Vi ligger lite lågt med närvaron på Kistalight så här i sommartid, med bloggen såväl som med skolan! Tack för bilden Goehle!
Ser i veckan att Svd har haft en intressant krönika (av Elisabet Andersson) om kvarter garnisonen på Östermalm i serien om sevärda byggnader i Stockholm.
- Måste ha varit 1971 som Kistalight sommarjobbade där som målare!
- Hade inte en aning då om att nyckelord för bygget var kommunikation och flexibilitet.
Hur som helst här skapades då en 350 meter lång byggnad med flyttbara moduler och möjlighet till förändring i kontorsmiljöerna.
Garnisonen var när den stod klart norra Europas största kontorshus och Stockholms längsta byggnad och arkitekten hette Tage Hertzell. Kistalight som lite vagt drömde om att bli arkitekt (handlade egentligen mer om en romantisk konstnärsdröm) hade då ingen aning om allt detta. Målarlaget bestod säkert av en cirka 25 gubbar. Många var från Dalarna och en grupp med lagbasen i spetsen var från Hälsingland och veckopendlade. Kistalight hamnade i lag med en annan ung kille som jag tror hette Klas-Göran.
- Vi var yngst.
- Vi var sist anställda och vi var bara sommarjobbare.
Uppdrag att måla ett litet rör bakom en betongpelare, trångt, och en bit rör bakom det redan målade elementet som fanns i alla rum. För övrigt var alla delar klara - så kallade färdiga moduler.Varje morgon, klockan sju, en lång korridor med hundratals rum! (Gillade alltid energin när målarna körde igång varje dag med att hämta färg och verktyg i vår målarbod.)Utrustning en burk färg med handtag och en burk med två elementpenslar och en lackpensel, möjligen hade vi också en spegel för att kolla att det kom färg bakom rören. Klädsel målarbrallor och T-shirt, på knäna tejpade skumgummiplattor.Sedan så var det bara att köra på.
- Skymtade man inte ljuset så där i slutet av den drygt hundra meter långa korridoren? Vi tog var sin sida Kistalight och Klas-Göran.På kvällen var ytterligare en korridor slutförd och hm…hm.
- Skönt att det var studier som gällde till hösten.
Om strukturalism som idé hos byggnadsstyrelsen och andra modefilosofier hade vi inte en susning!
Trots allt fanns det en viss arbetsrotation med målaruppgifterna på kvarter Garnisonen. Korridorjobbet med rörbitarna roterade men några veckor blev det och kanske en månad. Andra uppgifter kunde vara, Kistalight ersatte sjuk kille, i spruttältet och sprutmålade element och blev färgförgiftad. Faktiskt kom vi att extrajobba under hösten 71 på Garnisonen, målade rör i källaren, och under sommaren 1972 var vi med på slutfinishen, målarbättringar på bygget - ej arbetslag då. Bättringar som aldrig tycktes bli klara när inte ackordspiskan ven.
Ordväxling:
- Jag kan jobba över! (Kistalight)
- Kan du inte börja med att jobba heltid! (Vaken och i och för sig riktigt bussig verkmästare som hade koll på att Kistalight gärna hade en akademisk kvart mest varje morgon.) Verkmästaren som grejade fina bättringsjobben för Kistalight och oroade sig för att slutfinishen aldrig blev klar skickade till slut en gubbe till för att få till det tyckte Kistalight var aningen komplicerad med sina ambitioner att studera och som han sa.
- Jag har enkla gubbar från landet här i mitt lag som inte vet av något annat än att knega på dagen lång än att fundera över frågor om almar i Kungsträdgården och rockfester på Gärdet.
- Komplicerad tänkte Kistalight!
- Vem tar inte chansen att se ljuset i form av lite studier när man har klarat av en drygt hundra meter lång korridor varje dag där en liten bit rör ska målas.
- Bakom en trång betongpelare.
Andra bloggar om arkitektur Andra bloggar om Kista
©Thommy Sjöberg
Melodi från näktergalen?
