Wednesday, March 04, 2015

Vi syns i Istanbul


Vi syns i Istanbul! Nästa gång vi besöker Istanbul ska vi absolut besöka Babylon och lyssna på musik! Här Jane Birkin som tolkar Jacques Prévert på en av Istanbuls mer levande musikscener, Babylon, i närheten av Istiklal Caddesi och Tünel i stadsdelen Beyoglu.
 Kistalight som samlar på författare födda den 4 februari, hittar en värdig kandidat i Jacques Prevert, här i Jane Birkins tolkning.
Klart vi ser förstås, efter viss eftertanke, att det är Serge Gainsbourg som skrivit visan men att det är en hyllning till Jacques Prevert och hans Les Feuilles Mortes där finns också referenser till Verlaines Chanson DÁutomne i lyriken.
Alltså en fasligt litterär låt i den franska traditionen!
Nu åker vi inte till Istanbul för att följa i frankofila spår men de finns där t ex så lunchade vi på Franska Kulturinstitutet, nära Taksimtorget på Självständihetsgatan, samma dag som vi besökte Geziparken.
En surrealistisk upplevelse!
Att komma in på institutet är som att äntra en flygplats!
Du får passera en spärr, kammas av, så att du inte har olämpliga föremål på dig!
Din ryggsäck körs på rullband genom röntgen innan du kan passera den trånga spärren!
Men en trevlig upplevelse är ett besök där!
Vi åt vegetarisk turkisk sen lunch där på glasverandan i trädgården i den sena eftermiddagen och den blå skymningen.
En mötesplats i Istanbul tryfferad med visor av Francoise Hardy och andra franska artister i restaurangen musikanläggning - kändes som att vara förflyttad till det sena 1960-talet.
Klart att så har Franska Kulturinstitutet också utställningar, när vi var där hågkomster från första världkrigets utbrott i Levanten, det finns språkkurser, föreläsningar, konferenser och som sagt kan man gå på Café.

Oh, je voudrais tant que tu te souviennes,
cette chanson était la tienne,
c'était ta préférée, je crois
qu'elle est de Prévert et Kosma.

Et chaque fois les feuilles mortes
te rappellent à mon souvenir,
jour après jour
les amours mortes
n'en finissent pas de mourir.
/ _ _ _ / La Chanson de Prevert Serge Gainsbourg

Kistalight gör en lista över vad vi drömmer om för utflykter till nästa gång vi besöker Istanbul!
 Vi kör på utan rangordning!
  • Cruisa på Gyllene Hornet en dag med strandhugg
  • Besöka Chorakyrkan nära stadsmuren, kyrkan med ikon och madonnabilden, som inspirerade Gunnar Ekelöf till dikten den Svarta Madonnan 
  • Besöka den heliga Eyüplatsen och Pirre Loti Kaféet
  • Besöka Bokbasaren och skänka lämplig bokhandel några Kistalight
  • Strosa i kvarteren kring Galata och självständighetsgatan i Beyoglu, slinka in på Babylon och lyssna på lite häftig musik
  • Fika eller thé på Hotel Pera Palace
  • Besöka Top Kapi palatset, Osmanska rikets maktcentrum, miss hann inte med det - shame!
  • En båttur till Üsküdar, asiatiska sidan, med promenad där
  • Besöka Istanbuls Moderna vid Bosporens strand (kaj) med utsikt mot Serajudden och Hagia Sofia
  • Luncha vid Galatabron, fisk, skaldjur eller specifikt musslor
  • Besök i förort utanför turistfällorna - vågar vi det? Kanske i de upproriska aleviternas kvarter?
      Vi syns i Istanbul!


Labels: , ,

Thursday, February 26, 2015

BHL & André Glücksmann is back

BHL, Bernard-Henri Lèvy, och André Glücksman är tillbaka! Min ungdoms filosofiska hjältar är still going strong! Nya franska filosoferna som kom med alternativa funderingar och idéer när vänstern och Jean Paul Sartre under 1970-talet tycktes ha kört fast i allt för mycket testuggande med en färdig marxistisk världsbild.
Kollar i bokhyllan - visst står de där BHL med Barbari med mänskligt ansikte och Andre Glücksman med Kokerskan och kannibalen.
Dessutom lästa.
They never come back gäller inte dem!
Nu är de här med funderingar kring vår tids totalitära anspråk i religion och politik.
BHL på Berns här om helgen för föreläsning inbjuden av föreningen Judisk kultur för att föreläsa om Charlie Hebdo och den politiska utvecklingen, antisemitism och islam, i Frankrike.
Bangladesh, Bosnien, Afghanistan, Libanon, Gaza, Lybien och Syrien, oro, krig och krisländer är aktivisten och föreläsaren Henri-Bernard Levys arena.
Nu efterfrågar han idédebatt och diskussion inom islam om jihadism och fundamentalism. Det behövs en muslimsk Talmud säger han och en utveckling från en statisk uppfattning om religionen. Judendomen och kristendomen som äldre religioner har också under åren varit föremål för debatt, kritik, förändringar och reformerats och kommit vidare från en statisk och sakrosankt uruppfattning.
 BHL tycker franska vänsterns uppmaningar att Frankrikes muslimer inte behöver delta i den stora antiterror demonstrationen och manifestationen för Charlie Hebdo i Paris var en märklig inställning! Mysko eftersom de inte behöver ta ställning mot terror då de inte delar fundamentalisterna uppfattning om islam.
Vem gör det kan man retoriskt fråga sig!
 Möjligen har BHL missat en del av de rörelser, idéer och manifestationer som det ändå finns i den moderna muslimska världen. Kistalight som nyligen har varit i Istanbul och lite yrvaket försöker upptäcka och orientera sig i Turkiets moderna historia ser att det finns en turkisk rörelse Hizmet som leds av en turkisk imam, författare, förläggare och friskolegrundare mm Fethullah Gülen. En rörelse som förespråkar dialog med de andra monoteoistiska religionerna och inom islam t ex med aleviterna. Rörelsen betonar vikten av utbildning och tror på vetenskap, flerpartipolitik - demokrati, ändå måste Hizmet ses som en konservativ politisk kraft i Turkiet - men multikulti och dialog inom Islam och politik det förespråkar man.
Spännande Understreckare i Svd 24 februari om Gülen och Erdogan och dagens politiska maktkamp i Turkiet!
 Intressant Understreckare även i SvD 14 februari Upplysningsklassiker kan rädda Europa om André Glücksmans läsning av Voltaires Candide.
Glücksmanns läsning av Voltaires Candide närmar sig uppfattningen att romanen kan ses som ett manifest mot intolerans och ett traktat mot en idealiserad  och förljugen världsbild.
Kistalight som läste Candide tillsammans med sina gymnasieklasser på 1990-talet minns att det var en roman från litteraturhistorien som fungerade för eleverna. Satir när den är som bäst, lättläst, välskriven med en lätthet som bara en fin stilist och en författare som är kunnig i sitt ämne kan visa upp - alltså tacksam att diskutera.
Visst kan Candide fungera som en studie, om än satir, i att världen inte är god och att den förespråkar tolerans och vikten av en tro på nyttan.
Det gäller att odla sin trädgård!
Hm...hm kan det fungera, läsning av Candide, som motgift mot destruktiv pessimism och hänsynslös extremism? Hur som helst kan säkert satir hjälpa till (Understreckaren ovan) att få unga människor på bättre köl, få sin verklighetsuppfattning, en smula avdramatiserad, och få syn på mer komplexa sammanhang.
Kistalight som älskar satir, pikaresker och magisk realism kan rekommendera rader av romaner i samma anda som t ex Moment 22  (allt som krävs är linjära bombmattor), Blecktrumman (se en galen värld ur dvärgperspektiv - det gäller att slå på sin trumma) eller varför inte Salmon Rushdie och Midnattsbarnen om Indiens våldsamma historia med en tilltufsad, pedagogiska örfilar, 10-åring som kan läsa allas tankar.
Vill man läsa en riktigt ömsint essä rekommenderar vi Amos Oz Hur man botar en fanatiker! En bok som också var en gåva till alla tredje års gymnasister i Sverige för några år sedan. En gåva som gärna kan upprepas.
Vilka är då de Good Guys or the Bad Boys?
Frågan kan inte besvaras men den ställs till alla som har de rätta svaren! Obs det senare en ironi!
Bara genom att ställa frågorna tycker Amos Oz - kan samtal och omöjliga kompromisser göras!
 Klart att utanförskap och eländiga sociala förhållanden kan skapa värstingar men är det hela förklaringen? Svåra förhållanden och en tuff uppväxt kan också skapa utomordentliga samhällsmedborgare - finns massor av goda exempel på det!
Kanske ställer vi fel frågor om extremism?
Vad driver och formar en extremist?
Mål eller medel för ideologin och tron?
Genom SvD 31 januari och Håkan Lindgren Snällhet gör saken värre hittar vi fram till en intressant artikel, sammanfattning, från en konferens av CFR om extremism Becoming a former Identity, Ideology and Counterradicalization.
 Från en think/tank konferens i Dublin 2011 anordnad av Google, CFR och Tribeca Film Institute. Tanken är att diskutera Internets, Youtube m fl, roll i olika gruppers våldsextremism. Resultatet samlas i ett dokument, Whitepaper, för ett nätverk mot våld och extremism - se  www.againstviolentextremism.orgsom ska ge rekommendationer till polismyndigheter och andra som vill arbeta mot våldsaktiviteter och radikalisering bland ungdomar.
Fem olika ungdomar med en historia av extremism bakom sig  intervjuas och man samtalar med dem! Förutsättningar är att:
  • De ska ha tillhört en extremistgrupp 
  • De ska offentligt ha tagit avstånd från våld 
  • De kan tala ut offentligt i sitt eget namn
  • Att de arbetar aktivt mot den våldsamma organisation de tillhörde
Fem olika typer av extremistgrupper valdes;
  • Religiösa extremgrupper (Al Shabab and the Izala Group in Nigeria)
  • Extrem fascist högergrupp ( the Hammerskins and World Church of the Creator)
  • Yttersta Vänstern (Baader-Meinhoff and the Revolutionary Armed Forces of Columbia (FARC)
  • Våldsamma nationalistgrupper ( Irish Republican Army and Azanian People's Liberation Army)
  • Gatugängsgrupper (The Bloods and Latin Kings)



Världen har hårdnat och mörknat men vi bäddar ändå in de gamla vänster aktivisterna HK & Les Saltimbanks från Lille och deras populära protestsång från Sarkozyåren.
Optimism fortfarande möjlig?
Vi ger inte upp!

Vi lägger ut slutsatser och sammanfattning från origialtexten Becoming a former Identity, Ideology and Counterradicalization - från CFR, Think/Do Tank, så länge!
Medan vi läser om de före detta extremisterna och deras historia och berättelser. Vilket förmedlas genom intervjuer!
Läsning som kan fungera som vaccination mot radikalisering och extremism hos unga!
Visst kan detta fungera som studiematerial åtminstone på gymnasienivå!
Som en del i Samhällsundervisningen i årskurs tre kanske!
Passar även på att citera, redogöra för metoderna och tankarna bakom intervjuerna och samtalen i små och större grupper.

Methods
The grouping was not exhaustive. It did not include, for example, anarchists or eco-terrorists. Still, the five kinds of groups spanned a wide range of locations, religions, and ideologies and included one group—gangs—that had no stated belief system at all. Once the formers were identified, our research proceeded in two steps. First, we conducted individual interviews with formers. These conversations focused on the subjects' self-identified reasons for joining and leaving their groups. We then gathered the formers together, first at small group discussions in London and New York, and later at a larger Summit Against Violent Extremism in Dublin in June 2011. The topics discussed at the summit sessions ranged from ideology's role in radicalization to the importance of activism in de-radicalization. We also invited several survivors of violent extremism to the summit. Their interactions with formers were illuminating and will be discussed below.
Conclusions
Motivations for joining extremist groups cut across political contexts. These motivations have a great deal to do with the desires that all young people hold: desires for community, identity, and a sense of purpose. This means that counter-narratives are less important than role models and personal relationships are more important than ideology in countering radicalization.
But what of the people who are already in violent groups, and choose to leave? For them the de-radicalization process is, in general, a desperately lonely one. This does not have to be the case. A community of self-identified "formers" can empathize with at-risk individuals as they begin to disengage from their groups, and make the transition into normal society easier once they have left.
Why do we believe this? As in any recovery environment, the most compelling voices come from those who have lived through the addiction. This process is true for former violent extremists. They can speak to the hollowness of a violent group's purpose and community. And they can serve as powerful and realistic role models for at-risk individuals.

Labels: , ,

Thursday, February 19, 2015

Bruno K Öijer 3th time around

Så här långt utanför baslinjen! Bruno K Öijer på Dramaten - en poesins tennislirare! Armar, händer, fingrar som memorerar versernas rytmik och ton - en poet spinner sitt nät. Gesten, den lätt knutna näven och utropet när en dikt avslutas.
Där satt den!
Magi och tät deklamation av Bruno K igår inför ett fullsatt Dramaten! Vid några tillfällen lättar han på den intensiva lyriska tätheten med lite mellansnack.
Han berättar om 70-talet.
Ett decennium då det var riktigt kul!
Därför minns han nästan ingenting från den tiden!
Ofta hängde han med en något äldre kvinna, säkert 35 år gammal, vars främsta förtjänst var hennes varma goda hjärta!

Den enda

vet inte hur
men jag hamnade på en tillställning
som skulle ta upp vår tids mörka sidor
kvällen inleddes med ett brandtal
om att mänskligheten
kan delas upp i två hälfter
dom som har och dom som inte har
men det som börjat lovande
blev till en seg och tröttsam kväll
som slutade med att alla slog sej för bröstet
och såg världen genom ett glas mousserande vin
den enda som lyckades fånga mitt intresse
var en vacker men något sliten kvinna
jag glömmer inte
hennes erotiska nästan viskande röst
när hon drog mej intill sej och berättade
att hon hade ett självlysande hjärta
som lyste så starkt
att hon kunde stå utomhus om natten
och vägleda rymdfarkoster
                                                               Från Och natten viskade Annabel Lee Bruno K. Öijer

På Kistalight har vi alltid varit ett fan av Bruno K. Öijer.
 I vår ungdom har vi rent av träffat honom!
Mysko tillställning! (Kan funka som kommentar till Bruno K Öijers dikt ovan!)
Så här gick det till!
Någon gång på 70-talet, jag och ungdomskompisen Leffe K är ute och svirar i Gamla Stan, hamnar på uteservering typ något kvarter bortom Börshuset.
Där; detaljerna är något dimmiga, finns massor av stolar och bord, nästan alla gäster har gått hem.
Det är i en timme när inga mödrar önskar att deras söner och döttrar ska vara ute på Stan!
Av någon anledning, diffust varför, sitter jag och kompisen Leffe K och en något bedagad äldre dam (typ nästan 40 bast) i en stor bohemchic hatt, hel del smink, tunn schal slängd över axeln, en lågmäld ung Bruno K och den vildsinte Congaspelaren och musicalartisten wild Bill vid ett cafébord.
 Vår musician och hippie, wild Bill, hade till och med medverkat i Hair under flower power-åren och var gift med en begåvad skådespelerska.
Wild Bill smörar för Bruno K.
Fantastiskt det där att du delar ut ditt litterära pris som 1-kronor i tunnelbanan säger han!

Leffe K och jag nickar instämmande osäkert varför eftersom vi är arbetargrabbar och tycker att alla sekiner, inkomster så väl som stipendier, ska man vara sparsam och varsam med!
Bruno K. säger ingenting, hm…hm, men tycks vara gullig mot damen i sin stora hippiehatt.
Wild Bill fattar agg mot damen i den hippa hatten!
Dunkelt varför?
Wild Bill tuggar fradga, kastar okvädinsord mot damen i den stora hippiehatten!
Hennes ögon tåras och sminket rinner!
Jag och min ungdomskompis Leffe K säger ingenting, Bruno K. säger hm…hm och den äldre damen med hippiehatten gråter.
Sminket och mascaran droppar!
Plötsligt börjar wild Bill, vår congakille, kasta stolar omkring sig samtidigt som han något senare skjuter bordet framför sig.
Oklart varför men stolarna far genom luften och damen med bohemhatten skriker och vi, Leffe K och jag, får bråttom hem.
Detta skedde som sagt i sen timme när inga mödrar önskar att deras söner ska vara ute på Stan tillsammans med vilda congaspelare, anarkistiska poeter och för hårt sminkade äldre damer i stora chica hippiehattar.
Ett scenario som kan skapa tumult hos unga herrar!
Än i dag undrar jag över dessa stolar!
Varför for dom genom luften?

Andra bloggar om tennis: Andra bloggar om KistaAndra bloggar om Bruno K. Öijer
©Thommy Sjöberg

Labels: , , ,

Monday, February 09, 2015

Pamuk och Istanbul Light

Dags att gå på avslut med bitarna om Istanbul!
Orhan Pamuk ovanför Blå Moskén med kupolen och Marmarasjön som blänker blått bakom minareterna med inloppet till Bosporen och  Asien i bakgrunden.
Nu får det bli lite funderingar kring den bild av Istanbul som Orhan Pamuk målar upp i sin bok och memoar om den historiska staden.
Vi läser om delar av Orhan Pamuks bok om Istanbul efter att ha kommit hem från vårt besök i staden.
Att läsa en stor författare som Pamuk är att ta del av en välskriven skildring av Istanbul och se hur bilden av staden vuxit fram genom utländska författares ögon som Gustav Flaubert, Theo Gautier och Pierre Loti och ta del av deras inflytande och hur de har påverkat bilden av staden med sina intryck (brev mm) från den sena Osmanska perioden.
Orhan Pamuk lyfter också fram fyra klassiska krönikörer och flanörer från Istanbuls tidningsvärld. Skribenter som har haft stor betydelse för honom som författare och skildrare av Istanbuls myllrande labyrinter. De fyra krönikörerna är tidstypiska flanörer, som sitter på café (Meyhane) och är goda iakttagare av Istanbuls särart, de historiska miljöernas ruiner, gravvårdar, palats, moskéer och minareter.
De fyra, Yahya Kemal benämns som den fete poeten, populärhistorikern R E Kocu, À S Hisar med sina Bosporenmemoarer och romanförfattaren À H Tanpinar. De var alla melankoliker, loners och tidstypiska skildrare av ett imperium (Istanbul) i förfall och hur en ny sekulär och stark nationalistisk stat växer fram, Turkiet, och den speciella känsla, melankoli, som kunde finnas där och som Orhan Pamuk benämner som hüsün. Melankolin hämtar också näring i den speciella brytning av känslor som kan finnas mellan öst och väst, Europa och Asien, och mellan Orienten och den i Istanbul odlade, bland de intellektuella, vurmen för den franska kulturen.
En annan kolumnist, Ahmet Rasim, som Orhan Pamuk hyllar och som troligen är förebild till den mystiske krönikören Celâl i hans Den Svarta Boken. Ahmet Rasim räknas som en av Istanbuls stora författare med sin humor, skrivglädje och kärlek till livet så lyckades han balansera sorgen efter svunna storhetstider och Sultanens censur. Han fann en egen ton som staden Istanbuls specielle krönikör, tids och miljöskildrare och han blev en feuilletoniste i stadens stora tidningar.
Frågan är om inte Orhan Pamuk också just balanserar sitt författarskap mellan det fria uttrycket (ordet) och den turkiska identiteten, den speciella lagtext, som finns i den turkiska lagen som säger att det är ett brott mot staten att kritisera eller förlöjliga det turkiska!
Ändå skräder inte Orhan Pamuk orden när det gäller de pogromer som drabbade greker och armenier under några dagar (6-7) september 1955 i Istanbul och för gott gjorde slut på den mångkulturella generositet som hade rått under århundraden i Istanbul. Pamuk har även offentligt kritiserat (nämnt) folkmorden mot armenier och kurder under första världskriget som genomfördes av de nationalistiska ungturkarna vilket officiellt förnekats av den Turkiska staten.
Orhan Pamuks bok Istanbul Minnen av en stad är en briljant och kunnig litterär skildring av Istanbul. De briljanta essäerna om staden varvas med de egna minnena och uppväxten i en sekulär övre medelklassfamilj. Den lille Orhan curlas av sin pappa i sina litterära intressen när fadern skjutsar honom på lördagarna i sin stora Packard från Beyoglu över Galatabron till  Bokbasaren i närheten av Den Stora Basaren på andra sidan Gyllene Hornet för att söka efter modernistiska europeiska författare.
Sic!
Kistalight tänker på sig själv som curlande idrottsförälder i ishallar och gympasalar under i stort sett hela 90-talet!
Kultur det med!?
Trots Orhan Pamuks briljans kan det vara intressant att notera vad som inte finns med i hans minnen av en stad!
Viss polemik där!
Kistalight saknar några av de riktigt stora författarna från Istanbul som Yasar Kemal, några av hans romaner utspelar sig i Istanbul, eller en lyriker som Nazim Hikmet med fantastiska diktsviter om staden. Nazim Hikmet som mest fick tillbringa sin tid i fängelser eller leva i landsflykt också en folkets poet som Orhan Veli saknas hos Pamuk, den senare något av en Istanbuls egen Cornelis. Kanske hörde de senare hemma för mycket på vänsterkanten för Orhan Pamuks smak, kanske dominerade inte känslan av hüsün för staden Istanbul hos dem även om den fanns där.
Möjligen hade de också mer livskraft och var mer överlevare än flanörerna och melankolikerna?
Sedan var det aldrig hälsosamt att förknippas med vänstern med tanke på den turkiska militären. Den officiella censuren fanns där - se den turkiska identiteten liksom den informella självpåtagna censuren.
En svartvit plåtande fotograf Ara Güler, vän till Orhan Pamuk, finns rikligt representerad i memoarboken. Ara Güler är en världsfotograf som står nära i uttrycket till både hüsün och livskraftiga porträtt av arbetande människor, miljöer och mycket av den kraft och energi som finns i staden Istanbul. På det sättet står han närmare vänsterförfattarna ovan än de melankoliska flanörerna.
Mindre farligt med bilder än med litterära texter i turkiska författningsdomstolar?
Hur som helst Orhan Pamuk verkar i dag hellre bo i New York där han undervisar i litteratur och ägnar sig åt sitt författarskap än att han lever i sitt kära gamla Beyoglu och flanerar i Galatakvarteren.
Ett sätt att komma vidare med författarskapet och få arbetsro?
Vill man välja två världsstäder, megapolis för ett besök i dag, så är Istanbul och New York oöverträffade städer med sina vattenspeglar och stadssilhuetter men också för sin vitalitet och energi när det gäller kultur, tillväxt och ekonomi men Istanbul har sin historia av svunna epoker och förlorade imperier vilket knappast New York kan matcha.
 Möjligen tillhör New York ett sjunkande imperium och en fallen stormakt men än har man långt till Istanbuls hüsün!
Varför inte följa en tysk musiker i Fatih Akins prisbelönta Crossing the Bridge.
En film om Istanbuls musikscen som avslutning!
Orientaliska rytmer, moderna dansande dervischer, europeiska influenser och häftiga stadsvyer! Från urban modernitet, nöjesliv till ung fåraherde bland ruinerna!
Hüsün över Istanbul?


     Grabbar och tjejeroch fru Mimmie (Ulla)! 
Direkt från katedern, jag menar, köksbordet i Kista!                                
På vår båttur på Bosporen delade vi bord på båten, drack thé, med ett äldre par, fabrodern såg ut som hämtad ur en femtiotalsfilm av Elia Kazan, keps och lätt kritstreckrandig kostym med nål av Atatürk, på kavajslaget och den äldre damen hade sidenscarv på huvudet och muttrade om sharia när hon såg svartklädda kvinnor som steg ombord på båten. 
Paret visade sig vara ett lärarpar såg vi när vi strosade runt i Anadolu Kavagi, vår båtturs mål, vi såg paret på skolgården i ortens lilla skola. Vår man såg ut som en typisk folkskollärare, en folkbildare, i Atatürks anda. Detta får oss att tänka på att kanske borde vi också ha med något om kemalism här på sidan om inte annat än för vår egen skull!
För att reda ut några av dessa snåriga politiska doktriner i det moderna Turkiets politiska historia!
Hjälp egentligen behöver vi en lärobok i Turkiets moderna historia!
Även om vi har läst Stefan Foconis historiebevandrade bok Istanbul som mycket kunnigt lotsar läsaren genom en hel del av Turkiets historia.
Mustafa Kemal Atatürk är mest känd för att han blev Turkiets landsfader och president efter Ottomanska rikets fall. Hans största reform var att han moderniserade och latiniserade det turkiska språket vilket innebar att han införde ett alfabet och latinska bokstäver i skriftspråket. 
Dessutom införde han en doktrin med sex hörnstenar för att förnya det Ottomanska styret och arvet efter sultanerna.
Republikanska folkets parti grundades av Mustafa Kemal Atatürk den 9 september 1923 inte långt före att den Turkiska republiken utropades den 29 oktober samma år. 
Partiet använder ideologin för att symbolisera sig självt - se de sex pilarna (principerna) deras logotype!

 De sex principerna, hörnstenarna, lades till den konstitutionella lagen den 5 februari 1937 som ett tillägg från grundlagen (Artikel 2 från 1924) och lyder Turkiet är; (fundamenten - principerna) vilar på: 
republik, populism, sekulärism (skiljer stat och religion), reformism, nationalism och statism - det sista är när staten är ledande när det gäller samhällets organisation och ekonomiska utveckling - se vissa likheter där med folkhem, fascism och kommunism. Statens inflytande på ekonomin har lättats upp under Erdogans tid och liberaliserats (mer korruption säger elaka tungor) med betydligt större andel privata investeringar och marknadsliberalism råder i dag. 
  Utan att snärja in oss för mycket i de olika tolkningarna av doktrinerna ser vi att de har karaktären, i praktiken, av sakrosankta (heliga) fundament och de blir därför ej prov och tolkningsbara i civila domstolar utan de blir mer som en sorts moderniserad lagar i shariaanda, statisk och förutbestämd av de turkiska domstolarna, där tryck och yttrandefriheten ständigt ifrågasätts, prövas, och  en turkisk journalist, författare, filmare eller tecknare och bildkonstnär lever ständigt med risken för åtal och fängelse för hädelse av den turkiska identiteten och staten. Skiljandet mellan stat och religion när det gäller lagar får ändå ses som en kraftfull modern utveckling från det osmanska riket. Nu något om källor och litteratur från vår resa!

Källor och litteratur
Brodsky, J. Att behaga en skugga
Edfelt, J. Brännpunkter
Ekelöf, G. Skrifter 3 Dikter 1965 - 68
Falkman, K. Turkiet/Gränsfursten Utsikter från svenska palatset i Istanbul
Foconi, S. Istanbul Vandringar i Europas största stad
Glancey, G. Arkitektur 
Guideböcker Istanbul, Första klass pocketguider, Första klass reseguider och Lonely Planet
Hikmet, N Poems of Nazim Hikmet
Karlsson, B. Urban Safari
Moberg, U M. Istanbul En vandring med Gunnar Ekelöf & Fahrelnissa Zeid
Pamuk, O. Den svarta boken
Pamuk, O. Istanbul Minnen av en stad
Pamuk, O. Pappas resväska
Solidarity Park Poems, 60 poems about the Gezipark
Özkök, L. Vindarnas väg

Artiklar
Amnesty International Gezi park Protest PDF 2013
Andersson, E. Regeringen lägger ned tre kulturinstitut SvD 24 oktober 2014
Aykac, C. Strong Bodies Dirty Shoes: An Ode to the Resistance 8 januari 2014
Can, M. Konsten är allt, Intervju med Orhan Pamuk, DN 9 december 2006
Can, M. Vid mystikens källa, Gunnar Ekelöf i Istanbul, DN 16 april 2002
Hammargren, B. Sociala medier stängs ned / _ _ _  / SvD 29 mars 2014
Schlyter, B. Splittrat Turkiet vid politiskt vägskäl SvD 8 augusti 2014
Shafak, E. Kaotisk tid i paranoid stat SvD 3 mars 2014
Shafak, E. Twitterförbud fick motsatt effekt 24 mars 2014
Shafak, E. Turkiet splittrat och förvirrat 4 februari 2015
Von Hall, G. Turkiet vacklar om IS 27 oktober 2014

Filmer Youtube
Crossing the Bridge  The Sound of Istanbul is a 2005 film/documentary directed by Fatih Atkin 
The other side by Ilhan Ersahin's Wonderland. This song is composed by Ilhan Ersahin and Jane Birkin. Video by Kino

Labels: , , , ,

Monday, February 02, 2015

CV från Kistalight - en gång till

Kistalight skulle älska att jobba på en humorblaska!
Helkul!
LOL hela dagen!
Klart vi är inga höjdare med ritstift, tuschpensel eller med pennteckning och lavering!
Vi kanske kunde skriva roliga krönikor istället?
Oroligt dock med mörkermän från medeltiden som springer runt beväpnade i korridorerna och aspirerar på 70 jungfrur i himlen!
Varför inte istället en jordisk rumpa, IRL så att säga, (för dem) från redaktionen på Charlie Hebdo?

 Kistalight har tillbringat helgen (lördagen) på ett köpcenter i Västerort!
Snögloop, plaskblött på parkeringen, tjocka, man hör bara planen för inflygning till Bromma.
Förkylning på gång med blöta dojor?
Trodde bara att det var att byta baklamporna på bilen!
På Mekonomen!
Bilmekanikern upptäckte annat!
Något mystiskt med elsystemet!
Kräver timmar av felsökning!
Hard Work!
Kistalight tillbringar väntetiden på Citygross café.
Något att läsa i till kaffet kanske?

Alltid en Kistalight i ryggsäcken!
Får duga när inte något annat finns till hands!
Har du läst boken som en av våra elever frågar när vi hade författarbesök i skolan och författaren presenterar sin senaste bok.
Klart han har säger annan elev.
Han har ju skrivit boken!
Som sagt vi prövar och läser vår senaste bok CV från Kistalight.
Är det något vi är snabba på så är det att läsa!
Nästan fotograferar sidorna - schwuff...schwuff!
Blir överraskad!
Har jag skrivit det här?
När fick jag tid med det?
Riktigt bra!
Det håller!
Rent av en tår i ögonvrån?
Inte vara känslosam!
Fina krönikor med tema skola och digital utveckling!
Rent av med knorr  på slutet i bitarna!
Slutkapitlen!?
En rörelse framåt i tiden och konsten att hitta en plats för att lägga sitt livspuzzle !
Jobba på en humorblaska kanske?
Betyg CV från Kistalight: Hittat elsystem och Fem  tända bakljus av fem
Men baklyktorna är ju bara två bäste indieförfattare!
Här snackar vi stoppljus, dimljus, parkering och ljuset från ovan gånger två.
Räkna det ni alla mörkermän!
Blir faktiskt fem tända ljus!

Lust att läsa mer från Kistalight?
Beställ en CV från Kistalight från kistalight@gmail.com
Kostar bara en hundring!
Billigare än en biobiljett!

©Thommy Sjöberg



Labels: , , ,

Saturday, January 31, 2015

Dora Bruder Lumiere

Pour nos lecteurs français!
Nous testons une traduction du suédois vers le français par notre essai sur Dora Bruder à Kista Lumière!
La traduction de Google!
Quelle traduction!

 Ces jours, nous avons lues Dora Bruder et les nuits herbes de Patrick Modiano et déjà nous ont blogué à propos de Little bijoux ici à Kista Lumière. Nous devenons fans avides de Modiano dans la salle de rédaction. Au-dessus de l'avant de cette année Nobel Livret de 8e année à Rinkeby école, la page est conçue par Sahar, l'un des étudiants derrière le livret et l'image illustre rasoir place forte du livre.
Ne pouvait pas être plus précis!

PARIS
Nous recherchons pour une jeune fille, Dora Bruder, 15 ans, 1,55 mètres,
visage ovale, yeux gris-brun, manteau gris, bordeaux
cavalier, jupe bleu foncé et un chapeau, chaussures à lacets marron.
Informations peuvent être soumises à Monsieur et ma-
Dame Bruder, Boulevard Ornano 41, Paris.

Ce est une introduction de préhension à la rémanence de la petite fille Dora Bruder, une Française avec un fond Juifs. Modiano prendre l'aide de publicités, des enquêtes, des lettres, de la police et des protocoles de gouvernement, ainsi que les déclarations précises habituelles de rues, les places, les hôtels, les écoles et les institutions mêlées à ses impressions lyriques de Paris pour parler et donner vie à l'un de ceux qui a disparu en Holocauste durant les années sombres de l'occupation en France.
Maintenant que le livre obtient de nouveaux lecteurs (surtout bien avec la classe à Rinkeby) levé destin tragique d'un jeune homme et donné une nouvelle vie en Suède. Le livre est sorti en 1997 en France et est peut-être Modianos plus lu des œuvres et dans les écoles françaises que vous utilisez le livre en classe.
Tous Modianos livres, ceux que nous lisons à ce jour de toute façon, contient un mystère, quelque chose de pas clair, quelque chose qui ne est pas résolu et nous lecteurs sont laissés à eux-mêmes pour remplir le vide laissé et nous pouvons utiliser notre imagination poétique, au mieux, et nous devenons co-créateur de l'œuvre, il est donc aussi avec Dora Bruder.
Modiano suivre Dora Bruder près par les minutes publics qu'il traque et les listes établies en France, le Mémorial de la Déportation des Juifs de France, mais il ya un écart, un vide dans l'histoire et il ya les mois entre la persistance de décembre 1941 jusqu'au 17 Avril 1942, quand elle rentre à la maison et avant elle a été arrêtée et placée dans le camp de Drancy à Paris dans l'attente d'déportation à Auschwitz, qui prend lieu le 18 Septembre, 1942.
Modiano ne peut se empêcher méditer sur les mois d'hiver, le plus froid pendant les années d'occupation, comme Dora Brunder avaient disparu.
  - Peut être interprété comme une rébellion et de révolte!
  Il sent sa présence dans certains quartiers. L'autre soir, il écrit, il était près de la Gare du Nord.

Je ne saurai jamais comment elle passait ses journées, elle était dans la clandestinité, avec qui elle était pendant les mois d'hiver, quand elle se est enfuie la première fois et pendant les semaines de printemps, elle se enfuit à nouveau. Ce est son secret. Un rares et bourreaux secrets précieux, règlements de police, les autorités soi-disant occupation, prison, casernes, camps, histoire, le temps - tout cela comme Solkar et nous détruire - ne peuvent jamais lui ôter.

Vous voulez en savoir plus sur les élèves de Rinkeby école et comment ils créent leur Cahier du Nobel? Une approche passionnante qui rappelle beaucoup sur la méthode, nous nous avons utilisé à Kista lumière au cours de nos années à Spånga haute lorsque les étudiants ont fait leurs propres œuvres dans So!
De toute évidence, nous pouvons aspirer à nos enseignants acte quand nous le voyons ici!
   Nobel livret vous pouvez lire ici (cliquez - Nobelhäftet kan du läsa här)  en trois langues, suédois, anglais et français et les élèves de l'école de Rinkeby accueille outre, vous lecteurs accueillent dans ne importe quelle langue!
  Un très beau livret avec texte bien écrit simple, de belles photos et des dessins vraiment talentueux que l'image de Dora Bruder, la fontaine à Rinkeby Square, Stockholm City Hall, portraits d'Alfred Nobel, Malala et Patrick Modiano en nommer que quelques-uns.
Voir aussi filmer des UR Rinkeby - un défi linguistique de 2013!
Si Patrick Modiano, il ya des rangées d'articles, des vidéos et des spots radio Ici, nous allons nous limiter à recommander la SR P1 et certains de leurs programmes; Nobel spécial et Patrick Modiano - Crépuscule Maître.

©Thommy Sjöberg

Labels: , , , , ,

Wednesday, January 21, 2015

Gare D´Austerlitz - Modiano Light

Årets första bok, fortsatta studier av Modiano och fransk kultur, Kistalight har läst Per Arne Tjäders Gare D `Austerlitz.
Dags att smälta vår läsupplevelse av tre lästa böcker av Patrick Modiano!
Modiano är en urban författare.
Han fångar Paris bortom turiststråken i Montparnasse, studentkvarteren kring Sorbonne, turistfällorna uppe kring La Butte i Montmartre och det fashionabla Champs Elysees.
Modiano är en stadens antroposof med lätt och luftig penna som tecknar staden Paris med sina förlorade själar och svunna kvarter. Ibland blir Modiano rent av synsk i Dora Bruder tycker han sig ana hennes ande när han vandrar runt i kvarteren kring Gare du Nord.
Vilka titlar har inte Modiano för att beskriva stadens Paris forna ande!
De yttre boulevarderna - Tjäder pekar på och jämför med stadens gamla ringlinjer och vilken poesi finns det inte i till exempel den Goncourtvinnande De dunkla butikernas gata.
Tjäders bok om Modiano är även en bok om Paris och Frankrikes moderna historia efter andra världskriget. Intressant berättar Tjäder om hur Charles de Gaulle med sin pompösa franska nationalism knyter ihop landet med sin retorik och politik i efterkrigshistorien.
Vid tiden för Patricks Modianos debut som författare 1968 med Place de Etoille var tiden mogen för en mer nyanserad bild av det sargade Frankrike vid krigsslutet. Kollaboratörerna, de som levde underjordiskt, de kriminella och Historien om svartabörshandeln kunde berättas liksom skildringen av de omfattande judedeportationerna.
De var offren i den skuggvärlden som var (är) Patrick Modianos berättarstoff och tema.
Klart att Per Arne redovisar Modianos litterära grepp!
Dramaturg och litteraturvetare som han är!
Hur Modiano använder namn, nästan som i förbigående, ofta sent i böckerna, naturligt eftersom, det ofta är en undflyende identitet som ska gestaltas.
Jean får ofta huvudpersonen heta!
Vilket också är Patrick Modianos första dopnamn!
Autofiction är den genré som kan användas på Modianos berättarkonst menar P A Tjäder!
Berättelser som är självbiografiska med fiktiv prägel som mer rymmer en mental sanning än en inte nödvändigtvis helt faktabaserad historia.
Modiano använder sitt eget liv och sina miljöer för att skriva sina berättelser men i författarskapet finns också en strategi att dölja sig, skriva in sig hos andra personer, och på det viset närma sig den egna identiteten.
Fin mix av litteraturanalys (språk, stil och litterära begrepp), fransk kultur, samhälle och efterkrigshistoria i Per Arne Tjäders bok, Gare de Austerlitz, om Patrick Modiano.
Betyg: Fem undflyende Patrick Modiano av fem. Såg han någonstans i kvarteren kring Porte de Clignancourt när han skyndade mot Boulevard Ornano med den långa gängliga kroppen - liksom viftande med armarna i små helikopterrörelser!

©Thommy Sjöberg

Labels: , , ,