Igelkottens elegans – Faubourg Saint-Germain Light

Från filmen Igelkottens elegans - huvudpersonerna Paloma och Renée

Kistalight har läst en tantbok under jullovet. En charmig historia om en beläst portvakt, Renée Michel och en intellektuellt brådmogen 12-åring, Paloma Josse. Miljön är ett kvarter i Paris mer välbärgade områden.
Bägge gör så gott de kan för att dölja sina talanger för omvärlden. Renée är en beläst portvakt som funderar över konsten, litteraturen, språket, filmen och filosofin och har fullt sjå att leva upp till rollen som grinig, vresig och obildad portvakt. Paloma rankad som nummer ett i sin klass, man rangordnar eleverna i den franska skolan, gör allt för att inte sticka ut med sin begåvning och hon försöker vara som sina jämnåriga.
Genom en finurlig komposition berättar författaren Muriel Barbery en rolig, bitvis elak och samhällskritisk historia om ett antal familjer från övre medelklassen i ett Pariskvarter. Vi får följa Renée och Paloma och deras iakttagelser och funderingar.
Roligast är Palomas funderingar som hon skriver ned som Tankar över världens gång eller under rubriken Djup tanke. Betraktelserna Djup tanke inleds antingen med en japansk trerading, hokku (haiku?!), eller en femrading, tanka. Paloma, vilket vackert namn förresten, kan bli riktigt underhållande elak när hon med storögd vältalighet berättar om hur mamman och hennes vänninor delar en flaska rödvin redan vid femtiden på eftermiddagen till Camemberten medan de skvallrar och diskuterar kvasiintellektuella frågor. Storasystern häcklas i en rad situationer allt från födelsedagsfirande på Chic restaurang, pretentiösa grejer med lamm, kastanjer och örter och sabayonsås Grand marnier, rejält äckligt, till hur hon gör trendriktiga resor till Toscana tillsammans med pojkvännen där binas parningsflykt studeras - vem tror sig kunna framställa honung utan att dela binas öde?
Gemensamt med madame Michel delar även Paloma en särskild känsla för språket och grammatiken. Bägge fungerar som rena portvakterskorna där. Men de är inga trångsynta grindvakter för franska språkets väl och ve som Paloma uttrycker det när hon ifrågasätter sin fransklärarinna i skolan.
- Grammatiken är ett ändamål i sig och inte enbart ett medel. Den är en ingång till språkets struktur och skönhet, inte bara en grej som är till för att klara sig i socitetslivet säger hon.
- En grej, en grej upprepar fröken med uppspärrade ögon. För mademoiselle Josse är grammatiken en grej!
Detta renderar 2 timmar kvarsittning för detta är en parisisk innerstadsskola i ett bättre kvarter.
Genom sina två outsiders och en fyndig parallellhandling lyckas författarinnan Muriel Barbery berätta en lite överraskande historia och massor av tänkvärda diskussioner om konst, filosofi och litteratur. Diskussioner som ibland kan påminna om Ernst Billgrens funderingar över - Vad är konst?
Så småningom dyker en herr Kakuro Ozo upp i boken, flyttar in i kvarteret, vilket gläder både Paloma och Renée som vurmar för den sublima japanska kulturen. Mer om detta kan man läsa om man läser Igelkottens elegans.
- Besök även gärna Igelkottens elegans alldeles egna hemsida!
Betyg fem verserade damer från Faubourg Saint-Germain av fem!
Andra bloggar om Kista Andra bloggar om skolan Andra bloggar om språket Andra bloggar om skrivande Andra bloggar om litteratur: Andra bloggar om författare
©Thommy Sjöberg