Brev till Bob

Fyrtio år sedan Highway 61 kom på skivdiskarna - firas med ett gammalt brev!

Brev till Bob
Tjaba Bob, brev från en fan ifrån en gammal slottsruin.
Tog inte biljetterna slut på några timmar så där i början av april?
Samma magi fortfarande Bob!
Där ändras inte tiderna, trots att du fyllt sexti!
Såg dig första gången på Skärmarbrinks T-station!
Ja på ett skivomslag alltså - bärandes av en ung litteraturstudent.
Du såg gammal ut där på framsidan då du blickade fram bakom titeln The times they are a changing.
Ja som du redan då faktiskt insett och upplevt det mesta i tillvaron!
Lyckades den gången 1964 fixa ett exemplar av skivan genom ett köp på fiket mitt emot Adolf Fredriks musikgymnasium i Stockholm, så småningom kom ju dina skivor ut i den vanliga handeln.
I dag har jag inte lyckats fixa några biljetter här till konserten i Borgholm på Öland.
Things have changed!
Du Bob, din gamle bard, istället picknickar vi och avnjuter din konsert på alvaret framför den belysta ruinen i skymningen och här undrar jag om inte ditt artisteri fått sin perfekta inramning.
Århundraden av historiska avlagringar kring den belysta ruinen, Alvarets karga skönhet, fullmånen som börjar titta fram bortom enbuskarna, That big, fat moon gonna shine like spoon och runt hörnet finns faktiskt riktiga prinsessor, en prins, ja till och med en kung och drottning i ett italienskt inspirerat litet slott.
Nedanför dig Bob har du Landborgen och en vegetativ grönska och ett sund som skimrar i solnedgången och kvällen är ljum och framför dig har du en medveten, om än inte helt ung, publik som entusiastiskt följer dig utan att ställa töntiga frågor om konstens roll eller texternas mening.
När din musiks klanger klingar ut från Slottsruinen känns dina gamla klassiska låtar som små poetiska glada miniatyrer: En rockhälsning med poesi direkt från alvarskanten i Borgholm.
Ja här skulle Series of dreams passa!
Kanske sjöng du den - picknickgänget bredvid oss glammade så väldigt, en del toner tog vinden och faktiskt var det någon tok som verkade övningsflyga runt ruinen (kanske Ölandsbladets utsände som försökte kringgå fotoförbudet?) och så distraherades vi av tornsvalornas kvitter och piruetter men dom hör ju till vid en gammal slottsruin.
Förresten ett försenat grattis från en gräsrotsfan på sextioårsdagen.
Missen med biljetterna!
Ja vi höjer vår tändare här från vår picknick vid de doftande rosenbuskarna och saluterar dig Bob och önskar dig en paus från din Never Ending World Tour.
Mailed from Desolation row
Back>< Just for fun
© Thommy Sjöberg