Barack for the Nobelprize

Barack Obama har fått Nobels fredspris - lite tidigt kanske! Kistalight antar att det är för hans talekonst, Chicago-, inaugurations- och Kairotalet t ex och de många inviterna till dialog i olika konflikter i världen. Vem vet en vacker dag kanske Barack får Nobels litteraturpris för sin talekonst och sina böcker. Nedan en tidigare text av kistalight i genren politisk 

självbiografi och essä. Bild Thommy Sjöberg 

 Kistalight på vift men på nattduksbordet vilar Barack Obamas Min far hade en dröm. Passar på att döpa om katten, tillfälligtvis, till Barr efter Barry som förstås är efter Barack. Ger möjligheter till ett ständigt pågående politiskt samtal. - What´s about G 20 meeting Barr? Grr säger Barr med svansen i topp! Or how´s things going in Afghanistan? Grr...grr säger Barr och svansen sjunker! Is it really a problem with the Talibans? Grr....grr... säger Barr och svansen sopar golvet. And now you had get The Nobel Peaceprize Grr... säger Barr och svansen liknar ett frågetecken. Barack Obamas Min far hade en dröm är mer än en politisk självbiografi. Boken har drag av bildnings och utvecklingsroman. Samtidigt som det är en skildring av Baracks unga år och skildring av hans familj och släkt så är det också ett pågående samtal om USA, Indonesien (Asien) och Kenya (Afrika). Det handlar om kolonialism, modern historia, segregation och rasism, modernitet kontra uråldriga traditioner. Faktiskt är boken skriven på uppdrag. Efter att Barack Obama som den förste afroamerikanska ordföranden, chefredaktör, för Harvard Law Review väckt uppmärksamhet i media fick han ett förskott från ett förlag för att skriva sin historia och berätta något om klyftorna mellan raserna och hur det formar det amerikanska medvetandet. Att gå på ett Ivy League universitet var ingen självklarhet för Barack Obama. Han föddes i Honolulu på Hawaii. Mamman var amerikan (vit) och pappan utbytesstudent från Kenya (färgad). Hawaii är den västliga utposten för amerikansk new frontieranda. Längre västerut går det inte att komma och här bosatte sig Obamas morföräldrar. Inte bara Hawaii blir som en västlig utpost för Baracks medvetande. Färgad växer han upp hos sina vita morfäräldrar, den frimodige morfadern och den duktiga mormodern. Under några barndomsår bor han i Indonesien med modern och en indonesisk styvfader och får en halvsyster och han får ta del av det sjudande livet i Jakarta. Baracks speciella uppväxt med rötter i tre världsdelar gör honom väl skickad för globaliseringen och en mångkulturell värld. Få människor torde ha så många rottrådar på olika kontinenter. I hans bok vimlar det av iakttagelser och miljöbeskrivningar från Hawaii till Jakarta, över New York till south side i Chicago och från Nairobi till Kenyas savanner med glimrande bilder från Obamas hemby (rötter) vid Victoriasjön i västra Kenya. Hans verkliga universitet, bildningsgång, blir åren som tvivlande organisatör i South side i Chicago. Med en universitetsexamen i statskunskap från Columbiauniversitetet N. Y. som grund arbetar han under några år som organisatör nära frikyrkorna i Chicagos miljonprogramområden Altgeld kallat The Garden m fl. Det gäller utbildningsprogram, bostadsförbättringar och arbetsträning. Här möter han en svart identitet i form av pastorer i Martin Luther Kings anda, svart nationalism a la Malcolm X och färgade ledare i förortsvardagen som rektorer och lokala politiker. Här prövas hans skeptiska hållning och han utvecklas och formas till något som skulle kunna likna en pragmatisk politiker med en andlig (kristen) dimension. Obamas dryga tre år i south side i Chicago kröns av att han kommer in på Harvards juristutbildning. Med en frånvarande fader i bagaget, delvis mytologiserad, finns ett ständigt sökande efter identitet. Visst finns det fadersfigurer; den godmodige morfadern, styvpappan i Indonesien Lolo, de olika svarta pastorerna i South Chicago. Dock utmanar han tomrummet i sin själ och i bokens slutdel besöker han sina släktingar, halvsyskon (var det sju?), i Kenya och reser runt där. Min far hade en dröm har utmärkta litterära kvaliteer inte då bara som karaktären av utvecklingsroman. Boken har även fina stilistiska sidor med utmärkta miljöskildringar och där finns drag av essä i funderingarna och beskrivningarna av svarta ledare, modern historia, rasism och kolonialism. Det intressanta med Min far hade en dröm är att den är skriven långt före att Obama visste att han skulle bli politiker. - Kanske kunde han inte ens i sina vildaste drömmar föreställa sig att han skulle bli USA:s förste färgade president. Här skriver istället en som tror sig möjligen kunna bli författare och alldeles säkert föreställde sig en framtid som jurist i medborgarrättsfrågor. - Är det inte det Obama arbetar med just nu? På sätt och vis! Visioner och pragmatik på högsta nivå! Mycket läsvärd bok: Betyg Fem Vita hus av fem. Trots allt borde inte Min far hade en dröm, Dreams from my father, benämnas som memoarer utan mer betraktas som essäistiska självbiografiska berättelser från en sensibel, intelligent, lyhörd och iakttagande ung färgad kille. - Pust - blev väl långdraget det där - men ok. Du Barack säger jag till katten. (Kan för sjutton inte kalla honom för Barr - respekt brother!) The real Barack is doing well. Ain´t he? Grr...säger katten med höjd svans. And the Nobelprize is just a prize! Grr... What a surprise!

Andra bloggar om Kista: Andra bloggar om skrivande Andra bloggar om Barack Obama Andra bloggar om Nobelpriset i litteratur: 

© Thommy Sjöberg

Bob for the Nobelprize

Bob i skrivartagen – i Woodstock omkring 1964 Bild D.R. Gilbert

Tur att inte Bob fick Nobelpriset!
Vad vi skulle oroa oss i Kista.
Kistalights redaktion i upplösningstillstånd
Skulle han komma?
I så fall hur skulle han klara prisutdelningen i Konserthuset.
- Klart han har ju träffat Kungen förr när han fick Polarpriset.
Grejar Bob en Nobelmiddag i gyllene salen i Stadshuset?
Konversera och dinera med prinsessan Christina!
Han är ju inget matvrak!
Blir det för många glas av de utsökta vinerna?
Skål i KostaBoda!
Nobeltalet!
Hur skulle det gå med Nobeltalet?
Klart han skulle kunna dra en låt istället!
Stämma gitarren och få ett munspel i rätt tonart.
Varför inte Bob Dylans 115th Dream!

I was riding on the Mayflower
When I thought I spied some land
I yelled for Captain Arab
I have yuh understand
Who came running to the deck
Said, "Boys, forget the whale
Look on over yonder
Cut the engines
Change the sail
Haul on the bowline"We sang that melody
Like all tough sailors do
When they are far away at sea

- Klart Bob skulle kunna hålla en föreläsning om kreativitet och skrivande. Hans fem krönikor i Chronicles handlar ju om skapandets möjligheter på ett mycket spännande sätt.
Att Bob Dylan skulle vinna Nobelpriset kan verka långsökt men enligt tidningen New Yorker har oddsen hos Ladbrokes sjunkit genom åren. If they're looking for an American, they could chose Bob Dylan, whose Ladbrokes odds have skyrocketed over the past three years, from 500/1 in 2007 to 25/1 this year. (Do the folks at Ladbrokes know something we don't?)
Det roliga, tycker, Kistalight är att Bob är nominerad av akademier, professorer och litterära organisationer som en kandidat till Nobelpriset.

PS Ser genom Bloggvärldsbloggen att Kistalight är listad för en tävling, Dax, för 50-plusbloggare.
- Kistalight for the 50-plusprize alltså!

Andra bloggar om Bob Dylan Andra bloggar om Kista: Andra bloggar om Woodstock Andra bloggar om litteratur Andra bloggar om Nobelpriset i litteratur:
©Thommy Sjöberg

Piss of Light - En gång till

Broder Daniel, här sångaren Henke, en flanör i Göteborgs hamn och förorter - nåja en lågmäld lätt sorgsen berättare träder fram i dokumentären som visades i K-special här om kvällen

Dokumentären Broder Daniel forever är en riktigt fint berättad historia om bandet inser vi på Kistalight. Efter att ha sett en repriskoll på Svt-play från bl a deras avslutningskonsert i Way out west från 2008.
Poetisk, lyhörd, fångar den det direkta tilltalet i deras konsert.
Bra mix av bilder från Göteborg mellan sjudande arbete i hamnen, panorama i förorten, flanerande på slitna gator, glimtar av sommarödsliga skolinteriörer, vattenspeglingar och den vackra waterside (shoreline) i Götet ackompanjerat av sångaren Henke Berggrens lätt sorgsna eftertänksamma berättarröst.
Det värsta säger sångaren Henke i slutet av filmen är att bli ljumt bemött.
Det är ungefär som en blöt handduk eller en våt trasa som omslag.
Ljummet!
Likvärdigt med att inte bli sedd.
Det är det värsta som kan hända en människa som brinner för något.
Ungefär så säger sångaren Henke i Broder Daniel som har kämpat!
Och ständigt, säger han, har han och bandet fört en kamp för sin musik.
Shoot man, säger vi på Kistalight.
- Shoot!

Andra bloggar om Kista Andra bloggar om Broder Daniel

©Thommy Sjöberg

Deckare och signering Dennis Lehane

Dags med några ord om deckare - Kistalight söker vidare bland olika genrer bland sina texter

Vi tar tunnelbananan, Den blå linjen från Kista, in till City för att höra på Dennis Lehane på Kulturhusets Internationella författarscen. Vi lägger in en gammal blogg från Kistalight och minns hur vi drabbades av några av Lehanes böcker. Fullsatt och popstjärnestämning i Hörsalen och soft musik med temat från Mystic river i högtalarna. Roger Wilson från Sveriges Radio samtalar med Dennis Lehane om hans nya bok Ett land i gryningen som handlar om en polistrejk i Boston 1919, de svartas rättigheter och om nyss hemkomna soldater efter första världskriget. Berättelsen beskrivs som en skildring som har paralleller till vår tid.
- Going back to the past to recognize the presence säger Lehane. Babe Ruth är en karaktär som tidigt dyker upp i boken men så var det inte när Lehane skrev. Babe Ruth är en gammal baseballspelare som levde sitt eget liv innan han dök upp på bokens sidor när Lehane behövde lite action i sin story. Faktiskt dök Babe Ruth upp som idé för romanen i mötet med med Dennis Lehanes studenter när han undervisade i skapande skrivande. Kreativitet som en följd av ett möte alltså. Efter en något trevande inledning med diskussion om Lehanes tidigare böcker blir samtalet riktigt underhållande och publiken är med på noterna. En regel bakom en riktig bestsellerförfattare är att skapa en karaktär som läsarna vill ha sex med. Hittar du den koden - så skriv uppmanar Lehane! Dennis Lehane berättar att hans gamla deckarpar Patrick Kenzie och Angie Gennaro är tillbaka. De föll i sömn efter Clintoneran men vill nu komma tillbaka när det är dags för Barack Obama.
- Of course will mr Bubba Rogowski bee with them.The F-word används flitigt i den nya boken Ett land i gryningen. I boken fanns upp emot 500 motherfuckers i dialogen men eftersom Lehane gör noggrann research och vill vara tidstrogen (1919) och motherfucker dök upp i det gängse språkbruket först på 1950-talet var han tvungen att stryka ordet. Det ersattes inte!Tidigt i sin ungdom beslöt sig Dennis Lehane för att bli författare. I hans kvarter blev man elektriker eller började på posten men man blev knappast författare eller skribent. Yrken som var okända i det irländska grannskapet. Fråga aldrig hur du blir publicerad säger Lehane till sina studenter. Lär dig bara hur du ska skriva. I do like you but I don´t like your text kan han säga till dem under sina lektioner. På en fråga från publiken om översättningens kvalité svarar Lehane svävande eftersom han inte kan vårt språk men han försvarar sin översättare som även översatt hans tidigare böcker till svenska.
På Kistalight har vi läst första kapitlet, Inledningen, till Ett land i gryningen, där det finns en fiktiv påhittad tuff baseballmatch mellan "de svarta grabbarna och de vita" medan de väntar på ett tåg som ska gå från Chicago till New York. I matchscenerna vimlar det av metaforer och liknelser och här krävs det stor varsamhet och insikter i spelet baseball för att översättningen inte ska verka för parodisk. På Kistalight kan vi inte avgöra vilket som är fallet även om vi anar att det skulle kanske putsas mer på vissa formuleringar där.
Innan vi går hem får vi två böcker signerade; For Thommy with best wishes Patient 67 och To Thommy Enjoy Ett Land i gryningen.
You are a very good writer säger jag till Lehane.
Thanks Thommy säger Lehane.
Sedan fångar vi den Blå linjen hem till Kista.
- Lastade med en samtida tegelsten i ryggsäcken.

Ljuset från Dennis Lehane

Flanör? - Dennis Lehane, tuff kille, som i ungdomsåren drömde om att bli författare.
De litterära spånorna insöps i de irländska arbetarklass- kvarteren i Dorchester i sydöstra Boston. I dag måste man säga att han lyckats. Med titlar som Prayers for rain, Mystic river och Shutter Island har han skapat en touch av neighbourhood noir till deckargenren och han har bestämt en alldeles egen äkta berättarton som säger något om vår tid.
- Har du rättat proven?
- Nej, drabbad av läsupplevelser, har jag de senaste veckorna ägnat mig åt att läsa en nyupptäckt författare.
- Kan man säga så till förväntansfulla elever som väntar på sina provresultat?
- Vad säger egentligen rektorn om ett slikt tilltag och kommer föräldrarna att höra av sig mitt under en febrilt pågående termin. Författaren som har drabbat mig är Dennis Lehane bördig från Dorchester, Bostons tuffa irländska arbetarklasskvarter i sydöstra delen av staden.Tre titlar ur hans författarskap finns nu översatta till svenska: Svart nåd, Rött regn och Patient 67. Det är tre sinsemellan olika böcker med avseende på persongalleri, miljö och story. I böckerna finns dock en gemensam ton; en mörk poetisk underström, ett stråk av sorg med en lidelse för att skildra miljöer och människor bortom medelklassens USA. Numera finns även Gone baby gone översatt.Originaltitlarna Prayers for rain, Mystic river och Shutter Island anger mer det poetiska tonfallet som finns i ett mycket hårdkokt och actionbetonat författarskap. Prayers for rain är den femte delen om deckarna Patrick Kenzie, hans före detta partner Angie Gennaro och deras gode psykopatkompis Bubba Rogowski vars aura av skräckinjagande ensamhet är så stor att han skrämmer livet ur vilken mafioso som helst, dock klappar ett gott hjärta bakom de psykotiska dragen vilket bara en gudfaders fru och hennes dotter förmår att uppskatta förutom kompisarna Kenzie och Gennaro förstås. Handlingen har en story med swing och gåtan som löses vilar på en hållbar intrig där ondskan hos en psykopat har sin grund i en familjs mörka hemligheter.
Rött regn är skildringen av två fiktiva stadsdelar Point och Flats men det är framförallt en berättelse om tre barndomskompisar med rötter i kvarteren och hur deras vägar korsas som vuxna. Handlingen har antika ödesbestämda drag. Dramat rullar på utan att ingen tycks kunna ändra de tragiska mönstren och det sorgsna mörka slutet.Visst finns deckarens alla ingredienser med i Lehanes berättelser. Intrigen, parallellhandlingen, hjältens egna brister i privatlivet, miljöskildringarna och de twistade sluten med oväntade upplösningar. Här ska vi inte upprätthålla oss så mycket med handlingen utan kika något på berättandet och framförallt miljöskildringar. Lehane når som alla goda berättare längre än sin genre i det här fallet deckaren och berättar på så vis en historia om vår tid.Dennis Lehane kallas för The golden boy of noir något som han visar i Rött regn, rena gesällprovet med guldkant, när han snickrar ihop två fiktiva stadsdelar, Point och Flats, med fint sinne för detaljer radar han upp sociala markörer. I den ena stadsdelen äger man sina bostäder i den andra hyr man, där hyresrätterna i dag är på väg att ombildas till yuppifierade bostadsrätter. I den ena har barnen skoluniform och de flesta går till högre utbildning men i den andra får alla komma in, ingen uniform krävs och i nian bär många flickor mammaklänning på avslutningen. I Flats kantas trottoarerna av bilar med märket Dodge Dart i Point blandas de med Chevrolet och Ford.Runt de fiktiva stadsdelarna finns det verkliga Boston med sina floder, (Mystic river) kanaler, broar, parker, motorvägar och tunnelbana.I Svart nåd rör sig deckarparet över hela Boston korsande de mest skilda sociala miljöer. Kapitlen är här, liksom i Rött regn, som skulpturala bitar, stramt berättat, med en knorr på slutet som vore det noveller.Musiken spelar stor roll i kärleksskildringarna. När Jimmy och Annabeth i Rött regn, vilket ödestyngt namn har inte den kvinnan, träffas är det till tonerna av schlagern "they were just like a sad-eyed Sinatras … and so long lonely avenue."
I Patient 67 är det Sinatra som rullar på skivtallriken. Boken är mer en skräckis och rysare än en deckare. Men visst där finns gåtor och anagram. Själv var jag på sidan 123 övertygad om att jag löst gåtan med vem som var patient 67, något som senare visade sig vara fel.
Berättarformen i Patient 67 är inte lika utmejslad och skulptural som i de två föregående böckerna utan mer skruvad och koncentrisk. Kanske kräver handlingen, skildringen av mentalvård av svårt belastade patienter, våldsmän och mördare, en sådan form.Lehane visar även i den här boken att han är en utmärkt miljöskildrare och att han även här förmår att bygga en fiktiv miljö för Shutter island är väl en sådan?
- Man blir aldrig riktigt säker i den här boken!
Realistiskt byggs naturskildringen upp med högst verkliga öar från Bostons arkipelag; fängelseön på Deer Island, fortet på Georges Island, fågelsvärmarna på Thompton Island och så de yttre öarna Spectacle, Grape, Bumpkin, Rainford och Long och så allra längst ut i havsbandet Shutter Island med sina stängda luckor och jalusier, sina slutna avdelningar och sina fängelsemurar, sina experiment och nyordningar i mentalvård. Tiden är tidigt femtiotal, i världen råder kalla kriget och mellan öst och väst finns en järnridå och på skivtallriken snurrar Frank Sinatra.
Lehane överraskar här som naturskildrare. Från de vindpinade yttre kobbarna i Bostons hamnarkipelag finns ett lyster av detaljer, namn på växter, träd och djurliv. Cyklonen som drar fram på Shutter Island river upp inte bara upp naturens skal och bråten utan även de inre själsliga dramerna hos öns invånare. Boken genomsyras av havets smaker och dofter, mistluren från Boston Lighthouse kvider i nattdimman och i vindens tjut från tidvattenmyren hörs ett klagande som vore det öns egna olyckliga själar som kommer till tals. Skarp inramning av Lehane alltså, ändå tycker jag berättelsen blir för speedad.'
- Klart ska en författare skildra psykotiska tillstånd så passar en intensivt jagande stil.Intrigen är mångtydig, spinner runt i koncentriska cirklar, verkligheten blir glidande, anagrammen, gåtorna och kodmeddelandet som ska lösas blir både rörande, gåtfulla och inte riktigt säkra.
- Vad syftar de till? Hur ska slutet uppfattas?
- Uppvaknandet från en ond dröm på femtiotalet?
- Shutter Island - en ö uppstigen ur en mardröm?
Eller bara en ö med stängda fönsterluckor och jalusier som vädras ut under ett fyra dagars besök av huvudpersonen Teddy, a hell of a guy, när en cyklon drar förbi.
- Kanske kan man fly från Shutter Island blir då en möjlig tolkning och då skulle man precis som huvudpersonen Teddy alldeles bestämt ha klappat i händerna.
Andra bloggar om Kista Andra bloggar om Författare: Andra bloggar om litteratur Andra bloggar om förlag
©Thommy Sjöberg

Piss of Light

Broder Daniel Way out west

Piss of!
Mumsar på lammgryta, smuttar på rött helikoptervin från Montenegro.
Nyhet från Systembolaget i dessa dagar!
Kopplar av efter en vecka på Spånga high.
Kollar på TV-dokumentär från K-special om Broder Daniel och deras sista konsert Way out west.
Kistalight blir riktigt upplivad.
De låter som ett indieband, 60 och 70-tal, från swinging London och modsens dagar.
Uppstår nostalgi i Kistalights hjärnhalvor – här samsas en sjuttonåring med en medelålders (mogen?) man.
Har Lyssnat på hjärnforskare hos Skavlan under kvällen.
Ser inte sångaren Henrik Berggren i Broder Daniel ut lite som Alex i Clockwork Orange med sin kubhatt och sin glitterstjärna på kinden?
Sväng, bra låtar, allsång och tonårsångest!
Piss of folks!
Tonårstiden har sina sidor!
Andra bloggar om Kista Andra bloggar om Broder Daniel

©Thommy Sjöberg

Bokmässa light i Kista - Doing the alternativ bookfestival

Tre titlar från Kistalight Publisher – nyfiken, lust att köpa – beställ nedan!

Kistalight gnuggar på högstadiet veckan lång och håller sig ung. Den dagliga kontakten med tonåringar.
- Långtråkig?
- Sällan!
- Klart vi skulle vi skulle vilja vara på Bokmässan i Göteborg och flanera bland författare, förläggare och bokstånd.
- Vi får ställa ut våra egna titlar istället i vår egen lilla bloggmonter.
Nyfiken på att läsa – klicka på Kistalight goes Ryan on line .
Lust att köpa klicka på ABC…Kistalight, Kistalight goes Ryan eller Kistalight Academy
Lusta att låna böckerna? Gå till biblioteken i Kista, Rinkeby, Tensta eller Spånga.

Våga vägra Bokmässan!

Köp en bok från förorten!

Andra bloggar om Kista Andra bloggar om Författare: Andra bloggar om litteratur Andra bloggar om förlag Andra bloggar om Bokmässan

© Thommy Sjöberg

Outsiders och den politisk essän

Reader, if you go up Abdullah Kaukji street another 50 meters!

I dag gör vi ett litet besök i Sarajevo genom en nytolkning (Kistalight) av Imam Beys Mosque ur Sarajevo blues av Semezdin Mehmedinovic Prosadikten är från Sarajevos belägring under dess beskjutning några år in på 1990-talet och kan fungera som ett litet intro av politiska essäer.

Läsare, om du går uppför Abdullah Kaukjigatan 50 meter till!
När du vänder dig om ser du ett Sarajevo i dimma:
Ett kosmos av sorg.
Ovanför dimman, kan du se Gamla stans hustak
där ovan minareten av Beymoskén
isolerad från den jordbundna alldagliga dimman.

- Kistalight fortsätter sitt sökande efter olika litterära genrer. En stor politisk essäist var Antonio Gramsci som presenteras här.

Antonio Gramsci, kallad Nino, en av Italienska kommunistpartiets grundare, legendarisk skribent, blev förebild för vänstern under sextiotalet, som ung kille var han inte främmande för moderniteten, skrev om Pirandello, klasskamp och politik, drömde om att resa, fick istället se Italiens fängelser från insidan som politisk fånge på trettiotalet under Mussolinis fascistiska diktatur. Om Gramsci har Anders Ehnmark skrivit en essä, Stad i ljus, där han sätter in Gramscis idéer i en latinsk context och fortsätter sin egen prövande undersökning om makt och demokrati. Kanske har han skrivit en bok som kan vara en passande läsning för unga kommunister och alla andra som vill söka nya vägar för det radikala samtalet.
Stilen hos Ehnmark är sökande, prövande och lätt lyrisk. Det är en gripande bok han skrivit om en fascinerande människa som kom från provinsen Sardinien i utkanten av det italienska samhället. Den unge Gramsci kom att göra en kulturell resa som påminner om den de svenska arbetarförfattarna gjorde under 1930-talet. Så har bokens titel hämtats från Eyvind Johnsons bok från trettiotalet med samma namn. Lilla Nino var en hårt prövad person redan från tidig barndom. Tuberkulos i ryggraden, Potts sjukdom, var prognosen. Ett faktum som hämmade växten och han fick en puckel.
Ehnmark berättar om hur familjen konstruerade en speciell dräkt där han kunde hängas upp i en bjälke för att rakna. Hans fader lät sy en kostym där utväxten doldes. För att träna ryggen hade han små hantlar av lavasten. Nino var begåvad och trots att fadern satt i fängelse, troligen sardiska intriger, och umbäranden fick han stipendium för att studera i Turin. Studierna byttes till en verksamhet som skribent i Turinupplagan av Avanti och han recenserade och dyrkade Pirandello. Ett avancerat val för en kille som kom från landsbygden. Tillsammans med Togliatti kom han att grunda Italienska kommunistpartiet och verkade under några år som parlamentsledamot innan han fängslades av Mussolini. Under sina fängelseår skrev han det som kom att bli hans livsverk och som kom att göra sensation när böckerna publicerades på 60-talet. Sex ljusbruna volymer från det italienska förlaget Einaudi Anteckningar från fängelset, Quaderni del carcere. Redigerade och systematiserade gavs de ut med titlar som:

* Den historiska materialismen och Benedetto Croces filosofi
* De intellektuella och kulturens organisering
* Italiens enande
* Anteckningar om Machiavelli, politiken och den moderna staten
* Litteratur och nationellt liv
* Förr och nu

- De volymerna skulle jag vilja äga och läsa!
I sitt skrivande kom Gramsci att inspireras och föra ett samtal över tiden skriver Ehnmark. En dialog som spänner över årtusenden, från Livius romartid till renässansen och Machiavellis italienska stadsstater till den fascistiska diktaturen under Mussolini.
- Här blir Gramsci spännande.
I sin isolering i fängelset kommer han att ställa frågor bortom kommunismens testuggning. Viktig blir idén om hegemonin som bas för samhällets kultur och inte kommunisternas idé om klasskampen. Utan att snärja in mig allt för mycket i tolkningen av hegemonibegreppet uppfattar jag det som att de intellektuella; lärare, författare, journalister, jurister m.fl. både under Mussolinis fascism och andra perioder verkar för det borgerliga och "förnuftiga" samhället och är bärare och förvaltare av det bestående samhället.Intressant är Gramsci som iakttagaren, outsidern, från det fattiga Sardinien. Den som kommer utifrån och ser samhället med nya ögon. Läsarten blir då att Gramscis skrifter är mer essäer och dialoger i ett politiskt samtal förda av en skicklig skribent. En person som använder humor och sarkasm som verktyg i sitt författarskap och sin politiska kamp. Skrivandet är då mer prövande och undersökande än att det är en politisk ideologi och program för kommunismen.
- Vet inte vilken omfattning Gramscis skrifter finns översatta till svenska. På engelska lär de finnas och det kan vara en möjlighet till läsning om man inte behärskar italienskan.För oss som har ett hjärta som bankar för förorten och då speciellt för Järvafältet är det fantastiskt att tänka sig att Gramscis sonhustru Margarita Gramsci lever och verkar i Rinkeby och även om detta kan man läsa i Ehnmarks bok om Gramsci. Här i Kista har vi haft nära släktingar i nedstigande led till Rosa Luxemburg. Anna, som är grand old matte till vår katt. Kul att tänka sig att släktingar till två stora legendarer inom vänstern från 1900-talet finns på Järvafältet.
Banne mig också om jag inte såg en skymt av Lenins barnbarn på Tensta bibliotek häromdagen.
- Fin bok om ett fascinerande människoöde. Andra bloggar om Kista Andra bloggar om Författare: Andra bloggar om litteratur Andra bloggar om förlag Andra bloggar om Antonio Gramsci
©Thommy Sjöberg

Desperation och modernism

Gränsvakt
Igår hamnade jag på ...
Sneddar förbi Kista Science Tower i novemberdis, missar precis tunnelbanan, hinner ändå leverera en dikt till Författares Bokmaskin S: T Eriksgatan 10, som dagen till ära, trycker en diktsamling på en dag. Inbjudna är hugade, blivande, refuserade, brinnande, glödande och falnade idealister och haverister med författarambitioner som inte hittat vägen till tryckning hos de etablerande förlagen. Som tänkt framtida författare och förläggare, Kistalight Publisher, är jag inbjuden att delta med en dikt i Poesi on line som samlingen heter.
- Väljer Gränsvakt från bloggen... must be some way out of here said the joker to the thief

Drömfakulteten Light

Sara Stridsbergs bok Drömfakulteten - i dag något om modernistisk form som genré i dagens litteratur.
Sara Stridsbergs bok om Valerie Solana - en poetisk berättelse om det sunkiga trashiga USA men även om 60-talet, om klassresor och om lyriska drömmar. Skildringar av vanvett och med Warhols The Factory som en samlingsplats för de udda dekadenta. Där finns även interiører från 60 - talets Chelsea Hotell i New York och en notis, upprop, från Henry Millers gamla skandalförlag Olympia press .
- Häftigt!
Fina berättelser av Sara Stridsberg tycker vi på Kistalight med berättargrepp som dag bok, med massor av dialog (passar för Teatern), parallellskildringar mellan 50, 60 70 och 80-tal med tidsmarkörer som makarna Rosenbergs avrättning, Marylin Monroes död och kvinnorörelsens framväxt.
Där finns även drag av roadmovie och inlagda små lexikon från A till Z.
- Kan de senare Vara utdrag från Valerie Solanas manifest SCUM?
Society for cutting up every man!
Fantasifulla figurer som Cosmogirl och Silkespojken får berättelsen att lyfta och bli en poetisk skildring av framförallt 60-talet.
Kanske berättarknep som behövs för att skriva berättelsen om den tiden.
- Ett av trixen i alla fall!
Kul att Sara Stridsberg fick Nordiska rådets pris här om året för en så pass formsökande roman som Drömfakulteten .
Andra bloggar om Kista Andra bloggar om Författare: Andra bloggar om litteratur Andra bloggar om förlag Andra bloggar om Sara Stridsberg
© Thommy Sjöberg

Endorfiner och självbiografi

Var och en sin egen förläggare
Sneddar över Gläntan bakom Helsingörsgatan.
Fullmånen hänger trygg bakom björken snett över Kistaskrapan. Har varit i Gdansk några dagar, bistert väder i den gamla kosmopolitiska fri och Hansastaden och visst finns det en bit om detta på Kistalight.
- Funderar på Årets bok!
- Kanske pröva några Kistabitar om litteratur?
- Skärvor från bloggen!
- Spana efter litterära genrer?

Henry Miller på sin gamla banracercykel från Boulogne i Paris här i Pacific Palisades i Santa Barbara - Henry Miller som alltid skrev självbiografier och hittade nya former för det!

Please Mrs Henry I´m ready for the broom
- Varför inte ett cykelpass så här på höstkanten?
Gympa, jogga, cykla, åka långfärdsskridskor eller ta långa promenader. Visst kan det frigöra en massa kreativitet. Det visste författaren Henry Miller när han cyklade runt i Boulogneskogen i Paris på trettiotalet på en gammal banracercykel. Han iakttog och skrev och cykeln kom att bli en av hans bästa vänner. Detta kan man läsa om i hans lilla vän och minnesbok My bike & other friends.
Annars var Henry Miller en stor flanör. I Parisstadsdelar som Clichy och Montparnasse vandrade han runt i timmar, insöp atmosfären, la märke till detaljer, levde med i folklivet, slog sig i slang med arbetare på barerna och flirtade med kvinnor. Av detta blev det en utmärkt Parisskildring, Kräftans vändkrets, som först gjorde skandal och ansågs som pornografisk, men som i dag räknas som en litterär klassiker.

Miller flanerade sedan vidare i världen och skrev utmärkta reseskildringar som Kolossen från Maroussi från Grekland, Den luftkonditionerade mardrömmen, om en resa tvärs över USA till den amerikanska västkusten. Söder om Monterey på västkusten ligger det vilda vackra Big Sur. Där slog sig författaren och beatgenerationens grand old man Henry Miller ner. Vid Partington Ridge skulle han leva sitt skogsliv i Walden.
I grunden opraktisk blev det kärva år men här kom genombrottet som författare och akvarellkonstnär senare kom även berömmelsen. Skandalböckerna Kräftans och Stenbockens vändkrets sålde guld i Paris till amerikanska GI på permis men böckerna fick inte tryckas i USA och stränga valuta lagar tillät inte överföring av franska franc till staterna.
Fattig i USA men rik i Frankrike blev en av Millers många paradoxer.
En läsvärd bok om Big Sur är Henry Millers "Big Sur and the oranges of Hieronymus Bosch" här skildrar Miller till och med naturen och den speciella topografin kring Big Sur. Men framförallt är det en paradisskildring kryddad med allvar och humor.
Kvinnorna! Det hann bli ett par stycken under 15 år i Big Sur.
- Innan Paradiset var över.
De var 30 år yngre än Miller och de förväxlade böckernas Henry med verklighetens men Henry var en boren optimist. Barn, Tony och Val, blev det dock av romanserna och Henry fick bestyr både med pedagogik och barnuppfostran.
När han var på besök i bilens Los Angeles kund han flanera i timmar mellan motorvägarnas brus i stadsdelar som Bel Air i Hollywood och city i Downtown. Cyklandet och pingisspelande fortsatte han med enda till åttioårsåldern Då han levde i Santa Barbara. Cykla, jogga, gympa och promenera frigör skaparkraft men det vet förstås, förutom Henry Miller, också en massa andra kreativa människor, författare och konstnärer.
Henry Miller gillade jag för hans glupska aptit på böcker, konst, mat och kvinnor. Under sina promenader som flanör och sina cykelturer var han en fin iakttagare från 30-talet med öppna sinnen och en känslans reporter med ett stort romantiskt hjärta.
Av Någon anledning kommer jag alltid att tänka på gympa!
- När jag läser Henry Miller!

Andra bloggar om Kista Andra bloggar om Författare: Andra bloggar om litteratur Andra bloggar om Henry Miller Andra bloggar om förlag
© Thommy Sjöberg

Efterlyst artikel – Bob

Bob Dylan på Espresso café - Bearsville Woodstock 1964. Kistalight efterlyser en artikel om Bob Dylan. Bild: Daniel Kramer.

Kistalight i forskartagen under lördagen – tuben in till Stan via Fridhemsplan och Hötorget fortsättning med en rask promenad förbi Stureplan till Kungliga Biblioteket i Humlegården.
Besöker KB och deras mediaarkiv i några timmar – ögnar igenom rader av mikrofilm från DN, AB och Expressen men inget napp för en artikel av Leif Nylén från som vi tror är från 1965 och som introducerar Bob Dylan och hans talanger som visdiktare och artist för en svensk publik. En artikel som vi så gärna skulle vilja läsa igen så här i mogen ålder för att se vad det var som gjorde ett sådant intryck på vårt unga sinne.
Lustigt nog saknas lådan med mikrofilm från DN för januari, februari och halva mars 1965 den period som vi var intresserade av på Kistalight.
Kan Leif Nyléns artikel finnas där?
Hittar inget i de lådor som finns kvar. Prövar även några lådor med AB och Expressen inget napp där heller.
Där letar vi även efter en gammal artikel om mods och mode med ökendojor, kritstrecksrandiga utsvängda brallor och skjortor med tabbkragge. Något som Kistalight var ekiperad med i sin ungdom och som vi vill minnas att vi läste om på kultursidorna från den här tiden. Modeartikeln vi tänker på och som vi gärna vill minnas färgades även av pop och Rhytm & blues från Londons förorter.
Var det inte från Richmond och Crawdaddy Club som Stones började stöta ut sina riff i världen?
Minnet är en bedräglig arena och artikeln om Bob verkar inte finnas på Internet.
Kan artikeln om Bob vara för gammal för nätet?
Eller har Leif Nylén, från vår ungdoms Blå Tåget, i själva verket inte skrivit en introducerande artikel om Bob?
Man kan verkligen undra!

En sväng förbi Grev Turegatan på hemvägen, massor av folk från medelklassens Östermalm, knökfullt, på den soliga sidans uteserveringar, passerar genom Gallerian, dyker ner i Hedengrens bokhandel och kollar om de har den tyske litteraturprofessorn Heinrich Detering Dylanbok.
Det har dom.
Säkert mycket billigare, tyvärr, på Adlibris!
Sneddar över Stureplan, vid Sturehofs uteservering längst ut, sitter två yngre medelålders paranta damer med ett gigantiskt fat med skaldjur, havskräftor och hummer, och vitt vin i kylhink.
En bild i dag från lågkonjukturens Sverige!
Eller vill, månne, bara damerna synas?

Andra bloggar om Bob Dylan Andra bloggar om Kista: Andra bloggar om Woodstock

©Thommy Sjöberg

Tensta Arkitekturskola

Kistalight som byggledare här med Punkthus Solitude en smula kompakt modell av Vällingby Centrum. Byggt av sjuorna på Spånga gymnasium VT 2005. Något som livligt gestaltats i ABC…Kistalight. Bild Thommy Sjöberg

I korthet
Alla hugade och intresserade ungdomar kring Järvafältet som är intresserade av samhälle - speciellt förorter, vackra byggnader, bostadsmiljöer och byggen.
- Slå till och sök Tensta Arkitekturskola
- Om kursen
- Anmälan


Platser kvar på arkitektskola

Utbildning Det finns fortfarande platser kvar till Tensta arkitekturskolas orienteringskurs som nu startar i Tensta gymnasiums lokaler. Utbildningen är en del av Kungliga Tekniska Högskolan och passar den som tycker att yrken som arkitekt, byggtekniker eller samhällsplanerare verkar spännande. Kursen kommer att gå på halvfart och ge 15 högskolepoäng.
För att komma in krävs grundläggande behörighet och det finns inga åldersgränser uppåt. Men även den som exempelvis saknar gymnasiekompetens har viss chans att antas till utbildningen. Om man bor i Tensta vill säga.

- Hm…hm kanske något för Kistalight.
- Inte purung förstås!
- Behövs ju inte heller – se ovan!
- Hur många studiedagar - allhelgonaveckan, har vi inte ägnat åt arkitektur och idéer kring stadsplanering; Vällingbymodellen ABC…stad, Bofills båge och söderpromenader och modellbygge på Arkitekturmuseet och byggprojekt i skolan.
- Drömde vi inte och sökte till Arkitektur på Kungliga Tekniska Högskolan i vår ungdom och hade en möjlig reservplats som vi inte utnyttjade utan harvade som målare i södra förorterna istället.
- Varför inte sluta cirkeln!
- Hur finansiera detta?
- Kanske köpa en trisslott.
- Möjligen ges även kurserna på kvällstid.

PS Ringer Stefan Pettersson på KTH under måndagen. Det finns fortfarande platser kvar. Undervisningen är schemalagd under dagtid; tisdag, onsdag och torsdag under HT 09. Sedan behövs det tid för att genomföra de olika uppgifterna och projekten.
Andra bloggar om Kista: Andra bloggar om arkitektur Andra bloggar om Tensta

©Thommy Sjöberg

Manifest light

På Kistalight gillar vi alla manifesteringar som på något sätt manifesterar att manifest - de ska man se upp med.

- Wow för gårdagens upprop, 26 augusti, i DN!
- Bright säger vi på Kistalight och citerar uppropet nedan.
- Vår tid med miljöproblem, globalisering, girighet och gigantiska avgrundslika sociala orättvisor nog behöver den som ska berätta om detta myriader av former och fantasi som inte får begränsas av en för trång berättarkostym.
©Thommy Sjöberg

Manifest för en olovlig litteratur
Skönlitteraturen är alltid lite större än vad man i varje enskilt verk kan före­ställa sig. Berättandet bär på så oändligt många fler möjligheter än vad som går att återge i någon historia. Renodling ger inget annat än näringsfattig jordmån.
Vi vill korsbefrukta, ympa, låna, stjäla, ge, tvinga oss på och dela med oss av våra hemligheter. Vi vill resa, komma hem, experimentera, urarta, kommentera, reflektera över oss själva, världen och vårt skrivandes plats i alltsammans i en angelägen, levande samtida prosa som blickar bra mycket längre än ner i den egna naveln.
Vi vill arbeta tillsammans med våra kolleger för förbättrade villkor i stället för att peka finger åt varandras val och verk.
Vi införlivar också revirpinkarna i litteraturens ohejdbara rörelse.
Berättandet ska inte begränsas av okunnighet och missunnsamhet. Fler ska göra mer. Allt får plats. Vi är inga knähundar, vi biter den hand som föder oss, om det är nödvändigt. Vi vill inte foga in oss i en specifik tradition, vi vill inte ens anpassa oss till läsaren, vi tror mer om läsaren än så.
Vi lovar att skriva deckare under pseudonym, berätta om unga människors shoppingvånda och kärleksaffärer. Vi lovar att skriva om buttra kommissarier i allehanda dimhöljda landskap. Vi vill skriva i full medvetenhet om att stilen och formen också är en del av budskapet.
Vi lovar att inte uttala oss fördummande om våra egna verktyg, utan tvärtom respektera läsarnas intelligens. Vi lovar att använda både egen och andras erfarenhet, att berätta historier ur livet, om sanna människor eller historiska gestalter, om vi skulle känna för det.
Vi tänker förpacka våra texter huller om buller i hattaskar, skokartonger och flyttlådor, skriva 10 000 sidor långa meningar eller för den delen en trilogi som bara består av ett enda ord (som förblir dolt).
Skönlitteraturen är en helt annan uttrycksform än pastor Janssons postilla, men om denna postilla skulle komma till användning i något vi skriver drar vi oss inte för att använda den.
Den svenska romanen har bruna ögon och svart hår, den är flintis, grönögd, blind och kroknäst. Den bär en diktsamling i bröstfickan, ett pass i bakfickan och går i höga klackar. Den kan förväxlas med predikningar, ståuppkomik, telefonkataloger, programblad, manualer eller mjukvara. Den älskar svårigheten som bryter upp dörrar, hittar genvägar och använder fusklapp på förhöret, och om det är nödvändigt vänstrar den med journalistiken, som den gjort sedan Almqvists dagar.
Den svenska romanen fan kan röka på och attackera fan vem den vill. Den svenska romanen är skogstokig ibland, när andan faller på. Den attackerar bakifrån, namngivna både levande och döda.
Den skönlitterära prosans obegränsade potential gör den till en konstform som alla andra, och den mår bäst av växelbruk, öppenhet, konflikter, möten och världsomsegling under havet för att fylla sin potential som den absolut viktigaste referenspunkten för alla samtal över huvud taget.
Vi vill skriva böcker som blir lästa, tummade, slitna ur händerna av arga skattebetalare, lånade och spridda till max, därtill citerade, imiterade och översatta. Vi vill göra hela 2000-talet till den gränslöst expansiva skönlitteraturens millennium.
Torbjörn Elensky, Fabian Kastner, Sofia Stenström, Agneta Kling­spor, Mats Kolmisoppi, Hassan Loo Sattarvandi, Stefan Hammarén, Martin Tistedt, Athena Farrokhzad, Aase Berg, Åsa Maria Kraft, Pär Thörn, Oline Stig, Peter Fröberg Idling, Monika Fagerholm, Mats Söderlund, Elisabeth Hjorth, Cecilia Davidsson, Anna-Karin Palm, Sara Gordan, Gunnar Ardelius, Anneli Jordahl, Susanna Alakoski, Stefan Lindberg, Jörgen Lind, Hanna Nordenhök, Tom Malmquist, Joar Tiberg, Anna-Karin Selberg, Anna Hultenheim, Vendela Fredricsson. Wow...wow Kistalight
Andra bloggar om Kista Andra bloggar om författare: Andra bloggar om litteratur
(DN 26/8 09)

Om konsten att flyga till Kabul

Om konsten att flyga till Kabul - Kistalight rekommenderar kvällens film på Svt2 med en gammal recension.

Fyra filmer har vi vallfärdat för att se det senaste året på Vickan. The Garden state, Sideways, Järntrean (även Järntrean visades i Svt2 här om dagen, 20/8) och nu Om konsten att flyga till Kabul av den danska konstnärinnan Simone Aaberg.

- Vilka filmer!

Parkering vid Zinken och en rask promenad över Fatburs och Södra stationsområdet genom ett levande söder. Synd att Kista bio har så kommersialiserat utbud och brist på filmer för en filmbiten kulturintresserad men okej med en söderutflykt.

Flygarfilmer, en grabbig zon, minns en av min ungdoms favoriter Yossarian i Moment 22, tokrolig hjälte och absurd film som också passade bra som förebild när man försökte slita sig loss från föräldraauktoriteter i en rätt galen värld. Top Gun en annan populär och tacksam flygarfilm under 90-talet men kanske ingen kulturell höjdare att visa som lärare på högstadiet. Filmen som hade scener både för killarna och för tjejerna. Några av scenerna fungerade, förstod jag senare, som ömma instruktioner om kanske "det" som intresserar allra mest när man går på högstadiet. I den finns också konsten att berätta en historia och att söka en identitet. I dag är Top Gun också analyserad, den grabbigaste av filmer, av företrädare för gayrörelsen.

Kul med en feministisk variant av flygarfilm, faktiskt också en roadmovie, och en art of performance i konsten att flyga, om att (åter)erövra himlen – läs drömmarna om konsten och att få en tjejkompis i Kabul. I filmen finns också inklippta scener med historiska kvinnliga stridsflygare och kartor över resrutten med animationer.Medlet är ett 40 år gammalt Piper Coltplan och resrutten går från Copenhagen via Prag, Balkan, dock inget tillstånd för Sarajevo och Bosnien, vidare mot Istanbul.

- Det är väl Galatasaraytornet man ser vid inflygningen?

I Konyaområdet på Anatoliens högslätt får Simone kontakt, med två kvinnliga turkiska stridsflygare. Tillsammans gör de ett vågat luftakrobatnummer, art of performance, med hjälp av jetstrålarna som efter en tät överflygning av Pipern bildar ett mjukt böljande V över himlen.

– Ett mycket kvinnligt tecken tycker vi på Kistalight.

Simone får tillstånd att flyga, space, vidare genom östra Turkiet, Diyarbakir- Van, och norra Iran, delar som kan kallas Kurdistan. På gränsen till Afghanistan inköps kläder och slöjor som ska möjliggöra färden in mot Kabul. Eftersom amerikanarna anser att Afghanistan är en war zone får de chansa på en inflygning – se filmens engelska titel. Smiling in a war zone. Taktiken att berätta för flygledningen om resrutten, flying visuale, men inte besvara anrop fungerar. När de landar i Herat är de minst sagt väntade. Den vidare färden mot Kabul blir spännande med färder över bergskedjor på mer än 11 000 fots höjd.

I ett myllrande Kabul etableras kontakt med den unge tjejen Farial, resans mål, som i en tidningsartikel inspirerat Simones i hennes resa med att hon vill bli Afghanistans förste kvinnlige stridspilot. De flyger tillsammans över Kabul och de får senare kontakt med två kvinnliga stridspiloter, överstar, som styr militärhelikoptrar. Kvinnliga stridspiloter finns alltså redan där och de lovar att coacha vår unga Farial mot vidare höjder. Dock ställer sig patriarkat och klanvälde i vägen för drömmarna. En morbror säger nej och punkterar Simone och Farials dröm.

Fin film tycker vi på Kistalight som absolut förespråkar en fri himmel för art of performance och för djärva fantasifulla fredliga projekt.

Skarpt gillar vi lätt och luftig termik och djärva flygningar man mår bra av kryddade med en insikt att man ska vara varsam med andra när det gäller sina projekt och drömmar.

- Men visst alltid nöter det något på lagrade sediment av patriarkat, klanvälde och för den delen luftrum som är deklarerade som war zones. Andra bloggar om Kista: Andra bloggar om Kabul

©Thommy Sjöberg

Woodstock Light

En av flera berömda Bob Dylan fotografier från Bernards café i Woodstock av Daniel Kramer 

I veckan (back in school) och fyrtio år sedan Woodstockfestivalen ägde rum och mer än fyrtio år sedan Kistalight tog sig ut i stora världen och skulle livnära sig som målarlärling och "plugga student" på Komvux och 45 år sedan vi drabbades av Leif Nyléns briljanta essä om Bob på DN:s kultursidor.

Såg Bob samma dag på Skärmarbrinks T-station.

Ja på ett skivomslag alltså - bärandes av en ung litteraturstudent. Han såg gammal ut där på framsidan då han blickade fram bakom titeln The times they are a changing.

Ja som Bob redan då faktiskt insett och upplevt det mesta i tillvaron! Lyckades fixa ett exemplar av skivan genom ett köp på fiket mitt emot Adolf Fredriks musikgymnasium i Stockholm, så småningom kom ju hans skivor ut i den vanliga handeln. - Sedan var det kört! Undrar om inte Bob betydde mer som introduktör och förebild än lärarna i plugget av litteratur och lyrik. 

En musikens trickster av modernistisk rockpoesi med gnisslande munspel och elgitarr som samlade spännande musiker omkring sig. 

Föreställningen om Woodstock och Bob Dylan ; motorcykelolycka, gåtfull tystnad, Sara, familj och barn, Big Pink och trots allt nya låtar betydde en del av magin kring 69 års Music and Art Fair festival.

Woodstock som symbol för bohemisk retreat, kreativitet och med Bob som familjefar och bandledare (The Band). Nära Woodstock hade också en av den amerikanska litteraturens stora radikaler sitt hem under några år. I Croton-on-Hudson levde John Reed och Louise Bryant som äkta makar under några år innan Reed försvann till Sankt Petersburg och den ryska revolutionen (1917) och skrev Tio dagar som skakade världen. Ett av de mest klassiska reportage som finns inom journalistiken. Ett reportage som andas närvaro och atmosfär av en omvälvande historisk händelse. 

Närvaro, atmosfär och radikal anda blev det också när väl filmen om Woodstockfestivalen redigerades och visades upp för världen. Kaos och ekonomisk katastrof medan den pågick. Kreativ succé, harmoni (kidsen höll sams trots kaos) och en höjdpunkt för det radikala 60-talet i USA när det hela var över och nedklippt till en spelfilm. Både när det gällde de flummiga hippieidealen och den mer ideologiska studentrörelsen. 

Frågan är om inte Bobs ande svävade över hela festivalen och låten, Woodstock, som fångade hela festen skrevs av Joni Mitchell som inte ens fanns på plats när det hela begav sig.

En festival som en jätttelik gratis nedladdning, kidsen grejar en happening och några artister inspireras som aldrig förr; Ritchie Havens, Janis Joplin, Santana, Jimi Hendrix med nationalsången och kanske mest magisk av alla Joe Cooker med With a little help from my friend. Would you believe in a love at first sight 

Yes, I'm certain that it happens all the time

What do you see when you turn out the light 

I can't tell you but I know it's mine 

 Trots allt; kanske var festivalen bara en slutfas för 60-talsprojektet, mer en dröm än verklighet och på sikt förödande med drogerna. Dylan familjefar och lantbo istället för modernistisk rockpoet och han var en som inte ställde upp på festen. Bethel (där festivalen ägde rum) låg egentligen 65 km sydväst om Woodstock.

Viktigast av allt ett genomfört kreativt kaosprojekt och avantgarde istället för kommersialism, så blev förstås festivalen ändå riktigt lönsam till slut! 

Andra bloggar om Bob Dylan Andra bloggar om Kista: Andra bloggar om Woodstock 

©Thommy Sjöberg

Tillvarons hundar

I brist på schäferhundar i Kistalights arkiv får det bli Rauschenbergs Monogram.
Vem ska rädda dig Bente
Från tillvarons hundar
Ulf Lundell

Varje morgon likadant!
Ringsignalen, dörren öppnas, den kraftfulla schäferhunden står på bakbenen och lägger framtassarna på Kistalights axlar och hälsar välkommen.
Lika överraskad varje dag!
Bland kryddvägar och veckodagar i Hökarängen på sjuttiotalet med uppgift att måla om och tapetsera en utbränd lägenhet, nåja rum, hos deppig ung man.
Brandorsak, konflikt med försäkringskassan om rätten till sjukpeng eller var det bara slut med tjejen?
Hur som helst ligger vår unge man på soffan i vardagsrummet, deppar, tycker sig ha något med nerverna eller var det huvudet vilket han absolut vill bevisa för försäkringskassan och de sociala myndigheterna.
Till vänster bakom soffan det utbrända rummet där taket ska målas om, tapetrester ska rivas, väggar måste bredspacklas och nya tapeter ska hängas. Schäfern och Kistalight bekantar sig med varandra och eftersom vi till vardags bor i vänsterkollektiv eldar vi på, ursäkta uttrycket, om samhället i snacket med vår deppige unge man.
Schäfern, kommer tyvärr inte ihåg namnet, ser förvånansvärt välvårdad ut och är inte av den raggiga typen som man kan se hos missbrukare.
Just den här veckan lyser den kapitalistiska utsugaren, till målarmästare med sin frånvaro - se Kistalight som boende i vänsterkollektiv och med studier av Marx och Engels i ryggsäcken, .
Han var nämligen dödskraj för schäferhundar.
Arbetsro alltså – nåja vår målarmästare var mer en hygglig och robust karl som antingen kunde beskrivas som snål eller väldigt ekonomisk. Eftersom Kistalight jobbade på ackord gällde det att få till det. Allt var inte mätbart enligt ackordslistor och då fick man skriva upp timtid. Kan ungefär beskrivas som extra timmar utöver ackordet. Om detta pågick oftast en diskussion där Kistalight oftast föll till föga mot sin kapitalistiska utsugare till målarmästare. I ärlighetens namn fick man även tillstå att det inte fanns så stora marginaler till vinster.
Nåja man kunde göra ett gott hantverk istället.
Andra dagar kunde vår målarmästare berätta om hur det var förr i Hökarängen - på pionjärtiden.
Hökis kallades för Skittunnan!
Det var de första åren. Massor av hus byggdes kring veckodagsgatorna – ”ett miljonprogram” på det sena fyrtiotalet. Lätta masonitskivor som mellanväggar utöver de bärande murade väggarna och med torrdass på gården. Inflyttningen från landsbygden pågick redan då för fullt och Hökarängen blev känt som något av Vilda västern där skitkorvarna, latrinet, kunde flyga genom luften från de öppna fönstren. Sedan förnyades Hökis, restaurerades, bland annat genom vår firma Andreassons måleri men det är som man brukar säga en annan historia.
Dagarna går i det inte allt för glassiga Hökarängen bland kryddvägar och veckodagar i Söderförort. Vår unge deppige man ojar sig på soffan, Kistalight eldar på, ursäktar fortfarande uttrycket, om samhällets orättvisor och kapitalismens förfall, medan arbetet framskrider.
Vårt kraftpaket till schäfer deltar nyfiket, sitter plats bredvid tapetbordet, medan Kistalights vevar på med tapetgrejerna (mäta, riva, klistra, skära, sätta).
När det är dags för slutfinishen med att sätta tapeterna och vi stryker ut vådorna nedtill med vår tapetborste känner vi en stor blöt tunga som slickar vår kind. Kistalight ser knappt med högra ögat, gammal ögonskada, och har inte märkt att vår schäfer, vi kan kalla honom Freddie, smugit upp och saluterar Kistalights arbete med närkontakt.
Målarmästaren som heter Ove har äntligen dykt upp, ryser när han ser kraftpaketet till schäfer och säger till Kistalight.
Du som har sån tumme med folk och fä här i Hökarängen borde absolut fortsätta med dina studier!(Kistalight som då både hade tagit studenten på Natur på Norra Latin och klarat av akademiska betyg i matematik på Stockholms universitet, vet inte riktigt vad han ska göra med sina studier, utan läser istället lassvis med böcker, samhälle och skönlitteratur, bor i vänsterkollektiv och trivs ganska bra med sitt målarjobb i de södra förorterna)
Socialhögskolan kunde vara något säger vår robuste hygglige målarmästare med eftertryck.
Då blir du aldrig arbetslös!
Socionomer behövs här ute i Hökis.

                                                  Bente - Ulf Lundell från debutalbumet Vargmåne

Epilog:
Gå på min högra sida säger min fru när vi är ute på promenad om vi möter en värstinghund. Hon vet att jag innerst inne är skraj för stora jyckar.
 Men det är klart schäfer - Freddie från Hökarängen var rena velourhunden jämfört med dagens monsterdogs till kamphundar som du kan möta på promenad i grönskan längs Järvafältet runt Kista, Rinkeby, Husby och Akalla!
Si så där några år in på 2000-talet!
Andra bloggar om Kista: Andra bloggar om Hökarängen Andra bloggar om arkitektur
©Thommy Sjöberg

Strukturalism Light

Vi ligger lite lågt med närvaron på Kistalight så här i sommartid, med bloggen såväl som med skolan! Tack för bilden Goehle!


Ser i veckan att Svd har haft en intressant krönika (av Elisabet Andersson) om kvarter garnisonen på Östermalm i serien om sevärda byggnader i Stockholm.
- Måste ha varit 1971 som Kistalight sommarjobbade där som målare!
- Hade inte en aning då om att nyckelord för bygget var kommunikation och flexibilitet.
Hur som helst här skapades då en 350 meter lång byggnad med flyttbara moduler och möjlighet till förändring i kontorsmiljöerna.
Garnisonen var när den stod klart norra Europas största kontorshus och Stockholms längsta byggnad och arkitekten hette Tage Hertzell. Kistalight som lite vagt drömde om att bli arkitekt (handlade egentligen mer om en romantisk konstnärsdröm) hade då ingen aning om allt detta. Målarlaget bestod säkert av en cirka 25 gubbar. Många var från Dalarna och en grupp med lagbasen i spetsen var från Hälsingland och veckopendlade. Kistalight hamnade i lag med en annan ung kille som jag tror hette Klas-Göran.
- Vi var yngst.
- Vi var sist anställda och vi var bara sommarjobbare.
Uppdrag att måla ett litet rör bakom en betongpelare, trångt, och en bit rör bakom det redan målade elementet som fanns i alla rum. För övrigt var alla delar klara - så kallade färdiga moduler.Varje morgon, klockan sju, en lång korridor med hundratals rum! (Gillade alltid energin när målarna körde igång varje dag med att hämta färg och verktyg i vår målarbod.)Utrustning en burk färg med handtag och en burk med två elementpenslar och en lackpensel, möjligen hade vi också en spegel för att kolla att det kom färg bakom rören. Klädsel målarbrallor och T-shirt, på knäna tejpade skumgummiplattor.Sedan så var det bara att köra på.
- Skymtade man inte ljuset så där i slutet av den drygt hundra meter långa korridoren? Vi tog var sin sida Kistalight och Klas-Göran.På kvällen var ytterligare en korridor slutförd och hm…hm.
- Skönt att det var studier som gällde till hösten.
Om strukturalism som idé hos byggnadsstyrelsen och andra modefilosofier hade vi inte en susning!
Trots allt fanns det en viss arbetsrotation med målaruppgifterna på kvarter Garnisonen. Korridorjobbet med rörbitarna roterade men några veckor blev det och kanske en månad. Andra uppgifter kunde vara, Kistalight ersatte sjuk kille, i spruttältet och sprutmålade element och blev färgförgiftad. Faktiskt kom vi att extrajobba under hösten 71 på Garnisonen, målade rör i källaren, och under sommaren 1972 var vi med på slutfinishen, målarbättringar på bygget - ej arbetslag då. Bättringar som aldrig tycktes bli klara när inte ackordspiskan ven.
Ordväxling:
- Jag kan jobba över! (Kistalight)
- Kan du inte börja med att jobba heltid! (Vaken och i och för sig riktigt bussig verkmästare som hade koll på att Kistalight gärna hade en akademisk kvart mest varje morgon.) Verkmästaren som grejade fina bättringsjobben för Kistalight och oroade sig för att slutfinishen aldrig blev klar skickade till slut en gubbe till för att få till det tyckte Kistalight var aningen komplicerad med sina ambitioner att studera och som han sa.
- Jag har enkla gubbar från landet här i mitt lag som inte vet av något annat än att knega på dagen lång än att fundera över frågor om almar i Kungsträdgården och rockfester på Gärdet.
- Komplicerad tänkte Kistalight!
- Vem tar inte chansen att se ljuset i form av lite studier när man har klarat av en drygt hundra meter lång korridor varje dag där en liten bit rör ska målas.
- Bakom en trång betongpelare.
Andra bloggar om arkitektur Andra bloggar om Kista
©Thommy Sjöberg

I can hear music

Drömde alltid om att bli pilot!

I can hear music
The sounds of city
Seems to disappeare
Beach boys

Ligger i hängmattan, tillflyktsorten, under lindarna på norra Öland.
(Faktiskt en mission för en torpare!)
- Övar inför att bli panschis?
- Nåja det är några år kvar!
Ett mäktigt dovt surrande från lindarna.
De dagar det inte blåser för hårt.
Ljudet från tusentals bin som pollinerar.
Musik från en skapelseakt!
Lika förunderligt varje sommar i juli.
Bär de inte, bina alltså, på tusen och åter
tusen berättelser som ska berättas igen
och om igen
varje sommar i juli.
Andra bloggar om Öland: Andra bloggar om Kista:

©Thommy Sjöberg

Wimbledon a la Twitter

Henman Hill en plats att vallfärda till nästa år för Kistalight? Festligt och folkligt tänk att blogga därifrån! Bild: Från Telegraph uk

Federer årets mästare i Wimbledon och alla tiders mästare i Grand Slam. Den elegant spelade schweizaren har nu 15 GS-titlar trots att han inte spelade bra igår, så vann han som vanligt ändå.
Starkt!
Kistalight provar Twitterformatet nedan, 140 tecken, för att kommentera matchen. Upplivade blev vi i alla fall av Andy Roddicks energiska spel och att han faktiskt styrde matchen under långa stunder och snöpligt förlorade i andra sets tie-break. I år Inga jordgubbar med mousserande vin men väl en dansk bärs i fåtöljen hemma i Kista. Spännande eftermiddag framför TV:n med avslut för tidernas längsta femte set i en Wimbledon-final. En rysare men Borg vs McEnroe 1980 är fortfarande en större match.

Federer vann inte matchen.
Det var Roddick som förlorade
Han ägde matchen
men slog bort de avgörande poängen
Federer trots allt i Wimbledon!

Andra bloggar om Wimbledon: Andra bloggar om tennis: Andra bloggar om Kista
©Thommy Sjöberg

Junilistan Light

Anna Gavalda – Jag skulle vilja… bästsäljande novellsamling
Kistalight funderar på sin sommarläsning. Det gäller att ha ett öppet sinne. Försöka hitta nya läsupplevelser.
- Varför upprätta långa listor?
Botaniserar och surfar runt bland läsande bloggare, bokhoror, Ad libris och de stora tidningarnas kultursidor.
Försöker hitta ett tema!
- Kanske lite franskt?
Låter intuitionen och slumpen styra för några bra val av läsande och så här blev det i juni när väl skolan var slut och det fanns, nåja, tid och plats för läsande under korkeken.

Anna Gavalda Jag skulle vilja att någon väntade på mig någonstans – Je voudrais… En samling av 12 noveller som varit en miljonsäljare i Frankrike. Kistalight kommer att tänka på deckarförfattaren Dennis Lehanes råd för hur man skriver en bestseller.
- Se till att skapa en romanhjälte, hjältinna, som alla läsare vill ligga med och du har skrivit din bestseller.
Gillar Gavaldas noveller. Alla har definitivt en skruv eller en twist som funkar och temat är kärlek och sex men mest handlar det om att ingenting blir vad man tänkt sig.
Det uppstår alltså förvecklingar som är sensuella, rara, drastiska, komiska, goda, grova och råa, och oftast blir inte någonting av.
Den gode läsaren kan säkert gissa av vad!
Det märks att Anna Gavalda arbetat som lärare. I hennes noveller figurerar oftast unga människor i dråpliga situationer. Novellerna skulle kunna vara goda föredömen i en skrivarskola allt ifrån det hårdkokta exemplet Katgut (kirurgisk tråd) till mjukisen bäddsoffan Klick klack från IKEA. Den senare novellen råkade Kistalight läsa just som vi lyssnade på Ingvar Kamprads sommarprogram.
- Sannerligen är IKEA ett världsbegrepp.
Dessutom skriver Anna Gavalda en utmärkt dialog vilket Kistalight kommer att studera en aning i sommar för vi har köpt hennes senaste bok Lyckan är en sällsam fågel.
Betyg för Jag skulle vilja... fem bäddsoffor från IKEA av fem.


No och jag av Delphine de Vigan ytterligare en välsäljande och dessutom prisbelönt bok från Frankrike

No och jag har fått medioker kritik både i DN och Situation Stockholm för att den är som de skriver förutsägbar och mest består av klicheer i sin beskrivning av den unga uteliggaren NO.
Kistalight håller inte med utan tycker att No och jag är både välskriven från ett ungdomligt perspektiv, unga jobbar just med klicheer, huvudpersonen i boken är faktiskt Lou en ung överintelligent tjej som tar sig an No.
Plus att boken har massor av fina iakttagelser och träffande beskrivningar från skolans värld av hennes lärare och klasskamrater.
- En värld Kistalight känner sig hemma i!
Lous projekt i skolan i att hålla ett föredrag i So om uteliggare, impulsval, för den stränge monsieur Marin är bokens clou.
Föredraget blir utmärkt, 18/20, och monsieur Marin är engagerad i ämnet och kallar Lou för en utopist. Lou är inte säker på vem som egentligen är utopist av de två:
"Jag är kanske utopist men jag har åtminstone strumpor i samma färg på mig, vilket han inte alltid har. Om man går omkring med en röd och en grön strumpa inför trettio elever måste man vara lite i det blå, det är jag övertygad om."
Om uteliggare och deras liv är ett tema i boken är den bakomliggande contexten den dysfunktionella familjen. Lou har sin deprimerade (depression) mamma men överlever tack vare sina små projekt och genom att vara duktig i skolan. Hennes klasskompis Lucas som blir Lous gode vän är mer en värsting med bägge sina föräldrar frånvarande men där finns det pengar och en samhällelig ställning och Lucas har någonstans en hel del förnuft och reder sig säkert ändå i slutänden. Värre då för No uteliggaren som i sin barndom har blivit förskjuten av sin mor och fadern vet hon inte vem det är och hon har hamnat på gatan. Men hon när en dröm om att flytta till Irland dit en gammal pojkvän sökt sig.
Delphine de Vigans Jag och No har ett öppet slut och undviker de flesta pekpinnarna och den politiska korrektheten vilket vi på Kistalight alltid upplever som uppmuntrande.
Betyg fem Situation Stockholm av fem.
Varför inte köpa en situation Stockholm nästa gång du får chansen?


Kistalight fortsätter sitt franska tema. Varför inte med en dvd? Bild ovan från den franska episodfilmen Paris je táime som vi gluggade på i juni med en rad spännande filmare som regissörer .
Kolla gärna bröderna Coens skildring av metrostationen Tuilerierna där Mona Lisas leende får nya dimensioner.
Kistalight gillar det lilla och korta formatet såväl på film som i text.
- Bara att köra en bit då och då med favoriter som Natalie Portman, Gene Rowlands, Juliette Binoche och som sagt Bröderna Coen.
- Paris Je táime!


Kistalights Junilista får även innehålla en gammal favorit som Jenny Diski - så nu lämnar vi det franska temat.
Här med en återupptagen läsning av den Motvillige resnären. Diski trivs bäst hemma i läsfåtöljen men har ofrivilligt blivit en resenär och reseskildrare något hon brottas en del med i boken. Trots allt är hon som bäst när hon är på resande fot med massor av fina slående, ironiska iakttagelser och detaljer. Sina iakttagelser kopplar hon gärna till hågkomster från en besvärlig och plågsam ungdom. Berättartekniken blir då en sorts parallellhandling som driver berättelsen framåt här även med Montaigne som förebild. Några höjdpunkter är Bungyjump på Nya Zeeland och renskiljning i Lappland.
- Se där vilken spännvidd!
Betyg: Fem renar av fem


Så har vi på Kistalight läst katalogen om Clay Ketter med essäer av Lars Nittve, Magnus af Petersens och Sven-Olof Wallenstein.
Lite klokare blir vi på teorin bakom Ketters horisontella fotograferande men bara lite genom att läsa Wallensteins essä Ytornas konst - The Art of surfaces. Massor av fina bilder och illustrationer i katalogen Clay Ketter Moderna Museet. Speciellt gillar vi verken Poolside Motel och holiday Drive detail. Faktiskt spelar IKEA modeller en stor roll även i Ketters konst här i form av avskalade skåp.
Betyg Fem Poolside Motel av fem

Junilistan a la Kistalight - Det blev en lista i alla fall!

• Anna Gavalda Jag skulle vilja att någon väntade på mig någonstans
• Delphine de Vigan No och jag
• Paris Je táime Episodfilm Bröderna Coen m fl
• Jenny Diski Den Motvillige resnären
• Clay Ketter utställningskatalog Moderna Museet
• Och - Varför inte läsa Kistalight goes Ryan on line gratis!

Andra bloggar om sommarläsning Andra bloggar om Frankrike
Andra bloggar om Kista Andra bloggar om författare: Andra bloggar om litteratur
©Thommy Sjöberg

Fourth of july Light

Jimi Hendrix från Woodstock 1969 Star med Spangled Banner och en illustration till en artikel från Rolling Stone, Shelter from the storm, som handlar om känslorna efter nine eleven 2001.
I dag Fourth of July, Independed day, nationaldagen som minne av självständighetsförklaringen 4 juli 1776, och en av det amerikanska frihetsprojektets viktigaste symboler. Ett projekt som Barack Obama är på väg att återerövra med sitt Changes och Yes we can. I dagarna öppnar även Frihetsgudinnan för allmänheten efter traumat 11 september.
Självständighetsförklaringen och den amerikanska konstitutionen som förebild för frihetsideal och USA som ledare för den demokratiska världen har de senaste åren fått sina törnar; 11 september och kritiken kring krigen i Irak och Afghanistan.
Vill man läsa en utmärkt bok om USA och dess frihetliga idéer och manifestationer finns Göran Rosenberg och hans FRIARE KAN INGEN VARA: DEN AMERIKANSKA IDÉN FRÅN REVOLUTION TILL REAGAN - OCH LITE TILL. En bok med idéhistoria och reportage som står sig utmärkt väl även i ett internationellt perspektiv.
- Kan vara ett tips för sommarläsningen.

En bloggare med utsiktsplats från Silicon valley i San Fransiscobukten som alltid har intressanta inslag både om high teech, miljöer, människor och speciella amerikanska företeelser är Det Progressiva USA. Ibland finns även där riktigt läsvärda bitar om Sverige och svenskarna med (si så där) the western frontier vid Stilla havet som utsiktsplats.
Vill man hitta patriotiska sånger om USA kombinerat med en utmärkt artikel från tiden runt 11 september 01 finns Shelter from the storm från Rolling Stone av David Fricke.

Lite svärta måste det naturligtvis finnas kring alla patriotiska dagar! Från Kistalight väljer vi att fråga varför dessa tragiska nästan ödesbestämda öden för de stora amerikanska artisterna?
- Just ordinary boys or girls!
- Eller king of pop, king of rock och queen of comedy!
- Jacko, Elvis och Marylin!
- De med rötter hos folket.
- Neverland, Graceland eller bara en swimmingpool hos Monroe.
- Vad berättar dom och deras öden om den amerikanska drömmen?
- Och projektet frihet?

Patriotisk, nåja, spellista för fourth of july

Star Spangled Banner Jimi Hendrix
Stars and Stripes Forever John Williams
Star Spangled Banner Christina Aquilera
This land is your land Woody Guthrie
Bara för mycket - God Bless America Celine Dion
Här snackar vi real patriotism This land is your land Barack Obama och Bruce Springsteen
Svenska bloggar om: USA:s nationalsång Andra bloggar om Kista:
©Thommy Sjöberg

En Midsommarnattsdröm

Å dessa författare och deras katter. Här Anna Gavalda vars novellsamling Jag skulle vilja att någon väntade på mig någonstans Kistalight har läst under midsommarhelgen.

Sju blommor under kudden – tja…
- Farsan igår såg du ut som en förmögen fransk framgångsrik författare säger sonen Love. (Kistalight som har överraskats med dotterns bröllop, vi kanske berättar mer om detta en annan gång, är dagen till ära iklädd linnekostym från Gant och randig tröja under den svarta ylletröjan plus vit keps som skydd mot kylig nordan ifrån Kalmarsund.)
- Jo jag tackar jag nyss influgen från Nice, lämnat cafébordet vid Promenad Anglais, lättat på sidenscarfen när siroccons heta vindar blåser, druckit ur espresson och fångat en flight mot Kastrup, hyrt in en liten Cessna för vidare färd mot Ölanda.
- Jo jag tackar jag!

En sådan dialog påverkar säkert midsommarnattens drömmar, säkert också läsningen av Je voudrais… och så har det ju varit bröllop.
Klättrar över staket, går över stättor, smyger förbi ett plank och plötsligt befinner jag mig på Svenska fotbollsförbundets kansli i Solna. Där står en parant och chic Anna Gavalda. Hon ler igenkännande.
- Bon jour Thommy, Thommy avec th.
- Tjena Anna säger jag har du biljetter till matchen ikväll (Ma compine avez vous de billet pour le match ce soir - ungefär så)
Kommer ej ihåg svaret men, oh, verserat var det.
Matchen ja, måste ha varit Sveriges U21-match mot Serbien.
- Those crazy dreams!
Sedan måste jag klättra ned för en djärv vertikal bergsbrant, en via Feratta, där bultar, kilar och karbiner redan är fixade, hissnande känsla inför höjden, passerar nya hinder och häckar.
En trio av trubadurer och diktare av typ äldre medelålders snitt, 40-talister, dyker upp på scenen. En scen som liknar Washington Square i Greenwich Village i New York.
- Du Thommy, Thommy med th skanderar dom!
- Vi är alla poeter och diktare!
Andra bloggar om Öland: Andra bloggar om Kista:
Andra bloggar om författare: Andra bloggar om litteratur
©Thommy Sjöberg