Bara en 28:a till!

Ett recept för landseglare och gränsöverskridare - Himmel eller hav ingen knivskarp skillnad

"Var och en som någon gång har färdats fram i tät dimma på en flygande matta, vet hur förvånad man blir, då man plötsligt känner en lätt stöt och befinner sig på marken." Ture Sventon

Dimma i veckan, Kistaskrapan i tjocka,imma på glasögonen och sprakande träddungar under cykelfärden till jobbet. På lördagen Med mera rea på Akademibokhandeln – får spel kommer hem med kockböcker av Strömberg, Roberto och Bourdain, en bok om katter av Lessing och Roberto Savianos Gomorra om den Napolitanska Camorran.

- Mycket bra köp – ekonomi?

Inspirerar till att återuppliva ett gammalt recept från Kistalight på utflykt:
Färja mellan Römö och Sylt - Sild på dansk - marsklandskapet. På plats det vackra folket från Hamburg, Kiel och Bremen. Män med bredbrättade hattar och designade kläder, vackra trådsmala modeller med mandelformade ögon och bijouterier på intressanta ställen. De blandas med badturister och barnfamiljer. Vid färjeläget vid List finns härliga grillstånd med massor av grillat från havet och med en stämning av karneval över området.
Grillspett med en blandning av tomat, paprika, gul lök, bacon och Scampi. Beställningar med numret 28 som serveras allt eftersom.

- Nur einen acht und zwanzig.

På Römös kilometerlånga och breda stränder far små pilsnabba yachter av och an.

-En sagoskimrande upplevelse.

Små tunna bräder med segel, påminnande om svenska isjakter, utrustade med små cykelhjul.
- Var det hägringar eller synvillor dessa små farkoster som pilade fram och åter med vindens hastighet längs Römös sanddyner?

Recept för helgen Nur einen acht und zwanzig:

• Lägg aluminiumfolie i en långpanna* Skär grovt tomater, lök och paprika


• Fyll på bland grönsakerna med ett paket friterade bläckfiskringar om du kommer från fattig förort
  Alternativt Scampi för dig som bor i rik och privatiserad kommun med låg skatt


• Strö över baconskivor och varva med finskuren kabanossen korv


• Låt allt stå i ugnen under 225 grader i 25 minuter rör om då och då med omsorg


• Krydda med paprikapulver och droppa med citron * Servera med ris och Rhode Island sås


• Dryck gärna vitt vin; Rhiesling eller Sauvignon Blanc eller varför inte Cider till måltiden
  
  Från Blåvands Huk i Danmark till Helder i Nederländerna sträcker sig Vadehavets lerslätter som varje dygn spolas med färskt havsvatten av ebb och flod. En sträcka på 500 kilometer - Ett skafferi för sjöfågel, flyttfåglar och fiskare av skaldjur. Vadehavet som i Tyskland kallas för Wattenmeer och i Holland för Waddenzee är en unik naturtyp och fridlyst i vissa zoner. Skyddat av ett pärlband av öar, de Frisiska öarna, som ligger som en barriär mot Nordsjöns stormar är landskapet en plats där människan, erövrat en bit av havet. Genom sinnrika konstruktioner av vallar och utdikning vinner man delar av havet. Ett landskap som kallas marsk och där man binder havsbotten med gräsplanteringar som blir utmärkta betesområden för får och flyttfåglar.Landskapet med marsk, vadehav och horisont har ett speciellt ljus som vi gillar skarpt på Kistalight. Landskapet är ständigt hotat av stormar, springfloder och numera även av den globala uppvärmningen och växthuseffekten som gör att marsken och kustnära byar och städer är ständigt utsatta.- Om man har ett behov av en miljö och symbol där människan ständigt för en kamp i naturen är Vadehavets kustlandskap riktigt spännande och lärorika tycker vi på Kistalight medan vi bläddrar i våra nyinköpta kokböcker. Andra bloggar om kokböcker: ©Thommy Sjöberg

Don`t stop

Tony i diggartagen framför jukeboxen - snart samlas familjen

Just a small town girl
livin' in a lonely world
She took the midnight train goin' anywhere
Just a city boy,
born and raised in south Detroit
Don't stop believin'
Hold on to the feelin'

Don't Stop Believin' /Journey

Smart final på The Sopranos som vanligt hittar ensemblen tonen. Kistalight som tjuvkikat på slutscenerna på Youtube redan i somras ser nu hela avsnittet bandat efter söndagstennisen och kan inte annat än stämma in i hyllningskörerna.
Sopranos kränger, svänger och skaver, spretar liksom åt alla håll. Karaktärerna, dialogen, musiken och berättartekniken skapar en helhet som är större än storyn om en gangsterfamilj i New Jersey.
- Är det USA under Bush vi upplever där i slutscenerna på cafeet; oroligt väntande på att hela familjen Sopranos ska samlas? Den febriga stämningen, vaksamheten, traumat efter 11 september, vem är vän och vem är fiende?
Den dysfunktionella familjen trots allt.

-Let´s us focused on the good times!
-Did I said that?
- You always said try to reminds the times that are good.

Alla tycks gilla Sopranos från slott till koja. Så har paret Clinton gjort en festlig parafras på slutscenen, om än inte på samma cafe, med låten, Don´t stop i bakgrunden. Här blickar dock paret framåt mot den kommande presidentkampanjen när man väljer låt från jukeboxen.
Det blir cruditeer som morötter istället för lökringar som snacks.
- Är man inte nöjd med slutet kan man se alternativa final cuts på youtube - så det så.

Andra bloggar om Sopranos:
©Thommy Sjöberg

Match Light söndag kväll

Kistalight konkurrerar med modebloggarna - Nja här från Table-tennis World Tour i Chengdur i Kina där pingistjerna prövar nytt mode. Ain´t she sweet?

I vår tennisgrupp har vi tjejer.
"Alla tiders med nytt mode."
- Ska bli trevligt att lira gruppspel på söndag kväll.
- Är det inte en pingistjej på bilden ovan?
- Det har du rätt i.
- Man börjar bli lite skumögd med åren tror jag.
- Har du inte alltid varit det?
"Tror ja de!"
Andra bloggar om mode: Andra bloggar om tennis:
©Thommy Sjöberg

Bara femton minuter från Kista

Ford Scorpio försvinner bort mot Kistaskrapan som för dagen skimrar i blygrå höstpasteller. Bild: Thommy Sjöberg

Adieu, farewell, goodbye

Katten jamar i Mälarhöjden och vi tuffar hemåt på E-fyran vid uppfarten till Essingeleden vid Nybodapåfarten, mitt emot Midsommarkransen, så händer det vid pass femton minuter från Kista: Bilen lägger av - dör långsamt liksom. Lyckas trixa in den på en tårtbit i körfältet. Fyrverkerier över stan och klockan är tio på kvällen.Micke bärgaren från Saltsjölarm AB baxar upp Scorpion och katten på bärgarsläpet och vid pass halvelva på lördagskvällen är vi hemma i Kista.

Nu kan det berättas Scorpion kom aldrig tillbaka efter den där vändan.
- Visst har vi pratat med Roy och Roger. Vi kom aldrig till skott där. Det behövdes en rad åtgärder för att fixa i genom bilen i en kommande besiktning.
- Klart vi la ut en annons på Blocket.
- "Fynd".
Hel del mysko förfrågningar där – verkade mest krångligt, tog tid och frestade på energin att sälja Skorpan för en billig penning till diverse knäppgökar.
- Varför inte gå på avslut?
En värdig sorti på Gladö kvarn bilskrot.
Håkan som är bilskrotare hämtar bilen en vacker höstdag. Bland brinnande lönnträd hissas Scorpion upp på flaket.
Sista färden längs Helsingörsgatan; Fredrik, Gustav, Petter, 617 Ford Scorpio med 2 liters motor 92:års modell försvinner bort mot Kistaskrapan som för dagen skimrar i blygrå höstpasteller.
Tar några bilder – en tår i ögonvrån.
En epok är över. Fantastiskt med Fordens stora passagerarutrymme på den tiden man skjutsade barn (ungdomar) till hockey och gympaträningar, Skorpan var alldeles utmärkt att ligga på rulle med vid färderna till Öland och gott om utrymme för bagage.
Fanns plats för Kistalights alla 38 kryddor i den kofferten.
Kanske hade den inte de bästa vägenskaperna på småvägar men ja menar…
Nästa bil bil blir säkert något med mer elektronik - kanske en fransman?
Andra bloggar om Kista:
© Thommy Sjöberg

Värdegrund Light

Nobelpristagare javisst men vem bestämmer här då?

- Kanon med Doris! Fint val av Svenska akademin - var det då inte si så där 15, 20 år försent.

- Men vad gör det?

Gräset sjunger har vi läst i vår ungdom på Kistalight. Vi är bekanta med Den femte sanningen och ser i inslag från intervjuv med Bengtsson i tv-soffan att Doris Lessing har en katt med svartvit teckning. En liknande katt hade minns vi även nobelpristagaren V.S. Naipul.

- Det inger förtroende säger vi på Kistalight! Vi är nyfikna på hennes kattböcker som Particularly Cats.
- Som sagt kanon med Doris.

Vi rekommenderar läsning av Doris för alla skribenter som saknar en värdegrund men ändå vill utveckla förmågan till att gestalta en kärv verklighet och söka en sanning i tillvaron.

Alltså infama författare, gemena krönikörer, monsterbloggare, mobbande skitsnackare på nätet, ungdomar övergivna av sina föräldrar, folk som tränger ut andra på sina arbetsplatser, fanatiker, feminister och kommunister och inte minst alla andra.

- Läs Doris Lessing!

På Kistalight fortsätter vi med att citera vår tänkta kandidat Les Murray utan att darra på manschetten eller för den delen tycka att Doris Lessing på något sätt är fel val. Här den svenska versionen av An ordinary rainbow ur Tillflykt till ödemarken Dikter i urval.

En alldeles vanlig regnbåge

Det pratas om det på Repins,

det mumlas om det på Lorenzinis,

på Tattersals ser männen upp från sina tabeller,

skrivarna på Börsen glömmer kritan de har i händerna

och män med bröd i fickorna lämnar Grekiska klubben:

Det står någon och gråter på Martin Place. Man kan inte få stopp

på honom.

Trafiken på George Street står i kilometerlånga köer

och ingenting rör sig. Människorna pratar upprört

och fler skyndar till. Många springer på bakgatorna

som alldeles nyss var livliga huvudgator och pekar:

Det står en typ och gråter där borta. Ingen kan få stopp på honom.

Den man vi trängs kring, den man som ingen närmar sig

står bara och gråter, utan att dölja det, gråter, fast

inte som ett barn, inte som vinden, utan som en man;

han gör ingen affär av det, slår sig inte för bröstet, snyftar inte ens

särskilt ljudligt

- men hans värdiga sätt att gråta

håller oss på avstånd, skapar ett tomrum kring honom

i middagsljuset, i hans smärtas pentagram,

och de uniformerade längst bak i massan, de som försökte gripa

honom,

stirrar på honom, och känner med förundran längtan

efter tårar som ett barn efter regnbågen

Med tiden ska vissa sägaatt han hade en gloria

eller en aura kring sig. Men så var det inte.

Andra skall säga att de blev upprörda och tänkte hindra honom

men de var i själva verket inte där. Den manlige obändige,

den kärvast tystlåtne den mest slagfärdiga av oss

darrar i tystnad och glöder av oväntade

domslut om fred. Andra i vimlet skriker

fast de trodde de var lyckliga. Bara de minsta barnen

och de ser ut från paradisetkommer honom nära

och sitter vid hans fötter, tillsammans med hundar och dammiga

duvor.

Löjligt säger en man intill mig, och håller

handen för munnen som om den uttalat en spya -

och jag ser en kvinna, som riktigt lyser, sträcka ut sin hand

och skälvande ta emot gråtens gåva;

och alla som följer henne får den också

och många gråter rent bifall och andra

vägrar gråta av rädsla för allt detta bifall,

men mannen som gråter, kräver, likt jorden, ingenting

mannen som gråter bryr sig inte om oss och skriker

ur sitt förvridna anlete och sin alldagliga kropp

inte ord men förtvivlan, inte budskap, men sorg,

tung som jorden, ren likt havet -

och när han slutar, går han helt enkelt sin väg

och torkar sitt ansikte med värdigheten hos en man

som har gråtit, och nu har slutat gråta.

För att undvika tillbedjare skyndar han nedför Pitt Street.

Andra bloggar om Nobelpriset i litteratur:
©Thommy Sjöberg

Dags för Les Murray

Stor poet från vischan flyttar ut i världen med sin lyrik

Dags för utnämnande av Nobelpris i litteratur. På Kistalight skådar vi i kristallkulan och tror och hoppas på australiensaren och poeten Les Murray.
Vi citerar en annan Nobelpristagare Joseph Brodsky, här med den engelsk amerikanska stavningen av namnet, och hans litterära tanke från essän Tidvattnets brus i Att behaga en skugga "att allt det spännande inom ett världsspråk sker i utkanten" av språkområdet. Där finns sprickorna och öppningarna. Väsentliga författare och tidigare Nobelpristagare som Derek Walcott från Karibien, Seamus Heaney från Irland, V. S. Naipul Från Trinidad och varför inte J.M. Coetzee från Sydafrika är exempel på detta. Nedan en gåtfull dikt av Les Murray i dag i engelsk språkdräkt. Den svenska versionen kommer senare.

- Läs och njut!

- Dikten är kanske större än ett Nobelpris?

An Absolutely Ordinary Rainbow
The word goes round Repins,

the murmur goes round Lorenzinis,

at Tattersalls, men look up from sheets of numbers,

the Stock Exchange scribblers forget the chalk in their hands

and men with bread in their pockets leave the Greek Club:

There's a fellow crying in Martin Place. They can't stop him.

The traffic in George Street is banked up for half a mile

and drained of motion. The crowds are edgy with talk

and more crowds come hurrying. Many run in the back streets

which minutes ago were busy main streets, pointing:

There's a fellow weeping down there. No one can stop him.

The man we surround, the man no one approaches

simply weeps, and does not cover it, weeps

not like a child, not like the wind, like a man

and does not declaim it, nor beat his breast, nor even

sob very loudly—yet the dignity of his weeping

holds us back from his space, the hollow he makes about him

in the midday light, in his pentagram of sorrow,

and uniforms back in the crowd who tried to seize himstare out at him,

and feel, with amazement, their minds

longing for tears as children for a rainbow.

Some will say, in the years to come, a halo

or force stood around him. There is no such thing.

Some will say they were shocked and would have stopped him

but they will not have been there. The fiercest manhood,

the toughest reserve, the slickest wit amongst us

trembles with silence, and burns with unexpected

judgements of peace. Some in the concourse scream

who thought themselves happy. Only the smallest children

and such as look out of Paradise come near him

and sit at his feet, with dogs and dusty pigeons.

Ridiculous, says a man near me, and stops

his mouth with his hands, as if it uttered vomit—

and I see a woman, shining, stretch her hand

and shake as she receives the gift of weeping;

as many as follow her also receive it

and many weep for sheer acceptance, and more

refuse to weep for fear of all acceptance,

but the weeping man, like the earth, requires nothing,

the man who weeps ignores us, and cries out

of his writhen face and ordinary body

not words, but grief, not messages, but sorrow,

hard as the earth, sheer, present as the sea—

and when he stops, he simply walks between us

mopping his face with the dignity of one

man who has wept, and now has finished weeping.

Evading believers, he hurries off down Pitt Street.

Andra bloggar om Nobelpriset i litteratur:

© Thommy Sjöberg

Söder-Quis Light

Vi syns vid målet Nacka statyn på Katarina Bangata
Härlig vecka, höst i luften, sprakande färger i parkernas träd, Tema Stockholm på schemat på skolan där jag arbetar med fantastistiska ungdomar som har massor av energi. En temavecka med avbrott från den ordinarie undervisningen där genomgångar i katedern, läxor, prov och muntliga förhör till vardags dominerar.

-Kan passa bra i början av oktober.

Min grupp har ägnat sig åt vandring i Gamla Stan med start och mål vid Kornhamnstorg. Inspirerande föreläsning på Arkitektur-museet. Från medeltid till nutid med slingrande gränder som följer naturens topografi till rutnät, boulevarder och avenyer och till ABC-förorter med dagens förtätade stad.

-Historiska dimensionerna paras med modellbyggande:

Vi bygger en stad sju grupper och sju modeller som sedan pusslas ihop. Märkvärdigt väl får eleverna på kort tid med det väsentliga som öppen miljö, vatten, grönområden, broar, byggnader och bostäder.

Materialet är papper, lim och klossar och verktyg är saxar. Färgerna är grönt för parker och gräsmattor, blått för kanaler, dammar och vattendrag och sjöar och svart för vägar.

Vår guide tycker att våra elever väljer förtätade miljöer, hel del höghus alltså. Några väljer sociala alternativ barnvänligt med säckgator och med omsorg och samhällsservice. Andra väljer en framtidsstad med vägbanor över punkthustaken.

- Fantastiskt nog fungerar modellerna tillsammans och bildar en stad när vi lägger upp dem på en platta och redovisar för varandra.

Fredagen avslutas med lättare tipspromenad på Stockholms Söder, nog så lätt men visst får man använda apostlahästarna; längs gatorna, gångvägarna och traska trappa upp och trappa ner på Södermalms mycket topografiska verklighet.

SöderQuiz

Från Mosebacke till Mariatorget – en tipspromenad

1. Start vid Slussen – här finns en bilkarusell som var förvånansvärd modern när den byggdes en gång i tiden under... ja när byggdes den?
1. 1930-talet
X. 1950-talet
2.1970-talet

2. Mosebacke med utsikt över Stockholm är också en berömd litterär text av August Strindberg –texten återfinns i en roman som inleder den moderna litteraturen i Sverige. Vad heter romanen? Se litterär rödvit skylt Mosebacke!
1. Jack
X. Röda rummet
2. Mina drömmars stad

3. Katarina kyrka från Stormaktstiden, en gammal kyrka som fått ny skrud, det vill säga kyrkan har restaurerats. Varför?
1. Ombyggnad för att kyrkan var för gammal
X. Brand
2. Allmän upprustning av politiska skäl – man vill bevara gamla byggnader

4. Poet och vissångare som ligger begravd på Katarina kyrkogård. Vem?
1. Bellman
X. Evert Taube
2. Cornelis Wreesvijk

5. Fjällgatan litterär skylt I med citat från Vilhem Moberg. Han har skrivit boken som ofta nämns som den bästa svenska romanen någonsin vid omröstningar. Vilken är boken?
1. Sömnlös
X. Soldat med brutet gevär
2. Utvandrarna

6. Fjällgatan litterär skylt II på Fogelströmsterrassen med citat. Från vilken bok?
1. Vävarnas barn
X. Mina drömmars stad
2. Sommaren med Monika

7. Vitabergsparken – parkteater på Södermalm med sommarlustspel, uppträdanden, konserter
och plats för glada picknicks. Här rastar och äter vi vår matsäck. Vem ansvarar för och driver Parkteatern?
1. Kungliga Operan
X Dramaten
2. Stockholms parkförvaltning (Parkteatern)

8. Nedanför Vitabergsparken fanns i Södermalms barndom 1800 och tidigt 1900-tal ett industriområde som spelar en viktig roll i Per Anders Fogelströms Vävarnas barn. Vilket är området?
1. Barnängen
X. Trollängen
2. Fryshuset

9. Vid Greta Garbos torg finns en skulptur av den vackra gåtfulla skådespelerskan som växte upp på Blekingegatan på Södermalm. Men för vilken typ av filmer är hon berömd för?
1. Musicals
X. Stumfilmer
2. Ljudfilmen - film som den fungerar i dag

10. Skulpturgruppen: Vi syns vid målet på Katarina Bangata tolkar fotbollspelaren Lennart Nacka Skoglund fotbollskonst, en myt i fotbolls Sverige. Nacka var älskad och gjorde succé även i Italien i många år. För vilken klubb spelade Nacka i Italien?
1. Milan
X. Inter
2. Juventus

11. Vid Södra Latins gymnasium ligger Kvarngatan. Namnet beror på att här har det en gång i tiden, 1700-talet, legat kvarnar. I slutet av gatan finns en rödvit litterär skylt med citat ur ungdomsboken Janne min vän. Vem är författaren som citeras?
1. Peter Pohl
X. Tomas Tranströmer
2. Vilgot Sjöman

12. Mariatorget målgång – här finns en fontän Tors fiske av Anders Wissler och i nordöstra änden finns en byst av en något bortglömd svensk som är uppskattad ute i stora världen bland annat i England, London, där han fått ett sällskap uppkallat efter sig. Vem är naturvetenskapsmannen, mystikern och författaren.
1. Emanuel Swedenborg
X. Carl Mikael Bellman
2. Evert Taube

© Thommy Sjöberg

Andra bloggar om Södermalm

Kiffe kiffe imorgon

Faïza Guène i signeringstagen

Ser att Faïza Guène fått Peter Pan-priset för Kiffe kiffe imorgon. I DN uttalar hon sig om sitt skrivande:
"- Fast jag vet inte om jag vill bli författare, säger Faïza Guène med en viss avsmak: hon tänker inte identifiera sig med yrkesgruppen. - Visst ser jag att jag är privilegierad i jämförelse med pappa som är byggarbetare, men jag vill inte bli någon äldre alkoholiserad författare som mekaniskt skriver på. Jag vill bara skriva när jag har något att säga. Läser man fransk litteratur just nu så verkar det som om Frankrike består av borgerlig medelklass, litteraturen är mest innehållslös estetik. Jag vill skriva så att folk förstår och kan läsa det jag skriver - och så borde fler få skriva, fler som verkligen har historier att berätta. Och det finns många!"

- Oui mademoiselle Faiza Guène - tres bien!
- Säger vi på Kistalight som tidigare uppmärksammat Kiffe kiffe imorgon.

- Har tillbringat några dagar med Kiffe Kiffe imorgon och charmats av en ung berättarröst från förorten i Paris – La banlieu de Paris – i stadsdelen "Paradiset".Alldeles uppenbart finns här en liten sagoprinsessa med tema från förorten. Med en originell attityd som ger ton åt berättandet. Ung tjej som lever med ensamstående mamma då pappan har stuckit hem till Marocko eftersom det inte blev några pojkar i äktenskapet.
Dofter och lukter hämtas från trappuppgångar och nedpissade hissar i förorten varvat med rektorer som luktar gammalt Bordeauxvin till kyssande pojkvänner som andas cigarettrök och till mamman som gör inpack med olivolja för att ge dotterns hår ett lyster. Här finns socialassistenter på hembesök som kommer när det är som mest olämpligt; ostädat och spisen är som mest skitig.
Faisa är säkert en andlig kusin till Jonas Khemeris tankesultan i Ett öga rött. Hon har dock en mer nollägesstrategi för att överleva och experimenterar heller inte med ordföljder i språket för att ge karaktär till storyn. Dock finns det ordlekar, se titeln, roliga metaforer, några festliga intriger och ständiga anspelningar på populärkultur och tv-serier. Säkert finns det förortsslang i originalversionen och boken har väckt debatt i Frankrike där finkulturen, skribenter på Le Figaro med flera, inte har ansett boken som litteratur.
- Struntprat säger vi på Kistalight som snabbt ser att den ligger nära dagboksromanen, varför inte även bloggen, och åtminstone den förra har funnits i århundraden och hör hemma i litteraturhistorien.
- Här gäller samma i dag som imorgon som titeln anger men under berättandets gång sker en glidning som kan ses i romantitelns betydelse - ungefär från att bita ihop till att gilla läget. Storyn är en feel good historia där huvudpersonerna utvecklats mot det goda och huvudpersonen Doria finner sig tillrätta på en skola där hon utbildar sig till frisör.
Men som hon konstaterar det var "lite som hos Christian Morin. Han var programledare för Lyckohjulet i åratal, men det han egentligen ville göra det var att spela klarinett…"
Andra bloggar om bokmässan:
©Thommy Sjöberg