Tuesday, April 28, 2015

Saint Germain des Pres - En gång till


Visst har vi besökt Saint Germain des Pres genom åren redan som unga, mycket unga 1967, året före studentrevolten, på 1970-talet fortfarande unga bodde vi i kvarteren men var mest  i Quartier Latin kring Place de la Contrescarpe och Rue Moufftard och vi var där på 80-talet som yngre medelålders när gentrifieringen allt mer tog över och de chica modehusen började synas på de rätta adresserna.
Visst var vi inspirerade av Nya Franska Vågens filmer och absolut av Jean Luc Godards genombrottsfilm Till Sista andetaget här ovan med Jean Seberg och Jean Paul Belmondo.
I inledningsscenen som i bästa  anda visar på Vänstra strandens kreativitet, magi och energi! Belmondo som tuff ömhetstörstande desperado och Seberg som livlig känslomässigt intelligent ung tjej. Vi gillade berättartekniken bakom Godards filmer, snabba klipp, växlande med långa autentiska tagningar med ljud, ljus och annat brus i gestaltningen. Påminner en hel del om lätta mobilinspelningar i dag! Vilket det också var med lätta kameror, billig utrustning och låg budget, dessutom kunde Godard upphäva berättarformen det var inte riktigt säkert vad som var början, slut och filmens höjdpunkt. Säkert var dock att regissören, Godard, stod enväldigt i berättelsens centrum och angav tonen gärna som kommenterande läsande speaker till vad som hände!
Kistalight blir ständigt lika överraskad av att jag var så pass avancerad i min ungdom när det gällde kulturella intressen - här den franska filmen, nouvelle vaque, vid den här tiden började jag också springa på Moderna i Stockholm och upptäckte den amerikanska popkonsten och Andy Warhol.

Det kommer mera!
Andra bloggar om fotografi Andra bloggar om litteratur  Andra bloggar om klassresor  Andra bloggar om författare: Andra bloggar om Stockholm Andra bloggar om skrivande Andra bloggar om Istanbul   Andra bloggar om pedagogik   Andra bloggar om didaktik 
©Thommy Sjöberg

Wednesday, April 22, 2015

See you in Istanbul - Kistalight

Nu prövar vi en ebook av See you in Istanbul, som vanligt, en massa trial and error med formaten! Men här en något så när färdig version!
Omslaget, framsidan, till exempel ska ha ett visst antal pixlar och en viss bredd och höjd!
Då duger inte allt för rektangulära bilder även om de är estetiskt lyckade och uttrycksfulla.
Form går före innehåll!
Kanske är det också så att först nu är texten mogen för en slutlig bearbetning och version?
Ett grundmanus som behöver poleras och slipas för att få det där flytet i språket och den till synes lätta och ljusa framställningen.
Som är så typiskt för Kistalight!?
Men någonstans ska man sätta punkt så håll till godo!
Välj flöde i PDF eller bladvändare i epub och mobi eller läs direkt online!
Se även bloggarna i ett flöde på Kistalight goes Ryan!
Kanske snyggaste versionen layoutmässigt!
Men fungerar det, ett flöde, för läsningen?
Bäst med papper eller ebook?
Varför inte både och!
I en ebook finns det hur som helst plats för en ny typ av berättande där du kan blanda text, bild, ljud och musik och länka dig fram till noter och kommentarer på ett spännande sätt.
Håll till godo!
Free Download som vi säger på nusvenska!
Bara att ladda ner (nedan) grabbar och tjejer!

  Andra bloggar om fotografi Andra bloggar om litteratur  Andra bloggar om klassresor  Andra bloggar om författare: Andra bloggar om Stockholm Andra bloggar om skrivande Andra bloggar om Istanbul   Andra bloggar om pedagogik   Andra bloggar om didaktik 
©Thommy Sjöberg

Labels: , , ,

Tuesday, April 14, 2015

Vi minns Günter Grass på Kistalight


I dag minns vi Günter Grass på Kistalight med några gamla bloggar om den magiske berättaren. Nu går de vidare till andra nejder våra litterära idoler, Grass och Tranströmer, men deras berättelser och dikter lever kvar. 

I dag kikar vi på några böcker som absolut hör hemma i en kanon. Det får bli Günter Grass med Blecktrumman och Michail Bulgakov med Mästaren och Margarita. Båda verken tillhör de böcker som brukar kunna räknas till den Fantastiska romanen den så kallade magiska realismen. De står på Kistalights redaktion och väntar på att bli lästa men utan att darra på manschetten utnämner vi dem olästa till att tillhöra en kanon. Blektrumman har vi sett i en mycket sevärd film och Mästaren och Margarita sågs i en upplevelserik teaterföreställning med bland annat Per Myrberg.
Var det på 70-talet?
Bägge böckerna berättar en historia om det grymma 1900-talet under nazismens och kommunismens totalitära regimer. Där de genom sina berättargrepp gestaltar ondskan. Det ser vi på Kistalight bara genom att läsa några sidor.
Günter Grass som avslöjat i sina nyss utgivna memoarer att han tillhörde Waffen SS, som tonåring, under andra världskriget har fått utstå mycket smälek för detta ändå var det en gammal känd sanning som funnits i källor och dokument. Kanske är det ändå en försoningsgest från Grass sida att lyfta fram sitt medlemskap där i sin självbiografi och lätta på skammen.
Även vanliga hyggliga tyskar kunde tillhöra typ Wafffen SS och liknande om det ville sig illa!
Ryan Air ser vi genom DN erbjuder lågpris resor från Krakow i Polen till Frankfurt för kränkta polacker för att komma och snacka med Günther – man måste väl mena bokmässan där då?
Fantastiskt form av erbjudande i sig!
Vi på Kistalight som läst andra minor klassiker av Grass som Flundran, Mötet i Telgte och Tankefoster eller tyskarna dör ut har länge tänkt besöka både Lübeck och Gdansk. I Lübeck finns i den gamla Hansastaden ett Günter Grass-Haus där det finns samlingar av hans gravyrer och skulpturer. Under speciella Hansadagar uppträder Grass där med läsning av sina texter i den medeltida miljön. Grass bor även i staden.
I Gdansk utspelas ju Blecktrumman även detta en Hansastad där Grass är hedersmedborgare tack vare Blektrumman. Grass som är född i Gdansk, dåvarande Danzig, anses fortfarande av Gdanskborna som en värdig hedersmedborgare åtminstone av 72 procent av dem.
Poängen är att med Ryan air kan man flyga till både Gdansk och Lübeck till en mycket billig penning på mindre än en timme från Skavsta och uppleva dessa genuina städer från Hansaförbundets tid.
Snacka med Grass det kan man ju göra genom att läsa hans böcker och då speciellt Blecktrumman.


Nyårslöfte Light
Årets (2/1 2010) litterära läslöfte Günter Grass Blecktrumman - en modern klassiker om Oscar Matzetath som inte ville bli vuxen och den oöverträffade skildringen av staden Danzig som sedan blev Gdansk!
 Blecktrumman avklarad och läst under hösten i början av oktober!
Hittade inte boken i vare  sig välsorterade gamla boklådor eller på antikvariat i början av året utan lånar till slut Blecktrumman  på Kista bibliotek av Lotta som hämtar fram boken från magasinet.
Äntligen får jag läsa hela boken - filmen har jag sett flera gånger med mina nior när vi läser om mellankrigstiden och andra världskriget i historia. I filmen ligger tyngdpunkten med all rätt på tiden före kriget med klassiska miljöskildringar från Danzig (Gdansk) och fina personteckningar från den den tysk/polska familjen Matzerath med rötter i Kashubien.
Günter Grass lär ha hävdat att Blecktrumman är en realistisk roman! Kanske kan man säga det i en känslomässig och psykologisk mening. Till formen ligger den dock nära den Latinamerikanska romanens magiska realism och den europeiska skälmromanen.
Vad passar väl inte bättre än ett grodperspektiv från en liten kille som stannat i växten och vägrar att bli vuxen om man ska skildra  det känslomässiga klimatet hos tysk småborgerlighet, nazismens framväxt, andra världskrigets fasor och efterkrigstidens omvandlingar i mellaneuropa.
Genialiskt och stort berättande med massor av berättelser som fungerar som fristående noveller. Där satir och realism kan övergå i kväljande naturalism som i t ex berättelsen om hästhuvudet och ålfisket eller när Oskar besöker läkaren och prövar sin röst bland inlagda foster. Symboliskt blir även att här skildras de första skotten, salvorna, som avfyras av tyskarna från Die westernplatte i Danzig när polska posten anfölls i inledningen av andra världskriget.
Något mer osäker på hur efterkrigsskildringen - fungerar dock utmärkt om svartabörsmarknaden, komiskt burleskt om konstakademin i Düsseldorf och Oskars, läs Günter Grass, tid som stenhuggare där och när Oskar gör karriär som musiker.
Betyg fem virvlande slag på Blecktrumman av fem!

Labels: ,

Saturday, April 11, 2015

Inspiration Light - Saint Germain des Pres

Juilette Greco existentialisternas musa framför kyrkan Saint Germain i Quartier Latin. Hjärtpunkten för alla bohemer, författare, konstnärer, musiker och för några år under det sena 1940-talet den intellektuella världens centrum. Här samlades de på andra sidan torget på de berömda café de Flore och Deux Magots!
I Paris Latinkvarter hade också under århundraden bohemer, konstnärer, författare, lärare och studenter samlats kring akademier för de sköna konsterna - Ecole des Beaux Arts, lärosäten som Sorbonne, institutioner, målarakademier och de många små hotellen som fungerade som pensionat för de många gånger fattiga studenterna. Kvarteren blomstrade även konstnärligt under 1920-talet när växelvalutan var låg för francen och många amerikaner med Hemingway i spetsen sökte sig till Paris för att skriva och bli författare.

 Kistalight som just nu läser Bodil Malmstens Så gör jag låter sig inspireras av en av arbetsuppgifterna i Bodils bok.
Ta in skriver Bodil!
Vi tar in och låter oss inspireras av ett uttalande av Albert Camus citerat från boken Paris efter befrielsen 1944 - 49 av Antony Beevor och Artemis Cooper.
Ett av fynden från årets bokrea som vi nu har läst!
Uttalandet av Camus gäller den ständiga politiska striden mellan höger och vänster!
Vad är sant hos en tanke eller idé?
Blir den sannare om den kan placeras hos den ideologiska vänstern?
Läs här hos kommunisterna i Paris, som kan kallas för den stalinistiska vänstern, efter befrielsen 1944.
Jean Paul Sartre hade trots sin existentialistiska filosofi och sin idélära en svaghet för den marxistiska läran om en lagbunden revolutionär samhällsutveckling, där våldet var ett ofrånkomligt inslag, alla franska intellektuella har också en inneboende svaghet för jakobinernas våld i den franska revolutionen.
Här lyser det igenom!
Albert Camus som kritiseras av Jean Paul Sartre i hans tidskrift Les Temps Modernes (Moderna tider) för sina pjäser och att de (han) inte tar mer politisk ställning för vänsterns idéer.
Camus skriver "Han (Sartre) pekade på den grundläggande motsägelsen i att existentialister rättfärdigade ett system som helt motsatte sig föreställningen om individens ansvar."
En sådan polemik kommenterade R. A. "skulle knappast förstås utanför Frankrike och Saint Germain des Pres."
Kistalight förstår precis, stolt över detta, även om det är i dag 2000-talet och nåja relativt långt från Paris och Saint Germain des Pres på 1940-talet så känner vi igen oss i känslan av över vad som var politiskt korrekt på vänsterkanten. Här att man inte ville fördöma Sovjetsystemet, ändamålen helgade medlen (förtryck och förföljelser) för att bygga den kommunistiska staten. Det behövs knäckas några ägg för att laga en omelett - rent av trodde man att kommunisterna skulle kunna ta över makten även i Frankrike!
 Spännande, lätt att bli förundrad, över att Saint Germain des Pres kunde bli världens intellektuella centrum under några år för den nya litteraturen (existentialismen), den spännande konsten, teatern, jazzmusiken och kabarén på vänstra stranden i kvarteren mellan Seines kajer, Boulevard Saint Michel, rue des Saint-Peres och rue de Vaugirard i Paris sjätte Arrondissement. Idéerna var nya men miljön med de gamla caféerna och Les bistros var välbekanta där de unga kunde samlas och byta tankar och inspirera varandra.
Kring krigsslutet rådde ett politiskt tomrum, vänstern, motståndsrörelsen, de som skulle bli de nya gaullisterna och de allierade (amerikaner och britter) försökte hitta vägar för en ny framtid. I denna smältdegel skulle man samtidigt göra upp med kollaboratörer och Petains anhängare i det som hade varit. Erfarenheterna från kriget, ockupationen, samarbetsmännens svek och nazismen krävde nya uttryck samtidigt som man, tyvärr vurmade för Sovjetunionen som segrare inte bara militärt utan även ideologiskt, trots alla varningstecken på förtryck och rent av bevis på förföljelser i Stalins Sovjet.
Sympatin för Sovjet medförde att det dröjde ända till 68-rörelsen innan franska vänstern kunde göra upp med sina gamla kommunistiska spöken. Några år senare kom även de nya franska filosoferna, André Glücksman i spetsen med Kokerskan och kannibalen, som analyserade och beskrev sovjetiska läger och Gulag.
Vi tänker inte recensera Antony Beevors Parisbok här men Kistalight förundras över att ett så förhållandevis litet område, några kvarter, i förvisso en världsstad om än på knegen (politisk oro under fjärde republiken, ransoneringar och brist på det mesta), under några år kunde bli världens intellektuella centrum och inspirationskälla för alla unga intellektuella!
Nåja en liten recension kan vi allt leverera!
Antony Beevors Paris efter befrielsen är en utmärkt bok om man vill skapa sig en mer nyanserad bild av Paris och Frankrike under efterkrigstiden åren mellan 1944 - 49. Ovissa år där återuppbyggnaden och ekonomiska utvecklingen så småningom tog fart med Marshallhjälp och de första "EU"-fördragen som lade en grund för en borgerlig stabil utveckling. Men ska man förstå sprickorna i den franska samhället kan man läsa Beevor gärna tillsammans med Patrick Modianos noireskildringar av Paris.
Betyg Paris efter befrielsen Fem övervintrade existentialister av fem.
För att återgå till en mer positiv frågeställning!
Var i världen samlas alla tänkare och samhällsdebattörer i dag när inte Saint Germain des Pres är aktuellt som centrum för världens intellektuella?
Finns en sådan mötesplats?

Oh dessa Parisiskor kanske de rent av vet var världens kreatörer finns i dag och var de samlas?
Nous avons mis cette question!
 Oui monsieur et professeur!
Tänk dessa parisiskor! Att bli kallad professor och herre! Javisst ja professor är också en synonym för lärare!
Var va vi nu?
Jovisst ja var i världen finns de mest briljanta och tänkande personligheterna i dag?
Vår fransyska igen!
Nous pensons qu'ils sont à New York, notamment à Brooklyn et Prospect Park. Qui abrite de nombreux cinéastes, écrivains et autres créateurs.
(Det är inne, chic, att gilla New York, hos de verkliga les Parisiennes, vilket de ständigt poängterar - men Horace Engdahl vår svenska akademis före detta sekreterare han tror inte på den amerikanska litteraturens nyskapande förmåga!)
Bien sur - absolument!
Kistalight tror dock å sin sida att de skarpa hjärnorna och de mångsidiga kreatörerna i dag samlas i Santa Clara Valley i Californien men där formas berättelserna av andra koder, programmerade av vår tids talanger och filosofer, plus förstås av ett gäng entreprenörer, riskkapitalister och rent av rövarbaroner.
Oui...oui...oui!
Cést Google qui attire votre cerveau et votre dollar!
För säkerhets skull!
Den svenska versionen (fritt mycket fritt)!
Det är Google som kidnappar er hjärna och snor era dollar!
©Thommy Sjöberg

Bokomslag CV från Kistalight (häftad) Sugen på att läsa mer av Kistalight?
Klicka på bilden - nu något billigare utgåva!
Beställ annars på kistalight@gmail.com
CV från Kistalight kostar en hundring inkl frakt!

  Andra bloggar om fotografi Andra bloggar om litteratur  Andra bloggar om klassresor  Andra bloggar om författare: Andra bloggar om Stockholm Andra bloggar om skrivande Andra bloggar om Istanbul   Andra bloggar om pedagogik   Andra bloggar om didaktik Andra bloggar om kanon: Andra bloggar om Tomas Tranströmer:

Labels: , ,

Friday, April 03, 2015

Bodil fifth time around

I Påskägget

Kistalight har läst Bodil Malmstens Och ett skepp med sju segel och femti kanoner ska försvinna med mig från årets bokrea.
Hon hänger med Bodil!
Sopor, fossila bränslen och miljöengagemang varvas med ett återkommande inslag, ledmotiv, av kvarterens hemlösa baglady som ständigt dyker upp i parken, på gatan eller vid Seven Eleven butiken.
Tanten är cool, Bodil alltså, som några unga killar säger till henne i boken.
En hjälte för Bodil kring tanken om en grönare värld blir också Nikola Tesla (1856 - 1943) en elektricitetens förkämpe som sprutar ur sig uppfinningar, om honom läser Bodil i en roman av Jean Echonoz, Des Eclairs (Blixtarna).
Spännande tycker Kistalight!
Om Nikola hade fått råda hade elbilen idag varit i var mans ägo skriver Bodil!
Finns ett fint reportage i SvD 21/3 15, ekonomidelen som Bodil högaktar, om Teslafabriken i Freemont utanför San Francisco.
 Bodil upptäcker till och med ett ryskt punkband som heter Tesla boy där huvudpersonen, namne med bandet, är så elektrisk så att om han kelar med tjejer så dör de av all EL spänning.
Grym historia!
Så stor kan bara kärlek vara i Putins Ryssland!
Grym historia även om hur Nikola Tesla slutar sina dagar som en ensling med att mata duvor i Bryant Park, en glänta bland skyskraporna, på Manhattan.
Inget sorgligt med det säger Bodil!
Han hade väl bara fått nog med allt exploderande i sina experiment!
I sin femte loggbok verkar Bodil vara på bättre humör igen!
Jämför då med nummer fyra Och en månad går fortare än ett hjärtslag där dissonanserna slår igenom!
Det är den senare vistelsen i Frankrike som spökar där kanske?
Arg som vanligt och med den goda och underfundiga humorn!
Finns förstås i alla loggböckerna!
Kistalight känner sig en smula befryndad med Bodil!
Kusinen från förorten?
Inte lika arg kanske men väl så engagerad i världens brus!
Tycks drivas av något sorts patos! (citat sonen Love)
Speciellt om han drabbas av oförrätter i den egna vardagen säger sonen Love som gått i Kistalights ironiska skola!
Kistalight har också gett ut fem loggböcker med teman från sina bloggar. Se Kistalight Print On Demand på eget förlag tryckta på Författares Bokmaskin!
Sålda till några bibliotek kring Järvafältet, kolleger som får något oroligt i blicken när jag kommer dragande med en ny bok, grannar i stan och på landet, tenniskompisar, vänner, släkt och några en okända allt i små upplagor.
Ibland har böckerna också fått fungera som bytesvara på Öland!
En Kistalight mot en Ventlinge Light!
Det lilla kretsloppet i böckernas värld med plats för en indieförfattare!
Medan Bodil förstås tillhör det etablerade i det stora litterära kretsloppet.
Undrar också om det inte finns ett nyskapande drag hos Bodil i hennes loggböcker?
Kombinationen av samhällsengagerad text och bild, underfundig humor och folkbildning för den resonerande litteraturgenren vidare till en ny typ av folkhemsessäer!
Dessutom är Bodil befriande frimodig när det gäller sociala medier - inga snobbiga kulturfördömanden där inte!
Bodil använder twitter och bloggar, som hennes loggböckerna bygger på, och tycker om ny teknik - naturligtvis har hon en Mac och hon är ingen språkets grindvakt även om hon gett ut en bok om konsten att skriva:
Så Gör Jag - konsten att skriva
Allt det här gillar vi skarpt på Kistalight!
Faktiskt finns vi omnämnda på bloggen Finistere hos Bodil som förortens Montaigne och i dag har vi sen det begav sig till och med hunnit läsa Montaigne.
Om än bara den första delen!
Vi firar med ett knippe Dylanlåtar från Brian Ferry Dylanesque och vi bäddar in Ferry eftersom om vi länkar till Bob rensas det genast bort av det nitiska skivbolaget!
Dessutom vet vi att Bob är en av husgudarna hos Bodil!

When you´re lost in the rain in Juárez/
and it´s Eastern time too,
/ Glad Påsk!



Betyg för Och ett skepp med sju segel och femti kanoner ska försvinna med mig Fem laddade Elbilar av fem!

Bokomslag CV från Kistalight (häftad)Klicka gärna på bilden!
Eller beställ en CV från Kistalight direkt på kistalight@gmail.com
Kostar en hundring inkl frakt!

©Thommy Sjöberg
  Andra bloggar om fotografi Andra bloggar om litteratur  Andra bloggar om klassresor  Andra bloggar om författare: Andra bloggar om Stockholm Andra bloggar om skrivande Andra bloggar om Istanbul   Andra bloggar om pedagogik   Andra bloggar om didaktik Andra bloggar om kanon: Andra bloggar om Tomas Tranströmer:

Labels: , , ,

Sunday, March 29, 2015

Vi minns Tomas Tranströmer på Kistalight


Igår provledare på Högskoleprovet - glad att jag leder provet och inte skriver det men visst skulle vi greja matematiken, Nog och DTK om vi försökte! Kistalight har trots allt studerat matematik i sin ungdom. 
I dag minns vi Tomas Tranströmer på Kistalight!
Tranströmer är det enda författarskap som vi har studerat, läst, i sin helhet flera gånger. Det går att hämta favoriter i stort sett i alla hans diktsamlingar.
Nu en gammal bit om Tomas Tranströmer!
Kanon på Kulturhuset

Veckan som var…
Onsdag kväll, Kistalight på kulturutflykt, publiktryck på Kulturhusets internationella författarafton. Trycket gör att föreställningen flyttas ned till en av hörsalarna från Café Panorama.
 Kö till vinserveringen, feststämning – tar ett glas vitt medan jag kikar på litteraturen som säljs dagen till ära. Bestämmer mig för The Deleted World. En kondenserad diktsamling där den skotske poeten Robin Robertson, en av kvällens huvudaktörer, har översatt och skapat 15 kända Tranströmerdikter i en lyrisk rytmisk engelsk språkdräkt.
Robertson inleder aftonen med dikter från sin samling Swithering där finns hyllningar, nåja, reminiscenser från Strindberg och tacksamhet till den svenska översättaren Karin Altenberg.
Blicken och tillslaget i Tranströmers poesi får vi uppleva när Krister Henriksson växelläser Tranströmers poesi med Robin Robertson.
Man läser, gör tolkningar, ur Robin Robertsons Deleted World.
Henriksson för kvällen, som en blid litteraturprofessor, lyfter fram det berättande draget i Tranströmers dikter – en bard berättar om språket bortom orden. Robertson å sin sida visar på musikaliteten och rytmen i Tranströmers poesi. De brittiska tolkningarna får det att sjunga och Henrikssons svenska tolkningarna lockar fram bråddjup.
Här väljer vi den engelska versionen av;

Black postcardsI

The calender is full but the future is blank.
The wire humes the folk-tune of some forgotten land.
Snow-fall on the lead still sea. Shadows
scrabble on the pier.
II
In the middle of life, death comes
To take your measurements. The visit
is forgotten and life goes on. But the suit
is being sewn on the sly.


Tomas Tranströmer avslutar kvällen med två musikstycken för en hand och får stående ovationer tillsammans med Henriksson och Robertson. 
Ovationer som aldrig riktigt vill ta slut.
Medan vi fikar i Teaterbaren efter den magiska föreställningen, minns vi bilden av Tomas Tranströmer framför pianot.
Håret på skaft!
En poesins Tin-Tin!
Ett roat och kanske något förskräckt leende!
Vad har jag nu ställt till med?


Labels:

Friday, March 27, 2015

Kämpingeskolan Ro - Segregation Light


Läser i en intervju från Norra Sidan i samband med att jag skriver om Egenmäktigt förfarande att Lena Andersson har varit elev i Kämpingeskolan och att hon tycker att det var en bra skola med bra lärare!
Ser också att Lena A är född 1970 bör alltså ha gått i Kämpinge si så där några år in på 1980-talet.
Kistalight hade ett terminsvikariat på Kämpingeskolan HT 1984 i Kemi och Biologi.

Nog smällde det ibland, elevernas jubel, var det inte någonting med svavelsulfids låga flampunkt i kontakt med vatten och visst eldades det på med vätgas i Kemisalen och visst hade vi oförglömliga Biologi-labbar med vacker cellplasma och rödlök den där terminen! 
Glömmer inte lukten av den brända svavelsulfiden!
Undrar vem det var mest lärorikt för?
Mig som blivande lärare i Historia och Svenska (sic!) eller för eleverna?
Men roligt det hade vi (jag)!
Kollar i den gamla skolkatalogen Kämpinge Ro och visst finns det en Lena A i 8D men är det vår blivande författare?
Vet också att Nalin Pekgul var elev där några år tidigare som jag kommer ihåg från tidigare timvik på skolan.
Men då hette hon Nalin Baksi och hade en berömd farbror som var poet!
Sådant imponerade på Kistalight!
Ser också i min kalender att jag den terminen studerade Danska (Nordiska språk) på kvällarna på Stockholms Universitet och gick en skrivarkurs på TBV.
Duktig...duktig!

Det var också här eller möjligen i Rinkebyskolan som Kistalight drabbades av insikten om att lärarjobbet kunde vara min framtid. 
I en skrubb bland bokantologier slog blixten ned. 
Det här vill jag syssla med i framtiden!
Läsa klassiker och öva färdigheter i So-ämnen med unga människor fick något magiskt över sig.
Dessutom märkte jag att jag trivdes tillsammans med ungdomar och i den intensiva miljö som finns på en högstadieskola. Kanske var det så att i intensiteten och känslan omkring hur det är att vara ung och omedelbar så glömde jag bort mina egna sorger och bedrövelser. 
Sing my blues away!
Vilket eleverna naturligtvis uppfattade!
Kistalight visste hur det kunde kännas att vara en sårbar tonåring!
Visst drömde jag också om att skriva (se TBV-kursen ovan) men det stod inte i motsatsställning till insikten om kommande lärarjobb utan sågs mer som en freelance grej.
Sälja artiklar, typ som flanör och reseskildrare, sitta på café som Jean Paul Sartre, fickorna fulla med anteckningsböcker och dagens tidningar bland kaffekopparna innan man levererade sin grej. Faktiskt skrev jag också och fick en del bitar publicerade, bland annat i Gadden (Gaudeamus), men tillvaron som fri skribent  upplevdes som en alltför oviss tillvaro.
Det fanns inga sådana (role models) förebilder!
De akademiker och intellektuella Kistalight stötte på i sin ungdom var lärarna på högstadiet och gymnasiet.
Andra yrkesgrupper från den akademiska världen fanns inte på kartan i förortsgemenskapen.

Kämpingeskolan var också en av de skolor som drog en nitlott i det race som kom genom det fria skolvalet! Inte för att det var en dålig skola tvärtom utan mer som en följd av segregation och socioekonomisk utveckling.
Möjligen skulle man kunna ha Kämpingeskolan som ett studium för hur det kunde gå för en etablerad grundskola när det fria skolvalet genomfördes och när segregationen tilltog.
Kring 1984 var Kämpingeskolan en bra skola. Här fungerade Den Svenska Grundskolans idé om en skola för alla. Upptagningsområdet för eleverna bestod av en väl vald mix av  boende runt skolan. Närmast fanns flerfamiljs bostäder i kommunal regi, Svenska bostäder och Familjebostäder möjligen var några bostadsrätter, lite längre bortom Spånga kyrka fanns Sörgårdens radhusområde, typ Småa, liggande mellan Tensta och Rinkeby. Längre bort på andra sidan Spånga ip men hitom järnvägen fanns  Solhöjden den starkaste socioekonomiska området i mixen. Där åtminstone föräldrarna gärna såg att deras barn skulle gå på Spånga gymnasium istället. 
Kärnan av lärarkåren på Kämpinge var adjunkter och i allt väsentligt formade av Sveriges gamla utbildningssystem. De flesta hade tagit studenten på gammaldagsvis och var utbildade i sina ämnen enligt filosofie och magisterkandidatsystemet där de senare sökt in på lärarhögskolor. De flesta behärskade konsten att undervisa klasser och spela på det instrument som heter gruppdynamik man betonade att inlärning betydde läxor, färdighetsträning, repetition och förmåga till att lyssna på sina lärare. Eftersom många av lärarna var nyfikna pedagoger uppfann de också, skapade metoder, som fungerade med den ibland väl mixade kategorin av elever. Kistalight som tror att en mix av elever som befinner sig på olika nivåer i kunskapsutveckling kan vara positivt (fruktbart) även för de riktigt duktiga som då får nya roller, bra för fantasin och empatin, och de får möjligheter att utvecklas utanför boxen. Men det är klart de måste vara en väl balanserad mix, de svaga och struliga får inte vara en majoritet av eleverna.
När det fria skolvalet genomfördes på 90-talet drabbades Kämpinge skolan hårt och fick läggas ned. i dag är det kommunal vuxenutbildning som gäller där. När man lägger ner en skola är det också en utbildningskultur och ett kollegium som läggs ner. Här ett stabilt pedagogisk gäng där många av lärarna var genuint pedagogiskt intresserade och hade lärarkandidater, en av dem, Bengt kemilärare, rådde alltid Kistalight att ladda väl till fredagslaborationerna medan han ägnade sig åt sin student och Birgitta (?) i So blev så småningom rektor och senare utbildningsbyråkrat och flera andra blev gymnasielärare.
Kistalight som drabbades av en snilleblixt i lärarskrubben om sin framtid och nästan eldade upp skolan kom så småningom in på Uppsala lärarhögskola trots att det på den tiden krävdes nästan högsta betyg i alla ämnen för att bli lärare och nå en sådan utbildningsplats.
Så kan det gå!

©Thommy Sjöberg
  Andra bloggar om fotografi Andra bloggar om litteratur  Andra bloggar om klassresor  Andra bloggar om författare: Andra bloggar om Stockholm Andra bloggar om skrivande Andra bloggar om Istanbul   Andra bloggar om pedagogik   Andra bloggar om didaktik 

Labels: , , ,