Bob Dylan 70 och nymålat med Kistalight

  Stairway to heaven Kistalight i funderartagen – dags för nostalgi! Här på Kuriska näsets norra strandvallar. Bild Love Sjöberg/Kistalight

Nymålat med Bob

Minns sommaren och skapar en liten traditionsenlig bok till jul på Kistalight.

 I år får det duga med webben.
Får bli en NET-version!

 Tema - hyllningar kring Bob Dylan som i år fyllde 70 och nostalgibitar!

Fokuserar på några bitar kring hans magiska ungomsår. Åren då han hade sin kreativa höjdpunkt och då han skapade en rad mästerverk på albumen Freewheelin, The times they are a changing, Another side, Bringing all back home, Highway 61 och Blonde on blonde.

En artistisk explosion som blev en sångskatt!

Från några år i mitten på 1960-talet då han tolkade och blev ett språkrör, nästan ett medium, för en hel generation.

  För Kistalight som de åren drömde om konsten och ”pluggade” student men mest fick knega som målarlärling och hade fullt sjå med att bli vuxen!

I Bob fick vi en kompis i våra försök att hitta en väg ut från en tilltufsad barn och ungdomstid!

Något som vi inte hade så där alldeles klart för oss.

Lyssnande förstås även på massor av popmusik, såg fransk film och läste en del

- Någon gång på 60-talet!
 Miles Davis said:
 Spela inte det du vet. Spela det du inte vet! Spela inte vad som finns. Spela vad som inte finns!
Något som också kunde vara Bobs motto!

 Okej säger vi på Kistalight! Vi som i dag ser på Bob med mer vuxna ögon men gärna återvänder, här något oredigerat, för några nostalgiska minnesbitar om Bob och våra målaräventyr i ungdomen.

Nymålat

* Bob Dylan 70 - 4th West street N.Y

* Kulturarbetare
* Bob Dylan 70 - Woodstock
* Kulturarbetare i triumf
* Bob Dylan 70 - Newport Rhode Island
* Kulturarbetare i farten
* Bob Dylan 70 - Kista - en Dylanologs bekännelser
* Strukturalism Light
* Bob Dylan 70 - City Light San Francisco
* Dostojevskij i Hökarängen
* Bob Dylan 70 - Kista covers
* Tillvarons hundar

Nymålat - en gång till - the paint is wet 

*  Bob och snygga spiror...
* Reality revisited - Moderna
* Bob Dylan – krönikör och ett blåsigt ledmotiv
* Nostalgia Light

Här kunde det vara naturligt att sluta men vi pytsar på med några burkar (bitar) till

* Karin Mamma Andersson
* En gång till K M A
* Clay Ketter - Kistalight på Moderna
* Ed Ruscha Light
* Lee Lozano - en fighter
* Fascinate Light
* Graffiti Light - Highway

Här passar vi på att avrunda Nymålat med Bob så får vi se om det blir en pappersupplaga, bok, av bitarna någon gång i framtiden.  

GOTT NYTT ÅR OCH GOD FORTSÄTTNING FRÅN KISTALIGHT!

Andra bloggar om Kista  Lokala författare Andra bloggar om litteratur
Andra bloggar om Nobelpriset i litteratur Andra bloggar om Woodstock
Andra bloggar om Bob Dylan  Andra bloggar om målare

©/Thommy Sjöberg

Tillvarons hundar

I brist på schäferhundar i Kistalights arkiv får det bli Rauschenbergs Monogram.
Vem ska rädda dig Bente
Från tillvarons hundar
Ulf Lundell

Varje morgon likadant!
Ringsignalen, dörren öppnas, den kraftfulla schäferhunden står på bakbenen och lägger framtassarna på Kistalights axlar och hälsar välkommen.
Lika överraskad varje dag!
Bland kryddvägar och veckodagar i Hökarängen på sjuttiotalet med uppgift att måla om och tapetsera en utbränd lägenhet, nåja rum, hos deppig ung man.
Brandorsak, konflikt med försäkringskassan om rätten till sjukpeng eller var det bara slut med tjejen?
Hur som helst ligger vår unge man på soffan i vardagsrummet, deppar, tycker sig ha något med nerverna eller var det huvudet vilket han absolut vill bevisa för försäkringskassan och de sociala myndigheterna.
Till vänster bakom soffan det utbrända rummet där taket ska målas om, tapetrester ska rivas, väggar måste bredspacklas och nya tapeter ska hängas. Schäfern och Kistalight bekantar sig med varandra och eftersom vi till vardags bor i vänsterkollektiv eldar vi på, ursäkta uttrycket, om samhället i snacket med vår deppige unge man.
Schäfern, kommer tyvärr inte ihåg namnet, ser förvånansvärt välvårdad ut och är inte av den raggiga typen som man kan se hos missbrukare.
Just den här veckan lyser den kapitalistiska utsugaren, till målarmästare med sin frånvaro - se Kistalight som boende i vänsterkollektiv och med studier av Marx och Engels i ryggsäcken, .
Han var nämligen dödskraj för schäferhundar.
Arbetsro alltså – nåja vår målarmästare var mer en hygglig och robust karl som antingen kunde beskrivas som snål eller väldigt ekonomisk. Eftersom Kistalight jobbade på ackord gällde det att få till det. Allt var inte mätbart enligt ackordslistor och då fick man skriva upp timtid. Kan ungefär beskrivas som extra timmar utöver ackordet. Om detta pågick oftast en diskussion där Kistalight oftast föll till föga mot sin kapitalistiska utsugare till målarmästare. I ärlighetens namn fick man även tillstå att det inte fanns så stora marginaler till vinster.
Nåja man kunde göra ett gott hantverk istället.
Andra dagar kunde vår målarmästare berätta om hur det var förr i Hökarängen - på pionjärtiden.
Hökis kallades för Skittunnan!
Det var de första åren. Massor av hus byggdes kring veckodagsgatorna – ”ett miljonprogram” på det sena fyrtiotalet. Lätta masonitskivor som mellanväggar utöver de bärande murade väggarna och med torrdass på gården. Inflyttningen från landsbygden pågick redan då för fullt och Hökarängen blev känt som något av Vilda västern där skitkorvarna, latrinet, kunde flyga genom luften från de öppna fönstren. Sedan förnyades Hökis, restaurerades, bland annat genom vår firma Andreassons måleri men det är som man brukar säga en annan historia.
Dagarna går i det inte allt för glassiga Hökarängen bland kryddvägar och veckodagar i Söderförort. Vår unge deppige man ojar sig på soffan, Kistalight eldar på, ursäktar fortfarande uttrycket, om samhällets orättvisor och kapitalismens förfall, medan arbetet framskrider.
Vårt kraftpaket till schäfer deltar nyfiket, sitter plats bredvid tapetbordet, medan Kistalights vevar på med tapetgrejerna (mäta, riva, klistra, skära, sätta).
När det är dags för slutfinishen med att sätta tapeterna och vi stryker ut vådorna nedtill med vår tapetborste känner vi en stor blöt tunga som slickar vår kind. Kistalight ser knappt med högra ögat, gammal ögonskada, och har inte märkt att vår schäfer, vi kan kalla honom Freddie, smugit upp och saluterar Kistalights arbete med närkontakt.
Målarmästaren som heter Ove har äntligen dykt upp, ryser när han ser kraftpaketet till schäfer och säger till Kistalight.
Du som har sån tumme med folk och fä här i Hökarängen borde absolut fortsätta med dina studier!(Kistalight som då både hade tagit studenten på Natur på Norra Latin och klarat av akademiska betyg i matematik på Stockholms universitet, vet inte riktigt vad han ska göra med sina studier, utan läser istället lassvis med böcker, samhälle och skönlitteratur, bor i vänsterkollektiv och trivs ganska bra med sitt målarjobb i de södra förorterna)
Socialhögskolan kunde vara något säger vår robuste hygglige målarmästare med eftertryck.
Då blir du aldrig arbetslös!
Socionomer behövs här ute i Hökis.

                                                  Bente - Ulf Lundell från debutalbumet Vargmåne

Epilog:
Gå på min högra sida säger min fru när vi är ute på promenad om vi möter en värstinghund. Hon vet att jag innerst inne är skraj för stora jyckar.
 Men det är klart schäfer - Freddie från Hökarängen var rena velourhunden jämfört med dagens monsterdogs till kamphundar som du kan möta på promenad i grönskan längs Järvafältet runt Kista, Rinkeby, Husby och Akalla!
Si så där några år in på 2000-talet!
Andra bloggar om Kista: Andra bloggar om Hökarängen Andra bloggar om arkitektur
©Thommy Sjöberg

Strukturalism Light

Vi ligger lite lågt med närvaron på Kistalight så här i sommartid, med bloggen såväl som med skolan! Tack för bilden Goehle!


Ser i veckan att Svd har haft en intressant krönika (av Elisabet Andersson) om kvarter garnisonen på Östermalm i serien om sevärda byggnader i Stockholm.
- Måste ha varit 1971 som Kistalight sommarjobbade där som målare!
- Hade inte en aning då om att nyckelord för bygget var kommunikation och flexibilitet.
Hur som helst här skapades då en 350 meter lång byggnad med flyttbara moduler och möjlighet till förändring i kontorsmiljöerna.
Garnisonen var när den stod klart norra Europas största kontorshus och Stockholms längsta byggnad och arkitekten hette Tage Hertzell. Kistalight som lite vagt drömde om att bli arkitekt (handlade egentligen mer om en romantisk konstnärsdröm) hade då ingen aning om allt detta. Målarlaget bestod säkert av en cirka 25 gubbar. Många var från Dalarna och en grupp med lagbasen i spetsen var från Hälsingland och veckopendlade. Kistalight hamnade i lag med en annan ung kille som jag tror hette Klas-Göran.
- Vi var yngst.
- Vi var sist anställda och vi var bara sommarjobbare.
Uppdrag att måla ett litet rör bakom en betongpelare, trångt, och en bit rör bakom det redan målade elementet som fanns i alla rum. För övrigt var alla delar klara - så kallade färdiga moduler.Varje morgon, klockan sju, en lång korridor med hundratals rum! (Gillade alltid energin när målarna körde igång varje dag med att hämta färg och verktyg i vår målarbod.)Utrustning en burk färg med handtag och en burk med två elementpenslar och en lackpensel, möjligen hade vi också en spegel för att kolla att det kom färg bakom rören. Klädsel målarbrallor och T-shirt, på knäna tejpade skumgummiplattor.Sedan så var det bara att köra på.
- Skymtade man inte ljuset så där i slutet av den drygt hundra meter långa korridoren? Vi tog var sin sida Kistalight och Klas-Göran.På kvällen var ytterligare en korridor slutförd och hm…hm.
- Skönt att det var studier som gällde till hösten.
Om strukturalism som idé hos byggnadsstyrelsen och andra modefilosofier hade vi inte en susning!
Trots allt fanns det en viss arbetsrotation med målaruppgifterna på kvarter Garnisonen. Korridorjobbet med rörbitarna roterade men några veckor blev det och kanske en månad. Andra uppgifter kunde vara, Kistalight ersatte sjuk kille, i spruttältet och sprutmålade element och blev färgförgiftad. Faktiskt kom vi att extrajobba under hösten 71 på Garnisonen, målade rör i källaren, och under sommaren 1972 var vi med på slutfinishen, målarbättringar på bygget - ej arbetslag då. Bättringar som aldrig tycktes bli klara när inte ackordspiskan ven.
Ordväxling:
- Jag kan jobba över! (Kistalight)
- Kan du inte börja med att jobba heltid! (Vaken och i och för sig riktigt bussig verkmästare som hade koll på att Kistalight gärna hade en akademisk kvart mest varje morgon.) Verkmästaren som grejade fina bättringsjobben för Kistalight och oroade sig för att slutfinishen aldrig blev klar skickade till slut en gubbe till för att få till det tyckte Kistalight var aningen komplicerad med sina ambitioner att studera och som han sa.
- Jag har enkla gubbar från landet här i mitt lag som inte vet av något annat än att knega på dagen lång än att fundera över frågor om almar i Kungsträdgården och rockfester på Gärdet.
- Komplicerad tänkte Kistalight!
- Vem tar inte chansen att se ljuset i form av lite studier när man har klarat av en drygt hundra meter lång korridor varje dag där en liten bit rör ska målas.
- Bakom en trång betongpelare.
Andra bloggar om arkitektur Andra bloggar om Kista
©Thommy Sjöberg

Reality revisited - Moderna

Retuscherad bild – lägg märke till plantorna – en skruvad dokumentär bild från 1970-talet. Bild: Melissa Shook

I veckan var Kistalight på vernissage på Moderna Åter till verkligheten. Curator Anna Tellgren med flera har grävt i museets fotosamlingar och plockat fram närmare 400 bilder från framförallt 1960 och 70-tal.
Kombinationen av Lars Nittves charmigt vänliga invigningstal med pedagogisk finess, han har snudd på rockstjärnekarisma, sponsorvin och antecknande, vännernas laxmeny från restaurangen, DJ som spelar Van the man, mingel - såg några obestämbara kändisar och kramade om sommargrannen Hedberg som ofta är med när det är något på gång. Plus massor av bekanta bilder from the sixties och förstås 70-talet får Kistalight att gå igång och känna feststämning.

Första bilderna som griper tag finns redan till vänster vid entrén i genren dokumentär och arbetsliv. Några porträtt av sprutmålare från ett varv i Göteborg. Kistalight noterade inte fotografen men vi känner väl igen bilderna sedan tidigare. Insiktsfulla porträtt som förmedlar den där lätt overkliga klibbiga känslan av att ha stått i ett sprutbås hela dagen. Vi vet för i vår ungdom prövade vi på det när vi jobbade som målare på byggnationen av kvarter Garnisonen. Under någon vecka, arbetsrotation gällde på bygget, sprutade vi rör och element (sommarjobbade) och drabbades av lättare färgförgiftning. I dag är Garnisonen ett ofantligt byråkratiskt komplex längs Narvavägen på Östermalm.
Bilderna, svartvita, når i kraft av sin känslighet längre än att bara vara några dokumentära bilder från ett hårt arbetsliv. De har en
konstnärlig lyster med en religiös prägel som fångar utsattheten hos målarjobbarna.
Kanske är utsatthet det gemensamma temat för många av fotografierna.
Hur som helst inspirationen hämtas ofta från utkanten av samhället bland de marginaliserade; som hos Larry Clarks drogmissbrukare från Tulsa. Från Manhattans slum har vi Melissa Shook som utforskar det egna jaget och kroppen. Något liknande gör även svenska Eva Klason. Där finns Hasse Persson som lyfter fram det andra USA i sina amerikabilder. Listan kan göras lång på deltagande fotografer.
På Kistalight nämner vi även Anders Petersen och hans dunkla bilder från barer på Reperbahn med nog så luggslitna typer och underdogs. Petersen följer sin läromästare Christer Strömholm i spåren med sina Hamburgbilder. De återfinns i hans hyllade debutbok, Café Lehmitz från 1978.
Det finns även ett Öst och Väst tema på utställningen. Kistalight fångas här av Antanas Sutkus och hans humanistiskt färgade fotografi i Cartier-Bressons anda. Hans fotobok People of Lithuania blir även den sett ur hans perspektiv en bok om utsatta.
Kistalight som ständigt är på nostalgijakt när det gäller 1960 och 70-tal tycker att det är en utställning som har en spännande estetik med en skruvad dokumentär fotografi som en genomgående hållning. En sorts berättelser, om man så vill, som ur realismen fångar, förebådar och tolkar andra rörelser och stämningar i samhället än den officiella bilden och det som var politiskt korrekt. En värld som det är lätt att känna igen sig i dag.
När vernissagen är över för kvällen vid niotiden, en grå panter går hem tidigt, spelar DJ:n Van Morrisons gamla klassiker Moondance.

Well, it's a marvelous night for a Moondance
With the stars up above in your eyes
...
And all the night's magic seems to whisper and hush
And all the soft moonlight seems to shine in your blush

Svänger skönt!
När vi kommer hem till Kista sitter katten på utebordet på terrassen och kisar mot fullmånen i söder strax bortom Kistaskrapan.
- Grr!

Andra bloggar om Kista: Andra bloggar om Moderna museet
©Thommy Sjöberg

Färgladan i Sandby

Färgladan på Norra Öland i Sandby strax norr om Löttorp – välordnad och välsorterad färgaffär för proffs och amatörer Bild: Thommy Sjöberg

Fantasi i Augusti

- Målarjobb finns det hur mycket som helst här på Norra Öland! Stugägare och sommarölänningar formligen skriker efter hantverkare och det verkar inte vara någon ände på behovet.
- Känner du någon målare så säg bara till säger Charlotte Harrieson på Färgladan i Sandby när Kistalight är på besök - flitigt renoverande som vi är i sommar.

Ja visserligen har man varit målare i sin ungdom för ett antal år sedan men det kanske ändå skulle kunna funka? Kan inte låta bli att fantisera över idén om att slå till med några år som entreprenör, målarskutt, på Norra Öland. Sanningens ögonblick börjar ju närma sig för en lärare med sommarlov.
- Augusti och skolstart!
Tänk att slippa ändlösa konferenser där målen för verksamheten hänger i luften som regntunga stackmoln över fastlandet. Tänk att få slippa tjatet kring mobiltelefoner, I-pod och MP3, dessa eterns algblomningar.
Klart man skulle sakna orerandet i klassrummet, sprida kunskapens lyster, coachningens glädje och alla Tjenare Thommy. Fikastunderna med kollegerna förstås när vi snackar och utvecklar allt mellan himmel (de stunder när eleverna är med oss) och jord (de stunder eleverna inte är med oss).
Tänk att susa fram i det Öländska landskapet i norr – här Stig Kastberg som personlig uttolkare av det öländska landskapet Bild: Thommy Sjöberg

Nä tänk att istället lasta kombin med målargrejer, stegar och färg, susa runt i det nätta landskapet bland de små gårdarna, hagarna med betande får, de soldränkta alvarstegarna, strandängarna i öster där kossorna slår med svansen och kalkflishällarna i väst med landborgen och mer norrut tallhedarna med sandiga Böda. Säkert kommer du också att träffa riktiga ölänningar på din väg att friska upp och färgsätta stugor här i världen. Härligt på sensommaren med Ölands milda kustklimat och hur lugnt som helst när sommargästerna har lämnat ön
- Vara en riktig yrkesman – en som kan sina grejer! Hm…hm frun skulle nog kunna blanda ut grundfärgen med lite olja alldeles utmärkt för de gamla vindskivorna. Faktiskt finns det möjlighet att tjäna lite pengar också om man är flink med penslarna och ligger i.
- Skulle ryggen hålla och hur skulle det funka med jacket (ögat)? Har det hänt mycket när det gäller teknisk utveckling med färg och verktyg? Hur som helst i dag arbetar man mest med vattenbaserade färger.
- Mindre skadligt då!

Stopp – Telegram (Ingen Internet uppkoppling) till skolan där jag jobbar
- Blir kvar här på Norra Öland!
Stopp
- Återvänder tidigast i november 2013!

Fantasi i augusti - Sommartider hej…hej!
Andra bloggar om Öland: Andra bloggar om sommarlov:

© Thommy Sjöberg