Wednesday, December 28, 2005

Kulturarbetare

Gott nytt år
Bright light
önskar vi
på Kistalight


Kulturarbetare
I dag blickar vi tillbaka på kulturåret 2005 och minns J. P. Sartre, 100 – årsjubilar och grundare av existentialismen. Där han hävdade vikten av att människan måste välja även om det är ångestfullt.
Kanske är det så att naturen ibland bara ska ha sin egen gång?
Varför grubbla och grunda filosofiska rörelser undrar vi på Kistalight?

 Faktiskt går vi mot ljusare tider och vi firar även med hågkomster från ungdomen då vi stundom agerade kulturarbetare samtidigt som vi drömde om konsten och …
Oh, Mama, can this really be the end,

To be stuck inside of Mobile
With the Memphis blues again


Slutet av sextiotalet, målarlärling på fjärde året, nyss muckat från lumpen och flyttat hemifrån och på väg att komma loss. Drömmer om kulturen, drömmer om att bli student – har läst några ämnen på Komvux men beslutat mig för att avsluta min lärlingstid som målare.
Första uppdrag efter lumpen, att måla, kritkalka, Den Gyldene Fredens källare i Gamla stan.
Platsen för de Adertons ärtsoppa och lärda samtal på torsdagarna.
Det är jag, lärlingen, som ska utföra jobbet, en arkitekt som väljer färgton, verkmästare Wellander som vet vilka ingredienser som behövs och en byggare, representant, från husägarna som råkar vara Svenska Akademin, samlas i källaren.
Krita som pulver, pigment, bindemedel och lättmjölk blandas. Jag rör, Wellander anvisar och arkitekten tonar och lättmjölken får vara vätskan för att färgen inte ska smeta när väl tak och väggar är målade.
Medan jag drömmer om kulturen, halsduk slängd över axeln på promenaden, Jean Paul Sartre och Frihetens vägar, Utrillo och impressionister, John Coltrane och A Love Supreme, böcker, konst och musik jag insupit på Haninge bibliotek i mina konstnärsdrömmar och i drömmen om att kasta loss från päronen därute i förorten så borstas tak och väggar.
- Apropå kultur:
Såg till och med Jean Paul Sartre och hans livskamrat Simone de Beauvoir framför Kungliga Slottet en sommardag gående på Norrbro – måste ha varit i samband med Russeltribunalen. Kände mig alltid befryndad med Sartre då hans ena öga liksom mitt pekade i zenit. Det förstod jag bättre än ångesten och friheten att varje människa måste välja och att existentialismen är en humanism.
När målningen ska till i Fredens källare är det inte palett och regnbågens färger som skimrar utan här gäller hårt jobb och slaskig kritfärg som rinner i hår, trots keps, och i armhålor och nedför ryggen. Dagarna går och jag gnetar på med borstning och kalkning av väggar. Under sensommaren blir det präktigt varmt i vårt källarvalv och lättmjölken surnar.
Oh Doften bröder och systrar!
- Inget val – här kan man prata ångest.
Så en vacker sensommardag kliver jag upp ur källare Freden. Uppdraget är slutfört och jag har flyttat hemifrån till ett studentrum på Nybohovsbacken med vacker utsikt över stan.
Härligt att kliva upp ur källaren.
Duscha kan anstå!
Finns inte i källare Freden.

But it doesn't matter.I want you, I want you
I want you so bad,

Honey, I want you


Där kommer hon – drömmen.
Strax nedanför Strömslussen, flickan med de gnistrande ögonen, den gungande gången och de svängande höfterna, det enkla linnet som inte döljer någonting!
Attribut med egna uppåtsträvade liv!
Så där rytmiskt befriade helt enligt tiden!
Mälaren glittrar, Saltsjön blänker, Djurgårdsfärjorna pilar av och ann, skylten med Stomatol finns på sin plats högt över Slusskarusellens livliga biltrafik.
Katarinahissen går upp och ner och i Strömslussen forsar vattnet och fylls på och salt blir sött, båtar slussas och allt verkar så möjligt.
- I det sena sextiotalet.

Back>< Just for fun

Bägge citaten från Bob Dylan Blonde on blonde

©Thommy Sjöberg

Labels: , , , , ,

7 Comments:

Anonymous Thommy said...

Gubbsjuk!?

1:40 AM  
Blogger LarsThommy said...

- Så var det – Naturen! - Gubbsjuk redan som yngling?

1:42 AM  
Anonymous Bob said...

Ah, but I was so much older then,
I'm younger than that now.

1:48 AM  
Blogger CV said...

Lättmjölk i färgen? Nu lärde jag mig något nytt. Om det är sant?
RS
kulturbloggen.com

5:22 AM  
Blogger LarsThommy said...

- Sant - absolut!
Hel stor tunna med kritblandning - det gick åt massor av lättmjölk.
Kartongerna bildade ett litet berg av sopor.

12:48 AM  
Anonymous Thommy said...

K-märkt Sartre

Såg förstås K-märkt, minnesprogrammet, med Sartre och Beauvoir tidigare under året.
- Känns som länge sedan, nästan provinsiellt, att se dem på sina favoritcaféer i Paris, Deux Magot och Flores. Hur de rör sig i en liten triangel i Montparnasse mellan caféer, redaktioner och Sorbonne. Visst är världen närvarande i de välartikulerade samtalen ofta i form av Indokina eller Nordafrika där de som vänsterintellektuella tar engagerad ställning mot kolonialism men även mot kvinnoförtyck.
- Förtjänstfullt men ändå känns det som långt före dagens globalisering. I grunden är både Sartre och Beauvoir lärare av den franska skolan även om de verkar som skribenter. Här är det teaching som gäller – de pratar och pratar och förklarar och till slut lämnar de inte så mycket utrymme över till lyssnaren (läsaren) att upptäcka själv.

3:52 AM  
Anonymous Kistalight said...

Musikerna och producenten har alltid varit viktiga i Bobs låtskrivar process.
Till Nashville, här, kom han med ett knippe halvskrivna låtar, tog in på Ramada Inn, lät Al Kooper klinka på pianot,
medan han förfärdigade låtar som Stuck inside of Mobile på deras brevpapper.
Låten är en favorit hos Kistalight.
I vår ungdom trodde vi att det betydde att Bob satt fast i någon sorts rörlig mackapär!
- Symbolisk frigörelse naturligtvis1
Som vuxen So-lärare vet vi att Mobile är en stad i Alabama i den Amerikanska södern.

2:25 AM  

Post a Comment

Subscribe to Post Comments [Atom]

<< Home