Friday, October 06, 2006

Vällingbymodellen


Punkthus Solitude med kulturhuset Trappan och Vällingehus i bakgrunden. Charmig elevmodell i Vällingby centrum.
Bild: Thommy Sjöberg

Vi läser den nya ministerlistan på Kistalight. Alla de tunga posterna blir moderater; utrikes med överraskningen Carl Bildt - smart, justitie, finans och statsminister är moderater förstås.
Verkar rättvist med tanke på valresultatet. Vi på skolan får en ny högste chef Lars Lejonborg med Björklund som skolminister – ska bli spännande.
Tweed istället för fritidströja, loafers istället för seglarskor, portfölj istället för ryggsäck eller adjunkt istället för mentor?
- Vi får se. Det är inte formen som är avgörande.
På Kistalight gör vi dagen till ära ett litet hopklipp av gamla bloggar och minns folkhemmet.


Sitter på förortsbussen, bilen hos Roy och Roger sedan mer än en månad. Språken surrar, stadsdelar som radband; Kista, Rinkeby, Tensta, Spånga Solhem, stimmande små barn som bussas av sina föräldrar från betong till villaförortsskola i segregationens Stockholm.Hinner läsa när bilen är på verkstad. Klämmer populärfackliga böcker som boo.com om IT-bubblan, har läst en bok om LINUX (operativsystem) och Linus Torvald, spännande där om outsource och just nu läser jag Kitchen Confidential av en machokock från New York. Det blir intressant när han skriver om ledarskap och verktyg för yrket. Tonen är inte direkt som om det vore läroplaner från Skolverket. Beskrivningar av knivar, kryddor, kastruller varvas med funderingar på ledarskap från en febrig bransch som ofta är på högvarv.- Lätt att börja fundera över vilka som är lärarens verktyg: Tavlan, white-boardpennor, overhead, datorer, kalendern, terminsplaner, grupp, projekt och enskilda uppgifter och vips är man över på ledarskapet.Hur gör en skicklig lärare?Organisation, energi och ambition är naturligtvis viktiga punkter. Men det finns något mer. Förmågan att skapa relationer, bygga upp förtroenden, sätta gränser, driva på, att se någon vid rätt tillfälle, ha humor, vara schyst som kallas värdegrund och kunna bli förbannad. Kort sagt har man alla dessa egenskaper, från psykopat till ängel, är man troligtvis framgångsrik på något annat fält än i skolans något sargade vardag. Den tysta kunskapen ovan måste naturligtvis matchas med en bas som heter kunskaper tänker jag när dragspelsbussen sladdar in på Skattegårdsvägen och punkthusen i Vällingby dyker upp i morgondiset som slitna master från en sjunken skuta från femtiotalets folkhem.

Sista dagarna i april efterlyser vi två punkthus i Vällingby. Återupptagande av projekt folkhemmet med våra sjuor i veckan (har legat nere under en period). Modeller av profiler i området ska göras klart. Några är redan klara: Fontänen, Trappan, Vällingehus och det roterande V:et som drivs med litet batteri med kugghjul som utväxling, de speciella stenarna, rundlarna och de designade lamporna är klara återstår en rad andra modeller som kyrkan, centrumhus, idrottshallen och fyra punkthus, varav två är försvunna.Vi jobbar med trä, hönsnät papier mache och färg. Skalan är 1:50, 2 cm motsvarar 1m. Eleverna har gjort ritningar med hjälp av meter prototyp (1m lång pinne).- Kallt som fan när vi sprang runt i Centrum och gjorde mätningarna tyckte både jag och eleverna. Projektet är ett samarbete mellan bild, slöjd, So och teknik.Som So-lärare har jag inte en aaaaning om hur jag ska ro hem ett sådant här projekt men som energisk folkhemsnostalgiker och förändringsvillig typ, vem vill vara en bakåsträvare, står jag och eleverna där med en låda innehållande våra ritningar, pinnar av olika längd som kallas trämaterial, limpulver, en hög med Metro och City tidningar, hönsnät. I tekniksalen finns limpistoler, häftapparater och små kallas det bandsågar till hjälp.Har visserligen ett förflutet som hantverkare i ungdomen men - hur ska det gå?

- Var tog punkthusen vägen?
- Vem vill stjäla ett punkthus?
- Leve alla folkhemsnostalgiker!


Under nästa torsdag eftermiddag när vi jobbar med Vällingbymodellen har ett av punkthusen kommit tillrätta - kul.
- Konsten att se och bekräfta uttrycksbehov handlar om möten, att bli sedd, det har flera författare och andra kulturarbetare vittnat om i minnen från sin skoltid.
- Fick även in ett alldeles förtjusande So-arbete i veckan. Två unga damer har skrivit ett häfte om Taoismen (Daoismen) i form av en tidning. Två vanliga tjejer, ni vet de där som bor i grannens radhus, duktiga, lite knepigt med stavning kanske, men vanligtvis inte de som har MVG på sina uppgifter. Här har de överraskat med en rolig tidning Tao-Puh Bladet. Där finns intervjuer - påhittade, krönika, debatt och insändare, dikttävlig med dikter förstås, korsord, källor som alltid ingår, en charmig tecknad serie om Lao-Tzu som levde för 2500 år sedan och skrev ned sina visdomar med 5000 ord i Tao – Te Ching innan han försvann bortom kinesiska muren för att aldrig mer ses.
Tidningen blir mångsidig och märkvärdigt väl får de med de olika kriterier som behövs för ett högt betyg.
Kul med oväntade inte riktigt förutsägbara goda arbeten – lärarens belöning.

- Men fortfarande saknas ett av de fyra tänkta punkthusen på Ångermannagatan. Kanske skulle man skapa ett spel: Jakten på det försvunna punkthuset. Har det någonsin funnits, är det en illusion eller har huset försvunnit likt Lao-Tzu som en dröm om en bättre värld i ett arkitektoniskt manifest om folkhemmet.
- Vem vet?
Vi jobbar på under sen torsdag eftermiddag på de modeller som ännu inte är klara. Här klipps och häftas hönsnät på modeller av S.t Tomaskyrkan, T-Banehuset, punkthusen och Mc Donald så det står härliga till. Jag och elev rör limpulver, vi river Metro och Citytidningar klistrar papier mache och det målas efter de avfotograferade byggnaderna och det är ett liv och ett kiv. Det kanske inte blir så dumt när vi så småningom blir klara och får montera våra modeller på den platta som är i ordning gjord. Lite kompakt kanske och så saknas ju ett punkthus.I dag när vi slutar ska jag upp och spana efter det på Trappan bredvid Fontänen, biblioteket och den gamla ungdomsgården Tegelhögen, dessa allhus, där ABBA-Benny och Hep-Stars någon gång på sextiotalet startade sina karriärer.

My baby drove up in a brand new Cadillac
and she is never coming back.
Oh…oh…oh …oh Cadillac.

Vi bygger och spanar vidare!

oh…oh…oh …oh Cadillac.

- Tyckte mig se det försvunna punkthuset, skymtande, i bagageluckan på en gammal stadsjeep på Vittangigatan uppe vid Tegelhögen.- Påminde inte föraren om en av de ryktbara arkitekterna från sextiotalet. Ni vet de där som skapade monsterförorter i både Stockholm, Malmö och Göteborg men själva bodde i chic kulturbostad och gick klädda i manchesterkavaj, trendiga jeans, blanka boots och hade långt hår med hästsvans. Kanske är han ute på någon sorts uppdrag att söka upprättelse och finna de goda rötterna till miljonprogrammen.Tar med mig ett gäng grabbar och tjejer, årskurs sju, som redan är klara med sina modeller på promenad. Vi tar trapporna upp till Frostviksvägen, flanerar förbi våra vackra punkthus på Ångermannagatan. De har ett speciellt lyster numera, sneddar ner mot Solursparken.Detta är säger jag till eleverna är Europas största solur. Skuggan står vid strax före tolv, XII, och pojkarna klättrar på de romerska siffrorna och flickorna solar.- Genus eller uppfostran?Vi knallar vidare genom Vällingbys topografi uppför backarna vid Arabstaden. Här ritade arkitekten Jon Höijer terrasshusen på Mörsilgatan. Vi fortsätter bort mot Vällingbyhöjden och deras radhus, backe upp och backe ner.- Här bodde några av skaparna av de moderna folkhemmet på femtio och sextiotal mässar jag. Palme med familj som naturligtvis tog hand om politiken, där fanns psykatikern Gustav Jonsson, SkåGustav, med sin familj som vidareutvecklade synen på själen och barnuppfostran och här bodde arkitekten Höijer med familj som designade folkhemmet.Man kan notera att makthavarna bodde förhållandevis enkelt betonar jag men visst Vällingby har som alla stadsdelar även sin ekonomiska geografi och här bodde då gräddan.- Hur länge ska vi promenera frågar en av flickorna som alltid blickar framåt och inte låter sig imponeras av samhällsklasser och social topografi.
Vi knallar vidare. Vid parken nedanför Skattegårdsvägen finns en linbana för lite större barn. Där åker killarna fram och tillbaka, fram och tillbaka och tjejerna de solar. Vi småpratar, skojar och har det ganska gött i solen.

Oh…oh…oh …oh Cadilac.

Försvunna punkthus, förlorade drömmar om gångna folkhem – tja de kanske mår de bäst av att vara just drömmar eller myter.
- Lao-Tzu, som skrev ned sina drömmar för 2500 år sedan i Tao innan han försvann bortom den Kinesiska muren. Nog var hans idé liksom folkhemmet.
- Ett förbaskat gott försök i alla fall?
Andra bloggar om folkhemmet:
Andra bloggar om valet 2006:

Copyright LarsThommy

4 Comments:

Blogger knutanders said...

Är det inte dags att sätta "punkt" snart för punkthuset?

Söder om söder

8:20 AM  
Blogger LarsThommy said...

Njaa fyndigt där med en punkt men det blir ett komma i alla fall.
Testar att ställa samman texterna för att se om de bildar en helhet - håller de ihop - finns det en speciell ton man kan gå vidare med?

1:51 PM  
Blogger knutanders said...

Det tycker jag helt klart att du kan göra, - dy får gokänt...

Söder om söder

6:06 AM  
Blogger LarsThommy said...

Vi kör på den linjen Anders - kämpa på nu förresten med den nya lägenheten.

2:17 AM  

Post a Comment

Subscribe to Post Comments [Atom]

<< Home