Thursday, January 23, 2020

August Strindberg fyller år Light

”Den ensamma giftsvampen” från 1893 kan tolkas som en skildring av den ensamhet som Strindberg kan ha upplevt.
Den lilla Giftsvampen, lyriskt symbolistiskt verk från 1893, oljemålning av August Strindberg.

Lite av ett ironiskt självporträtt, ljus lyster, dis, en vacker blå ton i mittpartiet och den röda flugsvampen i det högra hörnet av målningen.
En liten toreador i landskapet, prålig, men redo för strid!
Igår 22 januari skulle August Strindberg ha fyllt år, få se 2020 minus 1849 blir 171 år.
Kistalight som alltid är lite sen hyllar kanske Sveriges störste författare med stort Grattis en dag för sent och i och för sig ett år för sent med tanke på att det förra året var 170 år sedan han föddes.
När andra författare och kulturmänniskor beskriver Strindberg.
Återkommer tre epitet!
Geni, galen och kvinnohatare!
För Kistalight är han också en av Sveriges största stilister.
Ett livligt rörligt temperament som rör sig över stora områden med sitt berättande; Sverige och Europa, journalistik, brev (en av världslitteraturens stora brevskrivare) prosa, poesi och drama, från vardaglig realism, till naturalistiska och lyriska dramer.
Stor i Frankrike med sina dramer och faktiskt sitt, även i dag, moderna lyriska måleri, så sent som här om året avtäcktes även en byst av Strindberg i Saint Germain des Pres i Paris. Se Strindbergs Byst och Makterna!
Undrar om inte Strindberg tillsammans med Selma Lagerlöf är de svenska författare som tillhör världslitteraturen i vår litteraturhistoria!
Hos Strindberg är det förstås hans stora dramer, från Fröken Julie till Ett Drömspel som spelas i dag på världens scener och hos Selma Lagerlöf är det fortfarande (magisk realism) Nils Holgersson. En saga (lärobok) som speciellt många av de stora latinamerikanska författarna vittnar om har haft betydelse för deras berättarkonst.
Ingen författare har Kistalight läst så många texter av som August Strindberg. Det gäller samtliga genrer som August verkade i! I vår ungdom när vi studerade Litteraturvetenskap på fritiden läste jag rent av en fem poängs kurs i Strindberg på SU och senare kom jag att skriva en mindre uppsats om bildspråket i en av Strindbergs noveller.
Tre böcker ska du läsa om du vill bli en driven journalist skrev Per Wästberg någon gång på sextiotalet.
John Reed 10 dagar som skakade världen om ryska revolutionen och de dagar i S:t Petersburg, då Volgograd, som lade grunden för det ryska kommunistpartiets makt i Sovjet under 70 år. Ett reportage med mycket stor närvaro.
Bok nummer två är August Strindbergs Röda Rummet; för sin lätta stil, levande sinne med fina detaljer, rörelse och samhällsskildring. Den första moderna romanen i svensk litteratur som berättar om en ung mans vandring genom Stockholm, skärvorna som blev över när krukan kvistat åstad, en vandring för en ung man som trott på sagor men som kommit att bli en något äldre desillusionerad samhällskritiker.
Undrar om vi ska passa på att läsa om Röda Rummet?
Tredje boken var The Decline and Fall of the Roman Empire av Edvard Gibbon. Det är historia och samhällsanalysen som står i centrum. Kan man mitt under ett historiskt skeende uppfatta att en epok, ett samhällssystem och ett imperium är på väg att falla. Finns det några enskilda händelser som går att knyta till sammanbrottet eller bildar en rad av händelser vägen till fallet?
Alltså vill du bli en reporter eller framgångsrik journalist studera de tre verken, andas in den lätta stilen, handlaget och energin.
Sedan är det klappat och klart för en journalistkarriär!
Men det var förstås på 1960-talet!


© Thommy Sjöberg


Labels: , ,

Thursday, January 16, 2020

Konstdiskussion, Zlatan på Skissernas Museum i Lund

 Modell Zlatan Fotograf Skissernas Museum
Bild på Zlatanstatyn från Skissernas Museum i Lund. I dag är det en diskussionsafton på museet. Kistalight deltar på distans med sin blogg nedan, önskar att vi var där, och tycker att all god konst, från staty, målning, film till konceptkonst bör problematisera sitt ämne och inte idealisera det.
Klart det är också ett ideal!


Skapa ingen staty förrän hjälten kolat vippen
annars hamnar lätt vår gubbe på sopp...tippen.

Fantasi!
Men vad är det för ljusblå miffare, MFF-fans, maskerade till mörka gnagare, som vimlar runt på Nytorget nära Nackas Hörna på Stockholms Söder?
Med mystiska boxar liksom lite större än innebandy väskor som smyger runt och tisslar och tasslar.
Är det en nedmonterad Zlatanstaty i delar som ska smugglas upp från Malmö till Stockholms Söder?
Detta pompösa teatraliska konstverk (Zlatangubben) som lätt kan föra tankarna till både en fascistisk konstsyn, minns Leni Riefenstahls film Viljans Triumf, Berlin OS 1936, och nazistiska övermänniskoideal eller har inte statyn vissa likheter med Sovjettidens pompösa verk inom politruk konsten när man (USSSR) ska berätta om arbetarklassens hjältar eller påminner det inte om italienska fascistiska konstverk från Mussolinis tid. 
Nä AIK Black Army gossarna gjorde rätt när de sa nej till Zlatan utanför Friends Arena!
Några på Svenska Fotbollsförbundet måste ha haft hjärnsläpp när de gjorde beställningen och valde ut statyn, och nu kanske Zlatan statyn sett sina bästa dagar i Malmö, blev en kort sejour i så fall, men på Stockholms Söder hör den förstås inte hemma.
Zlatanstatyn - aj ... aj!
Fotboll! 
After all it`s only rock´n roll eller är det mer än så?

Grabbar och tjejer! Ärade fotbollsfans ljusblå miffare, gnagare i smoking, bajare i grönvitt och vanligt folk!
Ständigt denne Zlatan!
Vi kan inte låta bli att påpeka att Zlatanstatyn, detta pompösa teatrala konstverk, inte är Zlatans idé, det är inte heller Malmö FF;s idé och AIK ville absolut inte ha Zlatangubben utanför Friends Arena eftersom de käcka gossarna i Black Army sagt ifrån.
Bajens grönvita supportrar har nog inte ens i sin vildaste fantasi tänkt att de på något sätt skulle behöva ta ansvar och förknippas med Zlatangubben.
Konstnären Peter Linde hade tänkt sig en cykelspark, bicicleta, av Zlatan. Med det berömda målet, 4-2 mot England som förebild.
Men Svenska Fotbollsförbundet ville annat och beställde ett verk typ av Leni Riefenstahl till karaktären av konstnären Peter Linde som egentligen inte är intresserad av fotboll.
Borde inte Svenska Fotbollsförbundet ha haft någon konstnärlig rådgivare som kunde sätta in den här typen av konstverk i ett historiskt samhälleligt sammanhang.
 Kanske skulle statyn göra sig bäst i en skulpturpark för ärevördiga hjältar i en lugn landsortsidyll. Statyer borde enbart resas för hjältar som har gjort sitt.

Tagit  ned skylten så att säga!
Klart det är inte säkert att framtiden för en staty för det (när föremålet kolat vippen) blir lugn och trygg!
Se bara på alla Stalin och Leninstatyer i gamla östblocket!
Finns speciella skräpmuseer för slikt folk!
Dessutom borde Fotbollsförbundet ha anlitat en samhällsanalytiker!
Expert på supportkulturer kanske?

Fotbollsfans är inget att leka med!
Zlatan är inte miffarnas, meste spelare.
Nej långt där ifrån!
Där finns lirare som Bosse Larsson (måste vara den meste miffaren i ljusblå tröja), Staffan Tapper, Roy Andersson, Martin Dahlin eller varför inte benknäckaren Stefan Schwartz eller dagens Markus Rosenberg för att nämna några profiler som dessutom lirat hem massor av SM-guld till MFF.
Men en sak är säker.
Ingen lirare har spelat hem så många enskilda miljoner till de ljusblå som Zlatan!
Borde väl också rinna in ytterligare några mille i dagarna  när Zlatans senaste transfer blir klar. 

Men Brr för hat och uppblossande rasism som är något helt annat än en lojal supporterkultur!
Kistalight är av den uppfattningen att fotbollssupportrar är som folk är mest. De är bara lite mer hängivna men inser säkert att dagens toppfotboll är mer Big Business än lojalitet mot en enskild klubb.
Men det är klart fotbollsindustrin behöver sina stjärnor men inget lag eller nation vinner de stora mästerskapen utan ett väl fungerande lag. Man pratar om the X-faktor där en god stämning i laget är viktig, alla drar åt samma håll, laget går före den enskilda spelaren och man har kul, trivs, med sin spelidé. Se bara hur det gick för Brasilien i VM 2014 eller för Tyskland i VM 2018. Lag som rasade samman när lagbygget inte fungerade trots alla stjärnor.
Borde inte också en Zlatanstaty representera något av Zlatans magi; först den osannolika klassresan sedan teknikern, artisten, spelaren med blick för spelet, tajmingen när han gjort sina konstmål; en klackspark mot Italien, en bicicletas mot England, en avgörande frispark mot Danmark, fina framspelningar som rullar upp försvaret, smarta dragningar och dribblingar med Inter och Milan som fixat Scudetton. 

Skapa ingen staty förrän hjälten kolat vippen
annars hamnar lätt vår gubbe på sopp...tippen.

PS Till alla fotbollstjejer, speciellt de i svenska fotbollslandslaget, som också "råkat illa ut som statyer"!
Det är mest gubbar som blir staty.
Skit i det, ity!
Blir bara onödigt huvudbry!

PS En gång till! Kistalight har gjort statyspaningar förr här på bloggen utan att vara ett stort fan av statykonst.
Se!



© Thommy Sjöberg

Labels:

Wednesday, January 15, 2020

Gott Nytt Läsår 2020 från Kistalight

Nytt decennium, spännande med 2020, och nya  nyårslöften när det gäller läsning! Bild Thommy Sjöberg 

Vi börjar med Den Bråkiga Staden. Intressant (festlig) bok om ungdomsupplopp i Stockholm; Bland swingpjattar och ligister - Söderkravallerna 1948 till Kravallerna i Kungsan 1987. Sju kapitel om den bråkiga staden Stockholm skrivna av de unga Lundahistorikerna (sic!) Martin Ericsson och Andréas Brink Pinto. Den Bråkiga Staden är inköpt vid en kul bokrelease på Stockholms Stadsmuseum den 5 december förra året. En bokrelease med en äkta varmkorv gubbe med låda vid entrén där det också ingick en Pucko (chokladdryck) eller en apelsinjuice och boken förstås. Kring releasen hölls också en intressant föreläsning (intro) med avslutande diskussion.
Den Bråkiga Staden är ett gediget forskningsprojekt.
Samhällsvetenskap när den är som bäst dessutom är boken läckert formgiven!
Martin Ericsson och Andreas Brink Pinto vill med den Bråkiga Staden vederlägga (ifrågasätta) den gängse bilden av ett Sverige som ett lugnt och harmoniskt land där det rådde optimism och utvecklingstro i efterkrigstiden.
De vill problematisera bilden av Folkhemmet som en idyll och en tidsperiod där det inte saknades spänningar i samhället.
Det handlade om rätten till det offentliga rummet men inte bara!
Det ska bli spännande att läsa klart boken!
Augustvinnaren bland fackböcker (brukar läsa dem) Ålevangeliet av Patrik Svensson har jag fått i julklapp av mina barn. Berättelsen om världens mest gåtfulla fisk verkar vara ett verk helt i Kistalights smak: En blandning av essä, självbiografi och fiction eftersom man inte vet allt om vår gåtfulla fisk.
Vi ser fram emot att läsa Ålevangeliet (älskar den typen av böcker).
Så drar vi den obligatoriska boken av olästa böcker från bokhyllan där hemma!
Blev Bobby Boy mannen i mig av Stig Hansén. Bobby Boy är inköpt på Kulturhuset i Stockholm till ett mycket facilt pris och har en dedikation av författaren: Välkommen till Kulturhuset Stadsteatern ... och till en resa i Bob Dylans fotspår. Trevlig läsning! Stig Hansén (författaren). Det handlar mest om åren när unge Bob kom till New York, Det Stora Gröna Äpplet, och under några år kom att skriva rader av stora sånger, osannolikt flow, och bli mycket motvilligt sin generations uttolkare (protestsångare) och rebell. Kistalight som har läst rader av böcker om Bob av alla dessa Dylanmän är rädd att det ska bli (vara) ytterligare en pratig upplaga om Bob där skribenten projicerar rader av mystiska existentiella egenskaper hos Bob som mer speglar författaren än föremålet för berättelsen, dock verkar det finnas intressanta personporträtt av andra än Bob i boken.
Ack dessa Dylanmän!
Är Kistalight en Dylanman?

Aha blir en Michel Houllebecq även i år!
Kistalight gör som hundratusentals fransmän och läser en inte PK-författare, men skriva kan han Michel H, och visst går det att säga något om dagens västerländska samhälle även om man inte drar (hyser) de rätta uppfattningarna i sin samhällsanalys. Serotonin är romanens titel men även ett kemiskt ämne som är viktigt att ha i balans för människokroppen för att undvika depressioner, kan hävas av medicinska preparat.

Långsam läsning (går trögt) av Peter Handkes Långsam Hemkomst blir årets första utlästa bok!
Hur kunde de, Svenska Akademien, ge Handke Nobelpriset?
Hur som helst Kistalight prövar en läsning. Handke skriver en distanserad, i och för sig detaljerad prosa, få ort och personnamn, huvudpersonen Sorger befinner sig i ett land långt norrut ovanför polcirkeln. Han håller på att avsluta något! En avhandling i geologi? Språket är både fackmässigt men även lyriskt; meander, hästhovsjöar, källgrytor, trågdalar, och glaciärmjölk och så vidare när han beskriver landskapet. Uppbrottet sker långsamt han lämnar sin ort, kvinnan han har någon sorts relation till benämns som indianskan och kollegan som faktiskt har ett namn, Lauffer, som vill leva men inte dö på den norra orten. Sorger kommer till västkuststaden bor på en landremsa längs havet, umgås med grannar, träffar två damer i en dalkjusa vid havet, han går på konsert med en sångare som inte ler en enda gång (Bob Dylan?) en sångare som speglar Sorgers isolering. Via skidort i Klippiga Bergen, Mile High City, besöker han en död kamrat (nyss avliden) som har försörjt sig som skidlärare, han hittar vägen till New York som faktiskt benämns med namn och får en vän vid landningen, främlingen kallade sig Esch. Han flanerar runt i staden gör sina iakttagelser och har sina funderingar. I natt planet hem till Europa för Sorger griper författaren Peter Handke in i handlingen: Käre Sorger det syns som om du vore på din "första verkliga resa", där man, så sades det, lärde sig "vad den egna stilen är".
Peter Handke har skrivit, boken är 40 år gammal, ett existentiellt poetiskt verk, säkert låg det rätt i tiden då 1979. Genom sin lyriska distanserade stil kanske man kan säga att verket är tidlöst och man kan förstå att Herr Olsson, Fru Lugn och Herr Engdahl i Svenska Akademien och de övriga från Forum-gänget har valt en gammal litterär husgud från sin ungdom när Handke fick Nobelpriset 2019. Tror bestämt att vi på Kistalights redaktion ska pröva att läsa Olga T. 2018 år Nobelpristagare som säkert är en betydligt livligare berättare än Peter Handke och mer i redaktionens smak.

Vi bara måste ha med den obligatoriska klassikern!
Kistalight har drömt om att läsa Anna Karenina allt sedan vi såg Dramatens uppsättning och tolkning av Lev Tolstojs stora roman med Livia Millhagen 2017.
Alltså en dröm och inget löfte.
Vi vågar inte lova detta.
En tegelsten är trots allt en tegelsten.
Istället målar vi dit Titta Hamlet av Barbro Lindgren med bilder av Anna Höglund som vi nyligen har läst och läser då och då.
Vi har ju barnbarn även om vi tvivlar på att detta är en barnbok.
Titta Hamlet!
Kistalight drömmer om att gestalta (spela upp) ett verk i världslitteraturen.
Här finns chansen!
Ett av de stora mörka dramerna!
Kan kanske låta sig göras i en videoinspelning.
Läsa högt!

Titta Hamlet!
Hamlet inte glad./Hamlets mamma dum./Hamlets pappa död./Hamlet får annan pappa./Annan pappa jättedum./Nu Hamlets pappa spöke./Spöket kan prata. (Din nya skumma pappa dödade mig.)/Hamlet kär i Ofelia/Ofelia kär i Hamlet./Ofelias pappa skum./Nu Hamlet galen./Hamlet svärdar Ofelias pappa/Ofelia också galen./Ofelia ramlar i vattnet./Nu Ofelia död./Hamlet jätteledsen./
Skumma pappan vill döda Hamlet./Ofelias bror svärdar Hamlet./Hamlet svärdar Ofelias bror./Hamlets mamma dricker farlig saft./Nu Hamlets mamma död./Hamlet svärdar skumma pappan./Nu skumma pappan död./Ofelias bror är död. Hamlet död. Nu alla döda. Go natt, go natt.

Mungiporna upp!
Kan man annat än att le åt Titta Hamlet?
Trots detta jätte ... jätte ledsna  världsdrama!

Gott Nytt Läsår!
Hinner säkert läsa massa andra böcker än mina läsårslöften men en boklista ska vara kort och lagom för att ge chansen till nya och spontana läsupplevelser.
Plus visst ja!

Gott Nytt Tennisår!
Det gäller att slå igenom backhanden (Karolina Pliskova) liksom alla andra slag och icke slag! Kistalight ser fram emot tennisåret 2020, tror bestämt att vi ska försöka ställa upp i flera veteranturneringar och rent av försöka vinna några matcher.
Nåja mottot är kämpa väl!

© Thommy Sjöberg

Labels: , , , , ,

Saturday, January 04, 2020

Baby It´s Cold Outside Kistalight Årskrönika Litteratur 2019

Thompa/Kistalight, Helene Rock Ranch AB och Mimmi/Kistalight utanför Hasse och Tages stuga i Vitabergsparken. En stuga som var svensk humors hjärtpunkt under några årtionden, 60,70 och halva 1980-talet då det här skrevs revyer, filmmanus, artiklar, böcker, visor och radio och TV-sketcher i AB Svenska Ords regi.
Kistalight har varit på kulturpromenad i gott sällskap någon dag före nyårsafton i ett gråmulet och blåsigt Stockholm.
En vandring från Sjöbergskusiner i Helgalunden (ett gammalt fotografi, Rötter, inspirerar) till humorspaning efter en liten stuga på två rum och kök och utedass i Vitabergsparken.
Vi inleder vår årskrönika med en liten hyllning till Hasse och Tage med en limerick (försök med stavelser och rim i smula knagglig vers). Vi tänker oss att det är Don Giovanni Lindeman, Dr i erotik, som skaldar och blir intervjuad av den gode Tage.
Ett försök i genren limerick efter att ha läst Matilda Gustavssons Klubben!
Visst kan man väl fortfarande skämta om det mesta?

En erotisk och kul fransman från Marseille
söker spänning och slår volter med var tjej
hamnar i finkan för sitt ofog
när damer i #Metoo fått nog
nu får han allt hålla ordning på sin grej

Visst har vi klarat av våra nyårslöften när det gäller litteratur och läsning (nästan), så blev den läst till slut årets klassiker Gösta Berlings Saga, äntligen stod prästen i predikstolen och äntligen stod G.B utläst i bokhyllan. Hon är en livlig berättare vår Selma Lagerlöf, kan gott jämföras med Bellman, Strindberg och varför inte Fröding, samma rika berättartemperament. Det vimlar av detaljer i den litterära skildringen hos Selma, person och ortnamn, namn på berg sjöar och skog, gårdar, kyrkor och gods, arbetsdon och hantverk, djur och fantasifigurer. Det var ett liv och ett kiv kring sjöarna Löven och Ekeby gård med kavaljerer. Allt i ett fiktivt skapat landskap men lätt igenkännbart med Frykensjöarna och Sunne som förebild.
Det är mäktigt debutantverk hon skrivit Selma.
I centrum är det bygden, landskapet Värmland och en svunnen tid som är temat mer än huvudpersonen Gösta Berling. Romanen knyts ihop med en ganska omfattande samling skrönor ofta personporträtt omkring  kavaljererna  och damerna runt Ekeby gård.
Tonen är nationalromantisk med inslag av den fantastiska litteraturen (magisk realism), men i bakgrunden finns en hyllning till arbetet, hantverket och de dugliga människorna. De som bär (bar) upp ett bruks och bondesamhälle med feodala inslag så där ett knappt århundrade före rösträtt, kvinnors frigörelse (pågår fortfarande) och demokratins genombrott. I #Metoo tider kan det vara givande (roligt) att betrakta Gösta Berlings karaktär.
Var han en romantisk bluffmakare, alkoholist och förövare?
En kulturprofil kring sjön Lövens herrgårdar (Ekeby), byar och kyrkor som förförde med sina predikningar och romantiska tal till damer, vanligt folk och fick kavaljererna i gungning på Ekeby?
Gösta Berlings saga en berättelse om tiden före det moderna genombrottet och industrialismens framväxt med majorskan och kavaljererna på Ekeby som symbol för en tidsepoks (ståndssamhället) sammanbrott.

 Lite namn-droppande när det gäller lästa nyårslöften!
Kul med experimentell litteratur!
Visst har vi läst Valeria Luisellis Historien om mina tänder. En burlesk roman  där samma historia berättas med olika infallsvinklar och berättargrepp i sju olika kapitel. Det är lärt kunnigt och roligt. Kanske ett utmärkt sätt att berätta en komplicerad historia som dessutom, berättartekniken, skapar ett driv i storyn.
När man fyller år kan man ge sig en själv en present fick bli Idioten (passande titel) av Elif Batuman om konsten att vara första års student i litteratur på Harvard på den tiden, 1990-tal, när Internet ännu var en ung god företeelse och livet med e-mejl var mer IRL än livet självt. Elif B vinner ut en hel del poänger av detta men hon är mer spännande när hon berättar om sina doktorandstudier i litteratur i De Besatta som får bli (se nedan) en alldeles egen blogg.

Nu till årets, 2019, bloggar om Litteratur och lite till!


  • Årets första litteraturblogg blev Slumrande Minnen av Patrick Modiano. Att läsa Modiano och hans Parisskildringar är som att läsa en lyrisk tolkning av Paris telefonkatalog; Lánnuaire téléphonigue de Paris comme poésie.
  • Baby It´s Cold Outside biten som fått ge namn åt årskrönikan. Det handlar om långbenta tennistjejer, räta linjens ekvation, litteratur, men allra mest handlar det om Sankt Petersburg.
  • Baby It´s Cold Outside But Wort It Det är fortfarande kallt i Piter. Nu mest om historia, samhällslitteratur och något lite om tennis!
  • Baby It´s Cold Outside, Putin Tranor, Piter och Masha Gessens Mannen utan ansikte! Klart vi ska ha med något om Putin om vi skriver om Sankt Petersburg
  • Besatta Elif Batuman Kul och intressant bok av ung Dr i rysk litteratur! Vi citerar från bokens baksida; Om du bara ska läsa en bok om konferensplanering, Isaac Babel, Lev Tolstoj, pojkbenstävlingar, jätteapor, uzbekisk poesi, det intellektuella livet och själens uppgivenhet - DET HÄR ÄR BOKEN FÖR DIG!!!
  • Tjoho för Sportlov Light Kistalight och Mimmi har en riktigt körig idrottsvecka men visst finns det plats för litteratur. Kolla tisdag, onsdag och slutversen!
  • Baby It´s Cold Outside Womens Day in Sankt Petersburg Visst kan skrivande av matematiska formler ses som vackra teorem och poem! Vilket fantastiskt livsöde, matematiker och humanist, Olga Ladyzhenskaya
  • Drömfakulteten Nominerad för Bookerpriset Det gäller att passa sig för Svenska Akademin om man är rädd om sitt författarskap. Sara Stridsberg med sin rosade roman om Valerie Solana.
  • Stina Nilssons Trippel i Quebec Inte riktigt en litteraturblogg men väl en resebit och sportupplevelse hemma från TV-fåtöljen i Kista. Vem längtar inte efter att besöka Quebec Ville i franska Canada. Kistalight reser klimatsmart, 
  • Elementarpartiklarna Light Michel Houllebecq Det är lite som hos Kafka! Michel Houllebecq hade inte heller så kul! Michel H Inte riktigt politisk korrekt läsning så här i #Metoo-tider!
  • På Äventyr med Modernas Pressklubb Konstbitar från drygt tre år med Modernas Pressklubb! Inte litteratur men väl ett antal berättelser!
  • Blå är Den Varmaste Färgen Fin fransk film som hyllar både lärare, skolan och konsten att läsa litteratur och lite till!
  • Zippa Vin Light Rebecka Åhlund med Jag som var så rolig att dricka vin med. Bra välskriven självbiografi om kampen med alkoholberoende och konsten att knäcka i mediasvängen och leva familjeliv på Stockholms Söder och i chica London. Parafras på Tolstoj (Kistalight) Alltså alla lyckliga drinkare, (rosévin zippare, ni som gillar en whiskypinne före maten eller ta ett glas på vinbaren) är ungefär som alla andra medan de olyckliga, alkoholisterna, har sin alldeles egna historia som kan vara värd att berätta. 
  • Syttende Mai Light En TV-serie för ungdomar, Skam, har väl ingen plats i en Årskrönika i litteratur hos Kistalight? Men vad då här pratar vi nya grepp i konsten att berätta en historia och huvudpersonen heter Noora! Visserligen med två o men ändå!
  • Från Sofo till Mosebacke Remix Årets söderpromenad med Quiz och videobitar bland maskrosbarn, bollkonstnärer, gudomliga skådisar, rocksångare, poeter, tecknare, springschasar, hipsters, hackers, älskade statsråd och en och annan författare.



  • Vin till Midsommar Principessa med mystiskt leende får Kistalight att gå i spinn, dikta om lokalt vin, Vernaccia, höra klappret i gränden av kvinnoklackar och gå vilse i San Gimignano.
  • Störst av Allt lite Light Kistalight upptäcker en deckare, skolthriller, med litterära kvaliteter genom en presentation på TV efter att bestsellern blivit serie på Netflix för ungdomar.
  • Artur Jafa Light Foutrh of July En upprörande bild och Bob Dylans Speech to the Nation, Desolation Row.
  • Fore, Storängens GK Light, Enerum Spelade Carl von Linné golf och var ligger egentligen Neptuni åkrar?
  • Anders Petersen Light En stor berättare med sina bilder bara måste vara med i vår Årskrönika!
  • Sen Sommarläsning Light med (o)passande läsning i #Metoo-tider från Norra Ölands kulturmetropol Bok Olle i Byxelkrok.
  • Shoot Man, mer från Bok-Olle i Byxelkrok Här kan du hitta tunga biografier om Jean Paul Sartre av Annie Cohen-Solal utan vare sig vinprovning eller författarmöten.
  • Ett Jävla Solsken ett av årets nyårslöften när det gäller läsning! Levande och rappt berättat om en mycket livlig kulturpersonlighet och människa, Ester Blenda Nordström.
  • Urban Safari Bobo Karlsson  Städer är snälla, länder är elaka! Bobo har en alldeles egen ton i sina porträtt av städer; en speedad nutida JOLO eller varför inte en kemisk Tintin.
  • Accelerator Light Ett konstprojekt på Accelerator, Manne Siegbahns gamla fysiklabb, som nu blivit den nya konsthallen på Stockholms Universitet i Frescati. Utställningen This Progress skulle lika gärna kunna kallas ett litterärt projekt med samtal mellan generationer.
  • Sara Danius in Memorian Sara var (blev) en folklig akademiledamot genom att många av oss tog del av hennes bildning, kunnande och berättande. En folkbildare där även ett patos för vad som var rätt och fel fungerade som en moralisk kompass i hennes gärning. Tack Sara!
  • Vykort från Norra Öland Kommer man inte ut i stora världen kan man alltid skriva ett vykort från sommartorpet! Litterärt tja?
  • Läslov Light Finns det något härligare än Läslov? Kistalight lånar ungdomsbok på Kistabibblan, Mizeria, om Orten där vi bor.
  • Closed for Holydays CFR Light Kul memoarer av Carl Fredrik Reuterswärd om moderniteten i konsten när Moderna Museet hade sin storhetstid med massor av fina konstnärsporträtt av CFR.
  • Bitar och Skärvor Kistalight vid Hornstullsstrand Jag skulle ringa om jag hann men tappa bort ditt efternamn. Kistlight tror sig kunna hitta vidare med sitt skrivande.
Bollkänsla och artisteri, Simona Halep Wimbledonvinnare, undrar om inte Kistalight som äldre motionsspelare i tennis föredrar damernas WTA framför en skränig fotbollsstadion. Ska absolut slå igenom mina slicade stoppbollar år 2020 liksom alla mina slag och ickeslag!
  • Från Rosengård till SoFo, En Gång Till Brr för hat och uppblossande rasism som är något annat än en lojal supporterkultur! Skapa ingen staty förrän hjälten kolat vippen
    annars hamnar lätt vår gubbe på sopp...tippen.
  • Klubben Light Svenska Akademien Goes Underground Fin reportagebok med litterära kvaliteter. Reportagen bakom Klubben är en viktig del av den svenska #Metoo revolutionen tillsammans med bl a #Tystnadtagning. Man kan prata om före och efter #Metoo!
GOTT NYTT LÄSÅR!



© Thommy Sjöberg

Labels:

Saturday, December 28, 2019

Klubben Light Svenska Akademien Goes Underground

Svenska Akademien goes underground! Kistalight har läst Matilda Gustavssons Klubben lånad på Kistabibblan.

Det mesta känns igen från Matilda Gustavssons tidigare reportage från DN (gick att läsa även i SvD) om när 18 kvinnor berättar om övergrepp av från den i början så kallade Kulturprofilen.
Ett namn som först så småningom blir publicerad med namn  i media, Jean Claude.Arnault.
Tillhörde man den nyfikna typen kunde man tidigt läsa om Kladd-Janne på Flash Back Forum.
Vi erkänner att vi var där och läste dock utan att fördjupa oss, tidigare hade vi läst om Arnault i Myggor och Tigrar av Maja Lundgren (2007), Maja som ser han mer som en mygga i kulturmaffian.
En sort erotikens Groucho Marx!
Nytt om Jean Claude Arnault i Klubben är Matilda Gustavsson spaning i Frankrike, Marseille och Paris, han kommer inte från en förmögen familj med blåblodiga anor så som antytts på Wikipedia (used to be) och andra källor. Tvärtom hans bakgrund är präglad av krigsslutet i ww2 och hur människor öden kunde korsas. På pappans sida fanns judiska flyktingar och på mammans sida fanns den franska grenen och en försvunnen make som fick ge namn till Arnault.
Det var komplicerat som det kan stå på FB!
Ingen anhörig ville just tala med Matilda under hennes undersökningar!
Hos Arnault finns inga högre examina från ENS (Ecole Normale Superieur) eller Sorbonne i Paris som Jean Claude gärna gav sken av.
Deltagit i Maj-revolten -68?
Vem har inte gjort det som har åldern inne och hade vägarna förbi.
Istället utbildade Jean Claude sig till elektriker på ett praktiskt gymnasium och gjorde värnplikten på en fransk flottbas som en sådan (lysmask).
Inget ont i det!
Kunde vara nog så intressant innan han reste till Sverige och med spänning slog några nya volter, ha ... ha ...ha, i sitt liv.
I Sverige kom han att söka sig till Christer Strömholms fotoskola. Strömholm som var ett aktat namn i Frankrike åtminstone i det kulturella i Paris.
Jean Claudes liv i Stockholm kan beskrivas med några kulturmärkta platser i stan.
Säkert välbekanta för fyrtiotalister som rörde sig i Stockholm!
Christer Strömholms Fotoskola på Klippgatan på Söder, det nybyggda Filmhuset på Gärdet, Prinsen som vattenhål och kulturhäng på 80-talet tillsammans med Stig Larsson och Carina Rydberg (inga författare som Kistalight går i spinn på) sedan kom Forum på Sigtunagatan 1989. En gata som för Kistalight mest påminner om skrivningssalar och mattetentor men här blev en spännande plats för musik, litteratur och konst så där lite bortom det politiskt korrekta 1970-talet.
Matilda Gustavssons Klubben blir lite av en nyckelroman (skildring) man kan relatera till platser och personer i ett (kultur)Stockholm som inte är allt för stort även om man varken hade tid; det fanns jobb och studier att sköta, för fattig för utsvävande krogliv och vem i hela världen orkar med ett liv på krogen när det är uppställning klockan 8 med en livlig grundskoleklass framför katedern eller när man har en viktig match i sitt gruppspel i tennis eller kanske viktigast av allt att man har en familj att sköta om.
Hybrisen hos både Jean Claude och Katarina Frostenson (inte heller någon författare Kistalight går i spinn på) verkar tillta när Frostenson blir invald i Svenska Akademien. De blir några att räkna med i det etablerade Stockholms kulturliv, från underground till det kulturella finrummet, klubben blir en mötesplats för kretsen kring kulturtidskriften Kris, litteraturvetare som Horace Engdahl och Anders Olsson deltar i klubbens evenemang och senare kan listan göras lång med akademieledamöter som tillhört kretsen kring Forum.
Från att Jean Claude kladdat, tafsat och raggat på krogen och på Forum verkar det som att han fyller på med hot och maktanspråk på de flickor (kvinnor) han datar, som läsare känner man att det skulle behövas en psykolog eller psykiatriker för att förklara Jean Claudes beteende och hans (deras) relation med Katarina Frostenson. Matilda Gustavsson gör ett försök genom att jämföra med hysteriska kvinnostudier från Paris, 1800-tal, där det då i deras relation skulle råda omvända roller. Jean Claude är musan och den som inspirerar Frostenson i hennes poesikonst, även Frostenson tycks dock drabbas av hysteriska anfall när det påtalas om makens äventyr.
I dag är det populärt med diagnoser  (bipolär, borderliner eller empatistörningar) kan säkert funka som en del av förklaringen till Jean Claudes beteende och deras relation. En sak tror jag (har lämnat tillbaka boken till Kistabibblan) att Matilda Gustavsson glömt i sin bok. En person som hänger på krogen i årtionden har säkert utvecklat en alkoholkonsumtion, kanske har han petat i sig andra grejer också, som är allt annat än nyttigt för kropp och själ.
Vilket säkert också påverkar en man med störningar!
Hur som helst kvinnorna i Matilda Gustavsson reportage  visar oberoende av varandra stor samstämmighet i sin upplevelse av Jean Claudes uppvaktande (kladdighet) och övergrepp.
Kladd och skamgrepp är syskon till mobbing och översitteri eller ond härskarteknik!
En skitstövel är en skitstövel!
Undrar om inte Jean Claude Arnault skulle kunna platsa som en romanfigur hos några av de stora franska 1800-tals författarna som Balzac, Flaubert, Zola eller i en  novell av Maupassant eller varför inte som en skojare i någon av Molieres dramer?
Om man behöver konsultera en psykolog för att förstå sig på Jean Claude och Frostenson så är hans roll på Forum och relation till Svenska Akademien inte mindre märklig. En fransk intellektuell med utbildning på ENS, Science Po eller Sorbonne skulle säkert blixtsnabbt uppfatta Jean Claudes bristande formella utbildning eftersom franska språket innehåller så många klassmarkörer (bildning som ett finmaskigt nät) dessutom är de ganska skärpta killarna och tjejerna som gått på ENS. Jean Claude måste ha fyllt ett tomrum och behov hos vissa delar av Akademien, är väl även Magdalena Gustavssons kurs, har lämnat tillbaka boken, måste bero på vissa autistiska drag hos våra akademieledamöter och att man väljer att se vad man vill se, charmig fransman som lever utanför boxen, underground i liv och litteratur, medan andra var mer överseende.
Ja ...ja denne fransman från Marseille, Medelhavet och franska södern!

Tre saker ska man se upp med om man är rädd om sitt författarskap sade Vilhelm Moberg.
Spriten, lycksökande kvinnor och Svenska Akademin!
Kistalight som läste fördjupningskurser i litteraturvetenskap på Stockholm SU i början av 1980-talet, ungefär när Engdahl och Olsson var doktorander i ämnet, så ingick kurser i litteraturens kretslopp.
I vilka kretslopp fanns då den egentliga makten?
I det finkulturella kretsloppet fanns naturligtvis den prisbelönta litteraturen, oftast inga storsäljare, som belönades med priser och stipendier av Svenska Akademien, viktig men ingen tung ekonomisk aktör i det ekonomiska litterära kretsloppet. De tunga makten fanns förstås hos de stora förlagen och de stora tidningarna som har ett avsevärt inflytande över utgivning och marknad. Dessutom fanns ett icke finlitterärt kretslopp med kiosklitteratur, serietidningar och fanzines plus viss egenutgivning av litteratur.
I dag efter den digitala revolutionen har maktpositionerna förstås förändrats i det litterära kretsloppet. Förlagen, de stora tidningarna, SvT och SR och kanske Svenska Akademien har förlorat en del av sin makt och istället har mängder av nätaktörer (sociala media) och egenutgivare spelar en allt större roll för marknaden (kretsloppet) och inget #Metoo utan den digitala revolutionens möjligheter till delning.
Tveksamt alltså om Svenska Akademien har så stor direkt reell makt i den svenska litteraturen utom i det finkulturella kretsloppet förstås!
Betyg, i dag specialskala, 18 välskrivna reportage av 18 för Matilda Gustavssons Klubben! En historia som bara måste berättas om 18 kvinnor, lika många som ledamöterna i Svenska Akademien.

En erotisk och kul fransman från Marseille
söker spänning och slår volter med var tjej
hamnar i finkan för sitt ofog
när damer i #Metoo fått nog
nu får han allt hålla ordning på sin grej

Gott Slut och Gott Nytt år från Kistalight med några knaggliga (rim och stavelser) verser inspirerade av Hasse & Tage som vi sett dokumentärer om på SVT i mellandagarna.


© Thommy Sjöberg


Labels: , , ,

Friday, December 20, 2019

God Jul...god jul Från Rosengård till SoFo en gång till


God jul från Kistalight och Mimmi direkt från hjärtat av SoFo vid Nackas hörna ett stenkast från Nytorget om livet från förr i Katarina församling!
På julafton är det dags igen! Gammal video från Kistalight

Nackagubben tycks leva sitt eget liv på hörnan av Katarina Bangata 42.
Från början var det bara de verkliga fansen, Tomten och några andra genuina karaktärer på Söder som firade honom på julafton, Nackas födelsedag, med glögg, pepparkaka och skål.
 I dag är det hundratals ja över tusen människor som samlas mitt på dagen på julafton kring statyn (gubben Skoglund) och Nackas hörna  för glöggdrickande, sång och tal. 
Verkligen en festlig och egensinnig utveckling!
En sekulär samlingsplats på julafton för fans, hipsters och alldeles vanliga söderbor!

Grabbar och tjejer! Ärade fotbollsfans ljusblå miffare, gnagare i smoking, bajare i grönvitt och vanligt folk!
Ständigt denne Zlatan!
Vi kan inte låta bli att påpeka att Zlatanstatyn, detta pompösa teatrala konstverk, inte är Zlatans idé, det är inte Malmö FF;s idé och AIK ville absolut inte ha Zlatangubben utanför Friends Arena eftersom de käcka gossarna i Black Army sagt ifrån.
 Bajens grönvita supportrar har nog inte ens i sin vildaste fantasi tänkt att de på något sätt skulle behöva ta ansvar och förknippas med Zlatangubben.
Konstnären Peter Linde hade tänkt sig en cykelspark, bicicleta, av Zlatan. Med det berömda målet, 4-2 mot England som förebild.
Men Svenska Fotbollsförbundet ville annat och beställde ett verk typ av Leni Riefenstahl till karaktären av konstnären Peter Linde som egentligen inte är intresserad av fotboll.
Borde inte Svenska Fotbollsförbundet ha haft någon konstnärlig rådgivare som kunde sätta in den här typen av konstverk i ett sammanhang.
 Kanske skulle statyn göra sig bäst i en skulpturpark för ärevördiga hjältar i en lugn landsortsidyll. Statyer borde enbart resas för hjältar som har gjort sitt.
Tagit  ned skylten så att säga!
Klart det är inte säkert att framtiden för en staty för det (när föremålet kolat vippen) blir lugn och trygg!
Se bara på alla Stalin och Leninstatyer i gamla östblocket!
Finns speciella skräpmuseer för slikt folk!
Dessutom borde Fotbollsförbundet ha anlitat en samhällsanalytiker!
Expert på supportkulturer kanske?
Fotbollsfans är inget att leka med!
Zlatan är inte miffarnas, meste spelare.
Nej långt där ifrån!
Där finns lirare som Bosse Larsson (måste vara den meste miffaren i ljusblå tröja), Staffan Tapper, Roy Andersson, Martin Dahlin eller varför inte benknäckaren Stefan Schwartz eller dagens Markus Rosenberg för att nämna några profiler som dessutom lirat hem massor av SM-guld till MFF.
Men en sak är säker.
Ingen lirare har spelat hem så många enskilda miljoner till de ljusblå som Zlatan!
Borde väl också rinna in ytterligare några mille i dagarna  när Zlatans senaste transfer blir klar.
Heja Bajen!

God Jul till alla ärade fotbollsälskare och andra från Mimmi och Kistalight! https://photos.app.goo.gl/ui6pNfvN3eqfWYEMA med Kungliga filharmoniker, kör och artister

Istället för julklappsrim lite Sens moral!

Skapa ingen staty förrän hjälten kolat vippen
annars hamnar lätt vår gubbe på sopp...tippen.

PS Till alla fotbollstjejer, speciellt de i svenska fotbollslandslaget, som också "råkat illa ut som statyer"!

Det är mest gubbar som blir staty.
Skit i det, ity!
Blir bara onödigt huvudbry!

© Thommy Sjöberg

Labels: ,

Sunday, December 15, 2019

Expeditionen Light

Klart vi tittar på Expeditionen på TV 4. En reality såpa där en ganska spretig grupp människor (en demonisk ryktbar skådis, hjälpsam Dramatenregissör, sanningssägande hipster popsnöre, neurotisk meteorolog med höjd och åskskräck, helylle fri idrottsstjärna med mål och Army of Lover profil som inte gillar berg) vandrar längs Mount Everest leden med målet att bestiga Lobouche med en topphöjd på över 6000 meter. Mycket tid går åt att analysera konflikter, känslor och hur man mår, inte ett av de bästa teamen för en toppbestigning bland världens högsta berg. / _ _ _  /!
Berg och toppar är utsikter och vackra vyer, bärarna och befolkningen omnämns som de där människorna (sherpas), floden nedanför hängbroarna blir ett friskt bad men har inget namn, Namche Bazar blir en pittoresk lodge, ingenting om Mount Everest expeditioner och deras historia med myter och äventyr kring Himalaya. Vårt popsnöre Little Jinder som missat årskurs 7 i Geografi på högstadiet undrar (inte så tokig fråga) hur i hela världen det kommer sig att det finns så mycket höga berg i Himalaya.
Kistalight kan inte låta bli att lägga in en gammal blogg där två ungdomar från Kista gör en liknande resa före den tiden det var Traffic Jam längs vandringslederna i Sagarmatha nationalpark upp till Mount Everest Basläger.

MONDAY, SEPTEMBER 26, 2005

Mount Everest Light Två ungdomar från Kista, Evelina och Bahman, vid Kalla Pathar; med buddhistiska böneflaggor och Mount Everest och dess sydsluttningar The western Cwm i bakgrunden. Bild med ett fantastiskt fint foto av Evelina Sjöberg si så där 2002 när det var oroligt i Nepal och den maoistiska gerillan hotade fram för allt den lokala befolkningen och polisstyret på landsbygden.

Fortfarande oroligt i Nepal, hör gårdagens God Morgon Världen men förstår att striderna mellan landsbygdens maoister och de regeringstrogna trupperna fortsätter liksom det meningslösa våldet.
NEPAL - Undantagslagarna förvärrar läget i landet I ett gemensamt uttalande från Amnesty International, Human Rights Watch och Internationella Juristkommissionen uttrycker de tre människorättsorganisationerna stark oro över det undantagstillstånd som infördes i Nepal under tisdagen, då kung Gyanendra avskedade hela regeringen och tog över makten i landet

Mount Everest ligger inte i Hjulsta och Himalayas sluttningar är inte Granholmstoppen men ibland kan osannolika vägar korsas.

Under några vintermånader traskade min dotter Evelina Järvafältet runt på helgerna iförd vandrarkängor och ryggsäcken full med vattenflaskor. Vissa helger, när hon inte var ute med tjejkompisarna och dansade, vandrade hon upp och ner på Granholmstoppen med utrustningen. I veckorna jobbade hon på posten och levererade brev och paket i ett snömoddigt Husby. Målet var en resa till Nepal och att vandra upp till foten av Mount Everest. Inspirationen kom från pojkvännen som hade läst Göran Kropps bok om Mount Everest.
En vacker aprildag försvann de upp i skyn med Thai air mot Bangkok och Kathmandu. I en tutande taxi nådde de sitt mål Jiri i Nepal där vandringen kunde starta. Jiri är den klassiska startplatsen för den väglösa vandringen upp till Khumbuglaciären där everestexpeditionerna har sina basläger. Härifrån gick de första som nådde toppen 1953, förra årets jubilarer Sir Edmund Hillary och Norgay Tengzing, hit cyklade även Göran Kropp innan han fortsatte med apostlahästarna och all sin utrustning upp emot Everest.
Vandringen bjuder på hisnande utsikter och svängande hängbroar medan Milky River försvinner allt djupare ner i sin vårflod i ravinerna. Efter en veckas vandring når man sherpaland och dess centrum Namche Bazar. Hemorten för det tibetanska folk som hör ihop med alla Everestexpeditioner. Här går man även in i Sagarmatha nationalpark.
Efter Namche Bazar fick våra Kistaungdomar uppleva några av världens vackraste berg, Ama Dablam som blev en favorit, Lhotse och det högsta av dem alla granitpyramiden Mount Everest. Vandringens högsta punkt blev Kalla Pathar med sina böneflaggor och en toppbestigning i sig på 5545 meter. I Everests basecamp blev de bjudna på vandringens höjdarlunch, persisk mat, av en iransk expedition.
Andra bemärkta platser på deras vandring var besök på ett av världens högt belägna kloster, buddistiskt, Tengboche och en skola i Khumjung som Sir Hillary har bekostat genom åren och där han i år, jubileumsåret, hyllats av sherpabefolkningen.
I Lukla på 2850 meter avslutades vandringen. Här finns ett litet flygfält inrymt mellan Himalayas bergssidor. På en minimal airstrip tog de ett ilsket litet surrande plan. Det gäller att ge järnet för piloten för att komma upp i luften mellan bergssluttningarna.
Magsjuka besökte de Apornas tempel i Katmandu. Bara några dagar senare stod de på Arlanda välbehållna hemma efter en osannolik prestation. En stolt och lycklig fader tog emot dottern Evelina som trots ett flitigt ätande av den vitlöksdoftande linsrätten Dahl Bath förlorat ett antal kilon. Men med en vacker orkidé från Thai air uppsatt i håret och vandringsstavar från Nepal så vad gjorde det?
Men frågar jag mig.
Vad är egentligen mest riskfyllt; illa underhållna hängbroar, hisnande stup, höghöjdssjuka, Delly belly, den maoistiska gerillan i Nepal eller en fredagskväll på Stureplan?

© Thommy Sjöberg

Labels: