Saturday, December 03, 2016

Grattis Tryckfrihetsförordningen 250 år

Grattis till en 250-åring säger vi i dag på Kistalight!
Visst har du varit utsatt för påfrestningar genom åren.
Du har genomlevt Stånds, Representations och Tvåkammarriksdagen och införandet av allmän rösträtt.
Gustaf den III:e och hans manipulationer efter enväldet 1772.
Indragningarna av Aftonbladets upplagor under Karl den XIV Johan.
Visst har det blivit bättre genom åren allt från 1809 års grundlagar fram till utvecklandet av Yttrandefrihetsgrundlagen 1991 som tillförsäkrar oss medborgare rätten att uttrycka oss fritt i radio, TV, filmer, video och liknande upptagningar och rätten till anonymitet vid lämnandet av uppgifter (uppgiftslämnande).
Skarpt också att Offentlighetsprincipen fått leva kvar (överlevt) genom åren!
I dag gäller Tryckfrihetsförordningen, TF, som en av Sveriges fyra grundlagar och vi har sedan 1970 Enkammarriksdag.
Visst behövs moderniseringar i det nya digitala medielandskapet men i allt väsentligt gäller även Yttrande och Tryckfrihetsgrundlagen för oss bloggare och andra inom sociala medier.
Vi har länge  funderat på att skaffa ett Utgivningsbevis för vår blogg på Kistalight för att visa vår goda vilja och seriösa inställning när det gäller att sprida det tryckta ordet på nätet, våra bilder och en och annan film.
 I praktiken är det dock förenat med en hel del byråkrati med utgivningsbevis!
Vid ändringar och användande av texterna ska det alltid dokumenteras och anmälas till Myndigheten för press, radio och TV.
Knepigt för Kistalight som ständigt arbetar med sina texter och använder dem på både blogg, i e-books och traditionella böcker så Utgivningsbevis får vänta.

Visst är det fria ordet hotat i dag!
Att vara journalist är ett av världens farligaste yrken och i vissa länder är de en av de mest förföljda yrkesgrupperna.
I våra moderna demokratiska länder, fram för allt i väst, medietränas politiker, företagare och andra framgångsrika människor hur media ska hanteras.
Att kunna styra mediebilden blir många gånger viktigare än det faktiska resultatet.
Anledning till oro alltså för det fria ordet!
Kistalight tror att ska man ha en värdemätare, en sorts barometer, för hur fritt ditt samhälle är ska du fråga dig vad det går att skämta om.
Vad kan man skämta om hos etablerade media, radio, TV och tidningar?
Finns det något som är absolut förbjudet att skämta om?
När det gäller personer, myndigheter, maktutövare, religion, styrelseskick eller länder!
I så fall varför!
Hot, bara opassande, osmakligt eller är det rent av farligt?
Frågar du dig samma sak på lokal nivå kan du se hur det är på din arbetsplats, i din förening, eventuella organisationer du är medlem i och rent av om du kan skämta med släkt och vänner om det mesta.
Nu har vi ju inte våra grundlagar i Tryck och Yttrandefrihet för att kunna skämta utan för att de behövs, är livsnödvändiga, i ett modernt och demokratiskt samhälle.
High tech, globalisering, digitalisering, klimathot, terror och krig!
Dagens komplexa värld!
Visst här behövs det öppenhet, samtal, kritik och diskussioner, vilja till samarbete om vi ska kunna hantera de problemen (hoten).
Livsnödvändigt då med plats för det fria ordet.
Grattis till vår 250-åring!

Det kommer mera...
© Thommy Sjöberg

Labels: , ,

Friday, November 25, 2016

Thanksgiving Day med Barack Obama


Igår Thanksgiving Day!
Barack Obama benådar sin sjunde kalkon, den sista för hans del, och levererar en rad skämt.
Till döttrarnas förtjusning, viss pinsamhet kanske, känns lite som på högstadiet.
A high school feeling!
Lite som när Kistalight prövade sina skämt i katedern.
Skrattar gott själv!
Eleverna skrattar med.
Mest åt skrattet?
Yes we cran!
Tiden flyger iväg med åren!
Skulle kalkonen också göra om den kunde flyga.
Här ett kalkonskämt till nu i Kistalights tappning.
I dagens Sverige med kris i skolorna för undervisning och dåliga resultat för eleverna.
Alarmerande PISA Rapporter!
Är det inte dumt att vara pensionerad lärare.
Kistalight känner sig som en benådad kalkon!
Yes we cran!

Visst kommer vi att sakna Barack Obama i Vita Huset!
Hans lediga avspända ledarstil, hans briljans, och här förmågan att blanda skämt och allvar.
För dagen påminner han om vad man kan vara tacksam för som amerikan, själv kommer han tillsammans med döttrarna, under eftermiddagen att besöka ett hem för krigsveteraner och bjuda dem på nedfrysta skivor av icke benådade kalkoner som förstås blir tillredda enligt kokkonstens alla kalkonregler.
Tacksamhet och glädjen att få ge i skön kombination som också kan ge samma känsla som att få endorfiner efter en idrottsprestation.
Thanksgiving alltså som en helg för reflektion och feel good!
Donald Trumps popularitet verkar stiga i opinionssiffrorna nu när han väl blivit vald.
Många amerikaner vill gärna tro på sin nye president!
Samtidigt bävar många amerikaner för den stundande kalkonmiddagen när familj, släkt och vänner ska dinera och umgås kring icke benådade tillredda kalkoner.
Spänningen mellan Trump och Hillarys väljare som delar det amerikanska samhället ända in på familjenivå.
Familjegräl att vänta eller...
Krönikör i Chicago föreslår en klassiker.
Drick dig igenom eventet!
Gärna några rejäla drinkar före middagen på fastande mage sedan massor av rödvin till kalkonen, liksom marinera dig i din egen bubbla, genom middagen och kvällen.
Humma med när din aggressive farbror till brutalentreprenör föreslår en skål för den nye presidenten!
Sedan när du vaknar dagen efter är du redo för en riktig Black Friday.
Lite sens moral trots allt!
Kistalight är ju en gammal lärare.
Aldrig bra med alkohol som konfliktdämpare.
Kontraproduktiv lösning!
Le istället, ett stort leende genom kvällen, min kurs.
After all!
Då känner du dig (Kistalight) som en benådad kalkon!


© Thommy Sjöberg

Labels: ,

Thursday, November 17, 2016

Bob Dylan en arbetare


Vi visste det på Kistalight.
Klart att Bob Dylan alltid står på barrikaderna.
Hänger med i tiden!
Först ut med att tänka på hemmamarknaden nu i Trumptider!
Vi måste jobba mer grabbar och tjejer för att hänga med i den internationella konkurrensen.
Vi sjunger med i Workingman Blues #2 på redaktionen.
Kattens stämband i strumafalsett, Dylans skrovliga röst och Mimmi och KL hummar med i refrängerna.
/ _ _ _ /
The buyin' power of the proletariat's gone down
Money's gettin' shallow and weak
The place I love best is a sweet memory
It's a new path that we trod
They say low wages are a reality
If we want to compete abroad 
                                     (From Workingman blues #2 Modern Times)

Visst, visst Bob Dylan är ingen marxist eller klasskampsanalytiker!
Risken finns att han kanske till och med har röstat på Trump
och mest gillar att rimma på proletariat för att få få ihop sina verser.
Men ett är säkert Bob är en riktig hejare på amerikansk folkmusik.
Här med influenser från arbetarsånger som hade sin höjdpunkt på 1920 och 30-tal då arbetarrörelsen i USA var levande och dynamisk och det fanns både socialism och kommunism på programmet. En folkrörelse i till exempel de stater, rostbältet, som här om veckan röstade på Trump.
Kul också att Bob knegar på trots att han fyllt 75 bast och fått Nobelpriset!
Ett föredöme för oss 40-talister!
Vad sa de här om året i Svedala, Borg och Reinfeldt back home?
Vi måste vänja oss vid att arbeta allt längre!
Det finns inga pensionspengar längre för juniorer kring 65!
Hm...hm They are Blowing in the wind...
Pensionspengarna alltså!

 
You can hang back or fight your best on the front line/

Sing a little bit of these workingman's blues


Hoppas Bob filar på sin Nobelföreläsning nu när han inte har tid att komma på Nobelfesten den 10 december och levererar något riktigt fint si så där inom sex månader!
Varför inte om amerikansk folkmusik?

Labels: ,

Monday, November 14, 2016

Georg Baselitz and little Korean Light

Ovan jättemålningen Vännerna av Georg Baselitz nu på Moderna Museets senaste utställning The Heroes. (Alla bilder Thommy Sjöberg)
Kistalight har varit på Pressvisning på Moderna Museet inför veckans vernissage av Georg Baselitz The Heroes. Vi är omkring 30 personer som samlas med kaffe, kaka och studiematerial vid 10-tiden torsdag förmiddag. Moderna Museets pressvärd Kristin Ek håller i trådarna innan museets intendenter Daniel Birnbaum och Ann-Sofie Noring gör de första presentationerna och berättar om bakgrunden till utställningen. Det är ett 30-tal målningar och 20-tal teckningar. Utställningen är närmast producerad av Städel Museum i Frankfurt am Main i samarbete med Moderna Museet och där curerad av Max Hollein och Eva Mongi-Vollmer som också närvarar vid pressvisningen.
Magnus af Petersen, utställningens svenska kurator, introducerar och berättar om utställningen. Det är en svit målningar från 1965-66, stora i formatet, och otidsenliga för vad som då låg i tiden.
Georg Baselitz är född 1938 i dåvarande Östtyskland, kom att gå på konsthögskolan i ÖstBerlin där han relegerades som socialpolitisk omogen och fick senare i väst några verk beslagtagna av polisen och fick då ett rykte om sig i konstvärlden att vara en romantisk outsider. I väst gick han på VästBerlins konsthögskola i en tid när popkonst och minimalism dominerade och i öst socialrealism. Georg Baselitz med sina kraftfulla expressiva målningar, Heroes, var sin egen rörelse, och blev på sitt sätt famous for the sixties om än inte representativ.
Målningarna speglar trots och uppror, trasiga och sårbara hjältar med små huvuden på alltför stora kroppar i ett till synes krigshärjat landskap allt i en tysk expressiv färgtradition. Det är jordiga råa färger, rött, rosa, brunt, grönt och ockra pålagda i grova drag med skarpa tecknade linjer.
Georg Baselitz har några svenska favoriter bland målare berättar Magnus af Petersen. Det är Evert Lundqvist för sina färger och vardagliga föremål och det är Hill och Josephson. De senare anger väl Baselitz känsla för utanförskap, sårbarhet och också skepsis mot ideologier som möjligen kan kopplas till ett antal målningar på utställningen som kallas för Frakturmålningar. Här är det inte benfrakturer som gestaltas (röntgas) utan hela kroppar som är delade i en nederdel och en överdel och var och en av dem tycks leva sitt eget såriga liv.
Något freudianskt kanske, eller är det bara trasigt eller ska det ses som en politisk kommentar till det sönderdelade Tyskland efter ww2?
 Ovan Frakturmålning av Georg Baselitz, tre fält eller band, övre delen med litet ansikte, breda axlar, stor kropp, sönderslitna händer och ett ansikte med sårigt uttryck. Mellandelen trädstam med fragment av grenar, kvistar, en avsliten hand och trädet ser ut att gråta. Nederdelen slutligen trädstam som skymtar bakom långrock som hänger ner, murriga färger och två nakna fötter och en mörk röd rännil.
Baselitz gillar att provocera!
Kanske kan han också ses som en aning postmodern för i utställningen finns en nymålad version av Vännerna ovan. En remix från 2014 med titeln Berliner Zeiten.
 Den mer svartvita tonen i remixen har, tycker jag, en mer humoristisk ton än sin föregångare, kroppsspråket är mer spretigt men samtidigt mer försonande än ursprungsmålningen.
Kan tolkas som en kul kommentar till vännerna från 1966!
Sedan skyndar Kistalight vidare med en tur på den permanenta utställningen där vi upptäcker att Robert Maplethorpes fina portätt av Patti Smith med duvorna finns i museets samlingar.
Skarp stilistisk där - romantik i nutida context.

Sedan strosar vi vidare genom museets samlingar som vi alltid gör vid våra besök på Moderna, umgås med favoriterna Pollok, Koenig, Warhol, Rauschenberg och Jasper Johns eller Duchamp - popkonst, action, combines eller Readymades. För att få lite geometrisk struktur och symbolisk färg kollar vi in Malevitj och Mondrian - suprematism och komposition med blått och gult.
Visst har vi alltid ett litet besök and a small chatt med våra verkliga urmodernister Braque, Brancusi, Chagall, Giacometti, Matisse, Munch naturligtvis, Miro, Modigliani, Picasso förstås och de svenska tjejerna Hjerten, Vera Nilsson och Derkert innan vi skyndare vidare för praktiska äventyr i den vackra vinterdagen.
Vilken fin fantastisk samling Moderna Museet har.
Världsklass!
On my way from Moderna Museet a young female student from Seuol catch me. She wants me to taken a couple of photographs of her.
She seems to be very carefully with the photos expression and her position in the pictures so I had to taken a number of pictures with her fine mobilphone.
Cheese, nice and beautiful!
She smiles.
And I got a picture too!
That happens at the bridge to Skeppsholmen in a snowy Stockholm.
When the sun was shining over the guietly bobbing boats, as well as over us people, the buildings in the background at Strandvägen and all the traffic in slowmotion because of the snowchaos.
 She Said she was on her way to ArkDes and Moderna and that she studying architecture in Korea.
Her name was Kim Lee Sun and she just stays a few days in Stockholm.
Two more days visit!
At least it all sounds like that, in Kistalights (an old High schoolteachers) ears after listening to a little bit broken english with seren accent.
When I was passing Grand Hotel and the resting Waxholmsboats I wonder what she was thinking about a snowy Stockholm?
I could have asked her!
It was a beautiful day!

© Thommy Sjöberg



Labels: , , , , , , ,

Wednesday, November 09, 2016

Det blev Trump - sic

Det snöar i Kista...
Vår revolutionära katt jamar i natten
något med artrosen?
Trump vinner delstat efter delstat i rostbältet
de gamla industristaterna i norr, Indiana, Ohio
Pennsylvania, Wisconsin, säkra demokratiska fästen
senast under Bernie Sanders i primärvalen.
Andra swingstater följer efter Florida, North Carolina och Iowa
Något har hänt -
Something has happened!
Vilka är de, hans väljare?
De som misstror det politiska etablissemanget och paret Clintons förbrukade politiska förtroendekapital, främlingskapet för de liberala mediebolagen och deras kulturella stödtrupper bland artister, journalister, och författare.
Den vita arga arbetarklassen är hans väljare.
Men inte bara...även medelklassväljare trötta på politiska korrekta resonemang som fått sämre levnadsstandard.
Förlorarna i globaliseringen och i den digitala utvecklingen
med en krackelerad amerikansk dröm som ryckts med (en rörelse mot Washington) av Trumps tuffa hätska kampanj och brutalentreprenörens energi.
Katten jamar i morgonen
något med artros
och det snöar i Kista.
Marine le Pen nästa franska president?
Cirkus, dokusåpa, Trump i Vita Huset!
God bless America!
© Thommy Sjöberg



Labels: ,

Tuesday, November 08, 2016

En gång till - Heja Hillary


Du vann om än knappt den viktiga premiären i primärvalen i USA för att bli nominerad till presidentkandidat av demokraterna.
Lite mysko det där att en lite äldre herre, typ 75 år, Bernie Sanders med socialdemokratiska värderingar får så många röster.
Tycks ha varit, kul i och för sig, många yngre väljare som röstar på honom.
Han som socialist borde betraktas som nästan kommunist där i Iowas oändliga (prärierymder) jordbruksområden.
Men du Hillary kunde du inte unna dig och ta det lite lugnare!
Inte hetsa runt med massa hårda hätska kampanjer!
Du är ju svensk folkpensionär med råge!
Dra dig tillbaka för ett behagligare liv.
Du skulle säkert kunna få en professur på något Ivy league universitet på östkusten eller varför inte på Stanford eller kanske UCLA i Californien.
Föreläsa i Internationell politik, umgås med dina studenter, ha varit en som varit med i världens politik bland kollegerna och visst, få tid att umgås med barnbarnen och wild Bill.
Varför inte skriva tunga bestsellers om din tid i storpolitiken?
Är det hetluften och energin i politiken som drar?
Att bli den första kvinnliga historiska amerikanska presidenten?
Vad är drivkraften bakom tunga politiker brukade Kistalight fråga sina elever när det begav sig.
Tre möjligheter (drivkrafter) såg vi där.
Är det makten, möjligheten att tjäna pengar eller är det längtan efter kärlek som drar?
Nja... knappast kärlek då ska man säkert välja ett annat jobb!
Är det möjligheten att tjäna storkovan?
Visserligen tjänar en president bra men the big money finns säkert någon annanstans.
Återstår makten!
Och kanske här en sjuhelsikes lust till revansch på gubbarna!
Heja Hillary kan behövas lite GirlPower over there och i Vita huset!

Heja Hillary!
Hoppas din värdegrund står sig!
Pst!
Kistalight ser en fjärde drivkraft.
Drömmen om att skaffa sig mer kunskap!
Då blir det skolor på alla olika nivåer som är viktiga eller varför inte gå på livets universitet?
Härligt med kunskap!
© Thommy Sjöberg

Labels: , , ,

Wednesday, November 02, 2016

Well Shakespeare in The Alley...

Well Shakespeare, he is in the alley
With his pointed shoes and his bells
Speaking to some French girl
Who says she knows me well
                                 Stuck inside Mobile...

Bob Dylan har brutit tystnaden och säger att han kommer till Stockholm för att ta emot Nobelpriset om det går.
Vad är väl 12 dagars tystnad i ett Homeriskt perspektiv?
Sara Danius svenska akademins egen litteraturprinsessa och specialpedagog, grejar att hålla ordning på sin klass (ledamöterna) och närma sig en mycket privat vinnare på ett fint sätt. Hon har pratat (breaking through) med vår bard och mött en lågmäld och humoristisk person som känner sig hedrad över priset.
I dag firar vi detta med en liten text (utdrag från) Tarantula som möjligen kan ses som ett humoristisk syn på nomineringar. Tarantula är ett havererat romanprojekt som blev en rad roliga absurda noveller där Bob Dylan leker med ord, meningar och texter lite i samma anda som John Lennon gjorde i In his Own Write och A Spaniard in The Works. Möjligen är Dylans skrivande här också influerat av Jack Keouaks idé om ett automatiserat flöde; tankar, känslor, bilder och associationer skulle sättas på pränt i den följd det dök upp i författarens medvetande utan allt för mycket korrigering, struktur och ordning som kunde hämma det konstnärliga uttrycket. Dylan som vid den här tiden, mitten av sextiotalet, fortfarande drömde om att bli författare och skriva den stora amerikanska romanen hade svårt att komma till avslut med Tarantula och kom till insikt att han var låtskrivare och att Like A Rolling Stone fick bli hans bidrag till den stora amerikanska romanen.

Här Dylans text (a small piece) från Tarantula!
En pust av inget till förloraren

tjosan , inte mycket som hänt. sjöng på vegetarianmötet
min nya sång mot kött alla
gilla den utom rörmokaren under
scenen, det var en liten tös,
nykläckt student; som jag tror
var ordförande för Ta inte död på
korna-sektionen av föreningen. hon försökte
skuffa ihop mej med en av rörmokarna.
blev lite rörigt, men ni
känner ju mej, det gilla jag inte
alls. jag säjer "hörru stumpan, jag sjunger
förej & så, men försök bara inte
köra med mej, hajaru?" jag har hört att
dom inte tänker bjuda in mej nån mer gång
för dom gilla inte att jag la an
på klubbmästarens tant, på det stora hela
klarar jag mej trots allt. har en ny sång
mot cigarettändare. ett tändsticks-
bolag erbjöd mejgratis tändstickor under resten
av livet, plus min bild på alla
askar, men du känner ju mej, det ska
fan så mycket mer till för att köpa mej -
vi ses när det blir dags för nominering
                                           din medrebell
                                           tiger junior                    


Hoppas nu att Bob kommer, tar med sig sin stora familj, håller sin Nobelföreläsning - kanske om amerikansk folkmusik eller varför inte om kreativitet eller rent av håller en Nobelkonsert med Dylanlåtar.
Plus vi får inte glömma det obligatoriska besöket i Rinkebyskolan där jag arbetade läsåret 1988-89. (Länk till Rinkebydikt av Kistalight) och där Bob Dylan kommer att föräras ett Nobelhäfte från årskurs 8 i skolan.
.  © Thommy Sjöberg

Labels: , ,