Sunday, May 31, 2009

Clay Ketter - Kistalight på Moderna

Poolside motel Clay Ketter - liknande version finns på Modernas aktuella utställning. Bild Thommy Sjöberg - från utställning Brändtröm & Stene

Flera generationer kring restaurangbordet, livat och glatt, amerikanska idiom blandas med svenska, pastrami a la New York med pepparrotsvisp och rödvin. Kistalight upptäcker att vi delar bord med Clay Ketters sällskap, flera generationer, vid Vännernas meny.
I veckan som var - Kistalight på vernissage på Moderna med Clay Ketter.
Sippar primevine, antecknar och lyssnar på Lars Nittve och utställningens curator Magnus af Petersen som ger en introduktion till Clay Ketters konstnärsskap. Det är en retrospektiv utställning. Brytpunkten går mellan arbete, här hantverk, och konst säger Nittve. Det gäller att förnimma och se.
That´s it!
Lär Clay Ketter ha sagt 1993 när han skapat ett av utställningens minsta verk som finns på den stora väggen. Verket är inledningen till en serie wall-paintings där Ketter skapat konstverk av typ gipsskivor som har spacklade skarvar och spikhål. Ett seende på hantverk som vore det konst. Kistalight känner sig familjär med verken både från ungdomens målarjobb och genom förra sommarens modernisering av sommarverandan då vi både spacklade skarvar, spikhål och la glasfiberremor i skarvarna. Saknar faktiskt de senare hos Ketter. Känslan för material finns så klart där och växer och blir till något större. En stram berättelse om hantverk, konst och kanske modernism.
I sina trace paintings visar Clay Ketter upp en fantastisk palett. Det är en svit med komponerade verk byggda på plats, spacklade och målade, övermålade partier och rester av
eluttag och kakelplattor och i något fall en platta som brunnit - kvar är bara spåren av människan. Fram träder en civilisationskritiker (människan och rädslan) med en cool återhållen humor där arkitekturen är som ett gipshål.
Några av utställningens höjdpunkter är Poolside Motel och en vertikalt fotograferad pool från serien Gulf Coast Slabs.
Kistalight citerar sig själva från tidigare artikel om Clay Ketter (Coastal 2008 - Brändström).
- Kan inte sägas bättre!
"Här ställer Clay Ketter ut målningar och fotografier från Gulfkusten, i Mississippi. Ketter har dokumenterat spåren efter monsterorkanen Katrinas framfart 2005. Motiven är husgrunder och sektioner av dockhus som ges illusionen av att vara dränkta i vatten. Materialet är masonit, plywood, färg, sand, pinje och furu, kåda, polyester och sic leksaker.
Ketter som är amerikan, född i Maine 1961, bor och arbetar numera i Uppåkra i södra Sverige, har ett förflutet som hantverkare (snickare och målare) något vi gillar skarpt på Kistalight.
Målningarna får en särskild poetisk lyster, en minimalistisk poesi av vad som blev kvar; arkeologiska dokumet av husgrunder, kakel, rör, gamla ledningar, betongrester och fragment av husväggar. Formatet är av modell större förutom serierna med fotografier. Fotograferingarna av husgrunderna har gjorts med storbildskamera från byggkranar upp till 40 meters höjd. Vilket medför möjlighet att fota absolut vågrätt som blir en del av den lyriska lystern och estetiken kring verken."
Frågar Clay Ketter på utställningen om varför den absolut symmetriska avbildningen?
Går bra att tala svenska säger Ketter.
Kistalight blir ärligt talad inte riktigt klok på svaret, antingen beror det på vernissagens Primevine, eller bara dålig fokus, men delvis bekräftas resonemanget ovan, en målerifilosofisk hållning och vi får återkomma med frågan när tillfälle gives eller när vi läser vår beställda utställningskatalog om Clay Ketter.
Klart är i alla fall att vi gillar idén med att när ett konstverk skapas kan det vara som en byggarbetsplats; lyftkran, skyddshjälm, verktyg, snickarbrallor, anvisningar, dynamik och rörelse för att greja till det - blir en energi kring verket då.
Berättar för Love min son, för det är han som är med för dagen och som medarbetare på Kistalight, om ungdomens konstnärsdrömmar.
- Kände uttrycksbehov och läste om konstnärer och tog del av deras konst. Gillade, älskade, konsten men konsten älskade inte mig. Visst gillade jag form och färg men fick aldrig till det när det gällde att teckna och att måla gick istället i målarlära som hantverkare.
Ibland, lite mer fantasifulla dagdrömmar, man kanske skulle bli musiker, jamma med kompisarna, alltid vara på väg till ett gig med saxen i en låda.

Du skriver bra i dag farsan!
Det räcker fint!
Menar du?
Nästa gång vi besöker Moderna ska vi kolla en detalj på Kistalight.
- Bygginspektion!
Om Clay Ketter verkligen har lagt in glasfiberremsor i sina spacklade skarvar på gipsplattorna.
Are the Wall-paintings real?
Andra bloggar om Kista: Andra bloggar om Moderna museet
©Thommy Sjöberg

Labels: , , , , , ,

3 Comments:

Blogger LarsThommy said...

Sedan gick sonen och jag och tog en öl på KB och ytterligare en öl på Röda rummets Berns.
Där faderskapet berättade nostalgiska bitar från förr.
Trevligt!
Men det är som man brukar säga en helt annan historia.

4:27 AM  
Blogger LarsThommy said...

Nu har katalogen om Clay Ketter kommit!
Hämtar ut den 12/6.
En vacker skapelse i linneband med framsida av ett utplattat dockhus. Ser ut som en detalj ur, utplattade dockhus längs en förortsgata, Anywhereville!
Dags alltså att fördjupa sig i Ketters konst.

2:48 AM  
Blogger LarsThommy said...

Kollar i katalogen.
Dags för bygginspektion!
Ser att white wall painting från 1994 absolut har en remsa i skarven. Kan mycket väl vara glasfiber. Även wallpainting från 2000 ser godkänd ut enligt byggnormen värre då med Compromised wall från 2005.
Precis som namnet anger kanske?!

1:40 PM  

Post a Comment

Subscribe to Post Comments [Atom]

<< Home