Tuesday, January 15, 2019

Gott Nytt Läsår 2019 från Kistalight

Nyårslöften från Kistalight när det gäller läsning och lite tennis 2019. Bild Thommy Sjöberg klicka gärna på bilden!

Konsten är att välja lite lagom många böcker, inga tyngande listor, utan just en liten buffé av böcker att börja året med. Lite name-dropping, vi börjar från vänster: Valeria Luiselli Historien om mina tänder, en experimentell roman med burleska sidor, samma historia berättas i sju olika små böcker med olika berättargrepp, lärt kunnigt och roligt men håller historien som en god berättelse eller blir det mest en lärd och smart konstruktion? Kistalight har redan läst boken (årets första bok 10/1) men den får bli ett nyårslöfte från buffén ovan!
Vi bara måste ha med den obligatoriska klassikern! Får bli Gösta Berglings Saga, möjligen är det här fråga om en omläsning, på gymnasiet läste jag (vi) under den legendariska svenskläraren Hjortenstam Selma Lagerlöfs Jerusalem, borde dock ha läst Gösta Berglings saga som litteraturstudent eller var det bara utdrag? Hur som helst inledningen sitter som smäck: Äntligen stod prästen i predikstolen... vi läser i Modernistas nya klassikerutgåva.
Ett Jävla Solsken - vilken titel!
En biografi om Ester Blenda Nordström av Fatima Bremmer, Kistalight har funderat på att läsa boken hela förra året men nu finns den i storpocket ett format som vi gillar. Vi är nyfikna på Ester Blenda Nordström som var en wallraffande reporter före Walraff och åkte världen runt som en backpacker långt innan flyg och masskommunikation gjorde det möjligt för dagens unga generation. Speciellt nyfikna är vi på hennes tid i Sibirien och vistelsen på Kamtjakta.
Ska bli spännande att läsa!
Ett spännande berättarexperiment verkar också Lincoln i Bardo av George Saunders vara!
En prisbelönt roman, som fått Man Booker- och Kulturhuset Stadsteaterns Internationella Litteraturpris 2018, och som lär vara en riktig berättarfest. George Saunders ger liv till själarna på en kyrkogård någonstans mellan liv och död. Det som buddisterna kallar Bardo. Saunders är känd som essäist och författare av kortprosa.
Sista boken till höger ovan på bilden är Michel Houellebecqs Elementarpartiklarna. Det är en drygt 20 år gammal kontroversiell roman, minor classic på sitt sätt, men knappast PK för sitt innehåll speciellt inte i dag i #Metoo tider. Kistalight blev nyfiken på boken efter att ha läst How to be a parisian, kul bok om en kvartett begåvade tjejer i Paris.
Passande läsning för äldre herre!?
Där hittar man på On a Parisienne´s bookshelf, the books you have read, loved and which are a part of your identity. Fin lista av författare där som Camus, Albert Cohen, Sagan, Flaubert, Boris Vian, Nabokov, Baudelaire, Celine, Proust och som sagt Houllebecq med Elementarpartiklarna. I tjejernas lista anar man ett visst inflytande från den franska skolan och litteraturtraditionen, kanske också en viss approach till tillvaron.
Ungdomens läsning och författare gör starka intryck - wow!
Snart fyller vi år på Kistalight! Undrar om vi inte ska passa på och ge oss själva en riktigt fin present? Får bli Idioten (passande titel) av Elif Batuman och hennes berättelse om när hon som ung student kom till Harvard för studier i litteratur.
På den tiden, 1990-tal, när ännu Internet var en ung god företeelse och livet med e-mejl möjligen kunde vara mer IRL än livet självt!
Idioten lär vara riktigt kul och dråplig.
Säg mig vem du umgås med...
Nog med nyårslöften nu!
Löften ska vara rimliga och inte tyngande med massa listor!

Plus Gott Nytt Tennisår från Kistalight!


Baby it´s warm outside - direct from Australia!

Visst ja!
Från the tenniscourt!
Damernas i Australien Open!
Passande tävling att kika på för äldre herre!
Fifteen Love!
I år ska jag försöka slå igenom alla mina tennisslag.
Precis som Maria Sharapova i serven!
Hela vägen!
Hela året!





©Thommy Sjöberg

Labels: , ,

Thursday, January 10, 2019

Såsom i en Hägring Arskrönika Litteratur Kistalight 2018

En av årets stora läsupplevelser var H som i hök av Helen Macdonald inköpt från 2018 års bokrea. Bild ovan hägrar vid Råstasjön - sic, klicka gärna, Thommy Sjöberg

H som i hök är en mycket trevlig läsning någonstans mellan självbiografi och essä. Helen mister oväntat sin far.
Det är lite av ... vid mitten av min levnad går jag in i mörk och risig skog.
Helen är på väg att avsluta en amanuens/postdoctjänst i Cambridge snart är hon utan både sysselsättning, bostad och så blir hon även faderlös. Fadern är en berömd fotograf och genom honom har hon i sin barn och ungdom tagit del av natur, lärt sig om fåglar och speciellt falkenerare. För att bearbeta sin sorg köper hon en hök av en uppfödare som hon ska fostra och tämja till en jakthök.
En falkenerare!
En styrka med Helen Macdonalds H som i hök är miljöskildringarna kring Cambridgeshire, Breckland i västra Norfolk och Buckinghamshire. Fler ortnamn som susar förbi är Brandon och Barton Mills med kilometerlånga sanddyner, ett sorts brittisk Arabia Deserta dolt av planterad tallskog. Alla blir tummelplatser för Helens äventyr med att fostra jakthöken. .
Berättartekniskt står Helen nära essän. För att för att fördjupa sina bestyr med att tämja jakthöken berättar hon om en litterär föregångare T. H. White, berömd för att ha skrivit Svärdet i stenen, men här handlar det om den ädla konsten att tämja en hök. Vilket han berättar om i The Goshawk.
Att tämja en hök är ingen söndagsskola. Det är en tuff kamp och det är som med pedagogik du kan göra hur många fel som helst, tro på felaktiga idéer och metoder men det viktiga är att hjärtat är med. Det vill säga du är tålmodig, uthållig, envis och har gott humör. Helen refererar till The Goshawk och alla förskräckliga fel White gör men själv kommer hon på sig med massor av tillkortakommanden men får sin hök både att flyga och jaga. För att göra en lång historia kort Helen Macdonald har skrivit en mycket spännande historia om att tämja en hök och om att gå vidare i livet ...vid mitten av min levnad går jag in i mörk och risig skog.

Är du mätt och belåten frågar Mimmi när vi har ätit lunch?
En Hök får aldrig bli för mätt utan ska alltid ha sin ideala vikt för att kunna flyga och lätta från sin pinne!
Sträva mot skyn och höga höjder liksom svarar Kistalight som gått i Helens pedagogiska skola om jakthökar!

Från hök till häger!
En av årets stora läsupplevelser har varit Ulf Lundells Vardagar. Det är trevligt att befinna sig Ulf Lundells Vardagar. När boken är slut 637 sidor, leve tegelstenen, känns det lite tomt och det är inte utan att man längtar efter ytterligare några hundra sidor.

Visst har vi klarat av våra nyårslöften 2018 när det gäller läsning!
Knepet är att ha lite lagom med löften.
Hm...hm vi brukar alltid ha med en klassiker! I år blev det Hjalmar Söderberg och Den Allvarsamma Leken. Läst...läst...läst! Varför måste han hänga kvar och vara så fäst vid Lydia Stilles år efter år? Är det kört så ska man gå vidare! Fin Stockholmsskildring - upptäcker genom Söderberg Bellmans gravsten (rest av den oförvitliga Svenska Akademien) på Klara kyrkogård där Arvid promenerar förbi, stenen står där än i dag. Gravstenar är viktiga i boken:
Ära - Skyldighet - Vilja står det på stenen hos von Döbeln på Johannes kyrkogård där Arvid står och stirrar upp emot ljuskäglan i Lydias fönster.
Kan den starka plikten ha något att göra med Arvids tungsinne och melankoli?
Genom att läsa Tove Folkessons Sund och Ölandssången får (fick) vi ta del av hur ett spännande författarskap växer fram med fina Ölandsskildringar och hur det är att vara ung (Sund) under åren kring millennieskiftet.

Lite namedropping av lästa nyårslöften; Grå Resa av Lars Lerin från en av våra finaste reseskildrare i ord och bild här med passande Island som fond för sina akvareller. Anders Hansen Fördel ADHD, visst kan Kistalight placera in sig på skalan både för hyperfokus när det gäller och viss energi och varvtal för grejer vi blir intresserade av (mani säger Mimmi) men diagnos nja knappast! Vilken fin stilist han är Antonio Tabucchi. Han skriver så enkelt (lätt) som bara den kan som behärskar sitt ämne. I Påstår Pereira kan man dessutom lära sig konsten att skriva ledmotiv.

Årskrönika 2018 Litteraturbloggar och lite till - Kistalight


  • The Lost Child in Naples Kistalights engelska version av den fjärde delen i Elsa Ferrantes Neapel kvartett. Google translation - what a translation!
  • Sund Light Tove Folkesson på äventyr som student (arkitektur) folksångare, boende i (nästan hippie ) kollektiv, generationsuppgörelse och torpare på Ölands strandängar
  • Grå Resa Lars Lerin En av våra finaste akvarellkonstnärer och författare kombinerar ord och bild på Island i en av sina rätta miljöer
  • Joyce Carol Oates and #Metoo Blonde en riktigt fin roman om kvinnlig (människans) utsatthet och den amerikanska drömmen
  • Källkritikens Dag Kanske inte direkt litteraturläsning men viktigt i tider av fakenews, ryktesspridning och ryska troll. Här blev det mest om upphovsmannarätt!
  • Ut Ur Ramen Light Modernismens intåg i konsten hos några sydamerikanska konstnärer från Moderna Museets stora vårutställning. Nog så litterära manifest från flera av de deltagande konstnärerna!
  • Selma En Pelargon från Mårbacka Från en rolig resa till Värmland den första varma soliga helgen i maj. Visst måste vi läsa (om) Gösta Berglins saga.
  • REMIX av Från SOFO till Mosebacke Inte så mycket läsning men väl en litterär promenad med Quiz
  • Sommarläsning Light Juli Säg mig vem du umgås med (läser)? Ska jag säga vem du är. Berg & Djurberg, Dorit Rabinyan, Erik Niva, Tove Folkesson och Zadie Smith. Några författare från min sommar och blev även till höstläsning.
  • Ölandssången Light Sista delen av Tove Folkessons Ölandstrilogi, en författare som mognat och ett litterärt genombrott.
  • 164 Orten Light Kistalight arbetar som röstmottagare på Husby och Kista bibliotek. Passar på att läsa några författare från förorten. Blev en blogg om detta i ett format som en understreckare i SvD.
  • Kim Larsen i Minne En särdeles rimsmed och versmakare har gått ur tiden, singer/songwriter, men här också något om en nyenkel poet och författare Klaus Rifbjerg med hans Dikter från Amager.
  • Noble Prize Light Anno 2018 Kistalight prövar ett alternativt Nobelpris med eget citat!
  • Jila Mossaed ny i Svenska Akademien Kistalight läser och tolkar (en aning) en dikt av Jila Mossaed.
  • Jila Mossaed En gång till Nu som deltagare från förorten Kista med nyskapande litterära experiment.
  • Alternativa Nobelpriset När inte gubbarna i Svenska Akademien får till det tar andra krafter över. Här Kim Thuy en av kandidaterna till priset.
  • Om Ari Güler och Orhan Pamuk Orhan Pamuk matchar Ari Güler som stor skildrare av Isanbul. Här en blogg som råkar sammanfalla med Atatürks dödsdag, stor dag i Turkiet, där samhället stannar upp i en tyst minut strax efter nio.
  • La Vie en Rose - A Star is Born Visst en stor film med fantastisk musik, skådespelarinsatser och en fin regi men också med ett manus och en dialog i bästa Hollywoodtradition. Vilket försvarar en plats i årets litteraturkrönika!
  • Svenska Akademiens Högtidssammankomst Något om Kistalights läsning av några akademiledamöter och konsten i hålla huvudet (pennan, tangenterna och tungan) kallt när drevet går.
  • Amos Oz i Minne Kistalight minns Amos Oz
  • Vardagar Ulf Lundell En av årets höjdpunkter när det gäller läsning! Generationsromanens krönikör även på ålderns höst?
Cool cat i Paris har aldrig långt till bokhyllan Bild från Voque reportage, passande läsning för äldre herre!

Gott Nytt Läsår från Kistalight 2019





©Thommy Sjöberg

Labels: ,

Sunday, January 06, 2019

Min Fantastiska Väninna HBO Light

De fyra tjejerna som spelar Lila och Lenu - Elena (barn och ungdom)  i första delen av Min Fantastiska Väninna av Elena Ferrante i HBO filmatiserade serie av boken. Här med bild (klicka gärna på bilden) från den röda mattan under Venedig Film Festival 2018 med regissören i mitten.

 Nu har vi sett den första filmatiserade delen Min Fantastiska väninna under lördagen hemma hos sonen Love i Ör i Sundbyberg. Tidigare under dagen har vi beskådat en koloni hägrar kring Råsta sjön med ett antal fågelskådare med kamouflerade kamerakanoner. 
Kul med hägrar men även kul med TV-serier!
Efter hägrarna blir det en mammut visning sju timmar med lammfärsspett och mineralvatten som tillbehör, första avsnittet hade vi sett tidigare.
En av förra årets stora läsupplevelser, 2017, var Napoli-kvartetten av Elena Ferrante!
Kistalight citerar från sin blogg för ett år sedan!

"En av hemligheterna bakom den väldiga succén för böckerna i västvärlden är säkert att många av oss kan identifiera oss med Elena. Tjejen som blev den första i sin släkt som tog studenten och skaffade sig en högre akademisk utbildning. För fyrtiotalisterna växte också tron och möjligheterna på ett bättre samhälle fram under 1960-talet i den politiska kampen på vänsterkanten från både marxistisk, socialistisk och feministisk sida. Det fina med Ferrantes böcker är att det skaver rejält i skildringen av den politiska utvecklingen för tjejerna Elena och Lina.
Det är inte en idealiserad värld som presenteras med korrekta politiska lösningar.
Hypen kring böckerna och försäljningen kommer nog nu att öka ytterligare när TV-serien om tjejerna från Neapel kommer att visas världen över.
Böckerna som med sin berättarteknik är som gjutna för film och TV-serier. Temat är vänskap mellan två tjejer från barndom till mycket vuxen ålder - fyrtiotalisternas historia. Berättartekniken är klassiskt manlig: Korta kapitel, cliffhangers, staden (Neapel) som tema, överraskande vändningar, en trickster (Lina), berättelser i berättelsen, utmejslade karaktärer, en gåta kring författaren och ett mysterium som i en deckare trots att fallet inte blir löst och romanen får ett öppet tolkningsbart slut.
Vill du besöka Ferrantes Neapel (Naples, Napoli, Napule) kan du klicka här!
 - Kvarteret med utflykter!
En Googlemap med nålar för de viktigaste platserna i böckerna."

Första delen (boken) blev en mycket lyckad filmatisering av Elena Ferrantes Min Fantastiska Väninna i 8 delar.
Regissören Saverio Constanzo gör en mycket stilren tolkning av Elena Ferrantes bok. Kvarteret står i centrum för berättelsen med tunneln till och från yttervärlden. Dekoren är starkt stiliserad och världen utanför är mest ett tomrum av luft, ljus och en väg mot horisonten. 
Man förstår hur familjerna i kvarterets alla rottrådar hänger samman. Vänskapen mellan Lenu och Lila formas också till ett ömsesidigt beroende. Lenu (Elena) behöver Lila för att komma igång. Lila som är smart och något av en trickster får saker att hända och Lenu är smidigare i kontakten med omgivningen och hon är mer ordningsam (strukturerad) i sitt sätt att vara. De kompletterar varandra men det är Lila som har blicken, got the eye, för hur en text ska skrivas, strykningar, tillägg och omdisponering ska göras, det är hon som löser koden för Lenu om latinets grammatiska gåta, det är hon som skapar formuleringar om staden som Lenu använder när hon skriver essäer i läroverket.
I filmen blir också Lilas val tydligare än i böckerna, hon gifter sig ung (tonårsbrud) för att komma ut från kvarteret men också som ett led i en kamp mot camorrabröderna Solara. En kamp som har prägeln av ett ödesdrama. Lenu som genom sin pappa får möjlighet att studera, men också måste hon vara bäst, nummer ett av alla. Visst är hon också studiebegåvad men fram för allt är hon flitig, duktig och smidig.
Studier blir det andra sättet att hitta ut genom tunneln men även för den duktiga Lenu skaver det rejält på vägen från kvarteret.
Undrar om regissören Saverio Constanzo med sitt stiliserade bildberättande har lärt av Ingmar Bergman så aktuell nu i dagarna på SvT? 
Min Fantastiska Väninna är en briljant film efter en briljant bok och faktiskt är det Lenu, Elena, som omnämns av Lila som min fantastiska väninna, egentligen L'amica geniale som i rak översättning bör bli min geniala väninna. Det myllrar också av fina skådespelarprestationer i birollerna, tacksamt förstås med alla karaktärer som Ferrante skapat, allt från Lenus haltande mamma till den poesiskrivande konduktören och den galna änkan.
Musiken till filmen av Max Richter är mycket lågmäld och vacker (ton av Chopin? och minimalism) och understryker det stiliserade dramat.
Skulle kunna vara musiken till en Bergmanfilm.
Nja... antagligen för melankolisk för maestro Bergman!

Betyg Fem ljus i tunneln av fem för My Brilliant Friend



Här den vackra och lågmälda musiken (soundtrack) av Max Richter till My Brilliant Friend!
Tidigare bloggar från Kistalight om Elena Ferrante och Napolikvartetten;

Det Förlorade Barnet, 
Elena Ferrante Cést Moi,
Elena Ferrante en gång till
Elena Ferrante Light

Se även Kistalight 

Årskrönika Kistalight Läsning 2017  Se Styckena om Elena Ferrante
The Lost Child in Naples  Se Engelska versionen av Kistalights blogg Det Förlorade Barnet.
Vi blir liksom inte klara med Napoli kvartetten och Elena Ferrante!


©Thommy Sjöberg

Labels: ,

Monday, December 31, 2018

Vardagar Uffe Light

 

Hägrar ovan giclée efter akvarell av Ulf Lundell. Uffe har hägrar på sina marker runt gården på Österlen eller heegrar som hans fd fru S säger när hon retas med honom. Uffe är en riktigt hejare på att fånga hägrarnas fysionomi och väsen. Kistalight vet för vi har i dagarna varit och spanat på hägrar (heegrar) vid Råstasjön i Solna. Där de utfodras från små lådor med fisk.
Ett skådespel i sig att iaktta!
Kistalight har läst Ulf Lundells Vardagar tidigare under hösten.
Vi bara måste blogga om boken på den här sidan årsskiftet.
Cirkeln är sluten.
Nu har han gjort det igen Uffe 40 år efter Jack!
Skrivit en ny generationsroman men nu handlar det inte om en livsglad ung 68-generation (mer hippie och anarki än vänster) under 1960-talet utan här får han bli språkrör för oss som är på väg att bli panschisar eller redan är där.
Uffe lever enstörings liv på sin gård i Österlen minns sitt 11 år långa äktenskap med Barbro, de tre barnen och han erinrar sig alla de dysfunktionella turerna kring deras liv, men så där alldeles säker kring detaljerna är han inte i minnesteckningarna.
Dagboken i Vardagar får bilda ramen kring deras äktenskap.
Uffe är en medveten författare. Han skriver i det stora formatet (tegelsten) och han talar om glidytor i berättandet. De precisa dagboksanteckningarna varvas med versberättande som ger läsandet en skjuts framåt genom boken.
Uffe är en riktig hejare på fåglar, inte bara heegrar, utan också på träd och buskar och vandrar långa promenader i Stenshuvud Nationalpark.
Faktiskt använder han stavar, stavgång, också!
Så långt har inte Kistalight kommit i sin utveckling som panschis-motionär.
Visst sågar han de flesta trenderna i vår samtid under sina funderingar och vandringar, Klipparekonomi och managementkultur, skolan och vårdens brister och populismens framväxt får sig en (vandrings)känga ändå med ganska gott humör. Han lyssnar på P1 och låter nästan som en gammaldags gymnasielektor, Lundström i bokradion har för lättsam ton i presentationen av böckerna tycker han, Spanarna som mest hör hemma i Äppelviken och den övre medelklassen där förvånas han över att de pratar så mycket i mun på varandra.
Borde inte dom ha fått en bättre uppfostran?
Han läser gärna Under strecket i SvD (vem gör inte det) men tycker att det var bättre förr innan Understreckaren flyttade in på kultursidorna och tar upp en hel tidningssida!
Festligt nog tar han sig an Sarah Bakewells Existentialisterna ungefär samtidigt som Kistalight läser den (At The Existentialist Café). Uffe gillar Sarahs efternamn och tjusas av Heidegger och Husserls filosofi och deras livsöden utan att fördjupa sig allt för mycket i deras fenomenologi. Hos Sarah hittar han en av sina favoriter Colin Wilsons The Outsider. The Outsider är en alldeles särskilt excentrisk bok anser Sarah samtidigt som det är en av källorna till ljus i brittisk efterkrigslitteratur. Uffe var så drabbad av Outsidern när det begav sig att han köpte 8 ex av Colin Wilsons bok från Bakhålls förlag (svenska översättningen), antecknade i dem och skickade till folk.
Uffe gillar vardagar och har bestyr med hantverkare som ska komma och fixa på gården, målare, plåtslagare och elektriker.
Vem vet när en hantverkare kommer?
Han har bekymmer med sina (lyx)bilar rent av uppstår dråpliga problem med både hans BMW och Aston Martin!
Mest ägnar han tiden åt sitt växelbruk mellan målande i ateljén, skrivande och läsande (Uffe beställer en hel del böcker, finkultur) och han komponerar och skriver låtar.
En låtskrivare behöver säger Uffe; papper, penna, block, Anton Hammarlövs rimlexikon, ordbok för synonymer och SAOL, en soffa, skrivbord och en bra stol, gitarr, plektrum och ett kapodaster (grej på gitarrhalsen) sedan är man redo för de stora låtarna.
Någonstans har han också en insikt om att han har talang för att skriva (mest låtar) och han tror sig vara trygg (tacksam) med detta och kan vänta ut de glimrande tillfällena. Det är inte som hos Hasse Alfredsson när någon frågar vad han får allt ifrån så säger att han köpt det (importerat) från en liten firma i Tyskland utan Uffe är mer arbetaren som jobbar fram texterna till det slår till med några riktigt kreativa grejer.
Undrar om inte Ulf Lundells Vardagar handlar om att vänta ut de kreativa ögonblicken i skapandet av låtar, skrivandet och när han målar akvareller (förlagorna) till sina gicléer som S. ska sälja på galleriet Rockhead Art i Simrishamn.
Vid något tillfälle blir han manisk när han målar och han säger också att han har både autistiska drag och bipolära sidor så där lite i förbigående.
Arbetarhjälten bär han med sig och pappa Gerards arbetarmoral finns alltid inom synhåll.
Han hyllar Jack Kerouac, hyllar hans automatskrivande och menar att Kerouac var skild från det akademiska livet vilket Kistalight tycker är en sanning med modifikation både Kerouac, Ginsberg och W S Borrough i beatgenerationen kärngäng hade kortare eller längre studier vid universitet bakom sig däremot var deras hjälte Neal Cassady, Dean Moriarty i On The Road, mer av äkta arbetarklass, egentligen white trash, och hela kärran lastad full med diagnoser när han susar fram över den amerikanska kontinenten i sin Hudson -49 sökande efter sin försvunna farsa.

I Missouri framåt natten var vindrutan täckt med ett islager på ett par tre centimeter, så Dean blev tvungen att köra med huvudet utanför fönstret inlindat i en halsduk och med snöglasögon, och liknade en munk som plirar mot ett manuskript av snö. Bild från filmen On the road.

Ser när jag läser Uffes Vardagar lite noggrannare att han menar att Beatgänget med Kerouac i spetsen bröt med den akademiska berättartraditionen. De hittade en egen ton för att berätta om erfarenheter utanför den ordnade amerikanska medelklassen och deras tillvaro. Människor som var på väg, On the Road, i tillvaron, artister, studenter, hemlösa, sökare, arbetslösa, minoriteter och marginaliserade.
De var denna energi som Ulf Lundell kände igen och tog fäste i när han berättade sin historia om Jack och hans kompisar för drygt 40 år sedan och hittade fram till en egen ton i språket.
Uffe är en riktig kämpe I Vardagar, bantningskurer, fys och stavgång, marschkängor på i Stenhuvud nationalpark, dålig sömn som ska hanteras (sömnmedel) sedan de värsta rockåren, begränsa alkoholintaget och undvika bärs och brännvin inte zippa allt för mycket rosévin a la madame Cuvée, leverera målningar till galleriet Rockhead Art, skriva på låtar, fixa på gården, skilja sig från nuvarande kvinnan S. medan han minns sitt 11 år långa äktenskap med Barbro i sin ungdom och hur det var med deras barn, reflektioner kring barn och ungdomsåren dessutom skriver han på sin dagbok vi just läser. Uffe konsumerar massor av idrott via media, bitande roligt om friidrott från TV4, verkar lite trist med formel 1 racen men ok, bekymmer om Zlatans skada och annan fotboll förstås.
Uffe läser en massa om Yeates till Bakewells existentialister, beställer till och med hem Varat och Intet av Heidegger (huva) och skulle en litteraturvetare göra en lista av de författare och verk som Ulf Lundell nämner i Vardagar så kan vi gott räkna in Uffe som en lärd akademiker beläst och kunnig om skrivandets kärna. Dessutom nämns rader av stora singer/songwriters; Dylan, Cohen, Mitchell, Bowie för att inte tala om Håkan Hellström och Bruce Springsteen.
Det är trevligt att befinna sig i (läsa om) Ulf Lundells Vardagar. När boken är slut 637 sidor, leve tegelstenen, känns det lite tomt och det är inte utan att man längtar efter ytterligare några hundra sidor. Boken slutar dessutom i en godmodig ton och med försonande minnen av det elva år gamla äktenskapet med Barbro och i det senaste uppslagna äktenskapet med S. råder det en vänskaplig anda.
Vi avslutar med några heegrar (hägrar) här från  Råstasjön i Solna. Bild Thommy Sjöberg
Heegrarna är på rymmen från Isbladskärret på Djurgården och här vid sjön utfodras de med fiskar utportionerade i lådor. Runt lådorna hänger heegrarna i små klasar i träden, fäller in de långa benen och burrar in näbben. När det är dags för ett nappatag med lådan, möjligen efter en inspirations flygtur till iskanten på sjön, står de länge ett par meter ifrån den innan de hoppar upp på kanten. På kanten står de sedan ytterligare ett bra tag innan de slår till och rycker en fisk med näbben. Studerar man dem och plåtar med mobilen får man sällskap av ett antal fågelskådare med kamouflerade kameraobjektiv i andlös väntan på heegerns fiskelycka.
Såsom i en hägring!
Kistalight direkt från Råstasjön i Solna!
Betyg Ulf Lundells Vardagar; fem fiskande heegrar av fem som får napp i lådan.

Gott Nytt År 🎈🍾🎄🎷💡💫😎
💡


©Thommy Sjöberg

Labels: , , , , , ,

Saturday, December 29, 2018

Amos Oz i minne

I dag minns vi Amos Oz på Kistalights redaktion med en blogg från en signering av Amos Oz på Akademibokhandeln i Stockholm city. Ovan tre titlar av Amos Oz från vårt hemmabibliotek; Landet Israel, Rim på liv och död och Hur man botar en fanatiker.
Den senare en favorit hos Kistalight! Bild ovan Thommy Sjöberg


Rim på liv och död

Shalom!
Vi fikar på Akademibokhandeln i City. Sen fredag eftermiddag dubbel Caffe Latte, semla och massor av folk. Vi förstår att något är på gång!
Ursäkta!
Krockar bland reahögarna av böcker med en kompakt mörklockig medelålders man modell typ livvakt.
Han påminner faktiskt en del om Daniels pappa (vår son Loves kompis på högstadiet som han spelade tennis med) som hade varit stridsvagnsförare under några av Israels ökenkrig innan han flyttade till Sverige någon på 1980-talet.
Ser inte ut som den typiske kunden i en bokhandel.

Shalom! Good evening!
Amos Oz hälsar publiken välkomna för det är författarmöte och signering med den soignerade författaren.
Good coming together for the love of books säger Oz.
Vi har bänkat oss på några fältstolar snett bakom Amos Oz när vi upptäcker att det är höjdarbesök i akademibokhandeln. Vår kompakte stridsvagnsförare sitter någon stol bort. Framför oss har vi en hyfsat stor publik. Amos Oz berättar om sin nya bok Rim på liv och död och läser ur den på engelska och hebreiska. Hebreiskan låter som vacker ordmusik när han läser.
Temat i Oz nya bok är funderingar kring hans författarskap eller mer specifikt en solitär dialog kring en författare under 8 timmar. All hans vakna tid på caféer, möten och uppläsningar går åt till att observera, fantisera och skapa liv åt människorna runt honom även drömmen är en solitär dialog säger Oz.
Every dream is a solitary dialog.
Drivkraften i hans författarskap är nyfikenhet.
Nyfikenhet som är en antites till fanatism säger Oz.
To pull some water of the fire låter han sin författare vandra runt ensam på Tel Avivs gator i natten med sina funderingar, tankar och observationer.
Hela mitt författarskap är självbiografiskt säger Oz men det består inte av en rad självbekännelser.
Vid publikfrågorna får Amos Oz en version av sin How to cure a fanatic som blivit översatt till Urdu av sin pakistanske översättare.
Please can you dedicate it for me säger Oz.
 Vilket väcker en viss munterhet.

När Amos Oz inte skriver böcker eller åker runt i världen och föreläser är han lärare på ett universitet i södra Israel (Negev Beersheba?) där han undervisar och är teacher in slow reading.
Låter tänkvärt och klokt säger vi på Kistalight som passar på att få Rim på liv och död signerad.


27/2 09 To Thommy a curious guy Amos Oz. Bild Thommy Sjöberg

Be curious always säger han innan han slår igen boken. Vår stridsvagnsförare ser vi inte till i signerings kön men han såg vänlig ut någonstans där bortom boktravarna.

©Thommy Sjöberg

Labels: ,

Thursday, December 27, 2018

Svenska Akademiens Högtidssammankomst Light

Nu är de tio kring bordet - från Svenska Akademiens högtidssammankomst den 20 december 2018.
Lite funderingar i efterhand från Kistalight!
Visst kunde man höra hur andlöst tyst det var under när de nya ledamöterna höll sina anföranden.
tog del av P1:s radio referat när de nya ledamöterna installerades och höll sina tal. 🐢😎 Någonstans i bil i motorvägsbrus och vinterdis i orange sken mellan Bro och Kista efter att ha firat vår dotters födelsedag.
Riktigt fina tal med för dagen passande ämnen. Herr Malm lyfter fram osynliggjorda kvinnliga helgon i sitt tal (mycket passande tema). Fru Mossaed talar om att erövra ett nytt språk i vuxen ålder, om exil och hur hon upptäcker den svenska skogen, en lyrisk källa även det, och hon tackar sin föregångare Kerstin Ekman och hennes engagemang i Rushdieaffären och Herr Runesson slutligen pratar om vikten av samarbete och konstruktiv samverkan, manar till ödmjukhet och att allt för stora egon får väl dansa med sin egen hare i parken.
Var det verkligen så han sade?
Hur som helst väckte uttalandet en viss munterhet i den knappnålstysta församlingen!
Visst kan man få litterära vibbar när man ser hur ödsligt det är kring bordet med fladdrande ljus och avstånd mellan ledamöterna när Akademien inleder sin Högtidssammankomst.
Herr Olsson pratar om de sju samurajerna, talet som behövs för att de är beslutsfattande, men det känns mer som en spöksupé i Strindbergs Svarta Fanor.
Kanske är det inte bara liberalismens kris, patriarkatets sista suck eller argsinta #Metoo damers fel att Akademien krisar?
Inte sedan 1989 med Rushdieaffären har Akademien varit fulltalig redan då hoppade tre ledamöter av!
Strid mellan modernitet (engagemang) och djupt konservativa (patriarkala) krafter bland the old ones i akademien?
Ändå grundades Svenska Akademien 1786 i upplysningens anda!
Klart att Akademien bör ta del av den digitala revolutionen och en kulturrörelse som #Metoo och inse kraften i att så många kvinnliga berättelser delas och visar en så stor samstämmighet i upplevelsen av en mycket patriarkal värld.
Ett av Akademiens stora problem är förstås att de är så förskräckligt gamla, sitter på livstid, säger Kistalight som själv börjar uppnå mogen ålder.
Hur som helst skulle vi vilja slå ett slag (toppad forehand) för Akademiens självständighet och dess syfte arbeta uppå Svenska Språkets renhet, styrka och höghet med valspråket Snille och smak.
Svenska Akademien kan också i sina bästa stunder vara en självständig röst mot media och kränkta chefredaktörer, institutioner på våra universitet och stora förlag i dessa tider av populism, digitala ryktesspridningar (botar, falska konton på sociala medier och ryska troll), till en förenklad världsbild (svart och vitt, goda och onda) och en allt för snabb klick och gilla kultur!

Några av ledamöternas böcker har vi tagit del av under åren: Per Wästberg under ungdomsåren med böcker som Afrika ett uppdrag (engagemang) Ett hörntorn vid Riddargatan (Stockholmiana), Vattenslottet och Luftburen (kärleksromaner) dessutom läste jag hans essäer och krönikor när Herr Wästberg var chefredaktör på DN.
Vill du bli en bra reporter skrev Wästberg, under sin tid där, ska du läsa August Strindbergs Röda rummet, Gustave Flauberts Madame Bovary och Edward Gibbons Romarrikets fall.
Cést tout!
Klappat och klart sedan är du en färdig skribent!
Vi tycker om och har läst Kristina Lugns milda anarkistiska mänskliga dikter i Bekantskap önskas med ensamstående äldre bildad herre.
Kjell Espmarks poesitrilogi Sent i Sverige överraskade oss positivt under 1970-talet med att det fanns radikal samhällskritik från andra håll än den på vänsterkanten! Dessutom läste jag som litteraturstudent Espmarks Själen i bild om hans studier i modern svensk poesi.
Poltava av Peter Englund missade jag men jag har läst hans essäer i Förflutenhetens landskap, Brev från nollpunkten och hur han lyfter fram den lilla och vanliga människan i historieverket om första världskriget Stridens skönhet och sorg.
Jesper Svenbros lärda vardagliga prosadikter läste jag när jag sökte en förebild i det lilla formatet, det fanns inte tid för tegelstensromaner, och tjusades av hans diktsamlingar som Blått, Vid budet att Santo Bambino di Aracoeli slutligen stulits av maffian (wow för denna titel), Installation med miniatyrflagga och Himlen och andra upptäckter.
Visst har vi läst herr Engdahl!
Visserligen bara Cigaretten efteråt, tankebok med aforismer och essäer, boken köpte jag av en händelse vid besök i Akademibokhandeln i City. Herr Engdahl håller ett litet anförande (talar tyst, mumlar skulle mina högstadiekids säga) och Kistalight undrar hur många minuter han skulle överleva i ett klassrum på Spånga High. Dessutom tycker jag att herr Engdahls aforismer och tankar är så överraskande platta och fyllda av klichéer. Till skillnad mot Bodil Malmsten som absolut anser (-såg) att Montaigne hade varit en bloggare i dag så anser Horace att: Hos essäisten handlar det om att få syn på sig själv. Hos bloggaren handlar det om att inte få syn på sig själv. Bloggen är skrivandets återfall i adolescensen.
Ha...ha säger Kistalight som är både bloggare och indieförfattare och tycker sig ha genomgått en utveckling både som människa och skribent sedan starten med sin blogg i maj 2005.
Man lär sig skriva genom att skriva, skriva och återigen skriva!
Samma vita papper för alla!
Klart att Kistalight läst Fru Danius bok Om Bob Dylan (återfall i Dylanberoende - se Bara en sång och en dansman). En fin liten bok i tre delar, Bob i Stockholm 1966 och från 2016 plus när han till slut tog emot diplom och medalj våren 2017. Visst ser man att Fru Danius är en stridbar person eller är det Gittan som för pennan? Hon driver tesen att Dylan texter, verser och poem, lever av egen kraft och att Dylan hör hemma i en lång muntlig tradition av skanderande och sång.
Visst säger vi på Kistalights redaktion som anser att Bob både är en stor rimsmed med djärvt bildspråk och en stor versmakare.
Bara det att Bob Dylans storhet är kombinationen av musik och ord, rockens Rimbaud som införde modernismen i popmusikens värld.
Vi blev hur glada som helst när Bob Dylan fick Nobelpriset men också minst sagt lika överraskade!
Svenska Akademien är inte förutsägbar!
I tider när våra institutioner knakar, Svenska Akademien, riksdagen inte förmår att bilda en regering, Theresa May har fullt upp med gubbarna i Brittiska parlamentet och brexit, EU inte får någon ordning på sina öststater och president Trump skakar USA och världen med sitt dysfunktionella ledarskap (listan kan göras längre) så är det en orolig värld vi lever i.
Kanske ska vi då besinna oss alla vi medieaktörer, undvika populism, vara försiktiga med små troll från S:t Petersburg och inte låta drevet gå över en gammal lärd fristående institution där det finns massor av lärdom, humanitär bildning och engagemang.
Visst borde vi kunna vårda den traditionen med lite omsorg och mer (mycket...mycket) modernisering!?
Nu när kulturprofilen är dömd!
Var förresten kan man läsa om forskning kring hur mediedrev uppstår, verkar och ebbar ut?
Finns det några bra litterära förebilder där?
Kanske Joseph Anton av salmon Rushdie där han berättar om följderna av fatwan riktad mot honom från 1989 - ett ruskigt exempel på ett drev.
Med religiösa dimensioner!

Gott Nytt År från Kistalight!



Varför inte en liten nyårshälsning från trion Sjöholm sång, Andersson musik och Engdahl text?!


©Thommy Sjöberg

Labels:

Thursday, December 20, 2018

Svenska Akademin går inte på Den Gyldene Freden längre

Bild Thommy Sjöberg av Berglins gubbar som sammanträder i Svenska Akademien

Gentlemen Light

Någon på Svenska Akademin läcker.
Ja vaf blir vi inte alla gamla nån gång!
Är det en fransk liten tomte som vet något som ingen annan vet?
Oh och hå min tå!
Är det en oönskad intimitet som pågå!
Ikväll 20 december är det Svenska Akademiens högtidsdag.

Kistalight var tidigt ute med funderingar kring spel och Nobelpris.
Kistalight brukade spela på travet när det begav sig!
Kanske behöver akademin i dag någon kunnig i ämnet nu när de saknar medlemmar och är kort om folk? 
Spetskompetens liksom! 
Ideellt arbete javisst men chansen finns ju till lite lir och kassaklirr så där på sidan om!
Så här skrev vi redan 2008 apropå läckor och jäv!

Ser i efterhand att oddsen på Ladbrokes tycks ha sjunkit på Le Clezio, från 15 gånger pengarna till oddset 3.2 innan spelet stängdes under onsdagseftermiddagen.
Framför oss på Kistalight ser vi en medelålders herre med poethatt, halsduk slängd över axeln, lätt bohemisk Burberryrock där några pocketböcker av Le Clezio sticker upp ur fickorna och med en tung sliten adjunktsportfölj.


Portföljen fylld med sköna sedlar?
På väg över Stortorget i Gamla Stan till spelbutiken i hörnan.
Vad gör man inte när börsen faller!


Nu har vi hämtat oss på Kistalight. 

Vi förstår att årets Nobelpris i litteratur är större än en postexistentialistisk diskussion i en vinkällare i Gamla Stan eller på Wasahof på Dalagatan i det sena 60-talet. 

Vi är riktigt nyfikna på Le Clezios författarskap och kommer att skynda över Kista torg upp till Akademibokhandeln. 
Speciellt kommer vi att inhandla några av de senare böckerna som till exempel Afrikanen, autofiction där, men även Öken från 80-talet med sökande efter ett äkta liv i en nomadkultur a la Bruce Chatwin som är en av Kistalights favoriter.
Ibland slår verkligheten dikten och nu vet vi att läckorna var i högsta grad i IRL.


Inga snygga tjejer i Svenska Akademien längre!
Jag menar inga begåvade kvinnliga professorer tar plats i dag på Akademiens högtidsdag i Börssalen!
Lite #Metoo perspektiv utan att ironisera!
Vad händer egentligen i Svenska Akademien?
Är det en enda stor dysfunktionell familj?
Liberalismens kris eller är det patriarkatets sista suck, argsinta #Metoo damer som inlett en kulturrevolution genom sociala medier eller bara en rolig tragikomisk såpa för oss som gillar böcker?
Och så har vi ju Horace!
Utsänd från 1800-talet (romantiska perioden) som visar oss tillrätta med sin sanslösa syn på samtiden och vad som händer i litteraturen och i kulturen!
Horace Engdahl och 2 gånger Sara, två på väg ut och en blir kvar!
Är familjen för dysfunktionell?
Ska man inte bara lägga benen på ryggen och springa då?

Flitigt läsa gör dig klok
därför läs varenda bok!

Undrar om han Horace har sett (läst) de stora fransk klassiska dramerna av Moliere som Tartuffe, Don Juan, Hustruskolan, Den Girige, Misantropen och speciellt Den Inbillade Sjuke.

Är det en fransk liten tomte som vet något som ingen annan vet?
Oh och hå min tå!
Är det en oönskad intimitet som pågå!
Ikväll 20 december är det Svenska Akademiens högtidsdag.

Joyeux Noel!



©Thommy Sjöberg

Labels: , , ,