Wednesday, June 26, 2019

Störst av allt lite Light

Kistalight upptäcker Störst av allt vid TV-presentation av succéromanen som blivit TV-serie med samma namn. Det är en serie om ungdomar, spelad av ungdomar, skriven (manus), regisserad och med musik av ungdomar. Serien vänder sig i första hand till ungdomar eller alla som har en äldre tonåring inom sig och så bygger den på Malin Person succéroman Störst av allt. Kistalight blir riktigt nyfiken, förstår, att romanen har kvaliteter och att den inte bara är en deckare som alla andra med ett hyfsat underhållningsvärde. Malin Persson betonar att det är viktigt att serien dramatiseras just av ungdomar.
Kistalight skyndar till Kista Akademibokhandel och köper boken.
Det är pang på ... i bokens första scen.
En dödsskjutning i en skolsal på Djursholms gymnasium, ett slutet rum som blir romanens huvudscen med ett antal döda ungdomar. Ett drama som ska rullas upp, det är inte frågan om vem utan mer hur och varför detta kunde ske.
Dödsskjutningen följs sedan upp av rättegångsscener och en skildring av huvudpersonen Majas liv, överlevande från skjutningen, och hennes tid i kronohäktet under förundersökningen.
Slutna avskalade rum även där!
Rättegången, huvudförhandlingarna, mot Maja, Maria Norberg, följs upp av parallella skildringar av livet i Djursholm, och kärlekshistorien mellan Maja och Sebastian.
Duktig flicka bländas av lyx, ofattbar rikedom, yacht och semester på Medelhavet, Sveriges rikaste man Claes Fagerman och hans makt (quicksand) men hon inser snart att sonen Sebastian, pojkvännen, är övergiven av vuxenvärlden, mamman är borta sedan åratal och nämns aldrig vid namn och pappan tycker mest att Sibbe är ett stort misslyckande och har inte tid med honom.
Kanske är det mer ett medberoende i en trasig relation än en kärlekshistoria, störst av allt .., med glitter av rikedom och överklass som kuliss för ett tragiskt ödesdrama?
Det är inte bara en sluten miljö kring Maja i häktets cell, rastplatsen (en bur och tårtbit) och i huvudförhandlingens rättssal även hennes känslor blir allt mer avskalade. Maja intar en sorts tonårig frusen syn på omvärlden, sina advokater, fångvaktare, sina och kompisarnas föräldrar, kamraterna och läraren på gymnasiet som är en världsförbättrare, Sebastian och hans pappa.
Bottenläget i synen på vuxenvärlden ger en klarsyn och distans, även viss ironi, och Malin Perssons kriminalroman når med Majas perspektiv en litterär nivå (verkshöjd) som kan föra tankarna till litterära storheter (utan att vara alltför pretto) som Albert Camus med Mersault i Främlingen eller varför inte Dostojevskijs Brott och Straff med funderingar om skuld och försoning.
Claes Fagerman förtjänar att dö sms:ar Maja till Sibbe före katastrofen med dödsskjutningarna.
Är hon då också automatiskt ansvarig för mordet på honom?
Något åklagaren hävdar i rättegången men som bestrids av Majas försvar.
Eftersom som Malin Persson skriver så väl är det lätt att göra ytterligare litterära jämförelser som med Hjalmar Söderbergs Doktor Glas.
Är det rätt att mörda en människa som är ett riktigt svin?
I Doktor Glas, som bra mycket är en idéroman, hävdar huvudpersonen att det är moralisk rätt att mörda pastor Gregorius.
Malin Persson står dock stadigt förankrat på golvet i rättssalen tillsammans med sin hjälte Peder Sander och hans jurister och för den goda rättshanteringen i en rättsstat.
Med Djursholm som hemvist för romanens ungdomar, en miljö som också i sig är en sluten värld för övre medelklass och rikedom, en halvö vid skärgårdsfjärd i Danderyds kommun, lite så där bortom övriga Stockholm.
Men visst skaver det svenska klassamhället även där!
Det går inte att hålla omvärlden utanför sig!
Sibbe och hans partykompisar gör utflykter till Stureplan och han har en egen leverantör Dennis från Sollentuna som förser han med droger. I skolan finns även Samir som går på skolans specialistutbildning i internationell ekonomi i samma klass som Maja och är en begåvad elev från förorten, Tensta, och som pluggar ... pluggar.
Genom skolans värld uppstår även kontaktytor mellan förorten och Djursholm, Maja gör till och med en utflykt till Tensta och Samir. En något mardrömslik (rättvis skildring?) vandring i förorten för Maja!
I ett mer globalt perspektiv hålls i skolans aula en föreläsning av en amerikansk kvinnlig stjärna på internationell ekonomi i en föreläsning om Tillväxt eller kollaps men som kom att handla om hur förmögenhet bör fördelas i ett gott samhälle och där Sverige faktiskt är ett drömsamhälle för miljardärer med ingen förmögenhetsskatt alls! Där vår föreläsare i stilettklackar rekommenderar, överraskande, lite lagom fördelningspolitik via skatter, IRL så att säga, och inte bara som en fantasi i regeringspartiet SAP:s partiprogram!
Visst är Störst av allt en rättegångsthriller om brott och straff och om klass men det är också en ungdomsbok om att vara gymnasist, ta studenten, plugga, festa, droger, kompisar, spellistor, konton på Instagram och en vuxenvärld som känns långt bort.
Ett limbo, gränsland, mellan de sista ungdomsåren, vuxenliv och känslan av att inte ha kontroll över vad som sker i tillvaron.
Påminner en hel del om TV-serien Skam!
Visst genomgår Maja en personlig utveckling genom romanen, från nolläges-strategin under förundersökningen och tiden i häktet blir tonen mjukare, hon tinar upp från bottenläget och en mer nyanserad syn på vuxenvärlden och kompisarna växer fram. Mamman tycker hon i sina minnesbilder ställer ständigt frågor om skolan, kompisarna och deras fester men lyssnar aldrig riktigt (ej närvarande känslomässigt?) tycker Maja. Båda Majas föräldrar och familj omfattas dock så småningom av ganska ömsinta känslor från Maja liksom att hon upptäcker hur skicklig och mänsklig hennes försvarare Peder Sander är.
Romanens hjälte?
Hos kompisen Amandas pojkvän Labbe och hans aristokratiska föräldrar, som äger ett och annat slott, äger en liten middagsbjudning rum. En bjudning som blir en av romanens första vändpunkter i återblickarna i Majas berättelse.
Sibbe gör bort sig och blir milt hemskickad av greve Labbes pappa.
Borde varit (var) en varningsklocka om hur det står till med Sibbe!
Sedan blir det bara värre!
/ _ _ _ /

TV-serien efter boken heter Quicksand vilket också var arbetsnamnet på Malin Perssons roman.  Kistalight har inte sett serien, saknar Net-Flix, men tycker det är en utmärkt alternativ titel för romanen som kan ses som en krönika över en dödsskjutning i en fashionabel förort i en välfärdsstat si så där ett tiotal år in på 2000-talet. Ovan scen från filmen med Sibbe, Maja och Amanda!
Vad händer i vår del av världen?
Klimathot, globalisering, terrorism, digitalisering och unga människor som mår dåligt!
Där några få promille människor äger så mycket att det överskuggar de fattiga ländernas budgetar, quicksand av orättvis fördelning, jämför även med den kvinnliga experten på internationell ekonomi och hennes föreläsning i aulan på gymnasiet.
Hur mycket rår vi (Maja) över våra (sitt) liv?

Till romanen Störst av allt finns även studiefrågor, pocketversionen, passar utmärkt att använda och fördjupa om du är lärare eller annan vuxen som vill ta chansen och läsa boken tillsammans med ungdomar eller med människor med ungdomligt sinne.
Betyg Fem icke skyldig av fem fixat genom skicklig jurist

© Thommy Sjöberg

Thursday, June 20, 2019

Vin till Midsommar


Mona Lisa Light

Nu finns  Vernaccia från San Gimignano i det ordinarie sortimentet på Systembolaget.
 Kistalight är inte den som romantiserar zippande av vin även om jag tror att jag är En som det är trevligt att dricka vin tillsammans med.

Vill du zippa vin med litterära och aristokratiska förtecken är Vernaccia vinet för dig. Dessutom smackar det rackarns så gott. Ett vin att zippa på verandan (boire une verre) eller att avnjuta till din torskfilérygg, stekt i pannan, toppat med några stänk citron, salt och peppar förstås, och med rostade rotfrukter i rosmarin och din hemgjorda remouladesås.
Slå till med några flaskor i midsommar!
Den aristokratiska familjen Guicciardini Strozzi är inte bara kända vinmakare sedan århundraden och de som står bakom Vernaccia från San Gimignano. Familjen med damerna i spetsen anses även numera vara anförvanter i rakt nedstigande led till (i femton generationer) till flickan Lisa Gherardini, hon som stod modell för Da Vinci, när han målade La Gioconda.
Allt enligt bloggaren Avvinare.

Kistalight passar på att citera Bob Dylan.

But Mona Lisa musta had the highway blues
you can tell by the way she smiles

Ovan ser vi en leende Principessa Natalia Guicciardini Strozzi. Hon verkar minsann inte lida av någon highway blues. 
Dante Alighieri verkade i San Gimignano som ambassadör år 1300 för Florens innan han tvingades i exil från de politiska striderna i den medeltida staden och lade grunden till den moderna italienskan med sin Den Gudomliga Komedin. I Skärseldens XXIV vers från sitt stora versepos, Komedin, diktar han om vinet Vernaccia. Påven Martin den IV frosseri med ål från Bolsena inlagd i vinet Vernaccia, han gisslas i några vackra terziner.

la Santa Chiesa in le sue braccia:
dal Torso fu, e purga per digiuno
l’anguille di Bolsena e la vernaccia.
famnade en gång kyrkan som sin maka
han var från Tours, och rensar ut med fastan
Bolsenas ål och vinet från Vernaccia.

Skyline en höstdag i november med glimt av medeltida torn på rad. Sällan har en mix av medeltid och modernitet känts så rätt som vid ett besök på Galleria d´Árte Contemporaneo i San Gimignano. 
Bland tornen inköp av några flaskor vitt - Vernaccia. Bild Thommy Sjöberg

Kistalight på vift i San Gimignano
besöker Galleria d Àrte Contemporaneo
skådar ut över medeltida torn
en medeltida skyline
som vanligt en aning vilse
vi svängde höger
på gammal pilgrimsväg.

Leendet i dörröppningen
i den smala gränden!
Något bekant, en ton eller en känsla?
Ett tilltal genom sekler eller bara
klanger från några vackra terziner!

Några flaskor vitt Vernaccia,
en specialite från orten
inhandlade av en leende Lisa Gherardini
Principessa i grändens butik
med ett korpsvart hår
Da Vinci kunde ha målat.

Mixen av modernitet och medeltid
så självklar på Galleria d Àrte Contemporaneo!

Wow ett skratt som klingar
likt en sång av kvinnoklackar
genom sekler i den smala gränden
på vår pilgrimsfärd till Siena.


© Thommy Sjöberg

Thursday, June 06, 2019

Veronica Maggio Light

Vad gör man i dag på Nationaldagen?
Grillar?
Firar Grundlagen (regeringsformen 1809) och Gustaf Vasa?
Lyssnar på Opera i Hagaparken?
Går på Skansen?
Hälsar på barnbarnen?
Javisst men de har halsfluss så vi lämnar över en låda jordgubbar
och så skjutsar vi svärsonen till Arlanda!
Något med trädgården (täppan) javisst och vi handlar planteringsjord på hemvägen.
Om vi skulle ta en sväng in till Stan och Grönan (trots lite halsont) fram emot kvällen och se Veronica Maggio?
Hon är bland de mest svenska vi har just nu bland artister och låtskrivare!
Lika svensk som Uffe Lundell och honom kan man kan ställa ut på Skansen!
Eller varför inte Håkan Hellström som fått eget museum på Liseberg!
Kanske är hon på väg att axla Lill Babs fallna mantel som ikon inom svensk pop musik?
Hur som helst är Veronica ett värdigt ämne för en blogg på Nationaldagen, liksom Uffe och Håkan, kan hon fylla arenor.
Är det då inte lite skämmigt att gå på Grönan tillsammans med 17 000 småtjejer och se vår Veronica?
(Kistalight har upptäckt att det är gratis för panschisar på Grönan!)
Inte då tycker vår dotter som är hemma med trollen och deras halsfluss och tycker att vi ska gå på Grönan och se på Veronica M för hennes skull.
Storheter (gubbar) som Andres Lokko och Orup älskar Veronica säger hon och de tycker att hon är det bästa som hänt den svenska popscenen.
Och Veronica M älskar Molly Sandén!
Kan det bli bättre?

Jag kommer ... jag kommer ... jag är nästan där!

Party på Stan, vid Kornhamnstorg i Gamla Stan, där min farmor sålde strömming för hundra år sedan, massor av folk, turister, svenskar, och nysvenskar som firar, undrar om inte Nationaldagen är på väg att bli en stor dag för partaj och picknick. Ännu mer folk på caféer, barer och restauranger längs gränderna, Västerlånggatan och vid Järntorget har ett gäng unga kineser samlats vid Evert Taubestatyn. Undrar månne om vår nationaltrubadur och skald finns översatt till kinesiska?

Jag kommer ... jag kommer ... jag är nästan där!

Vid Slussen och Skeppsbron ser jag dom.
Här är det långa köer ned till Djurgårdsfärjan med Veronicas stödtrupper, inte bara tjejer i tonåren utan också deras mammor som ser obetydligt äldre ut än unga gymnasister. Veronica har ju hållit på nu några år så det finns ett visst åldersspann för hennes fans.
Finns det en bättre plats att befinna sig på en ljummen kväll när det är Nationaldag än på en färja mellan Skeppsbrokajen och Djurgården knökfull med hängivna Veronica Maggio kopior.
Kvällssolen blir pastell, Saltsjön glittrar, Slussens lyftkranar står still på helgdagen, och över Söders höjder med Mosebacke, fröken Salanders hus på Fiskargatan, Katarina kyrka, Stigbergsgatan, Ersta sjukhus ända bort mot Fåfängan vilar ett lugn som bara kan kännas på en nationaldag.
Visst skulle man kunna tro att man befinner sig på Bosporen med alla båtar som pilar av och an, vattnets blåa skimmer och visst skulle man kunna förväxla Gröna Lunds berg och dalbana, alla dess åkattraktioner, larmet från tornet med fritt fall för minareter och bönetorn, om man har sinne för fantasi och exotiska miljöer.

Jag kommer ... jag kommer ... ja jag är nästan där.

Köer, köer, söta Veronica Maggio kopior, vi slussas runt hörnet vid Allmänna gränd och Djurgårdsvägen i en båge, kanske mest för att ordna en sorts lugn, för att si så där strax före åtta (20:00) mötas av beskedet att det är fullt, Gröna Lund, vågar inte ta in fler besökare.
Lapp på luckan alltså!
Nu matchar Veronica M storheter som Jimi Hendrix, knökfullt på en av hans sista spelningar 1970, Kistalight was there, Paul McCartney, Bob Marley och Elton John för att nämna några som har haft lapp på luckan.
Grönan 6 juni 2019 si så där omkring 21:00, åkattraktionerna är avstängda och det är allsång med Veronica och 17 000 fans. Bild Thommy Sjöberg

Vi bänkar oss vid kajen för Djurgårdsfärjan och undrar om vi ska ta färjan till Skeppsholmen eller Nybroplan. Under tiden i kvällssolen bjuds vi på gratiskonsert, 17 000 tusen Veronica Maggio fans, minus Mimmi och Kistalight, som skanderar!

Jag kommer ... jag kommer ... ja jag är nästan där. 

Konserten liknar mer allsång med fans som sjunger med Veronica än tvärtom!
Men mäktigt är det och jag undrar om inte konserten började med Maggios senaste låt Curt Cobain.
Är man lite analytiskt lagd så där när man sitter vid en kaj och ser kvällen i nordiskt sommarljus och solen är på väg ned över Slussen och Riddarfjärden kan man ju undra varför vårt rågblonda ax med ton av pop och soul med spännande italienskt efternamn har det där extra som bara stora stjärnor har.
Vilken berättelse finns bakom Veronica Maggios låtar och scenkonst?
Visst har hon hittat en alldeles egen ton med sina texter och sin musik. De till synes nyenkla texterna som följer sina egna vägar så där lite bortom traditionellt vers knåpande och rim. Dessutom är hon duktig på att knyta skickliga producenter och musiker omkring sig när hon skapar sina album. Berättelsen och tonen är den eviga känslan om hur det är att vara ung och sårbar, liksom hudlös, sviken av vuxenvärlden och att känna sig ensam och unik. Allmän mänskliga känslor alltså men ack så sköra när man är ung. Så kan man tänka (Kistalight och Mimmi) när man sitter vid en brygga vid Allmänna Gränd på Kungliga Djurgården när det är Nationaldag och man väntar på en båt till Skeppsholmen.

Veronica Maggio är liksom Håkan Hellström och Ulf Lundell en i första hand svensk eller åtminstone skandinavisk artist. Alla tre kan fylla stora arenor på hemmaplan, de är låtskrivare med kvaliteter men de är knappast internationella succéer som ABBA, Avicii och Robyn utan väldigt specifikt svenska. Dagens (årets) svenska spaning på det särskilt svenska på Nationaldagen får alltså bli Veronica Maggio.
Svenskt rågax med passande italienskt efternamn så här i multikultitider!

 
Jag kommer ... jag kommer ... ja, jag är nästan där ... Vilken ungdomlig energi, kul kul, undrar om Mimmi och Thompa också stått där med mobilen i luften och hoppat om vi kommit in på Grönan, panschis light liksom.

Tidigare bloggar, spaning, från Kistalight på Nationaldagen



© Thommy Sjöberg