Blogg Light

Den charmiga anteckningsboken från Finistere även det skrivna nedan kan ses just som en form av anteckningar

Helgköp och läsning
Kommer över Bodil Malmstens bloggbok Hör bara hur ditt hjärta bultar i mig efter en tur från förorten till City i Stockholm. I Kista galleria går det att handla det mesta dock inte några nyutkomna bloggböcker av Bodil Malmsten.
- Shame on you Akademibokhandeln i Kista Galleria! Som dock kring vecka 44 får in Bodils nya bloggbok.
Läser en rad recensioner i svenska tidningar av boken. Överlag välvilliga recensioner En som väl fångar tonen tycker jag är DN:s konstkritiker Ingela Lind. Hon snuddar vid det som är så påtagligt med Bodils bloggbok: Den lätta tonen som inte alltid är så lätt att fånga och att hon får det att se ut som boken verkar skriven så där i förbigående.
- Den lättheten finns där.
Vi läsare av Bodils blogg känner väl igen oss. Referenserna till Montaigne, mullvadarnas ihärdiga grävande i trädgården, resorna mellan Finistére och Vasastan och lexikoninslagen som vi gillar skarpt på Kistalight och så förstås alla bilderna poetiska, charmiga och tänkvärda. Där får Montaigne känna sig överspelad och förbipasserad för att tala tennisspråk.
För mina kaffekompisar och gamla goda vänner Goehle och Göran måste jag ju förstås skryta med att vi på Kistalight finns omnämnda på Bodils blogg.
- Se Montaigne i Kista!
Dessutom vet jag att åtminstone Göran just nu läser Bodils bok.
- Bon appetit!
Istället för en mer omfattande recension lägger vi in en liten Haikudikt som en hyllning till Bodils bok.

Finistere

Mistlur i dimman
ihärdiga mullvadar
en fläkt från havet

Kommentarer till Montaigne i Kista och Så fort jag hinner
- Ser häftigt ut med rubriken ovan: Montaigne i Kista. Glad och rörd lyfter jag på kepsen för detta. Måste erkänna att jag skrivit en bit om några av dina böcker, en essä, Se kanske mer kåseri,om läsning.
Hittar en bild på Montaigne på en av S:t Petersburgs universitets institutioner – Men vad står det? Den skulle Bodil i Finistere och alla andra Montaignefans se. Går det att lägga in bilder i en comments-box?Montaigne använder pekfingret på ett lite oroväckande läraraktigt sätt. Vad skulle han säga om Leninismen? Kanske något från Caesar?Se Montaigne essayer - Bok 1 Ett uttalande av Caesar.Grejar inte och lägga in Montaignebilden! Skickar adressen istället.

Kan inte annat än att bli nyfiken på din Concourtgubbe Francois Weyergans och hans Trois jours ma mere. Hoppas det kommer en översättning till svenska. Vad fint att du berättar om Lüfti och hans fru Ann-Marie. Ett par som är både poeter och översättare. Plus att Lüfti är en världsberömd författarfotograf som enligt myten t o m fick Beckett att skratta.
I deras hem fanns värme och många språk - så minns jag det i alla fall - jag som mest spelade fotboll och hockey med deras son Nermi Özkök. Men det är spännande att tänka sig att i deras kök har kanske de riktigt stora i litteraturen suttit bakom grytorna. Kul också att du Bodil är en av de författare som vandrat Stamgatan fram i Östberga. Likt Tusen författare har nog inte besökt Östberga men väl de allra främsta. De som med Nobeldiplom och andra insignier har under åren hukande sökt sig längs stadsdelens blåsiga gata sökande efter ”en stor självlysande solros mellan två kontinenters terminaler”. Citat från Lüfti Özköks diktsamling Vindarnas väg."
- Men varför blåser det så förbaskat på vissa gator och torg i förorten?
Hälsningar från Kista
Andra bloggar om Bodil Malmsten
Andra bloggar om:
Copyright LarsThommy

Fredrik rules

Sju skäl varför jag inte bor i Täby
- Gillar Public service! Lyssnar allt mer på samhällsprogram och kulturradion speciellt på sommaren när det är lov.
- Undrar om det inte i själva verket är jag som är publiken. Jag menar lite äldre medelålders gymnasielärare som undervisar i Samhällsämnen.
- Snart, alldeles säkert, kan jag nog kalla mig adjunkt igen.
- Förresten ska jag vara alldeles ärlig är det min fru som betalar licensen.

- Barnflicka? Klart vi hade lite hjälp med barnpassning. Vad hette hon nu igen? Nåt på J – från Sverige faktiskt. Ersättning - javisst man vill ju vara schyst – arbetsgivaravgift – skojar du - inte en susning. Fanns det för 20 år sedan?

Skatteskriva torpet på Norra Öland på Jersey?
- Är du inte riktigt klok. Vilken idiot skulle komma på att skatteskriva ett dragigt torp?
Hm…hm hur kunde man göra sa du?

Medlem i golfklubben i Enerum på Norra Öland inte Ekerum vid Halltorps hage där greenfee är si så där 500 sek. Enerum en ekologisk golfbana för torpare men det är klart det finns många wannabees som svingar klubborna där.
- Vem vill inte bo i Täby?

Målat svart i ungdomen då jag var målarlärling? Klart jag hjälpte morbror Putte och tapetsera ett rum, faster Tilda och måla om ett kök, alla kompisar och bekantas bekanta med allt vad det nu kunde vara. Men jag menar vad gör man inte för sina vänner.

Spelar tennis i Sundbybergs tennisklubb och representerar Star i Stockholms kommuns grupptennis.
-Tennis klang av gammal överklass men numera folksport och inte alls en sport som bara förekommer i Stockholms norra kommuner och i gamla badorter. Förresten gillar jag liret och bollarnas magi. - Täby sa du?

Jag har varit i Täby centrum
Jag har varit där
Längst där borta i Täby centrum
Jag vet vad som finns där…
(Sjunges på samma melodi som Peter LeMarcs Marias kyrka.)
Andra bloggar om valet 2006:
Andra bloggar om:
Copyright LarsThommy

Omdömen och Skola 24

Höstens färger: Pumpor i mängder - omdömen på rad
Helgen som var
Det brinner i naturen, lönn, lind, alm och björk skiftar i höstens alla färger kring Järvafältet, Kistaskrapan står som en monolit färgad av höstens blå klarhet och några molnskockar. Jag ägnar helgen åt att skriva omdömen till mina klasser på högstadiet i ett program som heter skola 24.
Nåja det tar sin tid att komma igång på lördagen som vid alla kreativa processer behövs en startsträcka. Pysslar en aning med bloggen, fixar några länkar, skriver någon kommentar och vid pass efter 12 är jag i gång.
Fem olika typer av omdömen ska kreeras: Tar eleven ansvar, Tips för eleven om fortsatt arbete, Når eleven målen, Elevens utveckling och Övrigt. Inga betygsnivåer får anges även om vi lärare sedan i andra samtal klart och tydligt enligt rådande kriterier ska ha betygssamtal med våra elever. Men nu gäller utvecklingssamtal och då får man inte andas om betygsnivåer:
- Aja – baja!
Någonstans i utbildningssystemet finns en präktig neuros; betyg men inte betyg – vem bär ansvaret? Politiker, skolverket, sakkunniga, facket, skolledare eller lärare!
- Föräldrar och elever - njaa.
- Var är analyssoffan?
Dekret från ovan anger att vi måste skriva varje omdöme – de får ej formaliseras. För min personliga del ska jag skriva omdömen för 135 elever. De ska varieras och nyanseras så de passar den enskilde eleven "typ i bästa fall". Fem gånger 135 blir 675 omdömen som ska skrivas under 4 – 5 dagar med deadline 24:00 söndagen den 15/10. Samtidigt som det ordinarie arbetet pågår med undervisning, massor av möten och lektionsförberedelser.
- En egentligen proletär situation, ett löpande band av formuleringar, tyst kunskap som ska sättas på papper och serieproduceras. Det som förut kunde anges i samtal med alla tusen nyanser som då står till buds.
- Bra med formalisering – rättvist eller?
Hämtar exempel med formuleringar ur mitt lärarskafferi – sött, surt, beskt och salt. Klockan halvtre avbryter jag för att gå och handla i Kista Gallerian. Skriver tre omdömen när jag kommer hem – återstår många…
Vid sextiden steker jag kycklingfiléer och wokar grönsaker. Dinerar med kycklingrätten spetsad med sötsur sås och dricker något glas rioja till detta Ser galan för världens barn på tv. Försöker skänka 200 kr via mobilen – får ingen riktig feedback på detta – ringer då istället på bilar mm.
Kör igång vid tiotiden på söndag nu gäller det. Lyssnar på God Morgon världen. Nu med nya regeringen har Public Service gänget fått något att bita i.
- Herre gud! Jämfört med det här gänget från Täby framstår man som en bidragsfuskarnas Moder Theresia säger Gudrun Schyman i Rachel Molins mycket levande skepnad.
Nöter på med mina omdömen blir klar framåt kvällen vid sjutiden. Åker till söndagens gruppspel i tennis då mörkret lagt sig över den brinnande naturen. Min motståndare kommer inte men det gör inte en av spelarna på banan bredvid heller. Vi två som kom spelar en träningsmatch när vi väl väntat klart på våra uteblivna motståndare.
Helt demokratiskt blir vårt resultat 4 – 4 och 40 – 40 när vi blir avbrutna efter en timmes spel av nästa par som ska spela.
- Ett resultat i den svenska läroplanens anda.
-Hur var det nu i omdömesmallen enligt Skola 24?
- Utvecklas i jämn takt - fortsätt somtidigare!
Andra bloggar om:
Andra bloggar om skolan:
Copyright LarsThommy

Kanon respekt

Orhan Pamuk ovanför Bosporen - är det i trakterna kring Galataseray?
På Kistalight gläds vi i dag över att Orhan Pamuk fått Nobelpriset.
- Skarpt säger vi på Kistalight som längtar efter att resa till Istanbul och Bosporen. Det blå blänket mellan Europa och Asien. Multikulti, religion och historia i lager efter lager: Romare, Bysans, Ottomanska riket och Atatürk inte konstigt att vår svenske poet Gunnar Ekelöf inspirerades på sina resor dit på ålderns höst och exploderade konstnärligt i diktsamlingen Diwan över fursten av Emgion.
Vi kikar i bokhyllan och hittar Den svarta boken. Denna gåtfulla labyrintiska bok om Galips spaning efter sin försvunna mystiska tjej Rüya och de återkommande krönikor över staden som kittar ihop boken.
- Klart vi kommer att läsa fler böcker av Orhan Pamuk och speciellt den senaste - den självbiografiska Istanbul.
I framtiden kommer vi alldeles säkert hitta vägen till Bosporen.
I går gissade vi på Adonis och Kapuscinski – inga dåliga tips men vi tippade också på Europatipset. Enkel omgång med diverse favoriter i EM-kval. Tio rader enligt ett U-system där vi gjorde en matematisk helgardering – blir då trettio rader. Systemet satt perfekt som Chippens 2-1 mål och tretton rätt var våra.
- Blygsam utdelning javisst men jag menar respekt.
Andra bloggar om Nobelpriset:
Andra bloggar om kanon:
Andra bloggar om Orhan Pamuk:
Copyright LarsThommy

Nobel Kanon

En arabisk modernist och en polsk världsresenär
I morgon tillkännages Nobelpriset i litteratur. Vi på Kistalight håller även i år tummarna för och tror på Adonis. Denne modernist och gränsöverskridare mellan tradition och förnyelse inom den arabiska litteraturen. Adonis visar genom sin poesi och essäistik på en väg framåt och förnyelse för den klassiska arabiska kulturen och ett närmande till västvärlden. Vilket vi på Kistalight tycker kan vara en passande möjlighet till en dialog i tiden.
- Klockan 13.00 I morgon vet vi!

Svenska akademin är inte förutsägbar.
- Hur ska den kunna vara det?
Här finns en institution som inte är beroende av marknaden – härligt eller för den delen av den staten som inte kan gripa in - ännu härligare.
Skämt – Vad har svenska akademin gemensamt med den svenska grundskolan?
Svar: Från ingen av dessa institutioner går det att sluta även om man vill.
Dock växer man ifrån grundskolan.
- Blir man invald i akademin får man vackert stanna där.

Förslag till en alternativ pristagare från Kistalight är en av våra verkliga favoriter Ryszard Kapuscinski. En värld, en genre, en ensamrörelse med världsvid integritet, Afrika; Etopien – Haile Selaisse, Latinamerika; fotbollskriget, Iran; Shahen, det ryska Imperiet och mycket mer. Här finns reportage som som är verklig litteratur och förklarar vår värld.
Andra bloggar om Nobelpriset:
Andra bloggar om kanon:
Andra bloggar om:
Copyright LarsThommy

Vällingbymodellen

Punkthus Solitude med kulturhuset Trappan och Vällingehus i bakgrunden. Charmig elevmodell i Vällingby centrum.
Bild: Thommy Sjöberg

Vi läser den nya ministerlistan på Kistalight. Alla de tunga posterna blir moderater; utrikes med överraskningen Carl Bildt - smart, justitie, finans och statsminister är moderater förstås.
Verkar rättvist med tanke på valresultatet. Vi på skolan får en ny högste chef Lars Lejonborg med Björklund som skolminister – ska bli spännande.
Tweed istället för fritidströja, loafers istället för seglarskor, portfölj istället för ryggsäck eller adjunkt istället för mentor?
- Vi får se. Det är inte formen som är avgörande.
På Kistalight gör vi dagen till ära ett litet hopklipp av gamla bloggar och minns folkhemmet.

Sitter på förortsbussen, bilen hos Roy och Roger sedan mer än en månad. Språken surrar, stadsdelar som radband; Kista, Rinkeby, Tensta, Spånga Solhem, stimmande små barn som bussas av sina föräldrar från betong till villaförortsskola i segregationens Stockholm.Hinner läsa när bilen är på verkstad. Klämmer populärfackliga böcker som boo.com om IT-bubblan, har läst en bok om LINUX (operativsystem) och Linus Torvald, spännande där om outsource och just nu läser jag Kitchen Confidential av en machokock från New York. Det blir intressant när han skriver om ledarskap och verktyg för yrket. Tonen är inte direkt som om det vore läroplaner från Skolverket. Beskrivningar av knivar, kryddor, kastruller varvas med funderingar på ledarskap från en febrig bransch som ofta är på högvarv.- Lätt att börja fundera över vilka som är lärarens verktyg: Tavlan, white-boardpennor, overhead, datorer, kalendern, terminsplaner, grupp, projekt och enskilda uppgifter och vips är man över på ledarskapet.Hur gör en skicklig lärare?Organisation, energi och ambition är naturligtvis viktiga punkter. Men det finns något mer. Förmågan att skapa relationer, bygga upp förtroenden, sätta gränser, driva på, att se någon vid rätt tillfälle, ha humor, vara schyst som kallas värdegrund och kunna bli förbannad. Kort sagt har man alla dessa egenskaper, från psykopat till ängel, är man troligtvis framgångsrik på något annat fält än i skolans något sargade vardag. Den tysta kunskapen ovan måste naturligtvis matchas med en bas som heter kunskaper tänker jag när dragspelsbussen sladdar in på Skattegårdsvägen och punkthusen i Vällingby dyker upp i morgondiset som slitna master från en sjunken skuta från femtiotalets folkhem.

Sista dagarna i april efterlyser vi två punkthus i Vällingby. Återupptagande av projekt folkhemmet med våra sjuor i veckan (har legat nere under en period). Modeller av profiler i området ska göras klart. Några är redan klara: Fontänen, Trappan, Vällingehus och det roterande V:et som drivs med litet batteri med kugghjul som utväxling, de speciella stenarna, rundlarna och de designade lamporna är klara återstår en rad andra modeller som kyrkan, centrumhus, idrottshallen och fyra punkthus, varav två är försvunna.Vi jobbar med trä, hönsnät papier mache och färg. Skalan är 1:50, 2 cm motsvarar 1m. Eleverna har gjort ritningar med hjälp av meter prototyp (1m lång pinne).- Kallt som fan när vi sprang runt i Centrum och gjorde mätningarna tyckte både jag och eleverna. Projektet är ett samarbete mellan bild, slöjd, So och teknik, som So-lärare har jag inte en aaaaning om hur jag ska ro hem ett sådant här projekt men som energisk folkhemsnostalgiker och förändringsvillig lärare, typ, vem vill vara en bakåtsträvare, står jag och eleverna där med en låda innehållande våra ritningar, pinnar av olika längd som kallas trämaterial, limpulver, en hög med Metro och City tidningar, hönsnät. I tekniksalen finns limpistoler, häftapparater och små kallas det bandsågar till hjälp.Har visserligen ett förflutet som hantverkare i ungdomen men - hur ska det gå?

• Var tog punkthusen vägen?
• Vem vill stjäla ett punkthus?
• Leve alla folkhemsnostalgiker!

Under nästa torsdag eftermiddag när vi jobbar med Vällingbymodellen har ett av punkthusen kommit tillrätta.
Kul!
Konsten att se och bekräfta uttrycksbehov handlar om möten, att bli sedd, det har flera författare och andra kulturarbetare vittnat om i minnen från sin skoltid.
Fick även in ett alldeles förtjusande So-arbete i veckan. Två unga damer har skrivit ett häfte om Taoismen (Daoismen) i form av en tidning. Två vanliga tjejer, ni vet de där som bor i grannens radhus, duktiga, lite knepigt med stavning kanske, men vanligtvis inte de som har MVG på sina uppgifter. Här har de överraskat med en rolig tidning Tao-Puh Bladet. Där finns intervjuer - påhittade, krönika, debatt och insändare, dikttävlig med dikter förstås, korsord, källor som alltid ingår, en charmig tecknad serie om Lao-Tzu som levde för 2500 år sedan och skrev ned sina visdomar med 5000 ord i Tao – Te Ching innan han försvann bortom kinesiska muren för att aldrig mer ses.
Tidningen blir mångsidig och märkvärdigt väl får de med de olika kriterier som behövs för ett högt betyg.
Kul med oväntade inte riktigt förutsägbara goda arbeten – lärarens belöning.

Men fortfarande saknas ett av de fyra tänkta punkthusen på Ångermannagatan. Kanske skulle man skapa ett spel: Jakten på det försvunna punkthuset. Har det någonsin funnits, är det en illusion eller har huset försvunnit likt Lao-Tzu som en dröm om en bättre värld i ett arkitektoniskt manifest om folkhemmet.
Vem vet?
Vi jobbar på under sen torsdag eftermiddag på de modeller som ännu inte är klara. Här klipps och häftas hönsnät på modeller av S.t Tomaskyrkan, T-Banehuset, punkthusen och Mc Donald så det står härliga till. Jag och elev rör limpulver, vi river Metro och Citytidningar klistrar papier mache och det målas efter de avfotograferade byggnaderna och det är ett liv och ett kiv. Det kanske inte blir så dumt när vi så småningom blir klara och får montera våra modeller på den platta som är i ordning gjord. Lite kompakt kanske och så saknas ju ett punkthus.I dag när vi slutar ska jag upp och spana efter det på Trappan bredvid Fontänen, biblioteket och den gamla ungdomsgården Tegelhögen, dessa allhus, där ABBA-Benny och Hep-Stars någon gång på sextiotalet startade sina karriärer.

My baby drove up in a brand new Cadillac
and she is never coming back.
Oh…oh…oh …oh Cadillac.

Vi bygger och spanar vidare!

oh…oh…oh …oh Cadillac.

Tyckte mig se det försvunna punkthuset, skymtande, i bagageluckan på en gammal stadsjeep på Vittangigatan uppe vid Tegelhögen.
Påminde inte föraren om en av de ryktbara arkitekterna från sextiotalet.
Ni vet de där som skapade monsterförorter i både Stockholm, Malmö och Göteborg men själva bodde i chic kulturbostad och gick klädda i manchesterkavaj, trendiga jeans, blanka boots och hade långt hår med hästsvans. Kanske är han ute på någon sorts uppdrag att söka upprättelse och finna de goda rötterna till miljonprogrammen.Tar med mig ett gäng grabbar och tjejer, årskurs sju, som redan är klara med sina modeller på promenad. Vi tar trapporna upp till Frostviksvägen, flanerar förbi våra vackra punkthus på Ångermannagatan. De har ett speciellt lyster numera, sneddar ner mot Solursparken.Detta är säger jag till eleverna är Europas största solur. Skuggan står vid strax före tolv, XII, och pojkarna klättrar på de romerska siffrorna och flickorna solar.- Genus eller uppfostran?Vi knallar vidare genom Vällingbys topografi uppför backarna vid Arabstaden. Här ritade arkitekten Jon Höijer terrasshusen på Mörsilgatan. Vi fortsätter bort mot Vällingbyhöjden och deras radhus, backe upp och backe ner.- Här bodde några av skaparna av de moderna folkhemmet på femtio och sextiotal mässar jag. Palme med familj som naturligtvis tog hand om politiken, där fanns psykiatrikern Gustav Jonsson, Skå-Gustav, med sin familj som vidareutvecklade synen på själen och barnuppfostran och här bodde arkitekten Höijer med familj som designade folkhemmet. Man kan notera att makthavarna bodde förhållandevis enkelt betonar jag men visst Vällingby har som alla stadsdelar även sin ekonomiska geografi och här bodde då gräddan.
Hur länge ska vi promenera frågar en av flickorna som alltid blickar framåt och inte låter sig imponeras av samhällsklasser eller social topografi.
Vi knallar vidare. Vid parken nedanför Skattegårdsvägen finns en linbana för lite större barn. Där åker killarna fram och tillbaka, fram och tillbaka och tjejerna de solar. Vi småpratar, skojar och har det ganska gött i solen.

Oh…oh…oh …oh Cadilac.

Försvunna punkthus, förlorade drömmar om gångna folkhem!
Tja de kanske mår de bäst av att vara just drömmar eller myter.
Lao-Tzu, som skrev ned sina drömmar för 2500 år sedan i Tao innan han försvann bortom den Kinesiska muren.
Nog var hans idé liksom folkhemmet.
Ett förbaskat gott försök i alla fall?

Andra bloggar om folkhemmet:
Andra bloggar om valet 2006:

© Thommy Sjöberg

Kanon för en söderkis – en mörsare från Kistalight

Utsikt mot Söders höjder Bastugatan och Skinnarviksgränd Pennteckning: Stig Claesson

Slas - en svensk kanon
Här kommer en annan snidare serru, brevduva liksom, direkt från Tullen med tricken.
Du vet posten vid gamla Flamman.
Tassar fram med brevbärarväskan längs kulturstigen; Tavastgatan, trapporna upp till Bastugatan, där häckade förresten musikanten Lars Sellergren, han tog det alltid piano ha…ha. Uppe vid krönet av Bastugatan hade Olle Adolphsson en stuga, Trubbel, trubbel, längre ned i backen fanns blåsbälgen Andrew Valters kontor. Där fanns en konstens höjdare som Carl-Fredrik Reuterswärd med professors rang på Ackis och där fanns Stadsteaterns chef Karin Kavli. En sträng donna med skarpa jack om man kom snidande med eftersända brev.
Harru nån anvisning med sekiner i dag rå kunde det låta.
Det var den unge Slas som mötte upp, ofta redan i backen ned för Bastugatan, väntande på betalningar från Aftonbladet för sina egensinniga kulturbitar med spretiga kongeniala teckningar som fångade ljuset.
"Dom gillar vi skarpt på Kistalight."
På den tiden bodde han i Skinnarviksgränd med sin unga familj, två små knoddar och vacker tekla med indianskt ursprung, från S:t Lawrencefloden i provinsen Quebec i franska Kanada. Lilla Hiawathas signalkurs hade gjort susen (= kärlek).
Kvarteren kring Bastugatan var i mitten av 60-talet nerslitna och det var innan Söder hade blivit ett reservat för kulturmurvlar, skådisar, klämkäcka socionomer, hippa generaler och kulturfernissade mäklare.
Det här var innan Vem känner Yngve Frej och innan Slas blivit folkkär skildrare av landsbygden och av dom som blev kvar på vischan. Indirekt avslöjar Slas även hemligheten med alla söderkisar genom sina böcker om landsbygden.
Bakom en riktig stockholmare döljer sig en lantis.
Fråga bara Lo-Johan som bodde lite längre bort på Bastugatan.
Nej vid den här tiden hade Slas debuterat och skrivit berättelser från Europa/Nya världen, Bönder, Västgötalagret, Supportern och Ugnstekt gädda alla utgivna på det socialistiska Bo Cavefors förlag. Några av novellerna Supportern och Götgatsbacken kan tillsammans med Yngve Frej duga som en kanon i svensk litteratur och speciellt då från Stockholm.
Ena riktiga mörsare avfyrade med en doja från Söder.
En gång hjälpte jag Slas och det måste ha varit hans fru – mycket vacker – en riktig pingla, en man och en ännu vackrare pingla- troligen syrra till den förra vackra pinglan och skjuta igång en gammal Porsche nedför Bastugatsbacken.
Om Porschen startade?
Inte den blekaste!
Men nog puffade det några moln från lilla Hiawathas signalkurs när jag gluggade och tirade på syrran till den vackra pinglan.
Oh la la – man skulle bli konstnär.
Tror också att jag allt sen den tiden har närt en dröm om att få lite pröjs för, dra in några sekiner till och leva på egensinniga bidrag publicerade på någon Blaskas kultursida.
Här kommer en annan snidare serru!

Andra bloggar om kanon: Andra bloggar om Slas:

© Thommy Sjöberg

Karibien kanon light

Marques plus Faulkner är lika med magiskt sant
Valets förlorare är Fp och SAP. Utan att uttala några djupsinniga analyser tycks man kunna konstatera att de förlorade en massa röster genom att överge sina politiska identiteter. Sossarna betonade inte tillräckligt vikten av arbete och kampen mot arbetslöshet. Folkpartiet med sina traditionella socialliberala idéer och värderingar framstod mer som ett bakåtsträvande parti och deras skolpolitiska utspel verkade mest som en konservativ fernissa. Plus att de hackar sig in, modern teknik förvisso men ej särskilt schyst, i motståndarens dator.
På Kistalight gillar vi dock deras utspel om en litterär kanon. Vilket inspirerar oss till att fatta pennan utan att tro på en kanon i sig.
Dagens kanon får bli två litterära kanoner som William Faulkner och Gabriel Garcia Marques. Med sina storverk, som Stormen och vreden - Faulkner och Hundra år av ensamhet - Marques, har de mutat in sina egna poetiska universum. Faulkner med Yoknapatawpha county och Marques med byn Macondo.
Faulkner en lyrisk prosaist som skapar broar över själens avgrunder. En författare som är den amerikanska söderns psykologiske utforskare som ska upplevas mer med hjärtat än med intellektet.
Marques har själv vittnat om Faulkners inflytande på sitt skapande när han skrev, Hundra år av ensamhet, sin latinamerikanska symfoni och krönika över byn Macondo.
Gemensamt har de också naturen i Karibien; Faulkners amerikanska söder och Marques Colombianska havskust. Båda är de barn av miljön kring den Mexikanska golfen; samma hetta, samma dammiga vägar, samma tropiska vegetation, samma prunkande trädgårdar och hus. Här blandas creolsk, latinsk, brittisk och afrikansk kultur i en häftig mix när det gäller människor, musik och mat.
Exploateringen av Västindien låter sig inte beskrivas med mindre än en magisk realism. Ungefär så skrev vi på Kistalight för en herrans massa år sen när vi skrev en recension av Marques Krönika över ett förebådat dödsfall i studenttidningen Gaudemaus
- Och så tycker vi än i dag.
Andra bloggar om kanon:
Andra bloggar om Magisk realism:
Andra bloggar om:
Copyright LarsThommy

Rötter på Kulturhuset

Sedighere - Sannas biologiska mamma
Dagen före valet besöker Kistalight Kulturhuset vid Sergels torg och ser Shakespeares Midsommarnattsdröm på Stadsteatern i passande nutida svensk bearbetning. En föreställning där både det burleska och poetiska får komma till tals i en mycket lyrisk och rolig föreställning.
Innan teatern passar vi på att besöka Sanna Sjöswärds utställning Rötter på Kulturhuset som handlar om hur hon söker upp sin biologiska mamma i Teheran efter att blivit bortadopterad som fyraåring. Ett omtumlande möte som så småningom leder till en rad fotoporträtt och andra bilder med ett lyriskt lyster.
På utställningen finns en gästbok där vi ungefär skrev följande, givetvis en personlig kommentar, som vi här låter gå i tryck.

Hej Sanna!

Fina bilder
starka känslor
Möte mellan generationer
en bro mellan nu och då.
- Orienten!
Vackra mejslade porträtt
Persiens blåa mystik och ljus
som en försoningens slöja
för en övergiven liten tjej
som likt en enveten sökare
hittar källan till sitt flöde.


Hälsningar/LarsThommy/Kistalight
Andra bloggar om kulturhuset
Andra bloggar om:

En gul, en vit, en blå...Valförättare 2006

En gul, en vit, en blå och en rosa – legitimation – tack säger vi. Ett mantra - vi stoppar valsedlar i en valboxlåda. Den rosa får en egen låda.
Kistalights utsända, för dagen klädd i blårödrandig rugbytröja, gör sin medborgerliga plikt och arbetar under årets val som valförrättare i Spånga 8 i Bromsten. Kanske finns också chansen till lite milt wallraffande som vi gillar skarpt på Kistalight.
Valdistriktet är en utmärkt mix av boende. Här finns villor utan att området är en gräddhylla, här finns rad, flerfamiljs och servicehus och en avsevärd del av de boende är av utländsk härkomst. Vid förra valet gällde att som Spånga 8 röstar så röstar Stockholm.
Det är en jämn ström av väljare hela dagen. Några toppar vid omkring lunchtid då köerna ringlar sig. Den äldsta som röstar är en kvinna med invandrarbakgrund som nått den mogna åldern av 99 år. Hon kan i själva verket vara hundra år födelsedagen anges till första januari och med hennes bakgrund kan den vara införd i efterhand. Heder till henne och hennes släktingar som hjälper henne till vallokalen. Den yngsta som röstar är 18 år och fem dagar och heder även till honom. Mellan de två är det drygt 1300 väljare upptagna i röstlängden
- Varför inte en ros till bägge?
- Klart rosen är en upptagen partisymbol.
Mellan den yngsta och äldsta är det drygt 1300 väljare. Vi valförrättare växlar uppgifter mellan att pricka av namn i röstlängden och dela ut valkuvert och hjälpa väljare till rätta. Intrycket är att det är ett högt valdeltagande. Jag hjälper en icke svenskspråkig äldre dam tillrätta med de fyra valen och kuverten.
- Tog det fem gånger innan hon grejade det? Visar faktiskt också några sverigedemokrater var deras valsedlar ligger. Vad gör man inte för att utföra sin plikt som tjänsteman. De får annars inte speciellt många röster i vårt distrikt ser vi när vi räknar.
Många äldre från det närbelägna servicehuset röstar och behöver tid och speciell plats för sitt röstande. Träffar flera gamla elever som röstar – kul som So-lärare att de söker sig till vallokalen. Ett litet kvitto på att man lyckats. En elev lyser upp i hela ansiktet när han ser mig.
Thommy…Thommy kommer du ihåg mig.
Visst Hamed kommer jag ihåg dig och vad fint att du sysslar med musik på Kulturama. Vi pratar en del om gamla skolan när jag prickar av hans namn i röstlängden, om elever och lärare, men han säger sig bara komma ihåg mig.
Vi hör den första prognosen redan när vi precis har stängt vallokalen. Ganska tillförlitliga siffror redan från början och tendensen för hur Stockholm röstar finns även på Spånga 8 i Bromsten när vi räknat rösterna för riksdagsvalet. Från vänster till höger blev det följande resultat: V 60 röster = 6%, SAP 267 röster = 27%, Mp 57 röster = 6%, C 50 röster = 5%, Fp 85 röster = 9%, Kd 78 röster = 8% och M 310 röster = 32%. Övriga partier, blankröster ogiltiga var 59 röster. Sammanlagt röstade 982 personer men fler deltog i valet eftersom flera var utländska medborgare och röstade i kommun och landstingsval. Moderaterna största partiet alltså om än inte riktigt lika stora som i Stockholm som helhet. Bromsten är dock en ganska god mätare på hur Stockholm röstar.
Vid halvtvåtiden på natten var vi även klara med trängselskatten där dock Bromsten, Spånga 8 skilde sig från Stockholm med 374 Ja mot 592 Nej och ett antal ogiltiga röster.
- En gul, en vit, en blå och en rosa – legitimation tack!
Visst sussade man gott när man somnade fram på småtimmarna.
Andra bloggar om valet 2006
Andra bloggar om:
Copyright LarsThommy

Det var ett liv och ett kiv - skolval

Del av elevarbete - valets vinnare Bild: Thommy Sjöberg

Veckan som var – LarsThommy said
Det är ett liv och ett kiv. Pyssellåda med kritor pennor, klister, saxar och färgade papper och affischer. Vi jobbar med valet i årskurs 7 och 8. Sju riksdagspartier blir sju grupper i respektive klass. För de två stora partierna M och SAP får det bli fem elever i varje grupp. Vi är ju oftast 30 elever i klassen.
Uppgiften är att göra en slagkraftig valaffisch. Material får bli lärobok, tidningar; DN har en utmärkt guide som valbilaga och allas vår Gringo har gett ut en rolig alternativ bilaga som heter Rösta. Eleverna får även hämta material från valstugor och Internet. Tyvärr har antalet valstugor kraftigt minskat det här valet.
- Är det på grund av nätet eller är det kostnader kring den förstörelse som finns kring valstugorna? Framförallt drabbar det i alla fall de små partierna.
Affischen ska innehålla följande Partinamn, slagord – politiska paroller, valsedel för riksdagen, partiets program, idéer, historia och hur de vill att skolan ska se ut.
- Betygens vara eller inte vara?
Plus plats för andra hjärtefrågor som miljö, arbete, skatter, omsorg, frihet, försvar och EU för respektive parti och naturligtvis finns det plats för partisymboler och egna idéer. I en klass finns det en elev som är en duktig tecknare och anlitas av alla grupper, partier, för ett porträtt av partiledaren – vilket jag medger utan prut.
Vi får även tid för annat som att spela DN:s Maktspelet – se bilaga och göra en individuell valaffisch också där med hjälp av DN där man kan skoja med poltiken men absolut får inga kränkningar eller uppmuntran till användande av droger förekomma.
Vi gör även värderingsövningar till exempel en fyra hörn – övning. Eleverna får välja mellan betyg som nu, betyg redan i trean, betyg i sexan eller inga betyg alls och ställa sig i ett hörn i klassrummet som representerar varje förslag. Darra månde politiker och föräldrar. Eleverna överraskar i alla fall mig med att de var så många som vill ha det precis som vi har det i dag – betyg från årskurs 8 höstterminen.
Under slutet av veckan har jag genomfört skolval med fyra klasser. En valsedel med de 7 riksdagspartierna plus ruta för blankröst ska kryssas. Vi försöker få det att se ut som i en vallokal. Ett bord ställs på högkant och får fungera som valskärm. Jag är valförrättare i katedern. Klasslistan är röstlängden. Skolfoton på varje elev får fungera som röstkort och legitimation. En efter en får de komma fram och rösta och jag prickar av dem och pyssellådan med alla kritor får vara röstsedelboxen där de lägger sin valsedel.
Innan röstningen, valet, har varje grupp hållit ett litet slutanförande varför man ska rösta just på dem. Mycket populärt i några av klasserna.
Resultaten – tja – antagligen röstar många som sina föräldrar. Vilket nog inte många föräldrar tror. I en klass var det överraskande många moderater. Vilket vän av ordning inte tycker är så konstigt. Skolan, Spånga gymnasium, ligger ju i ett solitt villaområde men just i den klassen kommer många elever från andra områden. Någon klass tenderade till att bli en rödgrön röra men då med få socialdemokrater. Några elever kunde inte hålla sig utan kryssade en ruta och lade till att de röstade på sig själva. Rösten räknades då som blankröst. Ytterligare en annan klass lanserades något som heter Bananpartiet som då skrevs plus att man kryssade ett parti. Den konstellationen bröt även den över partigränserna både moderater, sossar och vänstern gjorde på det viset men kom att räknas som blankröster.
Resultatet blev dock sammantaget en viss övervikt för det borgerliga med inslag av rödgrön röra där faktiskt miljöpartiet var det stora partiet. Under dagarna jag kollade rösterna, en elev fick kontrollräkna - missade det i någon klass, hittade jag inga röster på något ytterlighetsparti varken åt höger eller vänster.
- Glädjande men kan också bero på att det här är de yngsta på skolan.
PS Vi har faktiskt också läst i lärobok, texter och arbetat med instuderingsuppgifter - så det så! Kan lägga till nedan för de som är intresserade de betygskriterier som är tänkta för momentet Val och partier.

Betygskriterier åk 8 för åk 7 gäller godkänd
Målsättning - Kriterier
Godkänd: För att uppnå betyget G på arbetet måste följande moment ha klarats av
Gjort övningar och uppgifter se läxor och knep och knåp och maktspelet och värderingsövningar
Samarbeta bra i gruppen så att arbetet blir färdigt.
Arbetet bör se snyggt och prydligt ut och ha en bra layout.
Text och språk bör vara organiserat så att man förstår sammanhang.
Ett rimligt urval fakta om ditt riksdagsparti ska presenteras.
Arbetet ska redovisas i tid och visa att man med egna ord har arbetat med sitt material.
Källor måste vara med
Väl Godkänd som ovan – Plus att arbeta aktivt resonera och analyserande svar vid uppgifter och argumentation
Att samarbeta aktivt i gruppen
Att det finns ett bra samspel mellan text och bild och övriga illustrationer och bilder
Fakta urvalet ska vara något fördjupat och riksdagspartiets program ska klart framgå
Du ska presentera egna tankar och slutsatser. Arbetet ska redovisas i tid och visa att man med egna ord har arbetat med sitt material.
Källor med angiven adress måste vara med.
Mycket väl godkänd som ovan plus kunna värdera och ta ställning i uppgifter
Se samspel text, bild och språk!
Samarbeta aktivt, leda och inspirera i gruppen.
Omfattande och fördjupat urval fakta ska presenteras.
Här kan du även tala för eller emot en ståndpunkt, förklara och komma med förslag till lösningar och presentera olika värderingar, se riksdagspartiets program ovan!
Arbetet ska redovisas i tid och visa att man med egna ord har arbetat med sitt material.
Källor med exakt angiven adress måste vara med. Lycka till! TS Copyright LarsThommy

Café bohem Light

Qvinnan i mitt liv som alltid hänger med på Kistalights alla äventyr.
Bild: Thommy Sjöberg

Café bohem light

What would you think if I sang out of tune
Would you stand up and walk out on me?
Lend me your ears and I'll sing you a song
And I'll try not to sing out of key.

Berlin, Paris, Normandie eller Milano, kanske via MonteNapoleone eller Greenwich Village!
- Eller varför inte en supé i Chinatown i San Fransisco?
- Här den söta tjejen, qvinnan, i mitt liv som alltid hänger med på Kistalights alla äventyr, som står ut med alla utläggningar om politik, geografiska och kulturella särdrag, litteraturens egenart, gå på otaliga moderna konstmuséer, läsa kartan i full speed, sitta i bilköer, vara cool under tokiga felkörningar och leta efter hotellrum i den sena natten.

På café känner vi oss hemma. Där kan vi fika, slappna av, iaktta, fantisera, följa guidéboken och läsa ortens tidningar och känna pulsen men här på bilden ovan varken Europa, Världen eller Stockholm utan en gågata i Kalmar inte alltför långt från Norra Öland.

What do you see when you turn out the light
I can't tell you but I know it's mine

Copyright LarsThommy

Bob is back in town

Bob is back in town

Lyssnar på Modern Times, 10 mjuka, harmoniska och lättsamma stycken i en form av all American music mix. Ballader, rock, rhytm and blues, jazz, country och boogie. Bob och hans turnéband blandar friskt men över albumet vilar en ton av easygoing - ett möte - 10 goda gig och en välinspelad skiva.
Bob som i Chronicles skriver I´d come from a long way off and started a long ways down – A series of dreams - återknyter här till sin tidiga ungdoms musik.
- Femtiotal när det moderna samhället är på väg att växa fram.
Har inte riktigt lyssnat in, noterat, texterna än kanske finns bråddjup där mellan raderna men mest verkar det vara ett feelgood musikprojekt i Bobs nyenkla anda.
Bob som i Chronicles berörde sina konstnärliga källor och skapandets rötter på ett så poetiskt sätt när han i kapitlet Oh Mersey - nåden att skapa? – Hittade den konstnärliga vägen att gå vidare.
Under en repetition med Grateful Dead i San Rafael flyr han från spelningen och hamnar på en musikbar.

"I heard the sound of a jazz combo playing up ahead. Walking past the door of a tiny bar, I looked in and saw that the mucisians were playing at the opposite end of the room. It was raining and there were few people inside. One of them was laughing at something. It looked like the last stop on the train to nowhere and the air was filled with cigarette smoke. Something was calling me to come in and I entered, walked along the long, narrow bar to where the jazz cats were playing in the back on a raised platformin front of a brick wall. I got in four feet of the stage and just stood there against the bar, ordered a gin and tonic and faced the singer. An older man, he wore a mohair suit, flat cap with a little brim and shiny necktie. The drummer had a ranchers Stetson on and the basist and pianist were neatly dressed. They played jazz ballads like Time on my hands and Gloomy Sundays. The singer reminded me of Billy Eckstine. He wasn´t very forceful, but he didn´t have to be; he was relaxed, but he sang with natural power. Suddenly and without warning, it was like the guy had an open window to my soul. It was like he was saying, "you should do it this way." All of sudden, I understood something faster than I ever did before. I could feel how he worked at getting his power, what he was doing to get at it. I know where the power was coming from and it wasn´t his voice, though the voice brought me sharply back to myself. I used to do this thing, I´m thinking. It was a long time ago and it had been automatic. No one had ever taught me. This technique was so elemental, so simple and I´d forgotten. It was like I´d forgotten how to button my own pants. I wondered if I could still do it. I wanted at least a chance to try it. If I could in any way get close to handling this technique, I could get off this marathon stunt ride.

Man får säga att visst har Bob lyckats med att plocka fram det ursprungliga i sin senaste skiva men även kommit vidare i en nyenkel anda med amerikansk folkmusik som grund.
Härlig, kul och svängig feel good skiva.
Andra bloggar om Bob Dylan
Andra bloggar om:
Andra bloggar om Modern Times
Copyright LarsThommy

Günter Grass - Kanon Minor Light

I dag kikar vi på några böcker som absolut hör hemma i en kanon. Det får bli Günter Grass med Blecktrumman och Michail Bulgakov med Mästaren och Margarita. Båda verken tillhör de böcker som brukar kunna räknas till den Fantastiska romanen den så kallade magiska realismen. De står i bokhyllan på Kistalights redaktion och väntar på att bli lästa men utan att darra på manschetten utnämner vi dem olästa till att tillhöra en kanon. Blektrumman har vi sett i en mycket sevärd film och Mästaren och Margarita sågs i en upplevelserik teaterföreställning med bland annat Per Myrberg.
- Var det på 70-talet?
Bägge böckerna berättar en historia om det grymma 1900-talet under nazismens och kommunismens totalitära regimer. Där de genom sina berättargrepp gestaltar ondskan. Det ser vi på Kistalight bara genom att läsa några sidor.
Günter Grass som avslöjat i sina nyss utgivna memoarer att han tillhörde Waffen SS under andra världskriget har fått utstå mycket smälek för detta ändå var det en gammal känd sanning som funnits i källor och dokument. Kanske är det ändå en försoningsgest från Grass sida att lyfta fram sitt medlemskap där i sin självbiografi och lätta på skammen.
– Även vanliga hyggliga tyskar kunde tillhöra typ Wafffen SS och liknande om det ville sig illa!
Ryan Air ser vi genom DN erbjuder lågpris resor från Krakow i Polen till Frankfurt för kränkta polacker för att komma och snacka med Günther – man måste väl mena bokmässan där då?
- Fantastiskt form av erbjudande i sig!
Vi på Kistalight som läst andra minor klassiker av Grass som Flundran, Mötet i Telgte och Tankefoster eller tyskarna dör ut har länge tänkt besöka både Lübeck och Gdansk. I Lübeck finns i den gamla Hansastaden ett Günter Grass-Haus där det finns samlingar av hans gravyrer och skulpturer. Under speciella Hansadagar uppträder Grass där med läsning av sina texter i den medeltida miljön. Grass bor även i staden.
I Gdansk utspelas ju Blecktrumman även detta en Hansastad där Grass är hedersmedborgare tack vare Blektrumman. Grass som är född i Gdansk, dåvarande Danzig, anses fortfarande av Gdanskborna som en värdig hedersmedborgare åtminstone av 72 procent av dem.
Poängen är att med Ryan air kan man flyga till både Gdansk och Lübeck till en mycket billig penning på mindre än en timme från Skavsta och uppleva dessa genuina städer från Hansaförbundets tid.
- Snacka med Grass det kan man ju göra genom att läsa hans böcker och då speciellt Blecktrumman.
Andra bloggar om kanon:
Copyright LarsThommy

Sommar...sommar Maggie May Light

Maggie Q om än inte Maggie May - a real Beauty från Hongkong

Its late september and I really should be back at school
Oh maggie I couldnt have tried any more
All I needed was a friend to lend a guiding hand
I suppose I could collect my books and get on back to school
Or steal my daddys cue and make a living out of playing pool
Or find myself a rock and roll band that needs a helpin hand
Rod Stewart

Oh mama, min chica tjej C. flyttade ihop med en modemedveten elektriker.= De satt mest och såg snygga ut. Och jag återupptog mina studier och levde studentliv på Nybohov där Maggie May var en verklig favorit i vårt lilla gäng.
– Här några stories för mina vuxna barn.

- Säg mig en enda anledning till att du blev lärare säger min son som alltid ställer uppriktiga frågor speciellt nu när det är dags för terminsstart.
- Öh jag gillar eleverna åtminstone de flesta för det mesta och Öh…jag gillar kunskaper du ser ju hur mycket böcker som belamrar våningen och hur mycket jag läser jämt ständigt.

- Öh du verkar ju mest blogga, lyssna på Bob, , What was it you wanted You can tell me, I'm back – sjunger han lite hest som Bob och du dricker bärs och lägger in snygga damer från nätet på din blogg.
- Genomgår du någon sorts kris farsan?
- Äh vid min ålder försöker man plocka fram det mjuka inom sig, det kvinnliga liksom, man kan ta det piano ingen karriär direkt att försvara och efter si så där 25 år på högstadiet är man luttrad. Men att gå på rutin håller aldrig riktigt.
- Man måste mobilisera mental energi. Vilket inte alla dagar är det lättaste.

Samtidigt håller jag på med någon sorts bearbetning av gamla trauman från ungdomen om du så vill - har tid med det nu och kanske har jag också fått den nödvändiga distansen.
Att jag skulle bli lärare, dessutom på gymnasiet, är ungefär som om ett UFO skulle landa här bakom Kistaskrapans ängar.
- Du vet när jag jobbade som målarlärling var vi mest som ett gäng grabbar som sluppit ut från skolans Obs-klinik, Thommy, Conny, Benny och Ronny och allt vad vi kunde heta. Vi var inga skolljus eller forskarprofiler liksom.
Från mitt barndomshem schappade, pös, rymde, försvann min lilla mamma i en blixtförälskelse, passion om man så vill och där var jag en övergiven liten kille som skulle bo hos min lika övergivna far men om det kan vi berätta om en annan gång.
Viktigt var att i fadershuset med hans stora släkt fanns massor av snickare, elektriker, småföretagare och affärsmän och det vimlade av duktiga kvinnor men det fanns absolut inga skolfuxar. En äldre i syskonskaran läste på kvällstid till ingenjör och det betraktades som och var makalöst.
- Ville man söka förebilder för lust till studier och skaffa sig en högre utbildning var alltså lärarna i skolan den enda förebilden och där är poängen.
Jag läste gärna men pluggade inte speciellt mycket men blev sedd av mina lärare - mycket viktig i sammanhanget - Allt från fröken Elsa Karlsson i småskolan, vi läste Nils Holgersson, till magister Stolt på mellanstadiet, där jag fick spela huvudroll i en matematikpjäs, till klassföreståndaren på högstadiet som hörde hemma i övre medelklassens Bromma och nog egentligen var lite skraj för oss streetkids från Östberga.
Men jag sökte faktiskt arkitektur när jag väl tagit min student i ungdomen men började aldrig där.
-Tur farsan jag har sett dina teckningar av båtar och havsmotiv innan de blev akvareller - inte så bra men det är klart man kan utvecklas.
- Ah de där gamla målningarna de är färg, ljus och upplösta former men de ser bra ut om man håller de på ett visst avstånd - distans vid betraktandet liksom och att akvarellen från Skagen av den Tillsandende kirke ser lite tilltufsad och endimensionell ut beror ju på att det vandrat in så mycket sand och risig växtlighet genom åren där - så det så!
Andra bloggar om sommarpratare
Andra bloggar om:

© Thommy Sjöberg

Sommar...sommar kanon light

If you see her, say hello, she might be in Tangier She left here last early spring, is livin' there, I hearSay for me that I'm all right though things get kind of slow She might think that I've forgotten her, don't tell her it isn't so.
Oh mama här något om min läsning!

Yossarian i Joseph Hellers Moment 22 var min ungdoms litteräre hjälte. Desperat försökte han tygla tillvaron och kapa sina bojor. Tonen var absurd och stilen tokrolig. Även jag försökte slita mig loss. Vägen dit gick över ett antal år som målarlärling och målare, ville bli nåt konstnärligt, alltid på väg, sökte även KTH avdelning Arkitektur, relativt bra reservplats, men modet svek och jag tackade nej, studier på Komvux och i matematik, ledde till arbete på aktuarieavdelning på försäkringsbolag och arbete som tekniker på SGU och så småningom som vikarierande lärare, och slutligen till min stora förvåning kom jag i mitten av 1980-talet in på lärarhögskolan i Uppsala och blev gymnasielärare. På den tiden som det var fint att bli lärare med höga intagningspoäng.
Hela tiden före Uppsala läste jag så när andra projekt havererade fanns alltid litteraturen som tröst men framförallt till glädje och på den vägen skaffade jag en Fil Kand på fritiden där litteratur var mitt huvudämne. Mina litterära hjältar kom att bli en ansenlig mängd sökande själar men som sagt Yossarian kändes som den som stod mig närmast i ungdomen. Tuff, crazy och desperat bombfällare med häftig skinnpaj som ständigt sökte möjligheter att komma loss.
Visst gillade jag Falks samhällsvandring i Strindbergs Röda rummet, skildringen av hans konstnärskamrater och de fint tecknade miljöerna från 1800-talets Stockholm, nog har det satt sina avtryck i den litterära själen. I dag när jag hör kyrkklockorna slå i Gamla Stan går tankarna alltid till Strindbergs panoramavy från Mosebacke.
Visst gillade jag västvärldens egen litterära arketyp till hjälte; Odyssevs, hans list, slughet och irrfärder runt Medelhavet. Sältan och brisen från havet, kvinnorna och solljuset som alltid låg som ett förklarat ljus över öarna i Egeiska havet har dröjt sig kvar i mitt läsande hjärta.
Bedårande, Marcel Proust På spaning, litteraturens eget söndagsbarn, den briljanta intelligensen, utanförskapet, iakttagelseförmågan, de långa vindlande meningarna, vem vill inte som han spana ut över engelska kanalen vid Balbec (Cabourg), fundera över språket, besöka salonger, soaréer, cafeér och äntligen få besöka Venedig och där tjusas av grändernas virrvarv och förverkliga drömmen om att få skriva den stora romanen.
En som förverkligade sin dröm i ungdomen och skrev en generationsroman var Ulf Lundell, visserligen i en annan division än Marcel Proust, men nog blänkte det om hans prosa och visst var det en riktig stockholmsskildrare som trädde fram i Bellmans anda och i August Strindbergs spår med en smidig 70-talsprosa, fångande tidens jargong med ett lättrörligt sinne. Kul för Uffe och nog var vi flera som kände att här har vi killen som gjort vad vi själva hade drömt om när han skrev sin generationsroman Jack. En annan tokrolig roman som ligger nära är Voltaires Candide.

- Vem skulle inte vilja skriva en satir i pikaresk anda?- Visst lever vi i den bästa av världar och det gäller att odla sin trädgård.Under mina studier i litteraturvetenskap skrev jag passande nog en C-uppsats om Ivar Lo-Johanssons Asfalt. Memoarer där den gamle Ivar Lo blickar tillbaka på sin ungdom och sina universitet med förvånansvärt ungdomliga fräscha ögon.Av Ivar Lo lärde jag mig bildligt och bokstavligen om hantverk och drömmen om att skriva och att resa.Identifikationen låg nära med mina lätt absurda år som målare runt Stockholm.Under senare år har Bruce Chatwin, en ikon bland reseskildrare, tagit en plats med sin resa i Patagonien bland de böcker jag återvänder till.

När hösten 2004 Bob Dylan kom med sin Chronicles blev några av krönikorna där favoriter. Oh Mersey, krönikan om New Orleans, visade på en Dylan som en utomordentlig miljöskildrare. Läsningen av krönikan River of ice tinade upp spår till ungdomens tundra och studentåren och inspirerade till en essä om Dylan.
En poet som är en mycket begåvad essäist var Joseph Brodsky. Enbart hans essä Ett och ett halvt rum om hans ungdom i Sankt Petersburg från Att behaga en skugga är värt ett stort litterärt pris. Fin syntes av miljö, historia, ironi och poetisk uppfattning finns i den boken. Brodsky tillhör ett knippe poeter som tillhör mina favoriter tillsammans med Tomas Tranströmer, Gunnar Ekelöf, Seamus Heaney och Derek Walcott och för att få med en kvinna i samlingen nämner vi Wislawa Szymborska.
Hon är en underfundig poet som kan skapa bråddjup i vardagliga scener och situationer.

Alltså utan inbördes ordning några lästips – en kanon light.

Joseph Brodsky Att behaga en skugga
Bruce Chatwin Resa i Patagonien
Bob Dylan Chronicles I
Joseph Heller Moment 22
Homeros Odyssén
Ivar Lo-Johansson Asfalt
Ulf Lundell Jack
Marcel Proust På spaning efter den tid som flytt
August Strindberg Röda rummet
François Voltaire Candide

Plus några poeter

Gunnar Ekelöf
Seamus Heaney
Tomas Tranströmer
Derek Walcott
Wislawa Zymborska

Kanon med kanon Andra bloggar om sommarpratare: Andra bloggar om Andra bloggar om kanon Sommar...sommar

Copyright LarsThommy

Skolan i förorten

Skolan i förorten - har den en roll i framtiden
Globalisering, en värld i förvandling, oro - La banlieu de Paris – det brinner i Paris. 

Förorten där flertalet av våra barn växer upp i dag – en plats som varken är stad eller landsbygd utan snarare någon sorts exil för både invandrare och svenskar.

 Är det här allt det spännande händer?
Där vi lever utan det där riktiga rotfästet och där vi i bästa fall kanske utvecklas till något sorts kosmopoliter och världsresenärer.
Förorten är något som ligger före. Det hör man på namnet säger Cathrine Önnestam barn och ungdomschef i Spånga-Tensta stadsel i sitt inledande anförande i Tensta Bo 06 seminarium om skolan. "Skolan i förorten – har den en roll i framtiden?"
- En mus tittar på en elefant så vill dagens moderator Pirjo Lahdenperä som är Sveriges första professor i interkulturell pedagogik beskriva dagens huvudfråga för seminariet: Skolan-förorten-framtiden. Hon betonar att dagens kombatanter Ibrahim Baylan och Sten Tolgfors en doldis på väg in på politikerscenen ska formulera mer vad som skiljer dem åt mer än vad som förenar dem.
Eftersom det är valtider redovisar bägge valfläsk i form av en rad förslag men här upprätthåller vi oss vid synen på friskolor. De har kommit för att stanna är man överens om. Sten Tolgfors understryker valfriheten att välja, att kunskapsmålen nås och att det ska vara en nationell kvalitetsgranskning. Ibrahim Baylan å sin sida betonar att det ska vara schysta villkor för lärare och elever och att utsatta skolor ska förstärkas med resurser. Han tror vidare på att engagera föräldrar och att de blir delaktiga när det gäller att skriva individuella utvecklingsplaner.
Ni har varit jätteduktiga säger vår kärnfulla moderator Pirjo efter debatten – betyg nästan fyra eftersom vi är bland lärare.
I pausen spelar jassmusikanten Tommy Haglund ett verk med den passande titeln Hagstråket by night från 9o-talet. Ett i mina öron Keith Jarret inspirerad verk mjukt och poetiskt. Tommy har sina rötter i Tensta. Han var elev vid Hjulstaskolan och "bodde" i studion hos musikläraren Janne Ramqvist.
Efter paus är dags för vår guru från Lärarhögskolan på 80-talet Ference Marton. Marton betonar en viktig fråga.
 Symptomatiskt säger han är att ingen vill prata om metoder i undervisningen i debatten. Varken Ibrahim Baylan eller Sten Tolgfors nämner något om detta i sina förslag för en bättre skola. Något liknande har han upplevt i lärardebatter.
Morton som forskar om att lära bättre anser att viktigare än faktakunskaper är att kunna se på samma sak på flera sätt ej vad som är rätt eller fel. I sin forskning och gärning har han varit i Fjärran Östern; Kina, Japan och Sydkorea och där utgår man i undervisningen från en problemställning för att finna metoder. I Sverige och USA gör man gärna tvärt om alltså först metod sedan problemlösning. Eftersom Kina, Japan och Sydkoreade varit framgångsrika de senaste åren vid internationella jämförelser om kuskaper i skolan vill han även framhålla att där tittar lärare på varandras undervisning med samma innehåll. Det blir en sorts lessons/studies, ett visst mål ska uppnås till exempel att lära sig procenträkning, demokratins grunder och innehåll och sedan kollar man utfallet efter ett par tre lektioner. De som tycks tjäna bäst på utvecklade metoder är inte överraskande de svaga eleverna även långt senare tester utföll bättre för samtliga elever och inte minst viktigt är att lärarna lär och utvecklas.
Föredömligt säger vi på Kistalight som gärna jämför med praktiska yrken utan att för den skull vara antiintellektuella. Vi tänker på en machokock och hans matlagning som vi läste om tidigare under året Kitchen Confidential Där machokrögarens kockar fick laga provrätter när de skulle anställas. Varje dag hade man på gourmetkrogen även provlagning och avsmakning.
Pirjo Lahdenperä, dagens moderator, som har arbetat som skolpsykolog i Tenstaområdet mellan 1974 och 82 och kan området knyter ihop dagens seminarier med mycket humor och själ och berättar om sina egna erfarenheter som elev i Finland. Glädjen i lärandet är viktigt men även den egna skolans betydelse. Det vill säga att man tillhör och är stolt över sin skola.
Ungdomar i förorten i dag säger hon är postnationella, mångkulturella och kosmopoliter. De byter koder och integrerar värden. Jämför gärna med ungdomarna från Frankrike - La banlieu de Paris.
De lärare som är värdefulla i den mångkulturella förorten, säger Pirjo och tycks vända sig till rektorerna, och som är interkulturella och viktiga är inte förutsägbara och därmed inte riktigt kontrollerbara. Vilket kan vara klokt att inse för dynamiken i samhället finns i förorten. En mycket sympatisk tanke tycker Kistalights egenmäktigt utsände på seminarium i förorten.

Andra bloggar om Tensta: och Bo06
Andra bloggar om Tensta:

© Thommy Sjöberg

Tensta Bo-mässa 06

Trä rum och kök
Går på Glömmingegränd, solen skiner, språken surrar i luften, välansade rabatter, grönska och luft mellan de låga flerfamiljshusen. På ett balkongräcke hänger persiska mattor. Från ett öppet fönster hörs soft R&B.
Ghetto nej, miljonprogram javisst – här känns det som en lugn, trygg och levande miljö långt från alla rysarskildringar om betongghetton i media.

Är på promenad, som Kistalights egenmäktigt utsände, i Familjebostäders Tensta. Ser de i media omskrivna treorna som blivit en femma och en etta i trendig betong – kul idéer men mest fastnar jag för en trea med den fyndiga titeln Trä rum och kök. På Uppingegränd 17 har arkitekten Erik Stenberg inrett en lägenhet där furu dominerar. Hög golvpanel i furu med mindre hylla löper runt väggarna, bokhyllor och arbetsbord i samma material. I badrummet finns en furuvägg med hylla som kontrast till det övriga kaklet och i köket är skåp träinspirerade. Kul och inspirerande och något att ta med sig hem.
Vid Spiralhuset, Järingegränd, där Folkhem byggt nya spännande radhus träffar jag en gammal kompis från tiden som hockeyfarsa. Jan Erik Savela. Janke som han kallas är ackvisitör på SVT och på sin fritid var han en fantastisk fixare och organisatör i Kista HC.
- Jag bodde här när det var nybyggt på 60-talet och när jag var nyinflyttad till Stockholm från Norrland.
- Vi fick gå på spänger mellan husen och affärerna var provisoriska i baracker. Vi var pionjärer men något ghetto var det inte och sedan flyttade till Kista och byggde själva säger Janke.
- Själv skyndar jag vidare för mitt egentliga uppdrag som är att gå på föreläsning i Tensta träff om Skolan i förorten – har den en roll i framtiden?
Det vill vi ju tro på Kistalight i alla fall – förortsbor som vi är.
Andra bloggar om Tensta och Bo06
Copyright LarsThommy

Sommar...sommar Ikaros Light 72

Vinden svalkar solen bränns
här finns sorg som inte känns

Deidres samba Cornelis Wreesvijk

 Det flyger en drakseglare förbi utanför mitt fönster. 

Utsikten är ett panorama och milsvid. 

I horisonten Mälaröarna med Äppelviken, och Brommabornas egen riviera, i förgrunden Essingen och nedanför glittrar Trekanten i gamla Gröndal. Där förväntansfulla vattenskidåkare (lekfulla dagar) bakom sin båt  tar fart i sjöns hopp för vattenskidor för att få uppvindar och nå oanade höjder med sina draksegel.

Kikar man mot norr har man Stockholm skyline i ett panorama. Fönstret är brett, Hötorgsskraporna på parad, Högalid skyrkans två torn i dubbel spaning, Västerbron med sitt välvda valv precis där JAS-planet havererade. Liljeholmsbadet som en gul liten humla vid Bergsundsstrand snett framför kvartersbiografen Rio där jag som liten parvel gick på matinéer.

 Magi i den blå timmen när solen var på väg ned över stan och trafiken var som ett pärlband av rosa ljuspunkter längs Essingeleden.
Oh mama, Nybohovsbacken i början av sjuttiotalet, liv i studentkorridor, studier, ensamma studenter från Storstan och inflyttade från landsorten. Här formades vi, läste spännande böcker, lyssnade och hängde med i dynamiken inom populärmusiken, snackade och drack thé nätterna igenom.
Något år tidigare hade jag äntligen tagit mod till mig tillsammans med min fransyska chica tjej Carina. som sedan nästan blev modell, och sökte upp dig. I all overklighet var det en lättnad och bekräftelse. Du visade sig vara en glad charmerande kvinna som arbetade på Högsta domstolen i Gamla Stan tidigare hade du jobbat på Statens rättskemiska laboratorium. 

Vid något tillfälle berättade du att du hade skrivit obduktionsprotokollet vid författaren Stig Dagermans död.
Dessutom fick jag vid 19 års ålder två bonussystrar - fantastiskt förstås!
Vi skrattade, umgicks, hade fest och jag frågade aldrig någonsin varför.
Så en dag klämtade klockorna igen.

Den här gången för alltid och du var borta allt för ung. Jag var med de sista veckorna under en varm julimånad och jag vet bara att John Donnes fina vers var en tröst och gav en dimension.

I am involved in Mankinde; 

and therefore never send to know for whom the bell tolls; 

It tolls for thee.

I dag frågar jag ofta varför i andra frågor. 

Min ungdoms overklighet är antagligen en grund och ofta…ofta kan jag känna att tillvaron är ett gungfly om än jag har fötterna på jorden.
Flyger det inte en drakseglare förbi mitt fönster?

Andra bloggar om sommarpratare:
Andra bloggar om:
Sommar...sommar

© Thommy Sjöberg

Sommar...sommar del II

You were always on my mind
Oh mama du som var min mor och som försvann tidigt i min barndom. Du lyste som en sommardag i mitt unga liv.
- Men vem har sagt att sommarens äng alltid ska blomma?
Vad värre var! Det bemöttes med tystnad som om du aldrig hade funnits. Hur det var får vi berätta en annan gång. I dag blir det sommarskrönor.
Jag minns ditt smittande skratt, ditt ljusa leende, du var nästan alltid glad, och jag minns dina runda bröst, ditt kvinnliga söta väsen och din skrattgrop precis vid näsvingen.
- Min kusin tyckte du var en riktig snygging!
Kanske har jag ärvt ditt ljusa och glada sinne, lättheten att skratta - men sen min barndom har jag burit på ett tomrum, en melankoli som än driver mig och än passiviserar mig men som aldrig riktigt överger mig. Så bär jag saknaden med mig i tillvaron.
- Här i Sommar ska jag passa på att berätta något om min ungdom som vore det för dig.
Tonen är viktigare än handlingen; akvarell i stället för olja, ballad mer än hårdrock, kortprosa snarare än roman, sommar istället för höst. Som en flanör och iakttagare går jag genom tillvaron; ser, känner och upplever, är trevlig och lätt att få kontakt med – javisst.
Visst var jag som en i min generation med om Händelserna (generationsmarkörerna): Förebud om 68 i Paris, Kårhuset och studentrevolten, Almarna och Alternativ stad i Kungsan, Proggen och musikfesterna på Gärdet och förstås Vietnamdemonstrationerna när de blivit en sorts söndagsutflykter för vänstern.
Visst var jag där men ändå inte. Här kommer dock några mer vardagliga bitar från de här åren.
En upptäcksresa där man får tänka sig den mycket speciella dynamik som berättande texter ger tillsammans med personlig vald musik. Från en samling av mina bloggar får varje låt berätta en historia.
- Håll till godo mummy nu kör vi!

- Just klick! På låtlistan nedan så får du en berättelse. Ett vanligt sommarprogram består av ca 12 låtar - här kommer dom.

* Stand by me// John Lennon
* To be stuck inside of Mobile With the Memphis blues again//Bob Dylan
* It takes alot to laugh it takes a train to cry//Bloomfield, Kooper och Stills som sakta tonas och övergår i Triummarschen från Aida//Verdi
* What game shall we play today/Some time ago//Chick Corea
* Obsesion//Aventura
* Maya Nasri//Khallini Biljao
* Time after time//Miles Davis
* Nikita//Elton John
* Cauroso//Luciano Pavarotti tonas till You´re gonna make me lonesome//Madeleine Peyroux
* Samba triste//Anna de Hollanda tonas till All along the watchtower//Jimi Hendrix
Andra bloggar om sommarpratare
Andra bloggar om sommarpratare
>Sommar...sommar
Copyright LarsThommy