Clay Ketter - Kistalight på Moderna

Poolside motel Clay Ketter - liknande version finns på Modernas aktuella utställning. Bild Thommy Sjöberg - från utställning Brändtröm & Stene

Flera generationer kring restaurangbordet, livat och glatt, amerikanska idiom blandas med svenska, pastrami a la New York med pepparrotsvisp och rödvin. Kistalight upptäcker att vi delar bord med Clay Ketters sällskap, flera generationer, vid Vännernas meny.
I veckan som var - Kistalight på vernissage på Moderna med Clay Ketter.
Sippar primevine, antecknar och lyssnar på Lars Nittve och utställningens curator Magnus af Petersen som ger en introduktion till Clay Ketters konstnärsskap. Det är en retrospektiv utställning. Brytpunkten går mellan arbete, här hantverk, och konst säger Nittve. Det gäller att förnimma och se.
That´s it!
Lär Clay Ketter ha sagt 1993 när han skapat ett av utställningens minsta verk som finns på den stora väggen. Verket är inledningen till en serie wall-paintings där Ketter skapat konstverk av typ gipsskivor som har spacklade skarvar och spikhål. Ett seende på hantverk som vore det konst. Kistalight känner sig familjär med verken både från ungdomens målarjobb och genom förra sommarens modernisering av sommarverandan då vi både spacklade skarvar, spikhål och la glasfiberremor i skarvarna. Saknar faktiskt de senare hos Ketter. Känslan för material finns så klart där och växer och blir till något större. En stram berättelse om hantverk, konst och kanske modernism.
I sina trace paintings visar Clay Ketter upp en fantastisk palett. Det är en svit med komponerade verk byggda på plats, spacklade och målade, övermålade partier och rester av
eluttag och kakelplattor och i något fall en platta som brunnit - kvar är bara spåren av människan. Fram träder en civilisationskritiker (människan och rädslan) med en cool återhållen humor där arkitekturen är som ett gipshål.
Några av utställningens höjdpunkter är Poolside Motel och en vertikalt fotograferad pool från serien Gulf Coast Slabs.
Kistalight citerar sig själva från tidigare artikel om Clay Ketter (Coastal 2008 - Brändström).
- Kan inte sägas bättre!
"Här ställer Clay Ketter ut målningar och fotografier från Gulfkusten, i Mississippi. Ketter har dokumenterat spåren efter monsterorkanen Katrinas framfart 2005. Motiven är husgrunder och sektioner av dockhus som ges illusionen av att vara dränkta i vatten. Materialet är masonit, plywood, färg, sand, pinje och furu, kåda, polyester och sic leksaker.
Ketter som är amerikan, född i Maine 1961, bor och arbetar numera i Uppåkra i södra Sverige, har ett förflutet som hantverkare (snickare och målare) något vi gillar skarpt på Kistalight.
Målningarna får en särskild poetisk lyster, en minimalistisk poesi av vad som blev kvar; arkeologiska dokumet av husgrunder, kakel, rör, gamla ledningar, betongrester och fragment av husväggar. Formatet är av modell större förutom serierna med fotografier. Fotograferingarna av husgrunderna har gjorts med storbildskamera från byggkranar upp till 40 meters höjd. Vilket medför möjlighet att fota absolut vågrätt som blir en del av den lyriska lystern och estetiken kring verken."
Frågar Clay Ketter på utställningen om varför den absolut symmetriska avbildningen?
Går bra att tala svenska säger Ketter.
Kistalight blir ärligt talad inte riktigt klok på svaret, antingen beror det på vernissagens Primevine, eller bara dålig fokus, men delvis bekräftas resonemanget ovan, en målerifilosofisk hållning och vi får återkomma med frågan när tillfälle gives eller när vi läser vår beställda utställningskatalog om Clay Ketter.
Klart är i alla fall att vi gillar idén med att när ett konstverk skapas kan det vara som en byggarbetsplats; lyftkran, skyddshjälm, verktyg, snickarbrallor, anvisningar, dynamik och rörelse för att greja till det - blir en energi kring verket då.
Berättar för Love min son, för det är han som är med för dagen och som medarbetare på Kistalight, om ungdomens konstnärsdrömmar.
- Kände uttrycksbehov och läste om konstnärer och tog del av deras konst. Gillade, älskade, konsten men konsten älskade inte mig. Visst gillade jag form och färg men fick aldrig till det när det gällde att teckna och att måla gick istället i målarlära som hantverkare.
Ibland, lite mer fantasifulla dagdrömmar, man kanske skulle bli musiker, jamma med kompisarna, alltid vara på väg till ett gig med saxen i en låda.

Du skriver bra i dag farsan!
Det räcker fint!
Menar du?
Nästa gång vi besöker Moderna ska vi kolla en detalj på Kistalight.
- Bygginspektion!
Om Clay Ketter verkligen har lagt in glasfiberremsor i sina spacklade skarvar på gipsplattorna.
Are the Wall-paintings real?
Andra bloggar om Kista: Andra bloggar om Moderna museet
©Thommy Sjöberg

Dostojevskij i Hökarängen

Linolja, alkydfärg och Dostojevskij - Kistalight bildar sig i Hökarängen

I dag firar vi fyra år som blogg på Kistalight.
Dags för fyraårskontroll?
Vad bör man klara av som hobbybloggare?
Laborera med texterna förstås. Länka och lägga in bilder med matchande ljudfiler.
Naturligtvis kunna använda youtube som är världens största filmarkiv.
Vi firar med en liten bloggpost. Får bli en nostalgibit från vår ungdom då vi arbetade som målare.
I Hökarängen bland veckodagvägar, kryddor och hovmästare målade vi kök och jobbade på vår bildning.
Hovmästarvägen hösten 74. Säsongen för fönstermålning är över. Kistalight målade gärna fönster utvändigt under sommarhalvåret.
Mindre lukta på färg då!
Det gäller att lägga en god grund: Tvätta väggar och luckor, skrapa upp sprickor i tak och på väggar. Fixa till amatörmålade köksluckor av hyresgästen , kladdiga som torkat ojämt, så där måste det slipas med speciell pimpsten.
- Bara att gnugga på.
Fyller ut spacklet med gips både för väggarna (sand) och för snickerierna oljespackel. Fyller bättre då och torkar snabbare för vidare behandling.
Radion på under dagarna musik under arbetet. Stunder då jag jobbar själv försöker jag även bilda mig och lyssna på P1. En syssla som blir en vana. Under någon vecka på Hovmästarvägen lyssnar jag på Radioteater. En av de stora ryska romanerna, Brott och straff, har bearbetats och dramatiserats för radion. Medan jag målar köksväggar och slipstryker snickerier med gammaldags hederlig alkydfärg begår Raskolnikov i Rolf Skoglunds skepnad sitt hemska brott med mordet på pantlånerskan innan han övergår i febriga skuldfyllda monologer om skuld och rätt. Myllret och fattigdomen i S:t Petersburgs gränder och Raskolnikovs andfåddhet är då inte långt borta från vårt kök på Hovmästarvägen.
I färgångorna, alkyd, när jag stryker färdigt köksluckor känns den nervige Raskolnikov i sin dialog om skuld, moral och existens med undersökningsdomaren, här Toivo Pawlo, som nära och kryper in under skinnet.
Dialogen är en av radioföreställningens höjdpunkter. Intensiteten i Dostojevskijs Brott och straff är som mest kraftfull när brott och ondska gestaltas. Berättartempot mildras blir mindre febrigt när Raskolnikov bekänner sitt brott och då han träffar Sonja. Stämningen i romanens avslut får en mer evangelisk karaktär.

Att lyssna på radioteater så där som ung målarknodd gav både bildning och tillfredsställde inre behov.
Kombinationen alkydfärg i terpentinånga och upplevelsen av en ung nervig Raskolnikov i ett kök på Hovmästarvägen under några höstdagar när Kistalight var ung och strök köksluckor i Hökarängen medförde en alldeles särskild insikt. En kroppslig känsla rent av för en av de stora ryska dramatiska berättelserna.
Andra bloggar om radioteatern Andra bloggar om Kista: Andra bloggar om Hökarängen Andra bloggar om litteratur Det kommer mera... Datorn är helkass
©Thommy Sjöberg

Mona Lisa Light

Lördagen - Kistalight knatar runt på stan, åker tuben in från förorten i Kista, besöker Söderhallen och fyndar på Systemet med två flaskor Vernaccia från San Gimignano.
Tillfällig leverans som inte ingår i det ordinarie sortimentet.
Kistalight köper de två sista flaskorna.
Den ena som present och den andra för den egna samlingen.
Upptäcker ett samband!
Den aristokratiska familjen Guicciardini Strozzi är inte bara de kända vinmakare sedan århundraden som står bakom Vernaccia från San Gimignano. Familjen anses även numera vara anförvanter med flickan, Lisa Gherardini, som stod modell för Da Vinci när han målade La Gioconda.
Allt enligt bloggaren Avvinare.
Kistalight passar på att citera gamla Bob.

But Mona Lisa musta had the highway blues
 You can tell by the way she smiles

Ovan ser vi en leende Principessa Natalia Guicciardini Strozzi. Hon verkar minsann inte lida av någon highway blues.
Andra bloggar om Kista: Andra bloggar om vin
©Thommy Sjöberg

Eggebystenen revisited

Eggebystenen fullt läsbar med sina runor, futharken, någon lava och mossor på stenen som gör den så mycket vackrare. Kistalight går igång och undrar över det uråldriga behovet av att meddela oss med varandra från runristare till bloggare. Bild Thommy Sjöberg

Kistalight på morgonpromenad längs Järvafältet före dagens rättning, dottera på besök, bättre förbränning på morgonen före frukost och ett antal koppar kaffe av både fetter och annat, hävdar Evelina med sakkunskapens goda rön i ryggsäcken. Därför travar vi nu runt stigarna på fältet mellan miljonprogrammens husalängor Rinkeby, Tensta och som slutstation Kista. Trafikbrus från E 18 europavägen, trevliga samtal, vilande och betande highland cattle, koltrastar som drillar och faktiskt längs Igelbäcken näktergalen i konsert a la jazzkvartett.

Melodi från näktergalen?
Nej Gunnar ristade dessa runor!

Ragnälv lät göra denna bro efter Anund, sin gode son.
Gud hjälpe hans ande och själ bättre än han förtjänade.
större minnesvårdar skola icke varda till;
moder gjorde den efter sin ende son
( Eggebystenen)

Gunnar lär vara runristarens namn.
Klart han hade varit en bloggare i dag.
Absolut!
Kort och kärnfullt
märg och must
egen stil,
nåja så lät det från mången runristare.
Något att lära för dagens bloggare?
- Gud hialpe deras tangenter
och deras arma rader.
Andra bloggar om Kista:
©Thommy Sjöberg

Eurovision songcontest – Analys Light

Dags för Storbritannien Jade hm…hm - Andrew Lloyd Weber hm. Bild Eurovisiontv

Sverige har en kanonlåt med en briljant tjej inte tu tal om annat men att tävla i eurovisionsschlager är så mycket mer än musikalisk schlager.
En So-lärare tar naturligtvis chansen att titta på en Europakarta.
Vilka är med?
Ser bra ut med våra grannar. Både Finland, Norge, Island och Danmark (väl?) deltar. Borde kunna ge grannpoäng för storebrorskomplexen existerar väl inte i dag när Sverige mer har ekonomi som en bananrepublik jämfört med våra nordiska grannar. Värre då med våra baltiska grannar Estland och Litauen, kanske några poäng trots allt, även om vi mest ställt till och sargat deras ekonomi med utlåning av svenska kronor.
Kanske några poäng även från västorienterade länder som Tyskland, Frankrike, England, Malta och Israel?
Turkiet blir farligt; sexig sväng och etnopop och massor av turkar, gästarbetare från början, finns det i snart sagt varje europeiskt land. Sånt ger poäng i schlagerladorna när turkiska mobiler går heta i Europas miljonprogramförorter.
Gamla Sovjetrepubliker finns dom?
Absolut åtminstone på en schlagerkarta över Europa; Ukraina förstås, Moldavien, Azerbajdzjan med en svensk – sic!, Armenien och även här återfinns Estland och Litauen där det bor massor av ryssar.
Och hur röstar man på Balkan?
Kommer länder som Rumänien, Albanien, Grekland, Bosnien och Kroatien från forna Jugoslavien att gilla Malena och La Voix?
Förstår de sig på sånt som ädel svensk schlager?
Framröstad i stenhård konkurrens under intensiva kvalomgångar som bara Sverige kan!
Man kan verkligen undra?
Heja Sverige!

Can you keep a secret
Can you keep a secret
....Sverige vinner?

Drygt fem timmar före avspark från TV-soffan i Kista. Aah...aaah ...aaaa Kistalight värmer rösten som en värsta sångfågel a la Trollflöjten!
Kistalight upptäcker under tävlingen att det är 42 länder som röstar inte finalens 25 länder.
Spelar roll?
För analysen var:
Just Light!
Andra bloggar om Eurovision song contest Andra bloggar om Kista:
©Thommy Sjöberg

Reality revisited - Moderna

Retuscherad bild – lägg märke till plantorna – en skruvad dokumentär bild från 1970-talet. Bild: Melissa Shook

I veckan var Kistalight på vernissage på Moderna Åter till verkligheten. Curator Anna Tellgren med flera har grävt i museets fotosamlingar och plockat fram närmare 400 bilder från framförallt 1960 och 70-tal.
Kombinationen av Lars Nittves charmigt vänliga invigningstal med pedagogisk finess, han har snudd på rockstjärnekarisma, sponsorvin och antecknande, vännernas laxmeny från restaurangen, DJ som spelar Van the man, mingel - såg några obestämbara kändisar och kramade om sommargrannen Hedberg som ofta är med när det är något på gång. Plus massor av bekanta bilder from the sixties och förstås 70-talet får Kistalight att gå igång och känna feststämning.

Första bilderna som griper tag finns redan till vänster vid entrén i genren dokumentär och arbetsliv. Några porträtt av sprutmålare från ett varv i Göteborg. Kistalight noterade inte fotografen men vi känner väl igen bilderna sedan tidigare. Insiktsfulla porträtt som förmedlar den där lätt overkliga klibbiga känslan av att ha stått i ett sprutbås hela dagen. Vi vet för i vår ungdom prövade vi på det när vi jobbade som målare på byggnationen av kvarter Garnisonen. Under någon vecka, arbetsrotation gällde på bygget, sprutade vi rör och element (sommarjobbade) och drabbades av lättare färgförgiftning. I dag är Garnisonen ett ofantligt byråkratiskt komplex längs Narvavägen på Östermalm.
Bilderna, svartvita, når i kraft av sin känslighet längre än att bara vara några dokumentära bilder från ett hårt arbetsliv. De har en
konstnärlig lyster med en religiös prägel som fångar utsattheten hos målarjobbarna.
Kanske är utsatthet det gemensamma temat för många av fotografierna.
Hur som helst inspirationen hämtas ofta från utkanten av samhället bland de marginaliserade; som hos Larry Clarks drogmissbrukare från Tulsa. Från Manhattans slum har vi Melissa Shook som utforskar det egna jaget och kroppen. Något liknande gör även svenska Eva Klason. Där finns Hasse Persson som lyfter fram det andra USA i sina amerikabilder. Listan kan göras lång på deltagande fotografer.
På Kistalight nämner vi även Anders Petersen och hans dunkla bilder från barer på Reperbahn med nog så luggslitna typer och underdogs. Petersen följer sin läromästare Christer Strömholm i spåren med sina Hamburgbilder. De återfinns i hans hyllade debutbok, Café Lehmitz från 1978.
Det finns även ett Öst och Väst tema på utställningen. Kistalight fångas här av Antanas Sutkus och hans humanistiskt färgade fotografi i Cartier-Bressons anda. Hans fotobok People of Lithuania blir även den sett ur hans perspektiv en bok om utsatta.
Kistalight som ständigt är på nostalgijakt när det gäller 1960 och 70-tal tycker att det är en utställning som har en spännande estetik med en skruvad dokumentär fotografi som en genomgående hållning. En sorts berättelser, om man så vill, som ur realismen fångar, förebådar och tolkar andra rörelser och stämningar i samhället än den officiella bilden och det som var politiskt korrekt. En värld som det är lätt att känna igen sig i dag.
När vernissagen är över för kvällen vid niotiden, en grå panter går hem tidigt, spelar DJ:n Van Morrisons gamla klassiker Moondance.

Well, it's a marvelous night for a Moondance
With the stars up above in your eyes
...
And all the night's magic seems to whisper and hush
And all the soft moonlight seems to shine in your blush

Svänger skönt!
När vi kommer hem till Kista sitter katten på utebordet på terrassen och kisar mot fullmånen i söder strax bortom Kistaskrapan.
- Grr!

Andra bloggar om Kista: Andra bloggar om Moderna museet
©Thommy Sjöberg

Paroll Light

Skir grönska längs Djurgårdsbrunnskanalen vid Isbladskärret Södra Djurgården Bild: Thommy Sjöberg

Solidaritet
Arbetarklassens kampenhet

Inga Första majtåg i dag för Kistalight.
Dunderförkylning får bli en promenad på Södra Djurgården istället för Kista och Järvafältet.
Okej den småborgerliga livsstilen har tagit över.
En gång i tiden deltog vi i demonstrationer. Faktiskt var vi till och med fanbärare vid något tillfälle i Vänsterns tåg. 

Måste ha varit några år in på 1970-talet. På den tiden fanns vi med. 

Det kunde gälla striden om almarna i Kungsan, drakseglingarna vid Konstfack eller musikfesterna på Gärdet.
I dag promenerar vi under parollen INGA MÅSTEN FÖR KISTALIGHT!

Skir grönska och försommar, kanadagäss bildar små fågelstreck, några hägrar plockar mask vid Isbladskärret, fotar runt Djurgårdsbrunnskanalen och kärret.
Tar en fika med kanelbulle vid Kanothuset längs kanalen. Lapar sol, kikar på folk och utflyktsbåtar, tar del av de övriga gästernas samtal.
Skulle du verkligen vilja flytta ut till sommarstugan för att få råd med de där resorna?
Klart i den ekonomiska krisen skulle det kunna vara en möjlighet.

Du jag vill ha en riktig inbjudan!
Inte bara ett opersonligt e-mail!
/ _ _ _ /
En gränslös dialog vid grannbordet av ett verserat äldre par. Ett samtal som svänger, krystar och pendlar mellan gräl och vänligt tonfall.
Mums för en bloggare men i dag vilar vi.
INGA MÅSTEN FÖR KISTALIGHT är parollen.

Andra bloggar om Kista:
©Thommy Sjöberg

1000 fel per vecka Light

Lärare ja – vem egentligen vill bli det?
ABC… är inte lätt!
En gång fick jag beröm.
Det måste ha varit i mitten på 90-talet.

- Vad duktig du är med dina elever.
Sitter med en skolklass i Stockholms Rådhus. Vi väntar utanför en av rättssalarna. Dags för en pragmatisk lektion i samhällskunskap. Vi skall följa en rättegång med några enklare mål i Stockholms tingsrätt.
Yttrandet fälldes av en varmhjärtad kvinnlig åklagare medan vi väntar på domaren, notarien och nämndemännen för att dagens mål ska kunna börja. Åklagaren förresten hon införde en mer mänsklig dimension i tingsrättens juridiska värv.
- Lundström kunde hon säga, som var en typ tilltufsad kille från Farsta, jag hade hoppats att inte få se dig här igen.
- Snatta falukorv. Det är väl bra onödigt i alla fall!
Målen vi fick följa var ofta av enklare sort: Snatteri, innehav av hasch, brott mot knivlagen, misshandel, parkeringsbedrägeri – fusk med P-mätare där och olika former av bedrägerier. Någon gång var det ett tyngre narkotikamål där den tilltalade var häktad och där vakterna var med och den tilltalade var i bojor.
Vilket förstås upplevdes som spännande.
Vid ett annat tillfälle, komplext misshandelsmål i krogkö, där ingredienserna var dörrvakter och ung köande som bägge ansåg sig som utsatta för misshandel. Bevismaterial var beslagtagen Bowiekniv och tårgasspray och läkarutlåtanden.
Bowiekniven visades upp med hjälp av skranglig overheadprojektor, 90-talets krackelerade offentliga sektor, och var ett riktigt huggvapen.
Den tilltalade påstod som försvar att han var intresserad av att tälja pinnar men kunde inte riktigt förklara vad man täljer för pinnar i en krogkö en sen lördagnatt. Resonemanget renderade fnissningar från mina elever men var knappast till den tilltalades fördel.
Juristerna i målet var klart påverkade av, synbart inspirerande, av att det var en skolklass på besök och blev riktigt vältaliga i sina slutpläderingar.
Killen med Bowiekniven, som skilde sig från de flesta tilltalade på så sätt att han var vältalig och propert klädd, hade sin för dagen influgna eleganta mamma från Paris på parkett med chic hatt och var mantalskriven i Täby. Han tillhörde inte det vanliga klientelet som mest var från fattiga förorter kring Järvafältet eller Stockholms södra förorter. I hans fall ville juristerna statuera exempel med max straffsats för brottets art.
- Visst det kan skramla ihåligt även i de borgerliga salongerna.
Ett anorlunda mål var ett fall av förskingring. Kamrer i bostadsrättsförening hade drabbats av speldjävulen efter en V5:a på Solvalla. Ett spelbegär som inte kunde tyglas, hållas i tömmarna - sic, utan ledde till försnillande av mer än en halv miljon svenska kronor. I pausen medan vi väntade på att rättens dom skulle förkunnas hade grabbarna i nian lätt vadslagning om det skulle bli fängelse eller vård. Kistalight trodde på vård och så blev det. Kanske påverkades rätten av att det var en skolklass på besök! Man ville visa på de humanitära alternativen. I fallet ovan som nämns med den narkotikadömde mannen i bojor så blev domen fängelse istället för försvarets önskade vård så riktigt säker kan man inte vara på de mjukare alternativen även om en skolklass med So-lärare är på besök.

Besöken på Stockholms tingsrätt var ett stående inslag i samhällsundervisningen och upplevdes som en höjdpunkt och lite av att vara på vift.
Pendeltåg in till stan, uppgång Klarabergsviadukten, promenad till Bergsgatan förbi Kungsholms kyrka och en stunds solande på Rådhustrappan. Vi får våra mål och långsam inslussning till rättssalarna.
Innan hade vi läst i vår lärobok om ett rättsfall som följs upp av en rättegång. Vi har gått igenom olika påföljder, möjligheten att överklaga till hovrätt och Högsta domstol.
Diskuterat, sett film och faktiskt haft prov men framförallt hade vi rollspel med rättegång.
Rollspelen, rättegångarna, drog gärna ut på tiden…ville aldrig ta slut. Klassen delas in i fyra grupper som spelar upp sina fall, mål, för de andra. Målen kunde vara misshandel, Inbrott, Skadegörelse och Våldsamt upplopp. Till hjälp finns ett manusschema där eleverna får konkretisera fallet (brottet) och de olika punkterna under en rättegång.
Klassrummet omorganiseras, stolar flyttas, bänkar skrapas och katedern får bli domarskrank, på bordet en gammal lagbok Sveriges Rikes Lag från typ 1970-tal, med plats för notarie och nämndemän. Det ordnas plats med bänkar på vänstra sidan för åklagare och målsägare. Vittnen får vänta i korridoren. På högra sidan bänkar för försvar och tilltalade och längst bak i klassrummet plats för den ärade publiken, åhörare, tänkta som familj, vänner, nyfikna och media.
Det var ett liv och ett kiv!

Jag Malcolm svär att säga sanningen och ingenting annat än sanningen...
Vittneseden upprepas i samtliga mål i klassrummet och Kistalight uppträder i domarrollen. Den gamla luggslitna Lagboken från 1970-talet gäller och en mindre tavellinjal får tjäna som ordförandeklubba.
Allt för att mildra påföljderna av elevernas ofta väl hårda föreslagna straff.

Rollspel var (är) alltid en pedagogisk utmaning.
Man vet aldrig riktigt vad som kommer att hända eller hur det ska gå.
Det krävs ett visst mod för att genomföra dem. När det gäller rättegångar tillkommer behovet av bra och tydliga beskrivningar av brottet så att man kan följa och förstå fallet.
Inte alltid det lättaste att få ned på papper.
Ibland kan man känna sig som i en barnbok av Barbro Lindgren, eleverna förstår precis, jag hajar ingenting.
Vältaliga försvarsadvokater och åklagare som korsförhör vittnen med indicier och bevis som man undrar var kom dom ifrån.
Viktigast trots allt elevernas energi och frimodighet, trygghet kanske, att det går att genomföra rollspelen.
Kul att tänka på när man tittar tillbaka på sin lärargärning: Gråhårig man i kretsen av sina elever, sjuor, agerar domare med gammal lagbok från anno 1970 omgiven av unga mycket unga mämndemän och notarie framför oss minst lika unga försvarare, tilltalade på ena sidan och på den andra åklagaren med sin målsägare som kanske förhör ett tillika ungt vittne.
Rättegångar som aldrig ville ta slut!

I veckan som var avslut med elevrådet. En trevlig grupp elever. Vi diskuterar trivsel, bruket av dåligt tilltal mellan elever och ordning och reda, som avslutning får var en berätta om hur de tycker att en bra lärare ska vara.
Vi som varit med ett tag känner igen svaren.
En bra lärare ska vara schyst och rättvis, bestämd och ha humor.
Kunskaper då frågar vi på Kistalight?
Visst, visst man ska veta vad man pratar om säger våra elever.
Till slut frågar vi våra duktiga elever om det är någon som kan tänka sig att bli lärare i vuxen ålder.
Med 99 procents säkerhet aldrig säger en. De andra instämmer utom en som kan tänka sig att bli idrottslärare med motiveringen att där kan man säga ifrån.
Någon som inte lever upp till ordningen.
Bara att kommendera 20 armhävningar.

Lärare ja vem egentligen vill bli det?
En gång fick jag beröm...
Det måste ha varit i slutet på 90-talet!

Datorn är helkass! Andra bloggar om Kista: Andra bloggar om skolan
©Thommy Sjöberg

Bokens dag

Skyline a la yesterday en höstdag i november med glimt av medeltida torn på rad. Sällan har en mix av medeltid och modernitet känts så rätt som vid ett besök på Galleria d´Árte Contemporaneo i San Gimignano. Bland tornen inköp av några flaskor vitt - Vernaccia. Bild Thommy Sjöberg

Eftersom det är bokens dag passar det bra att ha med ett vin som är omnämnt i världslitteraturen. Dante besökte San Gimignano såväl som Siena som ambassadör för Florens innan han tvingades i exil från de politiska striderna i den medeltida staden. I Skärseldens XXIV vers från den Gudomliga komedin diktar han om vinet Vernaccia. Påven Martin den IV frosseri med ål från Bolsena inlagd i vinet Vernaccia gisslas i några vackra terziner.

la Santa Chiesa in le sue braccia:
dal Torso fu, e purga per digiuno
l’anguille di Bolsena e la vernaccia.

famnade en gång kyrkan som sin maka
han var från Tours, och rensar ut med fastan
Bolsenas ål och vinet från Vernaccia.

Senare i Sienas gamla stad, en öppen fönsterlucka mot gränden längs Duomen i Pantrarnas kvarter.
Korkar upp våra flaskor vitt, Vernaccia, insalata, tallrikar med rykande het pasta, massor av Parmesan - svartpeppar förstås.
Il Primo.
Samtal som flyger.
Livad stämning!
Vi är på besök hos vår son som studerar i staden.

Är det inte Bruno K. Öijer, den fine beatpoeten, som går där nere i gränden!
Stegen dröjer sig kvar...
- Betyder K:et i hans namn Keats?

I dag firar vi bokens dag på Kistalight med att citera en dikt av Bruno K. Öijer och vi minns Siena gamla stad i november.

Sången

skyfallet domnade bort
slutade att hamra
jag låg vaken på ett hotellrum i Siena
och lyssnade till avlägsna röster och skratt
hörde sången av kvinnoklackar försvinna
nerför dom smala gränderna
jag tänkte på att det här var din stad
jag tänkte på en höstkväll
när du och jag träffades långt här ifrån
i vårt kalla efterblivna land
du höll i en bok
med Keats och Shelleys dikter
och verkade glad över att se mej
du hade lång otidsenlig klänning
och ett svart hår Da Vinci kunde ha smekt
vi var knappast mer än tjugo år
och varför fick du inte leva
varför insåg jag inte hur kort ditt besök
skulle bli i den här världen

Dikt Bruno K. Öijer ur diktsamlingen Svart som silver
Andra bloggar om Kista: Andra bloggar om Bruno K. Öijer Andra bloggar om världsbokdagen
Vid tangentbordet: ©Thommy Sjöberg

Fildelning Light

Kistalight goes Ryan trivs bland reselitteraturen från Lonely Planet, 1 KL och Rough Guide på Akademibokhandelns hyllor i Kista. Bild Thommy Sjöberg

Har under dagen mött en ung man som heter Falk i tennis i KM i vår klubb.

- Förlust mot killen som ser som en Örn. Några välspelade games blev det i Öppen klass men Kistalight spelar som en pilfink.
- Nog nu med ornitologi!

Dagens stora rubrik - Pirate Bay dömda i tingsrätten! (En fink för den kapitalistiska örnen - sic!)
- Lite fågelskådning till trots allt!
Intuitivt känner vi för de unga fildelarna. Upphovsmannarätt och juridik har inte hunnit med i svängarna, de är obsoleta, i den tekniska utvecklingen.
Ipred och FRA är lika med lagar för en annan tid.
Mot en teknik som ständigt är ett steg före!
Två sidor och två tidsperioder - bägge har rätt i sin kontext.
Varför inte införa tidsenliga påföljder?
Sök en dialog och finn en kompromiss som grund för lagstiftning.
- Det är vår tes på Kistalight!

Förstås lättare om man inte har så mycket att förlora. Kistalight goes Ryan ovan finns (fanns) i fem exemplar i Kista Akademibokhandel.
- I dag finns fyra ex på hyllorna!
Ingen är såld enligt personal och kassa.
Kanske har ett ex blivit stulet eller på annat sätt hittat vägen till en lycklig läsare!?
Varför inte lägga ut texten på nätet - Kistalight goes Ryan, pdf-fil, Ryanair .

Lust att provläsa – ladda ner här! Kistalight fildelar på sig själv och bjussar på en Kistalight goes Ryan!
Vitsen måste väl ändå vara att bli läst!? (Får inte till det med PDF-filen så här långt!)
Lusta att köpa ändå!
Skicka ett e-mail till kistalight@hotmail.com
Andra bloggar om Kista: Andra bloggar om skrivande Andra bloggar om Fildelning
©Thommy Sjöberg
Ordlista:
intuitivt förstår omedelbart
kontext sammanhang
obsolet ålderdomlig

Free Dawit Isaak

Free Dawit - bild från Wikipedia

Varför inte passa på att uttrycka din solidaritet med den i Eritrea fängslade journalisten Dawit Isaak.
- Kan passa bra i veckan efter påsk.

Signa här!

Imorgon torsdag 16 april är det en manifestation för Dawit Isaak på Stockholms kulturhus. Drygt 40 talare (kulturprofiler) i följd får ordet i en minut var.
Starttid 18.00
Drygt 40 talare i följd får ordet i en minut var:

Horace Engdahl, Devrim Mavi, Göran Rosenberg, Alex Schulman, Marika Lagercrantz, Arne Ruth, Amelia Adamo, Peter Englund, Dilsa Demirbag-Sten, Tom Alandh, Martina Lowden, Ola Larsmo, Peter Kadhammar, Maria Abrahamsson, Jonas Karlsson, Martin Jönsson, Agneta Lindblom-Hultén, Björn Wiman, Emanuel Karlsten, Eva Beckman, Haideh Daragahi, Stig Fredriksson, Ülkü Holago, Kerstin Brunnberg, Eva Elmsäter, Sanna Björling, Leif Öbrink, Natalia Kazmierska, Jesper Bengtsson, Ulrika Knutson, Soraya Hashim, Sofia Mymlan Mirjamsdotter, Robert Weil, Suzanne Nessim, Markus Birro, Mustafa Can, Åke Pettersson, Cecilia Wigström, Lars Adaktusson, Helena Leander, Mats Söderlund, Carina Rydberg (text), Patrik Hadenius, Azar Mahloujian, Kurdo Baksi, Maria Modig med flera.
Huvudtalare: Arne Ruth

Andra bloggar om Dawit Isaak
©Thommy Sjöberg

Barack Obama revisited

Klart att vi hade röstat på Obama i presidentvalet om vi varit amerikaner

Glad påsk från Kistalight till alla läsare!

Kistalight på vift i påsk men på nattduksbordet vilar Barack Obamas Min far hade en dröm.
Passar på att döpa om katten, tillfälligtvis, till Barr efter Barry som förstås är efter Barack.
Ger möjligheter till ett ständigt pågående politiskt samtal.

- What´s about G 20 meeting Barr?
Grr säger Barr med svansen i topp!
Or how´s things going in Afghanistan?
Grr...grr säger Barr och svansen sjunker!
Is it really a problem with the Talibans?
Grr....grr... säger Barr och svansen sopar golvet.

Barack Obamas Min far hade en dröm är mer än en politisk självbiografi. Boken har drag av bildnings och utvecklingsroman. Samtidigt som det är en skildring av Baracks unga år och skildring av hans familj och släkt så är det också ett pågående samtal om USA, Indonesien (Asien) och Kenya (Afrika). Det handlar om kolonialism, modern historia, segregation och rasism, modernitet kontra uråldriga traditioner.
Faktiskt är boken skriven på uppdrag. Efter att Barack Obama som den förste afroamerikanska ordföranden, chefredaktör, för Harvard Law Review väckt uppmärksamhet i media fick han ett förskott från ett förlag för att skriva sin historia och berätta något om klyftorna mellan raserna och hur det formar det amerikanska medvetandet.
Att gå på ett Ivy League universitet var ingen självklarhet för Barack Obama. Han föddes i Honolulu på Hawaii. Mamman var amerikan (vit) och pappan utbytesstudent från Kenya (färgad). Hawaii är den västliga utposten för amerikansk new frontieranda. Längre västerut går det inte att komma och här bosatte sig Obamas morföräldrar.
Inte bara Hawaii blir som en västlig utpost för Baracks medvetande. Färgad växer han upp hos sina vita morfäräldrar, den frimodige morfadern och den duktiga mormodern. Under några barndomsår bor han i Indonesien med modern och en indonesisk styvfader och får en halvsyster och han får ta del av det sjudande livet i Jakarta.
Baracks speciella uppväxt med rötter i tre världsdelar gör honom väl skickad för globaliseringen och en mångkulturell värld. Få människor torde ha så många rottrådar på olika kontinenter. I hans bok vimlar det av iakttagelser och miljöbeskrivningar från Hawaii till Jakarta, över New York till south side i Chicago och från Nairobi till Kenyas savanner med glimrande bilder från Obamas hemby (rötter) vid Victoriasjön i västra Kenya.
Hans verkliga universitet, bildningsgång, blir åren som tvivlande organisatör i South side i Chicago. Med en universitetsexamen i statskunskap från Columbiauniversitetet N. Y. som grund arbetar han under några år som organisatör nära frikyrkorna i Chicagos miljonprogramområden Altgeld kallat The Garden m fl. Det gäller utbildningsprogram, bostadsförbättringar och arbetsträning. Här möter han en svart identitet i form av pastorer i Martin Luther Kings anda, svart nationalism a la Malcolm X och färgade ledare i förortsvardagen som rektorer och lokala politiker. Här prövas hans skeptiska hållning och han utvecklas och formas till något som skulle kunna likna en pragmatisk politiker med en andlig (kristen) dimension. Obamas dryga tre år i south side i Chicago kröns av att han kommer in på Harvards juristutbildning.
Med en frånvarande fader i bagaget, delvis mytologiserad, finns ett ständigt sökande efter identitet. Visst finns det fadersfigurer; den godmodige morfadern, styvpappan i Indonesien Lolo, de olika svarta pastorerna i South Chicago. Dock utmanar han tomrummet i sin själ och i bokens slutdel besöker han sina släktingar, halvsyskon (var det sju?), i Kenya och reser runt där.
Min far hade en dröm har utmärkta litterära kvaliteer inte då bara som karaktären av utvecklingsroman. Boken har även fina stilistiska sidor med utmärkta miljöskildringar och där finns drag av essä i funderingarna och beskrivningarna av svarta ledare, modern historia, rasism och kolonialism.
Det intressanta med Min far hade en dröm är att den är skriven långt före att Obama visste att han skulle bli politiker.
- Kanske kunde han inte ens i sina vildaste drömmar föreställa sig att han skulle bli USA:s förste färgade president.
Här skriver istället en som tror sig möjligen kunna bli författare och alldeles säkert föreställde sig en framtid som jurist i medborgarrättsfrågor.
- Är det inte det Obama arbetar med just nu?
På sätt och vis!
Visioner och pragmatik på högsta nivå!
Mycket läsvärd bok: Fem Vita hus av fem toppat med Capitolium.
Trots allt borde inte Min far hade en dröm, Dreams from my father, benämnas som memoarer utan mer betraktas som essäistiska självbiografiska berättelser från en sensibel, intelligent, lyhörd och iakttagande ung färgad kille.
- Pust - blev väl långdraget det där - men ok.

Du Barack säger jag till katten. (Kan för sjutton inte kalla honom för Barr - respekt brother!)
The real Barack is doing well.
Ain´t he?
Grr...säger katten med höjd svans.
Andra bloggar om Kista: Andra bloggar om skrivande An dra bloggar om Barack Obama
©Thommy Sjöberg

Times fly

Lykke Li från Joes pub i Brooklyn N. Y.

Puh plötsligt var det påsklov! Var tog tiden mellan sport och påsklov vägen? Tiden blir som det gråa håret efter klippning – en hög aska på frisörssalongens golv!
Såg tv-utsändningar från Debaser i veckan med Lykke Li och andra musiker.
- Vilken Cabareartist hon är Lykke.
Karisma och hippiemagi! (Kistalight minns egna besök i San Fran.)
Lykke Li och Timotej vilka bedårande namn och visst äpplet faller inte långt från trädet! Kan inte bli annat med föräldrar som Tant Strul och Stig Vig eller var det Silverzurfaren från Dag Vag.
- Enligt Wikipedia liksom Rolling Stone i blogossfären är hon också en indiemusiker och en indieartist.
Så skulle Kistalight vilja se på sitt skrivande!
- En indieblogg med böcker från ett eget indieförlag.
- And that´s the way it is!
Det tycks vimla av unga singer/songwriter tjejer för närvarande, Anna Ternhielm, Robyn, Titiyo, Laleh, Miss Li, Frida Hyvönen och Sahara Hotnights som producerar och skriver sin egen musik som ofta ges ut på egna bolag.
Kul!
- Men var är alla killarna?
Andra bloggar om Kista: Andra bloggar om skrivande Andra bloggar om Debaser
©Thommy Sjöberg

Petimäter Light

Kistalight gör petimäter försök att lyfta med en text - lägg märke till figursättningen aj...aj snyggare med texten under bild!
- Vi lägger texten under bilden!

I veckan har vi deltagit i fortbildning, egentligen mer ett måste (tvång), än en lustfylld kunskapsinhämtning. Alla på arbetsplatsen ska delta i en sorts datautbildning men man väljer tidpunkt själv. Faktiskt mer en leverans av en text med vissa förbehåll när det gäller teckentyper, marginaler och figursättning av bild. Kistalight passar på att skicka en text om digitalt lärande från 2008 års skolmässa i Älvsjö.
Vi älskar att pyssla med texter, bild och ljudfiler.
- Snickra ihop en formulering.
Ansa i rabatten, rycka lite ogräs, klippa en gammal planta, vattna, skapa luft mellan gångarna, få variation mellan raderna.
- Visst kan man tänka sig en text som ett trädgårdsland.


Det går ett spöke genom uppgiften.
Alla Petimätergubbar förenen eder
Inte en missad marginal
mäkta makt med marginal
Alltid det rätta typsnitten
Rubriker javisst
Men bara på rätt vis
Ingress
get depressed

Vi tar det en gång till men nu i punktform.

• Det går ett spöke genom uppgiften.
• Alla Petimätergubbar förenen eder.
• Inte en missad marginal
• Mäkta makt med marginal
• Alltid det rätta typsnitten
• Rubriker javisst
• Men bara på rätt vis
• Ingress get depressed

Något hände med våra textleveranser i veckan.
Ovisst vad?
Men nu får det va!
Andra bloggar om Kista: Andra bloggar om skrivande
©Thommy Sjöberg

I väntan på Godot

Delar av Kistalights redaktion på väg, biljetter finnes, mot morgondagens repetition av I väntan på Godot.

- Ja faktiskt samtliga på väg utom undertecknad och katten.
- Måste jobba och ha mina lektioner.
- Man kanske skulle hänga på till teatern?
- Sätta upp ett anslag!

I väntan på So-läraren /eleverna!
eller I väntan på So-läraren /Godot!

Kanske kommer han snart?
Han brukar vara sen!
Var det inte någon som såg han gå in på fiket i backen och handla semlor?
Så börjar han äta dom redan på väg ut genom dörren.
Han köper alltid två i en påse.
Nu kommer han!
Äh det är Olle - ser ut som So-läraren men han är något mindre och inte lika gråhårig.
Han klippte sig här om dagen, So-läraren alltså, ingen frisyr men massor av hår.
Nu har han frisyr men inget hår.
Förra torsdagen fick 8a sluta tidigare!
Han skulle till KS och kolla hörseln.
Looked like a fucking BBC-station!
På KS alltså!
Men det var inget fel på hörseln, lite sämre på ena örat bara, med ålderns rätt.

SMS från Pelle!
Nu går han över Spånga torg på väg mot pendeln.
Kanske väntar han på ett tåg från Jakobsberg.
Blir som i väntan på Godot he…he.
Då blir det En lång dags färd mot natt!
Är inte det en låt av Lars Winnerbäck?
- Ni vet!
Cigarettändaren i luften, svensk folkpark och allt det där!
Har du ingen bildning det är en roman av James Joyce.
- Asch!

Fotnot: Samuel Becketts I väntan på Godot spelades första gången i Paris 1953 på franska. Vilket också är pjäsens originalspråk. Samuel Beckett var en skygg man som inte släppten någon in på livet. Dock fotades han 1960 i Paris av Östbergabon, poeten och fotografen Lüfti Özkök, mannen med det bullrande skrattet och det stora hjärtat.
Andra bloggar om Kista: Andra bloggar om väntan
©Thommy Sjöberg

Kind of blue

- Don´t play that old shit!
Kan jag tänka mig att Miles säger där uppe i sin jazzhimmel med sin kraxiga röst och sina förstörda stämband någonstans ovanför dagens ljusindränkta Kistaskrapa med sina fågelsvärmar. En kommentar kring att det i dagarna är 50 år sedan Kind of blue spelades in.

- Jazzens egen Sgt Pepper.

Om detta kan man läsa i en mycket läsvärd artikel i fredagens Svd av Harry Amster.

Miles mannen som hela tiden sökte nya vägar för sin musik och alltid samlade stora jazzbegåvningar omkring sig. Listan kan göras lång Charlie Parker, Dizzy Gillespie, Max Roach - Round Midnight på Kind of blue John Coltrane, Cannonball Adderley, Bill Evans senare under mer experimentella (elektronik, klanger och rytmer) perioder musiker som Chick Corea, Keith Jarreth och Herbie Hancock.

Miles Davis började Kistalight lyssna på under sent 60 och i början av 70-talet. Till en konsert av Miles Davis i början av 70-talet i Uppsala skumpade vi i en speciellt chartrad buss från Stockholm tillsammans med en rad förväntansfulla svenska jazzmusiker.
- Miles en crowdpleaser!?
No… no, vände gärna ryggen till publiken, så även i Uppsala universitetsaula medan han sökte sina blå toner och pumpade på med sin wa wa-pedal till sin elförstärkta lur. Den coola looken hade bytts ut mot blommig skjorta och boots.
- Attityden snarast förstärkte beundrarnas entusiasm.
Lustigt nog påminner Miles en del om Bob Dylan både när det gäller att pröva nya vägar för sin musik och förmågan att samla spännande musiker och arrangörer omkring sig. Faktiskt också när det gäller attityd till media och publik.
Önskar jag hade Miles Davis Självbiografin här just nu, den ligger på landet, så att man kunde läsa om de coola dagarna när Kind of blue skapades.
På Kistalight travesterar vi Miles berömda uttalande om sin musik:

Don´t play what´s there,
play what´s not there!

- I Kistalight version!

Skriv inte vad som finns där
Skriv vad som inte finns där!
Andra bloggar om Kista: Andra bloggar om Miles Davis Andra bloggar om skrivande
©Thommy Sjöberg

Sergeant Peppers Lonely Heart Club Band

Inte direkt Sgt Pepper Vintage rock och Lonely Heart Club Band men vi gräver efter rötter och förebilder. Bild Thommy Sjöberg interiör Spånga high

What comes around – goes around

Funderingar kring Kistalight Academy eller Marlon Brando tog aldrig en fika på Spånga high. Titeln är förstås inspirerad av Håkan Nessers Kim Novak badade aldrig i Genesarets sjö. En titel som alluderar på bibliska referenser och sent 50-tal. En annan tid och en annan strängare moralsyn där sex liksom tillhör en mystisk undervegetativ terräng.
Boken tillhör dem som läses av våra elever på Spånga high. Först ut, pionjär med den här typen av titlar måste ha varit Göran Tunström med Berömda män som varit i Sunne.
På Kistalight tänker vi att vår titel handlar om ego. Naturligtvis hade en man som till exempel Brando ett alldeles för stort ego för att harva på Spånga high. Frågan är om man som författare behöver ett gigantiskt ego eller är det mer en fördel att bara ha massor av livserfarenhet? Å andra sidan har alla människor Brando likväl som Svensson en erfarenhet av att gå i skolan. Grundskolan som en demokratisk mötesplats, i alla fall i Sverige, något som har tunnats ut de senaste åren med ett mer segregerat samhälle och valfriheten med friskolorna.
Kistalight kan tänka sig en knippe alternativa titlar till sin Kistalight Academy. Titlar som mer alluderar till 60 och 70-tal. De decennier när vi själva var unga och började upptäcka världen.

Håll till godo!
Che Guevara hade aldrig lönesamtal på Spånga high.
James Dean körde aldrig för fort vid rödljusen utanför Solhemsskolan.
Elvis Presley köpte aldrig magnecyl på Spånga Apotek.
Beatles hade aldrig ett gig på Spånga Folkan.

Vi spånar vidare!
Marylin Monroe sydde inte balklänning i textilslöjden.
Tony Soprano hade aldrig utvecklingssamtal i medarbetarrummet.
Mao Zedong - Låt tusen blommor blomma men ingen verksamhetsplan för Spånga high.

Bob Dylan skrev aldrig Blowing in the wind på en servett i den kommunala bespisningen en dag när det serverades fiskpinnar. Här Lindsey Lohan (singer-songwriter?) som bär en T-shirt till bardens ära.

Kanske är det så funderar vi på Kistalight utan att vara psykolog att stora skådisar som Brando med flera inte alls har stora egon utan just brist på densamma, subsolida typer, som måste fylla ett gigantiskt tomrum för att överleva. Författare däremot tror vi är forskare som inventerar tillvaron. Ett kunskapssökande med hjälp av pennan eller tangentbordet på sin dator.
Tre drivkrafter är grundläggande för människan brukar vi säga på Kistalight till våra elever när vi har historia eller samhällskunskap. Längtan efter makt, kärlek eller pengar. Söker du efter makt kan du bli politiker, vill du tjäna storkovan, få bonusar, får du söka dig till det privata näringslivet eller bli affärsman och längtar du efter kärlek i en vidare bemärkelse kanske du ska bli artist eller skådis.
Så finns det en fjärde drivkraft säger vi alltid på Kistalight .
- Längtan efter kunskap!
Ett stort plus i skolans värld och alla goda författares grundval hävdar vi alldeles bestämt.
Visst kunde, trots allt, Brando ha tagit en fika på Spånga high!
Andra bloggar om Kista: Andra bloggar om författare Andra bloggar om drivkrafter
©Thommy Sjöberg

Lotta Lotass Light

Bild från Topgun en film vi på Kistalight gillar skarpt. Visst lite skämmit inte finkultur direkt. Faktiskt brukade vi visa den för åttorna Cola, chips och popcorn.
Förr i tiden!
Vi försvarade oss med att den berättade en historia som innehöll allt; krig, kärlek, sorg, lycka och personlig utveckling för filmens hjälte.

På Kistalight grattar vi Lotta Lotass till att ha blivit invald i Svenska Akademin.
- Ett utmärkt val!
Kul med en ung nyskapande författare som dessutom prövar nätets möjligheter med ett projekt, Redwood, vykort som får nytt liv på webben.
Visst går vi igång på det och som vanligt blandar vi högt och lågt på Kistalight. Vi säger bara filmtitlar som Moment 22, Konsten att flyga till Kabul, Det rätta virket och Topgun. Vi säger bara författare som Joseph Heller, Tom Wolfe och just det!
Lotta Lotass med Tredje flykthastigheten.
Böcker och filmer om flygare och rymdhjältar där Lotta Lotass bidrag är det poetiska och lyriska bidraget.
Och inte minst!
Hon flyttar in gamla sovjethjältar från rymdäventyr i vår litteratur.
På Kistalight skyndar vi till vår bokhylla hemma i Kista och plockar fram vårt exemplar av Tredje flykthastigheten som vi inhandlade 2005 det år Lotta Lotass vann Sveriges Radios romanpris.
Den bara måste vi läsa!
Andra bloggar om Kista: Andra bloggar om författare: Andra bloggar om litteratur
©Thommy Sjöberg

A text for an English Day

Robert Capas classic picture from Omaha beach when the American guys landed in Normandy 6 June 1944

D-Day Considerations from Omaha beach

Near the village Colleville-sur-Mer is the American cemetery where 9386 mostly young American soldiers received the final rest. In long geometric lines is the simple white cross mixed with Davidstars on the wellcut grass. Here is the rest for sons of farmers side by side with big city boys, black, white as a Jewish and this is a worthy, beautiful and open place on hill and the prospect of Omaha beach. Where some of the worst fighting was under Invasionday.
Apart from a few horrendous monuments there is white colonads with walls where there are reliefmaps over invaders with logistic in order to take over Europe. Behind is a memory wall with the names of the 1557 soldiers who were missing after invasionsdays and whose remains never found.
Evidence of gratitude for the men that were in combatant and sacrificed their life reappears on the various beaches. It is young people from today to write, locals, colleagues from the various military units, relatives and official persons as politicians and authorities who show their gratitude with their fillets and commemorative plaques. What they fought for; freedom, humanity and democracy is becoming reminded where and rarely has there been so assist in the fight against Nazism. That was the good in a fight against the evil but behind everything was never the less the individual people on both sides.
Could not fail to reflect on these issues.
Today's war in Iraq, it is basically the good fight against the evil?
Certain was Saddam Hussein, his sons, Chemical Ali and Baghdad-Bob basically a rare evil regime as from the wealth and exerted a repression of Iraqi people without mercy.
It was right to dispose of them but was driving forces of good and idélla basis?
What happens when a totalitarian regime is crumbling and different people, religious directions and not solved conflicts are allowed to to the surface where democratic tradition not belong to the diary.
See what is happening in Iraq with what happened in Europe during the first World War.
A war which was started in nationalistic rave and revenge feeling and that all thought would be over in a few weeks. A war which stalled in trenches, across, with millions of deaths as a result and with a scenario where the old Europe of Emperors, tsars, monarchies and Ottoman Empire collapse together for good.
The war in Iraq as a result of 11 th September, hardly possible otherwise, which started in a sow rave of a technical American supremacy and good will of democratic ideals.
There can ever be wrong to overturn a dictator in a "state" and introduce democracy and free elections?
Considerations of all those who are interested in the world, history and humanity.
What went wrong?
Where is the solution?
It is possible to consider when one is at the American cemetery and the prospect of Omaha beach and the Atlantic.
One fine day when breeze is from the sea.

Translation Thommy Sjöberg with a little help from Oxford Dictionary for free - a piece from Kistalight goes Ryan. Andra bloggar om Andra världskriget: Andra bloggar om Kista Andra bloggar om Omaha
©Thommy Sjöberg

Rim på liv och död

Shalom!
Vi fikar på Akademibokhandeln i City. Sen fredageftermiddag dubbel Caffe Latte, semla och massor av folk. Vi förstår att något är på gång!
- Ursäkta!
Krockar bland reahögarna av böcker med en kompakt mörklockig medelålders man modell typ livvakt.
Han påminner faktiskt en del om D:s pappa (vår son Loves kompis på högstadiet som han spelade tennis med) som hade varit stridsvagnsförare under några av Israels ökenkrig innan han flyttade till Sverige någon på 1980-talet.
- Ser inte ut som den typiske kunden i en bokhandel.

Shalom! Good evening!
Amos Oz hälsar publiken välkomna för det är författarmöte och signering med den soignerade författaren.
Good coming together for the love of books säger Oz.
Vi har bänkat oss på några fältstolar snett bakom Amos Oz när vi upptäcker att det är höjdarbesök i akademibokhandeln. Vår kompakte stridsvagnsförare sitter någon stol bort. Framför oss har vi en hyfsat stor publik. Amos Oz berättar om sin nya bok Rim på liv och död och läser ur den på engelska och hebreiska. Hebreiskan låter som vacker ordmusik när han läser.
Temat i Oz nya bok är funderingar kring hans författarskap eller mer specifikt en solitär dialog kring en författare under 8 timmar. All hans vakna tid på cafeer, möten och uppläsningar går åt till att observera, fantisera och skapa liv åt människorna runt honom även drömmen är en solitär dialog säger Oz.
Every dream is a solitary dialog.
Drivkraften i hans författarskap är nyfikenhet.
Nyfikenhet som är en antites till fanatism säger Oz.
To pull some water of the fire låter han sin författare vandra runt ensam på Tel Avivs gator i natten med sina funderingar, tankar och observationer.
Hela mitt författarskap är självbiografiskt säger Oz men det består inte av en rad självbekännelser.

Vid publikfrågorna får Amos Oz en version av sin How to cure a fanatic som blivit översatt till Urdu av sin pakistanske översättare.
Please can you dedicate it for me säger Oz vilket väcker en viss munterhet.

När Amos Oz inte skriver böcker eller åker runt i världen och föreläser är han lärare på ett universitet i södra Israel (Negev Beersheba?) där han undervisar och är teacher in slow reading.
Låter tänkvärt och klokt säger vi på Kistalight som passar på att få Rim på liv och död signerad.
27/2 09 To Thommy a curious guy Amos Oz.
Be curious always säger han innan han slår igen boken. Vår stridsvagnsförare ser vi inte till i signeringskön men han såg vänlig ut någonstans där bortom boktravarna.
Andra bloggar om Kista: Andra bloggar om författare: Andra bloggar om litteratur
©Thommy Sjöberg