Rötter

I dag firar vi ettårsjubileum som blogg med något på R i Kistalight Lexikon. Vi passar på att hälsa till KnutAnders på bloggen Söder om söder .

Rötter är där man har sina fötter brukar jag tänka de dagar när själens svarta hål känns alltför djupa när jag traskar Helsingörsgatan fram och Kistaskrapan ligger inbäddad i blytunga regnmoln.
- Klart har man ingen historia så har man inte heller någon framtid.
 Då jag härstammar från en stor familj med bakgrund i Stockholms skärgård finns släkten där men i det moderna samhället räcker dock inte alltid tiden till för närmare umgänge och kontakter.
 Den 17 augusti 2003 arrangerade dock fyra duktiga kvinnor bland kusinerna en resa och en träff tillbaka till ursprunget och tillbaka i historien. En buss från Stockholms central med 23 kusiner och deras respektive förde oss till Österhaninge kyrka och till Årstanäs vid Blistafjärden, nära Hårsfjärden, och för en middag på Strand hotell i Dalarö.
 Det var en minnesvärd dag, den enda kvarvarande systern i vår föräldraskara, Elsa, fyllde 94 år. Hon uppvaktades på Årstanäs av oss alla.

Grattis Elsa på din födelsedag!
Vad fin du är med dina vackra röda ros i håret!
Vem är det?
Det är Thommy.
Oh är det säger Elsa och får det att låta unikt!

Eftersom min far var näst yngst i den stora barnaskaran efterlämnades inte så många minnessaker från det vackert liggande skärgårdshemmanet i Årstanäs som de fick lämna när han var barn på trettiotalet. Dock har jag en kopia på en tidningsartikel i ST från 1925.Fotot där är egentligen från en konfirmation 1922 året då min far föddes. De som konfirmerades hette Anna och Alf och står längst till höger i mittraden. Elsa 94-årsjubilaren syns längst till vänster nedre raden. Av alla syskonen som syns på bilden dog tre stycken i ung ålder övriga överlevde och blev gamla och flera av dem blev över nittio år. Förutom strömmingen, den friska luften och det härdande livet så hade de roligt i syskonskaran. Man spelade musik, man sjöng och skrattade nästan jämt. Bra egenskaper för ett långt och gott liv tror jag.

Ett fotografi och en artikel
Sensommar 1925, Årstanäs i Österhaninge socken, 18 barn med föräldrar framför fotografen och ett skärgårdshemman i bakgrunden. Stockholmstidningens utsände berättar om Sjöbergarna - Sveriges barnrikaste familj, ändå saknas ett barn på fotot. Jag vet för jag har laguppställningen -sic! Det skulle alltså vara 19 barn. Se foto ovan!


Ett stiligt par som fick en massa duktiga barn som var våra föräldrar - Anna och Albert Sjöberg

Vid Blista och Årstafjärden fyllda med strömmingsblänk, karga jordar och Hanveden med skog och vilt skulle barnen Sjöberg formas och växa upp. Det var det gamla bondesamhällets tid. Det var långt mellan slott och koja, före bilismen och det moderna samhällets genombrott och långt innan man inom sjukvården kunde bota TBC med en antibiotikakur. Här gällde det att lita till den egna förmågan och fantasin. Man fick utveckla det man i dag skulle kalla en omfattande kompetens. Fiske, fiskeredskap och båtar skulle hanteras. Jordbruk med bete, hö och djurhållning tillhörde vardagen. Snickerier, bygga, fixa och laga blev en färdighet som de unga bröderna fick klara av. Kvinnorna fick ta till vara tyger och kläder som de värsta sömmerskor och i hushållet gällde det att laga till strömming, vilt, kött och bak och som sagt det föddes en del barn och då fick de äldre systrarna passa småsyskon och insikt i barnmorskornas värld. Försäljartalangerna utvecklades på lördagarna med strömmingsförsäljning på Kornhamntorg. En försäljning som 1924 underlättades med hjälp av en nyinköpt T-Ford.- Se där ett exempel på att man inte var främmande för nymodigheter!
När det gällde fritiden var man inte sämre. Även om jag tror att man inte pratade om fritid på den tiden. Då var man nöjesarrangörer med tillgång till festplats, Tallbacken, egen orkester bestående av delar av syskonskaran som skötte musiken, kaffeservering med hembakt och systrar som skötte inträde och tog betalt. Här hade man kul och det var mycket glädje det har jag själv tagit del av när jag hört äldre fastrar skojat och skrattat när man pratade minnen från förr. Det vimlar av starka kvinnor inom Sjöbergssläkten.
Klart att man blir självständig och utvecklar det vi i dag skulle kalla anlag för ett gott entreprenörskap när det varken finns tillgång till fiskerikonsult, barnavårdscentral, jordbruksverket, byggprogram på gymnasiet eller för den delen kommunala musikskolan, utan att förringa någon av dessa institutioner prövades barnen Sjöberg ständigt i vardagen.
Det var en resa de fick göra barnen Sjöberg. Inte bara för att de som vuxna flyttade in till Stockholm. En resa som i dag tar en halvtimme med bil tog då med häst och vagn åtskilliga timmar och sedan med den införskaffade T-Forden några timmar. Nej den verkliga resan var den från ett fattigt bondesamhälle till det moderna samhället med bilen, teven och sjukvården som symboler. Staden istället för landet som boplats, folkhemmet och det goda livet under några decennier efter andra världskriget. Ett modernt samhälle som med tiden dock fick andra problem än bondesamhället med sin kärvhet och fattigdom.
Resan från bondesamhälle till staden och det moderna livet fick våra föräldrar göra men jag undrar om inte vi alla kusiner har lite strömmingsblänk i ögonen, skärgårdens fjärdar i våra hjärtan och finns det inte en entreprenör inom oss med en alldeles särskild känsla för musik. Fantastiskt är i alla fall att tänka sig att rötterna finns i ett skärgårdshemman vid Årstanäs i Österhaninge socken.
Där en man Carl Albert Sjöberg bildade familj med en ung kvinna Anna Matilda Nilsson i ett annat sekel, ja under annat millennium och i ett annat samhälle. Ett stiligt par som fick en massa duktiga barn som var våra föräldrar.

1. Andra bloggar om fotografi Andra bloggar om litteratur  Andra bloggar om klassresor  Andra bloggar om författare: Andra bloggar om Stockholm Andra bloggar om skrivande Andra bloggar om pedagogik   Andra bloggar om didaktik  Andra bloggar om Tomas Tranströmer: Andra bloggar om Öland:
   © Thommy Sjöberg