Wednesday, October 12, 2005

Pedagogik Light II

Deltar i ett forskningsprojekt för och om lärare. Ett projekt som genomförs av Arbetslivscentrum och stadsdelsnämnden i förorten där jag jobbar. I Projektet ingår det att fundera över lärarrollen. Vem du är och vem du vill vara. Nedanstående bidrag kan ses som ett led i detta. Bidraget har varit publicerat i DN och ingick i en serie som kallades skollust/skolhat.


Skollust
Början av sextiotalet – Stockholms södra förorter – Stureby; realskola som blev enhetsskola som blev grundskola. Tilltro, framtidstro och begåvningsreserver, här skulle den nya mixen prövas. Mixen var en blandning av linjer. Kanske man skulle kunna kalla den en ”folkhemsrealen”. Här fanns tre linjer; en yrkesinriktad, en allmän
och en gymnasieförberedande linje, kallad g-linjen.
En del av oss hamnade på den senare. Bara några år tidigare hade vi istället hamnat i arbetslivet som springschasar, ellärlingar eller biträden på NK.
Möjligen, möjligen tillhörde vi begåvningsreserven men mest var vi höghusbarn från Östberga.
Vi som på detta sätt ”bussades” in i de nya skolreformerna passerade varje dag Huddingevägen. Här lämnade vi våra flerfamiljshus och våra föräldrar som hörde hemma i en annan värld än den akademiska skolvärlden.
Här pluggade vi på, genomled långa skoldagar, mobbade och blev mobbade, smygrökte varma vårdagar i diket i kanten av skolgården. Och på torsdagar när det var fiskbullar åt
vi istället smöriga vaniljlängder på det närbelägna konditoriet medan kortlapparna idogt dunkades mot konditoriets bordsskivor i intensiva whistpartier.
Och så var det lärarna! Fysikläraren med ”Gröna faran”! En lärarkalender som användes vid muntliga förhör och som framförallt spred skräck i de nedre raderna i fysiksalen där de flesta tjejerna satt. Själv lärde jag mig optikens grunder tack vare denna fysikens Caligula.
Vi reagerar olika inför tryck.
Mest gillade jag lärarna som berättade: Ett höghusbarn vid berättandets lägereld, kanske ett uråldrigt behov från jägartiden. Den lilla svensklärarfröken med sina berättelser och författarporträtt. Klassföreståndaren Sven Sörnäs som aldrig missade ett tillfälle till en utvikning om Öland, universitetsstudier eller bullret på Bromma.
Magister Hielm, stavades kanske Hjälm, var outstanding i del alternativa lärandet och berättandets konst. Ofta använde han morgonsamlingen, fanns då ännu på schemat, som möjlighet för en betraktelse. Ibland kunde det vara något lättsmält ur Falstaff Fakir men ändå tänkvärt. Dagen efter det att president Kennedy blev skjuten kom
han djupt skakad till skolan och blev genom sin blotta närvaro ett uttryck för humanistiska och liberala värden.
Många bilar har sedan dess passerat Huddingevägen och för en klassresenär inom bildningens område är man ju tacksam för den process och lust till lärande som startades i början av sextiotalet i Stureby i Stockholms södra förorter.

Back>< Just for fun
© Thommy Sjöberg

Labels: ,

5 Comments:

Anonymous Thommy said...

- Hjälm ska det vara!
Upplyser just magistern med samma namn i telefonsamtal efter att ha läst artikeln.
- Hum...hum tycker mig märka viss begåvning hos kanditaten. Stureby var faktiskt realskola innan den blev enhetsskola!

6:56 AM  
Blogger Bert said...

Det här var ju roligt att läsa, hade också Sörnäs som klassföreståndare. Han var en fenomenal lärare, lyckades intressera en teknikintrgrabb som mig att gilla franska språket. Sörnäs lever än såg jag, bor i Vällingby och Spanien.

1:26 AM  
Blogger Thommy Kistalight said...

Hej Bert!
Kul med läsare som hittar fram till mina texter i efterhand!
Kan säkert tolkas som att texterna lever sitt eget liv.
Tror att Sven Sörnäs just bara hade en klass i Sturebyskolan.
Sedan fick det vara nog sade han!
Om det var så borde vi ha varit klasskamrater!?
Visst var de skickliga flera av lärarna i Stureby, egentligen var de gammaldags akademiker allihopa, med sin alldeles egna utformade pedagogik präglat av deras universitetsstudier.
Ska försöka se om jag kan hitta ett gammalt skolfoto från si så där 1964.

2:15 AM  
Blogger Bert said...

Jag hittade dina texter när jag sökte på just Sörnäs. De ligger bokmärkta nu, verkar finnas en hel del intressant läsning.

1964, då gick jag ut 9g så då är vi nog klasskamrater om det inte fanns flera parallellklasser. Hade Szabad i kemi och Rudelius i svenska (tror jag) samt Olof Kilstedt i något ämne. Fast det var kanske i sjätte klass. Dahlström heter jag i efternamn. Vore kul med ett klassfoto, hittar inte mitt. Jag har hittat flera klasskompisar på Stayfriends.

1:06 AM  
Blogger Thommy Kistalight said...

Tjoho Bert!

Jag kommer ihåg dig!
Visst var Sörnäs en skicklig lärare.
Innebar också att man kunde få en rejäl utskällning då och då. Vilket både du och jag fick men dom, utskällningarna alltså, behöver vi inte dra här.
Alltid risk att det blir lite anekdoter när man minns sin skoltid. Lördagarna som också var skoldagar på den tiden blev i åk 9 utsatta för en viss demoralisering.
Vilket gjorde vår gode Sörnäs upprörd. Den ena förklaringen omständligare än den andra på frånvarokortet som skulle fyllas i av föräldrarna och läsas av vår gode Sörnäs.
Många lördagar var klassrummet halvtomt så det blev en del frånvarokort att läsa!
Lösningen var tyckte Sörnäs att det räckte att antingen skriver man huvudet eller magen.
Rationell lösning på ett byråkratisk problem alltså!
Några av läraren vi hade mellan åk 7 - 9 var Magister Öst (lång man) i So-ämnen, Lilla fröken, en kortväxt parant kvinna, mycket duktig svensklärare, Magister Jansson ung lärare som gärna skrämde flickorna på första raden i fysiksalen med sina muntliga läxförhör, Szabad i kemi stämmer bra gjorde möjligen ett väl excentriskt intryck på mig som inte hade akademisk bakgrund, Sevebro hade vi i ma åtminstone någon av årskurserna.
Själv hade jag en smula knagglig väg, icke linjär, på min resa till att bli lärare, som jag varit i över 30 år på Stockholms grundskolor och gymnasier, varav det blev över 24 år på Spånga gymnasium i västerort. En trevlig skola som säkert påminner (påminde) en del om Sturebyskolan.
Alldeles säkert fastnade intrycken av våra lärare som ett sorts pedagogiskt DNA i den egna lärargärningen.

Några elever jag kommer ihåg Ulf Ljungqvist som också bodde i Östberga, flera av oss kom från Örby folkskola innan vi började i Stureby; Ulf, Lars-Göran, Lars Bergman väl, Cecilia Sjölander, Mathlein och Eva-Britt också de från Östberga.
Letar vidare efter klasskort!

Bästa Hälsningar
Thommy

8:35 AM  

Post a Comment

Subscribe to Post Comments [Atom]

<< Home