Qvisten eller varför inte lyssna på Caruso
Medelålders beslöt jag att röja i vårt gamla slånbärssnår på norra Öland. Snåret, yvigt och taggigt, står vackert i sin sträva skönhet, där det bildar en naturlig gräns på sommartomten.
- Varför inte skapa en gång genom de täta snåren gallra i snårigheten få in lite ljus, se till att det går att plocka bären i september.
Projektet förverkligas från två håll. Handskar är absolut nödvändigt vid klippandet av de knotiga grenarna som krampaktigt slingrar sig in i varandra. I högsommarvärmen etableras kontakt mellan de två sidorna. I öppningen skimrar strilande motljus mot en klarblå sommarhimmel.
Putsar gången genom snåret och känner en doft av höst. Här skall fossilrika kalkstenar läggas och utmed kanterna markerar vi med runda vita sandstenar plockade vid havet.
Inifrån snårets mörker där brännässlor och ormbunkar dväljdes och där gåtfulla djur hörts i sommarnatten, kunde vi notera en del fynd; en bit av ett metspö, en trägalge, en damejeanne och en Qvist från vår blommande lind.
Fynden får kröna projektet. På trägalgen hänger jag min slitna rock. Metspöet får ses som ett löfte inför framtiden. I september får slånbären jäsa i damejeannen. Qvisten från den blommande linden sätter jag ömt i den vackraste av vaser.
Back>< Just for fun
Copyright LarsThommy
2 comments:
Har deltagit i någon form av trädgårdsdiktning med dikten ovan på Skansen i Stockholm. Ett arrangemang av DN någon gång på 90-talet.
Dikten kanske då höglästes, kul tanke och tänka sig, under denna helg.
Där jag tyvärr inte kunde närvara - var ju förstås på Öland.
Första stycket Cauruso mycket poetiskt - ska pröva en översättning vid tillfälle antingen till engelska eller svenska.
Qui dove il mare luccica
e tira forte il vento
su una vecchia terrazza
davanti al porto di ‘Surriento
un uomo abbraccia una ragazza
dopo che aveva pianto
poi si schiarisce la voce
e ricomincia il canto:
Post a Comment