Lärare ja – vem egentligen vill bli det?
ABC… är inte lätt!
En gång fick jag beröm.
Det måste ha varit i mitten på 90-talet.
- Vad duktig du är med dina elever.
Sitter med en skolklass i Stockholms Rådhus. Vi väntar utanför en av rättssalarna. Dags för en pragmatisk lektion i samhällskunskap. Vi skall följa en rättegång med några enklare mål i Stockholms tingsrätt.
Yttrandet fälldes av en varmhjärtad kvinnlig åklagare medan vi väntar på domaren, notarien och nämndemännen för att dagens mål ska kunna börja. Åklagaren förresten hon införde en mer mänsklig dimension i tingsrättens juridiska värv.
- Lundström kunde hon säga, som var en typ tilltufsad kille från Farsta, jag hade hoppats att inte få se dig här igen.
- Snatta falukorv. Det är väl bra onödigt i alla fall!
Målen vi fick följa var ofta av enklare sort: Snatteri, innehav av hasch, brott mot knivlagen, misshandel, parkeringsbedrägeri – fusk med P-mätare där och olika former av bedrägerier. Någon gång var det ett tyngre narkotikamål där den tilltalade var häktad och där vakterna var med och den tilltalade var i bojor.
Vilket förstås upplevdes som spännande.
Vid ett annat tillfälle, komplext misshandelsmål i krogkö, där ingredienserna var dörrvakter och ung köande som bägge ansåg sig som utsatta för misshandel. Bevismaterial var beslagtagen Bowiekniv och tårgasspray och läkarutlåtanden.
Bowiekniven visades upp med hjälp av skranglig overheadprojektor, 90-talets krackelerade offentliga sektor, och var ett riktigt huggvapen.
Den tilltalade påstod som försvar att han var intresserad av att tälja pinnar men kunde inte riktigt förklara vad man täljer för pinnar i en krogkö en sen lördagnatt. Resonemanget renderade fnissningar från mina elever men var knappast till den tilltalades fördel.
Juristerna i målet var klart påverkade av, synbart inspirerande, av att det var en skolklass på besök och blev riktigt vältaliga i sina slutpläderingar.
Killen med Bowiekniven, som skilde sig från de flesta tilltalade på så sätt att han var vältalig och propert klädd, hade sin för dagen influgna eleganta mamma från Paris på parkett med chic hatt och var mantalskriven i Täby. Han tillhörde inte det vanliga klientelet som mest var från fattiga förorter kring Järvafältet eller Stockholms södra förorter. I hans fall ville juristerna statuera exempel med max straffsats för brottets art.
- Visst det kan skramla ihåligt även i de borgerliga salongerna.
Ett anorlunda mål var ett fall av förskingring. Kamrer i bostadsrättsförening hade drabbats av speldjävulen efter en V5:a på Solvalla. Ett spelbegär som inte kunde tyglas, hållas i tömmarna - sic, utan ledde till försnillande av mer än en halv miljon svenska kronor. I pausen medan vi väntade på att rättens dom skulle förkunnas hade grabbarna i nian lätt vadslagning om det skulle bli fängelse eller vård. Kistalight trodde på vård och så blev det. Kanske påverkades rätten av att det var en skolklass på besök! Man ville visa på de humanitära alternativen. I fallet ovan som nämns med den narkotikadömde mannen i bojor så blev domen fängelse istället för försvarets önskade vård så riktigt säker kan man inte vara på de mjukare alternativen även om en skolklass med So-lärare är på besök.
Besöken på Stockholms tingsrätt var ett stående inslag i samhällsundervisningen och upplevdes som en höjdpunkt och lite av att vara på vift.
Pendeltåg in till stan, uppgång Klarabergsviadukten, promenad till Bergsgatan förbi Kungsholms kyrka och en stunds solande på Rådhustrappan. Vi får våra mål och långsam inslussning till rättssalarna.
Innan hade vi läst i vår lärobok om ett rättsfall som följs upp av en rättegång. Vi har gått igenom olika påföljder, möjligheten att överklaga till hovrätt och Högsta domstol.
Diskuterat, sett film och faktiskt haft prov men framförallt hade vi rollspel med rättegång.
Rollspelen, rättegångarna, drog gärna ut på tiden…ville aldrig ta slut. Klassen delas in i fyra grupper som spelar upp sina fall, mål, för de andra. Målen kunde vara misshandel, Inbrott, Skadegörelse och Våldsamt upplopp. Till hjälp finns ett manusschema där eleverna får konkretisera fallet (brottet) och de olika punkterna under en rättegång.
Klassrummet omorganiseras, stolar flyttas, bänkar skrapas och katedern får bli domarskrank, på bordet en gammal lagbok Sveriges Rikes Lag från typ 1970-tal, med plats för notarie och nämndemän. Det ordnas plats med bänkar på vänstra sidan för åklagare och målsägare. Vittnen får vänta i korridoren. På högra sidan bänkar för försvar och tilltalade och längst bak i klassrummet plats för den ärade publiken, åhörare, tänkta som familj, vänner, nyfikna och media.
Det var ett liv och ett kiv!
Jag Malcolm svär att säga sanningen och ingenting annat än sanningen...
Vittneseden upprepas i samtliga mål i klassrummet och Kistalight uppträder i domarrollen. Den gamla luggslitna Lagboken från 1970-talet gäller och en mindre tavellinjal får tjäna som ordförandeklubba.
Allt för att mildra påföljderna av elevernas ofta väl hårda föreslagna straff.
Rollspel var (är) alltid en pedagogisk utmaning.
Man vet aldrig riktigt vad som kommer att hända eller hur det ska gå.
Det krävs ett visst mod för att genomföra dem. När det gäller rättegångar tillkommer behovet av bra och tydliga beskrivningar av brottet så att man kan följa och förstå fallet.
Inte alltid det lättaste att få ned på papper.
Ibland kan man känna sig som i en barnbok av Barbro Lindgren, eleverna förstår precis, jag hajar ingenting.
Vältaliga försvarsadvokater och åklagare som korsförhör vittnen med indicier och bevis som man undrar var kom dom ifrån.
Viktigast trots allt elevernas energi och frimodighet, trygghet kanske, att det går att genomföra rollspelen.
Kul att tänka på när man tittar tillbaka på sin lärargärning: Gråhårig man i kretsen av sina elever, sjuor, agerar domare med gammal lagbok från anno 1970 omgiven av unga mycket unga mämndemän och notarie framför oss minst lika unga försvarare, tilltalade på ena sidan och på den andra åklagaren med sin målsägare som kanske förhör ett tillika ungt vittne.
Rättegångar som aldrig ville ta slut!
I veckan som var avslut med elevrådet. En trevlig grupp elever. Vi diskuterar trivsel, bruket av dåligt tilltal mellan elever och ordning och reda, som avslutning får var en berätta om hur de tycker att en bra lärare ska vara.
Vi som varit med ett tag känner igen svaren.
En bra lärare ska vara schyst och rättvis, bestämd och ha humor.
Kunskaper då frågar vi på Kistalight?
Visst, visst man ska veta vad man pratar om säger våra elever.
Till slut frågar vi våra duktiga elever om det är någon som kan tänka sig att bli lärare i vuxen ålder.
Med 99 procents säkerhet aldrig säger en. De andra instämmer utom en som kan tänka sig att bli idrottslärare med motiveringen att där kan man säga ifrån.
Någon som inte lever upp till ordningen.
Bara att kommendera 20 armhävningar.
Lärare ja vem egentligen vill bli det?
En gång fick jag beröm...
Det måste ha varit i slutet på 90-talet!
Datorn är helkass!
Andra bloggar om Kista:
Andra bloggar om skolan©Thommy Sjöberg
