Piss of Light - En gång till
Broder Daniel, här sångaren Henke, en flanör i Göteborgs hamn och förorter - nåja en lågmäld lätt sorgsen berättare träder fram i dokumentären som visades i K-special här om kvällenDokumentären Broder Daniel forever är en riktigt fint berättad historia om bandet inser vi på Kistalight. Efter att ha sett en repriskoll på Svt-play av bl a deras avslutningskonsert i Way out west från 2008.
Poetisk, lyhörd, fångar den det direkta tilltalet i deras konsert. Bra mix av bilder för övrigt från Göteborg mellan sjudande arbete i hamnen, panorama i förorten, flanerande på slitna gator, glimtar av sommarödsliga skolinteriörer, vattenspeglingar och den vackra waterside (shoreline) i Götet ackompanjerat av sångaren Henke Berggrens lätt sorgsna eftertänksamma berättarröst.
- Det värsta säger sångaren Henke i slutet av filmen är att bli ljumt bemött.
Det är ungefär som en blöt handduk eller en våt trasa som omslag.
- Ljummet!
- Likvärdigt med att inte bli sedd.
- Det är det värsta som kan hända en människa som brinner för något.
Ungefär så säger sångaren Henke i Broder Daniel som har kämpat och ständigt, säger han, har han och bandet alltid fört en kamp för sin musik.
- Shoot man, säger vi på Kistalight!
- Shoot!
Andra bloggar om Kista Andra bloggar om Broder Daniel
©Thommy Sjöberg
Labels: brinner, Broder Daniel, flanör och berättare, kamp, Way out west


1 Comments:
Samtidigt måste vi erkänna på Kistalight, äldre medelålders som vi är, att Broder Daniel är en ny bekantskap för oss som hör hemma i en helt annan generation än vår.
Men upplivade blir vi i alla fall och minns vår egen ungdom någon gång på 60 och sjuttiotalet.
- Oh we were seventeen
oh life was like a film
when we were seventeen
the sky was always tangerine...
Post a Comment
Subscribe to Post Comments [Atom]
<< Home