Saturday, August 22, 2009

Woodstock Light

En av flera berömda Bob Dylan fotografier från Bernards café i Woodstock av Daniel Kramer

I veckan (back in school) och fyrtio år sedan Woodstockfestivalen ägde rum och mer än fyrtio år sedan Kistalight tog sig ut i stora världen och skulle livnära sig som målarlärling och "plugga student" på Komvux och 45 år sedan vi drabbades av Leif Nyléns briljanta essä om Bob på DN:s kultursidor.
- Såg Bob samma dag på Skärmarbrinks T-station.
- Ja på ett skivomslag alltså - bärandes av en ung litteraturstudent. Han såg gammal ut där på framsidan då han blickade fram bakom titeln The times they are a changing.
- Ja som Bob redan då faktiskt insett och upplevt det mesta i tillvaron!
Lyckades fixa ett exemplar av skivan genom ett köp på fiket mitt emot Adolf Fredriks musikgymnasium i Stockholm, så småningom kom ju hans skivor ut i den vanliga handeln.
- Sedan var det kört!
Undrar om inte Bob betydde mer som introduktör och förebild än lärarna i plugget av litteratur och lyrik.
- En musikens trickster av modernistisk rockpoesi med gnisslande munspel och elgitarr som samlade spännande musiker omkring sig.
- Föreställningen om Woodstock och Bob Dylan ; motorcykelolycka, gåtfull tystnad, Sara, familj och barn, Big Pink och trots allt nya låtar betydde en del av magin kring 69 års Music and Art Fair festival.
- Woodstock som symbol för bohemisk retreat, kreativitet och med Bob som familjefar och bandledare (The Band).
Nära Woodstock hade också en av den amerikanska litteraturens stora radikaler sitt hem under några år. I Croton-on-Hudson levde John Reed och Louise Bryant som äkta makar under några år innan Reed försvann till Sankt Petersburg och den ryska revolutionen (1917) och skrev Tio dagar som skakade världen. Ett av de mest klassiska reportage som finns inom journalistiken. Ett reportage som andas närvaro och atmosfär av en omvälvande historisk händelse.
Närvaro, atmosfär och radikal anda blev det också när väl filmen om Woodstockfestivalen redigerades och visades upp för världen. Kaos och ekonomisk katastrof medan den pågick. Kreativ succé, harmoni (kidsen höll sams trots kaos) och en höjdpunkt för det radikala 60-talet i USA när det hela var över och nedklippt till en spelfilm. Både när det gällde de flummiga hippieidealen och den mer ideologiska studentrörelsen.
Frågan är om inte Bobs ande svävade över hela festivalen och låten, Woodstock, som fångade hela festen skrevs av Joni Mitchell som inte ens fanns på plats när det hela begav sig.
En festival som en jätttelik gratis nedladdning, kidsen grejar en happening och några artister inspireras som aldrig förr; Ritchie Havens, Janis Joplin, Santana, Jimi Hendrix med nationalsången och kanske mest magisk av alla Joe Cooker med With a little help from my friend.

Would you believe in a love at first sight
Yes, I'm certain that it happens all the time

What do you see when you turn out the light
I can't tell you but I know it's mine

Trots allt; kanske var festivalen bara en slutlfas för 60-talsprojektet, mer en dröm än verklighet och på sikt förödande med drogerna. Dylan familjefar och lantbo istället för modernistisk rockpoet och en som inte ställde upp på festen. Bethel (där festivalen ägde rum) låg egentligen långt från Woodstock.
- Viktigast av allt ett genomfört kreativt kaosprojekt och avantgarde istället för kommersialism, så blev förstås festivalen ändå riktigt lönsam till slut!
Andra bloggar om Bob Dylan Andra bloggar om Kista: Andra bloggar om Woodstock
©Thommy Sjöberg

Labels: , , , ,

2 Comments:

Blogger Love Sjöberg said...

coolt och läsa om livsavgörande beslut...hur hade den gamle vise filosofen farsan varit utan Bob?måste även säga att viss likhet finnes mellan en ung Bob Dylan och en ung Thommy Sjöberg...

2:07 PM  
Blogger LarsThommy said...

Hm...hm ungefär samma kalufs säkert inspirerat av Bob plus samma kerubkinder - mindre inspirerat av Bob och kanske en viss narcissism - när det togs bilder.Tiran, jacket eller ena ögat pekade dock i Zenit mer som Marty Feldman från Monthy Pytongänget där.
Mest funkar Bob som en sorts igångsättare. Rösten, munspelet, texterna med bilderna, berättandet och lyriken får igång den egna lusten att berätta och skapa.
Bob som ett medium för en generation - men någon tänkare och filosof är han absolut inte!
- Kanske mer som råttfångaren i Hamelen som lurar en generation barn!?
Men lätt att identifiera sig med för en kille som liksom Bob kom från enkla förhållanden.

2:01 PM  

Post a Comment

Subscribe to Post Comments [Atom]

<< Home