök.
Medan Ture mumsar på sin semla, utmärkta temlor det här, måste säga att alla vittnens uppgifter är ganska samstämmiga utom, hm... hm, den här Skandiamannens iakttagelser, 22 vittnen, Palme och Lisbet och så mördaren förstås.
Tänk om ett av vittnena dessutom är mördaren säger Sventon medan han borstar bort lite florsocker från nästippen.
Och tänk om Lisbet sett fel person; det var inte mördaren utan vittnet Björkman som stod närmast i blå täckjacka och toppluva som måste ha sett alldeles förfärad ut av det förfärliga mordet (skräckinjagande likt en Christer Pettersson) trots att han hade fredagsfestat.
Några (någon) av vittnena tycker sig också ha sett att mördaren bar lågskor och handledsväska, skorna kanske förklarar mördarens knyckiga sätt att springa.
Det var halt i kylan den där februarinatten.
Hm ... hm säger Ture medan han griper sig an ytterligare en semla; mördare i lågskor i kylan, knappast en konspirerande agent som mördare, dessutom handledsväska som kallades för bögslunga, si så där omkring sjuttio och åttiotalet, när det begav sig.
Lågskor, cowboy picadoll och Ville Vessla, njaa säger Ture som tänker till.
Måste i alla fall vara någon som inte planerat mordet så himla noga.

Herr Omar kallas in till gathörnet Tunnelgatan och Sveavägen. Ture Sventons gode vän; kaffeälskare och flygande matta expert.
Det är för mig en stor ära och enligt min ringa mening säger herr Omar och tillägger.
Är det Krister Peterssons (Palmegruppens chef och åklagare) avsikt att liksom vänja oss vid att snart är Palmemordet uppklarat och kan läggas till handlingarna?
Men först får alla privatspanare, (knäppgökar), och media komma till tals med sina spekulationer och teorier.
Och det finns inte så mycket kvar av det offentliga materialet som inte är genomgånget!
Dock finns Skandiamannen, en mördare i lågskor, mörk rock, keps med öronlappar, stålbågade glasögon, en Ville Vessla figur, med möjlig tillgång till cowboy pickadoll och hemmahörande i Palmehatande miljöer i Täby. Dessutom stämmer den upprättade (av den svenska polisen och FBI)  gärningsmannaprofilen ganska bra.
Är detta möjligt?
Bäst att vänja sig!
Vi tar en semla till.
Utmärkta temlor säger Ture Sventon och herr Omar nickar bifall ... enligt min ringa mening.

PS Anonymous Kistalight som (nåja) privatspanare said...

Det lär finnas omkring 100 böcker om Palmemordet. Mer eller mindre fantasifulla när det gäller motiv och konspirationsteorier.



Inte så konstigt med tanke på att polis och myndigheter ständigt kört fast och var fel ute redan från början.
Det blev fel från början ... kanske också med tanke på att det var Sveriges statsminister Olof Palme som var offret.
Det fanns ingen mental beredskap för ett sådant brott!
Media, de stora tidningarna fungerade bättre, AB hade en mapp vad som skulle göras om Olof Palme (statsministern) mördades på Drottninggatan (sic!), dessvärre fungerade inte Sveriges Radio, det dröjde flera timmar innan de gick ut i etern med nyheten.  
Mordutredningen sköttes amatörmässigt från början, leddes av fel personer och man bet sig fast vid fel spår (prestige och maktkamp) och misstagen liksom fortplantade sig. Motiv och konspirationsidéer blev större än de faktiska bevisen (vittnesuppgifter) som fanns på brottsplatsen!
Tillbaka på ruta ett säger sig nuvarande spaningsgrupp veta hur mordet gått till och vem som ligger bakom det.
Har man en berättelse(r), ett mordvapen och en gärningsman som kan knytas till brottet?
I väntan på Krister Peterssons utlovade redogörelse för Palmemordet kan man också läsa några böcker om Skandiamannen.
Thomas Petterssons reportage i magasinet Filter som också blivit en bok; Den Osannolika Mördaren 2018, Nationens Fiende av Lars Larsson 2016 (fram för allt en sammanfattning av vittnen och händelser kring brottsplatsen med Skandiamannen som en gåta) och Landsförrädaren , politisk thriller, av Anders Jallai 2011.

Bara att vänta och se vad åklagare Krister Petersson kommer att lägga fram till sommaren.
Det blir olidligt spännande.
Vilka skriverier och vilket mediabrus det kommer att bli!

Labels: 

Knäppgökarnas Sammansvärjning Light del II


Gåtans Lösning!
Tänka utanför boxen?
Vilket scenario var det mest tänkbara när det gäller mordet på Olof Palme?
Var det en ensam galning fylld av Palmehat som utförde dådet?
Mycket möjligt - ingen sensationell tanke!
Utfördes dessutom mordet av en slump?
Tillfället gör tjuven (mördaren)! Möjligt, men mord på en statsminister?
Dessutom av en osannolik typ av person!
Ett Scenario som väl åtminstone borde undersökas!

Palmegruppen, Holmér och Ölvebro & CO, som spanare; en tragikomisk fars i den svenska kriminalhistorien?
Rosa Pantern på Kungsholm Krim i Stockholm!
I alla fall om mördaren av Olof Palme är Sture E (Stig E) eller den så kallade Skandiamannen!

Kistalight har läst Lars Larssons Nationens Fiende. Lars Larsson är en indieförfattare som gett ut en egen producerad bok om mordet på Olof Palme. Boken är i första hand en sammanställning av vittnesuppgifter i och omkring själva mordplatsen. Uppgifterna bygger på de omfattande offentliga källor som finns från rättegången mot Christer Pettersson, tidningsartiklar, böcker av privatspanare och andra författare som engagerat sig i fallet, plus Skandiamannens medverkan i media och författaren Lars Larssons egna anteckningar om Skandiamannens, Sture E, biografi.
Det finns knapphändiga uppgifter om Lars Larsson på nätet!
Han lär vara en medelålders man, företagare, bosatt i Schweiz med sin familj och utgivningen av Palmeboken har han bekostat själv.
Kistalight passar på att låna Lars Larssons Palmebok som e-bok den enda som finns tillgänglig på Stockholms Stadsbibliotek, och med visst besvär lyckas vi ladda hem boken.
Faktiskt vårt första nedladdade lån av en e-bok från Bibblan.
Larssons genomgång av mordet är minutiöst redovisad och utförd med kommentarer och tabeller.
Troligen jämförbar med en erfaren brottsutredares PM eller protokoll.
Genomgången ger en klar och tydlig bild av vad som hände på mordplatsen även om det finns motsägelsefulla iakttagelser.
Larsson följer kronologiskt händelserna från skotten, jakten, mördaren och gör genomgång av alla ögonvittnen från de bilburna till de promenerande. Han går igenom signalementet från allmänna intryck till en genomgång av hur mördaren var klädd, plagg för plagg; huvudbonad, ytterplagg, byxor, skor, ålder, längd, rörelsemönster, kroppstyp, övriga kännetecken, plus löpstil, ansikte och slutligen en sammanfattning av signalementet.
Mordögonblicket gås även igenom med precisa detaljer.
Vad säger vittnena just där.
Sedan ny genomgång av vittnesförhören med Sture E, Skandiamannen, han är även inkallad till vittnesförhör vid Christer Pettersson rättegången.
Troligen för att stärka försvaret av den tilltalade!

Skandiamannen, av Hans Holmér kallad Elefanten i rummet, är den som avger de mest avvikande uppgifterna.
Hans närvaro är dessutom okänd av de andra vittnena, ingen har just sett honom, ändå sitter han inne med detaljer, kunskaper om mordet, som visar att han har varit där. Faktiskt detaljer som bara han och mördaren kan ha känt till!
Sture E, Skandiamannens, berättelse blir en skuggbild (spegling) av mördarens gärning i hans vittnesmål inför polisen, media (tidningar och TV).
Är Sture E en mytoman eller knäppgök som tar plats i polisens utredningar, som dyker upp i media på bild och film.  En narcissist som tar chansen att få uppmärksamhet även om han blir sedd som en knäppis eller väljer han en medveten strategi, iskallt i så fall, för att desinformera, reducera vittnesbevis och kanske få insyn i vad som händer i utredningen?
Gåtan bakom mordet på Olof Palme blir en pusseldeckare i Lars Larssons kartläggning av alla vittnesförhör.
En överraskande detalj satt han inne med Sture E, Skandiamannen, som bara han och mördaren kände till.
Läs Lars Larssons bok Nationens fiende får ni se vilken!
Hur som helst!
Signalementet på mördaren stämde mer än väl in på Skandiamannen Sture E och polisens med FBI:s hjälp upprättade gärningsmannaprofil (se uppgifter från Filter Magasin) stämde mer än bra i några delar.

Elefanten i rummet, Sture E, har en roll i Lars Larssons mordutredning och han levererar också en trolig flyktväg efter mordet. Efter David Bagares gata där de sista vittnena sett mördaren, väljer Sture E att ta höger på Regeringsgatan sedan höger igen Brunnsgatan, fram till Luntmakargatan och fram till mordplatsen där han ser ambulansen med Palme åka iväg och där ett antal människor har samlats. Nu är Sture så förfärad över vad han gjort, inte planerat, så att han skulle vilja överlämna sig till polisen.
Han vänder sig till en av de unga poliserna på mordplatsen.
Jag vet vart mördaren tog vägen säger han.
Polisen avbryter och säger att de redan förföljer mördaren.
Sture E ilsknar till, förstår att han inte är igenkänd och tar nattbussen hem till Täby efter att först, alldeles förstörd (uppgifter från tidningen Filter), ha varit även en sväng (ca 20 minuter efter mordet) på sin arbetsplats Skandia.
Lars Larsson genomgång av vittnesuppgifterna pekar på att Skandiamannen, Sture E, är väl så indragen i mordet, och kanske är mordgåtan så enkel att han en sen fredagskväll får syn på paret Palme, vill säga några väl valda ord, är i vredesmod efter att ha druckit middag och lite till, bestämmer sig för att skjuta Palme, blir förfärad, stannar upp en aning innan reptilhjärnan tar över och Sture E försvinner in i gränden.
Tillfället och Palmehatet gjorde den osannolika mördaren!
Revolvern hade Sture E lånat (sen en tid tillbaka kanske) av sin gode granne i Täby som var vapensamlare för att känna sig säker när han gick hem från Skandia sena kvällar när han (pimplat) jobbat över.
Revolvern (cowboy picadollen) hängde han upp på väggen igen efter mordet på Olof Palme hos sin gode granne vapensamlaren.
Slumpen och ingen konspiration är det ett möjligt scenario för att lösa Palmemordet?
Vi får se vad den nya Palmegruppen kommer att berätta innan sommaren är över.
Spänningen är olidlig.
En gåta till!
Varför utredde man, Palmespanarna (Rosa Pantern på Kungsholm Krim i Stockholm), inte Skandiamannen fullt ut och gick till botten med hans avvikande vittnesmål och hans excentriska uppträdande i media?
Visserligen var Skandiamannen, Sture E, osannolik som mördare.
Men vilken mördare av en statsminister är egentligen sannolik?
Några länkar (tidigare bloggar) från Kistalight om Palmemordet
Hur var det nu?
Gustav den III gick på Operan.
Palme gick på bio.
Konspiration?
Sant när det gäller Gustav den III!
Sannolikt när det gäller Olof Palme?!
Palmeutredningen!
Ett berg av byråkratisk förträngning!
Ett moras av kvicksand!
För att inte störa den svenska självbilden?

© Thommy Sjöberg


Labels: ,

Saturday, June 06, 2020

Sommarlov för Grupparbete Light


Vi brukar skriva en blogg på Nationaldagen.
En trevlig tradition!
Från början var det av pedagogiska skäl!
Varför firar vi nationaldag den 6:e juni, fint inslag med eleverna, sedan blev det en kul grej för att lyfta fram något som är typiskt svenskt, gärna i en liten skämtsam ton.
I dag hyllar vi Anders Tegnell som har (tok)hyllats de första månaderna under pandemin; med porträtt på både t-shirts, tatueringar, träskulpturer, teckningar, tygväskor och det har skrivits och sjungits tokroliga sånger om vår epidemolog.
Kistalight har ställt in sig i hyllningskören tyckt sig se ett grupparbete i SO (samhällets tjänst) på gång i konsten att platta ut en kurva.
Teamwork för att platta ut kurvan i kampen mot det rackarns viruset utan total lock-down.
Anders Tengnell och strategin mot Covid -19 som det mest svenska som finns just nu och som väcker internationell uppmärksamhet och viss förundran världen över.

Sommarlov för fortsatt jobb att Platta ut Kurvan Light?
Nja, det har blivit gnissel i maskineriet.
Dödstalen i Sverige är alldeles för oroväckande höga.
Vissa veckor är de högst i världen per capita!
Kan bero på hur man räknar, hur man behandlar statistiken, länder gör olika!
Inte säkert att det beror på vår smittskyddsstrategi!
Har Majens grupparbete havererat?
Ett grupparbete bör ha en början, ett mitt (peak) och ett slut!
Nu råder förvirring.
Hur gå vidare i kampen?
Testning och smittspårning?
Presskonferenserna börjar bli allt mer oroväckande.

Medan dödssiffrorna stiger pekar Majen på fortsatt fina kurvor men visar ointresse för en strategi med testning och hur man går vidare!
Bära ansiktsmask är inte heller något för vår Tegnell!
Presskonferenser påminner en hel del om tidigare dagliga konferenser när det har varit kris i Sverige.
Palme, Estonia och Tsunami, brr!
Brister som drunknar i en byråkrati.
Ingen vill ta ansvar för en strategi!
Finns det en strategi?
Bild, karikatyr från http://jeanders-bilder.blogspot.com/

Socialministern Lena Hallengren ställer alla resurser till förfogande och säger att staten betalar kostnaderna, Smittskyddshälsomyndigheten verkar ointresserad (majen vill hålla på med sina kurvor), de stora sjukvårdsregionerna (6 alt 21 st beroende på vilka man räknar) förmår inte att organisera testning och provtagningar och verkar inte få korn på någon hållbar strategi och syfte.
Vad göra?
Jo tillsätta en kommission!
En mycket svensk svensk åtgärd!
Några namn på kommissioner som kan väcka obehagliga associationer är Palme, Estonia, tsunami och Finans...

En sjukvård och äldreomsorg som redan var i kris när pandemin slog till. Sjukvården har lyckats ställa om, skala upp som man säger på nusvenska, och gjort ett fantastiskt arbete. All heder åt dem ...
Men äldrevården och Hemtjänsten aj...aj .. aj vilka dåliga exempel det finns, dock inte alla det måste betonas. Med usla förhållanden för de anställda och de äldres boende, brister i utbildning, skyddskläder och organisation.
Managementtänk, privatisering, marknaden, tjäna pengar på vård och omsorg och årtionden av social nedmontering. Klart att det slår igenom när en svår pandemi står för dörren.
Men all heder även till dem som jobbar, kämpar, på i äldrevården och hemtjänsten.
Bild, karikatyr, från http://jeanders-bilder.blogspot.com/

Kistalight som bor i Kista på Järvafältet undrar lite över historieskrivningen kring Coronaviruset. På Järvafältet i stadsdelarna Kista/Rinkeby och Spånga/Tensta hade Covid-19 något av ett epicentrum (ett kluster?) i  Stockholm under smittans första månad. Härifrån rapporterades också de första dödsfallen och här insjuknade många i Covid-19 och många avled. Vilket ju inte alls stämmer med att de första fallen i Sverige var insjuknade sportlovsresenärer från Alperna i Italien eller möjligen hemvändande solturister från Thailand.
Kan det vara så att smittan redan fanns här före sportlov och skidåkning i Alperna?
Skidåkning i Alperna är ju inte riktigt medborgarna på Järvafältets grej.
Kistalight som bara undrar på Nationaldagen!

Tidigare bloggar om Coronaviruset Covid-19

Tidigare bloggar från Kistalight på Nationaldagen! Heja Sverige!





  • Nationaldagen 6 juni 2005
  • Ljus över Nationaldagen II
  • Fifty-love 6 juni 2006
  • Hoa på nationaldagen 6 juni 2007
  • 6 juni - inte bara nationaldag 6 juni 2008
  • Nationaldag Light 6 juni 2009
  • Kaffetår och den svenska ensamheten 6 juni 2010
  • Undervisning är det som pågår medan vi sysslar med annat 6 juni 2011
  • Heja Sverige - Kistalight firar Nationaldag 6 juni 2012
  • Berättelser från Sverige 6 juni 2013
  • Slas Light 6 juni 2014
  • Miljonprogrammet Light från Kloss till Koja 6 juni 2015
  • Det var Håkan Hellström och jag... 6 juni 2016
  • Friggeboden i våra hjärtan 6 juni 2017
  • Svenska Akademien i våra hjärtan 2018
  • Veronica Maggio Light 2019

  • © Thommy Sjöberg

    Labels: ,

    Tuesday, May 26, 2020

    Rötter II Helgalunden

    Helgalunden

    I dag fyller vi 15 år som blogg på Kistalight.
    Inte dåligt!
    Vi firar med en blogg.
    För nästan lika länge sedan publicerade vi Rötter, en bit om Sjöbergssläkten från Årstanäs i Österhaninge socken, med hjälp av ett fotografi från Stockholmstidningen den 27 september 1925, där man hyllade en av Sveriges barnrikaste familjer.
    Familjen med 20 medlemmar!
    Bilden ovan är från kusin Johan Kragsterman.
    Liten i formatet men överraskande skarp i konturen!
    Nu har barnen Sjöberg blivit stora, flytt från landsbygden (skärgårdshemmanet) och landat (strandat) på en granithäll (kobbe) nära Helgalunden på Stockholms Söder.
    Tiden är mitten av 1940-talet och det är sommar. Bor man i en liten lägenhet får man trolla när det är dags för kalas och vid fotografering flyttar man gärna utomhus. I mitten står farmor Anna omgiven av ett antal av sina barn med deras respektive, längst fram barnbarnen, alla de som blev en hel drös med kusiner. Platsen är kanske Rosenlundsparken eller möjligen nedanför Tjurberget och Helgalunden, Kistalight tycker sig se ett höghus från Blomsterfonden vid Ringvägen skymta i bakgrunden.
    Hur som helst har vi spanat i kvarteren!
    Liksom lite med hjälp av våra äldre släktingar kikande över axeln från fotografiet!
    Kistalight har genom Katarina kyrkoarkiv, dopattest, upptäckt vår födelseadress, Helgagatan 17, föräldrar Kurt Adolf Sjöberg f 1922 elektriker, ska vara Knut Adolf, och Ulla Gunvor Jansson f 1924. Det noteras även om när föräldrarna har gift sig. I mitt fall drygt fyra månader före födsel, ska egentligen vara född fem månader innan då jag är tre veckor för tidigt född den 4 februari 1948, för andra kunde det vara mer tätt inpå än så, någon lyckas med att gifta sig en månad före nedkomsten och för de som är ogifta blir det en skarp notering. Männens yrke noteras; Knut var elektriker och det är präktig arbetarklass som råder i Katarina församling, rör, fabriks, tygarbetare, mekaniker, chaffis eller postiljon, kvinnornas sysslor noteras ej.

    Jag närmar mig Helgalunden via Tjurbergsparken.
    Det första som dyker upp är gamla Katarina Realskola. En av Stockholms första byggnader i funktionalistisk stil, invigdes i mars 1932 och ritades av arkitekterna David Dahl och Paul Hedqvist. Byggnaden är i en stram funkis stil, tre våningar hög med huvudbyggnaden och skolgården vänd mot söder med aulan i vinkel som är uppburen av pelare. I aulans pelargång finns en känd dricksfontän skapad av Eric Grate. Skolbyggnaden är numera kultur(blå)klassade av Stockholms Stadsmuseum, en period verkade Teaterhögskolan här och i dag huserar Engelska gymnasiet i byggnaderna. Stig Claesson, Slas, har berättat om bekymren med att bära realskolemössa under sina år som elev på skolan. Pappans stolthet över mössan och hur Slas fick gömma den den när han lämnade hemmet på Klippgatan på östra Södermalm för att inte mobbas som en kissedog och rent av få en snyting av grabbarna på väg till skolan.
    Inte lätt att vara en arbetarkis från Sofia i den stilrena funkisen i en realskola på Söder!

    Väster om skolan ligger kvarteret Metern här går går vi in genom en portal och kommer till en storgård för HSB bostadsrättsföreningen Metern som uppfördes 1926 med mindre lägenheter för skötsamma arbetare med lägre inkomst. Gården andas idyll med inväxt grönska a la trädgård och omsorg om byggnader. Den gamla numreringen för Helgagatan finns kvar, första porten är nummer 15 och hjärtat börjar picka hos Kistalight, här är det nära till 17, är jag möjligen född inom HSB-gemenskapen?
    När jag var ung bodde jag i gamla Östberga, Hälsningar från Östberga, och i dag bor jag sedan mer än 40 år i Kista i HSB, se Heja Sverige!
    Bara att gå ett varv runt gården så hittar jag nog min adress, går motsols ett, tre, fem och så vidare, men gårdens portar slutar vid 15!
    Söker du någon och kan jag hjälpa dig säger äldre vänlig farbror vid den måleriska porten vid entrén.
    Jag är ordförande här sedan antal år tillbaka och vet en del om kvarteret.
    Kistalight berättar att han är född här i kvarteren kring Helgalunden och letar efter port nummer 17, är lite nyfiken så här på gamla dagar över mina Rötter.
    Med all rätt säger vår vänlige ordförande men i dag har hela kvarteret Metern adressen Helgagatan 36 men i porten därborta bodde en av skaparna av de i dag kulturmärkta byggnaden.
    Nummer sjutton har jag inte koll på.
    Metern anses dock i dag vara av kulturhistoriskt värde och har begåvats med en blå skylt av Samfundet S:t Erik säger vår vänlige ordförande.
    Kistalight som börjar få slut på batteriet (krutet) i sin mobil skyndar vidare längs Helgagatan. Googlesökningen på nr 17 pekar envist bort mot den charmiga portalen mellan Helgagatan och Hallandsgatan.
    Trevlig ung dam frågar om jag söker en tandläkare!
    Nej jag söker ett nummer säger Kistalight!
    För säkerhets skull lägger jag till att jag letar efter var jag är född, ska vara Helgagatan 17.
    Har du googlat säger vår unga dam?
    Visst men min mobil är död.
    Här är nummer 17 säger vår unga dam som tillhör den unga generationen och är flink med de digitala grejerna och pilen på Google Street View pekar envist på portalen.
    Visst ... visst säger jag men det stämmer inte!
    Är du säker på att du inte söker en tandläkare då säger vår trevlige unga dam?

    Kistalight smiter in på gården vid Helgalunden där pilen från Google Street View envist pekar, grinden står öppen, räknar nummer längs längan; ett, tre, fem ... elva, dock inte sjutton, men nu är grinden stängd.
    Ska man klättra över ett staket?
    Ingen bra idé för en old one, kille, äldre-äldre, riskis-riskis, som söker sina rötter!
    Får hjälp av en byggnadsarbetare från Baltikum som hjälper mig med portkoden.
    Do you have the code for the entrance!
    I´m looking for my roots here in the quartier and now looking for the way out!
    Yes ... yes no problem here is the code ... !

    Verkar bli en kulen dag!
    Vad göra?
    Söka sig till kulturen och besöka Garbos hus i hörnan av Blekingegatan och Tjurbergsgatan där det finns en bronsskulptur av konstnären Julia Eble av den Gudomliga. Huset där Greta Garbo bodde är i dag rivet men de nya husen i korsningen kallas i folkmun för Garbohusen. Medan vi begrundar Gretas öde, ett av Söders mest kända Maskrosbarn, berömd i stora världen, men gåtfull och skygg efter sin filmkarriär, så har hon fascinerat människor och lockat till tolkningar i litteratur och konst.

    Med stöd av Greta tar jag nya tag och kvistar uppför Blekingegatan upp emot Helgalunden igen och Allhelgonakyrkan denna idylliska nationalromantiska träkyrka invigd i april 1918 och i dag populär kyrka för dop, vigslar, konserter och Allhelgonamässan. Vid parken svänger jag vänster och vips, hokus pokus, har jag hittat Helgagatan 15 - 17, eminenta Google Maps har visat fel och anger  Helgagatan som Helgalunden.
    Visst tickar hjärtat lite extra framför porten nummer 17!
    Här bodde min farmor i många år, på sin 60-årsdag, 11 mars 1938, blev hon intervjuad av DN i en artikel med rubriken Att vara mor till 23 barn då har hon bara sex barn kvar i hemmet. Det var i slutfasen av 30-tals depressionen. De har jobb och en av sönerna utbildar sig till ingenjör på aftonskola vilket betraktas som mycket märkvärdigt. Tio år senare fanns det även barnbarn, minst ett, undertecknad i hemmet. Av alla hennes barn, mina farbröder och fastrar, 20 av dem blev kyrkobokförda vid födseln, några dog unga, men många blev äldre och flera blev riktigt gamla och visst var de duktiga och en del av det spirande Folkhemmet.


    Här kring Helgalunden, i dag en softis hipster idyll, symboliseras det av Funkis, storgårdskvarteret Metern i HSB regi, populär nationalromantisk träbyggnad Allhelgonakyrkan och maskrosbarnet Greta Garbo som blev en världsstjärna inom filmen.Vi bäddar in Gammal (unga generationen) som sjunger sånger från förut

    Urbana Rummet på Söder, bland Swingpjattar och Ligister


    Man ska inte idyllisera gamla tider.
    Stockholm var i slutet av 1940-talet en tydligt segregerad stad, och Södermalm var en tätbefolkad stadsdel och på många sätt en stad i staden, av Stockholms drygt 700 000 invånare bodde runt 143 000 invånare på Söder. Stadsdelen kännetecknades av trångboddhet och att barn och ungdomar lekte och umgicks på gator, gårdar och torg. Götgatan var stadsdelens pulsåder med kaféer, restauranger och det fanns mystiska källarklubbar där det var populärt att spela bordtennis.
    I mars 1948 drabbade arbetarklassens Södermalm av överraskande upplopp och kravaller. Bland swingpjattar och ligister kring Götgatan, Katarina Bangata och Medborgarplatsen samlades tusentals ungdomar när caféer och biografer under påskhelgen inte var öppna som vanligt. Upprinnelsen lär ha varit att ett gäng på femton grabbar från Nacka lär ha muckat gräl med Söder-grabbar på långfredagen den 26 mars.
    En av grabbarna i Södergänget omhändertas av polisen vilket väcker förbittring hos de andra och leder till ett fritagningsförsök. Polisen känner sig hotad och kallar in förstärkning; lilla och stora piketen och 8 radiobilar. Det ursprungliga bråket genomgår en nivåskillnad och en folkmassa på upp emot tusen personer samlas och några kastar sten mot polisbilarna ivrigt uppmuntrade av andra och även fönster på en buss krossas. När det hela började lugna ner sig vid midnatt kunde noteras att man antecknat fem gossar i åldern mellan 16 och 21 år för att vägra att lyda polisens befallningar i hörnan Götgatan och Katarina Bangata.
    Polisen mer en enskilda poliser var inte poppis på Gamla Söder. Vanligast var att kalla de bylingar, fascistlakejer, nassesvin, djävla gestapo, politrukkommunister eller också något överraskande bonnjävel. Det senare var ju något som gällde för de flesta på Söder. Visst var nästan alla inflyttade från vischan åtminstone deras föräldrar.
    Påskafton blir en lugn kväll på Söder, mindre intermezzo, ung man omhändertas på Götgatan i hörnan av Medborgarplatsen för att han spelar pajas, trots tillsägelser fortsätter hans sitt skådespel och det samlas ett trettiotal personer runt honom vilket stoppar upp trafiken.
    Påskdagen, folksamlingar kring Göta Lejon och Skånegatan, spänt läge, skrän, visslande och viss stenkastning, konstapel blir kallad för bög och Katarinapolisen förstärks med fyra ridande poliser, åtta radiobilar och två piketer. Chock mot folksamlingen i hörnan av Götgatan och Katarina Bangata; dragna sablar och ridande polis lugnt vid midnatt, sju män omhändertagna.
    Annandag påsk stora folksamlingar när kvällsbions nioföreställningar är över, tidningarna rapporterar på mellan tre och åttatusen personer, folksamlingar som tätnar kring Medborgarplatsen, Götgatan och Folkungagatan. Polisen har nu infört en mer systematisk taktik, man rensar helt enkelt gatorna med sablar, batonger, piskor från ridande polis och med polisbilar. Det är ett avsevärt våld som nyttjas, enkla invändningar som att ta det lilla lugna eller jag står bara här och äter korv föranleder ingripanden.
    Kvällarna efter påskhelgen fortsätter oroligheterna och upploppen även swingpjattar, ligister och maskrosbarn jobbar på dagarna och har tid för slika ting först efter arbetstid.
    Nu har kravallerna blivit publika.
    Rent av lite karneval?
    DN rapporterar i mitten av veckan om 10 000 åskådare runt och omkring Medborgarplatsen, korvgubbarna laddar med extra körvar och gör goda affärer, pastor från Katarina manar om lugn, folk som samlas omkring honom bildar en folkmassa som ridande polisen spränger, känd och respekterad ungdomsledare försöker uppmärksamma polisen på ryska smällare, får batongslag över ögat och får uppsöka SÖS.
    Poliserna kallas, under rop, för busar, svin och bonddjävlar och det kastas ölflaskor.
    Polismästaren ändrar taktik (militärt?) spärrar helt enkelt av det urbana rummet i en rektangel (med sidorna Högbergs, Västgöta, Östgöta och Skånegatan) under torsdag och fredag veckan efter påsk i kvarteren runt Medborgarplatsen sedan tycks oroligheterna klinga av och upphöra.

    Källa till bland swingpjattar, ligister och ungdomskravaller är Den Bråkiga Staden av Martin Ericsson och Andres Brink Pinto Stockholmia Förlag

    När upploppen och kravallerna var över var det svårt för det etablerade samhället, vuxenvärlden, att förstå vad som egentligen hade hänt. Det fanns inga politiska krav, ingen hungersnöd eller andra påtagliga missnöjen. Politiskt låg stadsdelens ungdomar åt det socialdemokratiska hållet, kommunisterna dåvarande SKP hade vissa framgångar efter ww2 men möttes med misstro under kalla kriget, Pragkuppen i Tjeckoslovakien, och de tidigare Moskvarättegångarna och Hitlers och Stalins pakt före andra världskriget gjorde inte saken bättre för kommunisternas status.
    Tror du man är ding i bollen, har tjing i kolan eller dum i huvut och håller på SKP?
    Hos kisarna och bönorna på Söder fanns det alltid en sund skepsis mot hyckleri och förljugenhet och nazipartiet hade aldrig heller några framgångar i stadsdelen, möjligen bland läroverksungdomen.
    Alldeles säkert fanns en djup misstro mot polisen, bylingen en avgrund, polisen representerade överheten och klassamhället, dessutom lade de sig i när ungdomarna samlades i grupper på gator, torg och parker och ville skingra dem.
    I en vidare mening handlade det (upproren) om rätten till det urbana rummet!
    Vem bestämmer över en livsstil som mest består i av att hänga på stan, vara egensinnig swingpjatt, cool i snacket, hantera klyket, leverera en snabb replik och ännu vara ung, hålla sig borta från trångboddhet, matos, morsans tjat och kanske farsans alkoholism.
    Det var långt ifrån curling, fritids, dagis eller skolans utvecklingssamtal.
    Det fanns helt enkelt inte!
    Viss ungdomsverksamhet fanns i söndagsskoleverksamhet där till exempel PAF, Per Anders Fogelström var lärare och Stig Claesson, Slas, elev. Bägge försvarade ungdomarna i kravallerna, även idrotten fångade en del av ungdomarna.
    Hammarby IF var stora i ishockey under de här åren, svenska mästare ett flertal gånger (8 SM) där lirare som Plutten, Hogge, Mackan, Svenne Berka, Stickan eller Kurre-Kjellis Biffen var profiler i laget. Lirare som unga hade rekryterats från Sofia och Katarina folkskolors skollag. Lirare som även vid den här tiden spelade i Tre Kronor och det svenska landslaget i ishockey.
    Den unge Nacka; Vi syns vid målet, Skoglund spelade vid den här tiden fortfarande i Bajen. Annan idrottsverksamhet var de mystiska källarklubbarna där det spelades pingis av traktens gamänger.

    Hur som helst kul att vara född på gamla genuina Söder och kunnat  hämta styrka i min farmors hus:
    Sedan blev det kravaller och snart flyttade jag med min lilla mamma som hade smilgropar, lätt för skratt och som var en snygging.
    Tyckte mina äldre kusiner som gärna hälsade på hos den nyblivna mamman!
    Innan hon tillsammans med min glada pappa Knutte, som hade bollsinne och var en riktig pingislirare på mystiska källarklubbar, flyttade till Knivsöder vid Hornstull nära Bergsunds Strand.
    Försökte leva familjeliv!
    Men det är som man säger en helt annan historia.

    © Thommy Sjöberg

    Labels: , , , , , ,

    Wednesday, May 20, 2020

    Olle Backlöf i Minne

    Grenverk, akvarell ställd på högkant, blir ett modernistiskt verk,  konstnär Olle Backlöf. Bild Thommy Sjöberg

    I dag minns vi Olle Backlöf  som har Passed on to other rivers. Vi tänker på hans äventyrliga liv från framgångsrik reklamtecknare i Stockholm, gröna vågen bonde i Ramsjö Hälsingland, trapper och arbetare på en gold mining camp i Coal Creek nordost om Fairbanks i Alaska till månskensbonde i Lomsjö i Västerbotten och hans sista år i Uppsala med boulespel, akvarellmålning och familjeliv men där även en cancerdiagnos skulle hanteras. Speciellt tänker vi på Olles barn Maria, Magnus, Svante, Jerker och Karin som är vuxna för länge sedan men nu är faderlösa. Säkert blir det ett vackert och ett värdigt farväl  från er pappa i dag i Berthåga Trädkyrka i Uppsala. 
    R.I.P  Rest In Peace, Vila I Frid Olle
     Kistalight/Thompa, Mimmi/Ulla med barnen Evelina med familj och Love med flickvän


    Vem är egentligen konstnär?


    Gratinerad löksoppa, paté, ostar och Baron Ricasoli här om helgen! Kistalight fyller jämna år och uppvaktas med konstverk, grenverk i akvarell, av Olle med familj.
    Vänner på besök redan under den sena eftermiddagen
    Inget svirande under de sena nattimmarna nu för tiden när vi blivit lite äldre utan mer stillsamt firande i lugn och ro hemma i Kista.
    Trevliga samtal om allt mellan himmel och jord och något om konsten att vara konstnär.
    Sorl kring middagsbordet, vänner kommer och går. Vi smakar av vår löksoppa och Zippar rödvin, några bilförare dricker mineralvatten.
    Jag är bara en dekorationsmålare säger vår vän Olle.
    Så säger han också till sina döttrar som är konstnärer och så säger han till oss.
    Jag har inte det egot som behövs för att vara konstnär säger han.
    Vi tycker han är en talangfull målare med egen ton som svischar ihop akvareller med landskap, folk och fä, hus och gamla  stenbroar på landsbygden från Västerbotten i norr till Roslagen i sydost.
    Akvareller med mycket ljus, rörelse, form och färg!
    Vi kommer att prata om skillnaden mellan oss glada, kanske begåvade amatörer, och professionella etablerade konstnärer.
    Kistalight funderar och zippar på Baron Ricasolis box (låda med vin) från fagra Toscana, knaprar på ost i det intressanta samtalet.
    Samtalet gick ungefär så här.

    En konstnär, en filmare, en författare eller möjligen en musiker har inget val säger vi.
    Hans eller hennes uppgift är inte bara att skapa något vackert eller dekorativt.
    Här gäller att hela en värld, att återskapa, revanschera, erövra, skapa mer än en yta, få kärlek, läka gamla trauman och kanske hitta ett ursprungligt behov av att berätta en historia om det så är i färg och i form eller i ord.
    Plus, mycket viktigt, finna ett uttryck för sitt ego.
    Eller också är det helt enkelt ett sätt att stå ut med tillvaron.
     Då förstås en ganska romantisk syn på konsten och konstnären!

    Konstnär eller ej så tycker vi att vår vän Olle skapat ett riktigt konstverk, bilden ovan med färg form och rörelse.
    Om än tavlan står på högkant för att få utrymme på väggen!
    Är inte all god konst på något sätt?
    En form av att stå på huvudet!

    Några konstverk till av Olle Backlöf
    Från Uppsala, Petanque, Bouleklubb konstnär Olle Backlöf

    Hällmålning på Friarhällen, Charmigt konstverk av Olle Backlöf från Konstvägen 3 byar, Lomsjö mellan Åsele och Dorotea i Västerbotten. Friarmotivet är ritat på plåt sedan utskuret med svets och fäst vid granithällen, frieri som avslutas med tandemcykling.
    Tallhed, grönska och ås a la Albert Engström när han målade akvareller från Gotska Sandön, konstnär Olle Backlöf. Akvarell målningen är en gåva från Olle till Mimmi/Ulla när det begav sig och det var födelsedag och fest hemma i Kista. Bild Thommy Sjöberg
    © Thommy Sjöberg

    Labels: , , , ,